Så kläcktes skadeståndskravet, fyra år efter frikännandet

Här kan man ana anledningen till att Bergwall presenterade sitt skadeståndskrav just år 2017, fyra år efter att han hade frikänts. Vi kompletterar tidslinjen från ett tidigare inlägg om saxmordet.

I andra resningsfall brukar den frikände begära skadestånd inom några månader eller så efter frikännandet. Men i Bergwalls fall tog det fyra år efter frikännandet innan han kläckte ur sig ett skadeståndskrav. (Som han sedan fick avslag på).

Varför tog det så lång tid? Ett antagande är att han och advokaten upplevde möjligheten till skadestånd som liten därför att Bergwall mycket aktivt själv hade medverkat till att bli dömd.

MEN, så inträffade flera uppmärksammade händelser under första hälften av 2017 som rörde om i grytan och som kan ha uppfattats som att vindarna blåste i Bergwalls riktning.
Flera andra mordfall ifrågasattes (av media), misstänkta gärningsmän återtog sina erkännanden, en annan morddömd frikändes, och i flera fall fanns en gemensam nämnare med Bergwalls tidigare domar: en minnesforskare som återigen utpekades som orsaken till allt ont.

Tidslinje, vägen till skadeståndskravet och lite till:

– 2008, november:
Journalisten H.Råstam lyckas övertala den morddömde och misslyckade egna-mord-författaren Sture Bergwall (Thomas Quick) att återta sina morderkännanden. Det var erkännanden som Bergwall i femton års tid (varav sju år som drogfri) hade vidhållit och försvarat, i både tal och diverse egna skrifter. Samt i sin publicerade 286-sidors mördarbok betitlad “Kvarblivelse” (1998), som fick ett svalt mottagande bland bokköpare och som floppade. (Därav uttrycket “misslyckad” egna-mord-författare).

Återtagandet sker genom att Bergwall kan byta offerroll. Från offer för en (påstådd) hemsk barndom med sexuella övergrepp av sin far, till offer för en (påstådd) hemsk vård- och rättsapparat.

SVT och Råstam gör tre “dokumentärer” om Quickfallen, och som SVT sänder vid en mängd antal tillfällen under resningsprocesserna som pågår från 2009 och några år framåt.
Senare utkommer även Råstams bok som bl.a. bygger på de tre dokumentärfilmerna.

SVT och övrig media framställer bl.a. minnesforskaren och sakkunnige SÅC (Sven Å Christianson) som en orsak till att Quick dömdes. (Men Quick hade högst sannolikt dömts även utan SÅCs sakkunnigutlåtande om minnesfunktioner).
SÅC blir ett sorts hatobjekt hos bl.a. författaren Dan Josefsson, som också gör en bok om Quickfallet.

Bergwall twittrar och bloggar under resningsprocesserna. Han skriver bland annat angående tiden då han dömdes för mord, att “Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort”. (Mera).

– 2013, 4 november:
Bergwall frikänns formellt från sista morddomen. (Åtalet lades ned 31 juli).
– 2014, 19 mars:
Bergwall lämnar Säter rättspsyk.

OCH… omkring år 2014? uppmärksammas det att SÅC även hade anlitats som sakkunnig i en polisutredning 1998 om fyraåriga Kevins död, som då ansågs ha orsakats av två barn (som var bröder).

– 2017, maj (Kevinfallet):
DN publicerar artiklar om Kevinfallet. De misstänkta bröderna/barnen från 1998 framställs som oskyldiga.

– 2017, maj (Kevinfallet):
SVT och Dan Josefsson sänder tre entimmas “dokumentärer” om Kevinfallet. De sänds med en veckas mellanrum. De tre filmerna väcker starka känslor hos tittarna, eftersom SVT framställer det som att polisen varit mycket hemska mot barnen.

SÅC blir återigen ett hatobjekt i media, tillsammans med en polis från Kevinutredningen 1998.
OCH det uppmärksammas att minnesforskare SÅC även hade anlitats som sakkunnig i saxmordutredningen 2001…

2017, maj (saxmordfallet):
Åklagare Stefan Bergman får i uppdrag (av polisen) att granska saxmordutredningen från 2001 (som då hade haft åklagare Elisabet Bergström som ledare).

2017, maj (Kevinfallet):
SVTs känslosamma Kevin-dokumentärer leder till att polisutredningen från 1998 återupptas, med åklagare Niclas Wargren som ledare.

2017, 19 maj (saxmordfallet):
åklagare nr 2 i saxmordfallet, Stefan Bergman, beslutar att polisutredningen från 2001 var bra genomförd och att den inte ska återupptas.

– 2017, 15 juni:
morddömde Kaj Linna frikänns efter 13 år i fängelse. (Han hade släppts ut från fängelset redan den 30 maj).

– 2017, 14 juli:
media rapporterar att Linna kommer att begära “omkring 25 miljoner” kronor i skadestånd.

2017, 19 september (saxmordfallet):
media (DN) rapporterar att dåvarande gärningsmannen i saxmordfallet, herr X, har tagit tillbaka sitt erkännande från 2001. Och media trummar ut budskapet att X är oskyldig (fast man säger sig inte ta ställning i skuldfrågan).
X har dock aldrig tidigare under de senaste sexton åren sagt att han är oskyldig, åtminstone finns det ingen uppgift om det.

2017, 19 september (saxmordfallet):
ännu en åklagare, Katarina Lenter, får i uppdrag att granska saxmordutredningen från 2001, med anledning av att X återtagit sitt erkännande.

——————————————————————
– 2017, 20 oktober:
Bergwall kräver skadestånd på femton miljoner kronor, kravet lämnas till JK (Justitiekanslern).

Hägrande miljoner.

Bergwalls skadeståndskrav föregicks alltså av att SVT och media i maj drog igång ett landsomfattande slags hatdrev rörande Kevinfallet, att även saxmordet ifrågasattes, att den morddömde Linna frikändes, och att han skulle kräva 25 miljoner i skadestånd… samt att minnesforskaren SÅC återigen blev aktuell.

Denna räcka av händelser under första hälften av 2017 kan ha inspirerat Bergwall och advokaten att till slut – efter fyra år – presentera ett skadeståndskrav. (Vilket inte bör tagit alltför mycket tid i anspråk, materialet till skadeståndskravet fanns i resnings- och nedläggningsdokumenten från åren 2009-2013).
——————————————————————

2017, 27 oktober (saxmordfallet):
åklagare nummer tre i saxmordfallet, Katarina Lenter, kommer till liknande slutsats som de två föregående åklagarna. Lenter beslutar att den gamla saxmordutredningen var bra genomförd, och att utredningen inte ska återupptas.

2018, 12 januari (saxmordfallet):
ombudet till X begär överprövning av åklagare nr 3 Katarina Lenters beslut att inte återuppta saxmordutredningen från 2001.

——————————————————————
– 2018, 15 februari:
Media rapporterar att riksåklagaren (Anders Perklev) har synpunkter på JK:s arbete, riksåklagaren tycker att Bergwall bör få skadestånd.
——————————————————————

2018, 27 mars (Kevinfallet):
den återupptagna Kevin-utredningen är klar, efter tio månader, och beslutet går emot den gamla utredningen från 1998. De två pojkarna anses oskyldiga och avförs från utredningen som läggs ner.

——————————————————————
– 2018, 25 juni:
Bergwall nekas skadestånd, JK meddelar avslag.

Man kan notera att inga invändningar hörs från någon annan än från Bergwalls advokat. Inga protester från de kritiker som tidigare med stor emfas ropade “största rättsskandalen!”.
Sålunda var det inte mycket till rättsskandal, det visar kritikerna med sin tystnad när den som utsatts får noll o intet i skadestånd.

Och det kan illustrera hur knepigt det kan vara att greppa Quickhändelserna. Som en hal tvål. Se även “Leif GWs Quickbok bidde en kvarnsten” som visar rödvinsprofessor GW:s osäkerhet och att han till slut gav upp flera års försök (2003-2009) att färdigställa sitt bokmanus om Quick. Det bidde inget boksläpp.
——————————————————————

(Tidslinjen fortsätter nedan eftersom detta är en kompletterad tidslinje för saxmordfallet).

2018, 27 juni (saxmordfallet):
åklagare nr 4 i saxmordfallet, Erika Lejnefors, får i uppdrag att återuppta polisutredningen (förundersökningen) från 2001, efter att överåklagare Marianne Ny beslutat att beslutsunderlaget är otillräckligt.

2019, 14 mars (saxmordfallet):
efter nio månaders utredning, inklusive nio månaders ytterligare medietryck, som inte har tillfört några nya, avgörande rön till saxmordutredningen, trots ett till synes omfattande utredningsarbete, beslutar åklagare nr 4, Erika Lejnefors, att avföra X från utredningen och lägga ned den.

Eftersom beslutsunderlaget och bevisen inte hade ändrats sedan tidigare granskningar, så var Lejnefors enda alternativ för att kunna fria X att göra en annan värdering av bevisningen än tidigare.

Lejnefors uppger att bevisningen är otillräcklig och att händelseförloppet vid mordtillfället inte går att klarlägga ytterligare. Det är alltså enbart denna åklagares egna bevisvärdering som skiljer sig från de tre tidigare åklagarnas beslutsunderlag. (Samt förstås att X återtagit sitt erkännande, men det ska inte påverka bevisvärderingen).
Ur Aftonbladet, 2019-03-14:
“den bevisvärdering jag gör och det faktum att händelseförloppet inte kunnat klarläggas ytterligare påverkar hela bilden av utredningen, och det innebär också att jag inte kan slå fast vem som kan vara misstänkt gärningsman. Och jag ser inte att vi kan komma vidare, säger Erika Lejnefors.”


[Uppdaterad 9 juni 2019]