Dricksvattenrysare

De allra flesta mord- eller drunkningsoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer. Och knappast i Sverige. Men när de sällsynta fallen inträffar kan det även få otäcka följder för de omkringboende.

Några fall i utlandet med vattentankar och vattentorn, dvs mindre och större vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten:

USA, Los Angeles, 2013
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.
Tanken var två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.

Mexiko, Mexiko City, 2014
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.
Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisafallet.

USA, Princeton (West Virginia), 1989
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.

Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).

Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden här intill är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).

Sverige

Det tycks inte förekommit mänskliga drunkningsoffer i svenska vattentorn, åtminstone inte de senaste decennierna. Och numera klassas många vattentorn som skyddsobjekt, vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 och 1990. Anledningen till den höjda säkerheten kan vara de senaste decenniernas ökande terrorhot, och andra typer av ökande aktiviteter med intrång och skadegörelse (t.ex. ”urban exploration”). Ytterligare en anledning kan vara utbyggnaden av mobiltelefonnätet som lett till att vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.

Skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller ”industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.

I tidningsartiklar* tycks ”skyddsobjekt” förekomma i dricksvattensammanhang först kring år 2001. Artiklar där vattenreservoar omnämns som skyddsobjekt börjar nämnas år 2005. Äldsta artiklarna där vattentorn omnämns som skyddsobjekt är så sent som från 2012.

Om ett svenskt vattentorn på åttiotalet

Fram till mellan 1990 och 2000 tycks säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och -anläggningar allmänt sett varit betydligt lägre.
Det bekräftas också av en bekant som på 1980-talet var inne i vattentorn och kikade ned på dricksvattnet (med medhavd ficklampa) efter att ha öppnat manluckan på toppen.

Utsidan på den byggnaden var formad som en cylinder (vilket är vanligt, exempel se bild höger, men vattentorn kan ha annan utformning). Vattentanken på insidan var avskild från ytterväggen. Spiraltrappan upp till toppen fanns på insidan av tornet, mellan ytterväggen och vattentanken. Exempel:

Ytterdörren längst ned i tornet hade ett vanligt standardlås. Inget larm. Inget stängsel kring tornet. Ingen kamerabevakning.
Manluckan på toppen hade i bästa fall ett litet, låst hänglås, i sämsta fall var det olåst.

Numera, över trettio år senare, är läget som sagt annat, med larm, stängsel, i vissa fall kameraövervakning och vakter, som säkerhet mot sabotage. Av samma skäl har inte heller allmänheten tillträde till vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.

Övrigt

Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina hemsidor om sitt arbete och visar exempel på varför man bör anlita dem. Deras bilder visar undantagen får man hoppas, skrämselpropaganda för hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta.

I Sverige kan nämnas Göteborg som exempel där vattentornen enligt uppgift från 2012 ”renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”

Risken för den typen av fynd som visas i detta inlägg tycks numera väldigt liten. Däremot inträffar ibland som bekant att rör skadas och läckage uppstår så att renvatten förorenas från avlopp, då kloreras det och befolkningen uppmanas koka vattnet. Också en slags rysare men av annat slag.

——————————
Källor m.m:
- Elisa, USA, Los Angeles, 2013 : Länk.
- Carmen, Mexiko, Mexiko City, 2014: Länk 1. Länk 2.
- Okänd man, USA, Princeton (West Virginia), 1989: Länk 1. Länk 2.
- Skyddslagar: 1940 (upphävdes 1991). 1990 (upphävdes 2010). 2010.
- Antal tidningsartiklar: enligt Mediearkivet, som f.n. lär innehålla fyrtio miljoner svenska artiklar. Det är dock inte heltäckande, och innehåller inte äldre artiklar än från 1984.
– Företag i USA som rengör vattentorn: Länk.
- Uppgift om rengöring m.m, i Gbg: Länk.

Bocken i G____e brann redan första dagen

Julbocken i G____e hann inte stå länge på torget i år (2016). Efter invigningen med pompa och ståt på eftermiddagen hade bocken i Getinge brunnit ner några timmar senare. Ett vittne i Graninge säger att han såg en man hälla bensin, tända på och springa därifrån.

I år firar bocken i Göinge 50 år och under sina fem decennier har den brunnit ner nästan varje år. Denna julbock i Glemminge är världsbekant för detta fenomen.
2,3 miljoner kronor kostade hela arrangemanget i Grangärde inklusive marknadsföring, artister, kalaset samt byggandet. Bränningen av bocken i Grevie borde ingå i det beloppet, för vad vore bocken i Gällinge utan eld och lågor?
I Gällivare kan man konsten att sätta G____e på kartan.

julbock-eng_400

julbock-kin_400

Bilder ovan: från engelsk och kinesisk rapportering om den eldfängda bocken. ”Sweden’s Christmas goat set ablaze once again”

Om geografiska avvikelserna i inlägget

Svarar du rätt på ovanstående underförstådda fråga om var bocken finns (fanns), så visar det att femtio år av ‘marknadsföring’ nått även dig.
Om du reagerade på att det i texten ovan anges en rad olika ortsnamn för bockens hemvist, så visar det att du inte sväljer vad som helst.
I annat fall, här är svaret: Gävle.

Ur Johans perspektiv

”skatan är en ägg-tjuv”, ”skatan är en stannfågel”, ”Johan”

Här sammanställs tiden fram till försvinnandet, sett från Johans synvinkel. Han kan haft skäl att avvika från de vanliga rutinerna helt självmant, utan att bli lockad av någon. Och därefter råkat ut för olycka eller brott.

Det gäller alltså JA (Johan Asplund) som försvann spårlöst fredag morgon den 7 november 1980 i Sundsvall. Lägger man samman alla uppgifter om JA som finns tillgängliga offentligt så kastar de möjligen delvis ett annat ljus över försvinnandet.

Tidslinje JA, ur JA:s perspektiv

3 år: biologiska pappan BA separerar från mamma och flyttar hemifrån.

5 år: mammas nya sambo ”Ragnar” blir en omtyckt ”pappa”. Ragnar hade en egen son i JAs ålder.

10 år: ”pappa” Ragnar försvinner, han och mamma separerar.

10 år: en ”Åke” blir ny pojkvän till mamma, hösten/vintern.

10 år: Ragnar tillbaka igen, några månader vintern/våren.

11 år: Ragnar friar men mamma säger nej. (Dock oklart om JA kände till att Ragnar hade friat och fått nej).

11 år (kring 20-25? september 1980): en ”Folke” blir ny pojkvän till mamma. Folke hade mörkt förflutet med våld mot tidigare sambor och deras barn. (Det visste troligen inte JAs mamma).

11 år (6 november 1980): vinterns första snö, men plusgrader och smälter delvis undan.

11 år (7 november 1980, fredag morgon):
Vinterns första snö och några minusgrader.
Samma morgon drar viljor åt olika håll mellan JA och mamma, innan Folke och mamma åker till jobbet:
- Mamma beslutar att JA ska ha skjorta på sig i skolan, trots att JA inte gillar skjortknappar.
- JA vill sluta skolan tidigare för att packa inför resa till biologiska pappan BA, mamma säger att det inte behövs därför att de kan hjälpas åt senare på eftermiddagen.
- JA säger att han inte har några pengar, mamma säger han ska få efter skolan.

Första lektionen som väntade kl 08:25 i skolan var matematik, det var ett ämne JA hade svårt för och fick specialundervisning i (se nedan).

Senare samma dag (fredag 7 november 1980):

När mamma kommer hem till lägenheten på eftermiddagen visar det sig att JA ratat skjortan som mamma lagt på sängen. Istället hade JA valt en tröja, utan knappar. Han hade gått emot mammans vilja.
För övrigt var det ”som vanligt ungefär” i lägenheten: tänd lampa, handduk på golvet, ej uppäten frukost, katten ej hemma. Förutom skjortan så var det enligt mamman ”inget ovanligt” för JA.

Mer om JA, som tycks gillat djur och natur

JA var intresserad av djur, enligt mamman. Han ÄLSKADE alla djur, han bar hem allt från myror till grodyngel, och hans största önskan var att få en hund”.
Mamman trodde ”att Johan drömde om att få bli bonde, med kor, grisar och höns”.

JA tycks vistats en del i naturen intill bostadsområdet, där det fanns skog, bergsskrevor, stenrösen, grottor och sankmarker. JA kan t.ex. haft hemliga favoritställen i skogen e.dyl. som han besökte ibland utan någon annans vetskap.
(Notera att det 1980 inte fanns mobiltelefoner, Internet, surfplattor, persondatorer och liknande som lockade en elvaåring. Det fanns två (2) TV-kanaler, som mestadels sände på kvällstid).

JA uppges varit ”överbeskyddad” av mamman, han var ”hårt hållen”, dock i all välmening verkar det som. Det vittnade både biologiska pappan BA och ”pappa” Ragnar om. Några citat från de båda männen:
”[Mamman] har alltid varit mycket mån om Johan och oerhört omtänksam på gränsen till lite larvigt överbeskyddande.” (BA).
”Han tyckte många gånger att [mamman] hade en alltför överbeskyddande attityd gentemot Johan, vilket han ofta framhöll.” (Ragnar).

JA gillade inte skjortor med knappar, i motsats till mamman som gärna ville att han skulle ha skjorta. (Möjligen kan det varit så att JA inte hade optimal finmotorik för knappknäppning, det varierar mellan individer).

JA fick tidvis specialundervisning i skolan. ”I Johans klass undervisade två speciallärare [...] Hon känner till att Johan tidvis fick specialundervisning i svenska och matematik; ”Johan behövde ibland hjälp med att komma på knepet hur man skulle gå till väga för att lösa problemet.”.
JA:s specialbehov kan möjligen varit en av orsakerna till mammans extra omtänksamhet som uppfattades som överbeskydd av de båda män som hon haft längre förhållanden med.

Matematik var första lektionens ämne dagen JA försvann:
”Ett par av hans kamrater ska ha sett honom i Bosvedjeskolan innan den första lektionen, matematik kl 8.25, skulle börja. Men han kom aldrig till 5 A:s klassrum.” (ST, 10 nov 1980).

Om ”Folke”

”Folke” blev ihop med mamman drygt en månad innan JA försvann.
Två tidigare sambor till Folke vittnade senare att han hade varit fysiskt våldsam mot dem, och otrevlig mot deras barn som de hade från andra förhållanden. Och att Folke tidigare varit intagen (patient) i 3-4 år på mentalsjukhuset Beckomberga. (För övrigt samma mentalsjukhus där JA:s föräldrar en gång hade lärt känna varandra, som anställda).
Vid tiden för JAs försvinnande jobbade Folke som lärarvikarie på vårdskolan, på samma arbetsplats som JAs mamma.
Mammans förhållande med ”Folke” upphörde direkt efter JAs försvinnande. Enligt dem själva var det aldrig något ”djupt” förhållande.

Sammanfattning

Barn går emot föräldrarna ibland, det är normalt. Liksom att de har hemligheter som föräldrarna inte känner till.

JA kan ha varit missnöjd med sin situation, både den morgonen och sedan en tid tillbaka. Något som mamman kanske inte såg eller insåg. Året dessförinnan försvann ”pappa” Ragnar som JA var fäst vid. Därefter blev det turbulent med främmande personer i hemmet. JA visste kanske att Ragnar hade friat men fått nej av mamma. Folke kan varit otrevlig mot JA, utan mammans vetskap. Och JAs vilja gick åt annat håll än mammans morgonen han försvann.

Möjligen uppstod JA:s tanke den morgonen att göra något annat, trotsa mamma, gå iväg en stund till skogen intill och till snön. Att det stod matematik på schemat första lektionen kan ha underlättat beslutet, JA hade problem med det ämnet.

Att försvinnandet skedde bara en dryg månad efter att ”Folke” kom in i JA:s liv väcker frågor, med tanke på Folkes mörka bakgrund. Folke tycks haft alibi för den morgonen, så han rövade knappast bort JA. Men om Folke hade givit JA skäl att ogilla Folke så kan det varit en bidragande orsak till att JA avvek från sina vanliga rutiner den morgonen.
.

—————————————————————
Källor m.m:
- Dokumentärfilmen ”Ett barn försvinner”, Studio S, 1983, Elwin (där en rad personer inkl. båda föräldrarna intervjuas och berättar ingående om JAs försvinnande). Domarna från tingsrätten 1985 och hovrätten 1986. Boken ”Fallet Johan” (1986) av Göran Elwin. Samt media.
- Namnen ”Ragnar” och ”Folke” är inte deras riktiga namn. (Samma som i Elwins bok).
- Ang. domarna i tings- och hovrätten:
Redan samma dag som JA försvann misstänkliggjorde föräldrarna ”Ragnar” utan saklig grund. Han blev sedan huvudmisstänkt i polisutredningen, på svaga grunder. Åklagare avförde sedan Ragnar som misstänkt pga bristande bevisning.
JA:s föräldrar anlitade då sin barndomskamrat advokat Pelle Svensson som väckte enskilt åtal för människorov (kidnappning) alternativt olaga frihetsberövande. (Människorov kan ge betydligt längre straff, ända upp till livstid). 1985 lyckades föräldrarna få Ragnar dömd av tingsrätten för olaga frihetsberövande till två års fängelse.
Efter överklagande från båda parter (advokat Svensson ville döma för både människorov och mord) så friades Ragnar 1986 av en enig hovrätt. De utdelade även kritik mot advokat Svensson för att inte ha haft ”något som helst objektivt stöd” för bevisningen.

Sveriges två första kvinnliga styckmördare

Maria, 45 år, 1998 i Stockholm. Och Jonna, 25 år, 2014 i Askersund. Sveriges två första (kända) kvinnliga styckmördare. Ser på vissa fotografier lömskt glada och trevliga ut. Nedan kunde följt en detaljerad beskrivning av respektive mord men det gör det inte. Den som vill läsa om huvud stekt i ugn, bortskuret könsorgan och verktyget fogsvans hänvisas till kvällstidningsartiklar på nätet.

I Marias fall antas motivet varit ekonomiskt, i Jonnas fall handlade det om svartsjuka.

Offren var Gabriel Kisch (Stockholm, 1998):

och Lovisa Lindh (Askersund, 2014):

251 kvinnor dödade av sina män de älskat

Sedan år 2000 har 251 kvinnor dödats av sina män, pojkvänner, sambor eller ex-män.
dokv-collage_600-m

Bild ovan: sextio av offren.

I en granskning genomförd av Kerstin Weigl och Kristina Edblom framgår bl.a följande om de 251 dödade kvinnornas öde:

- Varannan kvinna ville lämna sin make, sambo eller pojkvän. De dödades för att de ville ur en relation med svartsjuka, kontroll, krav och misshandel.

- Varannan man fanns under myndigheternas radar när han dödade. Socialtjänsten, vården, polisen, kriminalvården hade signaler om en accelererande farlig situation.
Men ingen hade helhetsbilden, bl.a. beroende på sekretesslagar.

Fler än var fjärde man som dödade sin kvinna hade en aktuell vårdkontakt, de flesta inom psykiatrin. Minst 38 procent hade något missbruk. Minst 70 procent av männen hade psykiska problem. Minst tjugo män sökte hjälp samma vecka de begick mord. 40 av männen begick självmord efter att ha dödat.

Weigls och Edbloms djupgående undersökning som startade 2009 ledde några år senare till att en haverikommission skulle utreda varje gång en kvinna dödats av sin man, för att lokalisera brister inom berörda myndigheter. Det gick trögt, media rapporterade ”Fiasko för nya haverikommissionen” (Ab 2014).
Svårigheten för kommissionen var bl.a. bristande information mellan myndigheter.

Polischef Carin Götblad föreslår ”Fokusera på männen som dödar” (Ab 2015), att rättsväsendets befogenheter utökas, och att man lättar på sekretessen mellan psykiatri, socialtjänst och polisen.

”Hon tycker att fokus måste flyttas till gärningsmannen – som borde få sitt liv begränsat.
I stället måste de brottsutsatta kvinnorna gömma sig, flytta runt till skyddade boenden och byta identitet, medan deras barn tvingas avbryta skola eller förskola, lämna kompisar och inte vågar träffa släktingar.

- Tvinga honom att flytta till ett ”gärningsmannaboende”. Möjliggör snabbare och tydligare ­reaktioner från rättsväsendet. Låt psykiatrin och socialtjänsten­ ­bryta sekretessen och informera ­polisen i mycket större utsträckning. Resultaten av behandling av våldsutsatta män är tyvärr mycket svaga, säger Carin Götblad.”

Weigl och Edblom har även tagit reda på vad som hände de dödade kvinnornas efterlämnade barn. Och de har granskat flertalet av männen som dödat sin kvinna. Läs mer på sajten dodadekvinnor.

Män lika utsatta för våld i nära relationer som kvinnor?

Då en kvinna dödas av sin man eller f.d. man tycks det ofta föregåtts av en tids upptrappat våld. I det sammanhanget kan nämnas några studier av Sahlgrenska Akademin vid Göteborgs universitet.

Där framkommer att män är minst lika utsatta för våld i nära relationer som kvinnor. Det gäller såväl fysiskt som psykiskt våld. Medan kvinnor är betydligt mer utsatta för sexuellt våld.

Studierna visar också att av de män som uppgett att de utsätts för våld i hemmet så svarar nästan två tredjedelar att de också är våldsamma mot sin partner.
Den stora skillnaden mellan könen då våldet leder till död är att det oftast är mannen som dödar kvinnan.

Ur studierna framkommer också en grupp män som är utsatta av sin kvinna och inte kan värja sig för våldet. Det handlar om män som utsätts för våld utan att de utsätter sin partner för detsamma. Den gruppen har inte uppmärksammats i tidigare studier.

Se ”Ny studie visar: Män utsätts för minst lika mycket våld i hemmet som kvinnor” (SR, 2013).
Observera att med ”våld” tycks den studien avse alla typer av fysiskt våld, även ringa misshandel (örfil m.m), samt psykiskt våld. När det gäller enbart grovt våld eller grov misshandel i nära (f.d. kärleks-) relationer så är kvinnor mer utsatta än män.

Mera:
Det våldsamma könet.
Mördarstatistik, kvinnor/män.

Det våldsamma könet

konsskillnad_500

Män dominerar stort både som mördare och mordoffer. Varför? Forskarna är inte eniga.

Ca 90% av mördarna är män. Ca 70% av mordoffren är också män. Dvs endast 10% av mördarna och 30% av mordoffren är kvinnor. (Avser all typ av dödligt våld. Se Mördarstatistik, kvinnor/män).

Vadan denna skillnad, varför är män kraftigt överrepresenterade? Ingen vet säkert. Några vanliga svar från folk i allmänhet är ”testosteronet”, ”evolutionen”, ”naturliga urvalet”, ”könsroller” och våldskulturen i mänsklighetens historia.

Det sammanfattar nog lagom diffust även uppfattningen bland forskare, och även där finns olika meningar om vad som har störst inverkan. En del lutar mer åt gener och könshormoner, andra mer åt sociala och kulturella faktorer.

”Att män begår våldsbrott har inte alls att göra med muskler eller testosteron, om man får tro en av världens främsta forskare på manlighet.” (artikel, svt).

”Vanmakt är våldets moder, hävdar psykologen Per Isdal. Han får stöd av socialpsykologen James Garbarino och författaren Susan Faludi. Men hjärnforskaren Martin Ingvar anser att det är biologin som gör männen brutalare än kvinnorna.” (artikel, dn).

Att manliga anatomin tycks bättre lämpad för strid och fysiskt våld kan nog åtminstone de flesta enas om (även om det inte är svar på ovanstående fråga):

”The fact that males are more aggressive and more violent is reflected by their anatomy itself; in many animals species they are heavier, more muscular, better armed with means of attack and defense. In humans, for example, the arms of men are, on average, 75 percent more muscular than those of women; and the top of a male body is 90 percent stronger that the top of a female body [Bohannon, 1997; Abe et al., 2003, apud Goetz, 2010, p. 16]. Also, men are taller, they have denser and heavier bones, their jaw is more massive, their reaction time is shorter, their visual acuity is better, their muscle/fat ratio is greater, their heart is bulkier, their percentage of hemoglobin is higher, their skin is thicker, their lungs bigger, their resistance to dehydration is higher etc. In other words, from all points of view, men are more suited for battle than women, and these skills are native; they were selected and evolutionary polished [Sell et al., 2012, p. 33].”

Optimism / Pessimism

En mer optimistisk framtidsbild framträder om man tror att mäns större våldsbenägenhet mestadels beror på sociala och kulturella faktorer. Då kan det finnas möjlighet för människan att utjämna skillnaderna inom någon generation eller så.

Lägger man istället tyngdpunkten på de biologiska skillnaderna så blir tidsperspektivet betydligt längre (om inte människan lyckas manipulera fram genvägar), med några miljoner år av ytterligare evolution innan mäns mördarstatistik – kanske – närmat sig kvinnors nivå.

Grymma supersnutar och Eva Söderström-fallet

Mark Safarik och Bo Åström med team hugger tänderna i gamla olösta fall. I senaste avsnittet av ”Svenska fall för FBI” granskades mordet på Eva Söderström och hunden Laban i Kramfors 1987.
Uppdaterad 31 oktober 2016

I tv-programmet om mordet på Eva Söderström framkom att Safarik och Åström är övertygade om att en viss infödd Kramforsbo är mördaren, i programmet benämnd ”mr P”. Lokalbefolkningen förstår nog vem som avses, vilket troligen är syftet. Åströms slutord att deras uppgifter om P ”kommer att leda till att rättvisa skapas för Eva och hennes familjemedlemmar” vittnar om starkt självförtroende.

Här kommenteras några av de uppgifter som framkom och inte framkom i tv-programmet. Man bör alltså ha sett programmet eller vara någorlunda insatt i fallet för att begripa nedanstående. En kort översikt av fallet finns dock längre ned i inlägget. Rubriker:
- Den röda, gamla damcykeln
- Hunden Laban
- Översikt, fallet Eva Söderström
- Sammanfattning

Den röda, gamla damcykeln

Safarik och Åström har hittat en röd damcykel. Den lär ha tillhört modern till brottsoffret ES och stod numera i källaren hos ES:s syster AS. På mordnatten 1987 hade vittnen sett en röd damcykel slängd en bit från fyndplatsen, på morgonen hade den varit borta. Nu 2016 verkar S&Å övertygade om att de hittat den cykeln, och deras hypotes handlar om att ”mr P” använt cykeln vid mordkvällen. (Mer om hypotesen finns under rubriken ”Översikt” nedan).

Vad som inte framkommer i programmet är att polisen enligt medieuppgifter* 1987 hittade en mängd intressanta cyklar. En tid efter mordet uppgavs antalet till 170 st:
”- Som ren kuriosa kan jag nämna att vi hittills har haft 170 stycken intressanta cyklar i utredningen, säger Berntsen.”
Röda damcyklar bör inte varit direkt ovanligt förekommande ens i Kramfors. Någon av cyklarna i utredningen kan ha varit den sökta men att det inte med säkerhet gick att fastställa.

Vid ett tillfälle några månader efter mordet rapporterade media att cykeln hade avförts från utredningen och att man hade hittat ägaren:
”Den cykel som har figurerat i utredningen av det brutala knivmordet på 27-åriga Eva Söderström i Kramfors de senaste dagarna, avfördes på fredagen från utredningen.
- Vi har hittat ägaren till cykeln och det visade sig att cykeln stals den 28 oktober, cirka fem veckor efter mordet, säger Ulf Berntsen på kramforspolisen.”
Men det tycks varit ett felaktigt besked.

Enligt media beskrev vittnena cykeln som gammal och ganska sliten. Ur några artiklar:
- ”Vid vägkanten observerade de att det låg en gammal röd-orange damcykel.”
- ”Den verkade gammal och ganska sliten, matt i lacken liksom. I övrigt orange med grå handtag och blank framskärm.”

Här är cykeln som S&Å hittade 2016 hos systern AS:

Ser ganska välbehållen ut. Om cykeln inte har renoverats sedan dess så lär den knappast sett gammal och sliten ut 1987, som vittnen uppgav då. Vilket talar för att detta inte är cykeln som vittnena såg nära fyndplatsen.

Hunden Laban

Finska spetsen Laban, som ES promenerade hem med och som också dödades, tillhörde systern AS. Hunden var lösspringande vid tillfället, dvs inte kopplad.

I tv-programmet med Safarik och Åström dras den möjligen felaktiga slutsatsen att gärningsmannen haft en nära relation till Laban. Deras slutsats tycks grundas på påståenden i programmet från ”Pia” (en vän till ES och AS) som säger att Laban var ”harig” och ”lite rädd”, att han skällde mest och inte skulle gå fram till främlingar. Samt en väninna till ES/AS som i programmet säger att Laban inte var så vänlig och en ”one-mans-dog” (hon förtydligar att ”one-man” syftar på matte AS).
S&Å menar att eftersom P haft ett förhållande med Labans matte AS i tre år (se ”Översikt” nedan), så skulle P vara en av få som kunde komma tillräckligt nära hunden för att döda den…

Finsk spets (ej Laban)

Men beskrivningen att Laban inte skulle våga närma sig främlingar motsägs av systern AS i media 1987, dvs av Labans egen matte:

”Polisen har förhört Anneli om hundens beteende. Anneli hävdar att hunden aldrig skulle låta en obekant person komma nära Eva utan att gå till attack”.

Och påståendet att Laban var en one-mans-dog motsägs i en annan artikel från 1987, där Laban framstår som nyfiken och vänlig och ville bli klappad. Det handlar om de två bilburna ungdomar och grannar som mötte Laban vid 23-tiden en bit från mordplatsen:

”Han vinkade på svansen och verkade precis som om han ville in i bilen, berättar 19-åringen. Men vi reagerade inte, för han har alltid varit så intresserad av bilar och försökt hoppa in så fort man öppnat dörren. Nu stannade vi inte för att klappa honom. Vi visste ju inte att han kommit i sällskap med Eva.”
(Anm: Laban hölls inte kopplad, han kan t.ex ha sprungit i förväg till föräldrahemmet och sedan tillbaka igen).

Dvs, enligt uppgifter från 1987 verkar Laban varit en sällskaplig hund som låter sig klappas av andra, Laban var ingen ”one-mans-dog”. Och om en obekant person skulle göra ES något ont så skulle Laban gå till attack, enligt ägaren.
Utifrån detta verkar det snarare som att gärningsmannen inte alls behövt ha en nära relation till Laban för att få tillfälle att komma nära och skada honom. Laban kan t.ex. blivit knivhuggen vid attacker mot gärningspersonen.

Översikt, fallet Eva Söderström

P hade haft ett förhållande i tre år med ES:s syster AS fram till 1986.

Fredag kväll den 25 sept 1987 var ES, systern AS, en väninna samt P hemma hos P:s bostad (vid punkt 1 på kartan nedan). De ”fikade och hade trevligt”, och planerade en hästhopptävling. Vid ca 22:45 lämnade ES och väninnan bostaden, AS hade gått tidigare. Väninnan skulle köra ES till föräldrahemmet (vid 4) några kilometer därifrån. På vägen ändrade sig dock ES och blev avsläppt tidigare (vid 2) för att promenera hem med hunden Laban.

Karta/flygfoto över del av Kramfors (från nutid):

1) P:s bostad. 2) Platsen där väninnan släppte av ES. 3) Fyndplatsen. 4) ES föräldrahem.
Gångsträckan mellan plats 2 och 3 är ca 700 meter, dvs ca tio minuters promenad från platsen där ES klev ur bilen till fyndplatsen som också tycks varit mordplatsen.

Nästa dag, lördag eftermiddag vid 15-tiden (26 sept), hittades ES samt hunden Labans döda kroppar i en skogsdunge (vid punkt 3) ca 150 meter från ES föräldrahem. Båda ihjälstuckna med elva respektive ett knivhugg. Motivet antogs vara sexuellt, bredvid brottsoffrets kropp låg hennes trosor, långbyxor och skor.

Mordet antas ha begåtts fredag 25 sept strax efter kl 23 (det kan skett senare, exakt klockslag är inte fastställt).
Det regnade under natten till lördagen i många timmar innan kroppen hittades och polisens tekniker började sin undersökning, vilket kan spolat bort spår efter gärningsmannen.

Några vittnesuppgifter:

  • Två olika vittnen hade sett en röd, gammal damcykel liggandes i diket invid vägen en liten bit från fyndplatsen, vid midnatt samt vid 02:40-tiden.
    Cykeln hade legat halvvägs dold ned i diket, ett vittne uppgav att ”egentligen såg vi bara sadeln och framåt”. Cykelns framhjul låg i riktning mot ES föräldrahem (dvs mot punkt 4 på kartan ovan).
  • Ett tredje vittne som passerade platsen vid 05-tiden hade inte sett någon cykel. Dvs cykeln tycks legat där åtminstone mellan midnatt och till kl 02:40. Kanske även tidigare, och ända fram till 05-tiden eller längre (om cykeln fanns där då men vittnet inte lade märke till den).
  • En promenerande man som vid den antagna tidpunkten för mordet hade rastat sin hund ca femhundra? meter från fyndområdet hade varit nära att bli påkörd av en cyklist i hög fart. Cyklistens färdriktning tycks varit från stan mot fyndområdet, dvs samma riktning som ES vid sin promenad hem. Mannen kunde lämna ett hyfsat signalement på cyklist och cykel. Via media uppmanades cyklisten att kontakta polisen, men lär aldrig hört av sig.

Några uppgifter om ”mr P”, enligt S&Å:

P tycks haft alibi kl 00:40 och kl 01:00 (den 26/9 1987). Vid 00:40 hade två vittnen mött honom vid nattklubben Tramm, han uppges varit ”genomvåt” (det lär ha regnat mycket den natten). Vid kl 01:00 körde P en vän till hans hus.

Utöver detta hade P själv uppgivit att han försökt nå ES via telefon ca en halvtimma efter att hon lämnat P:s bostad, och sedan ytterligare några gånger fram till midnatt men ingen hade svarat hos föräldrahemmet. Han sade sig även varit vid föräldrahemmet några gånger med bil mellan kl 00:30 till 01:30. Tidigt på lördagsmorgonen vid 06:30 ringde han systern AS och uttryckte oro för ES, det bekräftades av AS.

S&Å:s hypotes om ”mr P”:

Den (något krystade) hypotes som framförs av S&Å i tv-programmet är i korthet följande. Efter att kvinnorna lämnat P:s bostad vid 22:45-tiden kör P till ES föräldrahem ”en snabbare väg”, ställer bilen där, snor ES:s mammas röda damcykel, cyklar en bit tillbaka till mordplatsen, möter där ES, dödar henne och hunden, återbördar cykeln – efter flera timmar? – och tar bilen hem.
Notera att P i bostaden knappast visste att ES skulle ändra sig och promenera halva sträckan hem.

Persongalleri:

  • ES: brottsoffret, 27 år (bild nedan). Stod precis inför en flytt från Kramfors till Sundsvall där hon hade fått jobb som syokonsulent. Bl.a. intresserad av hästar.
  • AS: syster till ES, bosatt i Kramfors.
  • Laban: hund, 9 år, av rasen finsk spets, tillhörande systern AS.
  • ”Väninnan”: till ES och AS.
  • ”Pia”: vän till ES. Medverkar i programmet inför kamera. Där framgår att hon misstänkte P för mordet redan 1987 när ES kropp hittades. ”Vad fan har han gjort” berättar hon idag att hon tänkte då. Något konkret suspekt om P framkommer dock inte i hennes uppgifter, allt är väldigt vagt.
  • P: man, 31 år, född och bosatt i Kramfors. Hade ett förhållande med systern AS i tre år, det tog slut 1986. Enligt polisen samt diverse artiklar var han ES:s pojkvän (1987), vilket motsägs numera av ”Pia”.
  • ”Cykelmannen”: 40-åring som länge var misstänkt för mordet.

Sammanfattning

I programmet påstår S&Å att polisen lämnade P helt utanför utredningen.
Men det stämmer inte, enligt uppgift från polisen som kommenterade* programmet dagen efter:
”- Han är naturligtvis ordentligt kartlagd, säger Börje Öhman.”

S&Å:s uppgifter var heller inte nya för polisen, sägs det. Dock, efter att programmet hade sänts fick polisen ett ”intressant tips” från allmänheten.

De grymma supersnutarna ser åtminstone grymma ut. Deras kaxiga slutsatser är möjligen mindre grymma. Vi får se.

——————————-
* Uppgifterna kommer från tv-programmet ”Svenska fall för FBI” (27 okt 2016) och från tidningsartiklar i Mediearkivet. Inte helt säkra uppgifter alltså, milt uttryckt.
* Polis kommenterar programmet: sverigesradio.se, 28 okt 2016.

Blogginfo 2016-10-28

Eftersom antalet kategorier och underkategorier blev fler än vad som var tänkt från början när bloggen startade, så har viss ommöblering skett så att listan över kategorier blir mer överskådlig. Underkategorier har lagts ihop till en kategori. Exempel:
Charles Zelmanovits-fallet.
Det som tidigare var underkategorier kan nu nås med taggar, t.ex:
- Tidningsartiklar om C.Z, från 1976.
- Tidningsartiklar om C.Z, från 1993.

Ändringarna påverkar inte befintliga ”gamla” länkar som finns kvar utanför bloggen, besökare därifrån omdirigeras automatiskt till rätt sida.

Vem är INTE mördare?

Bild ovan: fem av de sex männen var dömda för mord, den sjätte för stöld.

Omkring år 1900 var påföljden för mord livstids straffarbete, samt ”förlust av medborgerligt förtroende för alltid”. Livstid innebar i praktiken 20-25 år.
Straffet för stöld, som en av männen ovan hade dömts för, var uppåt tio års straffarbete om de hade dömts flera gånger tidigare, samt förlust av medborgerligt förtroende.

Förlust av medborgerligt förtroende innebar ”att den som gjort sig skyldig till något av dessa brott gick förlustig samhällets aktning och därmed de rättigheter och förmåner som tillkom en oförvitlig medborgare, såsom allmän och kommunal rösträtt och valbarhet, innehav av statsämbete m.m.”  Den påföljden avskaffades helt 1937. (NE.se)

Svaret på rubrikfrågan framgår här:

Rad/Kolumn i bilden ovan: 1/1 (2580): ”Mord å sin bror”. 1/2 (2620): ”4:e resan stöld med inbrott”. 1/3 (1060): ”Mord”. 2/1 (1580): ”Mord, mordbrand och rån”. 2/2 (1640): ”Mord och rån”. 2/3 (1080): ”Mord och misshandel”.

——————
Källa, dömda: Centralfängelset i Karlskrona (kring år 1900), via ArkivDigital.

Arkivgräv hemifrån, okänd 117-åring

Mycket offentligt äldre arkivinnehåll finns tillgängligt hemifrån och datorn. Här visas ett exempel.
Uppdaterad 14 oktober 2016

Vid granskningen av ett av fallen som beskrivs här på bloggen framkom uppgifter om en kvinna som inte hade med fallet att göra utan enbart var släkting till huvudfiguren. Men förutom att hennes livsöde tycktes tragiskt och väckte frågor så uppstod även funderingen:
hur mycket kan man få reda på rörande en helt okänd person född 1899, från offentliga arkiv enbart via sin dator hemma?

Uppgifterna som fanns tillgängliga inledningsvis var personnamn och datum när hon avled, samt att hon tycks blivit fråntagen sin nyfödde son. (Porträttfotografierna som visas här hittades senare i arkivsökningen). Vi kan kalla henne Anna Maria Svensson (det är inte hennes riktiga namn), tilltalsnamn Anna.

Nedan visas först en sammanfattning av vad som framkom om Anna under arkivsökningarna. Därefter vilka verktyg / program som användes för att plocka fram uppgifterna.

Om ”Anna”

Fadern var torpare, modern mjölkerska. Anna föddes 16 juni 1899 i en liten by i Skaraborgs län. Fadern dog 11 månader senare. Kvar var modern och sex barn inklusive Anna.
Vid 14 års ålder började Anna jobba, bl.a. som ”hjälp till hushållerska”.

1917, när Anna hade fyllt 18 år, flyttade hon till sin bror i Stockholm. Jobbade kort tid som ”tjänarinna” hos en familj, flyttade sedan tillbaka till brodern igen.
1918 flyttade Anna till Kungsgatan 51, jobbade som ”diskerska” på ”restaurant Royal Jakobsson”.

1919 födde Anna en son, hon var då ogift och fadern angavs ”okänd” i Allmänna barnbördshusets kyrkbok. Barnet utackorderades till en familj utanför Stockholm. Senare framkom att sonens fader var ”lokeldare” och hade övergivit Anna, enligt hennes egna uppgifter.

Anna ”började gå ute” (prostitution). Hon ”fick lues” (syfilis), och ”låg på St Görans sjukhus.”
Detta inledde en sju år lång period 1920 till 1927 då Anna åkte in och ut på tvångsarbete. Orsaken var ”lösdriveri”. Totalt tillbringade hon över fem år på Landskrona tvångsarbetsanstalt, dit lösdrivare från hela landet skickades. (I jämlikhetens namn kan tilläggas att det fanns en motsvarande anläggning för manliga lösdrivare, Svartsjö tvångsarbetsanstalt). Polisfotografi, Anna:

Hos Landskrona tvångsarbetsanstalt fanns bl.a. följande biografi över Anna:

Där har personal bl.a. skrivit ”Rusdrycksbegär: i hög grad. Skolbildning: folkskola. Född inom äkt. Infantil, supig, lättsinnig”.
Annas egen berättelse är nedtecknad av personal i mars 1920, dvs kort tid efter första ankomsten till anstalten, enligt följande:

Det lär stå ungefär så här:

”Fadern (torpare) dog då hon var 11 mån gammal. Modern (mjölker-
ska) 1 br (35) ogift skogsarbetare. 1 syst (33) g.m brukarbetareförm. 1 br (30) og. arb.på
land. 1 br (28) gift hofslagare i Stockh. 1 syst. og. tjänarinna (24 år) i Skara.
Hemma hos mor tills hon var 14 år. Plats hos hennes konfir.
mationspastor som hjälp till hans hushållerska. Var
där i 5 mån. Plats för att få större lön på en matservering
i Lidköping. Var där i 14 mån. Blef sjuk af öfveran-
strängning. Till modern ett 1/2 år. Till gifta systern som hjälp i
5 mån. Plats i Skara på matservering 1 år. Hem till modr. 10 mån.
Sedan till brodren i Stockh. Plats som ensamjungfu i ingeniörsfam.
i Enskede 8 mån. Svägerskan tyckte hon hade för kallt i köket där. Kom
till brodren igen. Plats i köket på en matservering i Stockh. 1 år. Blef bekant
med en lokeldare. Fick ett barn med honom som han utackord. på land
Han öfvergaf henne. Började gå ute. Fick lues. Låg på St Görans sjuk-
hus. Inskrifven af polisen. Ser ej illa ut – ovalt ansikte, fylliga
läppar, frisk hy. Ville gärna komma på ett räddningshem
när hon blir frigifven.
17:3 1920.”

Sista utskrivningen från tvångsarbetsanstalten var i mars 1927. Då hade hon varit där sju gånger, i sammanlagt fem år och en månad.

Därefter kan det ha gått bättre för Anna. Kanske fick hon äntligen till slut ett bra liv. Hon gifte sig 1934, maken avled femton år senare men själv uppnådde Anna den aktningsvärda åldern 83 år.

Om de ”fallna kvinnorna” på Landskrona tvångsarbetsanstalt

Den som vill veta mer om hur man i början på 1900-talet hanterade kvinnliga ”lösdrivare” och prostituerade kan läsa ”Fallna kvinnor”, av Eva F Dahlgren (2013). Uppgifterna ovan om ”Anna” kommer dock inte från den boken, vilket redovisas nedan under ”Verktyg”.
För den som vill veta mer om hur manliga lösdrivare hanterades, sök/googla Svartsjö tvångsarbetsanstalt.

Fram till 1918 var prostitution lagligt, och prostituerade kvinnor skulle enligt lag besiktigas regelbundet gällande könssjukdomar. Prostitution blev alltså olagligt året efter att Anna hade flyttat till Stockholm.

Det lär inte varit ovanligt att prostituerade i Stockholm bedrev sin verksamhet på diverse pensionat och hotell. På Kungsgatan 51 där Anna bodde lär det funnits ”Hotell & Pensionat Clara Johansson”, men om det förekom prostitution där är okänt.

(På Kungsgatan 51 finns flera lokaler för diverse affärsverksamhet, på bottenvåningen, samt ett antal våningar med rum eller lägenheter).

Verktyg som användes vid arkivsökningarna

Följande källor och verktyg användes för att hitta ovanstående uppgifter om ”Anna” (ovan visas bara en del av alla uppgifter som framkom). Avser källor på Internet om inte annat anges.

 Databaser ”Sveriges dödbok” och ”Sveriges befolkning 1950″ (samt ytterligare några årtionden). Innehåller t.ex. namn, adress, födelsedatum, födelseort som fullt sökbar text. De flesta av de databaserna säljs endast på cd-skivor eller usb-minne. Några finns online (dvs man måste vara uppkopplad till Internet) som betaltjänst (ArkivDigital). Uppgifterna kommer från kyrkböcker och skatteverkets mantalslängder.

Kyrkböcker, från de församlingar där Anna har bott (i Skaraborg samt flera församlingar i Stockholm).
Verktyg: ArkivDigital, betaltjänst online. [Länk].

Rotemansarkivet, Stockholms stad 1878-1926. Uppgifter om nästan alla personer som någon gång bodde i Stockholms stad de åren. Arkivet upprättades för att komplettera kyrkans sviktande folkbokföring i det snabbt växande Stockholm.
Verktyg: Stadsarkivet, gratistjänst online. [Länk]

Landskrona tvångsarbetsanstalt (arkivmaterial inkl. fotografier).
Verktyg: ArkivDigital.

Överståthållarämbetets registerkort över döda och flyttade. Uppgifter om de personer som flyttat från eller i Stockholm 1926-1939. Registerkorten kommer från Skatteverkets mantalsavdelning.
Verktyg: ArkivDigital.

SCB (Statistiska centralbyrån), födda, vigda, döda 1925-1945. Består av utdrag ur kyrkoförsamlingarnas böcker.
Verktyg: ArkivDigital.

Om mantalslängder

Mantalslängder användes inte i exemplet ovan, därför att de f.n. inte tycks finnas tillgängliga online på Internet för Stockholms stad de aktuella åren. Men de kan vara till nytta i andra fall:

 Mantalslängder, fram till 1941 (inte alla år), för nästan hela Sverige utom Stockholms stad.
Verktyg: ArkivDigital. (I programmet, sök ”häradsskrivare” eller ”landskontor” för att hitta mantalslängderna).

Mantalslängder, Stockholms stad, till 1915.
Verktyg: Riksarkivet, ”SVAR”, betaltjänst online. [Länk]
Register för mantalslängder, Stockholms stad 1901-1935.
Verktyg: Stadsarkivet, gratistjänst online. [Länk]

Mantalslängder fördes parallellt med kyrkböcker och rotemansarkiv för att hålla reda på befolkningen. De var en förteckning över de skattskyldiga, och fördes i hela Sverige. För Stockholms del finns de bevarade från 1652 till 1990, men inte för alla år.
1991 slogs kyrkobokföringen och mantalsskrivningen samman till en enda folkbokföring, som förs av Skatteverket i ett riksomfattande datasystem.

Övrigt

Ovan nämnda verktyg kan också finnas tillgängliga gratis på närmaste bibliotek.