Budskapet i filmen om Josefin

Några exempel på hur medborgarna uppfattade SVT-dokumentärfilmen om Josefin Nilsson. Och en översikt av filmen.

I SVT:s dokumentärfilm (som släpptes 22 mars 2019) framställs expojkvännen från 1997 som orsaken till Josefin Nilssons ryggskada och smärtor, och även till hennes död. Filmens projektledare Emelie Persson förnekar att filmen har det budskapet, hon säger att det är tittarnas egen tolkning.

Men att filmens budskap är tydligt framgår bland annat av reaktioner i media (för att inte tala om sociala media). Tittarna har sannolikt uppfattat filmens budskap men alla har inte svalt det. Nedan visas exempel på tittare som dock svalt budskapet med hull och hår:

“Josefin finns ju inte med i den officiella mordstatistiken, hon dog ju av sviterna av den här omfattande psykiska och fysiska tortyren som hon utsattes för, av den här mannen.”
(TV4, “Nyhetsmorgon”, Olga Persson, generalsekreterare för Unizon)
>>Video (vid 02.20).
Dessförinnan sa programledaren: “Josefin Nilsson blev under nittiotalet utsatt för systematisk misshandel såväl fysiskt som psykiskt”.

“Josefin Nilsson misshandlades svårt under 1990-talet av en man hon hade en relation med. Hennes kropp läkte aldrig. Skadade kotor fick opereras och opereras på nytt, höften opererades. Hon åt smärtstillande mediciner, starka sorter och stora mängder. Så dog hon.”
(Dagens Nyheter, Malin Ullgren, 26 mar 2019).

“Han kastar in henne i väggen, tar stryptag, skär upp blödande sår med en kniv, sparkar och slår så mycket och så hårt att hon tvingas operera in en ny ryggrad i titan.”
(Piteå-Tidningen, Ida Stiller, 2019-03-27).

“Hon fick såna sparkar och slag som aldrig läkte”, säger Marie Nilsson-Lind. (…) Josefin Nilsson fick i sin tur titanskruvar i ryggen, till följd av krossade kotor.”
(Svenska Dagbladet, Ylva Lagercrantz Spindler, 23 mar 2019).

“Det som den här dokumentären visar, att våldet, även om det inte dödar på en gång, att våldet dödar långsamt, vilket ju var fallet med henne.”
(TV4, “Malou Efter Tio”, Katarina Wennstam, 2019-03-26)
>>Video (vid 02.05).

“Josefin Nilsson blev så grovt misshandlad av sin partner att hon fick byta ut delar av ryggraden mot titan, fick operera och operera om höften, tvingades ta, och förmodligen alldeles för mycket, smärtstillande fram till dess att hon dog bara 46 år gammal.”
(Medievärlden, Isobel Hadley-Kamptz, 2019-03-27).

“Den folkkäre skådespelaren som slog sönder Nilssons ryggkotor så de fick bytas ut och sättas fast med titanskruvar står på Dramatens scen och har inte haft problem med att ägna sig åt sitt yrke efter en villkorlig dom.”
(Skånska Dagbladet, Martina Jarminder, 25/3 2019).

“Skådespelaren misshandlade Josefin Nilsson till oigenkännlighet både till kropp och själ. Hon hämtade sig aldrig och gick bort för tre år sedan.”
(Östgötatidningen, Tina Olby, Motala Kvinnojour, 28 Mars 2019).

SVT benämner filmen “dokumentär”, och på svtplay ligger filmen under kategori “Dokumentär”. Vilket ger intrycket att det finns granskande journalistik bakom filmen.

När nämnda projektledare Emelie Persson i en intervju häromdan (15 april 2019) fick frågan varför SVT i denna dokumentär hade utelämnat uppgifterna om bilolyckan och whiplash-skadan år 1997, sa hon först att de hade gjort ett journalistiskt övervägande att whiplashskadan inte skulle förändra bilden, därför utelämnades den uppgiften. När frågan ställdes igen en stund senare i intervjun sa hon att filmen är en “kulturdokumentär” och “INTE en granskande journalistik”. (Hör “Saknade pusselbitar…” nedan).

Se även: “Så skapar du bedrägliga SVT-dokumentärer (Snabbkurs)“.

Översikt av SVT-dokumentären om Josefin

Cirka en tredjedel av filmens 59 minuter rör expojkvännen från 1997. Övriga två tredjedelar ger glimtar från Josefins karriär.
Filmen inleds med låten “Älska mig” (från 1991) och bilder från Josefins liv.

Efter ca två minuter ger systern Marie en föraning om att nåt hemskt hade hänt Josefin, men det sägs inte vad. Marie läser högt ur en text som hon själv skrivit, “Ett samtal mellan Josefin och Marie”. Marie säger att Josefin inte kunde glömma och förlåta, att hon fortfarande var rädd, och längst ned på sidan kan den skarpsynte urskilja, om filmen pausas: “…han hade nästan ihjäl mej“.

Därefter visar filmen, i glädjens tecken, glimtar från Josefins yrkesliv. (Medan tittarna undrar vad det hemska var som hade hänt Josefin).

Arton minuter in i filmen inleds ett tjugominuterspass om expojkvännen, uppblandat med lite annat. Tittarna får veta att Marie håller på att färdigställa det halvfärdiga bokmanus som Josefin efterlämnade.
Marie läser ur det förord hon själv skrivit till Josefins bokmanus:
“Han viskade grisfarmarfitta i hennes öra, och kallade henne ful och fet. (…)
Hon fick sparkar och slag emot hel sin kropp, som aldrig läkte. Knytnävar som boxades mot självaste ryggraden. Och därinne i självaste KOTORNA så byggde såren bo, bit för bit, tills dom bokstavligen ruttnade, och fick opereras bort, och ersättas med nya i titan.
(…) Hon fick posttraumatisk stress, hon tappade sitt hår, sin självkänsla och självklarhet inför livet.

Därefter visas ett inslag från teatern 2015 där Josefin läser några rader ur sitt bokmanus. Hon berättar om en mansperson, ej närmare angiven, som tagit strypgrepp på henne, och som med en kniv huggit sönder hennes ytterkläder som hängde i tamburen.

Hannes Holm (som hade ett förhållande med Josefin 1997, dvs samma år som nämnda expojkvän) berättar att han sett en sönderslagen dörrpost, och Josefins blåmärken. Hannes säger: “det var absurt att det hände när filmen Adam & Eva hade premiär (1997), och hon låtsades vara världens gladaste”. Och han nämner hotelserna på telefonsvararen från expojkvännen.
Hannes talar lugnt, leende, verkar inte upprörd. Det gäller för övrigt samtliga medverkande i filmen utom Marie och de andra två gruppmedlemmarna i Ainbusk (Anneli och Birgitta).

Felicia Feldt, författare, barndomskamrat med Josefin, läser ur Josefins halvfärdiga bokmanus som hon hade skickat till Felicia några år tidigare:
“Jag minns hur han knuffade till mig så jag FOR in i väggen i tamburen hemma hos mig, med sån kraft att jag fastnade i väggen, det blev ett stort hål, som en avgjutning av min kropp. Och jag kröp ur den sargade väggen och sa till honom att sluta, för det kändes att nu gick jag sönder.”

Strax därpå visas brottsrubriceringarna från tingsrättsdomen 1998 mot expojkvännen: Misshandel, Olaga hot, Skadegörelse, Överträdelse av besöksförbudet”, och Marie berättar närmare vad han dömdes för.
Marie läser sin egen text, “var var alla feminister när min Josa utplånades bit för bit“.
Marie säger att Josefin förändrades.

Benny Andersson säger att: “det hade värdefullt för många att få veta vad hon gått igenom…. oförskyllt, hon var snäll, Josan”.

Lena Ingels, vän, berättar: “jag märkte under Chess-tiden att hon mådde ganska dåligt, TIDVIS, hon hade så ONT, och det berodde på, i grunden, att hon har varit i en relation, som varit så destruktiv och MISSHANDLANDE, inslängd i en vägg och väggen går delvis sönder”.

Benny Andersson säger: “det var en period då hon hade nån livvakt till o från jobbet, man kände sig väl väldigt otrygg, förstås, det är väl inte så lockande att man kan bli attackerad av en ex boy friend när som helst, mycket obehagligt”.

Filmens sista tjugo minuter handlar bland annat om sista tiden med Josefin, som bodde tillsammans med systern Marie på Gotland. Marie berättar om den sista helgen, den var svår, Josefin var nyopererad i höften, hon hade ont, var rädd, hade mycket ångest.  Marie säger:
“Om man äter morfin väldigt länge så blir det också mycket biverkningar av det. Hon fick mycket ångest och tankar och mardrömmar, visste inte riktigt vad som var sant och inte, hon blev paranoid. Vi skulle åkt in till sjukhuset, men det var inget konkret, mer en känsla hon hade”.

Kommentarer till ovanstående översikt av av filmen:

– Angående det Marie säger om ryggvåld:
i domarna 1998/1999 (gällande expojkvännen 1997) som Marie refererar till i filmen, finns det inga uppgifter om den typen av våld som Marie beskriver. Där finns inga uppgifter om varken rygg eller ryggskador.

– Ang. det Marie säger om håravfallet (som inträffade minst tio år senare):
vissa mediciner kan orsaka håravfall, t.ex. smärtstillande morfinpreparat, eller andra opioider. Mot slutet på filmen säger Marie att Josefin använde morfin, “väldigt länge”.
Dödsorsaken var, enligt den förklaring som Marie uppgav i media år 2016, “förstorat hjärta” i kombination med längre tids överdosering av smärtstillande preparat (t.ex. morfinbaserat).
Citat: “förstorat hjärta (…) i kombination med smärtstillande, receptutskriven medicin vars styrka och verkan hon missbedömde under en längre tid.” (Man kan undra: Hur drogs slutsatsen om missbedömning? Kanske ville man förhindra folks spekulationer om medvetet missbruk).

– Ang. blåmärkena som Hannes Holm hade sett:
var det samma som de man inte visste hur de hade uppkommit? (pga berusning) enligt domarna 1998/1999?

– Ang. Felicia Feldts uppläsning ur Josefins manus:
det framgår inte VAD i “jag” som “gick sönder”. En kroppsdel? Eller är det endast en metafor?

– Ang. det Marie säger om att Josefin förändrades:
Marie håller tyst om whiplash-skadan (från bilolyckan 1997). Den skadan orsakade Josefin dagliga, svåra smärtor som påverkade henne, det framkommer i flera intervjuer med henne åren 1998 till 2005. Att Marie och filmen utelämnar den skadan kan uppfattas som ett slags bedrägeri mot tittarna, eftersom en sådan typ av skada ger en helt annan förklaring till Josefins problem under de åren (och som inte omfattar nämnda expojkvän).

– Ang. det Lena Ingels säger om Chess-tiden:
när Ingels säger att Josefin mådde dåligt och hade ont så tycks Ingels inte vara medveten om whiplash-skadan (från bilolyckan 1997) som orsakade dagliga, svåra smärtor, även under “Chess-tiden”, dvs då musikalen Chess framfördes år 2002.

– Ang. det Benny Andersson säger om livvakterna:
hotet år 2002 från expojkvännen lär bestått av ett kort svar på en fråga hon ställde till honom gällande misshandelsdomen 1998/1999, när de träffades på en restaurang. Enligt expojkvännen var svaret ett skämt, “I still want to kill you”. Hon polisanmälde, det lades ned. “Livvakterna” tycks ha tillhandahållits av dåvarande arbetsgivaren som drev Chess-musikalen, de “eskorterade” henne till och från arbetsplatsen.

Mera

Josefin Nilsson och rygg-mysteriet.
– “Saknade pusselbitar i SVT:s dokumentär om Josefin Nilsson” (Jonna Westin, SR).
Domarna i tingsrätten & hovrätten, 1998-1999, Josefin Nilsson.
Så skapar du bedrägliga SVT-dokumentärer (Snabbkurs).


[Uppdaterad 29 april 2019]