Blek trovärdighet i nya Kevin-utredningen

Efter att nu även ha lyssnat på presskonferensen från förra veckan så bleknar trovärdigheten i senaste Kevin-utredningen (2018).

Övertolkning av skrik i bostadsområdet

Åklagaren tyckte att tidpunkten för Kevins död kan avgöras utifrån ett eller flera skrik som olika personer sade sig ha hört i bostadsområdet omkring sextiden. Åklagaren:
“…ett eller flera skrik omkring 18-tiden… som olika personer berättat om… och uppgifter om en bensintankning vid den tiden… en omständighet som med betydande styrka talar för att bröderna ej kan varit där.”

Det är en blek slutsats från utredningen. Det fanns många barnfamiljer i det bostadsområdet. Barn leker högljutt och skriker av en mängd andra orsaker än att de är i fara eller håller på att dö. Skriket kan t.o.m. kommit från några som till sin förskräckelse hittade Kevin död, och som sedan inte ville ha med polisen att göra.

Att folk var ovilliga att prata med polisen framgår i polisens rapport från den tiden (1998):
– “… polisen upplevde det som att många av barnen ljög om allt möjligt.”
– “… Barn som genom egna erfarenheter lärt sig att det är förenat med livsfara att säga något av innehåll till en person i uniform. När de förhördes blev de intressanta eftersom de ljög om allt.”
– “… Och när vi började kontrollera alla barnen och föräldrar i området, jag ska inte säga att de ljög, men de undanhöll information som var viktig för oss.”

Anm: häromdan uppgav media att Kevin antas ha dött mellan kl 17 och 21.40, enligt åklagaren i utredningen. Och att det lutar mer åt början än senare delen av den tidsperioden, enligt åklagaren. Dvs att döden inträffade vid kl 17-18-tiden eller något senare.

Övertro på plantering av falska minnen

Att det skulle ha planterats falska, självutpekande minnen i en hel familj, även hos de båda föräldrarna, verkar inte trovärdigt. Därför att:

– Det var minnen som hade stor negativ inverkan på hela familjen, som pekade ut familjens två barn på ett mycket obehagligt sätt. Såna allvarliga minnen låter sig knappast planteras hos flera vuxna i en familj så enkelt som det har framställts, särskilt inte när det handlar om deras egna barn.

– Under de flera månader som utredningen pågick umgicks familjemedlemmarna med varandra och kunde jämföra vad som sagts. Under såna förutsättningar är det osannolikt att föräldrarna skulle låta den typen av falska minnen få fotfäste hos dem själva.

Lika osannolikt verkar det vara att falska minnen låg bakom pappans anteckningar efter utredningen om vad barnen hade sagt. T.ex. där pappan ritade den skiss som han uppgav att ena barnet hade gjort en stund efter att de kom inrusande från stranden samma eftermiddag som Kevin dog:

Då är det betydligt mer sannolikt att det som föräldrarna uppgav att barnen hade sagt samma eftermiddag faktiskt var sant, att de hade sett Kevin ligga död i vattnet. (Vilket förstås inte bevisar att barnen även var involverade i Kevins död). Exempelvis att bröderna var borta några minuter från hemmet, upptäckte Kevin och sedan sprang tillbaka.

Den nya utredningens övertolkning av uppgiften om skriket, och det lättvindiga påståendet om plantering av viktiga minnen hos båda föräldrarna, förtar helhetsintrycket och sår tvivel i resten av utredningens slutsatser.

Utredningen hade haft större trovärdighet om man inte varit så angelägen att sopa bort allt som pekar på att bröderna överhuvudtaget varit i området. Man hade kunnat undvika övertolkningar och ändå avfört alla från utredningen.

Om man som den nya utredningen utgår ifrån att ingen av brödernas uppgifter “beskriver nåt självupplevt” (som en av utredarna uttryckte det i slutet på presskonferensen), att man bestämmer sig för att allt som barnen sa var falskt, inklusive uppgifter om andra personer som barnen uppgav sig ha sett, så kan det försvåra eller omöjliggöra eventuella fler försök att lösa fallet.

Mera:
Kevin-fallet enligt 2018 års polisutredning.
Kevin-fallet enligt polisen 1998.
Kevin-fallet (kategori).

40 miljoner i skadestånd

Kaj Linna som fick resning och friades efter nästan tretton år* i fängelse får nu 18 miljoner kronor i skadestånd, meddelade JK nyligen. Det är skattefritt.
[Uppdaterad 6 april 2018]

För en löntagare motsvarar* 18 miljoner kr i fickan för den tiden en bruttoinkomst på cirka:

255.000 kr i månadslön.
– 3,1 miljoner kronor i årslön.
– 39,8 miljoner kronor totalt efter 13 år.

En hyfsad lön för att göra ingenting, om de tretton åren med starkt begränsad rörlighet hade varit frivilliga. Exempelvis om Linna hade ljugit medvetet och angett sig själv… om Linna hade erkänt mordet på Roger Lindberg… och om Linna själv hade levererat flera uppgifter som pekade på att han var skyldig… om Linna i domstol hade strävat efter att fällas för mord… och om Linna hade författat och publicerat en bok där han berättade om mordet…
Om Linna hade gjort allt detta och efter 13 år avslöjat att han ljugit om alltihop, och då fått x miljoner i skadestånd. Då hade det varit en ganska bra affär för honom.

Men så är inte fallet, Linna nekade från första början och dömdes mot sitt nekande. I motsats till en annan morddömd som också friades efter många år, se nedan.

Riksåklagarens uppmuntran till ljug

Riksåklagaren verkar uppmuntra svenskarna att ljuga inför rättsväsendet. Det är kontentan av riksåklagarens uttalande förra månaden om författaren Sture Bergwall som liksom Linna var frihetsberövad många år. Men som i motsats till Linna var det av egen vilja, enligt Bergwalls egna uppgifter. Riksåklagaren tycker att staten ska ta fulla ansvaret, trots att Bergwall själv i efterhand har uppgett att han ljög medvetet och att han anser sig ha ansvar i det hela.

Det är JK som beslutar om skadestånd. Vad som var anledningen till att riksåklagaren formellt framförde sin åsikt till JK framgick inte.
Hur som helst, om DU kära läsare som aldrig mördat nån känner dig manad att med lögner och tricks bli dömd och berömd under det kommande decenniet, för att därefter få ett fett skadestånd, då tycks du ha nuvarande riksåklagarens fulla stöd.

(Förtydligande: ovanstående stycke om RÅ har inget att göra med Kaj Linna eller bröderna Lindberg-fallet).

Bakgrund till skadeståndet

Hur ser egentligen bakgrunden ut till Linnas skadestånd? Här är en sammanfattning.
Linna dömdes år 2004 av tingsrätten till livstids fängelse för:
– mord och grovt rån hos bröderna Lindberg i Kalamark år 2004,
– och för inbrottsstöld i en Konsumbutik i Arjeplog år 2000.
Domen överklagades till hovrätten utan framgång för Linna.
Bevisningen bestod av vittnesmål (som påstod sig ha indirekta uppgifter om brottet) och av indicier.

Linna sökte resning åren 2006 och 2010 utan framgång.

I december 2016 beviljade HD resning eftersom huvudvittnet hade ändrat sin berättelse. Linna hade då sökt resning för mordet och rånet, men inte för inbrottsstölden.

Den 2017-06-15 friade hovrätten Linna från åtalet för mord och grovt rån. (Han släpptes fri redan två veckor tidigare, i väntan på domen).
När det viktigaste beviset (huvudvittnet) sjönk i trovärdighet så nådde inte totala bevisningen längre upp till fällande dom. Dessutom bestod bevisningen av indicier som var för sig kan minska i bevisvärde om något av de övriga bevisen minskar i värde.
Hovrätten säger att “Det saknas bevisning som direkt binder Kaj Linna till de åtalade gärningarna.”. Och angående diverse indicier: “…kan inte sammantagna sägas bilda ett mönster som har något större bevisvärde i skuldfrågan.”

Gällande inbrottsstölden, som han alltså inte friades från, så tycks PÅFÖLJDEN för det brottet så att säga ‘försvinna’ enligt följande:
– Den typen av brott kan ge fängelse i högst två år.
– Men, någon påföljd har aldrig ådömts för det brottet eftersom det bakades in i livstidsdomen gällande mord och grovt rån.
– Eftersom det gått mer än 15 år sedan det brottet begicks (år 2000), så får man i efterhand inte ådöma någon påföljd.

Linna får därför ingen påföljd för inbrottsstölden. Och det är anledningen till att man inte räknar bort detta (högst 2 år) från de cirka tretton åren han totalt varit frihetsberövad och som han nu får skadestånd för.


* KL satt fängslad tiden 2004-12-29 (tingsrättsdomen) till 2017-06-15 (friande hovrättsdomen, dock släpptes han redan den 30 maj i väntan på hovrättsdomen), samt i häkte före tingsrättsdomen 2004, vilket sammanlagt blir cirka tretton år frihetsberövad.
* Beräknad “bruttoinkomst” med reservation för ev. felaktigheter i verktyget som användes: ekonomifakta.se/…/Rakna-ut-din-skatt (kommun Älsvbyn, födelseår 1962, inga övriga inkomster).
Och beräkningen gäller utifrån dagens (år 2018) skattesatser och regler, resultatet kan avvika från en noggrannare beräkning för de tretton åren.
18 miljoner skattefritt fördelat på 13 år blir 115.385 kr i månaden, vilket enligt ovan motsvarar en bruttolön på 255.000 kr per månad. (Det blir 55 % i kommunal + statlig inkomstskatt).

Tiden fram till ubåtsfärden

Här granskas tiden fram till ubåtsfärden i Kim Wall-fallet. Detta inlägg kompletterar tidslinjen i tidigare inlägg.

I mars 2017 flyttade Kim Wall och pojkvännen till musikkollektivet “Musikværftet” på Refshaleön. Egentligen var boende inte tillåtet där, det var avsett för ljudstudior och övningslokaler, så det tycks varit ett temporärt boende.

Huset som Wall flyttade till låg mitt emellan Peter Madsens verkstad och ubåtskajen, med endast ett par minuters promenad åt vardera hållet:

Bild ovan: KW = Kim Walls bostad, PM = Peter Madsens verkstad (som även lär använts som bostad), samt ubåtskajen.

Från Walls bostad var det ca 200 meter till Madsens verkstad, och ca 200 meter åt andra hållet till kajen där ubåten låg förtöjd. (Tvåhundra meter motsvarar 2 – 3 minuters promenad).
Varje gång Madsen rörde sig mellan sin verkstad och ubåtskajen kan han ha passerat området med Walls hus med musikkollektivet. Där fanns också en bar med uteplats och öppen eld, där Madsen ibland satt som “en lugn och tyst kille” enligt vittnen.

Den 24 mars 2017 lär Wall ha kontaktat Madsen (det kan ha varit kort tid efter hennes flytt till Refshaleön). Hon ville intervjua Madsen för en artikel om “rymdkapplöpningen på Refshaleön”. (Madsen byggde ju även raketer).
Det tycks dock inte gjorts någon intervju vid det tillfället.

Drygt fyra månader senare, torsdagen den 10 augusti 2017, beslutades att de skulle göra ubåtsfärden. Till saken hör också att Wall och pojkvännen hade en avskedsfest med några vänner den kvällen, eftersom paret snart skulle resa till Kina.

Så långt är uppgifterna som sipprat ut till media samstämmiga. Men för den inledande kontakten under torsdagen 10 augusti förekommer olika varianter av händelseförloppet:

– Variant 1: Madsen kontaktade henne (“efter fyra månaders tystnad”). Och Madsen föreslog att de skulle åka ubåt, samma kväll.
– Variant 2: Wall kontaktade honom. Och Wall frågade om de kunde ta en ubåtstur, samma kväll.

Variant 1 passar bättre in på teorin att Madsen hade planlagt det hela.

Variant 2 förekommer framför allt i senaste tidens danska tidningsartiklar, och är ungefär som följande:
Hon (Wall) ringde till honom (Madsen) “klokken 16.38” den 10 augusti. De träffades en kort stund i hans verkstad, Wall frågade om de kunde ta en tur i hans ubåt. Madsen föreslog nästa dag, men det kunde Wall inte, så de enades om att segla ut samma kväll.

Bild ovan: i Madsens verkstad.

Kring 18.30 sände Madsen en bild på ubåten till Wall och ett meddelande att skeppet var klart för avfärd (citat från dansk artikel):
“»Skibet er klar og i god stand. Venter bare på magasinet Wired’s reporter,«
Kim Wall svarede: »Fantastisk. Er blot nogle få minutter herfra.«”

Vid 19-tiden avseglade Wall och Madsen med ubåten (i ytläge).
Wall lämnade alltså avskedsfesten för några timmars ubåtsfärd, vännerna stod en bit norr om ubåtskajen, vinkade och beskådade avfärden.

Relationen mellan Wall och Madsen?

Både åklagaren och Madsen säger att Walls och Madsens relation var “professionell”. Och enligt åklagaren finns inga belägg för att Wall och Madsen träffats tiden mellan 24 mars och 10 augusti.
Det skulle knappast gynna Madsen eller åklagaren om något annat framkom, t.ex. att Wall och Madsen hade träffats eller umgåtts en del före den 10 augusti.
Det verkar dock smått osannolikt att de aldrig skulle ha råkat träffas under de dryga fyra månaderna, med tanke på att Wall bodde såpass nära verkstaden och ubåten.

Ubåtsfärden

– Kl 20.16 (torsdag 10 aug): Wall messar från ubåten till sin pojkvän, det är sista livstecknet från henne (citat från dansk artikel):
“Sidste livstegn fra Kim Wall var fire sms-beskeder på engelsk:
»Jeg er stadig i live, forresten«
»Men går ned nu«
»Jeg elsker dig!!!!!!«
»Han har endda taget kaffe og kager med.«”
Dvs:
“Jag lever fortfarande, förresten. Men går ner nu. Jag älskar dig!!!! Han har även tagit med kaffe och kakor.”

Mera om ubåtsfärden och brotten får troligen vänta tills domen har fallit och fler uppgifter har offentliggjorts. (I Danmark är det sekretess på förundersökningen ända fram till domen).

Mera:
BDSM-spåren i Kim Wall-fallet.

Oj vilka otursförföljda läkare

‘Obducenten’ och ‘allmänläkaren’ har fått avslag hela tio (10) gånger hos landets högsta rättsinstanser under åren 1989 till 2014. Vi tittar närmare.
[Uppdaterad 29 mars 2018]

Ett 20-tal domstolsärenden och rättegångar har hanterat daCosta-fallet, ‘obducenten’ och ‘allmänläkaren’ sedan 1988. Även Europadomstolen lär varit involverad ett par gånger, utan framgång för de två läkarna.

Catrine da Costa

Över hälften av dessa har handlat om resningsansökningar m.m. i olika instanser. Exempelvis till de högsta rättsinstanserna har läkarna vänt sig:
Sju (7) gånger till Högsta förvaltningsdomstolen, gällande prövningstillstånd samt resningsansökningar, under åren 1992 till 2014. (Källa).
Tre gånger till Högsta domstolen, gällande prövningstillstånd, resningsansökning samt skadeståndskrav, åren 1988 till 2012.
Resultatet: avslag på ALLT.

Begrepp som “rättshaverister” får en ny dimension här. Eller “otursförföljda” om man hellre föredrar det. Dock är Catrine da Costa den med största oturen i det här fallet, hon blev av med livet.

Rättegångar m.m. (inte Europadomstolen), kort version:

*- 1988: Tingsrätten (mars).
*- 1988: Tingsrätten (juli).
– 1988: Svea hovrätt (september).
– 1989: Högsta domstolen.
– 1989: Kammarrätten.
– 1990: Högsta förvaltningsdomstolen.
*- 1991: Kammarrätten.
– 1992: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2000: Högsta domstolen.
– 2001: Svea hovrätt.
– 2001: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2004: Högsta förvaltningsdomstolen.
– 2010: Tingsrätten.
– 2010: Svea hovrätt.
– 2011: Högsta förvaltningsdomstolen (februari).
– 2012: Högsta domstolen (juli).
– 2012: Högsta förvaltningsdomstolen (augusti).
– 2013: Högsta förvaltningsdomstolen (april).
– 2014: Högsta förvaltningsdomstolen (januari).

De markerade åren (1988,1988,1991) i ovanstående lista är rättegångar med full bevisprövning. Alla tre ledde till samma slutsats gällande styckningen, men den första rättegången (som ledde till fällande beslut även gällande mord) revs upp innan domen avkunnades.

De två läkarna dömdes aldrig för något brott, fast det var nära i första rättegången (se mer nedan). I domskälen i de två följande rättegångarna (1988 och 1991) bedömdes att läkarna hade begått brott mot griftefriden, men att det då var preskriberat.

Rättegångar m.m, längre version:

‘Obducenten’ och ‘allmänläkaren’ var åtalade för mord, alternativt grov misshandel och grovt vållande till annans död (år 1984).
‘Allmänläkaren’ var även åtalad för grov otukt med barn och grovt sexuellt utnyttjande av underårig (sin dotter), och ‘obducenten’ även för misshandel (strypgrepp på en kvinna hösten 1983).

Färgmarkeringar: Högsta domstolen = grönt, Högsta förvaltningsdomstolen = mörk orange.

*- 1988 mars:
Tingsrätten beslutade (oenigt) att läkarna var skyldiga, men domen hann inte avkunnas. I väntan på att läkarna skulle genomgå rättspsykiatrisk undersökning uttalade sig nämndemännen i en intervju. Svea hovrätt ansåg att de uttalat sig olämpligt och därmed begått rättegångsfel. Hovrätten ålade därför tingsrätten att göra om rättegången.

*- 1988 juli:
Tingsrätten friade läkarna. Men i domskälen uppgavs ändå att det stod utom allt rimligt tvivel att läkarna hade styckat Catrine (men det brottet var preskriberat).

– 1988 sep:
Svea hovrätt avvisade läkarnas överklagan. (Eftersom läkarna inte hade någon fällande dom).
– 1989 jan:
Högsta domstolen nekade prövningstillstånd angående domskälen.

– 1989:
Justitiekanslern (Hans Stark) kritiserade hovrättens intervention 1988, JK ansåg att rättegångsfel inte hade begåtts.
– 1989:
Socialstyrelsen ansökte hos HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd) om att läkarnas legitimationer skulle dras in, vilket också blev HSAN:s beslut (men inte enhälligt).
– 1989:
Kammarrätten upphävde HSANs beslut.
– 1990:
Högsta förvaltningsdomstolen ålade kammarrätten att ompröva ärendet helt inklusive med full bevisföring.

*- 1991 maj:
Kammarrätten gjorde en ny bevisvärdering och fann det vara ställt utom allt rimligt tvivel att de bägge läkarna hade styckat kroppen. Och de beslutade att återkallelsen av läkarnas legitimationer skulle bestå.
– 1992 feb:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslog läkarnas ansökan om prövningstillstånd (från 1991) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2000 okt:
Högsta domstolen avslår en resningsansökan och besvär över domvilla i fråga om hovrättens beslut i sept 1988.
– 2001 feb:
Svea hovrätt avslår talan beträffande tingsrättens dom i juli 1988.

– 2001 maj:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 1999) gällande kammarrättens dom 1991.

– 2004 juli:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2003) gällande kammarrättens dom 1991.

– 2007: läkarna stämde staten på 40 milj kr i skadestånd.

– 2009: mordet på Catrine da Costa preskriberades.

– 2010:
Tingsrätten, avslog läkarnas skadeståndskrav på 40 miljoner kr.
– 2010:
Svea hovrätt, beviljade inte prövningstillstånd gällande skadeståndskravet.

– 2011 feb:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2010) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2012 juli:
Högsta domstolen, beviljade inte prövningstillstånd i hovrätten gällande skadeståndskravet. Fann att de flesta anspråk var preskriberade och resten grundlösa. Tingsrättens dom stod därför fast.

– 2012 aug:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2012 jan) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2013 apr: Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2012 nov) gällande kammarrättens dom från 1991.

– 2014 jan:
Högsta förvaltningsdomstolen, avslår läkarnas resningsansökan (från 2013 maj) gällande kammarrättens dom från 1991.

– Dessutom:
ett par vändor till Europadomstolen, men det blev avslag där också.

Anm: ovanstående lista bygger delvis på uppgifter från media.

Sviten 2012 till 2104

Bakom sviten med de tre resningsansökningarna 2012–2014 stod läkarnas ombud Lars-Erik Tillinger, en krutgubbe som 1989 var en av ledamöterna i HSAN (hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd). Tillinger var redan då emot att de två läkarnas legitimationer skulle återkallas.
Tillinger var 92 år när han lämnade in resningsansökan i januari 2012. Han avled vid 97 års ålder (hösten 2017).

Mera:
– “Källa till inlägg om styckmordet daCosta“.


* Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, benämndes “Regeringsrätten” fram t.o.m. 2010.

Kevin-fallet enligt 2018 års polisutredning

I det tidigare inlägget “Kevin-fallet enligt polisen 1998” visades vad den dåvarande förundersökningen kom fram till. I detta inlägg visas resultatet av den nya utredningen från 2018.

De båda “bröderna” avförs som misstänkta, liksom den dåvarande 13-14-årige pojke som tidigare varit aktuell i utredningen, och förundersökningen läggs ner. Orsaken till Kevins död har heller inte gått att fastställa. Enligt utredningen kan det inte uteslutas att Kevin dog i en olycka.
Det centrala i den nya utredningens beslut är:

– Det finns inga vittnen till att bröderna bråkat med Kevin eller varit där när Kevin dog.

– Det finns ingen annan stödbevisning (i form av teknisk bevisning eller indicier) till brödernas egna dåvarande uppgifter att de varit på platsen med Kevin.

– Brödernas dåvarande egna uppgifter att de varit på platsen med Kevin kan ifrågasättas om de var självupplevda. Liksom föräldrarnas dåvarande uppgifter om vad barnen hade sagt i hemmet om vad som hade hänt med Kevin.
Dvs hela familjen antas haft falska minnen… (båda bröderna, pappan, styvmamman) som uppstått under den dåvarande utredningens gång.

– Det finns uppgifter om iakttagelser av bröderna som tyder på att de inte befann sig nere vid stranden.

Generellt gäller att man inte kan fällas enbart utifrån egna erkännanden, det krävs mer som t.ex. vittne, teknisk bevisning eller indicier.
Om två personer hävdar att de dödat någon tillsammans, så fungerar de som varandras vittnen och bör kunna fällas utan ytterligare bevisning, om deras vittnesmål är trovärdiga. (Frågan är om det nånsin har inträffat att två trovärdiga personer erkänt att de haft ihjäl någon tillsammans utan att det finns någon form av ytterligare bevisning).
Men, i Kevin-fallet var det två små pojkar, den ene bara fyra år, och uppgifterna de lämnade i förhör var enligt den nya utredningen otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa.

Ur beslutet den 2018-03-27:

“De uppgifter som framkommit i förhör med de misstänkta är otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Det sätt genom vilka uppgifterna har kommit fram är dessutom sådana att det kan ifrågasättas om de är självupplevda. Uppgifterna bedöms inte vara sådana att de ensamma kan ligga till grund för slutsatsen att de utpekade orsakat K:s död eller att dom har varit närvarande då den inträffade.
Det saknas helt direkta vittnesiakttagelser som talar för att de misstänkta varit närvarande vid K:s död. Någon annan stödbevisning för det i form av tekniska spår eller annat finns inte heller.
De slutsatser som kan dras angående när och var K avlidit samt de uppgifter som finns om iakttagelser av de misstänkta vid den relevanta tiden talar med betydande styrka för att dom inte har varit inblandande i dödsfallet eller ens varit närvarande när det inträffade.
Bevisningen mot dom är därför sammantaget så svag att dom avförs från utredningen.”
Källa: aklagare.se/…./beslut_am62022_17.pdf .

Hejdå Kevin, och grattis till bröderna

Utredningen läggs alltså ner, så något slutgiltigt svar på hur Kevin dog lär vi aldrig få. (Om inte utredningen tas upp igen om några decennier med ny magisk analysteknik eller om en gärningsperson träder fram, vilket verkar mindre troligt).

De utredare med flera som var där 1998 och gjorde en annan bedömning får helt enkelt gilla läget.

Så hejdå Kevin, och grattis till de båda bröderna som tycks lidit oerhört.


– Pressmeddelande: aklagare.se/nyheter-press/….
– Äldre inlägg: Kevin-fallet enligt polisen 1998.

Ensam mördare eller konspiration

Här listas några fall där politiker och ledare har mördats eller utsatts för mordförsök, och där den officiella förklaringen eller en vanlig uppfattning är att dådet utfördes av en ensam person (dvs som inte planerade eller samarbetade med nån annan i konspiratorisk anda).
De konspirationsteorier som florerar i en del av fallen visas inte här, de får läsaren själv hålla reda på.

När en politiker mördas eller utsätts för mordförsök av en för politikern okänd person så är sannolikheten stor att motivet är av politisk art, det ligger i sakens natur. Politiker torgför sina åsikter offentligt och i media ända in i folks vardagsrum, och politiker är upphov till förändringar som kan ogillas starkt av en del medborgare… inklusive den enskilde galningen.

Lista, senast överst:

Jo Cox (politiker, UK):
2016: skjuten och knivhuggen till döds av Thomas Mair, som greps samma dag.

Anna Lindh (utrikesminister, SE):
2003: knivdödad i centrala Stockholm på varuhuset NK av Mijailo Mijailovic som lär haft ett “politikerhat”. M.M. greps två veckor efteråt.

Pim Fortuyn (politiker, NL):
2002: skjuten av Volkert van der Graaf, som greps direkt efteråt.

Olof Palme (statsminister, SE):
1986: skjuten i centrala Stockholm. En Christer Pettersson dömd för mordet men sedan friad, vittnesmålen ansågs otillförlitliga. Gärningsmannen iakttagen av hustrun, som också blev beskjuten, och av en man som på femton meters håll såg gärningsmannen bakifrån lunkades från platsen med ovanlig gångstil.

Ronald Reagan (president, US):
1981: utsatt för mordförsök. Skjuten av John Hinckley Jr, som greps på platsen.

Robert F. Kennedy (presidentkandidat, US):
1968: blev skjuten av Sirhan B. Sirhan som jobbade på hotellet där Kennedy hade hållit tal. Sirhan greps direkt på platsen.

Martin Luther King, Jr. (inte politiker men ledare för medborgarrättsrörelse, US):
1968: skjuten av James Earl Ray, som greps ett par månader efter mordet.

John F. Kennedy (president, US):
1963: skjuten i sin öppna bil (cabriolet) av Lee Harvey Oswald, som greps senare samma dag.

Kring flera av ovanstående fall snurrar diverse konspirationsteorier, till och med för mordet på Anna Lindh.
Palmefallet skiljer sig från övriga på listan genom att det inte finns någon skyldig i juridisk mening. (En man dömdes men friades senare). I det fallet finns inga bevis för att fler än en person var involverad, men det finns desto fler konspirationsteorier.
Liksom i fallet John F. Kennedy, där den misstänkte gärningsmannen inte hann ställas inför domstol eftersom han själv sköts till döds kort tid efter mordet på JFK.

Walkie-talkie-febern i Palmefallet

När polisen tre veckor efter Palmemordet bad folk om walkie-talkie-tips, så fick de det. I flera år. Men vad hade folk sett? Här visas liknande bärbara prylar från då. Walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio m.m.
[Uppdaterad 18 mars 2018]

– Inledning
– Om walkie-talkie och komradio
– 1985 års bärbara prylar och walkie-talkie
– Sammanfattning

Efter att polisen den 21 mars 1986 – tre veckor efter mordet på statsminister Olof Palme – i media uppmanade “alla som sett personer med walkie-talkie höra av sig”, så regnade det in tips som gällde walkie-talkie eller kommunikationsradio. (Antalet* tips varierar mellan olika källor). En del av dem handlade om iakttagelser av män med walkie-talkie, i området vid mordplatsen eller i området kring makarna Palmes bostad som ligger drygt en kilometer från mordplatsen. Alla tips gällde dock inte själva mordkvällen.

Några exempel ur iakttagelserna, som i en del fall var ganska diffusa:
“…Höll apparaten i axelhöjd, pratade inte i apparaten…”,
“…Vittnet såg också en annan man som höll något mot örat…”,
“…Hade en antenn uppstickande i halslinningen…”,
“…Som talade i walkie-talkie . Mannen hade sett “farlig ut” och pratat tyska…”,
“…Hon hade sett en antenn och en del av apparaten…”,
“…Pratade i apparaten och vittnet hade sett ett “spröt”…”

Flera år efter mordet trillade det in walkie-talkie-tips. T.ex. två kvinnor hörde av sig sju (7) år senare, med en uppseendeväckande berättelse att de strax före skottet hade pratat med mördaren på trottaren. Han hade haft både walkie-talkie och en pistol han försökt gömma. Mannen hade inte haft öronmussla, kvinnorna hade hört en anropande röst ur walkie-talkiens högtalare och sedan hade mannen ett kort, märkligt samtal med den anropande personen. Kvinnornas uppgifter lär inte varit samstämmiga, och tycks varit missförstånd eller fantasier.

Var det onormalt många walkie-talkie-liknande prylar utomhus i Stockholm den fredagen? Vi vet inte. Det kan ha varit en helt normal förekomst av såna prylar i en storstad på den tiden.

Om walkie-talkie och komradio

En walkie-talkie är en handhållen komradio (kommunikationsradio).
Dåtidens privatpersoner med komradio kunde bl.a. använda PR-bandet (privatradio, 27 MHz). Kallades även “pladdermaskin” och “fylleindikator”.

Mobil komradio (handhållen, eller monterad i bil, båt, mc m.m) och stationär komradio kunde för privatpersoner vara allt ifrån en lätthanterad kommunikationspryl för enbart nytta och nöje… till en avancerad hobby som krävde utbildning (gällde ej PR-bandet).

En walkie-talkie fungerar nästan som en högtalande telefon, men man håller en knapp intryckt medan man talar. När man inte håller knappen intryckt så kan samtalspartnerns röst höras ur högtalaren, eller i en öronmussla om man vill vara diskret.

Alla andra (i samma område) som har en komradio inställd på samma frekvens, eller som har en “polisradio” som lyssnar på den frekvensen, kan höra samtalet.

När Kalle vill prata med Gösta så håller Kalle sin knapp nedtryckt och säger t.ex: “Kalle till Gösta, kom”, varefter Kalle släpper upp knappen.
Om Gösta inte vill att folk i närheten skall höra vad Kalle säger (ur Göstas högtalare), så kan Gösta använda en öronmussla i ena örat.
(Om Gösta är ett mördarproffs ute på uppdrag så använder han förstås öronmussla, kanske dold under mössa om det är på vintern).

Öronmussla kallas även hörsnäcka, öronpropp, öronsnäcka.
Kuriosa: på sextiotalet (1965) rapporterade media hur en elev på Beskowska skolan använt walkie-talkie och öronmussla för att fuska på en tentamen.

1985 års bärbara prylar och walkie-talkie

Bilden överst i inlägget samt nedan visar diverse prylar som fanns i Sverige vid tiden för Palme-mordet 1986. Prylarna var bärbara och kunde användas ute på stan.

Bild ovan: collage med annonser från år 1985. Samt några mobiltelefonbärare med telefoner från före 1986.

Samtliga prylar ovan har en antenn (som inte syns på bilden) utom kassettbandspelaren.

På ovanstående bild med prylar från 1985 visas walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio, vanlig radio samt kassettbandspelare:

Walkie-talkie för privatpersoner (använder PR-bandet). Nr 4 och 5 på bilden.
Även kallad pladdermaskin, badradio, fylleindikator, kärt barn har många namn.

De vid nr 5 på bilden (1195 kr) har 3 W (watt) effekt, med räckvidd upp till några kilometer beroende på yttre förutsättningar. Nr 4 på bilden har lägre pris och kortare räckvidd.

Privatpersoner kunde köpa en ny walkie-talkie till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser (exempel: “WalkieTalkie 2 st 2w 300:-/st”).

Mobiltelefoner, med axelremsväska (ej i bild). Nr 7 till 9 på bilden.
Det fanns hundratusen mobiltelefonabonnenter i Sverige år 1985, och ännu fler vid tiden för mordet den 28 februari 1986. Dåtidens mobiltelefoner kunde bäras omkring i axelremsväska (om de inte var fastmonterade i bil e.dyl), t.ex. från bilen till hotellrummet, från bostaden till bilen, från bostaden till nån bekants bostad, osv. Själva telefonluren hade ungefär samma storlek som en walkie-talkie. Man kunde ringa ståendes eller gåendes på trottoaren, eller var man råkade befinna sig.

Att en del av dessa över 100.000 mobiltelefonabonnenter rörde sig mitt i Stockholm i det aktuella området den aktuella kvällen – utan mord i sinnet – är fullt sannolikt. Några av dem kan burit en bärbar mobiltelefon med axelremsväska. De kvällsflanörer som såg en sådan ringare med sin lur i handen kanske inte uppfattade väskan eller inte förstod att det var en mobiltelefon, utan trodde att det var en walkie-talkie de hade sett. (Särskilt efter att polisen i media hade uppmanat allmänheten att berätta om de hade sett några walkie-talkie-personer).

Kuriosa: år 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”
(Mobira tillhörde Nokia som tillverkade bl.a. den bärbara (axelväsk-) mobiltelefonen Mobira Talkman som lanserades 1984. Mer info).

Polisradio. Nr 3 och 6 på bilden.
Förutom polis, brandkår m.fl. kunde även trafik på PR-bandet avlyssnas. Dvs man kunde lyssna på privatpersoners komradio-samtal, vilket innebär att förbipasserande lätt kunde missuppfatta det som att radiolyssnaren själv var inbegripen i ett walkie-talkie-samtal.

Polisradio var förstås extra intressant i storstäder som Stockholm, och på helgerna när det är stökigare och polisen m.fl. har extra mycket att göra. (Palmemordet skedde sent en fredag kväll).

Privatpersoner kunde köpa en ny polisradio till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser.
För den som undrar så var polisradio helt laglig att inneha, lyssna på, osv. (Nuförtiden är den mesta polisradiotrafiken krypterad och går inte att avlyssna).
(Lyssna* på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet, se fotnoten).

Vanlig radio (nr 1 på bilden). Samt kassettbandspelare (nr 2), t.ex. “Walkman”, en slags föregångare till iPod o.dyl.

Sammanfattning

På den tiden (åttiotalet) fanns inte “sociala medier”, webben, Internet, sms, e-mail, smartphones och liknande.
Men det fanns fasta telefoner, och (dyra) bärbara (axelrems-) mobiltelefoner, och komradio till lågt pris, för de som ville kommunicera snabbt på distans.

Vad folk genom åren sagt till polisen att de sett, och där minnesbilderna verkligen är från rätt datum och område, och inte är fabler, kan exempelvis ha varit följande:

– Pladdermaskin (i form av walkie-talkie för PR-bandet).
– Mobiltelefon (iakttagarna såg bara luren, och missade väskan eller förstod inte vad det var).
– Polisradio (kan dessutom låta som ett komradio-samtal).
– Radio (kan på håll påminna om en walkie-talkie, med antenn).
– Annat som till utseendet kan påminna om walkie-talkie.
– Annan naturlig förklaring som t.ex. legitim väktare eller polis med walkie-talkie.

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Mera:
När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet).
Palmemördaren, amatör eller proffs?.
Karta, Palmemordet.
Om Palme burit väst.
Myten om luntorna och Palmemordet.
10 miljoner skäl att skicka en puffra till Leif GW Persson.


* Tryck på knappen för att lyssna på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet:

* Antalet tips om walkie-talkie eller komradio som genom åren inkommit till polisen varierar mellan olika källor. Senaste uppgiften i media (2017) är “ett 80-tal sådana iakttagelser” gällande walkie-talkies vid och kring mordplatsen och en kilometer därifrån kring Palmes bostad.
Hur många vittnen som sett samma personer vet inte polisen, enligt media.

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”


 

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.
[Uppdaterad 22 februari 2018]

Hur långt tillbaka barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas upp till flera år senare (t.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men de flesta vuxna minns inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska tycks vara högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga kring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln) eller att de minns “varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
“Adults’ reports of their earliest memories…” (av Patricia J. Bauer m.fl, 2014):
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/ .
“[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”

* Barns minne av tidigare händelser:
se tidigare inlägg (nedre hälften av sidan):
mysterium24.se/?p=2232
Exempel (ur “Infantile Amnesia Across the Years…” av Carole Peterson m.fl, 2011):
“Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”

Ingen skugga över bröderna i Kevinfallet

INNEHÅLL: otäcka saker man råkat göra i sin barndom ska man inte lida för som vuxen. Och om motbilden till SVT:s Kevin-dokumentär. Och ett exempel från motbilden, samt en kort tidslinje.

När fyraårige Kevin dödades 1998 misstänktes en sju- och en femåring som är bröder att ha orsakat Kevins död i en lek som urartade. Idag tjugo år senare är bröderna vuxna, och även OM dåvarande misstankar mot dem var befogade så borde det sakna betydelse idag, både för dem och omvärlden. De var bara barn.

Förundersökningen lades ned, eftersom det var barn under 15 år, och hela familjen fick hjälp av psykologer och socialvården och med nytt boende.
Därefter var familjemedlemmarna anonyma för svenska folket i nitton år, ända fram till försommaren 2017 då de självmant avslöjade sina namn i media. Det skedde i samband med första avsnittet av SVT:s känslosamma “dokumentär” om Kevinfallet. (Kort tid dessförinnan hade Dagens Nyheter redan skrivit liknande om Kevinfallet).
Numera vet alla som läser tidningar och ser på tv att den äldre brodern heter Christian och den yngre Robin, och att Weine och Eva är deras pappa och styvmamma.

De tre avsnitten producerades av SVT:s program Dokument inifrån, med frilansaren och bortträngda-minnenmannen Dan Josefsson som producent (inte att förväxla med en annan Josefsson som jobbar med Uppdrag granskning).
Tittare som inte är lättsuggererade kunde ana att de tre filmerna var (är) hårt vinklade. De aningarna förstärks om man dessutom har vetskap om DJ:s tidigare historik.

I samma veva (maj 2017) beslutade åklagare att återuppta förundersökningen.
Oavsett vad den nya utredningen kommer fram till – för eller emot tidigare utredning – så faller ingen skugga över Christian och Robin och familjen. Bröderna var bara barn, och Weine och Eva är föräldrar som månar om sina barn.

Motbilden till SVT:s dokumentär

I juli 2017 anmäldes SVT:s Kevin-dokumentär till granskningsnämnden för att bryta mot reglerna om opartiskhet och saklighet. Nyligen trädde anmälarna fram (februari 2018) och publicerade sin anmälan tillsammans med en mängd centrala uppgifter* som SVT utelämnade.

Uppgifterna i den “motbilden” består av avskrifter ur förhör* i polisutredningen 1998, och ur de anteckningar* brödernas pappa gjorde strax efter utredningen, samt anmälan* + yttrande* till granskningsnämnden. Det finns också en avskrift ur socialtjänstutredningen* som bland annat visar hur man försökte beskydda sina älskade barn under utredningen. Det kan också ge en hint om hur Kevin efter sin död hamnade på lastpallen.

I detta inlägg tas endast upp en av alla uppgifterna i motbilden, övriga uppgifter kan läsaren ta del av via länkarna längst ned.
Obs att detta handlar om att SVTs dokumentär misstänks vara grovt vinklad och utelämna viktiga fakta, inte huruvida bröderna orsakade Kevins död eller inte.

Ett exempel ur motbilden

En av uppgifterna som framkommer i motbilden (och som döljs i SVT:s dokumentär) är att äldre brodern Christian tidigt i utredningen uppgivit* att han hade “sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön.”.
(Det tycks varit en av de allra första pålitliga uppgifterna i utredningen som pekade på att bröderna visste nåt om Kevins död).

När polisen sedan inför förhör med mamman delgav henne Christians uppgift, så sa hon först gråtande att hon inte minns. Efter en stund ändrade hon sig och lämnade fler uppgifter om den händelsen.

I SVT:s dokumentär utelämnas dock Christians uppgift och att polisen delgav mamman den uppgiften. Istället framställer berättarrösten (Dan Josefsson) det som att polisen ställde en ledande (påhittad) fråga, och att mamman blev så förvirrad att det planterades ett falskt minne hos henne.
Detta tema upprepas sedan i hela SVT-dokumentären, det hävdas att det planterades flera falska minnen både hos mamman, pappan och båda bröderna.

Kanske blev det för knepigt för SVT (Dan Josefsson) att hävda falskt minne även hos Christian i det tidiga skedet i utredningen. Dessutom går Christians uppgift emot SVT:s uppgift att bröderna hade alibi.
Var det därför SVT höll tyst om Christians uppgift, så att svenska folket skulle svälja påståendet att polisen planterat ett falskt minne hos mamman? Vilket sedan banade väg för fler påståenden om planteringar av falska minnen? Det vet SVT/Josefsson bara själva.

Tidslinje, första veckan

Sönd 16 aug 1998:
Kevin dog troligen tidigt på kvällen. Kroppen hittades vid 21-tiden av Kevins morfar.

Lörd 22 aug:
familjen åkte till polisen, därför att C hade sagt att han sett några äldre killar prata med Kevin. I bilen på väg till polisen sa R att han sett nån döda Kevin.

Före månd 24 aug:
C uppger att han hade “sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön.”

Månd 24 aug:
inför ett förhör med mamman som då hade sökt sig till en psykiatrisk avdelning (ur polisens anteckningar):
“Eva delgavs därefter uppgifterna som Kristian lämnat om att han sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön. Anm: Hon delgavs inte att Kristian sagt att Kevin mördats.”

I förhöret sa mamman först gråtande att hon inte minns, men efter en stund medgav hon att det stämde och att C sagt att Kevin hade fallit i sjön. Hon säger att det var “strax före 18”.

Anm: det lär förekomma ett kvitto från en bensinmack i utredningen. Klockslaget på det kvittot är f.n. okänt (saknar säker källa) liksom övriga uppgifter om kvittot, t.ex. om det kan kopplas till just den familjen via kortköp eller övervakningskamera.

Tisd 25 aug:
I förhör med mamman uppges bland annat:
“Senare då de var klara för avfärd och stod i hallen kom alla barnen in. Hon minns nu Christians yttrande. Han sa ”Kevin ligger i vattnet och flyter”. [—] Hon tror nu att både Christian och Robin sa ungefär samma sak.”

:

Mera

Barn som dödar (kategori med flera inlägg om våld mellan barn).
Kevin-fallet enligt polisen 1998.
Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?.
Dan Josefssons egna bortträngda minnen.


—————-
Uppgifterna i motbilden antas tills vidare vara korrekta. Om det skulle visa sig att något i det materialet är förvanskat så kan detta inlägg komma att ändras.

* Christians tidiga uppgift:
punkt 4 i anmälan och yttrandet, se länkarna nedan.

* Om motbilden:
Anmälan till granskningsnämnden, med mera:
goranlambertz.se/anmalan-till-granskningsnamnden… .
goranlambertz.se/bilaga-1-till-anmalan-till-granskningsnamnden .
goranlambertz.se/bilaga-2-till-anmalan-till-granskningsnamnden .
goranlambertz.se/yttrande-i-granskningsnamndens-arende… .
Ur anteckning i socialtjänstutredningen efter polisutredningen:
svenchristianson.se/2018/02/13/859/ .