Resningen i bröderna-Lindbergfallet

Första sidan i resningsbilagorna handlar om restiden mellan bostad och brottsplats. Här tittas närmare på detta samt lite till.

Resningsansökan från morddömde KL (Kaj Linna) gällande bröderna-Lindberg-fallet ifrågasätter flera av indiciebevisen, framför allt trovärdigheten hos det vittne VM – en manlig bekant till KL – som 2004 bland annat uppgav att KL hade pratat om att råna bröderna Lindberg.
Då en journalist nyligen intervjuade VM lär han ha avvikit i vissa detaljer från vad han uppgivit tidigare. Det kan förstås bero på att det förflutit över tio år sedan dess, vilket kan påverka detaljminnet. Eller att det är så som resningsansökan vill visa, att VM ljög år 2004.

Och det finns invändningar mot den inför domstolen redovisade analysen av telefonaktiviteter kring mordkvällen, som bland annat stärkte VM:s uppgifter och ansågs ge alibi åt KL:s bekant AH som inledningsvis var misstänkt.
I resningsansökan antas även, i analysform, att rånmordet på bröderna Lindberg (år 2004) utfördes av samma gärningsperson som vid rånmorden sju år senare i Långared (2011) i Alingsås (115 mil från Piteå).

Ovanstående och flera andra av uppgifterna i resningsansökan finns inte möjlighet att titta närmare på här (hela underlaget ej tillgängligt eller för tidsödande). Däremot är uppgiften om restiden lättare att blicka närmare en stund på.

Restid bostad – brottsplats

I resningsansökans första bilaga sidan 1 ifrågasätts att KL kan ha hunnit ta sig till brottsplatsen på den tid domstolarna utgick ifrån. Frågan är:
kan KL hunnit till brottsplatsen på under 1 timma och 28 minuter?

Det är två transportsträckor. Först med bil från bostaden till Kalahattens p-plats. Därefter till fots 1,9 km från p-platsen till ladan (se tidigare inlägg). Promenaden 1,9 km bör kunnat genomföras på under 25 minuter vid någorlunda hurtig takt. När polisen provgick i “ganska lugn takt” tog det 28-29 minuter inklusive hämtandet av träregeln/påken i virkesförrådet vid ladan. (På barmark kan 1,9 km avverkas på mindre än tjugo minuters promenad). Domstolarna räknade med 28 minuter.

Dvs, om bilfärden från bostad till p-platsen kan göras på under sextio minuter så blir svaret jakande på ovanstående fråga.

Bild ovan: karta med enbart de största vägarna i området, väg 94, 374 och 373.
KL:s bostad låg i Södra Vistträsk 34. Brottsplatsen (bröderna Lindbergs gård) låg i Kalamark 30. Bilfärden gick till Kalahattens p-plats som ligger en kilometer bilväg öster om brottsplatsen.

Utöver vägarna ovan finns det flera andra alternativ att ta sig till brottsplatsen. (De vägarna är inte utsatta på kartan ovan). T.ex. via byn Koler som lär varit den väg polisen provkörde på 65 minuter. Domstolarna antog att det var möjligt att köra sträckan fortare om man överskrider hastighetsgränserna.

KL:s egna uppgifter avslöjar fortkörning

KL uppgav att han lämnade sin bostad Södra Vistträsk 34 vid 22-tiden den 14 april (mordkvällen), och körde söderut genom landet för en tidigare planerad resa till England. (Han skulle egentligen åkt kvällen innan men hade ändrat sig). Bilfärden tycks gått via väg 94, väg 374 och vidare från Piteå på E4:an.

Polisen tog reda på att KL:s mobiltelefon hade använts kl 23:14 i Skellefteå, cirka 15 mils bilväg söderut från Södra Vistträsk 34. Det innebär att KL tillryggalade 15 mils bilfärd på 74 minuter. Det motsvarar en medelhastighet på 122 km/tim.

Eftersom ca hälften av den sträckan var motorväg så delar vi upp beräkningen på vanlig väg och motorväg. Fram till Piteå är det 7,6 mil “vanlig” väg, och från Piteå till Skellefteå 7,9 mil motorväg.
Om KL t.ex. höll en snittfart på 140 km/tim på E4:an, dvs rejält över hastighetsgränsen, så tog den sträckan 34 minuter.
Det innebär att sträckan till Piteå på “vanlig” väg tog 40 minuter. Vilket motsvarar en medelhastighet på 114 km/tim från bostaden till Piteå, en vägsträcka där merparten av hastighetsgränserna är 90.

Ovanstående indikerar att KL gärna ligger 20-30 km/tim över hastighetsgränserna. Det framgår också i förhör med KL då han själv uppskattar körtiden från hemmet till Skellefteå till “kring en timme” (förhör dnr K7008-04, sid 13).
Även i andra förhör framkommer att han inte håller hastighetsgränser. (Något han för övrigt delar med undertecknad, oops).

Svaret på frågan

På väg 94, väg 374 och E4:an tycks det inte varit några problem att köra långt över hastighetsgränserna trots att det fortfarande var vinter. På mindre vägar kan väglaget varit mindre lämpat för höga hastigheter.
Flera alternativa vägsträckor mellan bostad och brottsplatsen följer delvis nämnda väg 94 och 374. T.ex. följande sträckning strax väster om Piteå:

Bild ovan: ett av vägalternativen, 79,9 km (till Kalahattens p-plats), med relativt långa raksträckor.
Tidsangivelsen i kartan är Googles, som synes beräknat ur en låg snitthastighet. Om man istället tillämpar den snitthastighet som erhålls ur KL:s egna uppgifter, t.ex. 114 km/tim, så kan den sträckan avverkas på 42 minuter. Dvs långt under en timma. Sänker vi snitthastigheten till 90 km/tim så tar resan 53 minuter. T.o.m med snitthastigheten 80 km/tim hinner vi fram strax under en timma.

Så svaret på frågan blir ett klart JA. Det går att ta sig från bostad till brottsplats på kortare tid än 1 timma och 28 minuter (bilfärd + promenad).

Övriga vägalternativ ger liknande möjlighet med högre snitthastighet än laglydig körning. Några exempel på vägsträckor (till p-platsen 1 km före bröderna Lindbergs gård). Den kortaste är 63,2 km, den längsta 92,7 km:
– Väg 94 och 374 och via Piteå: 92,7 km. Mycket raksträckor.
– Väg 94 och 374 men inte via Piteå: 79,9 km. Mycket raksträckor.
– Storsund-Koler-Åträsk-Lillpite: 76,0 km.
– Storsund-Åträsk-Lillpite: 63,2 km.
– Väg 94-Granträsk-Lillpite: 74,5 km.
– Storsund-Koler-Långträsk-Fagerheden: 90,4 km.
Väg 94 och 374 hade möjligen bättre vinterväghållning, och de är rakare, och något bredare (t.ex. 7 meter istället för 6 m).

Slutord

Ovan granskades resningsansökans uppgift om restiden. Resultatet blev att man hinner till brottsplatsen inom den utsatta tiden om man gillar att köra fortare än hastighetsgränser.

De övriga och viktigaste uppgifterna i resningsansökan granskas just nu av åklagare, och resultatet av det lär komma inom några veckor.

En fundering som lagts fram här tidigare på bloggen är att om man tillräckligt noggrant granskar en valfri utredning och tillhörande fällande morddom där bevisningen utgörs enbart av indicier, och om medievindar blåser åt det friande hållet, så kommer en förnyad bevisvärdering att hamna på rimligt tvivel. Även om inga direkta felaktigheter upptäcks (som t.ex. att ett vittne har ljugit eller att bevis har manipulerats).
Få se var det landar i det här fallet.

————————————-
Källor: se inlägg “Bröderna-Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)” och dess sidfot.