En död mördares blogg, granskning av.

Från januari 2008 till januari 2010 drev Ulf Olsson bloggen “Utan rättssäkerhet”. Under de två åren fram till sitt självmord skrev han ett åttiotal inlägg där han hävdade att han var oskyldigt dömd. Bloggen finns kvar att läsa, vi tar en närmare titt.
[Uppdaterad 29 maj 2018]

– Inledning.
– Bloggen.
– DNA och spermiespåren i båda offren.
– Jannicas blod.
– De två ändrade teckningarna.
– De anonyma erkännandena.
– Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.
– Språkjämförelse.
– Slutord.

Ulf Olssons blogg kan uppfattas som en fortsättning på boken* “Utan rättssäkerhet” från 2006 (boken är författad av en kvinnlig kusin till UO och han själv). Både bloggen och boken ifrågasätter domen mot UO och medias publicering om honom.

UO nekade till brott ända från gripandet 2004 fram till sin död 2010. Med en mängd olika påståenden om att bevisen mot honom är felaktiga, lyckades UO få läsare att tvivla på hans skuld. Det framgår i diverse texter på webben från den tiden. I detta inlägg granskas några av UO:s argument.

Tilläggas kan att UO hyllade journalisten Hannes Råstam och hans känslosamma tv-filmer om Sture Bergwall / Thomas Quick som började sändas i december 2008 en månad efter att det offentliggjorts att Bergwall tagit tillbaka sina morderkännanden (se t.ex. UO:s inlägg “Eloge till…”). Det framgår att UO okritiskt svalde Råstams och medias historier med hull o hår, vilket också ger ett intryck av opålitlighet.

Bloggen

En stor del av UO:s blogg finns arkiverad och går att läsa här (startsidan med länkar till alla inlägg):
archive.org/web/20100114….
Direktlänk till “avskedsbrevet”: archive.org/web/20100113…/epilog.
Ifall arkivsajten är överbelastad (“timeout” e.dyl), vilket händer ibland, så finns det låånga inlägget “Epilog” (avskedsbrevet) även här:
http://www.mysterium24.se/?page_id=3798.

UO:s sista blogginlägg var utformat som ett avskedsbrev och hade rubriken “Epilog”, det avslutas med: “Det bästa för mig är helt enkelt att bara få dö, än att sitta här som en levande död.”
Inlägget publicerades tidigt på morgonen den 10 januari 2010, klockan 05.00. UO hittades död i sitt rum på rättspsyk i Sundsvall strax efter kl 06 vid den ordinarie morgonkontrollen. Dödsorsaken tycks varit hängning med en slags strypsnara. Avskedsbrevet var tidsinställt så att det publicerades automatiskt. UO lär ha jobbat med det inlägget under en längre tid, sista ändringen gjordes den 4 januari.
Bland de få saker UO efterlämnade var en minnesfilm om hans hund Attas som dog ett par månader tidigare, filmen finns här.

Bild ovan: bild i sidhuvudet hos UOs blogg.

Några av inläggen på UOs blogg hade kommentarsmöjligheter vilket troligen medförde rejäla shit-stormar. Exempelvis i ett av inläggen framgår i kommentarsrubriken att 532 kommentarer har gjorts (“532 Responses to “Åklagarnas objektivitetskrav””) men endast 13 kommentarer visas, varav 6 är hans egna. I ett annat inlägg har det inkommit 470 kommentarer (inlägg “Går det att tro på mig?”), men endast 25 visas varav 10 är hans egna. Inlägget “Rättshaverist?” fick 371 kommentarer men endast fyra visas, varav två egna.
I vissa inlägg kan anas att UO fejkade kommentarer, dvs låtsades vara en besökare med mer positiva synpunkter, eller så var det kusinen som hälsade på.

DNA och spermiespåren i båda offren

– UO påstod att LCN-tekniken som användes (pga att det var få spermier) är osäker och i värsta fall kan peka ut oskyldiga personer.

UO har rätt i att bevisvärdet kan vara lägre för bevis som tagits fram med LCN-teknik. Men det gäller när spåret är förorenat eller innehåller dna från flera personer. I detta fall lyckades man tillvarata spermierna med ny teknik, man “renade” materialet innan LCN-teknik tillämpades. I detta fall motsvarade analysresultatet högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala, dvs det talar extremt starkt för att spermierna kom från UO.
(Nu förutsätter vi förstås att ingen på laboratoriet eller hos polisen hade fifflat eller begått misstag med båda dessa dna-spår).

– UO påstod att LCN-teknik inte tillåts som bevis i vissa domstolar utomlands pga att det är en osäker metod.

Det har han rätt i, det fanns visserligen domstolar i utlandet som kategoriskt avfärdade LCN-teknik. Men det var oavsett spårets beskaffenhet och oavsett om spåren kunde renas som i de båda fallen som UO dömdes för. (Det verkar även på senare år bland vissa domare finnas en generell skepsis mot LCN-teknik).

– UO påstod att det bara var 0,6 procents sannolikhet för att han begått mordet på Helén.

Här har UO förvrängt laboratoriets bedömning att sannolikheten är 1 på 43 miljoner att dna-profilen matchar någon annan än UO. (Hans syskon har uteslutits med dna-prov).
UO resonerar (matematiskt) som om hela jordens befolkning befann sig i Hörby-trakten 1989 vid tiden för morden. Citat från UO:s blogg, inlägg “Går det att tro på mig”:
“Med en befolkningsmängd motsvarande 6 800 milj. innebär detta att 158 personer stämmer överens med DNA-profilen (6 800 dividerat med 43 = 158). Sannolikheten att det är min DNA-profil är således 0,6 % eller 6 promille (1 dividerat med 158 = 0,006).”

– UO påstod att polisen använt DNA från UO:s faderskapstest 2002 vid analysen av spermaspåren. Han pekar på ett utlåtande från SKL-laboratoriet där årtalet för “Ert datum” är 2002 och årtalet för “Datum” är 2004. Samt att SKL:s materialnummer för jämförelseprovet från UO börjar på 2002. (Se t.ex. “Spaningsledarens lögner” i UOs blogg).

Mer troligt är “Ert datum” det datum när de återfunna spermaspåren (se tidigare inlägg) flyttades från Uppsala till laboratoriet i Linköping, eller något liknande som markerar när ärendet påbörjades hos just det laboratoriet. Det årtalet (2002) inleder också SKL:s materialnummer. Och jämförelseprovet kommer snarare från masstopsningen polisen gjorde år 2004 där UO deltog frivilligt.

Jannicas blod

– Samma osannolika som ovan gällande “Ert datum” påstod UO om blodet från Jannica som hittades i UO:s stuga år 2004. Han menade att de spåren kan kommit från ett annat beslag som gjordes i något annat hus år 2002.

– UO påstod att “Det är ju inte ens bevisat att det är Jannicas blod som hittats utan bara att det är samma blodgrupp.” (Ur Epilog).
Det stämmer förstås inte att det endast var samma blodgrupp. DNA-analysen gav resultatet med högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala att blodet kom från Jannica.

– UO påstod att “det är inte 100 % säkert att blodet kommer från Jannica.”
Det har han visserligen rätt i, men sannolikheten för att det kommer från någon annan är extremt låg. Man kan säga att det står utom rimligt tvivel att det är Jannicas blod.

De två ändrade teckningarna

I UOs inlägg “Galleri” lade han år 2008 upp bilder på två oljemålningar som han hade gjort. Den ena föreställer en hand som håller i ett snöre eller liknande, den andra en kvinna med uppsträckta armar:

Bild ovan: i en kommentar under inlägget “Galleri” förklarar UO målningarna:
“Detta är målningar som jag gjort i olja och som förekom som teckningar i ett Tv-program som jag var med i. De som sett bilderna i Tv ville påstå att de skulle föreställa Helén och Jannika. Bilderna var uppe i tingsrätten där jag förklarade vad det var. Jag var inspirerad av Hans Arnolds teckningar och försökte göra likadana och den ena kallar jag för en ofullbordad dröm och den andra maktlöshet (med tanke på min kamp mot myndigheterna om att få träffa mitt barn).”

Tv-programmet som UO nämner sändes 1993 (fyra år efter morden) och hette “Kronofogden kommer”. Det spelades in i UOs lägenhet, på väggen fanns bl.a. två av UOs teckningar som råkade komma med på filmen:

År 2005 beskrevs teckningarna så här i en tidningsartikel:
“På den ena ser vi en naken kvinna med en orm som slingrar sig kring hennes ben. Hon ligger med huvudet åt sidan och armarna korsade över magen, som Jannica Ekblad låg när hon hittades död. På den andra dinglar en hjälplös flicka i en tråd, fasthållen av en gigantisk hand. Som den hand som höll tioåriga Helén Nilsson fången i flera dagar innan hon våldtogs och mördades.”. (Expressen 19 mars 2005).

Oavsett om man i ovanstående tidningsartikel 2005 hade tillgång till bättre bildkvalitet eller om skribenten tolkade fritt, så kan man utifrån bilderna ovan ändå dra slutsatsen:
– Under handen 2008 har UO tagit bort något som liknar en människokropp.
– Även i målningen med kvinnan 2008 har motivet ändrats.
(Se även översta bilden i detta inlägg).
Detta kan med bilder illustrera hur UO reviderade sitt förflutna.

De anonyma erkännandena

I inlägget “Skandalrättegången” påstod UO följande:
“Alf Andersson som mottog erkännandena 1991 och 2002 har sagt att han inte tror det är mördaren som ringt p.g.a. att personen inte sa något annat än sådant som förekommit i tidningar. Dessutom angavs fel uppgift om när mordet skulle ha skett. Anonyme personen uppgav att Helén skulle ha lagts på fyndplatsen dagen efter kidnappningen, men obduktionen har visat att skador från det sexuella övergreppet har läkts minst 2-3 dygn innan mordet skedde. Alf Andersson var dessutom säker på att det inte var samma person som ringde 2002. Trots det skriver tingsrätten att det är bevisat att det är samma person, att det är mördaren och att det är jag som ringt.”

UOs uppgifter stämmer i stort sett om spaningsledaren Alf Andersson och telefonsamtalen 1991 och 2002.
Efter samtalen 1991 uppgav Andersson att han var “nästan övertygad om att det inte var gm som ringt”, “Han hade ju egentligen inte svarat på frågorna eller själv berättat något som helt säkert och entydigt band honom till brotten.”.
(källa Barkman*, och “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).
Efter samtalet 2002 uppgav Andersson “Jag tyckte inte att rösten var särskilt lik den som jag hörde för 10 år sedan.”, och “Det knappast troligt att samma person ringt tidigare till mig. Uppgifter han lämnade kan han ha fått från massmedia.”
(se bild spaningsuppslag nedan)

En orsak till att Andersson inte tyckte att rösten var särskilt lik i samtalet 2002 kan vara om det användes olika telefonsystem. T.ex. om personen 1991 ringde från analog, fast telefon och 2002 från en mobiltelefon. Det kan vara drastisk skillnad på röståtergivningen vid sådana jämförelser.
Andra orsaker – förutom att det inte var samma person som ringde – kan vara att UOs röst var tillfälligt förändrad (pga halsinfektion, förkylning e.dyl), eller att Andersson efter tio år minns fel.

UOs påstående stämmer också att den anonyma ringaren lämnat fel uppgifter om tidpunkten för mordet på Helén och när kroppen lagts på fyndplatsen.
Vid telefonsamtalen 1991 uppgav den anonyme personen: “Helén mördades kl 18.00 på tisdagen”, och “Jag la Helen i Bröd dagen efter försvinnandet.”. (Se även sidan “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).

Att de uppgifterna var felaktiga framgår av följande (ur bl.a. tingsrättsdomen):
Helén försvann måndag 20 mars (1989), hittades sex dygn senare söndag 26 mars, och enligt rättsläkaren hade hon avlidit högst något dygn innan hon påträffades (förutsatt han kroppen inte förvarats kallt efter döden). Gällande skadorna i könet uppgav rättsläkare att de “inte uppkom vid en tidpunkt nära dödsfallet utan vid en tidigare tidpunkt”. Mordet bedöms ha ägt rum “flera dagar” efter det sexuella övergreppet. Gräset under plastsäckarna var opåverkat “vilket borde tyda på att säckarna inte funnits på platsen någon längre tid”. Ett vittne uppgav “med säkerhet” att plastsäckarna inte fanns på fyndplatsen den 23 mars. (Se tingsrättsdomen).

Den anonyma mannens felaktiga tidsuppgifter (1991) är egentligen småsaker i det hela. En förklaring kan vara att minnet sviktade hos UO, det var två år sedan de båda morden skedde.

UOs avslutande påstående i citatet ovan (från “Skandalrättegången”) om tingsrätten är missvisande. Det fanns fler uppgifter som tyder på att det var UO som ringde (t.ex. mobiltelefonkortet i UOs ficka).
Lägger man samman samtliga uppgifter, vilket UO nogsamt undviker i sin argumentering, så verkar det onekligen som att det var UO som ringde dessa samtal.

Angående UOs kritik av det “försvunna samtalet” och SIM-kortet, så förklaras det i “Jordnära frågor + en tur till foliehattland“.

Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.

UO kritiserar en rad uppgifter som inte är centrala, exempelvis:

UO påstår att hundhåren som hittades i båda fallen kommer från olika individer enligt analys av SKL (t.ex. inlägg “Ändrade bevis”). Även om så är fallet har det knappast någon betydelse för helheten, håren kan komma från t.ex. bekantas hundar som tidigare vistats på samma plats (t.ex. i UOs stuga).

UO påstår att det fanns nagelskrap under Jannicas naglar och att det beviset “bara försvann” (t.ex. inlägg “Epilog”), någon källa visas inte. Även om där fanns annan persons DNA, ej UOs, så kan det förstås tyda på att en annan eller en ytterligare person var involverad i det mordet, men det påverkar knappast de centrala bevisen mot UO.

UO påstår att det på en av plastsäckarna fanns fingeravtryck som inte var hans. Han nämner även blodet från okänd man intill Jannicas blod i stugan. “Inte heller noterades att det fanns båda blodspår, fingeravtryck och hår från brottoffren som kunde uteslutas komma från mig” (inlägg “Skandalrättegången”. Anm: troligen fel i citatet, ska vara “på brottsoffren”, inte “från…”).

Det sistnämnda citatet syftar på att de fynden inte nämns i domen (domarna), vilket delvis är felaktigt (hårstrået från okänd person nämns i domen. Men inte blodet från okänd man eller fingeravtryck, vilket iofs är anmärkningsvärt eftersom man i domen diskuterar ev. fler gärningsmän).
UOs påstående om fingeravtryck saknar källa. Men det är klarlagt att det fanns blod från okänd man intill Jannicas blod, och huvudhår från okänd person på tejpen på Helén: se Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen, och Jordnära frågor + en tur till foliehattland (under Källor).
Men det påverkar som sagt knappast bevisen mot UO.

Språkjämförelse

Stavningsskillnader namn Jannica
I de anonyma erkännanden i brev som polisen fick åren 1989, 2002 och 2004, samt i texterna i UOs blogg åren 2008-2010, (i boken visas inte offrens namn), förekommer totalt följande fem olika stavningar av namnet Jannica:
Janika, Janica, Janike, Jannica, Jannika.

I breven lär namnet förekommit tre gånger, ett i vardera brev:
1989: Janika
2002: Janica
2004: Janike
Dvs samtliga med ett n, och med tre olika stavningar.

Stavning på UO:s blogg 2008-2010 (antal hittade inom parentes):
Jannica (117)
Jannika (10)
Dvs samtliga med två n, och med två olika stavningar (där Jannica är vanligast förekommande).
Några andra stavningar används inte av UO på bloggen. Några enstaka kommenterare stavar jannice och jannike. Ingen stavar som i breven.

Att en och samma person stavar vissa namn olika vid olika tillfällen och tidsperioder är inte märkligt. Olika bärare av det namnet kan stava olika, vilket kan medföra att icke-bärare kan bli aningen inkonsekventa i sin stavning.
I detta fall kan UO medvetet använt en för honom udda stavning i breven, liksom att han lämnade felaktiga uppgifter om äktenskap, släktingar och yrke (se tidigare inlägg) troligen för att vilseleda och försvåra upptäckt. Han ville berätta men inte bli “spårad” och inlåst “20 år”, framgår i de anonyma kontakterna.
Möjligheten finns förstås att det var flera brevskrivare eller att UO inte var brevskrivaren, även om det inte verkar troligt när samtliga uppgifter läggs samman om just dessa anonyma brev- och telefonkontakter.

“Jag skäms”
I UOs bok använder han uttrycket “jag skäms” för att beskriva ett brott han blev bötfälld för år 2003. I ett av de anonyma erkännanden används samma uttryck gällande mordet på Helén.
Ur boken “Utan rättssäkerhet” (2006), sid 129:
“I början av 2000-talet hände en tråkig sak som han inte gärna vill tala om. Han limmade fast spik på vägen för att punktera bilen för en som arbetade på socialkontoret. “Jag skäms för det, det var en dum och barnslig fyllegrej”, har han sagt.”
(Händelsen beskrivs i tingsrättsdomen: “dömdes han till böter för att 2003 ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby – vilket resulterade i att ett tiotal fordon fick punktering.”)
Ur anonymt erkännande via telefon den 6 april 1991 (om mordet på Helén):
“Jag skäms — det jag gjort är oförlåtligt.”

Anm: ovanstående språkjämförelse är bara några iakttagelser som gjordes under granskningen, de bevisar naturligtvis inget om brotten och skuldfrågan.

Anm: sökning på stavning gjordes snabbt med ett datorprogram, där sökningarna inte var skiftkänsliga (ingen skillnad görs på versaler och gemena tecken), dvs vid sökning på t.ex. jannica hittas både Jannica och jannica.

Slutord

UO hade fler invändningar än vad som tas upp ovan i detta inlägg. Ofta handlar det om kringdetaljer som inte har någon avgörande betydelse. Gällande de centrala uppgifterna så framgår att UOs argument är svaga och ibland helt felaktiga.

Om inte UO:s kusin hade kontaktat UO efter gripandet år 2004, vilket ledde till utgivningen 2006 av deras bok “Utan rättssäkerhet”, där kusinen är berättarrösten och till synes bokens initiativtagare, så hade UO kanske erkänt brotten till slut.

Mera:
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.
Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen.
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen.
“Epilog” av UO.
Hjärntvätt föregick resningsprocesserna. (om Råstam som UO hyllade).


* Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.