Karta & översikt Marina Johansson-fallet

Översiktskarta gällande mordet i juli 2010 på 31-åriga Marina Johansson i Spekeröd, mellan Kungälv och Stenungsund.
Uppdaterad 25 maj 2016

Här tas för ovanlighetens skull upp ett fall som är löst eller utan massa frågetecken hängandes i luften. Dock var MJ-fallet ett mysterium till en början, det tog tid innan fynd gjordes som pekade på att MJ hade blivit mördad, och det tog två år innan kroppen hittades. Därefter tog det ytterligare nästan två år innan gärningsmannen dömdes (2014), i en tredje rättegång mot samma man, ca fyra år efter mordet.

B: MJs bostad, Övre Röra i Spekeröd, ganska ensligt belägen, en mil öster om Stora Höga.
F: kroppen hittades april 2012 gömd vid en vändplats för timmerbilar, i slutet av en enslig skogsväg (”Sigges väg”) mellan sjöarna Stångevattnen och Övre Långevatten, i Svartedalens naturreservat. Kroppen var insvept i sängkläder och bäddmadrasser inrullade i ett vitt plastskynke. Mycket möda hade lagts på att dölja detta, bland annat var två unggranar fällda och lagda över kroppen tillsammans med granris.
P: parkeringsplats vid järnvägsperrongen i Stora Höga, där MJs bil hittades parkerad (en vecka efter försvinnandet).

Fyndplatsen vid slutet på skogsvägen.

Översikt MJ-fallet

31-åriga MJ och 37-åriga FS (mannen som till slut dömdes för mord) hade haft ett förhållande sedan 2007. Det sprack 2009 men paret kom överens att FS kunde bo kvar i MJs hus mot att han utförde vissa arbeten på fastigheten och lagade mat åt henne. Han uppges varit MJs ”slav”, de var intresserade av sexuella rollspel och BDSM (enligt MJs syster CJ). Bild, huset:

Ett år innan mordet ville MJ att de skulle skulle flytta isär men fortsätta förhållandet, dvs bli särbo. I ett brev daterat 2009-07-30 skrev MJ bl.a. (fup sid 1142):

[...]
Du gör att jag mår så dåligt psykiskt [...] känner mig dum och utnyttjad [...] Du vet att din historia skrämmer och oroar mig. Jag vill inte vakna upp en dag med kronofogden eller polisen knackande på dörren. [...] Vid flera tillfällen har mina systrar oroat sig för hur du behandlar mig. Hur du förnedrar mig inför dem genom att ”skälla” på mig framför dem, mina föräldrar eller andra människor. [...] Jag blir arg och besviken varje gång du höjer rösten mot mig publikt och får mig att känna mig förnedrad. Jag hatar det! Och det får mig att känna hat mot dig. [...]  Du är oerhört självcentrerad, det kommer ifrån din uppväxt och ditt sätt att överleva på. Din egoism står i vägen för oss, det handlar bara om dig när du verkligen själaskådar dig.
[...]
Jag pratade för ett par dagar sedan om att jag tycker att vi fungerar bra när vi inte är hemma, när vi aktiverar oss i en stressfri miljö så fungerar vi. Så varför ska vi ha ett förhållande som bygger på att vi umgås i en miljö där vi inte fungerar bra? Att fortsätta som vi gör det går inte, det kommer bara leda till att vårt förhållande tar slut. Det behöver hända något drastiskt med vårt förhållande om det skall ha någon chans.
Genom att bli särbo så försvinner det vardagliga gnisslet, din ryggsäck med dina ekonomiska problem och dina barn distanseras från mig och jag får den egentid jag behöver. Du kanske får mer lust att ha sex när vi ses och vi kan själva välja att aktivera oss och ha det roligt tillsammans. [...]  Förhoppningsvis kan vi få vårt förhållande nå nästa nivå, det finns ju inget som säger att vi behöver vara särbo för evigt heller, men detta är vad jag ser som möjlighet för oss just nu.

Men istället fick han fortsätta bo hos henne i utbyte mot att han hjälpte till med diverse arbeten. Tanken var dock att han skulle flytta därifrån, enligt systern.
I ett annat brev som hittades på MJs kontor, och som inte är daterat i fup, skriver MJ bl.a. (fup sid 280):

[...]  Det känns inte rätt mot varken mig eller dig att fortsätta försöka att få oss att fungera längre. Det finns viktiga delar av min personlighet som du inte tycker om och det finns delar av din personlighet som jag är både rädd för och ogillar. Jag mår inte så bra tillsammans med dig som jag känner att jag vill göra i ett förhållande. Jag anser att vi båda förtjänar att må bättre än vad vi gör. Jag vet att du inte håller med mig fullt ut men jag måste lyssna på mig själv nu. Jag tycker att vi haft det upp och ner under hela vårt förhållande men det har som sagt varit både positivt och negativt. Jag tycker att styrkan i vårt förhållande alltid varit att vi haft roligt tillsammans, vi har fått varandra att våga göra nya saker och att vi i många lägen kan tycka att samma saker är kul att göra. Därför hoppas jag att vi även i framtiden skulle kunna ha en bra kontakt och göra saker tillsammans, just för att det är då vi fungerar och har kul. [...]  Jag hoppas verkligen att du skall finna lyckan tillsammans med någon annan [...] Jag känner att ett uppbryt är oundvikligt  [...] Jag hoppas att du känner att du kan minnas oss som något positivt och att du vill fortsätta ha kontakt med mig. [...] Du är en fin människa och du förtjänar att vara lycklig, precis som jag vill få vara.

Den 4 augusti 2010 polisanmäldes MJs försvinnande. Hon hade då inte hörts av sedan den 28 juli då hennes syster CJ fått ett sms att MJ var på väg till Linköping eller Lidköping. (CJ hade raderat sms:et och mindes inte vilken av städerna det var).
Den 5 augusti upptäcktes MJs bil på pendlarparkeringen vid järnvägen i Stora Höga.

Dagen efter häktades FS men släpptes en vecka senare.

Fem månader senare, januari 2011, upptäckte de nya hyresgästerna i MJs hus en stor blodfläck i MJs sängbotten, under bäddmadrassen. Fläcken var övertäckt med inkontinensskydd och filtar. Blodet var MJs. Polisen hade tidigare missat blodfläcken.

Nu upptäcktes även ett kulhål i väggen invid sängen. I kulhålet hittades bly och små mängder benrester som dock inte kunde dna-bestämmas. MJs kropp hade inte hittats ännu, inte heller mordvapnet.
Utredningen visade att MJ troligen skjutits i huvudet liggandes ned i sängen.

I april 2011 häktades FS återigen och åtalades för mord på MJ samt ringa narkotikabrott.
I september 2011 dömdes FS för ringa narkotikabrott (böter), åtalet för mord ogillades.

Efter att tingsrättsdomen överklagats tog hovrätten upp målet vilket resulterade i att de fastställde tingsrättens domslut. Hovrätten ansåg inte att åklagaren lyckats visa att MJ hade mördats eller att FS låg bakom försvinnandet.

Knappt ett år senare, april 2012, hittades MJs kvarlevor insvepta i sängkläder, bäddmadrasser och en vit presenning, dold under granar långt ute skogen i Svartedalens naturreservat, cirka sju km bilväg från MJs bostad. Fyndet gjordes av Missing People. En ny mordutredning påbörjades.

Mordvapnet hittades inte. En pistol som MJ hade ärvt från sin morfar, och som förvarades i MJs hus, hade försvunnit och kunde heller inte hittas.

Ytterligare ett år senare, april 2013, gjorde riksåklagaren ett nytt försök, ett halvår senare beviljade Högsta Domstolen prövningstillstånd. FS häktades igen, november 2013, och i januari 2014 inleddes den tredje rättegången mot FS.

I mars 2014 dömdes FS mot sitt nekande till 16 års fängelse för mordet på MJ. Bevisningen bestod bl.a. av ett antal vittnesmål, t.ex. som sett FS och MJ:s bil onsdagen 28 juli (2010), och data från sms-trafik från MJ:s mobiltelefon. Bland annat ett återskapat raderat sms i FS:s telefon, mottaget från MJs telefon kl. 10 torsdagen 29 juli med lydelsen ”Jag blir kvar tills imorgon”, och där det visade sig att MJs telefon hade befunnit sig i samma område som hennes bostad.
Sannolikt skickade FS det (från MJs telefon) för att ytterligare ge sken av att MJ befann sig på annan ort, men raderade det när han insåg misstaget (dvs när han insåg att mobiltelefoner i efterhand kan positionbestämmas). Och antingen insåg FS inte att raderade sms ibland kan återskapas, eller så bedömde han risken som försumbar. (Anm: polisen upptäckte inte det raderade sms:et förrän inför tredje rättegången).

Motivet var enligt åklagarens antagande att FS inte accepterade att MJ hade gjort slut med honom och att han så småningom måste flytta. Ett annat scenario utgår från parets gemensamma intresse för BDSM och att sådan lek gick överstyr och ledde till mord.

Marina Johansson

Anm: MJ hade en liten firma för fotouppdrag (mest sportrelaterat) vars webbsajter inkl. kontaktuppgifter fortfarande finns kvar (maj 2016).
www.explovision.se (portfolio) och www.ekovisionphotos.com (bildbank m.m).

Om NB:s bakgrund. Och extremt sällsynt mord.

Här samlas uppgifter om NB:s bakgrund. Och varför mordet anses så ovanligt. Och om frågorna som ej besvarats.
Uppdaterad 20 maj 2016

Ett av skälen till att mordet på Lisa Holm har varit mycket uppmärksammat är att mycket i och kring mordet framstår som ovanligt och okänt. Flerdubbelt ovanligt, kan man säga.

FLERA mycket ovanliga omständigheter

Om man utgår från domstolarnas gärningsbeskrivning – de tror t.ex. att mordet var planerat och att motivet var sexuellt (utan penetrering) – så kan följande konstateras bland annat ur ett statistiskt perspektiv:

Det är mycket ovanligt med mord genom hängning*. (Rättsläkare bedömde att det skedde genom hängning, eller möjligen strypning med snara).
Det är mycket ovanligt med dödligt sexuellt våld utan penetration. (Om man som domstolen antar att motivet var sexuellt).
Det är ett mycket ovanligt personutlåtande för en mördare. I personutredningen* som gjordes av Frivården (Kriminalvården) före första rättegången finns inget som tyder på att NB har aggressiva tendenser, sociala problem eller psykisk störning, som annars är vanligt förekommande i mordfall.
Mycket dåligt planerat. (Om man som domstolen tror att det var planerat). Vilket i så fall skulle tyda på att NB är rejält svagbegåvad (med mycket låg IQ), eller var kraftigt berusad/drogad, eller lider av allvarlig psykisk störning. Men inget i utredningen tyder på att så är fallet.
Det framstår snarare som att mordet var oplanerat, åtminstone med NB som mördare: t.ex. mordplatsen hans arbetsplats, som var i uppsikt pga upprepade stölder, den ligger strax intill vägen och caféet, transporten till en annan av hans arbetsplatser, med flera märkligheter.
Ovanligt med mord som första våldsbrott. Hittills har polisen inte hittat några tidigare våldsbrott i NBs bakgrund. De brott man f.n. känner till är ett trafikbrott med böter som påföljd (i England 2006), samt eventuellt* ”ett mindre brott” ”i yngre år” i Litauen.
Svenska polisen har även kontakt med polis i andra länder (sedan hösten 2015) för att försöka hitta liknande mordfall eller annan våldsbrottslighet som skulle kunna kopplas till NB.

Anm: ovanstående punkter gäller om man utgår från domstolarnas gärningsbeskrivning. Utgår man istället från ett annat scenario, t.ex. som beskrivs i inlägget ”forts. Översikt Lisa Holm-fallet”, så försvinner flera av de ovanliga omständigheterna.

Från butiken där NB och fru handlade pizza vid 20-tiden kvällen LH försvann.

Bakgrund N.B. och nära anhöriga

- N.B. är född (1980) och uppvuxen med sina föräldrar och yngre bror A.B. i staden Panevezys i Litauen. När han var 14 år flyttade han till sin mormor för att komma närmare skolan. Där bodde han i fyra år.
- Har genomgått grundskola och gymnasiestudier (12 år). Efter studenten flyttade han till staden Kaunas (till ett studentboende) och påbörjade universitetsstudier i skogsvård. Men han avslutade de studierna i förtid och började istället arbeta som chaufför och byggnadsarbetare.

- Vid 21 års ålder (2001) blev NB pappa (i Litauen) med en kvinna som han senare skilde sig från. Under de första åren hade han kontakt med sitt barn, vilket sedan upphörde (kan bero även på exfrun, enligt förhör).
- 2005-2009 levde och arbetade NB i England. Återvände därefter till Litauen.
- Kring 2010 kom NB till Sverige, efter ett jobberbjudande från ett litauiskt byggföretag utanför Göteborg (Alingsås).
- 2010 träffade NB kvinnan I.B. i Litauen.
- Gifte sig 2012 med IB (i Litauen). Samma sommar jobbade IB i Sverige (Halmstad?) som kokerska åt ett litauiskt företag.
- 2013 började NB jobba som byggnadsarbetare åt godsägaren A.J. i Blomberg, där han bosatte sig med sin hustru IB och sin bror AB.
- Samtliga tre har barn i Litauen. IB:s barn bodde hos IBs föräldrar. Brodern AB:s fru och barn var också kvar i Litauen. Liksom NBs exfru med barn.

- NB hade god kontakt med sina föräldrar som han ofta ringde och besökte.
- Umgänget i Sverige har varit begränsat till hans bror och hustru och hans arbetskamrater. NBs intressen i Sverige var att fiska, läsa böcker, titta på film och spela datorspel.
- Angående deras umgänge uppgav brodern AB i förhör: ”Vi vill inte visa oss så mycket. Vi har kommit hit för att jobba vi vill inte visa oss. Vi jobbar och håller oss hemma på kvällarna. Dessutom jobbar jag för ett litauiskt företag och de är inte glada om man åker runt. Jag har jobbat såhär i nio år jag har aldrig haft med polisen att göra mer än trafikkontroll.”
- NB tycks varit mest språkkunnig av de tre. NB och hustrun talade viss engelska. Brodern AB talade ”litegrann” engelska om det gäller jobb, ingen svenska. NB möjligen lite svenska.
- Enligt vittne Lars Å. var NB och AB alltid tillsammans: ”Nerijus och hans bror hänger alltid tillsammans, de är väldigt sällan ifrån varandra. De arbetar jämt ihop.”
- NBs arbetsgivare A.J. och flera av NBs arbetskamrater i Sverige har beskrivit honom som skötsam och duktig. Ur personutredningen* 2015, enligt arbetsgivaren A.J som dagligen arbetat med NB under flera års tid:
”A.J. beskriver NB som arbetsam, punktlig, noggrann och fantastiskt duktig. Han har presenterat många bra lösningar på konstruktioner och samarbetet mellan NB och AJ har varit tätt och dagligt. Med tiden har AJ och NB även blivit goda vänner, liksom hans hustru och bror. NB med fru och bror, bor nära AJ i ett hus som han äger.
AJ har aldrig upplevt NB som våldsam eller aggressiv. Han har alltid varit lugn, sansad och hjälpsam och bemött AJ och andra kollegor med vänlighet. AJ uppger att han enkom har superlativ att säga om NB. Han har aldrig erfarit att NB druckit alkohol till berusning och/eller misstänkt bruk/användning av narkotika eller andra beroendeframkallande medel. AJ är, liksom övriga kollegor, helt oförstående över situationen som uppstått. AJ är djupt, djupt berörd över det som hänt.”
- Brottet skedde söndag 7 juni 2015, troligen kring kl 18:30. Följande natt vid 03-tiden (måndag 8 juni) knackade polisen dörr bl.a. hos familjen NB och ställde frågor om en försvunnen flicka från caféet.
Enligt hustrun hade NB inte verkat orolig på söndagen. Men efter polisens besök hos dem på natten och polispådraget därefter så hade det förändrats:
”Han efter den här natten, eller sa han att han inte kunde sova ordentligt det är så mycket folk och bilar oväsen, och flickan som försvann, och man hittade något på arbetsplatsen, och jag mår inte bra sa han, och han sa också ( ohörbart ) först och främst kan dom tänka det är utlänningar som är skyldiga”.

Frågorna vi aldrig får svar på?

Efter två rättegångar har varken familjen Holm eller någon annan fått svar på frågan ”varför?” (Varför fanns NB:s dna på insidan av LHs byxor? som pappan frågade vid rättegången. Vad drev gärningsmannen?). NB har inte lämnat någon förklaring, han vidhåller att han aldrig träffat LH.
Domstolarnas gärningsbeskrivning besvarar inte frågan tillfredsställande eftersom den baseras delvis på gissningar. Det som är ställt utom rimligt tvivel är att NB mördade och/eller deltog i hanteringen efter mordet.

Nedanstående frågor är fritt transkriberade från ”Lisa Holm – frågorna vi aldrig får svar på”, (Aftonbladet, 22 jan 2016):

  • - Vad föregick överfallet? Hur gick överfallet till?
  • - Hur kom offret till ladan?
  • - Hur skedde transporten till arbetsboden? Åklagare hävdar att NB fraktat kroppen i sin silverfärgade arbetsbil, men polisen har inte lyckats säkra ett enda spår i bilen.
  • - När skedde dödsfallet egentligen? Medicinskt skulle offret kunnat varit vid liv dagarna efter försvinnandet.
  • - Utspridda längs en liten okänd grusväg hittades flera av offrets tillhörigheter. Varför sakerna var utspridda över ett stort område vet man inte. Inte heller vem som slängt föremålen, och när.
  • - Åklagaren har sagt att motivet var sexuellt, men inget i obduktionsprotokollet visar att offret utsatts för sexuellt övergrepp.
  • - Den stora frågan ”varför” kommer troligen aldrig att få ett svar. Varför hände detta LH? Vad drev gärningsmannen? Varför skedde det just där och då?

Fler frågor:
Kommer polis i andra länder att hitta liknande fall eller våldsbrott som kan kopplas till NB?
Kommer andra uppgifter eller källor att dyka upp?
Framtiden får utvisa.

.
—————————————–

Källor m.m:
* - Frivården: Personutredning, 2015 (pdf-fil). Exempel:
”I utredningen har Frivården inte funnit någon känd historia av antisocialt beteende i form av tidigare samhällsingripanden. Bilevicius ger ett lugnt och samlat intryck. Det framkommer ingenting som tyder på ett mönster av aggressivitet, någon spännings- eller lustsökande personlighet, impulsivitet eller annat gränsöverskridande beteende. Bilevicius har heller inte uttryckt några kriminella tankemönster eller attityder/ värderingar som stödjer kriminalitet. Därtill har han inget känt antisocialt umgänge.”

* – Rättsläkare Berkowicz: ”det är ”ytterst ovanligt” att en person mördas genom hängning” (DN, 2015-11-02).
* – Sakkunnige Långström: ”dödligt sexuellt våld utan penetration är oerhört ovanligt” (GP, 6 nov 2015).
* – Leif GW Persson: ”Ett sånt här personutlåtande om en människa som sitter häktad sedan tre månader för ett mord är mycket ovanligt.” (Aftonbladet, 2015-08-28).
* – Angående NBs trafikbrott i England 2006: vid sökning på hans fingeravtryck erhölls träff på två personer. Förklaringen tycks vara att engelska polisen felaktigt registrerat passageraren som var med NB i bilen. Enligt svensk polis: ”Troligen är det den engelska polisens registrering av uppgifterna som blivit fel. Istället för att bara notera Belivicius så noterades båda männens namn – för samma fingeravtryck”
(Aftonbladet, 2016-01-07).
* – Ang. brott i ”yngre år”: enligt en mycket kortfattad uppgift i Expressen (8 nov 2015) så dömdes NB ”i yngre år” för ”ett mindre brott” (okänt vad) i Litauen. Men enligt personutredningen 2015 uppgav NB att han i sin ungdom varit i ett bråk som polisen avstyrde, och att det var ett missförstånd och aldrig ledde till åtal. Det är okänt om dessa två uppgifter syftar till samma händelse och i så fall vilken av uppgifterna som är korrekt.

Tjuvar i skorstenar, del2

Inbrottstjuven fastnade i skorstenen. Husägaren kom hem ovetandes och tände en brasa.

I ett tidigare inlägg berättas om 18-årige Josh som hittades död i en skorsten där han fastnat sju år tidigare vid ett troligt inbrottsförsök. Bara några månader efter upptäckten av Josh var det dags för en annan tonåring.

19-årige Cody upptäcktes visserligen medan han var i livet, men först efter att husägaren kommit hem och hunnit tända en brasa i spisen. Då Cody började skrika och huset fylldes med rök försökte husägaren släcka brasan. Cody visade livstecken när brandmän kom till platsen och började plocka isär skorstenen, men avled innan de fått ut honom.
Båda ovanstående fall inträffade i USA.

Polismans varning med Santa Claus

I ett nyhetsklipp* nämner en pedagogisk polisman Santa Claus (jultomten) och varnar för att det inte går att komma in genom skorstenar, att där oftast finns en stor metallplatta längst ned med tio centimeters öppning som man inte kommer förbi.

Fler skorstensfall (med varierande utgång)

- Naken kvinna satt fast i skorsten, (DN, 2015-01-06). Inte enbart tjuvar fastnar i skorstenar.
- Skulle spionera på dejt – fastnade i hans skorsten, (Metro, 21 oktober 2014).
- Man fast i skorsten, (Expressen, 11 aug 2012).
- Var borta i 27 år – hittades i skorsten, (Aftonbladet, 2011-08-13).
- Låg död i skorsten – i 19 år, (SVT, 14 juni 2010).

———————–
Källor m.m:
- * nydailynews. (inkl. video med polisman om Santa Claus).
theguardian.
- Tidigare inlägg ”Artonåring försvunnen i sju år. Hittades i skorsten.

Statistik huvud/hals och daCosta-fallet

Här samlas statistik gällande huvud/hals vid styckmord. Resultatet hittills visar att det tycks vara mycket ovanligt att avskiljandet sker så långt ned på halsen som i daCosta-fallet. Och nej, inga blodiga detaljer redovisas här.

Detta inlägg knyter an till inlägget ”Egenskaper hos ‘Obducenten’ i daCosta-fallet” där det framkom att OB (”Obducenten”) i daCosta-fallet i hemlighet tidigare hade avlägsnat huvud och hals från avlidna. OB var fixerad vid hängningar / strypningar och avlägsnade huvud+halsar i ett slags studiesyfte.

I daCosta-fallet var både huvud och halsen avlägsnad (mellan C6-7), och återfanns aldrig.

Frågan & Svaret (tills vidare)

FRÅGAN är: vid styckmord där huvud avskils, hur vanligt är det att avskiljandet sker såpass långt ned att hela eller större delen av halskotpelaren också avlägsnas?
SVARET tills vidare är att avskiljandet brukar ske längre upp. Avskiljandet i daCosta-fallet kan ha varit mycket ovanligt, i de cirka femtio fallen nedan har några enstaka avskilts så långt ned.

Anm: ovanstående svar kan komma att ändras om mer komplett statistik visar annat.

Om halskotpelaren

Halskotpelaren (cervical vertebrae) består av sju kotor, C1 överst till C7 nederst:

Underlag just nu

Nedanstående uppgifter är vad som hittats på Internet vid några kortare sökningar. Enbart engelskspråkigt material har sökts. Kommer kanske att kompletteras senare med fler uppgifter.

Sök #1: sökning på enskilda styckmordsfall. Tolv hittade.

- Angivet mellan kotor nr, antal fall:
C1-2: 1
C2-3: 0
C3-4: 4
C4-5: 1
C5-6: 1
C6-7: 0

- Fall med annan angivelse:
”head was severed at the third cervical vertebrae”.
”neck severed at the third cervical vertebra”.
”head had been severed at the fourth cervical vertebrae”.
”was disconnected on the level of the fifth vertebrae”.
”had been severed at the seventh cervical vertebra” (kidnappad, kristen 63-årig man, Egypten).

Sök #2: sökning på studier/statistik, från rättsläkare.

- Ur ”An Autopsy Evaluation of Complete Decapitation Injuries”, Indien. De 26 fallen i studien fördelar sig enligt (tabell 5):
C1-2:  3,85%
C2-3: 92,31%
C3-4:  3,85%
Anm: av totalt 3907 obduktioner var 26 st mordfall med avskilt huvud.

Sök #3: sökning på studier/statistik, från rättsläkare.

- Ur ”Medico-legal evaluation of deaths due to decapitation”, Turkiet. De 19 fallen i studien fördelar sig enligt:
C1-2: 53%
C3-4: 47%
Anm: av totalt 36270 obduktioner var 19 st mordfall med avskilt huvud.

Övrigt

Om Du har tips om fler studier så hör gärna av dig.

Komplettering 2016-05-10:
En läsare menar angående da Costafallet att gärningsmannen kan ha avskilt längre upp, och vid ett senare tillfälle avlägsnat fler kotor ned t.o.m. C6.
SVAR: det kan inte uteslutas. Men statistiken ovan antyder att det i så fall är mycket ovanligt förekommande.

Palmemördaren, amatör eller proffs?

Här granskas mördarens tillvägagångssätt på mordkvällen. Var han tursam amatör eller tränad expert? Novis eller polis, blåbär eller militär, fyllerist eller specialist? Det lutar starkt åt amatörhållet.

De senaste trettio åren har det skrivits spaltkilometer om Palmemordet, och det har framförts mer eller mindre fantasifulla teorier eller ”spår” om misstänkta gärningsmän som bl.a. involverar svenska polisen, kurdiska terrororganisationen PKK, sydafrikanska underrättelsetjänsten Bureau of State Security, kroatiska fascistorganisationen Ustasja.
Längst av alla spår – åtminstone juridiskt under en tid – kom det enklare och jordnära spåret Christer Pettersson som 1989 lyckades ta sig ända fram till tingsrätten och en fällande dom, men som senare samma år friades i hovrätten. Åtta år senare (1997) gjorde riksåklagaren ett nytt försök och begärde resning men fick NEJ av Högsta Domstolen.

Kort beskrivning av mordkvällen

Olof och Lisbet Palme besökte oplanerat biografen Grand en fredag kväll i februari. De tog sig dit via promenad och T-bana. Efter filmen promenerade de hemåt, enligt karta:

De promenerade i maklig takt söderut längs Sveavägen (röd streckad linje), mördaren följde troligen efter (blå prickad linje). Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade paret Sveavägen för att titta i skyltfönster. Mördaren fortsatte troligen rakt fram i normal promenadtakt till nästa kvarter, korsade Sveavägen och ställde sig bakom hörnet vid Dekorimas skyltfönster.

När paret passerat hörnet på sin promenad söderut klev mördaren fram bakom dem och sköt ett skott på nära håll i ryggen på Olof Palme som föll till marken, och strax därefter ännu ett skott som missade* både Olof och Lisbet. Därefter sprang mördaren österut längs Tunnelgatan och uppför de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan.

* Den andra kulan strök förbi Lisbets rygg med någon centimeters avstånd, kulans väg efterlämnade ett märke i huden (utan blodvite) längs ryggen vid skulderbladen. Hon insåg inte detta förrän senare vid undersökning på sjukhuset. Vid mordögonblicket hade Lisbet känt att det bränt till på ryggen, hon hade troligen vridit sig snabbt åt sidan mot Olof när han föll vid första skottet.

Obefintlig planering

Paret Palme bestämde sig inte förrän i sista stund att de skulle se film på bio. De promenerade till T-station och åkte till biografen. De kunde lika gärna beställt bil som hämtat dem från bostaden. Efter filmen promenerade de hemåt. De kunde lika ringt efter bil som hämtat dem direkt från biografens entré.

Mördaren kunde inte planera i förväg. Endast förfölja paret, vilket i sig är en risk med tanke på Palmes skyddsstatus som statsminister. Dessutom kan kändisskap dra till sig viss uppmärksamhet och potentiella vittnen. Mördaren tvingades invänta ett tillfälle som i hastigheten tycktes lämpligt, vilket leder till ytterligare osäkerhet för mördaren.
Sammantaget mycket amatörmässigt.

Vapen och ammunition

Vapnet tycks varit en vanligt förekommande revolver med ammunition kaliber .357 Magnum av typen ”metal piercing”, som då hade funnits på marknaden i femtio år (sedan 1930-talet).

De som argumenterar för att mördaren var ”proffs” menar att just den ammunitionen användes därför att mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst (och att mördaren trodde att en sådan kula kunde tränga igenom västen).
Å andra sidan kan lika gärna en amatör ha tänkt i de banorna gällande väst och ammunition. Eller så hade gärningsmannen ingen tanke på detta utan skaffade vad som fanns tillgängligt.

Om mördaren var proffs som befarade att Olof bar skottsäker väst, så hade man troligen valt ett annat vapen och annan, kraftigare ammunition som t.ex .44 Magnum, eller använt gevär och en diskret bil (om mördaren hade kumpaner) istället för att irra omkring på stadens trottoarer.

Det misslyckade andra skottet

Första skottet avlossades strax bakom ryggen på Olof, på endast några decimeters avstånd. Att träffa rätt på så nära håll kräver ingen skjutvana. Det efterföljande skottet – som missade – tyder på att det var en amatör. Kanske blev han överraskad av rekylen varpå nästa skott avfyrades okontrollerat.

  • Om det hade varit ett ”proffs” vars primära mål var att döda Olof Palme, så hade även en andra kula varit ämnad åt honom. Särskilt om mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst. (Ännu en orsak är att den typen av kula kan orsaka mindre skada om den inte direkt träffar ett vitalt organ).
  • Om kula #2 var ämnad åt Lisbet så måste mördaren förstått att hon inte träffades (eftersom hon inte föll ihop). Men han fullföljde inte, målet tycks inte varit att döda henne också.
  • Om kula #2 var ämnad åt Olof så var det en rejäl miss.

Slutsats: det var en ofokuserad, ovan skytt – en amatör – som höll i revolvern.

Flyktvägen

Efter det misslyckade andra skottet sprang mördaren iväg österut längs Tunnelgatan, ett naturligt val av flyktväg i stundens ögonblick. (Andra alternativet hade varit ut mot den trafikerade Sveavägen). Inåt Tunnelgatan var det halvmörkt och det stod några manskapsbodar* tillfälligt uppställda mitt på gatan.

När mördaren passerat manskapsbodarna fortsatte han rakt fram förbi korsningen (Luntmakargatan) och vidare till de fyra trappornas 89 trappsteg som leder upp till Malmskillnadsgatan (bild).

Som flyktväg betraktat är det ingen bra flyktväg eftersom mördaren riskerar befinna sig alltför lång stund i siktlinjen för eventuella vittnen, framför allt om vittnena befinner sig uppe på Malmskillnadsgatan och blickar nedåt. Bild:

Ovan: Gul pil=mordplats, som lär varit väl upplyst från bl.a. skyltfönstren intill.
Röd rektangel=ungefärlig position för manskapsbodarna* (som var staplade ovanpå varandra).
Vit-prickad linje=ungefärlig siktlinje för vittnen belägna på Malmskillnadsgatan. Framför allt framför manskapsbodarna och nedanför trapporna samt vid trappa två och uppåt. (Huruvida det var sikt ända till mordplatsen beror på hur upplyst den var och hur manskapsbodarna skymde sikten).
Anm: pelaren (obelisken) till höger om manskapsbodarna fanns inte vid mordtillfället.

Det finns alltså risk att vittnen, i värsta fall ett förbipasserande gäng vittnen som råkat höra skotten, kan se mördaren ända borta vid mordplatsen och följa hans väg fram till och uppför trapporna (med kort avbrott för första trappan längst ned som är till höger och inte syns uppifrån), innan de sätter sig i säkerhet, alternativt är ”modiga” och försöker stoppa mördaren. Ur planeringssynpunkt är det därför ingen bra flyktväg och det antyder att mordet inte var genomtänkt (dvs att en tid före mordkvällen inte funderat på vilka platser i stan som är mer eller mindre lämpliga).
I detta fall hade mördaren tur i sin flykt, men proffs förlitar sig knappast på tur.

Slutord

Tillvägagångssätt, händelseförlopp, vapenhantering på mordkvällen tyder på att mördaren var ”amatör”. Så vem mördade då Olof Palme? Nuvarande statsminister Löfven gav ett indirekt svar på frågan i en intervju i anslutning till en minnesstund: ”Jag tror på Lisbet Palme” (dvs som vittnade mot Christer Petterson). Vilket fick författaren Leif GW Persson – som tror på ett polisspår – att gå i taket.
Detta inlägg talar emot att Palmemördaren hade skjutvana, fokus och skicklighet, vilket inte nödvändigtvis utesluter ett ”polisspår”…

Om statsministermördaren (vem det nu kan tänkas varit) hade dömts på åttiotalet och inte friats efter överklagan, och inte avlidit, så hade han troligen suttit av sitt straff för flera år sedan och numera varit en fri man.

Mera:
Karta, Palmemordet.
Om Palme burit väst.

——————–
* Om manskapsbodarna: de var 3 meter breda, staplade på höjden, Tunnelgatan var 7,5 meter bred (enligt ”Palme är skjuten” av Hans Holmér, e-bok).

Sammanfattning LH-fallet

Som väntat sa HD nej till prövning, äntligen får Lisa Holms familj ro i det rättsliga. Fakta visar att den dömde NB utom rimligt tvivel är skyldig, men vad som hände kring mordet är höljt i dunkel.
Uppdaterad 4 maj 2016

Att NB är skyldig står utom rimligt tvivel. Men detaljer kring vad som hände den kvällen och mördarens motiv har inte utom rimligt tvivel kunnat fastställas, vilket inte heller behövs för domen. Åklagare och domstol har på sedvanligt sätt presenterat en gärningsbeskrivning där luckor fylls ut med spekulationer, skalar man bort gissningarna så återstår följande fakta i LH-fallet:

Ladan, fakta

Ladan i Blomberg var NBs arbetsplats till o från. Ladan var under ombyggnad. Ladans stora dörrar var öppna dygnet runt. Strax intill ligger trafikerad asfaltväg, på andra sidan vägen ligger caféet.

Ladan sedd från cafeterian. Genom ladans öppningar skymtar utsikt mot Vänern.

Röret genom väggen.

I ladan hittades några av offrets örhängen och en handske, samt offrets DNA.
I ”mjölkrummet” i ladan – i ett hörn – hittades NBs DNA på ett 204 cm högt placerat rör som stack ut 30 cm från ena väggen och vars avstånd till andra väggen var 11 cm (bild). Röret hade spår som efter ett snöre. Vid röret hittades ett hårstrå från offret. Offrets och NB:s DNA hittades på några snörstumpar på golvet. Det noterades inga tecken på att någon kropp skavt eller legat an mot väggarna under röret. Det hittades ingen avsliten byxknapp e.dyl. som kunde tyda på att offrets byxor drogs ned i mjölkrummet eller annan plats i ladan. I ett nedlagt personalrum påträffades spår av NB:s sperma, och hans avföring hittades i gödselrännan i ladans nedlagda stalldel. Skiss över ladan:

Arbetsboden, fakta

Offret hittades i Arbetsboden (byssjan) i Martorp, som ligger 3-5 kilometer från Ladan beroende på vägval. Intryckt i ett klädskåp smalare än kroppen (dörröppning 24 cm), i sittande ställning. Skiss över arbetsboden:

Det fanns åtta klädskåp i arbetsboden.

Offret hade snara runt hals, tejp runt huvud över mun/näsa. Dödsorsak troligen hängning. Offrets dubbla byxor+trosor neddragna. NBs DNA vid offrets byxlinning. NBs _hustrus_ DNA på utsidan av offrets trosor. På en rishög intill arbetsboden låg offrets jacka och mopedhjälm, med NB:s DNA på jackan.

Bilväg Ladan – Arbetsboden

Mellan ladan och arbetsboden är det fem km bilväg för vägen där offrets tillhörigheter låg utspridda. Eller tre km för vägen förbi NBs bostad (som ligger strax intill vägen). Karta:

Ovan: L=Ladan (i Blomberg), A=arbetsboden (i Martorp), NB=NB:s bostad (med hustru och bror), F=fyndplatser med offrets tillhörigheter, C=caféet.
Blå-streckad linje = fem km bilväg. Svart-prickad linje = tre km bilväg.

Utom rimligt tvivel

Att NB utom rimligt tvivel kan dömas för mordet beror framför allt på DNA-fynden vid offrets byxlinning, hustruns DNA på utsidan trosorna, och NB:s DNA på offrets jacka. (Under förutsättning att man köper förklaringen att NB råkat överföra hustruns DNA, i annat fall blir det mer komplicerat).

För mer kunskap om motiv och händelseförlopp den kvällen kan man tänka sig något av följande:
a) NB berättar vad som hände, b) Någon annan inblandad berättar, t.ex. NBs hustru eller bror om de var involverade, c) Någon utför de granskningar som advokat Hurtig tog upp i överklagandet, vilket möjligen kan ge en pusselbit.
I annat fall får man fylla i luckorna själv utifrån antaganden, dvs ungefär som i nuläget.

Sjöutsikt (Vänern) genom ladans båda öppningar.

Mera:
Karta och översikt Lisa Holm-fallet.
forts. Översikt Lisa Holm-fallet.

Om Palme burit väst

Hade Olof Palme överlevt om han burit skottsäker väst den kvällen på biografen, är frågan.
Uppdaterad 1 maj 2016

Kulan som dödade Palme lär vara av kaliber .357 Magnum* av typen Metal Piercing, 158 grain*. ”Metal piercing” innebär att ammunitionen uppges vara konstruerad för att penetrera metall. Ursprungliga syftet lär varit att kunna skjuta genom gangsterbilars plåt och dörrar så att föraren sätts ur spel, eller att träffa någon vital del i motorrummet så att motorn stannar. Att kulorna kan spräcka motorblock tycks dock bara vara en seglivad myt.

Bild: ”Western, Super-X, 357 Magnum Metal Piercing (Oilproof), 158 Grain, Metal point, Lubaloy, Conical bullet, Non-corrosive priming – Smokeless powder”

En del som spekulerar kring Palmemordet hävdar att mördaren valde ammunition av typen metal piercing ifall Palme bar skyddsväst den kvällen på biografen. (En annan möjlighet är förstås att gärningsmannen skaffade den ammunition som för tillfället råkade finnas tillgänglig).
Anm: om målet INTE bär väst så kan det snarare vara till nackdel för mördare att använda sådan ammunition, dvs att offret överlever. (Kulan sliter inte sönder lika mycket vävnad, utgångshålet blir mindre, kulan fortsätter igenom kroppen med mer bibehållen rörelseenergi).

Skottsäkra västar är förvånansvärt effektiva, det framgår bl.a. i diverse videor där vapenägare testar bland annat .357 Magnum i olika sammanhang. I ett test används .357 Magnum av typen Full Metal Jacket (helmantlad ammunition) 158 grain, och där lyckades de INTE tränga igenom västen.

Några av testerna:
- ”Skudsikker Vest Testet med. 357 Magnum – 1233 FPS – 158 g – FMJ”.
- ”.357 magnum vs ”Bullet proof” Vest”.

Det ger en antydan att Palme möjligen kan haft en chans med väst. Men frågetecknen är flera, t.ex. vad blir effekten med .357 Magnum metal piercing (som bl.a. har något spetsigare kula) jämfört med FMJ (full metal jacket) som användes i testet ovan? Hur effektiva var västarna 1986? Hur väl skyddade en sådan väst mot skott bakifrån? Även om västen stoppar kulan så blir det ändå skador av stöten, hur omfattande? Revolverpipans längd – som är okänd i palmefallet – har också viss betydelse, längre pipa ger högre hastighet.
En (inofficiell) källa hävdar att ingen väst klarar .357 Magnum metal piercing, dock har den källan inga fakta eller testresultat som stöd.

”Metal piercing” hypad?

Vissa källor menar att när .357 Magnum metal piercing marknadsfördes på 1930-talet så överdrev reklamen möjligheterna med ammunitionen. (Och kanske gav upphov till myten om penetrering av motorblock). Här visas några röster om .357 Magnum metal piercing, från forum hos vapentillverkaren Smith&Wesson:

”That ammo I used in the 1950-1960 era. It was ”Supposed” to penetrate vehicle bodies. I discovered that it wasn’t any better than regular .357 ammo.

”It’s just jacketed lead. With a catchy name and cool-looking bullet.”

”I sectioned a pulled metal piercing 357 bullet. It is essentially just a soft lead core with a thin metal jacket. Nothing exceptional.”

”I inherited a few dozen of those and shot a few at metal plates last Fall. I was sort of disappointed in the performance as they did not do a whole lot more penetrating than regular .357′s did on metal plates. They failed to penetrate the 1/4″ steel plates at 25 feet and put only a slight dent in it.”

Där påstås bl.a. att ”metal piercing” inte presterar mycket bättre än annan .357 Magnum-ammunition. Och att kulan består av metallöverdraget bly (liknande FMJ), vilket ger sämre effekt än t.ex. rena stålkulor.

För att få klarhet behövs skjuttest med .357 Magnum metal piercing, 158 grain. Antingen på väst eller jämförelse med t.ex. full metal jacket.

—————————
Källor m.m:
* Grain: vikt. 1 grain=0,065 gram. 158 grain=10,27 gram.
* Kaliber .357 Magnum motsvarar 9,07 mm (0,357 tum).

Sammanfattning Zelmanovits

Här sammanfattas det som hittills framkommit här på bloggen gällande Charles Zelmanovits försvinnande 1976, med fokus på tiden innan Quick erkände mord.
Uppdaterad 26 april 2016

Om Charles Zelmanovits blev dödad så är det preskriberat sedan 2001. (Det gäller även med beaktande av de nya reglerna 2010 som inte omfattar brott begångna före 1985).

Dödsorsaken gick aldrig att fastställa, däremot finns det skäl att anta att Charles blev bragd om livet. Till exempel:

  • Kroppen låg i ett attraktivt jaktområde och borde ha hittats tidigare om den legat öppet och inte övertäckt/dold.
  • Mindre troligt med lång vandring i kylan över Pitholmshedens små skogsvägar, och sedan 200-300 meter rakt in i skogen, mitt i natten.
  • Charles bror säger sig vara övertygad om att Charles blivit dödad.
  • Mycket ovanligt att pojkar går ut i skogen och fryser ihjäl.

Läs mer: Några skäl att anta Charles blev bragd om livet.

Tidningsartiklar 1976

Charles försvann på natten till lördag den 13 november 1976. Här är länkar till citat ur de tidningsartiklar som handlade om försvinnandet, första artikeln kom måndag den 15 november.
- 1976-11-15, PT: ”Var finns Charles? 15-åring försvann efter ungdomsdans”.
- 1976-11-16, PT: ”Pitholmselever sökte förgäves efter Charles!”.
- 1976-11-17, PT: ”15-åringen spårlöst försvunnen”.
- 1976-11-18, PT: ”Kan 15-åringen ha smugit sig ombord på Gorthon-båt?”.
- 1976-11-19, PT: ”Ingen ledtråd i sökandet efter Charles”.
- 1976-11-20, PT: ”Cykelmysteriet är löst. Stort pådrag i dag”.
- 1976-11-22, PT: ”Frivilliga och helikopter sökte efter 15-åringen – men utan resultat”.
- 1976-12-01, PT: ”Fallet Charles en gåta. Onormalt tyst, säger polisen”.
- 1976-12-28, PT: ”Charles spanska kamrater kontaktas av polisen”.

Tidningsartiklar 1993

Tidningsartiklar från tiden efter att kvarlevorna hade råkat hittas av en jägare söndagen den 19 september 1993.

- 1993-09-23, PT: ”Makabert fynd i skogsområde”.
- 1993-09-24, Exp: ”Hittat kranium kan lösa gåtan med försvunne Charles”.
- 1993-09-28, PT: ”Gåtan på väg lösas. Kvarlevor efter spårlöst försvunnen 15-åring har hittats?”.
- 1993-10-11, TT:  ”Försvunnen 15-åring kan vara återfunnen efter 17 år”.
- 1993-12-11, PT: ”Misstankarna är bekräftade – efter 17 år”.
- 1993-12-11, DN: ”16-årig mordgåta löst”.

Övriga inlägg om Zelmanovits (ej Quick)

Bakgrund: Vem var Charles Zelmanovits?.
Karta: Piteå/Munksund och fyndplatsen.
Fyndplatsen, ur ett gärningsmannaperspektiv.
- Charles Zelmanovits fräcka läderbälte som aldrig hittades.
Sågen som hittades under mossan vid fyndplats Zelmanovits.
Vädret i Piteå natten den 12-13 november 1976.
Om jeansen.
- Några skäl att anta Charles blev bragd om livet.

Karta över Piteå/Munksund och platsen där Charles Zelmanovits påträffades:

1: Charles bostad.
2: Förfesten.
3: Skoldansen (Pitholm sporthall).
4: Där Charles sågs sist, korsningen Järnvägsgatan-Pitholmsgatan.
F: Där Charles påträffades, 1993.
Från skoldansen till fyndplatsen är det ca sex km vandring, och sedan 200-300 meter in i skogen.

Familjen Zelmanovits bodde i en fastighet på Munksundsvägen.

———
Tidningar: PT=Piteå-Tidningen, Exp=Expressen, TT=Tidningarnas Telegrambyrå, DN=Dagens Nyheter.

Egenskaper hos ‘Obducenten’ i daCosta-fallet

Här visas diverse uppgifter från och om den s.k. ‘Obducenten’. Hade han vad som krävs? Motiv och scenario ingår på köpet.
Uppdaterad 2 maj 2016

Grundfrågan inför detta inlägg var huruvida OB (‘Obducenten’) – som var den ena av de två läkare som anses ha styckat Catrine da Costa – hade de rätta egenskaperna för att begå en sådan handling. Nedan visas några av OB:s personliga egenskaper samt hans hantverksmässiga erfarenhet, och vad den kombinationen av förutsättningar kan leda till. (Därmed inte sagt att ett sådant brott inte kan begås utifrån helt andra förutsättningar).

Hantverksmässigt

Gällande det praktiska förfarandet – skärandet och hanteringen av döda människokroppar – så hade den trettioåriga OB enligt egen uppgift genomfört totalt ca 1000 (tusen) obduktioner. Han var alltså mycket van att skära i döda människor, att avlägsna och hantera kroppsdelar från döda människor. Det var en del av hans vardag. Precis som det är för andra rättsläkare m.fl. där det ingår i jobbet att utföra obduktioner. Vilket förstås inte gör dem mer benägna än folk i andra yrkesgrupper att begå brott mot griftefriden.
Men, OB hade även förutsättningar som i kombination med hans omfattande praktiska erfarenhet av isärplockning av döda människor gjorde honom som klippt o skuren för uppgiften.

Personliga egenskaper

Vad som rörde sig i OB:s huvud, hur han tänkte, resonerade och agerade på den tiden finns delvis dokumenterat bl.a. i de förhör som gjordes med honom. Inte bara gällande fallet da Costa, utan även rörande sin hustrus något udda död två år tidigare och som OB under en tid misstänktes ha varit involverad i. (Hustrun hade till synes strypt/hängt sig med en snara fäst i sänggaveln i parets sovrum).

I dessa förhör med OB, kollegor och vittnen framträder bilden av en person med psykopatiska drag som känslokyla, störningar i empatiska förmågan, brister i hänsynstagande till andra människor, problem att förstå sociala samspelet. Nedan följer några exempel.

- Kollegor och vittnen på rättsläkarstation uppgav att OB var ”skärglad”, dvs att han skar i döda människor när det inte var befogat, ”[OB] är allmänt känd för att skära i onödan”. Exempel: OB skar ut en kvinnas underliv, ovidkommande för obduktionen. ”[OB] stod och grävde och gotta sig, det hade inget att göra med dödsorsaken.”
På direkt fråga i förhör tyckte OB inte att det var besvärande att kollegor betraktade honom som skärglad, därför att det inte binder honom vid brott. Det är visserligen korrekt att det inte binder honom vid brott, men han tycktes inte förstå att det finns andra, mänskliga aspekter som innebär att skärglad uppfattas som besvärande, särskilt inom det yrket.

- OB tyckte det är ok att behålla huvuden och andra kroppsdelar från avlidna utan de anhörigas vetskap och tillstånd.
Han ansåg inte att det är fel därför att han tyckte sig behöva kranier m.m. som referens- och studiematerial.
OB tycktes inte förstå den mänskliga aspekten, om etik och respekt för den döde och de anhöriga. Inte ens i efterhand, när han satt i förhör.

Halskotpelare var extra intressanta

- Kollegor på rättsläkarstationen berättade om OB:s särpräglade intresse för våldsvideor och hans fascination inför strypnings- och hängningsfall.

Våldsfilm från åttiotalet.

Han talade ofta om dessa filmer på sin arbetsplats, ”det är ett naturligt samtalsämne från [OB] sedan lång tid tillbaka”, vilket kollegor reagerade starkt på.
Exempel från kollegor: ”[OB] berättade att han hyrde mycket film med perversa drag. [OB] gottade sig i det här”.
”Kan inte finna det riktigt friskt att titta på sånt här. Allra minst när man har ett sånt jobb som vi har”.

Det behöver förstås inte vara fel att uttrycka intresse för våldsfilm. Men i vissa sammanhang blir det helt fel, vilket OB inte förstod.

- OB hade (enligt egen uppgift) vid flera tillfällen anlitat prostituerade kvinnor för sexuella tjänster. (Han identifierades även av prostituerade kvinnor som sexkund).

- OB övertalade sin hustru att prostituera sig (!), för att få pengar till hans studier.
Visserligen var både prostitution och sexköp lagligt på den tiden, men OB:s agerande stärker bilden ytterligare av en självcentrerad person med bristande hänsyn till andra människor, kanske framför allt till kvinnor.

- Ett vittne uppgav att OB:s hustru var rädd för honom, att hustrun tyckte han var sjuk eftersom han pratade så mycket om strypningar och hängningar och hade bilder av hängningsoffer utlagda hemma i lägenheten.

- När OB trodde att hustrun hade tagit livet av sig hemma så ansträngde han sig inte för att ta sig in i lägenheten. Motivering var att ”jag tyckte det var dumt att förstöra inventarierna”. Han ”tyckte det var mer våld än nöden krävde, därför att jag ändå hade den där känslan och vissheten av att det faktiskt var slut”.
OB visste alltså inte om hon var död, döende eller medvetslös och gick att rädda. OB:s agerande gick emot läkaretiken (att rädda liv) och emot vad medkännande människor skulle ha gjort i en liknande situation.
Att OB dessutom i efterhand berättade detta som om det vore ett normalt agerande indikerar sammantaget psykopatiska drag.

- Efter att OB:s hustru dött frågade han fruns mamma om hon ville att han skulle ordna kremeringen ”vid sidan om”, dvs på rättsläkarstation. (Mamman hade blivit arg och svarat ”Hon är ingen hund!”).

- OB närvarade inte vid jordfästningen av sin hustru. Anledningen var enligt hustruns mamma att: ”Han tyckte visst inte om kyrkan, som institution, han hade planer på att bli buddist eller något”.
I de två ovanstånde exemplen bekräftas återigen OB:s bristande empatiska förmåga.

- Sju veckor efter att OB:s hustru hittats död i en snara fäst i deras sänggavel, publicerades i tidningen Svensk Polis en artikel om hängningar som OB hade skrivit. Rubriken var ”Hängning är nästan alltid självmord”. OB hade inte stoppat publiceringen av artikeln. Han påstod att det inte varit möjligt, vilket inte var sant enligt tidningens chefredaktör.

Artikel ”Hängning är nästan alltid självmord”.

- Vid obduktion av en flicka som omkommit i en trafikolycka letade OB efter spermier i hennes underliv. En kollega tyckte det var ”sjukt beteende” för det hade inget att göra med dödsorsaken. I ett förhör senare förklarade OB att han velat ”öva upp sin diagnostiska säkerhet”, han sa att det ”är ingalunda en enkel undersökning” att leta spermier. OB uppgav att han betraktar varje fall som ”ett övningsobjekt” eller lärdomsobjekt.

- Vid en föreläsning hade OB plötsligt nämnt sin döda fru på ett sätt som väckte obehag hos åhörarna. ”Ja min fru begick ju självmord – ja hon gick ju förresten här när hon gjorde sin utbildning.”
Flera av åhörarna ”hade uppfattat honom som ytterst känslokall och även funderat om han var psykopat”.

- I förhör uppgav OB att han behöll huvuden och kroppsdelar från avlidna (se även stycke längre upp i detta inlägg). Huvuden preparerades så att både kranium och halskotpelare sparades. Exempel ur två olika förhör:

- ”Varför jag tillvaratog kraniet, jo det kan jag säga. Den huvudsakligan anledningen var att undersöka halskotpelaren.”

- ”Ja det, jag vill minnas att det var både kranium och halskotpelare som jag sparde, preparerade fram.”

Att spara halskotpelaren var viktigt för OB eftersom han var mycket intresserad av strypnings- och hängningsfall. Troligen ville han studera hur strypningen eller hängningen hade påverkat vävnad, struphuvud och skelett. För att få med så mycket som möjligt av halsarna tycks han ha avskilt dem så nära kroppen (bålen) som möjligt, vid slutet på halskotpelaren, dvs vid halskota 6 eller 7:

Halskotpelare (Cervical vertebrae)

På kvarlevorna efter da Costa hade halsen avskilts på liknande sätt, mellan kota 6 och 7 enligt obduktionsrapporten. Varken hals eller huvud har återfunnits.

Motiv och scenario

Ur diverse källor samt ovanstående uppgifter om OB görs följande antaganden om motiv och händelseförlopp.

Skälet till styckningen var i första hand att bli av med kroppen, dvs en transportstyckning. De befann sig på en plats som hade anknytning till OB, i annat fall hade kroppen kunnat lämnas kvar.

Till saken hör också att OB gillade att skära utanför sina arbetsuppgifter (se ovan), och här yppade sig tillfället att göra precis som han ville utan att följa strikta regler. Det var befriande att ”leka” lite, att utföra galna moment han aldrig skulle kunna på ordinarie arbetstid med kollegor som iakttog. (Vilket förklarar att vissa moment utfördes skickligt medan andra utfördes mindre skickligt). OB skred därför till verket med viss entusiasm.

Anledningen till att OB överhuvudtaget hamnade i den situationen var att han anlitat den prostituerade kvinnan för att utforska något strypningsrelaterat, eller helt enkelt leka strypsex, i utbyte mot morfin eller heroin.
Han hade inte planerat att döda henne.
Hon avled av strypning eller hängning (eller ev. kvävning), eventuellt med överdos som bidragande orsak. (Senare rön visar att morfinhalten hos en avliden kan vara låg även om överdosering skett).

Syftet med avskiljandet av huvud+hals var inte att försvåra identiteten och inte att försvåra fastställandet av dödsorsaken. Att huvud och hals inte påträffats beror på att OB sparade de delarna för närmare granskning, i ett slags forskningssyfte, liksom han gjort i andra fall pga sitt intresse av strypning och hängning (se ovan). Att offrets fingrar lämnades kvar indikerar också att syftet inte var att försvåra identiteten.

Säckarna med kroppsdelar dumpades på platser som inte hade anknytning till OB. Han räknade med att de snart skulle hittas. Anm: se även tidigare inlägg med scenario som visar varför utplaceringen gjordes på flera platser: Bilder dumpningsplats Eugeniavägen. Karta körväg.

Komplettering 2016-04-26

Några läsare har framfört synpunkter som kan vara värda att kommentera. Obs: här görs fördjupning i detaljer som kan vara ännu mer obehagliga än ovan.

Läsare anser att man inte kan utesluta att dödsorsaken var knivhugg i buken.
SVAR: det stämmer att det inte kan uteslutas. Eftersom buken och innanmätet inte återfanns. Dödsorsaken är okänd. Mitt scenario ovan är antaganden som bygger på uppgifter från och om OB.

Läsare tror att gärningsmannen ville dölja dödsorsaken.
SVAR: det kan vara så, även om det låter märkligt. Mitt antagande är att OB avlägsnade halsen för att studera skadorna av strypningen eller kvävningen.
I obduktionsrapporten antas att dödsorsaken var våld mot huvud eller hals, t.ex. strypning. Och att gärningsmannen bland annat ville försvåra identifiering (inte att dölja dödsorsaken). Men utlåtandet utgår från fynden som gjordes vid obduktionen samt statistik, inte från uppgifter om OB som framkom senare i utredningen.

Diverse kring kroppsdelar. På skissen ovan från obduktionsrapporten är streckskuggade områden delar som aldrig återfanns, och följande är ett scenario:

  • - Hals/huvud sparades som sagt i studiesyfte.
  • - Kvinnobröst sparades pga upplevt symbolvärde. (Möjligen var tanken att båda skulle sparas men det ena råkade hamna i en av säckarna).
  • - Underliv inkl. livmoder avlägsnades för att få bort spår efter gm. Notera att det framkom i förhör att OB tidigare avlägsnat underliv samt försökt räkna spermier, utan att det var befogat (se ovan).
    I samband med detta avlägsnades även annat innanmäte, av praktiska skäl för fortsatta hanteringen.

Anm: i scenariot ovan antas att OB även har ”lekt”, vilket medförde att vissa tekniska moment utfördes mindre skickligt.

Läsare påstår att offrets kropp var ”mycket blodfattig” och att det betyder att hon dog av blödande skada istället för strypning.
SVAR: i obduktionsrapporten uppges inte att den var ”mycket” blodfattig, inte heller att offret dog blödande. I rapporten framgår följande:
- ”tämligen bleka, blodfattiga lungor med diskreta förändringar av den typ som kan ses hos injektionsnarkomaner”
- ”tämligen väl bevarad, blek och blodfattig skelettmuskulatur”
Det blodfattiga kan bero på dels att styckningen påbörjats kort tid efter döden (vilket också antas i rapporten), samt att offret var missbrukare och hade anemi (”blodbrist”) som kan förekomma hos bl.a. missbrukare.

Läsare påstår att offret inte kan ha strypts därför att lungorna inte var blodfyllda.
SVAR: påståendet är felaktigt, död genom strypning eller kvävning (som anges i scenariot ovan) behöver inte medföra att lungorna fylls med blod.

Sammanfattning

Det centrala i detta inlägg är att OB hade både yrkesmässiga färdigheter och personliga egenskaper (psykopatiska drag) som gjorde honom lämpad för handlingen att stycka en person. OB var fixerad vid strypningar och hängningar. Han sparade huvud, hals och andra kroppsdelar från avlidna utan anhörigas vetskap eller medgivande, för att kunna studera dessa delar. daCostas död kan ha inträffat oplanerat i samband med sexstryplek, varpå han tog tillfället i akt.

Så svaret på frågan i inledningen blir Ja, han tycks haft vad som krävs.

——————————–
Källor:
- Förhör med OB, 28 oktober 1987.
- Förhör med OB, 1 december 1987.
- Förhör med OB och ‘Allmänläkaren’, 10 december 1987.
- Förhör med OB, 29 oktober 1987.
- Obduktionsprotokoll D:nr F 2278/84, D:nr F 2461/84.
- Sakkunnigutlåtande av W.Lange, 1987-12-28.
- Bok ”Sanningen är en sällsynt gäst”, 2003, Lars Borgnäs.