Walkie-talkie-febern i Palmefallet

När polisen tre veckor efter Palmemordet bad folk om walkie-talkie-tips, så fick de det. I flera år. Men vad hade folk sett? Här visas liknande bärbara prylar från då. Walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio m.m.
[Uppdaterad 18 mars 2018]

– Inledning
– Om walkie-talkie och komradio
– 1985 års bärbara prylar och walkie-talkie
– Sammanfattning

Efter att polisen den 21 mars 1986 – tre veckor efter mordet på statsminister Olof Palme – i media uppmanade “alla som sett personer med walkie-talkie höra av sig”, så regnade det in tips som gällde walkie-talkie eller kommunikationsradio. (Antalet* tips varierar mellan olika källor). En del av dem handlade om iakttagelser av män med walkie-talkie, i området vid mordplatsen eller i området kring makarna Palmes bostad som ligger drygt en kilometer från mordplatsen. Alla tips gällde dock inte själva mordkvällen.

Några exempel ur iakttagelserna, som i en del fall var ganska diffusa:
“…Höll apparaten i axelhöjd, pratade inte i apparaten…”,
“…Vittnet såg också en annan man som höll något mot örat…”,
“…Hade en antenn uppstickande i halslinningen…”,
“…Som talade i walkie-talkie . Mannen hade sett “farlig ut” och pratat tyska…”,
“…Hon hade sett en antenn och en del av apparaten…”,
“…Pratade i apparaten och vittnet hade sett ett “spröt”…”

Flera år efter mordet trillade det in walkie-talkie-tips. T.ex. två kvinnor hörde av sig sju (7) år senare, med en uppseendeväckande berättelse att de strax före skottet hade pratat med mördaren på trottaren. Han hade haft både walkie-talkie och en pistol han försökt gömma. Mannen hade inte haft öronmussla, kvinnorna hade hört en anropande röst ur walkie-talkiens högtalare och sedan hade mannen ett kort, märkligt samtal med den anropande personen. Kvinnornas uppgifter lär inte varit samstämmiga, och tycks varit missförstånd eller fantasier.

Var det onormalt många walkie-talkie-liknande prylar utomhus i Stockholm den fredagen? Vi vet inte. Det kan ha varit en helt normal förekomst av såna prylar i en storstad på den tiden.

Om walkie-talkie och komradio

En walkie-talkie är en handhållen komradio (kommunikationsradio).
Dåtidens privatpersoner med komradio kunde bl.a. använda PR-bandet (privatradio, 27 MHz). Kallades även “pladdermaskin” och “fylleindikator”.

Mobil komradio (handhållen, eller monterad i bil, båt, mc m.m) och stationär komradio kunde för privatpersoner vara allt ifrån en lätthanterad kommunikationspryl för enbart nytta och nöje… till en avancerad hobby som krävde utbildning (gällde ej PR-bandet).

En walkie-talkie fungerar nästan som en högtalande telefon, men man håller en knapp intryckt medan man talar. När man inte håller knappen intryckt så kan samtalspartnerns röst höras ur högtalaren, eller i en öronmussla om man vill vara diskret.

Alla andra (i samma område) som har en komradio inställd på samma frekvens, eller som har en “polisradio” som lyssnar på den frekvensen, kan höra samtalet.

När Kalle vill prata med Gösta så håller Kalle sin knapp nedtryckt och säger t.ex: “Kalle till Gösta, kom”, varefter Kalle släpper upp knappen.
Om Gösta inte vill att folk i närheten skall höra vad Kalle säger (ur Göstas högtalare), så kan Gösta använda en öronmussla i ena örat.
(Om Gösta är ett mördarproffs ute på uppdrag så använder han förstås öronmussla, kanske dold under mössa om det är på vintern).

Öronmussla kallas även hörsnäcka, öronpropp, öronsnäcka.
Kuriosa: på sextiotalet (1965) rapporterade media hur en elev på Beskowska skolan använt walkie-talkie och öronmussla för att fuska på en tentamen.

1985 års bärbara prylar och walkie-talkie

Bilden överst i inlägget samt nedan visar diverse prylar som fanns i Sverige vid tiden för Palme-mordet 1986. Prylarna var bärbara och kunde användas ute på stan.

Bild ovan: collage med annonser från år 1985. Samt några mobiltelefonbärare med telefoner från före 1986.

Samtliga prylar ovan har en antenn (som inte syns på bilden) utom kassettbandspelaren.

På ovanstående bild med prylar från 1985 visas walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio, vanlig radio samt kassettbandspelare:

Walkie-talkie för privatpersoner (använder PR-bandet). Nr 4 och 5 på bilden.
Även kallad pladdermaskin, badradio, fylleindikator, kärt barn har många namn.

De vid nr 5 på bilden (1195 kr) har 3 W (watt) effekt, med räckvidd upp till några kilometer beroende på yttre förutsättningar. Nr 4 på bilden har lägre pris och kortare räckvidd.

Privatpersoner kunde köpa en ny walkie-talkie till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser (exempel: “WalkieTalkie 2 st 2w 300:-/st”).

Mobiltelefoner, med axelremsväska (ej i bild). Nr 7 till 9 på bilden.
Det fanns hundratusen mobiltelefonabonnenter i Sverige år 1985, och ännu fler vid tiden för mordet den 28 februari 1986. Dåtidens mobiltelefoner kunde bäras omkring i axelremsväska (om de inte var fastmonterade i bil e.dyl), t.ex. från bilen till hotellrummet, från bostaden till bilen, från bostaden till nån bekants bostad, osv. Själva telefonluren hade ungefär samma storlek som en walkie-talkie. Man kunde ringa ståendes eller gåendes på trottoaren, eller var man råkade befinna sig.

Att en del av dessa över 100.000 mobiltelefonabonnenter rörde sig mitt i Stockholm i det aktuella området den aktuella kvällen – utan mord i sinnet – är fullt sannolikt. Några av dem kan burit en bärbar mobiltelefon med axelremsväska. De kvällsflanörer som såg en sådan ringare med sin lur i handen kanske inte uppfattade väskan eller inte förstod att det var en mobiltelefon, utan trodde att det var en walkie-talkie de hade sett. (Särskilt efter att polisen i media hade uppmanat allmänheten att berätta om de hade sett några walkie-talkie-personer).

Kuriosa: år 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”
(Mobira tillhörde Nokia som tillverkade bl.a. den bärbara (axelväsk-) mobiltelefonen Mobira Talkman som lanserades 1984. Mer info).

Polisradio. Nr 3 och 6 på bilden.
Förutom polis, brandkår m.fl. kunde även trafik på PR-bandet avlyssnas. Dvs man kunde lyssna på privatpersoners komradio-samtal, vilket innebär att förbipasserande lätt kunde missuppfatta det som att radiolyssnaren själv var inbegripen i ett walkie-talkie-samtal.

Polisradio var förstås extra intressant i storstäder som Stockholm, och på helgerna när det är stökigare och polisen m.fl. har extra mycket att göra. (Palmemordet skedde sent en fredag kväll).

Privatpersoner kunde köpa en ny polisradio till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser.
För den som undrar så var polisradio helt laglig att inneha, lyssna på, osv. (Nuförtiden är den mesta polisradiotrafiken krypterad och går inte att avlyssna).
(Lyssna* på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet, se fotnoten).

Vanlig radio (nr 1 på bilden). Samt kassettbandspelare (nr 2), t.ex. “Walkman”, en slags föregångare till iPod o.dyl.

Sammanfattning

På den tiden (åttiotalet) fanns inte “sociala medier”, webben, Internet, sms, e-mail, smartphones och liknande.
Men det fanns fasta telefoner, och (dyra) bärbara (axelrems-) mobiltelefoner, och komradio till lågt pris, för de som ville kommunicera snabbt på distans.

Vad folk genom åren sagt till polisen att de sett, och där minnesbilderna verkligen är från rätt datum och område, och inte är fabler, kan exempelvis ha varit följande:

– Pladdermaskin (i form av walkie-talkie för PR-bandet).
– Mobiltelefon (iakttagarna såg bara luren, och missade väskan eller förstod inte vad det var).
– Polisradio (kan dessutom låta som ett komradio-samtal).
– Radio (kan på håll påminna om en walkie-talkie, med antenn).
– Annat som till utseendet kan påminna om walkie-talkie.
– Annan naturlig förklaring som t.ex. legitim väktare eller polis med walkie-talkie.

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Mera:
När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet).
Palmemördaren, amatör eller proffs?.
Karta, Palmemordet.
Om Palme burit väst.
Myten om luntorna och Palmemordet.
10 miljoner skäl att skicka en puffra till Leif GW Persson.


* Tryck på knappen för att lyssna på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet:

* Antalet tips om walkie-talkie eller komradio som genom åren inkommit till polisen varierar mellan olika källor. Senaste uppgiften i media (2017) är “ett 80-tal sådana iakttagelser” gällande walkie-talkies vid och kring mordplatsen och en kilometer därifrån kring Palmes bostad.
Hur många vittnen som sett samma personer vet inte polisen, enligt media.