När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”