forts. Deg utan kneg (#2)

Mer material har inkommit från en svensk köp&sälj-sajt (som vill vara anonym), här kallad källaKS. Materialet består av annonser som annonsörer har skickat in till källaKS. (Annonserna har dock aldrig publicerats eftersom annonsernas innehåll eller syfte bryter mot lagen eller mot källaKS regler).

Mysterium24 har översatt annonsörernas IP-adresser till landsnamn*, för att få en uppfattning om vilka länder annonsörerna kommer ifrån.

Nedan visas rubrikerna från annonser som saluför droger/narkotika, samt det land som annonsörens IP-adress har översatts till. (Även delar av IP-adresserna visas nedan).

Som synes kommer IP-adresserna från både in- och utrikes. Så här fördelar det sig:

Cameroon............... 48.1%
Sweden................. 28.1%
United States........... 5.9%
Germany................. 3.7%
Russian Federation...... 2.2%
Estonia................. 1.5%
France.................. 1.5%
Canada................. <1%
Denmark................ <1%
India.................. <1%
Italy.................. <1%
Kyrgyzstan............. <1%
Malaysia............... <1%
Mexico................. <1%
Netherlands............ <1%
Switzerland............ <1%
Ukraine................ <1%
United Arab Emirates... <1%
United Kingdom......... <1%

IP-adresser från Kamerun i Afrika är alltså vanligast förekommande hos ovanstående drog-annonsörer, ganska långt före Sverige. Därefter långt efter Sverige kommer USA, Tyskland, Ryssland med flera.

Kamerun gränsar till Nigeria som sedan lång tid tillbaka (1970-1980-talet) tyvärr har fått sitt landsnamn nedsolkat av s.k. ”Nigeriabrev”*.

Fler liknande annonsers ursprung, inom fler typer av olagligheter, kommer att granskas i kommande inlägg.

Tidigare inlägg:
Deg utan kneg, m.m.

———————————
Källor m.m:
* ”Översättningen” av annonsörernas IP-adresser till landsnamn har gjorts med hjälp av GeoIP. Notera att sådana översättningar enbart visar vilket land IP-adressen ”tillhör” som annonsören surfade med, vilket inte nödvändigtvis behöver vara det land som annonsören befann sig i.
* Om ”Nigeriabrev” (info hos polisens hemsida).

Deg utan kneg, m.m.

Här visas diverse skumma Internet-annonsörer vars drivkraft är pengar, stålar, kulor, klöver, cash, deg, vad annars.
Uppdaterad 16 februari 2017

Utländska, privata ”långivare” (mjölkar låntagaren på ”omkostnader”, i förväg):

”Investerare” (variant av ovanstående. Som i sin tur är variant av s.k. ”Nigeriabrev”, man utger sig för att ha en stor summa pengar som man lockar med):

Säljare av husdjur (köparen behöver ”bara” betala djurets transport till mottagaren, i förväg):

Jobba-hemma (jobbsökaren plockas på pengar för t.ex. ”utbildningsmaterial” (t.ex. pdf-filer), och blir sedan själv – mer eller mindre utan att fatta det – en förmedlare av lurendrejeriet i ett pyramidspelsliknande upplägg):

Uthyrning av lägenhet (offret betalar i förskott, därefter visar det sig att lägenheten inte är tillgänglig för uthyrning. Se även polisens hemsida om lägenhetsbedrägerier):

Falska pass, körkort, m.m:

Piratkopierade iPhone:

Fler falska id-handlingar:

Rullgardin för bilens registreringsskylt, olaglig att använda om den döljer reg.numret (tycks dock vara ganska liten risk att åka fast, och bötesbeloppet lägre än t.ex. fortkörningsböter, men så fånigt pyssel):

Amfetamin, ecstasy och andra droger:

Marijuana och andra droger:

Mera droger:

Tvättning av färgade sedlar (från rån. Se även ”Färgade sedlar går att tvätta”, sydsv 2014):

Född igår? Betala i förväg till okänd mottagare

Ovan visas en bråkdel av olika typer av bedrägerier och andra olagliga aktiviteter på nätet.

Som synes har en del av utländska annonsörerna använt t.ex. Google eller Bing translate för att rikta sig till svenska marknaden, vilket ofta ger underlig översättning. Andra kopierar andras svenska annonser och bilder. Eller anlitar godtrogna, svenska frilansande översättare (finns att hitta på nätet förstås), som även bistår med hjälp att publicera bedragarnas annonser.

Bedrägerierna förutsätter att offren är väldigt godtrogna och betalar i förväg/förskott till någon de inte vet något om.

———————-
Obs: Mysterium24 avslöjar inte maskade mailadresser o.dyl, ingen idé att fråga om det.

Resningen i bröderna-Lindbergfallet

Första sidan i resningsbilagorna handlar om restiden mellan bostad och brottsplats. Här tittas närmare på detta samt lite till.

Resningsansökan från morddömde KL (Kaj Linna) gällande bröderna-Lindberg-fallet ifrågasätter flera av indiciebevisen, framför allt trovärdigheten hos det vittne VM – en manlig bekant till KL – som 2004 bland annat uppgav att KL hade pratat om att råna bröderna Lindberg.
Då en journalist nyligen intervjuade VM lär han ha avvikit i vissa detaljer från vad han uppgivit tidigare. Det kan förstås bero på att det förflutit över tio år sedan dess, vilket kan påverka detaljminnet. Eller att det är så som resningsansökan vill visa, att VM ljög år 2004.

Och det finns invändningar mot den inför domstolen redovisade analysen av telefonaktiviteter kring mordkvällen, som bland annat stärkte VM:s uppgifter och ansågs ge alibi åt KL:s bekant AH som inledningsvis var misstänkt.

I resningsansökan antas även, i analysform, att rånmordet på bröderna Lindberg år 2004 utfördes av samma gärningsperson som vid rånmorden i Långared år 2011 i Alingsås (115 mil från Piteå). För Långaredsmorden dömdes två män från Polen. I jämförelsen av fallen tycks dock finnas tveksamma antaganden, t.ex. att mördaren hade med sig snöre och tejp.
Mördaren 2004 talade ”ren svenska, utan dialekt” (enligt Sune Lindberg). Vilket har utelämnats i resningsansökans analys, i annat fall hade den mynnat ut i att de två polackerna 2011 (också) är oskyldigt dömda.

Ovanstående och flera andra av uppgifterna i resningsansökan finns inte möjlighet att titta närmare på här (hela underlaget ej tillgängligt eller för tidsödande). Däremot är uppgiften om restiden lättare att blicka närmare en stund på.

Restid bostad – brottsplats

I resningsansökans första bilaga sidan 1 ifrågasätts att KL kan ha hunnit ta sig till brottsplatsen på den tid domstolarna utgick ifrån. Frågan är:
kan KL hunnit till brottsplatsen på under 1 timma och 28 minuter?

Det är två transportsträckor. Först med bil från bostaden till Kalahattens p-plats. Därefter till fots 1,9 km från p-platsen till ladan (se tidigare inlägg). Promenaden 1,9 km bör kunnat genomföras på under 25 minuter vid någorlunda hurtig takt. När polisen provgick i ”ganska lugn takt” tog det 28-29 minuter inklusive hämtandet av träregeln/påken i virkesförrådet vid ladan. (På barmark kan 1,9 km avverkas på mindre än tjugo minuters promenad). Domstolarna räknade med 28 minuter.

Dvs, om bilfärden från bostad till p-platsen kan göras på under sextio minuter så blir svaret jakande på ovanstående fråga.

Bild ovan: karta med enbart de största vägarna i området, väg 94, 374 och 373.
KL:s bostad låg i Södra Vistträsk 34. Brottsplatsen (bröderna Lindbergs gård) låg i Kalamark 30. Bilfärden gick till Kalahattens p-plats som ligger en kilometer bilväg öster om brottsplatsen.

Utöver vägarna ovan finns det flera andra alternativ att ta sig till brottsplatsen. (De vägarna är inte utsatta på kartan ovan). T.ex. via byn Koler som lär varit den väg polisen provkörde på 65 minuter. Domstolarna antog att det var möjligt att köra sträckan fortare om man överskrider hastighetsgränserna.

KL:s egna uppgifter avslöjar fortkörning

KL uppgav att han lämnade sin bostad Södra Vistträsk 34 vid 22-tiden den 14 april (mordkvällen), och körde söderut genom landet för en tidigare planerad resa till England. (Han skulle egentligen åkt kvällen innan men hade ändrat sig). Bilfärden tycks gått via väg 94, väg 374 och vidare från Piteå på E4:an.

Polisen tog reda på att KL:s mobiltelefon hade använts kl 23:14 i Skellefteå, cirka 15 mils bilväg söderut från Södra Vistträsk 34. Det innebär att KL tillryggalade 15 mils bilfärd på 74 minuter. Det motsvarar en medelhastighet på 122 km/tim.

Eftersom ca hälften av den sträckan var motorväg så delar vi upp beräkningen på vanlig väg och motorväg. Fram till Piteå är det 7,6 mil ”vanlig” väg, och från Piteå till Skellefteå 7,9 mil motorväg.
Om KL t.ex. höll en snittfart på 140 km/tim på E4:an, dvs rejält över hastighetsgränsen, så tog den sträckan 34 minuter.
Det innebär att sträckan till Piteå på ”vanlig” väg tog 40 minuter. Vilket motsvarar en medelhastighet på 114 km/tim från bostaden till Piteå, en vägsträcka där merparten av hastighetsgränserna är 90.

Ovanstående indikerar att KL gärna ligger 20-30 km/tim över hastighetsgränserna. Observera att det framkom även i andra förhör att han inte håller hastighetsgränser. (Något han för övrigt delar med undertecknad, oops).

Svaret på frågan

På väg 94, väg 374 och E4:an tycks det inte varit några problem att köra långt över hastighetsgränserna trots att det fortfarande var vinter. På mindre vägar kan väglaget varit mindre lämpat för höga hastigheter.
Flera alternativa vägsträckor mellan bostad och brottsplatsen följer delvis nämnda väg 94 och 374. T.ex. följande sträckning strax väster om Piteå:

Bild ovan: ett av vägalternativen, 79,9 km (till Kalahattens p-plats), med relativt långa raksträckor.
Tidsangivelsen i kartan är Googles, som synes beräknat ur en låg snitthastighet. Om man istället tillämpar den snitthastighet som erhålls ur KL:s egna uppgifter, t.ex. 114 km/tim, så kan den sträckan avverkas på 42 minuter. Dvs långt under en timma. Sänker vi snitthastigheten till 90 km/tim så tar resan 53 minuter. T.o.m med snitthastigheten 80 km/tim hinner vi fram strax under en timma.

Så svaret på frågan blir ett klart JA. Det går att ta sig från bostad till brottsplats på betydligt kortare tid än 1 timma och 28 minuter (bilfärd + promenad).

Övriga vägalternativ ger liknande möjlighet med högre snitthastighet än laglydig körning. Några exempel på vägsträckor (till p-platsen 1 km före bröderna Lindbergs gård). Den kortaste är 63,2 km, den längsta 92,7 km:
– Väg 94 och 374 och via Piteå: 92,7 km. Mycket raksträckor.
– Väg 94 och 374 men inte via Piteå: 79,9 km. Mycket raksträckor.
– Storsund-Koler-Åträsk-Lillpite: 76,0 km.
– Storsund-Åträsk-Lillpite: 63,2 km.
– Väg 94-Granträsk-Lillpite: 74,5 km.
– Storsund-Koler-Långträsk-Fagerheden: 90,4 km.
Väg 94 och 374 hade möjligen bättre vinterväghållning, och de är rakare, och något bredare (t.ex. 7 meter istället för 6 m).

Slutord

Ovan granskades resningsansökans uppgift om restiden. Resultatet blev att man gott och väl hinner till brottsplatsen inom den utsatta tiden om man gillar att köra fortare än hastighetsgränser.

De övriga och viktigaste uppgifterna i resningsansökan granskas just nu av åklagare, och resultatet av det lär komma inom några veckor.

En fundering som lagts fram här tidigare på bloggen är att om man tillräckligt noggrant granskar en valfri utredning och tillhörande fällande morddom där bevisningen utgörs enbart av indicier, och om medievindar blåser åt det friande hållet, så kommer en förnyad bevisvärdering att hamna på rimligt tvivel. Även om inga direkta felaktigheter upptäcks (som t.ex. att ett vittne har ljugit eller att bevis har manipulerats).
Få se var det landar i det här fallet.

————————————-
Källor: se inlägg ”Bröderna-Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)” och dess sidfot.

Bröderna-Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)

Om mordet på Roger Lindberg och misshandeln av hans handikappade bror Sune, i byn Kalamark utanför Piteå år 2004.
Uppdaterad 8 januari 2017

Bröderna-Lindberg-fallet (”Kalamarksmordet”) är åter aktuellt sedan den morddömde KL (Kaj Linna) beviljades resning av Högsta domstolen som beslutade att fallet ska prövas på nytt av hovrätten. Åklagaren har begärt anstånd till den 20 februari (2017) för att besluta om åtalet mot KL ska läggas ned i brist på bevis eller om det ska bli ny rättegång.
Detta inlägg handlar främst om brottet, brottsplatsen och brottsoffren.

Bröderna Roger och Sune Lindberg, 59 respektive 57 år, bodde på gården Kalamark 30, i byn Kalamark drygt ett par mil väster om Piteå. Roger tog hand om sin bror Sune som var handikappad efter en stroke.

Gården bestod bl.a. av ett bostadshus och en ladugårdsbyggnad (innehållande några getter, höns och kaniner).

Bild ovan: dåtid, sett från gårdens norra sida.

Bild ovan: flygfoto, nutid. Gårdsplanen används också som genomfart av en granne som hade sitt hus ca hundra meter söder om bröderna Lindbergs gård (utom synhåll från gården).

Framåt skymningen onsdag kväll den 14 april 2004 kom bröderna hem vid 20-tiden efter att ha varit på besök hos vänner.

En stund dessförinnan, ca kl 19:40, hade grannen sett benen på en person som krupit in i ladan genom en liten öppning eller glugg i väggen. Grannen befann sig då ca tjugo meter från ladan (till vänster strax utanför bilden nedan), på vägen ned mot sitt hus. Han hade avlett smältvatten från vägen med en spade, arbetat sig uppåt mot gården och tycks varit klar när han råkade göra sin iakttagelse.
När grannen kom hem några minuter senare berättade han för sin fru, men de tyckte det var för sent att ringa bröderna och undersöka saken närmare.

Brottet upptäcktes inte förrän två dagar senare, fredag 16 april vid tiotiden, av hemtjänsten.

Sune hittades i bostadshuset, på köksgolvet, bunden med balsnöre. Han hade blivit slagen i huvudet av en maskerad man med träpåk (en 1,2 kg:s träregel).

Roger hittades liggande död i ladan, slagen, bunden, tejpad och övertäckt. Han hade tillfogats dödliga skador i huvudet, troligen strax utanför ladan då han försökt fly. Han hade fått minst åtta slag i huvudet. Dessutom hade han flera meter tejp virat hårt runt huvudet över munnen. (45 mm:s packtejp). Armarna var bakbundna med balsnören och tejp. Benen var sammanbundna med balsnören och tejp. Huvud och kropp hade täckts med 30-kilos hönsfodersäckar. Ovanpå detta en presenning, regnrockar samt en uppochnedvänd skottkärra.
Döden antas ha orsakats av skallskadorna men kvävning kan ha bidragit.
59-årige Roger vägde bara 48 kg, 1,66 lång, kunde troligen inte ge mördaren mycket motstånd.

Mördaren hade tagit brödernas kontanter som fanns i bostadshuset, drygt ett par tusen kronor.

När polisen kom till platsen på fredagen var det ”strålande solsken med full snösmältning. Det är blött och gyttjigt på många ställen kring byggnaderna på jordbruksfastigheten. Snösmältningen är så kraftig att förhållandena ändras på några timmar.” (ur Undersökningsprotokollet* 2004).

På kvällen två dagar tidigare, vid brottstillfället, var det dock skarsnö, enligt grannen: ”Det var ett hållbart skartäcke på snön den här kvällen. Möjligen på något ställe, exempelvis under träd, kunde man trampa igenom snön.” (Ur hovrättsdomen* 2005).

Sunes minnesbilder

När bröderna kommit hem på onsdagkvällen ”vid åttatiden” hade Roger gått ut till ladugården för att ge djuren mat, som han brukade göra på kvällarna. Sune hade lagt sig ovanpå täcket på sängen. Vid kl 21 – 21.30* hade den maskerade mannen kommit in och sagt ”Lägg dig, var är kassaskåpet”. När Sune svarade att han inte visste sade mannen ”Ser du, det är blod på den här träpåken, mer blod ska det bli, var är kassaskåpet”. Mannen slog Sune i huvudet, lade en kudde över, band hans händer och fötter med balsnöre, slängde några täcken över honom som för att dölja honom.
Sune hörde hur mannen drog ut lådor och skåp och sedan hur ytterdörren smällde igen.

Sune försökte stiga upp men föll. Han försökte ringa med den fasta telefonen men den var ”död”, och han klarade inte heller att nå det larm som fanns monterat på väggen. Han lyckades krypa ut till köket och blev liggande där till fredag morgon då hemtjänsten hittade honom.

Sune uppgav bl.a. följande om mannen som hade misshandlat honom:

  • Hade ingen dialekt, pratade ”ren svenska”.
  • Maskerad ”med något som liknade en ”rånarluva”.
  • Han var ”lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.
    Dock, inledningsvis uppgav Sune att längd och kroppsbyggnad liknade mannen AH som bröderna tidigare hade köpt ett kassaskåp av (och tycks ha blivit lurade på priset). Anm: f.n. är det oklart vad AH hade för längd och kroppsbyggnad.
  • Rösten liknade mannen AH (se ovan).
    Dock, när AH:s röst senare spelades upp för Sune så kände han inte igen rösten.

Sune berättade också att han och Roger aldrig brukade förvara mer än ca tvåtusen kr i bostaden, övriga pengar hade de på banken. De kontanter som de hade hemma förvarades i ett fack i kassaskåpet. Det fanns även ca 500 kr i en ask, från försäljning av fiskekort. Dvs mördaren fick med sig uppåt 2.500 kr.

Angående balsnöre och tejp: enligt utredningen hängde den typ av snöre ”på många ställen i ladugården och i höskullen som är belägen ovanpå. Snörena är av den typ som brukas vid buntning av höbalar.” Och enligt Sune ”kan paketeringstejp ha funnits i ladugården. Den har använts för att laga trasiga fodersäckar.”

* Tidpunkten för överfallet på Sune bekräftades av larmanordningen som sattes ur funktion då mördaren drog ut telefonsladden och/eller elkabeln (exakt orsak tycks inte kunnat fastställas). Man kunde konstatera att detta skedde mellan kl 21.05 och 21.30.

Gluggen i ladan

Bild ovan, röd pil: gluggen, en bit ovanför taket till ett utedass (som troligen inte användes längre). Innanför gluggen fanns en höskulle. Gluggens öppning var ca 44 cm bred och 26 cm hög. I gluggen fanns en träregel som inkräktade på utrymmet: ”Observera att träregeln till höger avsevärt försämrar möjligheten att forcera öppningen.” (ur förundersökningen*).

Bilder ovan: efter att figuranten (polis) klättrat upp på utedassets tak, så lirkar hon sig in genom gluggen med huvudet först. På insidan behöver hon nästan stå på händer för att ta emot sig mot höskullens golv. Men akrobatiken slutar inte där. Från höskullen behöver man sedan hoppa ned till ladans golv genom en hölucka vars öppning befinner sig två meter ovanför ladans golv.

Det sättet att ta sig in i ladan krävde alltså att personen ifråga hade en viss vighet och inte var alltför rund eller bred.

Skospåren till gården

På fredagen påträffades Roger Lindbergs ljusröda bil på Kalahattens p-plats, ca en kilometer bilväg från gården. (Även kallad ”p-plats Eliasleden”). Förbi p-platsen löper Eliasleden med skoter- och skidspår. I snön hittade polisen skoavtryck som följde Eliasleden ca 800 meter söderut och sedan vek av från Eliasleden mot Lindbergs gård.

Bilder ovan (karta och flygfoto nutid): gulprickade linjen visar ungefär sträckningen där skoavtrycken hittades mellan Eliasleden och gården.
Totala gångsträckan, från Kalahattens p-plats, 800 meter längs Eliasleden och sedan till gården, lär vara ca 1,9 kilometer.

En del av skoavtrycken var genomtrampningar där skarsnön inte hade hållit. Nära gården fanns ett öppet virkesförråd med samma typ av fyrkantiga träreglar som den påk som mördaren hade använt och som hittades i bostadshuset. Fyrkantiga spår i snön tydde på att påken/träregeln hämtades från virkesförrådet.

Mördarens skostorlek

Längden på de skoavtryck som hittades mellan p-plats och gård var ca 32 cm, men mätningarna gjordes som sagt två dagar efter brottstillfället och det var ”strålande sol med full snösmältning” (se ovan). Vid sol och värme flyter ett skoavtryck ut på ytan. Liknande kunde iakttas gällande spåren i snön efter den fyrkantiga träregel som hade använts som påk. De spåren var 6,5×6,5 cm, den hittade träregeln var 5×5 cm (enligt undersökningprotokoll*).

Det innebär att skoavtrycken vid brottstillfället troligen var något kortare än 32 cm, t.ex. mellan 30 till 31 cm. Yttre skolängd 30-31 cm motsvarar ungefär skostorlek 43, det varierar beroende på skotyp, modell och tillverkare. Mördaren hade/har alltså troligen skostorlek 43 eller 44.

Skospåren vid Rogers bil på p-platsen

På fredag 16 april vid 12-tiden, två dagar efter mordet, påträffades alltså Rogers ljusröda Opel på Kalahattens p-plats. Olåst och med nyckeln i tändningslåset. Ett vittne uppgav att hon sett bilen där på onsdag 14 april strax före kl 21:30. Mördaren hade sannolikt kört bilen dit direkt efter att han lämnat Sune i bostadshuset, för att hämta sin egen bil.

Bild ovan: fem skoavtryck markerade vid Rogers bil. Det är barmark på själva p-platsen. Enligt polisutredningen konstaterades följande:

  • Att avtrycken. nr 1 och 5 härrör från någon form av skidpjäxa.
  • Att det INTE finns någon överensstämmelse mellan skoavtrycken på p-platsen och övriga skoavtryck man hade hittat (i snön mellan p-platsen och ladan, samt på gården).

Att inget av de fem skoavtrycken överensstämmer med de andra man hittade kan tyda på att de som avsatt de funna skoavtrycken på p-platsen inte har med mördaren eller mordet att göra. De spåren kan vara avsatta av t.ex. besökare till Kalahattens naturområde, eller av nyfikna förbipasserande.
Bilen parkerades där på onsdag kväll, möjligen på en tunt lager plogad snö, sedan dess hade det pågått snösmältning och som var extra kraftig på fredagen (se ovan).
Dessutom var bilen olåst och nyckeln satt i tändningslåset. Nyfikna personer kan alltså ha klivit i och ur bilen, och t.o.m. kört den, mellan onsdag kväll till fredag förmiddag.

Kommentar: i resningsansökan spekuleras i att spåren från möjliga skidpjäxor visar att det var flera gärningspersoner, en som gick och en som åkte skidor från p-platsen till gården.
Men förutom det som nämns ovan så tycks det i utredningen inte finnas någon uppgift om varken skidspår eller spår efter pjäxor framme vid gården. Inte heller tycks det finnas något i Sunes uppgifter som antyder att det var fler än en gärningsperson.

Den vita bilen på Kalahattens p-plats

Ett vittne såg en vit bil på Kalahattens p-plats ca kl 19:45 mordkvällen den 14 april. Vittnet uppgav att det kan ha varit en combi av äldre, 1980 eller -90 års modell, japanskt märke. Troligen hade den svarta plåtfälgar och saknade navkapselskydd, enligt vittnet.
Ett annat vittne såg en vit bil på p-platsen den 11 april.
Det kan ha varit mördarens bil. Iakttagelsen den 11 april kan varit mördaren som rekognoserade.
Polisen kunde inte hitta bilen.

Några frågor

Varför dröjde det ända till efter kl 21 innan mördaren anlände till bostadshuset och Sune?
Och varför den konstiga övertäckningen av Rogers kropp i ladan, som i utredningen beskrivs inte ha syftat till att hindra upptäckt:
”Kroppen har av okänd anledning dolts väl, det har dock inte gjorts i syfte att hindra upptäckt utan av någon annan orsak. Övertäckningen av kroppen var gjord på ett iögonenfallande sätt.” (Undersökningsprotokoll K7008-04, sid 5)

Om vi antar att Roger gick till ladan efter att bröderna kommit hem vid 20-tiden, och att han konfronterades ganska omgående med mördaren. Då kan det gått till enligt följande.

Roger flyr ut genom gödseldörren, blir upphunnen strax utanför ladan och slagen i huvudet med träregeln. Indragen i ladan och lagd på golvet.
Därefter vill mördaren vänta tills det mörknar helt innan han fortsätter till bostadshuset. (Enligt några olika uppgifter gick solen ned mellan 8.06 och 8.17. Därefter tar det minst en halvtimma innan det blir ordentligt mörkt).

Under mördarens väntan vaknar Roger ibland till liv och ger ljud ifrån sig eller rör sig, och för varje gång det inträffar vidtar mördaren någon åtgärd för att få tyst. Slår, tejpar, binder, lägger över 30-kilossäckar, täcker över med annat material.
Detta pågick av och till i uppåt en timma, fruktansvårt plågsamt och fasansfullt, tills mörkret lagt sig och mördaren gick över till bostadshuset.

Alternativa ben i gluggen

Det ligger förstås närmast till hands att det var mördaren som klättrade in i ladans glugg vid 19:40-tiden, och sedan väntade tills bröderna kom hem och Roger gick till ladan.

Men det skulle kunnat vara någon annan, t.ex. en unge som busade eller var på upptäcktsfärd, och som försvann från platsen några minuter senare. I så fall behöver mördaren inte kommit till gården förrän framåt 20-tiden, efter att ha anlänt till Kalahattens p-plats en stund före 19:45-tiden (då ett vittne hade sett vit bil där).

Några av ledtrådarna

  • Mördaren hade ingen dialekt, pratade ”ren svenska”.
  • Han var ”lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.
  • Skostorlek 43-44.
  • Kan ha använt en vit bil, en combi av äldre, japansk modell.
  • Kan ha träffat bröderna tidigare eller fått information av någon som kände bröderna.

Sedan tillkommer fler ledtrådar från förhör, vittnesmål, spårning av telefonaktiviteter, fingeravtryck m.m, av vilka en del har ifrågasatts i KL:s resningsansökan.

Polisen hade flera misstänkta, som kände varandra och som lär ha utnyttjat/lurat bröderna Lindberg ekonomiskt.
KL och en av hans bekanta dömdes 2004 för stöld (inbrottsstöld, bytet blev 98.000 kr) i en Konsumbutik år 2000 (ej relaterat till bröderna Lindberg). Vid samma rättegång 2004 dömdes KL på indicier för mord och grovt rån. Mer om det i kommande inlägg.

——————-
Källor m.m:
Hovrättsdomen (2005) och tingsrättsdomen (2004):
https://minfil.org/deRfrfb7b4/B_49-05__B_938-04_.pdf.
Ur förundersökningen (diverse förhör, 302 sidor):
https://minfil.org/34wcnab6ba/HD___5257-15_Aktbil_12.pdf.
Ur förundersökningen (122 sidor):
https://minfil.org/4cw3ndb4b5/5257-15_ab_13_aa.pdf.
Ur förundersökningen (218 sidor):
https://minfil.org/ibRer2bab3/__5257-15_aktbil.13b.pdf.
Resningsansökan, 2015:
https://minfil.org/Hcr3l8bfb0/HD___5257-15_Aktbil_1.pdf.
https://minfil.org/I7rdlfb3bc/HD___5257-15_Aktbil_3.pdf.
https://minfil.org/J7r3lebab0/HD___5257-15_Aktbil_4.pdf.
https://minfil.org/K2rflbbebd/HD___5257-15_Aktbil_5.pdf.
https://minfil.org/L7rbl7b9b2/HD___5257-15_Aktbil_6.pdf.
HD:s beslut om resning, 2016:
http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/…Beslut.pdf.

Bröstgummi, mums mums

Här tittar vi närmare på bröstgummi, Bröst-Gummi, Bröst Gummi. Nuförtiden och Förritiden.

”[…] När han vaknade, var han alldeles afgjordt hungrig.
Men ännu var det ett par timmar till kvällsvarden. Och hvilken kvällsvard kunde han egentligen räkna på? En sådan fördömd idé med den här försakelseveckan!
Med verklig glädje upptäckte han på sin chiffonnjé en liten påse bröstgummi, som han ifrigt tuggade på medan han läste aftontidningarna. […]”

Ovanstående är skrivet för över hundra år sedan, av en Pehr Staaff. Men VAD var det egentligen mannen ivrigt tuggade på? Googlar man ”bröstgummi” hittas mestadels amningsrelaterat:

samt nån enstaka maskeradprodukt:

Om man istället bingar (dvs använder sökmotor Bing.se) så blir resultatet något bättre, på första sidan, fjärde träffen ges ett hum om vad bröstgummi i detta fall kan innebära.

Närmare besked om vad mannen mumsade på får sökas i den tidsperiod då det ivriga mumsandet ägde rum, kring 1900-talet:

Bild ovan:
”Aktiebolaget Kalmar Karamellfabriks tillverkningar af alla slags Karameller, Konfekt, Marmelad, Chokolad, Lakrits och Bröstgummi m.m. m.m. rekommenderas.”

Bild ovan:
Bröst-Gummmi.
Nytt välgörande medel mot hosta, heshet, hals- och bröstkatarr. Hvar och en, som i tid vill skydda sig för ofvannämnda besvärande åkommor, torde använda vårt Bröst-Gummi. Finnes hos Herrar Specerihandlande samt i våra Fabriksbodar: 35 Mäster-Samuelsgatan 35, 69 Drottninggatan 69. Sockerbageri-Aktiebolaget, Stockholm”

Bild ovan:
Salâm, utmärktaste Bröstgummi.
Salâm Bröstgummi, tillverkad af finaste gummi arabicum, med tillsats af för bröstet de mest välgörande växtämnen, verkar slemlösande och lugnande på respirationsorganerna, vid åkommor af så väl akut som kronisk art, samt mot hosta, heshet, katarr m.m., hvarvid dess balsamiska bestånddelar verka i högsta grad välgörande och skyddande för bröstorganerna.

Herr Professor C.B. Mesterton yttrar den 26 Juni 1888, att de ingredienser som ingå i nämda bröstgummi äro af oskadlig beskaffenhet samt verka behagligt lindrande vid bröståkommor. Pris pr ask 50 öre.
Till salu och tillverkning i G. Thörnblads Konditori, Stureplan4, samt hos följande Hrr Specerihandlande i Stockholm: […] samt i Percy F. Lucks Lokaler.
I landsorten hos Hrr Konditorer och finare Specerihandlande.”

Bild ovan:
”RHOANA-GUMMI.
Bästa Bröst Gummi Pr. ask 1 kr.

Detta utmärkta bröstgummi har en lugnande, Slemlösande verkan, angenäm smak och håller sig väl. Det uppfans af vår firma och bragtes i marknaden år 1872 under det då obekanta namnet Rhoana-Gummi och har som sådant vunnit stort förtroende ej blott i Sverge, men äfven i Tyskland, Holland, Danmark och Norge.
Vi innehafva de amplaste vitsord och rekommendationer af följande Sångartister, Herrar O. Arnoldson,  A. Willman, Th. Wachtel, Fruarne Fr. Stenhammar, H. Willman, Fröken Niehoff, samt af Prernieraktörerna Herrar G. Fredriksson och A. Elmlund, som äfven af Doktor C. von Bergen m. fl. andra.

Hvarje ask är vecklad i hvitt omslag, med blått skärp, bärande vår adress och vårt sigill i rödt lack samt etikett med vårt fabriksmärke (S:t Eriks bild, omgifven af unionsflaggor).
OBS Då en annan fabrikant i rörelsen under namnet Rhoana-Gummi utsläppt en vara emballerad förvillande likt vårt, men endast vi känna sammansättningen och tillverkningssättet af Rhoana-Gummi, så få vi härmed fästa ärade afnämnares uppmärksamhet på detta försök att under annekteradt namn och i missledande inpackning utprångla en okänd vara, som alltså icke ens tyckes värd att bära ett eget namn. Vi anhålla vördsamt att våra ärade afnämare noga aktgifva på huruvida Rhoano-Gummiaskarne bära vår firmas namn och sigill. Stockholm i Maj 1881.

Carl J. Grafströms
Konfekt- och Chokladfabrik.

Bild ovan:
”[…]
Medtag alltid en ask på resor,

Ni mår sjelf väl deraf och Edra vänner skola tacka Eder.”

Slutord

Mannen tuggade alltså på några slags halstabletter/-godis av det mjukare slaget, t.ex. som vingummi med något ”välgörande växtämne” tillsatt t.ex. från eukalyptusblad.

————-
Övrigt: ovanstående bilder av gamla annonser är konverterade till text med ocr-program.

Ur Johans perspektiv

”skatan är en ägg-tjuv”, ”skatan är en stannfågel”, ”Johan”

Här sammanställs tiden fram till försvinnandet, sett från Johans synvinkel. Han kan haft skäl att avvika från de vanliga rutinerna helt självmant, utan att bli lockad av någon. Och därefter råkat ut för olycka eller brott.
Uppdaterad 27 januari 2017

Det gäller alltså JA (Johan Asplund) som försvann spårlöst fredag morgon den 7 november 1980 i Sundsvall. Lägger man samman alla uppgifter om JA som finns tillgängliga offentligt så kastar de möjligen delvis ett annat ljus över försvinnandet.

Tidslinje JA, ur JA:s perspektiv

3 år: biologiska pappan BA separerar från mamma och flyttar hemifrån.

5 år: mammas nya sambo ”Ragnar” blir en omtyckt ”pappa”. Ragnar hade en egen son i JAs ålder.

10 år: ”pappa” Ragnar försvinner, han och mamma separerar.

10 år: en ”Åke” blir ny pojkvän till mamma, hösten/vintern.

10 år: Ragnar tillbaka igen, några månader vintern/våren.

11 år: Ragnar friar men mamma säger nej. (Dock oklart om JA kände till att Ragnar hade friat och fått nej).

11 år. Kring 20-25? september 1980: en ”Folke” blir ny pojkvän till mamma. Folke hade mörkt förflutet med våld mot tidigare sambor och deras barn. (Det visste troligen inte JAs mamma).

Dagarna innan och samma morgon som försvinnandet fortsätter lokaltidningen Sundsvalls tidning att skriva om Irene Andersson som hade försvunnit den 25 oktober. Medierapporteringen om Irenes mystiska försvinnande undgick knappast någon i Sundsvall.

Förstasidan, onsdag 5 november, ”Mystisk bil nytt spår i fallet Iréne”:

Förstasidan, torsdag 6 november, ”60 militärer söker Iréne”:

Förstasidan, fredag 7 november, ”Snart två veckor sedan Iréne försvann”:

Samma morgon som ovan (7 november 1980):
viljor drar åt olika håll mellan JA och mamma, innan Folke och mamma åker till jobbet:
– Mamma beslutar att JA ska ha skjorta på sig i skolan, trots att JA inte gillar skjortknappar.
– JA vill sluta skolan tidigare för att packa inför resa till biologiska pappan BA, mamma säger att det inte behövs därför att de kan hjälpas åt senare på eftermiddagen.
– JA säger att han inte har några pengar, mamma säger han ska få efter skolan.

Första lektionen som väntade i skolan den morgonen kl 08:25 var matematik, ett ämne som JA hade svårt för och fick specialundervisning i (se nedan).

Senare samma dag (fredag 7 november 1980):

När mamma kommer hem till lägenheten på eftermiddagen visar det sig att JA ratat skjortan som mamma lagt på sängen. Istället hade JA valt en tröja, utan knappar, han hade gått emot mammans vilja.
För övrigt var det ”som vanligt ungefär” i lägenheten: tänd lampa, handduk på golvet, ej uppäten frukost, katten ej hemma. Förutom skjortan så var det enligt mamman ”inget ovanligt” för JA.

Mer om JA, som tycks gillat djur och natur

JA var intresserad av djur, enligt mamman. Han ÄLSKADE alla djur, han bar hem allt från myror till grodyngel, och hans största önskan var att få en hund”.
Mamman trodde ”att Johan drömde om att få bli bonde, med kor, grisar och höns”.

JA tycks vistats en del i naturen intill bostadsområdet, där det fanns skog, bergsskrevor, stenrösen, grottor och sankmarker. JA kan t.ex. haft hemliga favoritställen i skogen e.dyl. som han besökte ibland utan någon annans vetskap.
(Notera att det 1980 inte fanns mobiltelefoner, Internet, surfplattor, persondatorer och liknande som lockade en elvaåring. Det fanns två (2) TV-kanaler, som mestadels sände på kvällstid).

JA uppges varit ”överbeskyddad” av mamman, han var ”hårt hållen”, dock i all välmening verkar det som. Det vittnade både biologiska pappan BA och ”pappa” Ragnar om. Några citat från de båda männen:
”[Mamman] har alltid varit mycket mån om Johan och oerhört omtänksam på gränsen till lite larvigt överbeskyddande.” (BA).
”Han tyckte många gånger att [mamman] hade en alltför överbeskyddande attityd gentemot Johan, vilket han ofta framhöll.” (Ragnar).

JA gillade inte skjortor med knappar, i motsats till mamman som gärna ville att han skulle ha skjorta. (Möjligen kan det varit så att JA inte hade optimal finmotorik för knappknäppning, det varierar mellan individer).

JA fick tidvis specialundervisning i skolan. ”I Johans klass undervisade två speciallärare […] Hon känner till att Johan tidvis fick specialundervisning i svenska och matematik; ”Johan behövde ibland hjälp med att komma på knepet hur man skulle gå till väga för att lösa problemet.”.
JA:s specialbehov kan möjligen varit en av orsakerna till mammans extra omtänksamhet som uppfattades som överbeskydd av de båda män som hon haft längre förhållanden med.

Matematik var första lektionens ämne dagen JA försvann:
”Ett par av hans kamrater ska ha sett honom i Bosvedjeskolan innan den första lektionen, matematik kl 8.25, skulle börja. Men han kom aldrig till 5 A:s klassrum.” (ST, 10 nov 1980).

Om ”Folke”

”Folke” blev ihop med mamman drygt en månad innan JA försvann.
Två tidigare sambor till Folke vittnade senare att han hade varit fysiskt våldsam mot dem, och otrevlig mot deras barn som de hade från andra förhållanden. Och att Folke tidigare varit intagen (patient) i 3-4 år på mentalsjukhuset Beckomberga. (För övrigt samma mentalsjukhus där JA:s föräldrar en gång hade lärt känna varandra, som anställda).
Vid tiden för JAs försvinnande jobbade Folke som lärarvikarie på vårdskolan, på samma arbetsplats som JAs mamma.
Mammans förhållande med ”Folke” upphörde direkt efter JAs försvinnande. Enligt dem själva var det aldrig något ”djupt” förhållande.

Sammanfattning

Barn går emot föräldrarna ibland, det är normalt. Liksom att de har hemligheter som föräldrarna inte känner till.

JA kan ha varit missnöjd med sin situation, både den morgonen och sedan en tid tillbaka. Något som mamman kanske inte såg eller insåg. Året dessförinnan försvann ”pappa” Ragnar som JA var fäst vid. Därefter blev det turbulent med främmande personer i hemmet. JA visste kanske att Ragnar hade friat men fått nej av mamma. Folke kan varit otrevlig mot JA, utan mammans vetskap. Och JAs vilja gick åt annat håll än mammans morgonen han försvann.

Möjligen uppstod JA:s tanke den morgonen att göra något annat, trotsa mamma, gå iväg en stund till skogen intill och snön. Att det stod matematik på schemat första lektionen kan ha underlättat beslutet, JA hade problem med det ämnet.

JA kan också tagit intryck av medierapporteringen om den försvunna tjejen Irene, som var på lokaltidningens förstasida samma morgon som JA försvann och de två föregående dagarna (samt några artiklar dessförinnan).

Att försvinnandet skedde bara en dryg månad efter att ”Folke” kom in i JA:s liv väcker frågor, med tanke på Folkes mörka bakgrund. Folke tycks haft alibi för den morgonen, så han rövade knappast bort JA. Men om Folke hade givit JA skäl att ogilla Folke så kan det varit en bidragande orsak till att JA avvek från sina vanliga rutiner den morgonen.

Mera:
Fem meters lucka hittade inte Irene och Johan.
Iréne Andersson, försvann 1980 utanför Sundsvall.
Alla inlägg om JA-fallet (hos Mysterium24).

—————————————————————
Källor m.m:
– Dokumentärfilmen ”Ett barn försvinner”, Studio S, 1983, Elwin (där en rad personer inkl. båda föräldrarna intervjuas och berättar ingående om JAs försvinnande).
Domarna från tingsrätten 1985 och hovrätten 1986.
Boken ”Fallet Johan” (1986) av Göran Elwin.
Samt media.
– Namnen ”Ragnar” och ”Folke” är inte deras riktiga namn. (Samma som i Elwins bok). I media kallades ”Ragnar” ofta för ”Johanmannen”.
– Ang. domarna i tings- och hovrätten:
Redan samma dag som JA försvann misstänkliggjorde föräldrarna ”Ragnar” (”Johanmannen”) på mycket lösa grunder. Han blev sedan misstänkt i polisutredningen och förhördes vid flera tillfällen, men avfördes efter några veckor från utredningen.
Några år senare anlitade JA:s föräldrar sin barndomskamrat advokat Pelle Svensson som väckte enskilt åtal för människorov (kidnappning) alternativt olaga frihetsberövande. (Människorov kan ge betydligt längre straff, ända upp till livstid). 1985 lyckades föräldrarna få Ragnar dömd på indicier av Sundsvalls tingsrätt till två års fängelse för olaga frihetsberövande.
Efter överklagande från båda parter (advokat Svensson ville döma för både människorov och mord) så friades Ragnar 1986 av en enig hovrätt. De utdelade även kritik mot advokat Svensson för att inte ha haft ”något som helst objektivt stöd” för bevisningen.

Fem meters lucka hittade inte Irene och Johan

Knappt två veckor innan 11-årige Johan Asplund försvann spårlöst så försvann 22-åriga Iréne Andersson. Här är en kort inblick. Samt några frågor utan svar. Och om fem meters lucka.

Lördag kväll den 25 oktober 1980 försvinner 22-åriga Iréne Andersson strax utanför Sundsvall (se tidigare inlägg). Torsdagen den 30 oktober börjar lokala Sundsvalls tidning skriva om Irenes försvinnande. Bland annat ställs frågan på förstasidan: ”Blev kvinnan bortförd i bil?”

En vecka senare var det dags igen, artiklarna både föregår och sammanfaller med Johans Asplunds försvinnande. Tre dagar i följd, inklusive samma morgon som Johan försvann, så är Irenes försvinnande förstasidesstoff i lokaltidningen:

  • Onsdag 5 november:
    ”Mystisk bil nytt spår i fallet Iréne”.
  • Torsdag 6 november:
    ”60 militärer söker Iréne”.
  • Fredag 7 november, då Johan försvann:
    ”Snart två veckor sedan Iréne försvann”.

Den 10 november kommer personal från mordkommissionen i Stockholm för att bistå Sundsvallspolisen med Irene-fallet. Några dagar senare kopplas kommissionen även in på Johan-fallet. ”De tror på en snabb lösning av båda fallen”, skriver lokaltidningen.

Den 18 november släpps ”Johanmannen”* efter att ha förhörts vid flera tillfällen.
Inget anhållande gjordes av någon av de misstänkta i varken Johan- eller Irene-fallet.

Fredag den 5 december 1980 åker riksmordkommissionen hem. ”Mordkommissionen lämnar Sundsvall.” ”Jag är mycket besviken”, säger kriminalkommissarie Otto Andersson som då hade lett det största spaningspådraget i länets polisiära historia.

Ur artikeln: ”Ingen möda har sparats […] Ett 50-tal polismän har jobbat med fallet, dagar, kvällar och nätter. Engagemanget har varit totalt.
Frivilliga i tusental har gått skallgång. Kvadratmil stora områden har trampats med fem meters lucka. […]”

Sammanfattningsvis så florerade misstankar om brott bakom båda fallen (men inte med samma gärningsperson) under vintern 1980-1981. Polisen hade några misstänkta som snart avfördes från utredningarna.

Sommaren 1981 – nio månader senare – hittades Irene av en slump i skogsområdet där hon hade försvunnit och där omfattande sökinsatser tidigare hade gjorts.
Kvarlevorna, fyndplatsen samt omständigheterna vid försvinnandet visade att sannolikt inget brott ligger bakom Irenes försvinnande.

Fyndet visade också att ”fem meters lucka” i skallgångarna inte varit tillräckligt finmaskigt för att hitta Irene. Inte heller Johan, om han fanns i sökområdena i Bosvedjans omgivningar. (Dvs om uppgiften om fem meter stämmer med hur det gick till i praktiken).

Övrigt

Många invånare i Bosvedjan (där Johan och mamman bodde) kände säkert till det omskrivna Irene-fallet och följde det i lokaltidningen tiden innan Johan försvann. Även Johan och mamman.

När sedan även Johan försvann så ökade skriverierna i media. Oroliga föräldrar började skjutsa sina barn till och från skolan. Det spekulerades bland invånarna i Bosvedjan och övriga Sundsvall om huruvida brott hade begåtts, och om det kunde vara samma gärningsperson bakom båda försvinnandena.

Man kan undra hur Johan påverkades av skriverierna om Irenes försvinnande?
Och sedan: hur inverkade Irenes försvinnande på hur folk i Sundsvall uppfattade Johans försvinnande? På dem som senare kom att vittna till Johanmannens* nackdel? Folk som var övertygade om att brott hade begåtts.

Se där, ytterligare några frågor som aldrig lär få några svar. Samt en insikt om fem meters lucka.

——————–
Källor m.m:
Skallgångsbilden som inleder inlägget är inte från Irene- eller Johanfallet.
* ”Johanmannen” var Johans mammas ex-sambo, han hade bott hos mamman och Johan i fyra år fram till 1979. Mer info om Johanmannen finns i sidfoten under ”Källor” i inlägget Ur Johans perspektiv.

Polisbok i graven efter 46 år

Strax efter julen 2016 meddelades att utgivningen av ”Nordisk Kriminalkrönika” skall upphöra och förlaget läggas ned. Svenska Polisidrottsförlaget AB har i samarbete med polisen årligen utgivit Nordisk Kriminalkrönika i 46 år, sedan 1970. Sista årgången blev 2016 (se nedan).

Böckerna innehåller uppmärksammade kriminalfall i Sverige, Danmark, Norge och Finland. Artiklarna är ofta skrivna av kriminalpolisens utredare, och syftar till att ge inblick i polisens utredningsarbete. Svenska Polisidrottsförlaget ingår i koncernen Nordisk Kriminalkrönike Aps med säte i Danmark.

Nedläggningen kom knappast som en överraskning. Redan 2011 rapporterades att Polisprosa lockar färre läsare (svb, 2011).
Som avslutning på Svenska Polisidrottsförlagets tid på webben blev deras sajt spifab.se hackad.

Dialog på deras facebooksida den 9 mars 2016:
”Det står att hemsidan är hackad så hur gör jag för att beställa boken?”
”Hackad, det låter konstigt. Det får vi följa upp. Tack för du påtalade det. Du kan beställa genom att ringa kundtjänst […]”
Men hackningen åtgärdades aldrig eller det ansågs inte lönt eftersom verksamheten ändå skulle läggas ned. I december togs sidorna bort från sajten, men det går fortfarande (23/1 2017) att nå artikelregistret för årgångarna 1970-2012 av Nordisk kriminalkrönika:
www.spifab.se/ckfinder/userfiles/files/Register_Nordisk_Krim_2012.pdf .

Första rubriken i 1970 års bok, den första årgången, var: ”POLIS – Svår uppgift i modernt samhälle”. Låter som hämtat från dagens polisdebatt 2017.

Bild ovan: ur artikelregistret, rubriker i 1970 års upplaga av Nordisk kriminalkrönika.

Möjligen återuppstår krönikan i digital form, eller varför inte som onlinetjänst inklusive deras material ända sedan 1970 i sökbar form. Men 1,4-kilos pappersböcker kommer knappast tillbaka.

Viola, älven och isen

Sjuttonåriga Viola Widegren försvann spårlöst en söndag kväll vintern 1948. Troligen tagen av Faxälven som strömmar förbi på bara några minuters promenadavstånd från föräldrahemmet.
Uppdaterad 23 januari 2017

Blicken riktades mot det här fallet när en polis i förbigående nämnde Viola i en gammal mikrofilmad artikel om Iréne Andersson-fallet:
”Att man nu äntligen hittat kroppen är dock en oerhörd lättnad, menar Axel Lundell.
– Ja, det var tur. Annars kanske vi fått ett nytt Viola-fall. Vi kanske aldrig hade hittat kroppen om ytterligare en vinter fått gå, säger han.”

Violafallet 1948 är ett genom åren mycket omtalat försvinnande, vars lösning kan vara att Viola råkade halka ned i den elva meter djupa Faxälven när hon ville tvätta bort gråten och näsblod från ansiktet. Därefter packades kroppen in i issörja, forslades så småningom under yt-isen ned till den närbelägna ännu djupare Helgumsjön och kilades fast på nedåt trettio meters djup. (Se mer nedan).

Försvinnandet föregicks av en konflikt med föräldrarna. Viola ville fortsätta jobba och bo i stan, ett arrangemang som föräldrarna tidigare hade accepterat under förutsättning att Viola lovat att fullfölja sin studier, och att hon besökte föräldrarna ibland när hon var ledig.
Men efter ett missförstånd, eller en liten lögn från Viola? (se nedan), ville far och mor att hon skulle stanna hemma hos dem över vintern tills hennes studier var klara. Konflikten kulminerade när pappan örfilade Viola så att hon fick näsblod.
Hon lämnade då huset, kvar blev handväskan som innehöll en tredjedel av hennes första lön (det som var kvar efter att hon köpt ganska dyra julklappar till mor, far och lillasyster), och Viola hittades aldrig trots mycket omfattande sökinsatser.

Åtskilliga scenarier har framförts av folk som sökt uppmärksamhet eller spridit illasinnade rykten. Siare, fjärrskådare, dårfinkar, framburna av media förstås (vem annars). Det ryktades att pappan var mördare och kannibal(!) (inget polisiärt pekade åt att någon i familjen hade mördat Viola). Siare pekade ut olika platser på familjens tomt där Viola påstods ligga nedgrävd (polisen vägrade gräva trots att pappan begärde grävningar för att få slut på ryktena). Folk påstods ha mött Viola i utlandet långt efter försvinnandet (som ibland berodde på att svenska tjejer i utlandet på skoj kallade sig Viola Widegren).

Bildcollage ovan: Viola Widegren.

Bakgrund, familjen

Föräldrarna hade tidigare drivit en liten affär, men flyttade när mamman blev svårt sjuk i diabetes och tuberkulos. Pappan började då arbeta i skogen som virkesmätare (”tummare”), och han skötte dottern Viola och sin sängliggande hustru som även vårdades på lasarett under långa perioder. Hustrun dog 1937, då var Viola sex år. Pappan gifte om sig 1938 och ett par år senare fick de en dotter, och Viola fick en (halv-)syster.

Viola lär sagt om sin pappa att ”han är lik farfar, sträng, men from som ett lamm”.

I januari 1944 köpte familjen Widegren en fastighet i byn Västerbränna vid Faxälven och flyttade dit. Ett par år senare köpte de även en närliggande fastighet där det fanns ett torp som de hyrde ut till en mamma med två barn.

Bild ovan: gammal karta ur förundersökningen, med familjens bostad markerad (här förtydligat med gul pil). Nutida adress Södra Holmstrand 138, Helgum (enligt Eniro).

Familjens hus låg på några minuters promenadavstånd till Faxälven:

Flygfoto ovan (nutid): familjen Widegrens bostad inringad med rött. Sollefteå ligger cirka fyra mils bilväg därifrån, åt sydost.

Faxälven rinner österut mot Helgumsjön som ligger några mil längre ned.
I området vid familjens bostad är Faxälven mellan 70-100 meter bred och nedåt elva meter djup.

Om Viola

Viola ”Vivi” Widegren föddes 2 maj 1931. Nedan följer diverse uppgifter om Viola, i kronologisk ordning.

  • Sedan sommaren 1946 studerade Viola till realexamen (via korrespondens på Hermods), dvs motsvarande nutida nioårig grundskola. Studierna beräknades vara klara framåt våren 1949. Hon hade troligen tidigare läst sexårig (obligatorisk) folkskola, och skulle nu fortsätta med några års realskola.
  • Hösten 1947, brusten blindtarm, Viola var inlagd två månader(!) på lasarettet i Sollefteå (infektion i bukhinnan?)
  • Våren 1948, en månad på lasarettet pga ”komplikationer” (sviter efter infektion?).
    Den långa vistelsen på lasarettet lär gjort Viola intresserad av att jobba med sjukvård.
  • Viola läste för lite, lär hon sagt till en kamrat. Studierna tycks inte gått så bra som hon (och föräldrarna) önskade.
  • Oktober 1948, Viola sökte och blev anställd på Garnisonssjukhuset som vikarierande sjukvårdsbiträde. (”Garnis” låg en kilometer från lasarettet).
    Det godkändes av föräldrarna med villkoren att Viola fortsatte studera till realexamen, och att hon kom hem ibland när hon var ledig. Hon fick bo på Garnisonssjukhusets elevhem.
  • Fredag 3 december 1948: Viola fick sin första avlöning, 365 kr vilket motsvarar 6.617 kr i 2016 års penningvärde (enl. SCB).
  • Lördag 4 dec: vikariatet upphörde, Viola hade packat och skulle åka hem då hon av sjukhuset fick förlängt en vecka från måndag den 6 dec. Ringde hem och berättade, föräldrarna godkände i tron att vikariatet började omgående lörd 4 dec.
    Möjligen ägnade Viola en del av lördagen till att köpa julklappar åt familjen (se nedan).
  • Söndag 5 dec förmiddag, arg pappa i telefon tyckte att Viola hade ljugit för honom om när vikariatet började. Han krävde att hon skulle komma hem samma dag.
    Till sina arbetskamrater lär Viola sagt att ”om jag får stryk när jag kommer hem, så kommer jag inte tillbaka”. Hon lär även ha sagt att hon skulle få stryk om pappan fick reda på hur lite hon hade studerat, och att hon då inte skulle tillåtas komma tillbaka till stan och fortsätta jobba.
    .
    Strax efter kl 17 tog Viola bussen till föräldrahemmet, var framme vid halvsju-tiden på söndagskvällen.

Försvinnandet

När Viola klev in genom dörren till föräldrahemmet vid halvsjutiden lär hon varit irriterad mot föräldrarna över att hon tvingats lägga söndagen på att åka till Västerbränna, enda dagen i veckan hon annars kunde vila och sova ut.

Det uppstod en ordväxling där pappan ville att Viola skulle stanna hemma över vintern och avsluta realskolestudierna. Även mamman tyckte att hon skulle stanna hemma. Och Viola fick örfilar av pappan så att hon började blöda näsblod. (Olika källor uppger olika händelseförlopp, en polis från den tiden säger att hon fick mer stryk, ”först örfil, sedan in i en alkov, skulle ge henne ett kok stryk, drog ned byxorna, gav henne två örfilar, hon började blöda ur näsan”).

Viola lade sig ned en stund på en ottoman för att stilla blodflödet. Plötsligt lär Viola rest sig upp och sagt att ”Ja, jag ska stanna”, varpå hon gick ut genom ytterdörren och försvann. Då var klockan ca kvart i sju på söndagskvällen.

Hon lämnade huset utan sin hatt och utan sin handväska som bl.a. innehöll 110 kr (=ca tvåtusen kr i 2016 års penningvärde).
I handväskan fanns även kvitton på totalt 99 kr och 71 öre (=ca 1.800 kr i nutid), det var kvitton på julklappar som Viola hade köpt till sin styvmamma, sin pappa och sin lillasyster.

Sökandet

Efter en stund lär pappan sökt Viola i närområdet utan framgång. Påföljande dagarna ringde föräldrarna runt och sökte vidare. De tycks trott att hon i vredesmod tagit sig tillbaka till Sollefteå. Försvinnandet polisanmäldes inte förrän på onsdagen. Polisen tycks inte ansett det märkligt att anmälan dröjde tre dagar, Viola var 17 år, arbetade och bodde inte hemma längre.
Därefter följde omfattande eftersökningar, flera tillfällen med dykningar i älven, flera skallgångar i området. Pappan, styvmamman och Violas lillasyster förhördes. Polisen hade inga misstankar mot familjen. Men en del folk ute i bygden spred rykten att Viola hade mördats av pappan.

Vädret

Vid försvinnandet lär det varit 2-3 plusgrader, nästan klart, tjäle i marken, barmark, knappt någon snö. Det hade varit minusgrader innan dess, och det blev åter minusgrader samt snöfall några dagar efter försvinnandet.

Älven var isbelagd, ganska blankfrusen, med en stor, naturlig vak strax utanför stigen mot familjens hus. Kan ha sett ut ungefär så här:

Möjligt händelseförlopp:

Viola rusar ut ur huset, upprörd, kränkt, ledsen. Hon har fått stryk. Örfilar, näsblod. Hon tycker att föräldrarna motarbetar hennes möjlighet att göra det hon trivs med, att jobba på sjukhuset. Studierna går inte som förväntat, realskoleexamen kan komma att misslyckas. Hon var stolt över sin första avlöning, hon hade köpt ganska dyra julklappar till familjen i god tid före jul.

Hon vill hålla sig undan en stund, göra dem lite oroliga, och hämta andan. Hon går den välkända stigen bort till älven, stigen hon gått många gånger förut under de drygt fyra år familjen bott där.

Framme vid älvkanten vill hon vaska bort örfilar, gråt och näsblod ur ansiktet. Omdömet är nedsatt av det upprörda tillståndet. Hon går sakta fram till isvakens kant, böjer sig ner, sträcker händerna mot vattenytan, halkar och dras ner snabbt i den iskalla, flödande älven. Hinner inte ens skrika.

Om isbildning i strömmande vatten

Isbildning på älvar är delvis annorlunda än på sjöar pga att vattnet är strömmande. I älvar bildas ”kravis” av iskristaller som kan flockas ihop till ett istäcke vid ytan. Och det kan bildas issörja av kravis som kan anhopas som en tjock luddig massa på bottnen och uppåt ytan.

”- Det är emellertid inte säkert att en drunknad direkt sjunker till botten i en flödande älv. Dykaren Juhojuntti förklarade att de väldiga lagren av issörja kan bilda de mest underliga gångar, vari ting kan fastna. Viola kan ha hamnat i en sådan gång och blivit infrusen där. Kanske var det därför man aldrig fann henne på älvbottnen.
På våren har hon så flutit med isen ut i den milslånga, bortåt trettio meter djupa Helgumsjön och hamnat där, och vad Helgumsjön en gång lagt i sina gömmor släpper den inte ifrån sig med mindre att den torrläggs.”
(Klas Kohlström, NKK).

Mer om is på och i älvar (SMHI):
Is på älvar.
Is på sjöar och älvar (pdf-fil).

Månljus? Stjärnljus? Kolsvart?

Angående sikten vid stigen till älven på kvällen vid 19-tiden den 5 dec 1948.
Solen hade gått ned tidigare på eftermiddagen. Det tycks inte funnits någon mer bebyggelse eller belysning mellan familjen Widegrens hus och älven. Enligt en källa var det ganska klart väder:

”Tre dagar senare, den 8 december, skulle det bli halvmåne och det var ganska klart väder, så alldeles kolsvart bör det inte ha varit.” (Klas Kohlström, NKK).

Hur klar himlen var går knappast att fastställa närmare. Men vissa uppgifter om månen kan kontrolleras. Att det var nästan halvmåne den 5 dec 1948 tycks stämma*.
Däremot verkar månen gått ned* vid 18:30-tiden. (Dessutom stod den lågt den dagen, som högst 3,6 grader av max ca 45).
Viola försvann strax före kl 19. Om uppgiften stämmer om månens nedgång den dagen så kan det alltså varit så att ingen måne syntes vid tiden för försvinnandet. Dock, om det var hyfsat stjärnklart den kvällen så kan stjärnhimlen ha räckt som ledljus för att ta sig fram längs den för Viola välbekanta stigen. (Om hon inte hade ficklampa, men någon sådan uppgift tycks inte framkommit).

Så även om månen hade gått ned så behöver det inte varit kolsvart på stigen fram till älven. Och nere vid älven låg isen som reflekterar det svaga ljuset och ger viss synlighet där.

Fler hypoteser

En annan variant som har vissa likheter med ovanstående olycksscenario är att Viola blev så ledsen att hon begick självmord genom att kasta sig i älven.
Eller, att självmordstanken ledde till olycka därför att hon blev oförsiktig när hon skulle tvätta av ansiktet eller gick på isen.

Ytterligare hypoteser som framförts genom åren är rymning och mord.

Bild ovan: Ett rymningsscenario som involverar olycka är att Viola ville ta sig tillbaka till stan men inte samma väg som hon kom. Utan istället via vägen på andra sidan älven. Och att hon trillat i vaken när hon försökt korsa älven över isen.

Eller att hon rymde, oavsett väg, och sedan dess lyckats hålla sig undan från alla sina bekanta och familjen (som hon hade köpt julklappar till), eller att hon samma kväll eller en tid senare blev mördad av okänd person (dvs ej föräldrarna…).

Vad som talar emot rymning (inklusive ev. mord) är att hon lämnade kvar handväskan med ganska mycket pengar, en tredjedel av hennes lön. Det hade knappast en rymmare gjort.

Vad som också talar emot en rymning via vägen på andra sidan älven är att sträckan genom mörka skogen där är mer än dubbelt så lång som från huset ned till älven, och troligen inte lika välbekant för Viola. Den möjligheten kan nog anses utesluten, särskilt om det stämmer att månen inte var uppe (se ovan).

Ryktena om pappan som mördare omfattar även kannibalism (citat från Klas Kohlström, NKK):

  • ”En grannfru [ej tidigare nämnd] hade ”med egna ögon” sett konserveringsglas med inlagda människodelar i Widegrens källare.”
  • ”Att det rök så svart hos Widegrens, berodde på att de just höll på att elda upp Viola.”
  • ”Grannpojken såg själv hur fru Widegren stod i la’gårn och kokade pölsa till grisen av Viola.”
  • ”Vanärade Kannibal Widegren …när du redan har henne nedan kragen på dig sjelv och holler som bäst på att smälta sista biten … har du att emotse att få smaka min älgstuttsare …”

Kommentarer överflödiga… För den som önskar finns det många fler mer eller mindre galna påståenden att fantisera kring.

Notera att polisen förhörde hela familjen inklusive den åttaåriga lillasystern. Det fanns inga misstankar mot någon av dem. I första förhöret lär dock pappan tonat ner bråket och inte nämnt näsblodet, vilket senare lär ha spätt på ortsbefolkningens rykten mot honom.

Sammanfattning

Sedan ett par år tillbaka studerade Viola via korrespondenskurs, hon skulle bli klar om några månader.
I oktober hade hon sökt och fått ett vikariat som sjukvårdsbiträde. Hennes föräldrar hade godkänt att hon jobbade, och att hon bodde på elevhemmet i stan. I gengäld hade hon lovat att fortsätta med studierna, och att hälsa på föräldrarna ibland.
Men hon hade studerat ”för lite” och befarade att hon skulle få stryk om pappa fick reda på att hon inte hade skött sina studier.

fredagen före försvinnandet fick Viola sin första lön.
lördagen fick hon sitt vikariat förlängt från och med måndag. Föräldrarna godkände det. Det verkar som att Viola ljög om att vikariatet började redan samma dag (lördag), orsaken kan varit att hon skulle köpa julklappar till mor, far och lillasyster. (I så fall en behjärtansvärd liten lögn).

söndagen fick föräldrarna reda på att Viola tycks ha ljugit att vikariatet började på lördag. Pappan krävde att Viola skulle komma hem omedelbart. Viola blev irriterad, det tog 1,5 timma med bussen ut till föräldrahemmet, och sista bussen tillbaka till stan gick vid 22-tiden, hon skulle inte vara tillbaka i stan före framåt midnatt.

Viola anlände till föräldrahemmet vid 18:30, ett gräl utbröt, far och mor ville att Viola skulle stanna hemma över vintern och göra klart studierna, pappan örfilade Viola med näsblod som följd. Hon lade sig ner en stund, och gick sedan ut. Lämnade kvar sin handväska innehållandes ganska mycket pengar, samt kvitton på de julklappar hon köpt till familjen.

Så långt är det ganska säkra uppgifter. Vad som hände sedan är höljt i dunkel. Detta inlägg framhåller olycka som mest sannolika orsak till försvinnandet, men inte i samband med rymning.
Olyckan kan ha skett efter att Viola gått den välbekanta stigen ned till älven för att hålla sig undan föräldrarna en stund, när hon vid älven ville tvätta av sitt gråtfyllda ansikte med isvakens vatten. Hennes omdöme var grumlat av det upprörda tillståndet, annars hade hon inte närmat sig vaken på det sättet.

Orsaken till att kroppen aldrig hittades skulle då bero på de besvärliga isförhållanden som kan råda i strömmande vatten. En kropp kan packas in och döljas i issörja, och sedan forslas med strömmen nedåt älven. I detta fall till den trettio meter djupa sjön som ligger några mil längre ned.

—————————–
Källor m.m:
diverse artiklar från både förr och nutid, särskilt artikel av Klas Kohlström i Nordisk Kriminalkrönika 2000.
Tips: ett artikelregister för årgångarna 1970-2012 av NKK finns hos spifab.se (pdf-fil, sök på viola). Ett privat, mindre komplett register finns hos fribergvonsydow.se.

Två små apor och en grävling

Visst är de söta, de små silkesaporna som i följande julannons uppges gilla att ”titta på TV och ta snaps med dig”:

Till salu: Christmas Baby silkesapa apor
Min man och jag, ger ut ut söta apor barn silkesapa för antagande till någon husdjur kärleksfull och omtänksam familj oavsett var allt de kunde vara.
Våra barn är hus upp, bär blöja utbildad, koppel tränade, kläder och gillar att lägga runt, titta på TV och ta snaps med dig.
Vänligen kontakta för mer information om dessa barn. De vaccinerade, älskar lydig, intelligent, akrobatisk, mycket frisk och företaget av barn och andra husdjur.”

Att annonsören inte är svensk framgår väl tydligt, men det är kanske inte lika uppenbart för alla att hugade spekulanter riskerar bli utsatta för bedrägeri eller bli åtalade.
Säljaren vill att man betalar i förskott innan aporna uppges ska transporteras från utlandet till Sverige.
Skulle aporna mot förmodan nå köparen kan denne komma att åtalas för brott mot djurskyddslagen, och dömas till böter eller fängelse i högst två år. Några apfall genom åren:

Böter för skånsk apägare (hd, 2004). 30 dagsböter. Gällde en vitörad silkesapa.
Böter för apa i lägenhet (svt, dec 2015). 1500 kr böter. Gällde en lemur.
Apornas tidigare ägare åtalas (sydöstran, nov 2016). Gällde två silkesapor.

Det är alltså inte tillåtet att hålla apor, rovdjur eller rovfåglar som sällskapsdjur. Inte heller individer som fångats i det vilda.

Grävling och iller kan dock hållas som husdjur. Fast de måste vara uppfödda i fångenskap. Och ett krav gällande grävling är att man kan erbjuda en inhägnad på minst 600 kvadratmeter.
Uppfödare säljer vanligen sina grävlingar till hundägare för grythundträning. Några enstaka används som sällskapsdjur, exempelvis grävlingen Tor som både gosar och pussas:


Enligt grävlingägare Mats ”finns det många felaktiga myter om just grävlingar. Att man ska bli jagad och få benen avbitna är bara en av dem. Men hur tam kan egentligen en grävling bli?
Mats och frun Annas bröllop skulle kunna vara beviset.
– Maya, vår första grävling, var med och sprang runt bland alla gäster och lekte. Med andra ord, de kan bli hur tama som helst, säger Mats med ett stort leende.”

Video med och artikel om Tor:
TV: Grävlingen Tor ”bästa husdjuret” (Norrtelje tidning, dec 2014).

—————————————
Källor m.m:
– Ur Statens jordbruksverks författningssamling (pdf-fil):
”5 § Det är inte tillåtet  att hålla,  förmedla eller sälja apor, rovdjur, rovfåglar, hybrider mellan tamhund och vilda hunddjur eller hybrider mellan tamkatt och vilda kattdjur för sällskap och hobby. Detsamma gäller för korsningar mellan sådana hybrider och vild art.
Tamiller och grävling får dock hållas, förmedlas eller säljas för sällskap och hobby.”