De allra flesta drunknings- och mordoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer och vattentorn. Men när det inträffar så kan kranvattnet bli smått skräckinjagande.
Vattentorn eller vattenreservoarer kan vara formade som en cylinder (bild höger) eller ha annan utformning. Man kan klättra upp till toppen och öppna manluckan för att t.ex. inspektera vattenytan eller ta prover. Eller ramla ner i vattnet…
Här är några dricksvattenrysare med försvinnanden som involverar vattentorn och vattentankar, dvs större och mindre vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten till folks bostäder.
USA, Los Angeles (2013)
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.
Tanken var endast två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.
Mexiko, Mexiko City (2014)
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.
Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisa-fallet.
USA, Princeton, West Virginia (1989)
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.
Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).
Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden till höger är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).
Sverige
För flera decennier sedan var säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och vattenanläggningar mycket lägre eller rentav obefintlig. Inga larmanläggningar, ingen kamerabevakning, dörrar hade standardlås, manluckan på toppen av tornet hade ett enkelt hänglås.
Numera är säkerheten i svenska vattentorn generellt högre än tidigare, sedan skyddslagen skärptes år 2010. Allmänheten har inte heller tillträde till aktiva vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.
Men trots att säkerheten har förbättrats så sakteliga så inträffar ibland oönskade händelser i svenska dricksvattentorn. Några exempel från de senaste tio åren:
2014 juni: Stenungsund, skadegörelse mot vattentornet, manluckan var öppen. Invånarna uppmanades att inte dricka kranvatten. Vattentornet tömdes, prover togs.
”Man har fått tillgång till vattnet och då vet vi inte om någon eller några hade förorenat vattnet. Skadegörelse bestod i att ett lås på en lucka på tornets tak var borta så att luckan gick att öppna, vilket gjorde att det gick att komma åt vattnet.” (Göteborgsposten).
2014 nov: Kristianstad, en död fågel hittades i vattenreservoaren, man vet inte hur länge den legat där. Invånarna uppmanades koka dricksvattnet.
”Det var vid en så kallad inre filmning – som görs var tredje eller var femte år – inuti anläggningen som den döda fågeln hittades.” (Kristianstadsbladet).
2019 sept: Degerfors, intrång i vattenreservoar, luckan var uppbruten. Polis- och Säpoanmält.
”Det var på onsdagen som kommunen upptäckte att någon brutit upp grindarna och luckan till reservoaren. Det är dock oklart om vattnet förorenats på något sätt… Vattenprover har skickats på analys, och innan klartecken ges uppmanas invånare att koka dricksvattnet som en försiktighetsåtgärd.” (Svenska Dagbladet).
2017 juni: Robertsfors, inbrott i vattentornet.
”Vattentornet måste tömmas och rengöras. Analyssvaren på vattnet kommer dröja i tre dygn, och invånare uppmanas för säkerhets skull att koka kranvattnet som nu tillförs från en reservkälla… Vi har regelbundet personal som åker förbi, så det har självklart funnits ett säkerhetstänk och ordentliga lås och dörrar i flera lager där. Det är inget öppet torn, utan har forcerats med ordentligt våld.” (SVT).
2014 juli: Stenungsund, inbrott i vattentornet.
”…någon har passerat både våra larm och våra låsanordningar med verktyg för att ta sig in. Vi har ett skydd som jag bedömer är i paritet med andra kommuner. Men jag tror ändå vi ska se över att öka bevakningen till exempel med kamerabevakning eller om vi behöver inhägna områdena kring de här objekten” (SR).
2010 juni: Hammarstrand, sabotage, nån tömde en brandsläckare ner i dricksvattnet i vattenreservoaren. ”Konsekvensen blev att kommunen tvingades stänga av vattnet under mer än ett dygn”. (SVT).
2009 sept: Sundsvall, höjer nu bevakningen vid sina vattenanläggningar.
”I Bosvedjan har ett stängsel satts upp och snart ska även övervakningskameror komma på plats… Vattentornet i Bosvedjan har de senaste åren utsatts för skadegörelse i form av klotter och förstörelse. Det har även eldats upp kablar på tornet.” (SVT).
Det sista exemplet ovan, från år 2009 i Bosvedjan i Sundsvall, gäller samma område som där elvaårige pojken Johan Asplund försvann år 1980 (se nedan).
Fotografi ovan, från 1980: en kille som via ett stängsel klättrar upp på ett vattentorn vid elljusspåret intill Bosvedjan, i samband med sökinsatserna efter elvaårige Johan som försvann spårlöst. (Och som aldrig har återfunnits*).
Det fanns två vattentorn i bostadsområdet där Johan var bosatt: ett torn 300 meter från bostaden, och ett torn på fem minuters cykelavstånd från pojkens bostad, vid elljusspåret (foto ovan).
Därmed inte sagt att Johan hamnade i ett vattentorn och därför aldrig hittades (sannolikheten för det kan anses liten). Det är dock okänt vilka kontroller som gjordes efter försvinnandet, t.ex. om tornen genomsöktes ordentligt (t.ex. genom tömning).
Anm: vattentornet på fotot ovan rymmer troligen 1300 kubikmeter eller mer, dvs mycket större vattenvolym än vid de utländska dödsfallen som beskrivs inledningsvis. (Stor vattenvolym späder ut föroreningar mera, smak- och lukt påverkas inte lika lätt).
Det verkar inte finnas några kända, av massmedia rapporterade, mänskliga dödsfall inuti svenska vattentorn och reservoarer. Åtminstone inte i aktiva, vattenfyllda anläggningar.
Numera klassas många vattentorn i Sverige som skyddsobjekt vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 (som föregicks av lagen från 1990).
Skälen till det höjda säkerhetstänket kan varit ökande risk för terrorhot, sabotage, intrång och skadegörelse. Och att utbyggnaden av mobiltelefonnätet har lett till att en del vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.
Svenska skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller ”industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.
Övrigt
Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina webbplatser varför man bör anlita dem. Deras bilder visar hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta:
Bild ovan: exempel på kadaverfynd vid rengöring av dricksvattentorn i USA.
Vid rengöring av vattentorn i Sverige kan nämnas Göteborg, där vattentornen ”renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”
Djurkadaver- eller likfynd i svenska dricksvattentorn eller reservoarer verkar numera ovanligt. Eller så kommer det inte alltid till allmänhetens kännedom.
Däremot inträffar ibland olyckor så att dricksvatten förorenas t.ex. med kolibakterier. Då vidtas åtgärder som t.ex. att tömma vattentornet och rengöra det, att klorera vattnet, att uppmana befolkningen i området att koka vattnet. Också en slags rysare.
* Skyddslagar: 2010 (nu gällande). 1990 (upphävdes 2010). 1940 (upphävdes 1991).
* Pojken som försvann spårlöst: Johan Asplund, 7 november 1980 i Bosvedjan, Sundsvall.
Rubrikbilden (vattenkran) av ”Arcaion”.
Delvis återpublicering från 1 december 2016.