Tre likhundar och en studie om liklukt utan kropp

Här granskas en studie om tränade hundars förmåga att identifiera luktmolekyler från nyss avliden människa. Två av tre hundar presterade FELFRITT för små bitar av matta som kontaminerats i tio minuter utan direktkontakt med kroppen.

Basco, Kalle och Lady är namnen på de tre alerta fyrbeningarna i den studie som granskas här (bild ovan). Så kallade likhundar eller “cadaver dogs”. Studien genomfördes år 2006 i Hamburg i Tyskland, av Oesterhelweg m.fl*, med publicering online 2007-2008.

Initiativet till studien lär uppkommit på grund av ett mordfall där en man misstänktes ha mördat sin fru på en segeltur. Ingen kropp hittades, men en likhund markerade för mänsklig liklukt på en matta i sovrummet i parets lustjakt.

Under två månaders tid – när tillfälle gavs från ordinarie polisjobbet – luktade de tre hundarna i mängder av glasburkar. Varje sök eller sökrunda (“search”) bestod av sex burkar (se bild), varav högst en burk innehöll liklukt från människa. Vissa sökrundor bestod enbart av (sex) burkar utan liklukt. Totalt genomfördes 354 sökrundor.

I varje glasburk låg en 20×20-centimeters bit av ny matta. Vissa mattbitar hade vid studiens början kontaminerats i två respektive tio minuter med lukt från människa som varit död mindre än tre timmar.
Kontamineringen skedde utan direktkontakt med den avlidnes hud, som var torr och utan skador. Kroppen inneslöts i ny bomullsfilt, mattbitar placerades under filten i angivet antal minuter.

Det fanns även mattbitar som kontaminerats med lukt från levande människa, samt mattbitar som inte hade kontaminerats (åtminstone inte medvetet…).
Hundarnas luktförmåga testades dessutom med kadaverin (cadaverine) som är en av många beståndsdelar i liklukt från både djur och människor.
Ingen av de tre hundarna markerade för lukt från levande människa eller från kadaverin.

Resultat, 10-minuters kontaminering

Bäst resultat blev det med tiominuters-mattbitar. I studiens tabell 3 (nedan) framgår att Basco och Lady var felfria. Även Kalle hade bra resultat. (Ju högre värden i tabellen desto bättre resultat. 100 är bäst, 0 är sämst).

Förklaring till några av begreppen i tabellen:

  • “Sensitivity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor med liklukt markerade hunden korrekt?
    Exempel: om det fanns liklukt i 63 sökrundor, och hunden markerade korrekt i 60 av dem, då är sensitiviteten 95 %. (60/63).
  • “Specificity” ger svar på frågan: Hur stor andel av alla sökrundor utan liklukt ignorerade hunden korrekt? (dvs som hunden inte markerade).
    Exempel: om 47 sökrundor var utan liklukt och hunden ignorerade 43 av dem (och markerade fyra av de 47), då är specificiteten 91 %. (43/47).
  • “PPV” (precisionen) svarar på frågan: Hur stor andel av de sökrundor som hunden markerade innehöll mänsklig liklukt?
    Exempel: om hunden markerade i 64 sökrundor och om 60 av dem innehöll mänsklig liklukt, då är PPV 94 %. (60/64).

Totalt för de tre hundarna för tiominuters-mattbitarna så var noggrannheten (“accuracy”) 98 procent. Även sensitiviteten och PPV var 98 procent.

Resultat, 2-minuters kontaminering

Med tvåminuters-mattbitarna blev resultatet begripligt nog mindre bra. Men ändå imponerande, med tanke på att de mattbitarna endast hade legat i två minuter under en ny bomullsfilt som omslöt en nyligen avliden kropp (vars hud var torr och utan skador).

I studiens tabell 2 (nedan) framgår att Basco och Lady även här var felfria i några av resultaten, men också mindre bra i andra resultat. Kalle presterade delvis bättre med tvåminuters-mattbitarna, och delvis bättre än Basco och Lady.

Totalt för de tre hundarna för tvåminuters-mattbitar så var noggrannheten (“accuracy”) 94 procent. Sensitiviteten var 86 procent och PPV 94 procent.

Felkällor och svagheter

Ingen vet säkert om de mattbitar som ansågs vara okontaminerade verkligen var det. Om (osynliga) likluktmolekyler överförs av misstag, trots rigorösa rutiner, exempelvis via en personals rockärm eller på annat sätt till en “okontaminerad” mattbit så kan det räcka för att hunden ska markera. Vilket då i studien registreras som en felaktig markering (s.k. falsk positiv), när det i själva verket var en korrekt markering (s.k. sann positiv).

Med andra ord så kan hundarna ha presterat (ännu) bättre än vad som framkommer i nämnda studie, även om sannolikheten för att så är fallet tycks liten.

Dagens moderna vetenskap har ingen metod för att instrumentellt mäta mängden mänskliga likluktmolekyler, eller förekomsten eller frånvaron av liklukt. Hundarnas resultat kan inte bekräftas med mätinstrument, studiens resultat kan inte reproduceras instrumentellt.
Kunskapsläget är på stenåldersnivå jämfört med jyckarnas luktförmåga. “The dog’s ability to smell seems to be far superior to the level of science today.”

Mera

Hundmarkering som bevis.
Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare.


Källor med mera:
– *Studien: en del sajter tar betalt för artikeln men den finns också kostnadsfritt, t.ex:
pawsoflife.org/Library/HRD/Oesterhelweg1998.pdf.
“Cadaver dogs — A study on detection of contaminated carpet squares” av L. Oesterhelweg m.fl.
Artikeln publicerad 2008, och “received 3 October 2006; received in revised form 24 January 2007; accepted 28 February 2007, Available online 2 April 2007”.

Mera:
Andelen korrekta markeringar, dvs andelen sant positiva (“korrekt positiva” i studien), motsvaras av Sensitivity.
Andelen felaktiga markeringar, dvs andelen falskt positiva, motsvaras av 100 minus Specificity (i procent).