Här kommenteras kortfattat flera av polisens okända misstag som avslöjas i ”Dödsgåtan Viola Widegren” av John Karlsson.
Den stora polisutredningen om Violas försvinnande var till stora delar väl utförd, men innehåller också några misstag och missar som kan medfört att fallet förblev ouppklarat.
Det framkommer i boken som publicerar nya uppgifter som varit okända för allmänheten i 75 år och som nu ger Violagåtan nya infallsvinklar.
Det dröjde elva månader innan polisen undersökte Violas oskyddade tillhörigheter på elevhemmet i staden. Där fanns bland annat mängder av Violas brev, anteckningar med mera i en resväska. Det förvarades ganska öppet och olåst, folk kunde kliva in och rota bland Violas personliga saker.
Det uppdagades efter att en journalist tagit några av Violas brev.
Under de elva månaderna kan det försvunnit eller stulits viktiga ledtrådar, t.ex. anteckningar, brev eller dagbok.
På elevhemmet stod också Violas bruna promenadskor, som hon enligt signalementet hade burit kvällen hon försvann elva månader tidigare. Samtidigt saknades hennes svarta skor med hög klack.
Hur gick det till? Var Viola på elevhemmet efter att hon försvann från föräldrahemmet i Västerbränna?
Violas ingifte morbror agerade suspekt veckan efter försvinnandet, ett agerande som polisen troligen inte ens lade märke till och därför aldrig utredde.
Vad var anledningen till hans agerande? Var han inblandad i Violas försvinnande?
Den okända kvinna som står överst på Violas adresslista förhördes inte av polisen (listan hittades också efter elva månader). Strax under kvinnans namn finns Violas närmaste vänner.
Vem var kvinnan överst på listan? Hade hon mer information om Viola?
Bokens granskning hittade fem oöppnade brev till Viola, brev som dåtida polisen missade. Ett av de breven var från en tysk kille som kort tid innan Violas försvinnande skrev att han planerat en resa till Sverige.
Reste han till Sverige utan Violas vetskap? Innan Viola försvann? Var han en dåtida stalker?
Viola ”Vivi” Widegren (bild från bokens inledning)
”Dödsgåtan Viola Widegren” handlar om sjuttonåriga Viola som försvann spårlöst en decemberkväll i Västerbränna nära Sollefteå år 1948.
Undertiteln är ”Polisutredningen om tjejen som spårlöst försvann”.
Utöver den omfattande polisutredningen granskas brev till/från Viola och till/från föräldrarna, brev från allmänheten, brev till polisen, och bouppteckningar, sjukjournaler och andra dåtida dokument, samt press och litteratur.
Där tas också upp olika teorier om vad som kan ha hänt:
som självmord, olycka, mord (med olika gärningsmän) och rymning.
Angående teorierna om rymning kan nämnas att sex månader innan Viola försvann fick hon ett guldhalsband av sin välbärgade faster från Amerika, vilket väcker frågan om Viola även fick pengar och annat stöd av fastern och som möjliggjorde rymning.
I bokens inledning finns en rad ur avskedsvisan ”Felicia adjö” av vissångaren Cornelis Vreeswijk (bild ovan).
Den visan började spelas i radio i september 1968, tjugo år efter att Viola hade försvunnit.
Ett halvår senare skickade Violas pappa Carl in en ansökan om dödförklaring av Viola.
Carl — som i många år hade framfört tanken att hans dotter hade rymt och fortfarande levde — kan ha berörts av Cornelis avskedsvisa om Felicia som också hade försvunnit spårlöst, men där hoppet nu var ute att hon fortfarande var i livet, enligt Cornelis:
”Felicia är död, död är mitt enda hopp, försvunnen hennes kropp” (Ur ”Felicia adjö”).
Det sammanfattar nog lagom svepande uppfattningen även bland forskare, även där finns olika meningar om vad som har störst inverkan. En del lutar mer åt gener och könshormoner, andra mer åt sociala och kulturella faktorer.
”The fact that males are more aggressive and more violent is reflected by their anatomy itself; in many animals species they are heavier, more muscular, better armed with means of attack and defense.
Och så var det senare, när ”mjölnaren” berättade sin historia, att hennes ansikte först bara spöklikt fick en vitare nyans av blek.
