SÄG IFRÅN omedelbart

Som en uppföljning till ett tidigare inlägg som bl.a. riktade sig till tafsande män, så kommer här tips till de personer som blir tafsade på.
[Uppdaterad 2017-12-13]

I den tänkta gamla skriften “Hur du säger ifrån! Direkt!” tycks man kunna lära sig ett o annat om hur man protesterar så att det får effekt, och inte nöjer sig med att låta sig bli avfärdad eller nedtystad.

Bild ovan, kapitelrubriker:
– Hur du lär dig säga ifrån PÅ SKARPEN.
– Hur du lär dig säga ifrån DIREKT.
– Hur du lär dig göra båda samtidigt.
– Hur du lär dig mera jävlar-anamma.
– Nackdelarna med att ruva tyst på protester i flera år.
– Hur du slutar oroa dig för vad du tror att folk skulle tänka om dig ifall du protesterade.
– Varför tafsande inträffar oftare i situationer där det förekommer alkoholintag.
– Hur du lär dig hantera tölpar.
– Hur du lär dig välja rätt umgängeskrets.
– Bonus: Hur du även kan minska risken att bli utsatt för stöld, inbrott och rån.

Se även “Konkreta tips 1-2-3” nedan.

Kvinnor som inte blir tafsade på

I en artikel* om kvinnor som blivit tafsande på inom SVT berättar SVT-profilen Anna Hedenmo att hon under sina 25 år på SVT aldrig utsatts för ovälkomna närmanden. (Huruvida det förekommit några välkomna sådana framgår inte).

“[…] I kölvattnet av Metoo-kampanjen träder allt fler kvinnor fram och berättar om sexuella trakasserier. SVT är inget undantag. Liksom på flera andra stora mediehus vittnar kvinnor på SVT om hur manliga profiler, men också andra manliga kollegor har tafsat, sagt sexistiska saker och gjort ovälkomna närmanden.
[…]
Många kvinnor SVT Nyheter talar med upplever inte att de utsatts för sexuella trakasserier och känner inte igen den bild som målats upp av SVT.
En av dem är SVT-profilen Anna Hedenmo.

– Jag känner starkt med de personer som drabbats, och det är viktigt att företaget markerar tydligt mot alla former av sexuella trakasserier. Samtidigt vill jag understryka att jag under mina 25 år på SVT aldrig har utsatts för detta, och frågan har överhuvudtaget inte kommit upp bland mina kvinnliga kollegor under de senaste 20 åren. Bilden av en tv-bransch där det kryllar av tafsande män är helt enkelt inte sann. SVT är ett stort företag med många anställda. Jag tror problemet finns i de flesta branscher och på de flesta företag av SVT:s storlek, säger Anna Hedenmo.”

Anna ser bra ut så utseendet är knappast anledningen att hon sluppit oönskade klappar i rumpan eller ovälkomna fingrar i skrevet. Gåtans lösning kan möjligen anas i artikeln och detta inlägg.

Konkreta tips, 1-2-3

Sedan detta inlägg skrevs vid månadsskiftet okt/nov 2017 har metoo-kampanjerna ändrat karaktär och fokuserar på arbetsplatser istället för att hänga ut enskilda personer som påstås ha tafsat. Även i de metoo-berättelserna (som beskriver händelser från både förr i tiden och nutid) slås man av att de utsatta inte protesterade direkt till tafsaren när det ovälkomna närmandet inträffade. Vilket borde vara den allra första reaktionen. Nackdelarna med att inte säga ifrån direkt till tafsaren är t.ex:

– Tafsaren kan uppfatta sitt eget beteende som acceptabelt och att du inte har några större invändningar. Eller att du är blyg men ändå intresserad.
– Det kan uppmuntra tafsaren till att fortsätta tafsa, på dig och andra personer.
– Om du INTE talar om för tafsaren att du tycker beteendet är obehagligt eller kränkande så minskar dina chanser att det vid en anmälan ska betraktas som sexuella trakasserier. (Du har “upplysningsskyldighet”, se nedan).

Här är några konkreta tips om du blir utsatt för sexuella trakasserier eller ovälkommet sexuellt närmande på arbetsplatsen, fysiskt eller verbalt (även visning av porrbilder).

Steg 1:
Säg ifrån omedelbart till den som utsätter dig. Säg ifrån på skarpen, exempelvis: “Sluta ta på min rumpa, jag gillar inte att du tafsar på mig!”, eller: “Sluta kommentera mina bröst, det är obehagligt!”.
Om det finns andra personer i närheten så är det bra om de också hör din protest. Om det ovälkomna närmandet sker digitalt (t.ex. sms eller e-mail), säg ifrån (skriv) och spara sedan materialet.

Om det inte gäller grova uppenbara sexuella handlingar så måste du säga ifrån till tafsaren så att den (personen) förstår att beteendet är obehagligt eller kränkande för dig. Du har s.k. upplysningsskyldighet. Att du har sagt ifrån till tafsaren är i vissa fall en förutsättning för att händelsen skall anses vara sexuella trakasserier.

OM du därefter vill gå vidare så att det blir konsekvenser för tafsaren, fortsätt med steg 2 och 3:

2. Dokumentera händelsen. Anteckna tid, plats, vad som hände och sades, samt hur du reagerade. (Det kan sedan bli viktigt underlag i en eventuell utredning).

3. Kontakta din arbetsgivare och berätta vad du utsatts för. Om du har utsatts för brott så ska det förstås även polisanmälas. Om inget händer hos arbetsgivaren, kontakta högre chef eller fackförbundet.
Liknande gäller även skolmiljöer.

Enligt lag har arbetsgivare och skolor/utbildningsanordnare (inklusive militär utbildning) skyldighet att utreda och åtgärda problemet så fort de får vetskap om trakasserierna. (3/7/16 §, 2 kap. i diskrimineringslagen). Om din arbetsgivare/skola inte vidtar åtgärder så kan de förpliktas att betala skadestånd.


Tidigare inlägg: “Don’t be a Faux pas!”.

* Artikel: svt.se/nyheter/inrikes/kvinnliga-svt-anstallda-om-sexuella-trakasserier .