SVT och skattemedel bakom filmen “Quick”

Vem finansierade spelfilmen “Quick”? Här är svaren… och några frågetecken.

År 2013 planerade SVT (Sveriges statliga television) tillsammans med filmrättighetsinnehavarna att göra en miniserie av journalisten Råstams bok om Quick. Men SVT drog sig ur. Orsaken kan vara att SVT fick kalla fötter eftersom de redan hade gjort en slags “miniserie” i form av tre stycken entimmas hårdvinklade “dokumentärer” signerade Råstam (och som SVT sände 21 gånger före och under resningsprocesserna åren 2008 till 2010*). Det kunde ha blivit för mycket skattemedel på Quick för medborgarna att svälja, och att SVT därför övergav projektet med miniserien 2013.

Men fem år senare kom SVT in igen, bakvägen liksom (se nedan).

Svaret på inledande frågan är att filmen “Quick” finansierats av flera statligt styrda skattemedelsfinansierade verksamheter, samt av investeringsbolag. Och eventuellt av nån privat aktör. Exakt hur mycket filmen kostat är här okänt, men enligt producenten Helena Danielsson hos Brain Academy hade de en “väl tilltagen budget, 40 miljoner”.

Så här ser det ut enligt diverse källor* (utom privat aktör):

Svenska Filminstitutet (den verksamheten drivs helt med skattemedel).
Pengar skyfflades till Quick-filmen av konsulenten Helen Ahlsson som är verksam inom “Moving Sweden” hos Svenska Filminstitutet.
Enligt uppgift är produktionsbeloppet “minst 500 000 kronor och högst 6 miljoner kronor.”

Moving Sweden är ett samarbete mellan SVT och Svenska Filminstitutet.
Enligt deras avtal “får SVT visa långfilmen fyra (4) månader efter att den har haft premiär på festival och/eller bio”.

Film i Väst (drivs med skattemedel).
Film i Väst är “efter Svenska Filminstitutet den väsentligaste finansiären av filmproduktion i Sverige”.
Film i Väst ägs av Västra Götalandsregionen (är politiskt styrt).

Umedia, Belgien.
De lär i genomsnitt investerat motsvarande ca 9 miljoner svenska kronor per film de senaste femton åren. (Totalt 500 miljoner dollar på ca 435 filmer världen över sedan 2004).

Nordisk Film eller/och Nordisk film- och TV-fond. Närmare uppgifter saknas f.n.

TV4. (Anges endast i några källor). Närmare uppgifter saknas f.n.

Privata aktörer? (Anges inte i källorna).
Knappast nån skulle bli förvånad om t.ex. romanförfattaren Leif GW Persson diskret har pytsat in några miljoner. GW har tidigare medverkat i en engelsk Quickfilm för några år sedan, och senare varit involverad i produktionen av en svensk Quick-tv-serie i en reklamkanal. Han har även erbjudit sig (hotat) att finansiera rättsliga åtgärder mot vissa oliktänkande personer rörande Quickärendet.

Bild ovan: tidningsrubrik “De satsar miljoner – på hämnd”.
Året var 2012 och de båda romanförfattarna GW och Jan Guillou uppgavs vilja “hämnas”. Det tycks varit GW som var den mest drivande av de båda. GW sa sig vilja finansiera en skadeståndsprocess mot polis, åklagare samt vårdpersonal på Säter sjukhus. Det blev dock inget med den saken, som bekant.
Citat ur Aftonbladet 6 sept 2012:

“(…) Det kan finnas skadeståndsgrundande historier som man kan jävlas mot dem med, om det kniper satsar jag gärna några miljoner på att utreda det, säger Leif GW Persson och tillägger att han för diskussioner med en advokat.
(…)
– Det är mest Leif (GW) som har tänkt i den här frågan, men jag är definitivt intresserad. Vi är ju bra på sånt här. Finanserna är inget problem. (…)”

Sammanfattning

Budgeten var 40 miljoner enligt producenten, enligt en källa.
Exempelvis hälften kan då ha finansierats av:
– Svenska Filminstitutet samt Film i Väst (se ovan),
– och Umedia, om vi utgår från deras genomsnitt (se ovan).
Och resterande miljoner från exempelvis en eller flera av följande:
– Nordisk film och TV-fond / Nordisk Film.
– TV4.
– Privat? (t.ex. GW)


Tilläggas bör att svensk filmproduktion ofta bekostas med skattemedel.
Och att vi lever i en grandios ankdamm.

Vi avslutar med några tänkvärda ord från en av skådespelarna som tycks uppleva viss osäkerhet både inför dåtida och nutida rättssystemet:

“– Då litade vi på rättsväsendet, nu gör vi det också. Det är så störande och en otrygg känsla, att rättsväsendet som man tror är en klippa, kan vara så flexibelt, säger David Dencik.”

Mera:

– “Ny film om Quick, slår inte the real deal“.
– “Hjärntvätt föregick resningsprocesserna“. (Om de tre Quick-“dokumentärerna” som SVT sände före och under resningsprocesserna åren 2008 till 2010*).


* Resningsprocesserna pågick från april 2009 till juli 2013.
SVT sände Råstams tre Quick-“dokumentärer” från december 2008 till augusti 2010.
De tre filmerna fanns även att se på SVT Play.
Den första resningsansökan (av sex) lämnades in i april 2009, beviljades i december 2009, och åtalet lades ner i maj 2010.

Den andra resningsansökan lämnades i april 2010, beviljades i september 2010, och åtalet lades ner i mars 2011. Osv.

*Källor (olänkade, om inte din webbläsare länkar automatiskt):
– povfilm.se/53/att-filmatisera-fallet-thomas-quick  (Intervju med producenten).
– www.filmbransch.se/nu-borjar-inspelningen-av-storfilmen-quick
– press.nordiskfilm.se/pressweb/56fbb641e68e8/post/quick-en-av-tre-filmer-som-kan-bli-sveriges-oscarsbidrag
– www.filminstitutet.se  (Se meny “Sök stöd”).
– www.filmivast.se  (Film i Väst).
– www.vgregion.se  (Västra Götalandsregionen).
– www.umedia.eu/en/  (Umedia).
– www.nordiskfilm.se (Nordisk Film).
– www.norden.org/sv/organisation/nordisk-film-och-tv-fond
– www.resume.se/nyheter/artiklar/2014/10/14/peter-settman-startar-bolag-med-nice/
– www.brainacademy.se

Mer info:
Filmproducent är Helena Danielsson med bolaget Brain Academy som startades 2014 och leds av grundaren Peter Settman och Helena Danielsson.

– www.svt.se/kultur/film/filmrecension-masterligt-skadespeleri-i-quick
Filmrecension i SVT, av Fredrik Sahlin, som även skriver:
“När man ser David Denciks faktiskt rörande porträtt av en förvirrad och jagsvag människa är det lätt att glömma bort att det rör sig om en person som är dömd för sexuella övergrepp på unga pojkar, och som ställt till mycket skada på många sätt. Här framstår han mest som ett offer, om än ett gravt stört sådant, en mysfarbror indragen i ett maktspel. Vilket inte känns helt oproblematiskt.

…Sista meningen ovan kan med fördel ersättas med:
“Vilket känns mycket problematiskt.”


[Uppdaterad 10 oktober 2019]

Mord, ett passfoto och två motstridiga analyser

Media har genom åren hållit tyst om den analys som visar att glasögonen som hittades troligen INTE var samma som på “glasögonmannens” passfoto. Vi kollar.

Övre bilden ovan är glasögon från en fyndplats år 1988 där Yenon Levi hittades mördad. (Glasögonen är sönder i näsbryggan och ena skalmen har lossnat).
Undre bilden är från ett passfoto från en misstänkt gärningsman (i media kallad “glasögonmannen”).

År 1991 drog SKL slutsatsen att “starka skäl” talar för att det är samma exemplar av glasögon (alltså inte enbart samma typ) p.g.a. överensstämmelser i bågarnas mönster. Dock uttryckte SKL också motsägelsefullt att “Det är inte möjligt att genomföra en fullgod jämförelse p.g.a. fotonas kvalitet”.

År 1997 fick tekniska roteln hos Länskriminalen i Stockholm uppdraget att jämföra glasögonen med passfotot. Deras slutsats var att “mönstret i glasögonen ej stämmer överens med varandra”, och “att det på glasögonen på passfotografiet och glasögonen finns fler olikheter än likheter beträffande mönsterpassningen”.

Bilderna ovan överensstämmer bättre med tekniska rotelns slutsats, det vill säga att mönstret i bågarna inte stämmer överens och att det finns fler olikheter än likheter. (Då bortser vi tills vidare från bildkvaliteten).

Nämnda massproducerade glasögontyp uppges ha saluförts i Åhlens-varuhus under 1980-talet. Det är läsglasögon (samma styrka på båda glas) av lågprismodell och av dålig kvalitet.

Översikt åren 1988 till 1997:

– År 1988 hittades Yenon Levi mördad. På fyndplatsen påträffades bl.a. ett par trasiga glasögon.
– År 1991 blev en man misstänkt eftersom han bar liknande glasögon på sitt passfoto. SKL ansåg att starka skäl talade för att det var samma glasögon, men med reservation för fotografiernas kvalitet.
– År 1993 hölls sista förhöret med den mannen, därefter avfördes han som misstänkt och utredningen lades ner 1994.
– Tre år senare, 1997, jämfördes fotografierna av tekniska roteln som ansåg att det fanns fler olikheter än likheter mellan glasögonen.

Bild ovan: 24-årige israeliske medborgaren Yenon Levi, som hittades ihjälslagen i Rörshyttan i Dalarna, lördagen den 11 juni 1988. Sannolikt dödsdatum var någon gång mellan den 8–10 juni 1988, enligt rättsläkare.

SKL om glasögonen

År 1991 jämförde SKL (Statens Kriminaltekniska Laboratorium, numera NFC) glasögonen från fyndplatsen med glasögonen på passfotot. Citat (fetstil ej deras):

“Vid jämförelse med glasögonen på fotot iakttogs goda formöverensstämmelser och samma typ av färgsättning. Vidare jämfördes det flammiga mönstret hos glasögonen. Härvid iakttogs överensstämmelser inom vissa partier. Det är inte möjligt att genomföra en fullgod jämförelse p.g.a. fotonas kvalitet. Det flammiga mönstret var inte klart tecknat i alla partier. Bl a förekom reflexer från belysningen.”

SKL ansåg vidare att ”starka skäl talar för att” glasögonen från fyndplatsen var samma som på passfotot. (“Starka skäl” var näst högsta tillförlitlighetsgraden hos SKL, motsvarande grad +3 i utlåtandeskalan hos nutida NFC).
Anledningen till den starka slutsatsen var att bågarna tycks vara tillverkade med ett slumpvis mönster, dvs att mönstret på varje glasögonbåge kan vara unikt.

Men: enligt SKL:s eget utlåtande så var det inte möjligt att genomföra en “fullgod jämförelse”. Dvs, det var inte möjligt att göra en tillräckligt bra jämförelse (vilket är vad “fullgod” betyder).
Så hur fullgod är egentligen deras slutsats? kan man fråga sig.

Uttryckt i sannolikhet så innebär “starka skäl” eller grad +3 att det “bedöms vara minst 6000 gånger mer sannolikt att få dessa resultat om huvudhypotesen är sann än om den alternativa hypotesen är sann.” (Enligt nutida definition, 2019).

Exakt hur SKL kom fram till den graden i den analysen är f.n. okänt.

Tekniska roteln om glasögonen

Fokuserade SKL mest på likheter? Rimligen bör man granska både likheter och olikheter i samma utsträckning. Att man väger in både vad som talar för och vad som talar emot en viss riktning. Som vid bevisvärdering.

År 1997 jämförde tekniska roteln hos Länskriminalen i Stockholm glasögonen från fyndplatsen med glasögonen på passfotot. De tycks ha lagt mer vikt på olikheter än SKL. Citat (fetstil ej deras):
– “att glasögonen är lackerade troligtvis med slumpvis utvalt mönster”.
– “att mönstret i glasögonen ej stämmer överens med varandra”.
– “att det på glasögonen på passfotografiet och glasögonen finns fler olikheter än likheter beträffande mönsterpassningen“.

Ett helt annat resultat än från SKL, tycks det.
Båda kan knappast ha rätt. Det verkar som att nån av dem gjorde fel.
Vem? SKL eller tekniska roteln?

Exakt hur tekniska rotelns analys gick tillväga är f.n. okänt. Kritiker uppger att en optiker utförde granskningen.

Skurkarna var det, som gjorde fel, enligt kritiker

Analysen 1997 hos tekniska roteln begärdes av åklagare Christer van der Kwast (numera pensionerad). Kritiker anser att han var en skurkaktig åklagare, tillsammans med ett dussintal andra yrkespersoner inom rättsväsende och vården som också framställdes som skurkar i media.
Kritikerna anser att det ligger nån form av fiffel bakom tekniska rotelns slutsats om glasögonen.

Enligt advokat Pelle Svensson med flera kritiker så var analysen ett “beställningsjobb” i syfte att kunna bortse från SKL:s utlåtande och åtala Quick så att han kunde dömas för mord. Därför att det skulle “lyfta karriären” hos de involverade, och Sverige på den tiden “ville ha” en seriemördare, enligt kritikernas förklaringsmodell.

Om den misstänkte mannen, i början på 1990-talet

“Glasögonmannen” utreddes aktivt åren 1991-1993, utredningen lades ner 1994.

Misstankarna mot “glasögonmannen” på nämnda passfoto uppstod 1991, då han nyligen dömts till fängelse för anstiftan till grov misshandel. (Inte anstiftan till mord, som det sägs i media och i flera andra källor).
Någon på utlänningsroteln hade i ett passfoto sett likheter med mediebilder på glasögonen.

Mannen förhördes i Sverige flera gånger under flera års tid.
Polisen lät även fotografera mannen bärandes glasögonen från fyndplatsen. Ett optikslip-företag jämförde det fotot med passfotot och bedömde att glasens styrka eller dioptri var “lika” på båda fotona. (Man kan undra över metodiken, t.ex. om de tog flera fotografier med olika styrkor på glasögonen för att klargöra skillnaderna på fotografierna).

Det lär funnits ett vittne som när hon fick se ett foto på Levi uppgav att hon sett honom, eller en man med “den näsan”, hemma hos glasögonmannens bostad.
Men enligt annan källa var Levi redan död när den påstådda iakttagelsen gjordes.

Sista förhöret med glasögonmannen hölls 1993.
Efter avtjänat straff utvisades mannen från Sverige, friad från misstankar gällande mordet på Levi.
Förundersökningen lades ned maj 1994.
Över ett år senare, november-december 1995, bekände Quick mordet på Levi.

Om passfotot

Bilden på delen av passfotot ovan kan vara av sämre kvalitet än det foto SKL och tekniska roteln hade tillgång till. Om så är fallet går det utmärkt att lägga upp en bättre bild nånstans på webben så att medborgarna kan avgöra själva om SKL:s eller tekniska rotelns utlåtande verkar mest korrekt. Detta tycks dock aldrig ha gjorts.

När Yenon Levi-fallet och glasögonen tas upp i media och SVT med flera, vilket har skett åtskilliga gånger senaste decenniet och de senaste åren, så utelämnas uppgifterna om tekniska roteln och deras motstridiga slutsats.


Källor: diverse offentligt material t.ex. böcker om Quick, domar, resningsdokument, kommissionsrapport och media.

Kalla fall, 1986-2017, södra Sverige

Lista med drygt hundra olösta mord, försvinnanden och misstänkta mord, samt några oidentifierade personer. Från södra Sverige åren 1986 till 2017.

Några från listan:

Emil Rittbo, 6 år, ihjälskjuten av bankrånare.
Strax efter klockan 17 torsdagen den 9 december 1993 utsattes banken i Hörby för rån. När rånarna flydde från platsen i sin flyktbil krockade de med den bil som Emil och Emils pappa färdades i. Emils pappa följde efter flyktbilen för att ta reda på vilket registreringsnummer den hade. Knappt en kilometer senare stannade flyktbilen och föraren klev ur. Föraren sköt mot Emil och Emils pappa. Ett av skotten träffade Emil som avled på platsen till följd av skottskadan.

Marua Ajouz, 18 år, styckmördad.
Marua försvann fredagen den 20 december 2002. I oktober året därpå hittades de första kvarlevorna av hennes kropp i Bokskogen i Hyby utanför Malmö.
I april 2017 hittades resterande kvarlevor nedgrävda i Nordanå i Staffanstorps kommun.
Det sista kända livstecknet från Marua är från kvällen den 20 december 2002 då hon befunnit sig på Ellstorpsgatan 3C i Malmö.

Källa och mer info hos polisens webbplats:
polisen.se/aktuellt/kalla-fall/.
F.n. (2 okt 2019) finns där endast fall från landets södra delar.

Ny film om Quick, slår inte the real deal

En film vid namn “Quick” har sett dagens ljus. Det är en spelfilm, dvs handlingen är fiktiv (påhittad), som visserligen bygger på en verklig händelse. Som spelfilm betraktad är “Quick” en stunds hyfsad verklighetsflykt. Filmen har några duktiga skådespelare, men de bleknar vid jämförelse med skådespelarinsatserna hos den äkta Thomas Quick (eller Sture Bergwall som han heter egentligen).

Varför nöja sig med fiction när man kan få the real deal? Här följer en liten sammanställning av autentiska ljudklipp med Thomas Quick, från åren 1995 (oktober), 1996 (april) och 1997 (november).
Lyssna på några smakprov av Quicks fabulösa skådespelartalanger:
Äkta Quick, ljudklipp från 1995, 1996, 1997. (textvideo, 3 min. 20 sek. Sammanställt från material som publicerats flitigt i SVT och annan media).

I första klippet (från en konfrontation år 1995) berättar Quick lugnt hur han tidigare hade umgåtts med en man. Mannen nekar och protesterar mot Quicks påståenden. (Se även “Kompletterande uppgifter” nedan).

I andra klippet (från en vallning den 26 april 1996) är Quick upprörd, skakar och darrar på rösten, när han förklarar hur han med kniv dödade och skar upp en liten flicka. I tredje klippet, från samma dag, skriker Quick på sig själv.

I sista klippet (från 1997) talar Quick lugnt och avslappnat om sin kommande bok “Kvarblivelse”. Han säger bl.a. att “jag försöker ge en ANING begriplighet till det obegripliga”.


Bild ovan: Quick förklarar upprört men ändå välformulerat, hur han med kniv skar upp en flicka. (Från en vallning 26 april 1996).

Mer från den äkta Quick

Quicks gruvliga ångestfyllda beskrivning i ljudklippet ovan, hur han skar och plockade ut en flickas inre organ för att söka hennes “rädsla” inne vid ryggraden, var troligen noga planerat och formulerat i förväg, inklusive darrande rösten.

I Quicks bok “Kvarblivelse” (1998) beskriver han själv hur det kunde gå till när han i förväg skrev ned sina minnen.
Följande exempel gäller Quicks förberedelser inför nästa dags terapistund. På sid 51-52 i Kvarblivelse berättar Quick följande:

Igår kväll var min reservoarpenna mina tankars medvetna som omedvetna synliggörare. Genom att låta pennan löpa rad efter rad och forma bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till sammanhang utan att mekaniskt gå in och styra det pennan tecknade, blir bläcket till den form som tanken just är.
[…]
Det jag skrev igår var alltså riktat till Birgitta och fann, trots all plåga, utrymme i min förvissning att Birgitta delade det jag formulerade.

När jag i morse lade upp blocket, vars pärmar slöt de ark pennan sprungit över visste jag inte om jag skulle förmå mig att läsa högt vad jag skrivit när Birgitta kom. Jag ville inte läsa, jag var så orolig inför att själv höra och till Birgitta förmedla det den ocensurerade tanken antecknat.

När så Birgitta satt i den röda, högryggade fåtöljen och jag själv halvlåg i min säng – Birgitta nära mig och jag nära henne – nämnde jag min ängslan att läsa upp gårdagskvällens text. Samtidigt som jag sa det förstod jag att alla ord, som de sjutton arken var täckta med, gömde meningar med mer än deras intellektuella utstyrsel – orden hade fångat känslor av upplevelse och ögonblick och min högläsning skulle visa fram dem.

Jag var alltså ängslig att möta minnen fulla av smärta, den smärta orden fann från dagar jag varit tvungen att förtränga, stunder som min ångest öste sin svett ifrån. Jag var alltså inte ängslig för formen min tankes språk funnit; jag var rädd för att igen finnas i outhärdlig smärta. Jag behövde inte tveka och så började högläsningen.

Birgitta lyssnade och lät inte min, ibland svåra, meningsbyggnad störa.”

Vid ovanstående tillfälle skrev författarämnet Quick sjutton sidor i sitt block, som han dagen efter läste upp för den tålmodigt lyssnande terapeuten.

Och det var så det gick det till under Quick-åren:
han var drivande och planerade i förväg. Terapeuterna hade en lyssnande, mer passiv roll. Det framkommer i flera källor från den tiden, ända sedan 1993.

Kompletterande uppgifter

Fram till 1997 (före sista ljudklippet ovan) avkunnades följande morddomar mot Quick:

  • 1994, november: Charles Zelmanovits.
  • 1996, januari: makarna Stegehuis, kallat tältmorden i Appojaure, eller morden på holländska paret.
  • 1997, maj; Yenon Levi.

Ljudklippet från 1995, 12 oktober, från en konfrontation med en Jonny Farebrink gällande “tältmorden”.

Drygt tjugo år dessförinnan hade Quick och Farebrink varit intagna samtidigt på Sidsjöns sjukhus i Sundsvall (år 1972). De kan alltså ha träffats då. Men vid konfrontationen 1995 förnekade Farebrink kännedom om Quick. (Vilket inte är förvånande med tanke på Quicks sexpåståenden om Farebrink samt polisens mordmisstankar).

Farebrink lär också tidigare varit aktuell i utredningen av tältmorden, innan Quick kom in i bilden. (Tältmorden begicks 1984, fredagen 13 juli).

Ljudklippen från 1996, 26 april, vallning utomhus:
I dessa två klipp, som kommer från samma dag, 26 april 1996, är Quick tidvis mycket känslomässig. Han darrar på rösten och skakar. I ena klippet skriker han ilsket (på sig själv).

Orsaken är lättbegriplig. Quick beskriver detaljerat ett mycket otäckt brott, hur han skurit upp en liten flicka, plockat ut hennes inälvor, för att med handen hitta “rädslan” vid hennes ryggrad…
Att då börja darra på rösten och skaka i kroppen är en naturlig reaktion, det insåg Quick och det förstår alla med normal inlevelseförmåga. Quick gav intrycket att han våndades kraftigt av allt det fruktansvärda han sade sig ha gjort med flickan.
(Vi utgår här ifrån att det Quick sa om flickan var påhittat. Men även om det var sant så förändras inte resonemanget, i så fall var det minst lika stor anledning att darra och visa starka känslor).

Journalisten Råstam framställde dock det hela visuellt, med videoklipp, i sina Quickfilmer åren 2008-2009. Han bortsåg från berättelsens starka känslomässiga karaktär.
Råstam pekade på videoklippen och menade att darrandet och skakandet orsakades av kraftig medicinering. Vilket framstår som en enögd slutsats.

Det mest troliga är att darrande rösten och skakande kroppen var ett uttryck för Quicks skådespelartalanger alternativt för sann ånger (beroende på vad man tror om sanningshalten i Quicks bekännelser).

Ljudklippet från 1997, 24 november, telefonintervju:
Quicks efterlängtade bok “Kvarblivelse” skulle ha släppts kort tid efter ovanstående intervju, dvs vid årsskiftet 1997/1998. Men publiceringen sköts upp ett år och bokskrivandet fortsatte (troligen pga av kritiken från offrens anhöriga m.fl).

Ett syfte med upplägget i Kvarblivelse tycks varit att få läsaren att tycka synd om Quick och betrakta honom som ett offer (för en hemsk barndom), trots morden. Quick i offerrollen. Följaktligen saknar boken ingående detaljerade våldsskildringar, eftersom det skulle ha motverkat syftet.

En undertitel till Kvarblivelse hade kunnat vara:
“En stackars, stackars seriemördare som själv är ett offer och som djupt ångrar sina brott”. Det tycks varit konceptet.


Bild ovan: the real deal, dvs den äkta Quick, i sitt rum hos Säter rättspsyk, sittandes framför sin dator. På den tiden hade man tjocka bildskärmar, framgår på bilden. Quicks tjockdator kan varit exempelvis en sån här skrivbordsmodell*:


Mera:
“Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”. Quick kontaktade flera andra författare och ville att de skulle skriva om honom, efter att hans bok “Kvarblivelse” floppade år 1999.
– “Diagram: Antal artiklar som ifrågasatte Quick 1994-2008“.
– Om du missat ljudklippen: “Äkta Quick, ljudklipp från 1995, 1996, 1997“.
– “SVT och skattemedel bakom filmen “Quick“.

Bakgrund:
Quick är mannen som så att säga lurade hela Sverige… fast det finns osäkerhet exakt NÄR det skedde. Och var det i dåtid eller i nutid som den verkligt stora blåsningen ägde rum, när han fälldes eller när han friades.
Troligen blåstes det både då och nu, säger de som inser att sanningen sällan är svart eller vit.


*Skrivbordsmodell: datorlådan kunde ställas på högkant på golvet för den som föredrog det.

[Uppdaterad 24 september 2019]

Släpp fångarna loss, det är vår… melodi

Såhär framåt höstkanten bjuds på en vårmelodi, som faktiskt kan passa året runt eftersom det så att säga är vår melodi för alla fångar.

Först ut är Sedlighetsroteln med denna refräng från 2001:

“det är dags att släppa loss alla dom som sitter fångna
kolla in dom är alldeles för många
det är hög tid å samla in alla får
släpp fångarna loss det är vår”

– “Sedlighetsroteln – Släpp fångarna loss“, skivinspelning. (Youtube).

Låttexten bygger en aning på en gammal visa av Birger Sjöberg från början på förra århundradet: “Släpp fångarne loss, det är vår! Var mänska i sin själ, i grunden vill så väl!” (“…när grön naturen står”).

Här är några mer gammaldags tolkningar (hos nämnda tuben):

– “Släpp fångarne loss det är vår“, utomhusvideo med Anna Dedorson och Tobbi Anderberg.
– ”Släpp fångarne loss!”, skivinspelning med Henrik Hugo och David Härenstam.

Mera:
– “Cows coming out in the summer. Happy cows!” (kosläpp. Så glad kan man bli av att släppas loss).

Hej svejs Bayes, online kalkylator

Experimentera enkelt med en Bayesiansk metod som hjälpmedel för att avgöra det samlade bevisvärdet (i brottmål). Metoden används inte av domstolar men här gör vi som vi vill.
Tryck här för att komma till kalkylatorn.

Allmänt om Bayes:
“Proper use of Bayesian reasoning has the potential to improve the efficiency, transparency, and fairness of criminal and civil justice systems. It can help experts formulate accurate and informative opinions; help courts determine admissibility of evidence; help prosecutors identify which cases should be pursued; and help lawyers to explain, and jurors to evaluate, the weight of evidence during a trial. It can also help identify errors and unjustified assumptions entailed in expert opinions.”
(Ur “Bayes and the Law“, 2016, Fenton/Neil/Berger).


*Bayes uttalas “bejs”. (Eller möjligen “bajes” på svenska).

Rykte: styckläkare “Ajten” fejkade döden o flydde till Thailand

Häromdan inkom en läsare med ryktet att läkaren “Ajten” inte var död och att han flytt utomlands. Vi tar en snabb titt. (Officiellt dog “Ajten” av en överdos år 1971, innan polisen hann gripa honom för styckmordet som begicks år 1969).

Rykteslämnaren, här kallad X, uppger att hans mor född 1937 var skolkamrat med Ajten i Uddevalla. När X växte upp tillbringade han somrarna på Skaftö som ligger nära Gåsö där Ajtens föräldrar bodde (och där Ajten 1969 dumpade sina resväskor i havet).
Omkring år 2010 hade X vid en bjudning träffat en familj som då bodde i Ajtens föräldrahem på Gåsö. X skriver bl.a:

“(…)
Ett intressant samtal tog vid. Äktheten eller seriositeten i detta kan jag omöjligt avgöra. Men min uppfattning är att det var seriösa personer som berättade. Det dom berättade var smått sensationellt tycket jag. Läkaren Ajten hade bara fejkat självmord och tydligen hade man på något sätt lyckats byta kropp på bårhuset så att ajten lyckades med att försvinna och ev ta den dödes identitet. Han levde tydligen idag i Thailand….
Har du hört talas om detta?
(…)”

Uppgifterna motsägs av t.ex. kurskamraten och läkaren Nils: “I april 1971, då jag arbetade på Sahlgrenska sjukhuset, kom ambulansen till akutmottagningen med Ajten. Han var död av en överdos knark.”

Vad som möjligen sticker ut är den brådskande jordfästningen. Ajten begravdes endast fyra dagar efter dödens inträdande, vilket var ovanligt även på den tiden (då avlidna inte behövde vänta lika länge som idag). Hade någon bråttom för att förhindra upptäckt att kroppen bytts ut…?

Vid en registersökning av personer som dog 1971 och som var i Ajtens ålder, framkom att endast tre procent begravdes fyra dagar efter döden. De flesta begravdes efter omkring två veckor. Ingen begravdes inom kortare tid än fyra dar.

I Ajtens fall hade flera personer, inklusive hans föräldrar och hans fru, i två års(!) tid känt till (men hållit tyst) att Ajten varit inblandad i den prostituerade Margaretas död. Man kan ana deras fleråriga obehag och att de ville få begravningen avklarad snarast möjligt.

Det var först fyra månader EFTER Ajtens död i april 1971 som han avslöjades för polisen. Den 11 aug fick polisen tips gällande en läkare, dan efter återfanns den andra resväskan i havet, och en vecka senare i augusti trädde Ajtens föräldrar fram och berättade att de hela tiden vetat att Ajten varit inblandad. Därefter framkom att ytterligare personer haft samma vetskap, bl.a. en läkarkollega och Ajtens hustru.

Om ryktet är sant så verkar det förutsätta att Ajten hade en eller flera medhjälpare för att lyckas lura omgivningen, t.ex. en läkarkollega och nån närmast anhörig.

Men om inget mer framkommer så får man nog betrakta ryktet om Ajtens icke-död som starkt överdrivet, för att travestera ett känt citat (av Mark Twain).


Mera:
Mordet på Margareta af Forselles, “Koffertmordet”.
Läkaren gifte sig efter styckningen.
Den tredje läkaren i “koffertmordet”.

[Uppdaterad 29 augusti 2019]

Dinosaurier gillar inte DiGiTaLa klimatkonferenser

Jättelika horder av tiotusentals dinosaurier – både vuxna o barn – från världens alla hörn reser till FN:s och andra klimatkonferenser, samtidigt som medborgarna uppmanas att minska sina resor och utsläpp.
Trots att det aldrig nånsin tidigare i mänsklighetens historia varit så enkelt som nu att kommunicera med många människor på långa avstånd. Tekniken har funnits i flera decennier. Man behöver inte längre resa och samlas på en viss geografisk plats för att diskutera i grupp och dela med sig av sina tankar och erfarenheter.
Visst kan det vara roligare och mer stimulerande att resa fysiskt, mingla och träffa folk på nära håll. Och det verkar också vara tyngsta skälet till att de konferensresande dinosaurierna håller fast vid det gamla.

För klimatdinosaurierna – både de vuxna och dinosauriebarnen – som reser till klimatkonferenser tycks den moderna tekniken inte existera när det gäller digitala konferenser. Istället genomförs projekt* som t.ex. att en (1) mötesdeltagare under stort ståhej blir seglad över Atlanten till en konferens, som om det skulle mildra dinosauriernas klimathyckleri.

MEN det finns medborgare som försöker sprida användandet av modern kommunikation hos klimatkonferensdinosaurier och konferensdeltagare i allmänhet. Här är några lästips som handlar just om digitala eller virtuella konferenser, både mindre och större. Kan fungera som inspiration och uppslag även för stora konferenser.

tidningencurie.se/…/det-ar-dags-for-hallbara-konferenser
“Det är dags för hållbara konferenser” (2018)

lu.se/…/digital-konferens-ska-minska-klimatavtrycket
“Digital konferens ska minska klimatavtrycket” (2019)

medium.com/…/the-worlds-first-zero-carbon-climate-conference
“The World’s first zero carbon Climate Conference saved 71.819 tonnes CO2e” (2018)
(Tusentals deltagare från 90 länder).

resilience.org/…/a-climate-change-conference-without-the-carbon
“A Climate Change Conference Without the Carbon” (2016)



* Nämnda “projekt” handlar alltså om en världsberömd Greta som blir skjutsad med segelbåt till klimatkonferens på andra sidan pölen. Istället för att resa med flyg, som orsakar mer koldioxidutsläpp. Dock lär flera personer (exakt hur många är oklart) flyga över Atlanten för båtens tillbakaresa, dvs koldioxidutsläppen blir snarare högre än lägre genom att välja denna segelbåtsresa istället för flyget. F.n. tycks det endast vara DN som skrivit om detta bland svensk media:

– “Fem flyger till USA för att segla hem Greta Thunbergs båt … Klimataktivisten Greta Thunberg seglar fossilfritt till USA i stället för att ta flyget. Båtens färd tillbaka blir inte lika klimatsmart.”
(Dagens Nyheter, betalsida, 2019-08-17):
dn.se/nyheter/varlden/fem-flyger-till-usa-for-att-segla-hem-greta-thunbergs-bat

– “Greta Thunbergs seglats till New York skapar mer koldioxidutsläpp än om hon valt att flyga. … När besättningen på Malizia II så småningom ankommer till New York måste de ta flyget tillbaka till Europa eftersom de inte ska tvingas segla samma väg tillbaka över Atlanten igen. Samtidigt flygs därför fem eller sex nya besättningsmän från Europa till New York för att segla hem båten. Det innebär att mer än tio personer måste flyga fram och tillbaka över Atlanten för att kunna ta båten fram och tillbaka. Allt för att Greta Thunberg ska slippa medverka till några egna koldioxidutsläpp under sin resa över Atlanten.” (Elisabet Höglund blogg, 2019-08-18):
elisabethoglund.se/blogg/greta-thunbergs-seglats-till-new-york-skapar-mer-koldioxidutslapp-an-om-hon-valt-att-flyga

Utländsk media:
– “Segeltörn soll klimaschädlicher sein als Flugreise. … Etwa fünf Mitarbeiter würden ihre Jacht zurück nach Europa segeln, sagte Andreas Kling, Pressesprecher von Thunbergs Skipper Boris Herrmann, der taz. “Natürlich fliegen die da rüber, geht ja gar nicht anders”, sagte Kling demnach. Auch Skipper Herrmann werde für die Rückreise das Flugzeug nehmen. Der Segeltörn bedarf daher mindestens sechs Flugreisen über den Atlantik.”  (Zeit, 2019-08-15):
zeit.de/gesellschaft/2019-08/un-klimagipfel-greta-thunberg-seeweg-klimaschutz…
– “Wäre Greta Thunberg geflogen, hätte sie weniger CO2 freigesetzt”… Der Segeltörn löse also sechs Flugreisen über den Atlantik aus – wären Thunberg und ihr Vater geflogen, wären es weniger gewesen.” (Focus, 2019-08-15):
m.focus.de/wissen/klima/aktivisten-segelt-nach-new-york-rechnung-zeigt-waere-greta-thunberg-geflogen-haette-sie-weniger-co2-freigesetzt
– “Gretas Törn schädlicher als Flug. … Thunbergs Segeltörn nach New York verursacht mindestens sechs Flüge über den Atlantik. Würde sie fliegen, wäre die Reise klimafreundlicher.” (Die Tageszeitung, 2019-08-15):
taz.de/Thunbergs-Segelreise-in-die-USA
– “Sailing Team to Fly 2 Crew to US to Bring Thunberg Boat Back” (New York Times, 2019-08-16):
nytimes.com/aponline/2019/08/16/world/europe/ap-eu-germany-climate-greta-thunberg.html
– “Greta Thunberg’s ‘zero-carbon’ yacht trip won’t save ANY emissions as a crew have to fly to New York to sail it back” (The sun, 2019-08-16):
thesun.co.uk/news/9739595/greta-thunbergs-carbon-free-yacht-trip-flights

En ANLEDNING till ovanstående skribenters nagelfarande gällande koldioxid, är att denna Greta och andra klimataktivister själva starkt kritiserar andra människors koldioxidutsläpp orsakat av resande.

Frågan är:

när kommer dinosaurierna att minska sina egna stora koldioxidutsläpp genom att övergå till digitala klimatkonferenser?


[Uppdaterad 22 augusti 2019]

Dödsdatum och rättsentomologi

Ibland har läsare synpunkter på gamla fall som t.ex. daCosta- och Quick-fallen. Häromdan meddelade en person exalterat att han hittat “bevis” för vilken dag år 1984 som döden inträffade för Catrine da Costa. Enligt uppgiftslämnaren hade det gjorts en “entomologisk analys” som visade att Catrine miste livet den 16 juni.

Sanningen är dock att det aldrig utförts någon rättsentomologisk analys i det fallet, av naturliga skäl (åtminstone inte offentligt publicerad). Förutsättningarna i daCostafallet möjliggör inte bestämning av dödsdatum – inte ens med rättsentomologi. En orsak är att kroppsdelarna hittades inneslutna i plastsäckar och det är högst osäkert när insekter fick åtkomst till kroppen, det kan ha skett långt efter att säckarna placerats utomhus.

För den som vill veta mer om detta och grotta ner sej i insekter och andra detaljer som kan vara obehagliga… fortsätt läs. Först en kort översikt:

– Studier visar att för lik inomhus kan det kan dröja flera dygn innan de hittas av spyflugor och andra insekter.
– Säckarnas botten var perforerade av insekter.
– Säckarna innehöll många andra insekter förutom fluglarver.
– Lufttemperaturen var låg och det var regnrekord den perioden.
– Vår vanligaste spyfluga är solälskande och föredrar öppna platser.
– En rättsentomolog kan med några dagars marginal bedöma när insekter fick åtkomst till en död kropp, vilket kan vara långt senare än dödsdatum.
– Det svenska kalla klimatet försvårar tidsbestämningen för rättsentomologen, se t.ex. fallet Vatchareeya Bangsuan.

Bakgrund

Det man vet helt säkert i da Costafallet är att kroppen styckades och inneslöts i plastsäckar. Den 18 juli 1984 hittades två tillslutna säckar (i buskage under en stor gran), och den 7 augusti hittades ytterligare två tillslutna säckar (som låg i varsin yttersäck) i buskage ett par kilometer från första fyndplatsen.

Domstolen på 1980-talet ansåg att dödsdatum kunde vara nånstans i intervallet 10 till 21 juni.
Det senare datumet sattes utifrån botanikers utlåtande om hur länge säckarna legat på fyndplats nr 2 (“två månader plus/minus högst två veckor”).
Det första datumet, 10 juni, sattes utifrån sista säkra iakttagelsen av Catrine. Åklagarens gärningsbeskrivning utgick från 10 juni.
Säckarna vid fyndplats nr 1 rapporterades av en hundägare som uppgav att han lagt märke till säckarna en månad tidigare, han angav inget datum. Hunden hade inte visat något intresse alls för säckarna.

Mera fakta

– Säckarna vid första fyndplatsen (18 juli) hade små hål i botten (var “perforerade”), troligen orsakat av insekter. Säckarna innehöll – förutom kvarlevor – rikligt med fluglarver, några enstaka okläckta puppor (inga flugor), samt många andra insekter (“gott om andra “kryp”, enligt polisen).

– Säckarna vid fyndplats två (7 augusti) innehöll dessutom kläckta puppor och “sparsamt med flugor som är grönaktiga, slöa”, enligt obducenten.

– Medeltemperaturen utomhus var 13,9 grader under 10 juni till 18 juli (enligt SMHI:s korrigerade data), med nattemperaturer ned till omkring tio grader under de första veckorna.
För perioden 18 juli till 7 augusti var medeltemperaturen 16,4 grader.

– Det var rikligt med nederbörd, år 1984 hade regnrekord för juni+juli under åren på 1980-talet.

Fördröjning. Flera studier har visat det som många redan anade eller visste, nämligen att det kan ta betydligt längre tid för spyflugor och andra insekter att kolonisera en död kropp när den ligger inomhus istället för utomhus. Även om fönster e.dyl. är öppna. Det handlar om uppåt fem dygns fördröjning, i de fall där åtkomst slutligen skedde. Liknande gäller förstås om kroppen är inlindad eller innesluten i något, t.ex. i en plastsäck.

– Om kroppsdelar innesluts i plast en kort tid efter döden så kan kroppsdelarna vara välbevarade även efter lång tid, särskilt om lufttemperaturen är låg (som i daCostafallet). I ett fall i Tyskland lär det hittats kroppsdelar som var relativt väl bevarade men som hade legat två år i plastsäck.

Hypotes (inomhushypotesen)

Ur ovanstående fakta kan vi göra följande hypotes.

Döden inträffade inomhus, styckningen var en transportstyckning (dvs kroppen låg på en för gärningsmannen riskfylld plats, och måste därför flyttas).
Brottet utfördes på kvällen eller natten. Fönstren var stängda, av flera skäl (minska upptäcksrisken, och det var kallt).
Utplacering utomhus av de förslutna säckarna skedde ganska omgående, samma natt.
Inga flugor hade ännu fått åtkomst till kroppen.

Efter x antal dygn tar sig flugor eller fluglarver in genom säcken (säckarna). Exempelvis fluga genom litet hål som marklevande insekter åstadkommit (se från polisrapport ovan om säckarna). Eller fluga lägger ägg nära litet hål och när äggen kläcks inom ett par dygn letar sig de små larverna in genom hålet.

Låg utomhustemperatur, och skuggig placering av säckar, ger låg temperatur i säcken.
Även det rikliga regnet leder bort värme som orsakas av larvernas egen ämnesomsättning.
(Låg temperatur medför att flugans olika stadier ägg-larv-puppa tar längre tid).

Om en rättsentomolog hade gjort en analys så hade utlåtandet kunnat användas till att fastställa ungefär när flugorna eller larverna fått ÅTKOMST till kroppen. Men oavsett vilken hypotes man väljer så är det inte möjligt att fastställa dödsdatum i detta fall. (Om inte gärningsmannen plötsligt erkänner nu 35 år senare).

Solälskande fluga stärker inomhushypotesen

En detalj som är värd att nämnas är att vår vanligaste spyfluga är SOLÄLSKANDE och föredrar ÖPPNA platser. Det är den grönskimrande så kallade guldflugan, eller Lucilia sericata på latin (eng. common green bottle fly).
Om det var den arten som hittades på första fyndplatsen så stärker det i viss mån inomhushypotesen (se ovan), och att flugor inte hade åtkomst förrän en tid efter att säckarna hade dumpats utomhus.

Rättsentomologi i Sverige, och några svårigheter

Rättsentomologiska metoder har tillämpats i Sverige sedan början på tvåtusentalet. Det svenska klimatet försvårar tidsbestämningen eftersom vintern stoppar upp processen, och tidigare har det saknats tillräcklig kunskap om hur det påverkar insekterna. I USA har metoden använts sedan 1980-talet, den är också vanlig i exempelvis Frankrike och Tyskland.

Anders Lindström lär vara Sveriges enda rättsentomolog. Han kan med några dagars marginal tala om hur länge insekterna har levt på en kropp som varit död minst ett par-tre dygn (beroende på när äggläggning och kläckning till larver skedde).
Enklast blir det om kroppen legat öppet och utomhus ända sedan döden inträffade, och helst med hyfsad sommarvärme. I andra fall kan det bli knepigare att fastställa dödsdatum, som framgår nedan.

Polisen anlitar Anders vid olika typer av brott, förutom mord också t.ex. vid tjuvskytte av vilda djur. Det är dock ganska sällan som polisen behöver hans kunskaper i mordfall, enligt Anders.

Ännu ett exempel på ett knepigt fall för rättsentomologen (förutom daCosta-fallet) är mordet på Vatchareeya Bangsuan i Boden. Hon försvann den 4 maj 2013 och hennes kroppsdelar hittades arton dygn senare, den 21-22 maj.
Där kunde Anders Lindström inte vara mer precis än att insekterna funnits på hennes kropp sedan nån gång under de första åtta dygnen 4:e till 12:e maj. Det hade varit såpass kallt den tiden, med medeltemperatur under tio plusgrader, och då utvecklas inte ägg/larver eller så sker överhuvudtaget ingen äggläggning.

Tabell

Nedan bifogas resultat från en studie över medel-utvecklingstid, i Frankrike (2017). Dvs tiden det tar för de olika stadierna ägg-larv-puppa-fluga vid olika lufttemperaturer. Arten är samma som nämns ovan, dvs guldfluga eller Lucilia sericata.
Anm: i andra studier med samma art men i annat geografiskt område kan resultatet bli annat.

De blå-inringade värdena är tiden i timmar från ägg till fluga vid 30 respektive 12 grader (C) lufttemperatur. Det är stor skillnad i tid beroende på temperatur: 11 dygn (268 tim) vid 30 grader, och 62 dygn (1488 tim) vid 12 grader. Blir det ännu kallare kan processen avstanna eller gå i viloläge.

I en annan studie skedde ingen kläckning från puppa till fluga (adult emergence) då temperaturen understeg 17 grader, till skillnad från ovanstående studie där sådan kläckning tydligen skedde ända ned till tio grader (efter 121 dygn, 2904 tim).

I Sverige vid normala sommartemperaturer tar hela processen ägg-larv-puppa-fluga vanligen 30 till 35 dygn, enligt Anders Lindström. (Är det varmare eller kallare tar det kortare respektive längre tid).

Resultaten i olika studier i olika länder kan skilja sig åt något. Det antas bero på flera faktorer, bl.a. att det finns skillnader inom samma art i olika delar av världen.
Exempelvis i ett geografiskt område kan utvecklingstiden vara något längre vid en given temperatur än i ett annat område. Detta nämns i ovanstående studie från Frankrike.
I en studie från Österrike sägs: “In addition, our results vary from those of other investigators, suggesting a different thermal behavior of the holarctic blowfly L. sericata in various zoogeographic regions”.

Ur ovanstående inses svårigheten i att göra exakta bedömningar. Och vikten av att rättsentomologen har korrekta studier att tillgå, helst från det egna geografiska området eller egna landet.

Mera:
Sval och regnig sommar i Stockholm 1984.
Fyndplats 1 (Karlbergsparken).
Fyndplats 2 (Eugeniavägen).



Mer info:
Den första insekten som hittar en död kropp är ofta spyflugan. De kan i gynnsamma fall inom några timmar efter dödsögonblicket känna lukten på över en kilometers avstånd, om kroppen ligger öppet och utomhus. Befinner sig flugan i närheten så kan den vara framme inom några minuter, om kroppen ligger öppet och utomhus.
Är kroppen belägen inomhus så kan det dröja flera dygn, med öppet fönster, innan flugor hittar dit och det inte är för låg utomhustemperatur.
I Sverige finns ett femtiotal arter spyflugor, varav ett tiotal Lucilia-arter.