Häromveckan fick de två läkarna i da Costa-fallet ett mindre belopp av symbolisk karaktär därför att de i en friande morddom 1988 blev utpekade som styckare. Vi tar en titt.
Först lite bakgrund: de två läkarna ”obducenten” och ”allmänläkaren” åtalades 1988 för ”mord alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död”, i det mycket uppmärksammade fallet med styckmordet på Catrine da Costa.
Den ena mannen åtalades även för ”grov otukt med barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig” (anmält av dagispersonal), och den andre mannen åtalades även för misshandel av en annan prostituerad kvinna.
Läkarna åtalades inte för styckningen (gravfridsbrottet) eftersom det brottet hade hunnit preskriberas*.
Domstolen frikände båda läkarna på samtliga åtalspunkter. Samtidigt skrevs i domskälen att båda var skyldiga till styckningen. Vilket senare ledde till att deras läkarlegitimationer återkallades, vilket medfört att de sedan dess inte kunnat arbeta som läkare.
Genom årens lopp har de två männen vid flertalet tillfällen överklagat skrivningen i domskälen, de har stämt staten på 40 miljoner kronor (år 2010), och de har även vänt sig till Europadomstolen flera gånger. Sammanlagt i ett tjugotal domstolsärenden under åren 1988 till 2014.
Men de fick avslag på allt.
Nutid (2026)
Efter att ”obducenten” och ”allmänläkaren” i maj 2026 via advokat vänt sig till regeringen med ansökan om ersättning ex gratia, meddelades en månad senare att männen beviljas ersättning med två miljoner kronor vardera. (De hade ansökt om fem miljoner var, eller vad regeringen ansåg skäligt).
Det kan tyckas lite jämfört med de 40 miljoner kronor läkarna tidigare har begärt i skadestånd i domstol.
Men ex gratia-ersättningen är ett belopp av symbolisk karaktär, det är inte ett skadestånd i den meningen, man värderar inte skadan som vid skadeståndsmål. Tanken är att ersättningen ex gratia kan bidra till de två männens upprättelse och möjligheter att gå vidare i livet.
För övrigt är två miljoner bland de största belopp som utbetalats till enskild person i ex gratia-ärenden. (Det har förekommit flera mycket större totalbelopp, men de har då delats av många personer i gruppersättningar).
Anledningen till ersättningen, och det som kritiseras av regeringen, är formuleringen i domskälen 1988 rörande styckningen av Catrine da Costa, där de två männen i en frikännande dom belades med skuld för gravfridsbrottet (styckningen) som de inte var åtalade för (därför att det var preskriberat), och som de inte kunde överklaga (friande dom kan inte överklagas av de åtalade).
Regeringen tar inte ställning i skuldfrågan, varken rörande styckningen eller brotten männen var åtalade för. Det är upp till åklagare eller domstol, men någon sådan omprövning har inte gjorts i detta fall. (SVTs da Costa-filmer som sändes för ett par år sedan ledde inte till någon ny granskning utförd av åklagare, så som skett tidigare i andra fall).
Raserade läkarkarriärer, ändå
Även om domskälen inte hade innehållit skrivningen om deras skuld till styckningen, så kan de båda läkarna fått svårigheter med sin yrkesutövning.
Läkare, lärare, vårdpersonal och personer inom andra förtroendeyrken kan få svårt att arbeta inom sitt yrke eller tvingas lämna yrket om de blir åtalade för grova brott men frikända i domstol. Särskilt när fallet uppmärksammats mycket i media och i mediedrev, det har skapats en skuld i opinionen, cementerats en bild som inte går att tvätta bort, gjort dem yrkesmässigt ”radioaktiva”.
Det kan leda till förlorat förtroende, kollegor som tar avstånd, oro hos patienter, elever osv, arbetsgivare som inte vågar anställa.
Eller om det gravfridsbrottet inte hade varit preskriberat när männen åtalades 1988, då hade de två läkarna troligen dömts till ett halvårs fängelse för det brottet (som då kallades brott mot griftefrid, med preskriptionstiden två år*). Och deras läkarlegitimationer hade sannolikt återkallats.
*) Om preskription för gravfridsbrott.
Några år efter den rättegången 1988 ökades preskriptionstiden från två till fem år för brott mot griftefrid, straffmaximum höjdes till två års fängelse. (Det skedde 1993).
Senare ändrades benämningen på sådana brott till ”gravfridsbrott”, och man införde även rubriceringen ”grovt gravfridsbrott” med preskriptionstiden 10 år och straffmaximum fyra års fängelse.
Mera:
– Regeringen har beviljat ersättning ex gratia i uppmärksammat fall (2026-06-16):
regeringen.se/pressmeddelanden/2026/06/regeringen-har-beviljat-ersattning-ex-gratia-i-uppmarksammat-fall/
(inklusive pressträffen på video)
Det dröjde elva månader innan polisen undersökte Violas oskyddade tillhörigheter på elevhemmet i staden. Där fanns bland annat mängder av Violas brev, anteckningar med mera i en resväska. Det förvarades ganska öppet och olåst, folk kunde kliva in och rota bland Violas personliga saker.
”Dödsgåtan Viola Widegren” handlar om sjuttonåriga Viola som försvann spårlöst en decemberkväll i Västerbränna nära Sollefteå år 1948.
Det sammanfattar nog lagom svepande uppfattningen även bland forskare, även där finns olika meningar om vad som har störst inverkan. En del lutar mer åt gener och könshormoner, andra mer åt sociala och kulturella faktorer.
”The fact that males are more aggressive and more violent is reflected by their anatomy itself; in many animals species they are heavier, more muscular, better armed with means of attack and defense.
Och så var det senare, när ”mjölnaren” berättade sin historia, att hennes ansikte först bara spöklikt fick en vitare nyans av blek.
