“Ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi blir”

Antalet människor på jorden har tredubblats sedan 1950. Befolkningsmängden har ökat från ca 2,5 till 7,55 miljarder (juli 2017 enligt FN).

I tidernas mest lästa bok (Bibeln) uppmanas människan att föröka sig i stora mängder: “Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er.” Den skribenten anade kraften i människans medfödda drifter.

Att jorden inte kan föda o göda hur många tvåbeningar som helst förstår alla. Men det är knappast nån viktig fråga för de flesta enskilda individer, problemet verkar för avlägset och vi har mer närliggande praktiska saker att ta itu med i våra vardagsliv.

Det finns en del domedagsscenarier kring den kraftiga befolkningsökningen. Tidigare prognoser att folkmängden skulle plana ut visade sig vara för optimistiska. Men vad kan Du göra åt saken? Ungefär som om du hade fått reda på att en gigantisk asteroid kanske kommer att kollidera med jorden om x år. Knappast något som du kan påverka.
En skillnad mellan en hotfull himlakropp och befolkningsökningen är att ökningen kan stoppas med relativt enkla åtgärder hos varje enskild individ. Du själv kan bidra genom att knulla med en gnutta förstånd, inte skaffa många barn. Och acceptera abort när insikt eller förstånd inte räckt till. Att få alla ute i världen att göra likadant är svårare. Kommer tillräckligt många att ges möjlighet att praktisera detta i sina egna liv? kan vara en ödesfråga för framtiden.

Sverige passerade förresten tio-miljonerstrecket tidigare i år (2017). En stor del av senaste årens ökning i detta land beror visserligen på invandringen men det saknar betydelse i det stora sammanhanget.

Inläggets rubrik – Ju fler vi är tillsammans… – är förstås en travesti på sången “Ju mer vi är tillsammans“. Men några som möjligen blir “gladare” eller åtminstone inte jättemissnöjda av en stor befolkning är de som tjänar sitt levebröd på att brott begås, ju större folkmängd desto fler brott.

Förutom resursbrist och miljöförstöring så kan det finnas fler svårigheter med stor folkmängd… åtminstone för en seriefigur vid namn Dilbert:
“Dilbert: Every time I have an idea for a new app, I discover that ten people already created something just like it. As the population of the world increases, the potential value of every idea I have approaches zero.
Dogbert: So, it’s the entire world’s fault that you have unoriginal ideas.
Dilbert: Why does your agreeing sound like mocking?”
Se källan: dilbert.com/strip/2012-04-02


Diagram överst: FN:s projektion från 2015 på befolkningsutvecklingen till år 2100. Av Tga.D based on Aetheling’s work. (Samt modifierad: inlagd text med årtal 1950 och 2016).

Gamla låtar – Guldkorn & gruskorn från förr

Här samlas gammal populärmusik m.m. från fars, mors, farfars, farmors, morfars, mormors eller annans tid. (Från vems tid beror på läsaren). Vad som är guldkorn eller gruskorn är förstås upp till dig som lyssnar. Några av de gladaste videorna i urvalet visas längst ned.

Just nu är det ca 160 låtar/artister från 1960- och 1970-talet, länkade till videoklipp hos Youtube. Sorterade* i bokstavsordning efter artistnamn. Mer information finns under listan.
Uppdaterad 21 nov 2017

Good Morning Judge“, 10cc (1977) [y][w][t1][t2][t3].
Dancing Queen“, ABBA (1976) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Highway to Hell“, AC/DC (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Sweet Emotion“, Aerosmith (1975) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
School’s Out“, Alice Cooper (1972) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Sånt är livet“, Anita Lindblom (1961) [y][w][t1][t2][t3].
Ring My Bell“, Anita Ward (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Lyckliga Gatan“, Anna-Lena Löfgren (1967) [y][w][t1][t2][t3].
Rosen“, Arne Qvick (1966) [y][w][t1][t2][t3].
Yes Sir, I Can Boogie“, Baccara (1977) [y][w][t1][t2][t3].
People“, Barbra Streisand (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Filmmusik (Funny Girl).
You’re the First, the Last, My Everything“, Barry White (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Stayin’ Alive“, Bee Gees (1977) [y][w][t1][t2][t3]. Ur filmen “Saturday Night Fever”.
Vals om sommaren“, Bengt Sändh (1965) [y][w][t1][t2][t3].
Anita Transisto“, Bernt Staf (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Rip It Up“, Bill Haley & His Comets (1956) [y][w][t1][t2][t3].
Härligt härligt, men farligt farligt“, Björn Skifs (1977) [y][w][t1][t2][t3]. Akustisk version från 2005 (Skifs och gitarrister).
Paranoid“, Black Sabbath (1970) [y][w][t1][t2][t3].
Dom borde tjacka spikskor“, Blomman (1978) [y][w][t1][t2][t3].
Heart Of Glass“, Blondie (1978) [y][w][t1][t2][t3].
(Don’t Fear) The Reaper“, Blue Oyster Cult (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Hooked on a Feeling“, Blue Swede (1973) [y][w][t1][t2][t3]. På svenska hette bandet Blåblus (Björn Skifs & Blåblus). Låten är en cover på “Hooked on a Feeling” av B.J. Thomas (1968).
Knockin’ On Heaven’s Door“, Bob Dylan (1973) [y][w][t1][t2][t3].
I Shot The Sheriff“, Bob Marley & the Wailers (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Daddy cool“, Boney M (1976) [y][w][t1][t2][t3].
It’s A Heartache“, Bonnie Tyler (1978) [y][w][t1][t2][t3].
More than A Feeling“, Boston (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Born to Run“, Bruce Springsteen (1975) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
That’ll Be The Day“, Buddy Holly & The Crickets (1956) [y][w][t1][t2][t3]. Död 1959.
Diddy Wah Diddy“, Captain Beefheart (1965) [y][w][t1][t2][t3].
Kung fu fighting“, Carl Douglas (1974) [y][w][t1][t2][t3].
I Was Made To Love Him“, Chaka Khan (1978) [y][w][t1][t2][t3]. Låt av Stevie Wonder som gjorde den 1968.
If you leave me now“, Chicago (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Let’s Dance“, Chris Montez (1962) [y][w][t1][t2][t3].
Somliga går med trasiga skor“, Cornelis Vreeswijk (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Born On The Bayou“, Creedence Clearwater Revival (1969) [y][w][t1][t2][t3].
Starman“, David Bowie (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Smoke On The Water“, Deep Purple (1972) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Forever and Ever“, Demis Roussos (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Ain’t No Mountain High Enough“, Diana Ross (1970) [y][w][t1][t2][t3].
Sultans Of Swing“, Dire Straits (1978) [y][w][t1][t2][t3].
Jolene“, Dolly Parton (1974) [y][w][t1][t2][t3].
American Pie“, Don McLean (1971) [y][w][t1][t2][t3].
Love To Love You Baby“, Donna Summer (1975) [y][w][t1][t2][t3]. 17 minuter lång.
Hotel California“, Eagles (1976) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
September“, Earth, Wind & Fire (1971) [y][w][t1][t2][t3].
Yea Yea Yea“, Eddie Meduza (1979) [y][w][t1][t2][t3]. Låg etta på “Europatoppen” (1.200 ungdomar i sex länder röstade med mentometrar på tolv nya låtar varje vecka, där de två svenska bidragen valts via Sveriges Radio). Dopnamnet var Errol Norstedt (svensk). Gillade även runda ord.
One Way Ticket“, Eleanor Bodel (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Cover från Neil Sedaka, 1959.
Showdown“, Electric Light Orchestra (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Your song“, Elton John (1970) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
If I Can Dream“, Elvis Presley (1968) [y][w][t1][t2][t3]. Live. Gjordes efter mordet på medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr. (“I Have a Dream“-talet).
Hon är sexton år idag“, Flamingokvintetten (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Hypnotized“, Fleetwood Mac (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Strangers in The Night“, Frank Sinatra (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Nancys pappa.
Cosmik Debris“, Frank Zappa (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Glimmande Nymf“, Fred Åkerström (1976) [y][w][t1][t2][t3]. Skriven av Carl Michael Bellman, 1790.
Matrimony“, Gilbert O’Sullivan (1971) [y][w][t1][t2][t3].
I Will Survive“, Gloria Gaynor (1978) [y][w][t1][t2][t3].
We’re an American Band“, Grand Funk (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Vi ska gå hand i hand“, Gunnar Wiklund (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Flickorna på TV2“, Gyllene Tider (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Moviestar“, Harpo (1975) [y][w][t1][t2][t3]. [Svensk version]
Sunny Girl“, Hep Stars (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Kuriosa: låtskrivaren o pianisten Benny Andersson skrev texten: “she is property […] Ain’t that all you need” istället för “she is proper…”. Jag kunde inte så mycket engelska på den tiden, förklarade han senare. I början på 1970-talet blev Benny ett av B:na i ABBA.
I’m Into Something Good“, Herman’s Hermits (1965) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
You sexy thing“, Hot Chocolate (1975) [y][w][t1][t2][t3].
The Passenger“, Iggy Pop (1977) [y][w][t1][t2][t3].
Ball And Chain“, Janis Joplin (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Live at Monterey.
Me & Bobby McGee“, Janis Joplin & Full Tilt Boogie Band (1971) [y][w][t1][t2][t3]. Cover. År 1970 blev Joplin med i Full Tilt Boogie Band, men avled innan utgivningen 1971 (albumet “Pearl”).
To Make Love Sweeter For You“, Jerry Lee Lewis (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Hey Joe“, Jimi Hendrix (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Take Me Home, Country Roads“, John Denver (1971) [y][w][t1][t2][t3].
You’re The One That I Want“, John Travolta & Olivia Newton John (1978) [y][w][t1][t2][t3]. Ur filmen “Grease”.
Oskuldsvalsen“, Johnny Bode (1968) [y][w][t1][t2][t3]. Från LP-skivan “Bordellmammas visor” som lär sålt över hundratusen exemplar på den tiden. Snuskvarning.
San Quentin“, Johnny Cash (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Live från fängelset.
Supercalifragilisticexpialidocious“, Julie Andrews & Dick Van Dyke (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Filmen Mary Poppins.
Wuthering Heights“, Kate Bush (1978) [y][w][t1][t2][t3].
I Was Made For Lovin’ You“, KISS (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Lady Marmalade“, Labelle (1974) [y][w][t1][t2][t3]. Sång av bl.a. Patti LaBelle. År 2001 blev den åter en hit [se video], med Christina Aguilera, Mya, Pink and rapparen Lil’ Kim, som filmmusik i “Moulin Rouge”.
Anna och mej“, Lalla Hansson (1971) [y][w][t1][t2][t3]. Cover på “Me and Bobby McGee”.
Immigrant Song“, Led Zeppelin (1970) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Mälarö kyrka“, Lenne Broberg (1968) [y][w][t1][t2][t3].
En man i byrån“, Lill Lindfors (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Bama Lama Bama Loo“, Little Richard (1964) [y][w][t1][t2][t3].
Walk on the Wild Side“, Lou Reed (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Sweet Home Alabama“, Lynyrd Skynyrd (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Varning På Stan“, Magnus Uggla (1977) [y][w][t1][t2][t3].
California Dreamin“, Mamas & The Papas (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Just Like a Woman“, Manfred Mann (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Låt av Bob Dylan.
Blinded by the Light“, Manfred Mann’s Earth Band (1976) [y][w][t1][t2][t3].
What’s Going On“, Marvin Gaye (1971) [y][w][t1][t2][t3].
Titanic“, Mikael Wiehe (1978) [y][w][t1][t2][t3].
My boy lollipop“, Millie (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Live 1973.
Sakta vi gå genom stan“, Monica Zetterlund (1962) [y][w][t1][t2][t3].
In The Summertime“, Mungo Jerry (1970) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
These Boots Are Made for Walkin“, Nancy Sinatra (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Livet är en fest“, Nationalteatern (1974) [y][w][t1][t2][t3]. Proggband o teatergrupp som lyckades göra en LP-skiva som blev storsäljare.
Love Hurts“, Nazareth (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Revolution Blues“, Neil Young (1974) [y][w][t1][t2][t3]. Handlar om mördaren Charles Manson.
Spirit In The Sky“, Norman Greenbaum (1969) [y][w][t1][t2][t3].
Kliff“, Ola Magnell (1975) [y][w][t1][t2][t3].
(Sittin’ On) The Dock Of The Bay“, Otis Redding (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Speedy Gonzales“, Pat Boone (1962) [y][w][t1][t2][t3].
Born to Be Alive“, Patrick Hernandez (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Falsk Matematik“, Peps Blodsband (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Money“, Pink Floyd (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Mamy Blue“, Pop Tops (1971) [y][w][t1][t2][t3].
A whiter shade of pale“, Procol Harum (1967) [y][w][t1][t2][t3].
Hog Farm“, Pugh Rogefeldt (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Killer Queen“, Queen (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Det som göms i snö kommer upp i tö“, Robert Broberg (1968) [y][w][t1][t2][t3].
Killing Me Softly With His Song“, Roberta Flack (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Tonight’s The Night“, Rod Stewart (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Street Life“, Roxy Music (1973) [y][w][t1][t2][t3].
San Francisco (Be Sure To Wear Flowers In Your Hair)“, Scott McKenzie (1967) [y][w][t1][t2][t3].
Oh Susie“, Secret Service (1979) [y][w][t1][t2][t3]. Svenskt band, sång Ola Håkansson.
Je t’aime… moi non plus“, Serge Gainsbourg & Jane Birkin (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Låg etta på radiolistan “Kvällstoppen” några veckor. SR stoppade spelning av den i ungdomsprogram. Kallades i media för “stönskivan” och “samlagsskivan”.
God Save The Queen“, Sex Pistols (1977) [y][w][t1][t2][t3].
Goldfinger“, Shirley Bassey (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Live at Royal Albert Hall. Filmmusik (James Bond).
Venus“, Shocking Blue (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Live studio.
The Sound of Silence“, Simon and Garfunkel (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Gjordes kort tid efter mordet på president John F. Kennedy. Tips: cover från 2015: “The Sound of Silence“, Disturbed (heavy metal-band).
We Are Family“, Sister Sledge (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Far Far Away“, Slade (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Living Next Door To Alice“, Smokie (1976) [y][w][t1][t2][t3].
This Town Ain’t Big Enough For Both Of Us“, Sparks (1974) [y][w][t1][t2][t3].
Roll Over Lay Down“, Status Quo (1973) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Born To Be Wild“, Steppenwolf (1968) [y][w][t1][t2][t3]. Klipp ur filmen Easy Rider, 1969.
The Joker“, Steve Miller Band (1973) [y][w][t1][t2][t3].
Isn’t She Lovely“, Stevie Wonder (1976) [y][w][t1][t2][t3].
Breakfast in America“, Supertramp (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Fröken Fräken“, Sven Ingvars (1964) [y][w][t1][t2][t3].
Children of The Revolution“, T-Rex (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Miss Mac Baren“, Tages (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Svenskt band.
Jag vill ha en egen måne“, Ted Gärdestad (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Seasons In The Sun“, Terry Jacks (1974) [y][w][t1][t2][t3].
The House of the Rising Sun“, The Animals (1964) [y][w][t1][t2][t3].
Good Vibrations“, The Beach Boys (1966) [y][w][t1][t2][t3].
Hey Jude“, The Beatles (1968) [y][w][t1][t2][t3]. Paul McCartney live at Hyde Park, 2010.
The Letter“, The Box Tops (1967) [y][w][t1][t2][t3]. [Länk2]
Video Killed The Radio Star“, The Buggles (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Light My Fire“, The Doors (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Sång Jim Morrison.
The Lions Sleeps Tonight“, The Hounds (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Cover på “Mbube” av The Evening Birds, 1939.
I Want You Back“, The Jackson 5 (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Sång av Michael Jackson, elva år. Live studio.
Paint It Black“, The Rolling Stones (1966) [y][w][t1][t2][t3]. Live. Låten kom senare att förknippas med vietnamkriget efter att ha spelats i filmen “Full Metal Jacket” och tv-serien “Tour Of Duty” (“Pluton B i Vietnam”) i slutet av 1980-talet. [Länk2].
I’m a Man“, The Spencer Davis Group (1967) [y][w][t1][t2][t3].
Baby Love“, The Supremes (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Diana Ross (sång) var med i The Supremes 1959–70.
Somebody’s Taken Maria Away“, Tom & Mick & Maniacs (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Sång Tommy Körberg.
I Give You The Morning“, Tom Paxton (1969) [y][w][t1][t2][t3]. Översatt till svenska: “Jag ger dig min morgon“, Fred Åkerström (1972).
Det ligger i luften“, Tomas Ledin (1979) [y][w][t1][t2][t3].
Judy min vän“, Tommy Körberg (1969) [y][w][t1][t2][t3].
Hold The Line“, Toto (1978) [y][w][t1][t2][t3].
Easy Livin“, Uriah Heep (1972) [y][w][t1][t2][t3].
Brown Eyed Girl“, Van Morrison (1967) [y][w][t1][t2][t3].
YMCA“, Village People (1978) [y][w][t1][t2][t3].
Play that funky music“, Wild Cherry (1976) [y][w][t1][t2][t3].

Tips och information:
Om en länk är bruten (videon inte kvar), tryck [y] för att söka andra videor med den låten hos Youtube.
Vid varje låt finns sökmenyn [y][w][t1][t2][t3]:
y = sök låten hos Youtube, w = sök information hos Wikipedia, t1, t2 samt t3 = sök låt-texten (hos Musixmatch, Genius samt Azlyrics).

Några urval från urvalet:

Gladaste videon:
My boy lollipop“, Millie (1964) [y][w][t1][t2][t3]. Live 1973.
I’m Into Something Good“, Herman’s Hermits (1965) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
In The Summertime“, Mungo Jerry (1970) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Det som göms i snö kommer upp i tö“, Robert Broberg (1968) [y][w][t1][t2][t3].

Bästa cover:
The Sound of Silence“, Disturbed (2015).
Rock-n-rolligast:
Roll Over Lay Down“, Status Quo (1973) [y][w][t1][t2][t3]. Live.
Intensivast:
Ball And Chain“, Janis Joplin (1967) [y][w][t1][t2][t3]. Live at Monterey.


* Låtlistan är skapad “automatiskt” med ett script (som hämtar uppgifterna från en databas och sätter samman länkarna och texterna till en lista).

F.d. seriemördar-författaren kräver 15 miljoner

Över tre år efter att han släpptes ut i mars 2014 kräver författaren Sture Bergwall nu femton miljoner kronor i skadestånd för sin tid som (självförvållat) frihetsberövad.

FEMTON är också antalet år (1993 till 2008) som Bergwall vidhöll att han hade mördat folk. Först var det åren 1993 till 2001 då han mycket aktivt strävade efter att bli dömd i domstol, genom att lämna graverande uppgifter och plädera för att han hade mördat. I tal och skrift (och med teckningar), i polisförhör och i domstolar, i vården, i tidningsartiklar som han författade själv, i radiointervjuer, och i sin egen seriemördar-bok “Kvarblivelse” där han skrev om några av sina mord och mordoffer. Boken utkom årsskiftet 1998-1999 och innehåller 287 sidor. Han planerade då även en nästa bok kallad “Mordolog”.

Därefter i nästan sju års tid (2002–2008) och utan medicinering fortsatte han att vidhålla sina mord. Samtidigt som flera personer försökte riva upp morddomarna, t.ex. advokat Pelle Svensson år 2006. Men Bergwall ändrade sig inte.

I november 2008 tvärvände han efter att journalisten Hannes Råstam visat hur Bergwall kunde flytta skulden från sig själv till omgivningen, till ett antal personer inom polisen, rättsväsendet och vården, och hur Bergwall då även kunde byta offerroll och författarinriktning.

Dömd till rättspsyk kan vara ansvarig för sina handlingar

Ska Bergwall per automatik betraktas som otillräknelig (ej ansvarig för sina handlingar) därför att han var i rättspsykiatrisk vård?
Svar nej. Man kan ha en allvarlig psykisk störning utan att för den skull vara otillräknelig. Endast en mindre del av de gärningsmän som får diagnosen allvarligt psykiskt störda och som placeras på rättspsyk skulle klassas som otillräkneliga, om det fanns ett sådant begrepp i svensk lag.

En dömd kan placeras på rättspsykiatrisk klinik istället för fängelse om det fanns en allvarlig psykisk störning när brottet begicks. Det finns flera olika typer av allvarliga psykiska störningar. Den allvarliga störning Bergwall ansågs ha ligger knappast inom ramen för otillräknelighet. Nyckelorden i det fallet tycks varit sadism, pedofili, impulskontrollstörning. (Bergwall bedömdes också vara “allmänintellektuellt välbegåvad och ha god verbal förmåga”, enligt Rättsmedicinalverkets utlåtande från 2013 som även innehåller historik).

Dessutom: efter att erkännandena dragits tillbaka 2008 hävdade Bergwall att han hade fabulerat och skådespelat vid den rättspsykiatriska utredningen 1991 i syfte att slippa fängelse (för brott begångna 1990). I så fall lyckades han bra med det skådespeleriet, men det kan ligga honom i fatet nu.

Om medicinerna

Gällande medicineringens eventuella inverkan på morderkännandena så tycks det inte gjorts någon detaljerad oberoende granskning. Bergwallkommissionen använde delvis material som Bergwalls advokat och en docent Dåderman skapat. Kommissionen riktar dock viss kritik mot det materialet:
“Eftersom hon sammanställt alla läkemedel som givits över en tidsperiod, till exempel årsvis, kan man som läsare få ett något överdrivet intryck av läkemedelskonsumtionen under ett givet tillfälle (dygn).”

Kommissionen tycks inte granskat medicineringen i detalj, utan de drog den övergripande slutsatsen att fram till de första morderkännandena var doseringen konventionell utan biverkningar, och att doseringen därefter under de följande åtta åren ökade gradvis. Vilket förstås verkar rimligt.

Man kan notera att i perioden för den första polisutredningen och rättegången 1993-1994 (Zelmanovits-fallet) så hade Bergwall ett frivilligt uppehåll i medicineringen i över en månad (mars 1994), pga en tillfällig flytt till Växjö. Under den medicinfria tiden tog han heller inte tillbaka sina uppgifter om mord, så man kan nog lugnt bortse från medicinerna åtminstone i zelmanovitsutredningen.

Om bergwallkommissionen med mera

Fler uppgifter från bergwallkommissionens rapport är bl.a. några brasklappar där det uppges att man inte kan utesluta att Bergwall kan ha fabulerat även inför kommissionen. Och att kommissionen inte hittade några egentliga bevis för att teorin om bortträngda minnen tillämpades på Bergwall. Och att kommissionen hittat flera uppgifter som visade att Bergwall inte alls var på väg att skrivas ut 1992 (dvs uppgifter som går rakt emot bergwallförsvarets påstående). Och att en medfånge tyckte att skriverierna kring Bergwall inte stämde:
Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.”

De sista resterna av Bergwalls sedan år 2015 stängda blogg försvann från Google i somras (2017). På den bloggen fanns en del texter skrivna av Bergwall som inte precis är gynnsamma vid ett skadeståndskrav där försvaret försöker trolla bort hans ansvar. T.ex. formuleringar som: “Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort”, och: “Jag visste att jag ljög, och jag visste att det var orättfärdigt.”.

För några år sedan tillfrågades Bergwall hur mycket ansvar han själv ansåg att han hade i det här fallet. Svaret var då “en tredjedel”. De övriga två tredjedelarna tyckte han att vården och rättsväsendet skulle dela på.
Vi får se om justitiekanslern går på Bergwalls linje eller om de hittar en egen väg.

 


Äldre inlägg:
Stängd bergwallblogg förebådar skadeståndsprocess?.
Googles fragment av bergwalls blogg.
Inga bortträngda minnen, enligt bergwallkommissionen.
Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].

Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare

I Kim Wall-fallet hör vi talas om dem igen: de enastående svenska likhundarna, liksökhundarna, kriminalsökhundarna, specialsökhundarna, sökhundarna – kärt barn har många namn – med sina smått övernaturliga NOSAR, näsor, snokar, eller vad man nu vill kalla dessa högpresterande vovvars luktorgan.

De skickliga hundarna och deras tränare, som hjälpte danska polisen, lyckades lokalisera några av offrets kroppsdelar som låg i nedtyngda påsar 10-12 meter ner på havsbotten.
Hunden står längst fram på relingen och sniffar med nosen medan båten far fram på havets yta. Hundföraren sitter bakom och läser av hundens reaktioner.

Från kroppsdelarna nere på havets botten frigörs luktmolekyler, de färdas långt i vattnet med strömmarna, upp mot havsytan, upp i luften, några molekyler råkar hamna i vovvens supersnok och pling! Hunden markerar genom att inta en viss position. Varpå hundföraren markerar deras geografiska läge i sin GPS.

Nästan lika häpnadsväckande är nästa steg: att polisen utifrån uppgifter om de aktuella havsströmmarna och deras hastigheter beräknar ungefär var kroppsdelarna som släppte ifrån sig luktmolekyler bör finnas. I detta fall upp till tusen meter från platsen där hunden på båten markerade att några luktmolekyler från död människa poppat in i nosen.

Sökbåten färdades delvis längs den rutt man visste att mord-ubåten tagit under sin ca femton timmars färd längs danska kusten utanför Köpenhamn. Att fastställa rutten var möjligt tack vare försvarsmaktens radarövervakning i Öresund. Polisen kunde alltså i efterhand se exakt hur ubåten rört sig då den varit i ytläge, vilket lär varit merparten av tiden förutom två tillfällen då ubåten befann sig i undervattensläge.

Bild ovan: karta över det område ubåten rörde sig torsdag-fredag 10-11 augusti 2017. Ubåtens exakta rutt tycks inte offentliggjorts men vissa platser har nämnts vilket överförts till kartbilden ovan. Färden startade vid Refshaleön på kvällen torsdag 10 augusti. Först bar det iväg norrut upp till Middelgrunden, därefter söderut.
Det tycks framför allt varit fynden kring den 6 oktober i Kögebukten (se karta ovan) som likhundar lyckades spåra.

Tidigare inlägg om likhundar:
Om Zampo och liknande likhundar: likheter och olikheter.
Inte för sent att hitta Johan med kvalificerad liksökhund.
Hundmarkering som bevis.


Åtal i Kim Wall-fallet beräknas bli klart före årsskiftet, och Köpenhamns tingsrätt har bokat rättegång framåt mars-april 2018. Om förundersökningen så småningom blir offentlig så att fler detaljer framkommer så kanske det blir fler inlägg här om det fallet.

 

SÄG IFRÅN omedelbart

Som en uppföljning till ett tidigare inlägg som bl.a. riktade sig till tafsande män, så kommer här tips till de personer som blir tafsade på.
I den tänkta skriften “Hur du säger ifrån! Direkt!” tycks man kunna lära sig ett o annat om hur man protesterar så att det får effekt, och inte nöjer sig med att låta sig bli avfärdad eller nedtystad.

Bild ovan, kapitelrubriker:
– Hur du lär dig säga ifrån PÅ SKARPEN.
– Hur du lär dig säga ifrån DIREKT.
– Hur du lär dig göra båda samtidigt.
– Hur du lär dig mera jävlar-anamma.
– Nackdelarna med att ruva tyst på protester i flera år.
– Hur du slutar oroa dig för vad du tror att folk skulle tänka om dig ifall du protesterade.
– Varför tafsande inträffar oftare i situationer där det förekommer alkoholintag.
– Hur du lär dig hantera tölpar.
– Hur du lär dig välja rätt umgängeskrets.
– Bonus: Hur du även kan minska risken att bli utsatt för stöld, inbrott och rån.

Kvinnor som inte blir tafsade på

I en artikel* om kvinnor som blivit tafsande på inom SVT berättar SVT-profilen Anna Hedenmo att hon under sina 25 år på SVT aldrig utsatts för ovälkomna närmanden. (Huruvida det förekommit några välkomna sådana framgår inte).

“[…] I kölvattnet av Metoo-kampanjen träder allt fler kvinnor fram och berättar om sexuella trakasserier. SVT är inget undantag. Liksom på flera andra stora mediehus vittnar kvinnor på SVT om hur manliga profiler, men också andra manliga kollegor har tafsat, sagt sexistiska saker och gjort ovälkomna närmanden.
[…]
Många kvinnor SVT Nyheter talar med upplever inte att de utsatts för sexuella trakasserier och känner inte igen den bild som målats upp av SVT.
En av dem är SVT-profilen Anna Hedenmo.

– Jag känner starkt med de personer som drabbats, och det är viktigt att företaget markerar tydligt mot alla former av sexuella trakasserier. Samtidigt vill jag understryka att jag under mina 25 år på SVT aldrig har utsatts för detta, och frågan har överhuvudtaget inte kommit upp bland mina kvinnliga kollegor under de senaste 20 åren. Bilden av en tv-bransch där det kryllar av tafsande män är helt enkelt inte sann. SVT är ett stort företag med många anställda. Jag tror problemet finns i de flesta branscher och på de flesta företag av SVT:s storlek, säger Anna Hedenmo.”

Anna ser bra ut så utseendet är knappast anledningen att hon sluppit oönskade klappar i rumpan eller ovälkomna fingrar i skrevet. Gåtans lösning kan möjligen anas i artikeln och detta inlägg.


Tidigare inlägg: “Don’t be a Faux pas!”.

* Artikel: svt.se/nyheter/inrikes/kvinnliga-svt-anstallda-om-sexuella-trakasserier .

 

“Don’t be a Faux pas!”

Annons ovan från 1946. Reklam för boken “How to get along with girls”. Av Walter S. Keating, som var kvinna.
Bokens målgrupp tycks varit oerfarna blyga män, men där verkar även funnits något att inse för framfusiga tafsare*. Innehållsbeskrivningen ger intrycket att det lärs ut anständighet och uppförande: “How not to offend” och “How to be well-mannered”.
“Save yourself lots of tragedy. Don’t be a Faux pas!”

Vad som i annonsen talar emot boken är uttryck som “It’s easy to win her when you know how” och “Women are funny – you never know whether you’re making the right move or not”. Reklamtexten möjligen formulerad av en man.

Svensk översättning på 1950-talet, “konsten att umgås med flickor”:

Motsvarande för tjejer, “How to get along with boys”:

Författarens namn Walter S. Keating lär vara pseudonym för Henrietta Rosenberg. Anledningen till att Henrietta utgav sig vara man kan varit att det gav mer klirr i kassan.

“How to get along with girls” trycktes igen sextio år senare, år 2006, som ett småroligt retroobjekt. Där uppges författaren vara en Pietro Ramirez (tycks varit en laglig plagiering).

* Detta inlägg är inspirerat av senaste tidens uppmärksamhet kring den så kallade MeToo-kampanjen och en del mäns tafsande och sexuella trakasserier mot kvinnor.

 

Galna kakvarningslagen

Bild ovan: meddelande i galna kakvarningslagens anda.

Förord: efter ett längre blogguppehåll så hade bloggen vissa startproblem, det lät ungefär så här*. Orsaken visade sig vara en “uppdatering”. Det ingår i konceptet med datorprogram, att uppdateringar introducerar nya fel o buggar, och anses helt normalt.

Nu över till rubrikämnet. Sedan fjorton år tillbaka råder ett kakvansinne bland lagstiftande politiker, vilket medfört att internetsurfare ideligen blir utsatta för spam med mängder av meningslösa varningar för kakor (cookies). Exempelvis “Vår webbplats använder cookies som gör att webbplatsen fungerar bättre”, följt av en knapp med texten “Jag accepterar cookies”. Nedan visas några skärmdumpar med kakvarningar:

Dessa varningstexter har ofta en framträdande plats på webbsidorna, och användarna tvingas trycka “Jag accepterar”, “Jag förstår” e.dyl. för att varningen ska försvinna tillfälligt hos den webbplatsen man för tillfället befinner sig på.
Att trycka “Jag accepterar” medför endast att varningstexten döljs. Om du INTE trycker/accepterar så fortsätter kakorna ändå att komma till din dator.

Vansinnet i ett nötskal

Problemet för internetanvändare är:

  • Varningarna visas för ofta.
    Och de visas extra mycket för de användare som skyddar sin personliga integritet genom att t.ex. låta sin webbläsare automatiskt radera kakor när den stängs, eller som har blockerat kakor i sin webbläsare. (Samtycken sparas i kakor, och om t.ex. kakorna raderas så försvinner även de gjorda samtyckena och då visas de varningarna igen).
  • Varningstexterna inkräktar ofta avsevärt på webbsidorna, och användaren måste vidta någon form av åtgärd för varje varning (t.ex. trycka på en knapp) om användaren inte vill se den.
  • Varningarna utgör inget vettigt beslutsunderlag för användarna, de är meningslösa i det hänseendet.

Denna idioti har pågått sedan 2003 då svenska politiker, efter ett EU-direktiv, röstade fram en kaklag som innebar att nämnda varningstexter måste visas och att användarna måste ges möjlighet att vägra kakor (s.k. opt-out. I praktiken genom att användaren blockerar kakor i sin webbläsare, alternativt ängsligt lämnar webbplatsen).

År 2011, efter att politiker haft åtta år på sig att sätta sig in i sakfrågan/kakfrågan och hitta en bättre lösning, så skärptes istället lagen så att användarna måste ge sitt samtycke till att kakor används, så kallad opt-in (innebär att användaren måste samtycka INNAN det skickas något till användaren, dvs man måste fråga först och få medgivande. Vid opt-out kan man skicka utan att fråga först, och sedan ge användaren möjlighet att avbryta).
Som kuriosa kan nämnas att efter den lagskärpningen upptäckte folk att myndigheternas egna webbplatser bröt mot kaklagen, t.ex regeringen, riksdagen, polisen och domstolen.

Samtidigt hade politikerna ingen aning om hur detta rent praktiskt och tekniskt skulle gå tillväga, utan det överlät man till varje enskild webbplats att försöka lösa.

Idag fungerar det alltså mer enligt opt-out-lagen från 2003. Dvs kakflödet till din dator finns där från början vare sig du vill eller inte, men sedan kan du vägra kakorna genom att stänga av kakmottagningen i din webbläsare. Eller sluta besöka de webbplatserna. Men, blockerar du ALLA kakor i din webbläsare uppstår problemet att många webbplatser inte kommer att fungera fullt ut för dig.

Förslag till lösning

För att detta inlägg inte ska bestå enbart av kritik så slänger vi in lite konstruktivt tänkande också.
En lösning kan vara att flytta kravet på kakvarningar till tillverkarna av webbläsarna (IE, Firefox, Chrome, Safari, Opera). Låt dem hantera kakvarningarna, på motsvarande sätt som webbläsarna idag varnar om en webbplats t.ex. har ogiltigt certifikat eller osäkert formulär.

Webbläsartillverkarna har redan en del av tekniken med hantering, analys och visning av kakor. (Kakflödet går via användarens webbläsare: en webbplats skickar sina kakor till webbläsaren som sedan placerar dem på användarens dator (om webbläsarens kak-inställningar tillåter det), och webbläsaren läser kakor hos användaren och skickar till webbplatsen). Så att lägga till ett varningssystem för kakor bör vara en ganska lätt match för webbläsartillverkarna.

Fördelar:
– Varje användare kan då, i sin egen webbläsare, ges möjlighet att välja hur ofta varningar ska visas, eller inte visas alls, för den användaren.
– Varningstexten behöver då inte inkräkta på själva webbsidans layout.
– Varningstexten kan standardiseras, och t.ex. handla om vilka typer av kakor som den aktuella webbplatsen levererar. Möjligen kompletterat med ytterligare analys så att systemet kan bortse från alla “onödiga” varningar. I nuläget varnas för ALLA kakor, ungefär som att man på varje webbplats skulle varna för “Internet” (bild överst).

Kravet att varje webbplats måste ha en informationssida om sina kakor kan behållas enligt nuvarande lag, men det kan då räcka med en länk i sidfoten till den informationssidan.

Kommande förändringar?

Kring årsskiftet tidigare i år rapporterade media att Europakommissionen lagt förslag att lätta på kaklagen. Vad som inte tyder på någon sådan förändring är att PTS (post- och telestyrelsen) nu gått ut med förslag om allmänna råd till webbplatsägare för hur den befintliga kaklagen ska tillämpas. Förslaget är på remiss. PTS förslag innehåller egentligen inget nytt, det är samma som vad många webbplatser har tillämpat sedan flera år.

Några exempel på kakflöden

Jag gjorde en liten utflykt i kakvärlden, här är resultatet. Följande webbplatser visar ingen kakvarning trots att de skickar kakor till användarens dator:

  • regeringen.se: sju kakor inklusive några tredjepartskakor. Ingen varning.
  • arn.se: fyra kakor. Ingen varning.
  • datainspektionen.se: en kaka. Ingen varning.
  • sverigesradio.se: 11 kakor. Ingen varning.
  • expressen.se: 43 kakor. Ingen varning. Många av kakorna är tredjepartskakor, dvs kakor från andra webbplatser, framför allt olika annons- och reklamsajter.
  • aftonbladet.se: 64 kakor. Många tredjepartskakor. Ingen varning.
  • dn.se: 115 kakor. Många tredjepartskakor. Ingen varning.

Dagens Nyheter med sina ca 115 kakor leder inte ligan, det lär finnas webbplatser som skickar flera hundra kakor.
Här en skärmdump av kakorna hos DN. De med rött, 15 st, kommer från dn:s egen domän, övriga hundra är s.k. tredjepartskakor:

Ovanstående kontroll gjordes utan att ha stängt av kakor i webbläsaren och utan annonsblockerare i webbläsaren.
Om man stänger av mottagning av tredjepartskakor i webbläsaren så reduceras antalet kakor kraftigt från t.ex. dn.se till 15 förstapartskakor, och det lär knappast störa webbplatsens funktionalitet nämnvärt.
Merparten av tredjepartskakorna kommer från reklamförmedling (där en del aktörer sannolikt även försöker kartlägga rörelsemönster/surfvanor hos (de anonyma) användarna som underlag för riktad reklam).
Vid användning av annonsblockerare i webbläsaren så stoppades ca 80% av kakorna från dn och andra tidningssajter. Men hos dn dyker det då upp ett stort meddelande som uppmanar att inte använda annonsblockerare.

Många tidningssajter liksom webbplatserna i ovanstående kontroll är i dagsläget lagbrytare, de visar ingen kakvarning trots att de skickar kakor till användarnas datorer.

Så vilken nytta har internetanvändarna av alla kakvarningar? Knappast någon. Kakvarningarna i sin nuvarande form är meningslösa för användarna eftersom de varnar för alla kakor.
Som sagt, flytta kakvarningarna till webbläsarna istället. Då finns möjlighet att utveckla system som faktiskt ger användarna användbar information.

Diverse länkar

> pts.se/cookies <
> pts.se/sv/Privat/Internet/Skydd-av-uppgifter/Fragor-och-svar-om-kakor-for-anvandare1/ <
> en.wikipedia.org/wiki/HTTP_cookie <
> pts.se/sv/Nyheter/Internet/2017/PTS-vagleder-om-anvandningen-av-kakor/ (2017)
> ehandel.se/Inga-mer-varningar-for-kakor-EU-ser-over-cookie-lagen,9393.html (januari 2017)
> telegraph.co.uk/technology/2016/12/13/cookie-warnings-could-removed-websites-eu-proposals/ (dec 2016)
> ehandel.se/PTS-missade-att-varna-for-kakor-jobbar-med-nya-riktlinjer,7712.html (april 2016)
> emanuelkarlsten.se/07/harmed-anmaler-jag-riksdagen-for-brott-mot-lagen/ (2011)
> svd.se/ny-cookies-lag-skrammer-aktorer (2011)


* startmotorljuden kommer från Close (to the edit) med Art of Noise.

Sune & solen

Bild: katten Sune. “Here comes the sun, let’s have some fun”

Here comes the sun är också titeln på en gammal beatleslåt. Många intetsägande covers har gjorts på den, men några musiker sticker ut och försöker inte exakt efterlikna originalet. Exempelvis banden Ghost (“ockult rock”), Voodoo Glow Skulls (punk) och Rockapella (a capella).

Vägvredemörderskan fick 14 år och en skönhetsoperation

Tracie Andrews fick sitta 14 år i fängelse för att ha mördat sin pojkvän Lee Harvey med ett fyrtiotal knivhugg.
Uppdaterad 20 juni 2017

Lee Harvey, 25 år, mördades på en bilväg i England i december 1996. Mördaren hade skurit honom i halsen, utdelat cirka 40 knivhugg och lämnat honom att förblöda. (Antalet varierar mellan olika källor från 37 till “över 42”).

Lees flickvän Tracie Andrews, 27 år, berättade upprivet för polisen att paret i sin bil hade stoppats av en okänd bilist med vilt stirrande blick, varefter han hade knivskurit Lee och slagit Tracie i ansiktet. Enligt Tracie var det en “road rage attack”, dvs ett överfall från en bilförare som blivit arg på en annan bilförare.

Bild ovan: på en presskonferens med Lees föräldrar och Tracie några dagar efter mordet – innan polisen misstänkte Tracie – höll hon Lees mamma Maureen i handen och vädjade känslofyllt till allmänheten om tips att få fast mördaren.

Bild ovan: Tracie med sin blåtira som lär varit självförvållad, i syfte att lura polisen att hon och Lee hade blivit överfallna av en vildögd man. (Större bild finns här).

Innan mordet hade Tracie varit katalogmodell för hårförlängningar:


Kort tid efter presskonferensen försökte Tracie begå självmord med en överdos.
Och polisen upptäckte felaktigheter i Tracies berättelse, och man hittade spår som pekade mot Tracie. Ett blodigt avtryck från ett knivblad inuti Tracies stövel, en hårtuss från henne i Lees hand, och blodstänk på Tracies kläder.

Mordvapnet visade sig vara en liten fickkniv av typen schweizisk armékniv, knivbladet är uppskattningsvis endast 8-9 cm långt. Bild, exempel på sådan kniv:

Grannar uppgav att de ofta hört skrik från parets bostad. Vittnen berättade att Tracie varit våldsam mot både Lee och tidigare pojkvänner.

Tracie dömdes 1997 till livstids fängelse med 14 år som rekommenderad kortaste strafftid innan villkorlig frigivning kunde bli aktuell.
När Tracie slutligen erkände mordet hävdade hon att hon handlat i självförsvar.

År 2008, då Tracie fortfarande satt fängslad, släppte Maureen Harvey (mamman till den mördade Lee) sin bok “Pure Evil: How Tracie Andrews Murdered My Son, Deceived the Nation and Sentenced Me to a Life of Pain and Misery”.

Om boken: “… In this compelling and harrowing book, Maureen shares the turmoil of a bereaved mother trying to come to terms with the brutal murder of her son while at the same time fighting to bring his killer, who she had welcomed into her home, to justice. …”

Bild ovan: Lee’s föräldrar.

“Skönhetsoperationen”
Under fängelsetiden vistades Tracie fyra dagar på lasarett för att korrigera sin utskjutande underkäke (bekostades av skattebetalarna). Bild nedan: efter käkoperationen.

Efter 14 år i fängelse frigavs Tracie, som då hade förändrat utseende och bytt namn.

Bilder ovan: “the road rage killer” före och efter fängelsevistelsen.

Så gick det sen

I november 2012, mindre än ett år efter att vägvredemörderskan Tracie under nytt namn frigivits villkorligt från fängelset och fått jobb på en pub, beklagade sig tvåbarnsmamman Linsie Goldsworthy över att hennes man Phil Goldsworthy vänsterprasslade med Tracie. Phil jobbade  som dörrvakt på samma pub som Tracie.

Phil hade börjat ljuga och komma hem sent från jobbet på puben, och han slutade ha sex med sin fru Linsie. Hon sa till media att “den kvinnan har stulit min man”. Linsie berättade också att “If we went out with friends he would say excitedly, “Guess who’s working at the pub? The woman who stabbed her boyfriend to death”.

Äkte mannen Phil lär ha nekat till att ha en affär med Tracie. “That is untrue,’ he said. ‘My missus knows that isn’t true.”
Förra året (2016) rapporterades dock att Phil och Tracie planerar att gifta sig.

Bild ovan: Phil och Tracie.

Svt, kevinfilmer, med mera

I detta inlägg hamnar lite av varje om Kevin-fallet. [Senast uppdaterad 17 juni 2017]. Rubriker:

  • SVT:s Kevin-följetong
  • Olika grader av agerande, eller inget alls
  • Någon har anmält kevinfilmerna till granskningsnämnden
  • Exempel på tveksamheter
  • Därför kallas svt:s kevinfilmer inte “dokumentär” (här)

SVT:s Kevin-följetong fortsätter

Svt fortsätter knåpa ihop små videosnuttar istället för att granska och redovisa motbilden. Häromveckan (8 juni) publicerades sexminutersfilmen “Uppgifterna som Kevinutredningen valde att bortse ifrån”. Där berättas om några barn som uppgivit en senare tidpunkt för när de sett Kevin i livet.

Vad som INTE nämns i kortfilmen är att polisen gjorde 1300 (!) förhör, med totalt 482 personer varav 120 barn. I sådan mängd förhör finns alltid uppgifter som spretar åt olika håll. Och klockslag kan vara vanskligt att minnas med precision gällande triviala händelser, som t.ex. när man träffade nån i en vardaglig situation.

Frågan är hur svt har gjort urvalet bland dessa över tusen förhör. Svaret vet vi redan, de väljer ut uppgifter som pekar åt visst håll och utelämnar annat. (Vilket förstås inte utesluter att den av allmänheten osedda helheten faktiskt går i samma riktning som i svt:s filmer).

Olika grader av agerande, eller inget alls

Omfattningen av brödernas iakttagelser och agerande rörande Kevin, och vad den nya förundersökningen troligen kommer fram till, kan vara t.ex. något eller några av följande:

Att de sett Kevin ligga i vattnet.
Att de sett någon bråka med eller döda Kevin.
Att en eller båda bröderna misshandlade Kevin t.ex. genom lek som urartade, och att det slutade med att Kevin avled.
Att bröderna varken har gjort iakttagelser eller agerat. Det är vad svt:s filmer hävdar. Dvs att bröderna inte ens har sett Kevin ligga i vattnet. För säkerhets skull har svt även flyttat fram tidpunkten för Kevins död, till ett klockslag då bröderna lär befunnit sig på annan plats och således varken kan ha sett, hört eller gjort något gällande Kevin.

Samtidigt hävdas från annat håll att svt medvetet har utelämnat viktiga uppgifter i filmerna. Uppgifter som ger en helt annan helhetsbild än vad filmerna förmedlar.

Det är knepigt för de medborgare som vill bilda sig en egen uppfattning, eftersom källmaterialet som svt hämtar sina klipp och korta citat ifrån utgörs av sekretessbelagda uppgifter.

Därför kan ena sidan (svt) argumentera i stort sett ostört, utan att motbilderna kommer fram. Den andra sidan (de som av svt pekas ut som klandervärda), de som också har tillgång till de sekretessbelagda uppgifterna, kan/vågar inte argumentera offentligt på grund av sekretessen och oskuldspresumtionen.
Det är alltså som bäddat för svt att sprida och etablera en “alternativ sanning” eller felaktig bild.

Någon har anmält kevinfilmerna till granskningsnämnden

Den okände anmälaren uppger bl.a. att svt-serien “Fallet Kevin” är grovt vinklad och utelämnar viktiga fakta.

Svt:s kevinfilmer kan strida mot reglerna om opartiskhet och saklighet. Så här skriver Myndigheten för press, radio och tv (mprt) bl.a. på sin hemsida:

“Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter.”
– “Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
– “Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att
betydelsefulla uppgifter utelämnas.”

Samtidigt ger reglerna ett visst utrymme för att “ett inslag kan ha en kritisk utgångspunkt eller särskild vinkel.”

Statistiskt sett är chansen liten att anmälaren får rätt. Endast fem procent av anmälningarna leder till att programinslag fälls eller kritiseras. (2015).

Se även “Fallet Kevin anmält till granskningsnämnden” (nwt, 2017-06-15).

Exempel på tveksamheter

Några exempel på tveksamheter i och kring i svt:s kevinfilmer.

 Avgörande/centrala uppgifter i förhören lär ha utelämnats av svt.

 Innehållet i de sextio sidor anteckningar som brödernas pappa skrev lär ha undanhållits av svt.
(En av dessa sextio sidor offentliggjordes dock av polisen RS (Rolf Sandberg) några dagar efter del 2 av svt:s kevinfilmer. Den anteckningen visar att bröderna redan samma kväll som Kevin dog hade berättat för föräldrarna att Kevin låg i vattnet).

 I en tv-intervju några dagar efter första delen av stv:s kevinfilmer undanhöll svt:s medarbetare DJ (Dan Josefsson) på direkt fråga ANLEDNINGEN till att polisen 1998 hade bortsett från det som DJ kallar för “alibit”. DJ fick det därmed att framstå som att polisen gjort fel.
Dock så hade bröderna och deras föräldrar redan i tidigt skede (23 augusti 1998) berättat att bröderna varit nere vid stranden och sett Kevin ligga i vattnet, vilket alltså motsade “alibit” från den s.k. tioårige pojken som senare sa att bröderna inte varit vid stranden.

 Svt undanhöll uppgifter om pappans vittnesmål. Enligt en delvis kritisk artikel i Expressen (20 maj 2017) som lär tagit del av förundersökningen:
“I SVT:s “Dokument inifrån” uppges att ingen annan bekräftar Evas berättelse, frampressad på psykakuten. Men det stämmer inte. I flera förhör kommer även Weine säga att han hört Christian berätta att något hänt Kevin vid sjön.”

 När polisen RS berättade för media (efter del 2 av svt:s kevinfilmer) om pappans “dagboksanteckningar om morddagen”, så förvanskades det av DJ i en tv-intervju till att RS påstått att anteckningarna var skrivna i augusti, på morddagen. Fult gjort.
Observera att Svt/DJ inte hade nämnt dessa anteckningar i del 1 och 2 av sina filmer. Anteckningarna är besvärande för Svt/DJ, de går emot den bild Svt/DJ förmedlar. Så när RS offentliggjorde en av dessa anteckningar så kontrade DJ med att flytta fokus från den besvärande anteckningen och istället anklaga RS för lögn.
Kort tid efter detta blev RS mordhotad.

Därför kallas svt:s kevinfilmer inte “dokumentär” (här)

Några reaktioner har inkommit om att svt:s kevinfilmer i tidigare inlägg här på bloggen inte kallas “dokumentär”. Klargörande:

– En dokumentärfilm är en film, det är således helt korrekt att kalla den “film” oavsett vilken genre man anser att den tillhör.
– Svt:s kevinfilmer använder dramaturgiska grepp, musik och bildhantering, som mer liknar spelfilm än bra dokumentärfilm.
– Det är helheten som svt:s kevinfilmer förmedlar till tittarna som ger intrycket av dramatisering. Inte enskilda personers beteenden i t.ex. korta klipp från förhören. (Dock kan “kreativ” klippning till synes drastiskt förändra ett tidigare händelseförlopp).
– Det är uppenbart att svt:s kevinfilmer medvetet endast visar det som talar i en riktning och utelämnar annat.

Här används begreppet film istället för dokumentärfilm därför att de filmerna inte är bra dokumentärfilm. En bra dokumentär skapar inte tvivel och frågetecken kring filmmakarens objektivitet och agenda.