Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen

I femton år misslyckades polisen med att hitta dubbelmördaren… trots att han själv kontaktade dem anonymt flera gånger och erkände morden. Det var till slut ny DNA-analysteknik som ledde polisen till mördaren.
[Uppdaterad 18 april 2018]

Det handlar om mordet på tioåriga Helén Nilsson från Hörby och mordet på 26-åriga Jannica Ekblad från Malmö (bild ovan), i mars respektive augusti år 1989. De morden hade kanske förblivit olösta, eller så hade någon oskyldig dömts, om inte DNA-analystekniken utvecklats och förfinats. I båda offren påträffades spermier, men med dåvarande teknik kunde man inte få fram en DNA-profil ur den lilla mängd som det rörde sig om i dessa fall.

Polisutredningen i Helénfallet kom att bli den näst största i Sverige genom tiderna, efter Palmeutredningen, innehållande uppåt tiotusen förhör, flera tusen personnamn, hundratals bilnummer, totalt över 50.000 sidor.
Genom de femton åren var ett tjugotal personer i trakterna kring Hörby mycket intressanta i utredningen: pedofiler, sexdömda och andra obehagliga typer. Exempelvis en 43-årig tvåbarnspappa som satt på rättspsyk för annat brott. “Vi vet att han är skyldig”, sa polisen. Han utreddes i över ett år innan han avfördes i augusti 1998. Eller de två s.k. “kusinerna” som häktades hösten 2002, “Hörbymordet på väg att klaras upp” rapporterade media då.

En del av spermierna som hade hittats i offren 1989 hade då förbrukats i en misslyckad analys. Resten av materialet var nedfryst, och med tiden uppstod ett missförstånd så att polisen trodde att det inte fanns något kvar. I november(?) 2002 återupptäcktes dock bevismaterialet, och när britterna framåt våren 2003 hade ny teknik sändes dna-provet till deras laboratorium i England. I augusti 2003 kunde de leverera den efterlängtade DNA-profilen. Den matchade inte “kusinernas” DNA och därmed kunde förundersökningen mot de två männen läggas ned.

År 2004 började polisen samla in DNA från ett trettiotal personer som förekommit i utredningen genom åren… plus en Ulf Olsson som polisen nyligen hade fått ett vagt tips om. Listan med de trettio personerna var sorterade med de mest misstänkta först. Polisen hoppades få en träff i början på listan så att inte alla behövde testas. Ulf Olsson var bland de sista.

Efter att ha testat de flesta på listan utan nån träff, så kom den 23 juni beskedet från SKL* att Ulf Olssons DNA matchade DNA-profilen i Helén-fallet.
(Analysen i England gällande Jannica-fallet var inte klar än, men det skulle senare visa sig bli träff där också. Polisen hade redan från börjat anat att det fanns ett samband mellan de två morden, det fanns likheter i skadorna och hundhår på båda offren).

Bild ovan: 1: fyndplats Helén Nilsson, utanför Tollarp. 2: fyndplats Jannica Eklund, utanför Hässleholm. Stugan: Ulf Olssons stuga i Bokeslund stugområde i Höör. I stugan hittade polisen år 2004 Jannicas DNA i blodrester under golvet. Inga spår från Helén hittades i stugan.

Bakgrund Ulf Olsson

Ulf Olsson, 1993

Utdrag ur mördarens bakgrund. Ulf Olsson, född i dec 1951 i Höör (en mil från Hörby), var 37 år när de båda morden begicks. Hade då en stuga i Höör. Jobbade inom verkstadsbranschen. Ägde en militärgrön Volvo kombi (sägs varit ett eget hemmabygge av två bilar). Var ‘återförsäljare’ av hembränd sprit. Hade varit gift två gånger med kvinnor. Konsumerade mycket alkohol. Lär inte använt narkotika. Tog körkort vid 18 år. Militärtjänstgöring som “malaj”. Medlem i skytteförening och i hemvärnet.
Tidigare kontakter med rättsväsendet: åtalad 1976 för en knivskärning på en buss, friades av vittnesuppgifter. 1988: rattfylleri, blev av med körkortet ett tag.
Hade tre bröder och en syster.

Denne Ulf var prostituerad, och hade en hallick i Malmö. Var bisexuell eller transsexuell (varierar mellan olika källor, enligt sin egen bok har han aldrig velat byta kön och ansåg sig därför inte transsexuell. I sex med män uppges han alltid haft den kvinnliga rollen).

(Den 26 sept 1989, knappt två månader efter morden, skickade han ett anonymt brev till polisen med en slags kort förklaring till morden på Helén och Jannica).

År 1990 fick han en son i ett samboförhållande med en kvinna. Det förhållandet inleddes okt-nov 1989, dvs inte lång tid efter morden.
År 1991 tog det slut då sambon och barnet flyttade. Efter detta blev hans umgänge med sonen minimal.

(I april samma år, 1991, kontaktade han polisen anonymt via telefon, erkände morden och lämnade en del detaljer om morden, sa att mordet på Helén bara “kom över mig”, “det var en ren tillfällighet att det blev Helen”, samt lämnade en del felaktiga uppgifter om sig själv t.ex. att han aldrig varit gift och inte hade några släktingar).

Därefter och fram till gripandet 2004 tycks det gått utför med både jobb och annat. T.ex. 1993 blev hans tillhörigheter utmätta av kronofogden, pga att han inte betalade underhåll till ex-sambon och barnet, vilket även skildrades i ett tv-program (“Kronofogden kommer”).

(I november 2002 kontaktade han polisen anonymt via telefon, sa bl.a. att de två häktade männen (“kusinerna”) är fel personer, och att “det är jag som gjort det”).

År 2003 dömdes han till böter för att ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby (i syfte att punktera bilen för en som jobbade på socialkontoret), vilket medförde att ett tiotal fordon fick punktering.

(Den 26 maj 2004 kontaktade han polisen anonymt via telefon och erkände morden).

(Den 31 maj 2004, nio dagar innan han topsades av polisen, fick polisen ett anonymt brev innehållande en diskett, i en fil fanns texten “Det finns inget att säga. Hade jag aldrig blivit så mobbad och trakasserad i Hörby grundskola så hade det väl aldrig hänt. Det är bara jag inblandad. Helen o Janike”).

Den 9 juni 2004 topsades han frivilligt.
Den 23 juni samma år greps han. Nekade till brott.
Dömdes i april 2005 mot sitt nekande till livstids fängelse för mord, människorov och grov våldtäkt. I juni 2005 ändrade hovrätten påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
År 2006 utkom boken “Utan rättssäkerhet”, av en kvinnlig kusin och UO.
Han bloggade mycket från rättspsyk och argumenterade för sin oskuld ända fram till 10 januari 2010 då han begick självmord.

Bevisningen

Bevisen gällande Helén:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 43 miljoner. Motsvarar starkaste graden i NFC:s* nuvarande utlåtandeskala, dvs +4 (där sannolikheten för att det kommer från annan person inte får vara högre än en miljondel).
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Ett könshår på tejpen runt plastsäckarna: kan inte uteslutas komma från UO (enligt mitokondrie-DNA-analys). Svagt bevisvärde i sig, “talar visserligen i någon mån för att han haft med mordet att göra men kan inte anses binda honom till detta”, enligt tingsrättsdomen.
Lär motsvara grad +1 på NFC:s nuvarande utlåtandeskala (“Resultaten talar i någon mån för att…”).

På tejpen hittades även två huvudhår från en okänd person (UO och Helén kunde uteslutas). Samt ett hårstrå från Helén.

Bevisen gällande Jannica:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 1 miljard. Dvs det talar ännu starkare än Helénanalysen för att det kommer från UO.
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Jannicas blod i UO:s stuga. I juni 2004 hittades blod under golvlister i UO:s stuga (som han sålde 1990, året efter mordet). Enligt tingsrättsdomen “kunde man hålla för visst att blod / DNA från ett provområde på en kvartslist kommer från Jannica Ekblad samt kunde man beträffande ett andra provområde på samma list anse att skäl talar för att blod / DNA kommer från Jannica Ekblad”.
Bedömningen “hållas för visst” respektive “skäl talar för att” motsvarar i NFC:s nuvarande utlåtandeskala grad +4 och grad +2. Dvs det talar extremt starkt för att blodet kommer från Jannica.
(Inget blod eller andra spår från Helén hittades i stugan).

– Ett vittne som talat med Jannica i Malmö på kvällen sa att Jannica skulle resa bort med en man/sexkund som hon var rädd för och som hade en Volvo kombi.

Bevisen gällande båda:

– Anonyma erkännanden, som man kunde visa kom från UO. De anonyma kontakterna gjordes via telefon på kvällstid hem till spaningsledarens bostad, och med brev som skickades till polisstation:

26 sept 1989: ett brev, med bokstäver urklippta ur en tidning.
6 april 1991: fem telefonsamtal. Refererar även till brevet i sept 1989.
20 nov 2002: ett telefonsamtal. Refererar även till samtalet i april 1991.
21 nov 2002: ett brev. Fortsättning på tfn.samtalet dan innan.
26 maj 2004: ett kort telefonsamtal.
31 maj 2004: ett brev med diskett innehållande kort erkännande.

Utskrift av de anonyma erkännandena finns på separat sida.

Utöver ovanstående finns även några vittnen som berättade om obehagliga saker UO hade sagt och som kan haft koppling till morden.
Och en uppgift från vårdcentralen att UO sökte vård för ett armbrott morgonen den 4 augusti 1989, dvs efter natten då Jannica mördades, vars skada man antar inträffat i ett våldsamt handgemäng med Jannica.

Mer om brottsoffren

Tioåriga Helén Nilsson (född 19780618) försvann måndag kväll efter kl 19 den 20 mars 1989 i Hörby när hon var på väg till en affär. Sex dygn senare, söndagen den 26 mars, återfanns hennes döda kropp drygt två mil från Hörby, i ett stenparti en bit in på en markväg i Bröd utanför Tollarp.
Den nakna kroppen var inlindad i tre svarta sopsäckar omlindade med tejp. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och strypt med snara. Det fanns spermier och bristningar i könet. På tejpen hittades fyra hårstrån från människa, samt sex strån från hund och ett från katt.

Av de fyra mänskliga hårstråna kom ett från Helén, ett var könshår, två var huvudhår. Ur tingsrättsdomen: “Sammanfattningsvis visar analysen att könshåret inte kan uteslutas komma från Ulf Olsson, medan det är uteslutet att huvudhåret kommer från Ulf Olsson.”

Dvs könshåret kom antingen från UO eller någon annan, och de två huvudhåren från en okänd person.

26-åriga Jannica Ekblad (född 19630628) lämnade en bekant på torsdagskvällen den 3 augusti 1989 för att resa bort över natten med en man som skulle köpa sex av henne. Hon sa till sin bekant att mannen hade en Volvo kombi. Nästa morgon, fredagen den 4 augusti, hittades Jannicas döda kropp på en rastplats i Vedema utmed riksväg 24 mellan Hässleholm och Hörja. (Drygt tre mil från där Helén hittades).
Den nakna kroppen låg mitt på rastplatsens vägbana. I ett dike i närheten hittades en svart sopsäck med hennes blod. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och utsatt för stryptag eller åtdragning med snara. Det hittades enstaka spermier i könet. På kroppen och på pellets intill denna hittades 61 hårstrån från hund och 7 från katt.

Mera:
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen. Längst ner på den sidan (under “Slutsats…”) visas också hur man kommer fram till att det var UO som låg bakom de anonyma kontakterna.
En död mördares blogg, granskning av.
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.


Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.
* NFC hette tidigare SKL (Nationellt forensiskt centrum <– Statens kriminaltekniska laboratorium).