Så visste Quick att Charles hittades intill en stor sten e.dyl.

Sture Bergwall, f.d. Thomas Quick, hävdar numera att han fejkade sin mordberättelse om Charles Zelmanovits, utifrån en liten notis i Dagens Nyheter den 11 december 1993. Som synes innehåller den notisen väldigt lite uppgifter: endast namnet på Charles samt att fyndplatsen var ett “skogsområde utanför Piteå”.

Sture Bergwall sa i SVTs Dokument inifrån (av Hannes Råstam) den 14 december 2008:

Jag minns med tydlighet hur jag satt i dagrummet på avdelningen och läste Dagens Nyheter och såg en notis om att man hade hittat kvarlevor efter en Charles Zelmanovits, det var väldigt få uppgifter men det var tillräckligt för att kunna göra en berättelse.

Det verkar osannolikt att Bergwall med de knapphändiga uppgifterna i DN-notisen kunde skapa den berättelse som senare fick honom fälld för mord på Charles.

Mer troligt är då att Bergwall gjorde betydligt fler efterforskningar än han idag vill medge och ge sken av. Alternativt att det fanns en del sanning i hans berättelse 1993… Om vi utgår från det förstnämnda, hur mycket information om fyndplatsen fanns i media 1993?

T.ex. hur visste Quick att kvarlevorna efter Charles Zelmanovits låg intill en stor sten?
I utredare Seppo Penttinens artikel den 29/9 2012 där han granskar Hannes Råstams bok om quickfallet, skriver Penttinen angående stenen:

17. Sid 187
Råstam skriver att SB i förhör berättat att han suttit på en sten eller stubbe när han hanterat kroppen i samband med mordet. Och att han när han valls i Piteå hittar en ”stor sten nära fyndplatsen”.
Fakta: Det korrekta är att kvarlevorna efter CZ låg helt intill den sten som SB hittade. Han placerade även den figurantdocka som användes på en dm när rätt och med huvudet åt rätt håll. Råstam kunde lagt till att SB i samband med ”för-vallningen” i Säter, kunde beskriva storlek och omfång på stenen, ”ungefär som en s.k sugga”, som används för att hindra infart. Stenen i Piteå stämde väl med den uppgivna storleken.

Enligt Penttinen hade Quick i förhör uppgett att stenen var ungefär stor som en betongsugga (som brukar vara ca 4-5 decimenter hög).

betongsugga

I en artikel i Piteåtidningen den 28 september 1993, några veckor innan den lilla notisen i DN, visas några bilder från fyndplatsen:

1993-09-28-pt-bild-forstasidan

1993-09-28-pt-bild-sid6

På båda bilderna ligger det en presenning över något som man kan ana är ett objekt med flera decimeters höjd.

Så om Quick letade upp äldre tidningsartiklar och såg dessa bilder från september 1993 så behövde han knappast mycket fantasi för att anta att kvarlevorna legat intill en upphöjning med storlek som en betongsugga, som t.ex en stor sten eller stubbe.

montage-betongsugga
(Montage, betongsugga)

Detta visar på en möjlighet Bergwall hade att lura polisen, om han under 1993-1994 lade mer tid på efterforskning än vad han numera uppger, gällande zelmanovitsfallet.

Oavsett om Sture Bergwalls mordberättelse eller delar ur den var sann eller falsk så går det sannolikt att hitta fler sådana här möjligheter till att ha lurat polisen, eftersom ytterligare en del detaljer i zelmanovitsfallet faktiskt förekom i media.