Etikettarkiv: J.A. kartor

Om surhål, rotvältor och Johan

I skogarna vid Bosvedjan tycks det funnits gott om ställen för en liten pojke att försvinna i. Genom olyckshändelse eller på annat sätt. Surhål, rotvältor, bergsskrevor, grottor.
Uppdaterad 21 september 2015

I juni 1986, drygt fem år efter Johan Asplunds försvinnande, genomförde hans föräldrar en ny sökinsats i skogarna intill Bosvedjan. Tillsammans med pappans gamle brottarvän advokaten Pelle Svensson och ytterligare en bekant, samt en metalldetektor, begav de fyra sig ut i skogen intill Johans bostad och sökte bland rotvältor, surhål, grottor, bergsskrevor och stenrösen.
Uppenbarligen ansåg föräldrarna att polisens eftersökningar 1980 kanske inte hade varit tillräckligt noggranna.

Sankmarker vid Bosvedjan:

Kartan ovan visar att det finns gott om sankmarker (inringade med rött) inom gångavstånd från Johans bostad (blått) i Bosvedjan. De största är Rödmyran, Vinmyran och Porsmyran. Samtliga ligger nära promenadstigar.

Föräldrarnas sökinsats 1986 i skogarna utanför Bosvedjan gav inget resultat. Finns Johan kvar där nånstans bland sankmarkerna och bergen vid Bosvedjan? Trampade Johan ned i ett djupt surhål? Ramlade han ned i en bergsskreva? Hamnade han under en rotvälta? (Eller blev han tagen av “Johanmannen” som bodde i Sundsvall, eller rentav av Bergwall som bodde i Falun?)

Om Surhål / Blöthål

Johans föräldrar sökte bland annat i surhål, det framgår i följande beskrivning av deras eftersökning 1986. Ur “Fallet Johan” av Göran Elwin, sid 7:
“De letar i stenrösen, trevar sig in i grottor och känner ner i surhål, men framför allt tittar de efter rotvältor med avsågade stammar.”

Nedan visas några exempel på olyckor gällande surhål.

Artikel “Kvinna saknas i fjällen”, Dagens Nyheter, 1993-06-08 (min fetstil):
“En 32-årig kvinna från Laholm är sedan tre dygn spårlöst försvunnen i Härjedalsfjällen i närheten av Mittådalen. Ett stort räddningspådrag har med hjälp av ridande polis och helikopter genomsökt ett sex kvadratmil stort område.
– Kvinnan försvann i ett område med sämsta tänkbara terräng. Tjärnar, myrar och stora surhål avlöser varandra. Man kan passera nästan intill en människa utan att märka något. Och går man ned i ett av de otaliga surhålen kan man försvinna helt på nolltid, säger Christer Ramsell vid polisen i Funäsdalen. […]”
Anm: Mittådalen ligger ca 25 mil väster om Sundsvall.

Artikel “Nedgången kvinna drogs ur surhål” (i Dalarna), DT, 2002-09-14 (min fetstil):
“Klockan 14 30 i går ringde en man till SOS och berättade att en medelålders kvinna gått ner sig i en myr och fastnat. Själv tordes han inte gå ut på myren. Han var rädd för att hans också skulle fastna.
Stationen i Tandådalen ryckte, något undrande, ut med full styrka: fem man i brandbil, bandvagn och dubbelbemannad ambulans. Efter några minuter och en kilometers färd var de framme vid olyckssplatsen. Knappt 100 meter från vägen fanns kvinnan, nedsjunken till midjan i ett blöthål. Bandvagnen stannade på vägen. Räddningsstyrkan med ambulanspersonalen i spetsen tog sig fram till den nödställda till fots och efter tio minuter var hon på fast mark igen. […]”

Artikel “Pojke räddades ur gyttjan” (i nordvästra Skåne), DN, 1994-04-20:
“Klockan är halv elva på kvällen, det är nollgradigt och åttaårige Johan är fortfarande försvunnen. En av polisens hundar markerar flera gånger att den hittat något och springer ut i den sanka kärrmarken. Och när polisen riktar sin strålkastare ut mot gyttjan ser de Johans huvud och ena axel sticka upp ur dyn.
– Egentligen är det otroligt, säger Leif Swahn, vakthavande befäl vid Ängelholmspolisen. Hade vi inte hittat honom då hade han inte klarat sig. […]” (>>Läs mer).

Om Rotvältor

Rotvältor är träd som fallit och slitit upp hål i marken där rötterna varit.

Rotvälta. Grotta eller koja som kan bli en dödsfälla om den slår igen.

1986 sökte Johans föräldrar vid rotvältor (som sannolikt även polisen hade gjort 1980). Deras teori var, enligt Elwin sid 7:
“En mördare som vill gömma en kropp kan lägga den i hålet efter en rotvälta och såga av trädets topp. Då förskjuts tyngdpunkten och rotvältan fjädrar tillbaka, slår till som en råttfälla över hålet och döljer kroppen.”

Den animerade bilden ovan visar hur rotvältan slår igen blixtsnabbt när man sågar av stammen. (Anm: dessförinnan tycks de sågat av en mindre trädstam vid sidan om den större).

En rotvälta kan dock slå igen av sig själv, utan sågning. T.ex. om trädet knäcktes då det träffade marken så att endast en mindre del av trädet håller rotvältan uppe.

Anm: Det är nog mindre sannolikt att en mördare skulle ställa sig och såga i en trädstam vid den döda kroppen för att försöka få en rotfälla att slå igen (som i föräldrarnas antagande i citatet ovan från Elwins bok). Sågandet kan dra till sig uppmärksamhet, och dessutom kanske rotfällan inte slår igen som det var tänkt. I några äldre tidningsartiklar där man hittat mordoffer i rotvältor så tycks de varit nedgrävda eller nedstoppade i rotvältorna, dvs rotvältorna var fortfarande mer eller mindre öppna.

Mer om rotvältor
Ur artikel “Skogen livsfarlig lekplats efter höstens stormar”, Helsingborgs Dagblad, 1996-04-02 (min fetstil):
“Det finns närmare 20 miljoner potentiella dödsfällor i skogar, parker och strövområden. […]
Farliga kojor. En välta kan väga lika mycket som en personbil och skogsstyrelsen liknar den fallande vältan vid en kross. Inuti finns det ofta stenar och hårda, kantiga rötter. Och den kan falla åt båda hållen. Skogsstyrelsen varnar speciellt för vältor i strövområden och parker. Ofta finns ris kvar runt vältorna från när träden sågades upp. Påsklediga barn kan lätt frestas att använda riset till att bygga en koja med vältan som en av väggarna. Det räcker att någon kliver på vältan eller befinner sig i dess närhet för att den ska slå igen och katastrofen kan vara ett faktum. Enligt Anders Olsson på skogsstyrelsen är det inte ovanligt med olyckor där vältor faller över människor. Oftast handlar det om skogsarbetare som råkar illa ut.”

Polisens hundar 1980?

Varken polisens eftersökning 1980 eller föräldrarnas sökinsats 1986 i skogarna utanför Bosvedjan gav något resultat. Hur noggrant sökte polisen med hundar 1980 i skogarna vid Bosvedjan? I de artiklar och intervjuer jag hittat så uppges endast sparsamt att polisen “hade hundar ute” vid eftersökningarna (inte närmare specificerat som liksökhundar e.dyl). Hade de hundarna de egenskaper som krävdes, var hundarna renodlade liksökhundar? Hur väl tränade var de för liksökning, kan man undra. Exempelvis enligt polisens hundförare år 2013 (SR P1, Studio Ett, 2013-12-05) så är det först på senare år som polisen satsat på hundar som enbart markerar för mänsklig förruttnelse (tidigare anlitades privattränade liksökhundar). Det har skett en kompetensutveckling genom åren, både hos polisens egna hundar och gällande sökhundar generellt. Frågan är då hur kapabla hundarna var som användes 1980 vid eftersökningarna av Johan Asplund. Och hur väl de hundarna användes.

Se även:
– Inte för sent att hitta Johan med kvalificerad liksökhund.
– Kartor: Bosvedjan med omnejd.

Kartor: Bosvedjan med omnejd

Kartor över Bosvedjan i Sundsvall. Gällande fallet Johan Asplund, den elvaårige pojken som försvann spårlöst fredagen den 7 november 1980.
Uppdaterad 13 september 2015

Nedanstående kartor är från nutid utom kartan/skissen som domstolen använde 1985-1986 vid det enskilda åtal som föräldrarna Asplund drev mot en man.

Översikt Sundsvall – Bosvedjan:

Blå ring = Asplunds bostad i Bosvedjan. Strax öster om Bosvedjan passerar E4:an. Strax väster om Bosvedjan fanns/finns stora skogsområden.

Bosvedjan:

Bebyggelsen i Bosvedjans bostadsområde, som omges av Bågevägen, tycks vara ungefär samma nu som på 1980-talet. Beskrivning av ovanstående karta:

  • Johan och mamman bodde i en trerumslägenhet – på markplan i ett trevåningshus – på Bågevägen 39 C i Bosvedjan i Sundsvall. Markerat med blå ring ovan.
  • Skolan där elvårige Johan gick låg bara några minuters promenad från bostaden.
  • Vattentornet ligger ca tio minuters promenad från bostaden.
  • I området norr om Bosvedjan verkar bebyggelsen ha varit mindre utbredd 1980 än i nutid.

Bågevägen 39 C och skolan:

Ca 250 meter mellan Bågevägen 39 C och skolans huvudbyggnad.

Domstolens karta från 1985-86 (modifierad):

Ovanstående är en modifierad version av den karta* domstolen använde 1985-86. I originalet är vattentornet placerat i själva bostadsområdet (överkryssat ovan) men enligt Lantmäteriets karta från den tiden var tornet beläget en bit nordväst utanför bostadsområdet (dvs som idag, se annan karta ovan).
Anm: domstolskartan visar enbart den för fallet mest relevanta bebyggelsen i Bosvedjan.

Bågevägen 39, baksidan, mot parkeringsplatsen:

Fönstren i något av de två markerade fönsterparen på bilden var Johans sovrumsfönster och deras köksfönster. (Det är oklart vilka av de två fönsterparen som var Asplunds. De markerade fönsterparen tillhör varsitt hushåll, med trappuppgång emellan, på Bågevägen 39 C. Hela byggnaden har fyra trappuppgångar, 39 A till D).
Framför Johans sovrumsfönster lär det ha funnits en björk. Till vänster utanför bild finns parkeringsplatser.

Vittnesmål gällande bil vid björk

Mannen som föräldrarna Asplund tillsammans med advokat Pelle Svensson fick fälld i tingsrätten 1985 för olaga frihetsberövande (fälldes på indicier, friades sedan i hovrätten) var mammans tidigare pojkvän.
Ett vittne uppgav sig ha sett mannens bil ståendes vid björken utanför Johans sovrumsfönster tidigt på morgonen dagen innan Johan försvann 1980. Med tanke på att köksfönstret ligger alldeles intill Johans sovrumsfönster så kan det tyckas märkligt att han skulle ha ställt sig där med risk för att bli sedd – bara några meter strax utanför deras fönster på markplan – om han planerade ett brott.

Skogarna kring Bosvedjan:

Som synes finns det stora skogsområden på kort promenadavstånd från bostaden.
Nedan visas samma karta men med några av skogsstigarna markerade med violett:

Från “Bäckravinen” söder om Bosvedjan, förbi Vattentornet och upp till Fågelsången (där nånstans låg “torpet Fågelsången”, oklart exakt var) är det en gångsträcka på uppåt 3 km.
Det var i det området som föräldrarna Asplund, Pelle Svensson och några till i juni 1986 gjorde en förnyad sökinsats, drygt fem år efter Johans försvinnande, ett par månader efter deras nederlag i hovrätten april 1986 då den man friades som Asplunds året innan hade lyckats få dömd i tingsrätten.

Se även inlägg Om surhål, rotvältor och Johan. (Karta över sankmarker vid Bosvedjan).

————-
* Domstolens karta är från boken “Fallet Johan”, 1986, Göran Elwin.