Dricksvattenrysare

De allra flesta mord- eller drunkningsoffer återfinns inte i dricksvattenreservoarer. Och knappast i Sverige. Men när de sällsynta fallen inträffar kan det även få otäcka följder för de omkringboende.

Några fall i utlandet med vattentankar och vattentorn, dvs mindre och större vattenreservoarer som tillhandahåller dricksvatten:

USA, Los Angeles, 2013
Kvinna 21 år, Elisa, försvann och hittades några veckor senare i en liten dricksvattentank på taket på den höga hotellbyggnad där hon bodde.
Hotellgäster hade klagat på att det var lågt vattentryck.
Dödsorsaken uppgavs vara drunkning, med psykisk sjukdom som bidragande faktor.
Det finns frågetecken kring hur hon lyckades ta sig upp till taket och in i vattentanken.
Tanken var två och en halv meter hög, rymde tre kubikmeter, det var en av fyra dricksvattentankar på hotelltaket.

Mexiko, Mexiko City, 2014
Kvinna 27 år, Carmen, försvann och hittades elva månader senare i en dricksvattentank nära hennes bostad efter att de boende klagat på att vattnet smakade illa.
Enligt vissa källor var dödsorsaken strypning.
Vattentanken var ansluten till ett femtiotal lägenheter. Tankens storlek var uppskattningsvis 20-30 kubikmeter, dvs större än i Elisafallet.

USA, Princeton (West Virginia), 1989
En okänd man hittades i ett vattentorn efter att de omkringboende klagat på vattnets smak och lukt.
Manluckan ovanpå vattentornet var öppen och kläderna låg intill. Polisen avslöjade varken dödsorsak eller mannens identitet. Myndigheterna uppgav att vattnet inte utgjorde någon hälsofara.

Vattentornet var 40 meter högt, varav själva vattentanken var 12 meter hög och rymde ca 380 kubikmeter dricksvatten. Dvs mycket större än i fallen med Elisa och Carmen. (Fast ändå ganska litet jämfört med vattentorn som rymmer flera tusen kubikmeter).

Anläggningen var omgiven av staket, och stegens nedersta del satt sex meter ovanför markytan, så mannen lär fått anstränga sig rejält för att ta sig upp till toppen. (Bilden här intill är ett annat vattentorn av ungefär samma storlek).

Sverige

Det tycks inte förekommit mänskliga drunkningsoffer i svenska vattentorn, åtminstone inte de senaste decennierna. Och numera klassas många vattentorn som skyddsobjekt, vilket ger möjlighet till större resurser för skydd mot intrång och sabotage, enligt skyddslagen från 2010 och 1990. Anledningen till den höjda säkerheten kan vara de senaste decenniernas ökande terrorhot, och andra typer av ökande aktiviteter med intrång och skadegörelse (t.ex. “urban exploration”). Ytterligare en anledning kan vara utbyggnaden av mobiltelefonnätet som lett till att vattentorn används av teleoperatörer för att placera sina antenner, vilket medför att sådana anläggningar kan behöva ökad säkerhet.

Skyddslagen före 1990 – som tillkom femtio år tidigare (1940) – var mer inriktad på skydd för försvaret och militäranläggningar, eller “industriell eller annan verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen”. Men inte specifikt anläggningar för vattenförsörjning och inte som skyddsobjekt, som i nutida skyddslag.

I tidningsartiklar* tycks “skyddsobjekt” förekomma i dricksvattensammanhang först kring år 2001. Artiklar där vattenreservoar omnämns som skyddsobjekt börjar nämnas år 2005. Äldsta artiklarna där vattentorn omnämns som skyddsobjekt är så sent som från 2012.

Om ett svenskt vattentorn på åttiotalet

Fram till mellan 1990 och 2000 tycks säkerheten mot intrång i svenska vattentorn och -anläggningar allmänt sett varit betydligt lägre.

Det bekräftas också av en bekant som på 1980-talet var inne i vattentorn och kikade ned på dricksvattnet (med medhavd ficklampa) efter att ha öppnat manluckan på toppen. Utsidan på den byggnaden var formad som en cylinder (vilket är vanligt, exempel se bild höger, men vattentorn kan ha annan utformning).

Vattentanken på insidan var avskild från ytterväggen. Spiraltrappan upp till toppen fanns på insidan av tornet, mellan ytterväggen och vattentanken. Exempel:

Ytterdörren längst ned i tornet hade ett vanligt standardlås. Inget larm. Inget stängsel kring tornet. Ingen kamerabevakning.
Manluckan på toppen hade i bästa fall ett litet, låst hänglås, i sämsta fall var det olåst.

Numera, över trettio år senare, är läget som sagt annat, med larm, stängsel, i vissa fall kameraövervakning och vakter, som säkerhet mot sabotage. Av samma skäl har inte heller allmänheten tillträde till vattentorn i samma utsträckning som tidigare, t.ex. som utsiktsplats eller kafé med utsikt.

Övrigt

Bild från amerikanskt företag som rengör dricksvattentorn

Företag i USA som inspekterar och rengör dricksvattentorn invändigt berättar på sina hemsidor om sitt arbete och visar exempel på varför man bör anlita dem. Deras bilder visar undantagen får man hoppas, skrämselpropaganda för hur det kan se ut om man inte öppnar plånboken och anlitar dessa företag tillräckligt ofta.

I Sverige kan nämnas Göteborg som exempel där vattentornen enligt uppgift från 2012 “renas en gång per år av personer som måste bära klorerade och sterila kläder för att inte riskera att förorena dricksvattnet.”

Risken för den typen av fynd som visas i detta inlägg tycks numera väldigt liten. Däremot inträffar ibland som bekant att rör skadas och läckage uppstår så att renvatten förorenas från avlopp, då kloreras det och befolkningen uppmanas koka vattnet. Också en slags rysare men av annat slag.

——————————
Källor m.m:
– Elisa, USA, Los Angeles, 2013 : Länk.
– Carmen, Mexiko, Mexiko City, 2014: Länk 1. Länk 2.
– Okänd man, USA, Princeton (West Virginia), 1989: Länk 1. Länk 2.
– Skyddslagar: 1940 (upphävdes 1991). 1990 (upphävdes 2010). 2010.
Antal tidningsartiklar: enligt Mediearkivet, som f.n. lär innehålla fyrtio miljoner svenska artiklar. Det är dock inte heltäckande, och innehåller inte äldre artiklar än från 1984.
– Företag i USA som rengör vattentorn: Länk.
– Uppgift om rengöring m.m, i Gbg: Länk.