Dan Josefssons egna bortträngda minnen

Frilansjournalisten Dan Josefsson har de senaste åren anklagat en rad personer för att tro på “bortträngda minnen” och att denna tro orsakade att Thomas Quick dömdes för mord. Lustigt nog skrev Josefsson själv ganska nyligen en bok om sina egna bortträngda traumatiska barndomsminnen och hur dessa spökar i hans vuxna liv.

Dan Josefsson har de senaste åren slungat ut anklagelser (spekulationer) att psykvården, polisen, åklagare och minnesforskare på 1990-talet arbetade utifrån teorin om bortträngda minnen och att det var därför Thomas Quick dömdes för mord. Men Josefsson tycks även ha problem med sina egna bortträngda traumatiska barndomsminnen, det framgår i hans bok “Den mörka hemligheten” som utkom hösten 2011:

Bara några månader efter boken om sina bortträngda minnen påbörjade Josefsson (februari 2012) sin bok om Thomas Quick (“Mannen som slutade ljuga”…):

…där Josefsson anklagar i stort sett alla som vistats i närheten av Quick för att tro på bortträngda minnen.
Josefsson anklagar även den sedan 2005 avlidna psykoanalytikern Margit Norell för att ha varit “sektledare” på Säter rättspsyk, och att hon var “kvinnan som skapade Thomas Quick”.

Josefssons egna bortträngda traumatiska minnen

I baksidestexten till Josefssons bok “Den mörka hemligheten” uppges bl.a:

“Den mörka hemligheten” visar med hjälp av modern forskning att svårigheter med att forma ett tryggt vuxenliv ofta beror på att vi haft svåra upplevelser i den tidiga barndomen eller under uppväxten. Det kan röra sig om våld och andra övergrepp, /…/
… om vi vill leva som välmående, harmoniska människor som kan skapa kärleksfulla och trygga relationer måste vi förstå det tidiga traumats mekanismer och göra något åt saken.

I förordet skriver Josefsson sedan om hur han som vuxen gick i terapi hos en psykolog och psykoterapeut, och hur upplevelserna under de “första levnadsåren” orsakar problem i vuxenlivet.
(Anm: det uppges inte vad de svåra upplevelserna i barndomen bestod av. Anledningen sägs vara av hänsyn till att berörda personer fortfarande är i livet, enligt en intervju som gjordes i programmet “En bok en författare” 2011).

Längre fram i boken beskrivs hur traumatiska händelser trängs bort i minnet med så kallad dissociation (sid 62-63, min fetstil):

En del smärtsamma minnen och obehagliga känslor från det förflutna kan vara så påflugna att vi inte kommer undan dem hur mycket vi än försöker undvika vissa situationer och tankar. I det läget finns det ytterligare en metod som vi helt omedvetet kan ta till för att skydda oss. Den kallas för dissociation, vilket kan översättas med bortkoppling och är motsatsen till association. När vi går in i ett dissociativt tillstånd stängs våra känslor av. Dissociationen är därmed som ett slags inre nödbroms som vi omedvetet drar i när vi inte kan komma undan smärtsamma minnen och känslor på något annat sätt.

Enligt Josefsson syftar “dissociation” på bortträngning av traumatiska minnen. Det framgår i hans debattartikel där han anklagar minnesforskaren Sven-Åke Christianson och justitierådet Göran Lambertz för att tro på bortträngda minnen (DN, 2014-02-20, min fetstil):

I sin debattartikel påstår Christianson nu att det han sa i rätten inte handlade om ”bortträngning” utan om något som han vill kalla ”ett avsiktligt avvärjande av minnen”. Det är en irrelevant invändning. I debatten om bortträngning används ofta alternativa begrepp som ”dissociation”, ”blockering”, ”avvärjande” och liknande. Men det man syftar på är bortträngning av traumatiska minnen, och det är omöjligt för Christianson att förneka att han trodde på bortträngningshypotesen under 1990-talet.

I Josefssons debattartikel ovan framgår mycket tydligt att han hävdar att både “avvärjande” och “dissociation” syftar på bortträngda minnen.

Sammanfattningsvis så berättar Josefsson i sin bok att han har gått i psykoterapi och där återväckt bortträngda (traumatiska) minnen från sin egen tidiga barndom. I sin bok uttrycker han bortträngda minnen* som dissociation, vilket enligt honom själv syftar på bortträngning av traumatiska minnen.

Numera håller Josefsson tyst om sin bok “Den mörka hemligheten”. På sin bloggs presentationssida (“Om mig”) finns den inte medtagen bland övriga av sina böcker och alster som han räknar upp.

 


* Det är alltså Josefsson, inte jag, som hävdar att “avvärjande” och “dissociation” syftar på bortträngda minnen.