Stures Stora skadeståndsfiske har inletts

Författaren Sture Bergwalls tredje bok inleder hans stora skadeståndskrav, för konsekvenserna av att han angav sig själv, utgav sig vara mördare, arbetade aktivt i nio år(!) för att bli dömd för flera mord, och skrev en bok att han mördat.
Uppdaterad 11 oktober 2016

Saken handlar om Bergwalls skadeståndskrav för de år han var frihetsberövad. Det kan innebära Stort belopp, flera mulliga miljoner. Men eftersom han själv i allra högsta grad medverkade till frihetsberövandet så är förutsättningarna inte de bästa för skadeståndsfiske. Kanske rentav obefintliga. (“Rättsexpert: Bergwall kan nekas skadestånd“).
Å andra sidan håller ett skadeståndskrav medieintresset vid liv och kan gynna bokförsäljningen. Så oavsett hur det går med skadeståndet så kan det i slutändan bli jackpot för Bergwall, med mycket klirr i kassan.

Ett syfte med Bergwalls nya bok*, den tredje i ordningen, tycks vara att förbereda beslutsfattare och media innan det formella skadeståndskravet lämnas in – vilket enligt uppgift* kommer att ske “snart” – så att de blir mer välvilligt inställda till att punga ut med ytterligare miljoner av skattebetalarnas pengar till Bergwall. (Förutom de miljoner han redan kostat medborgarna. Inklusive de rån- och stöldbyten som gömdes och aldrig lämnades tillbaka).

Liknande strategi användes inför första resningsansökan år 2008, då resningsbeslutet föregicks av journalisten Råstams tv-filmer om Bergwall som SVT sände ett tjugotal gånger, samt Bergwalls bok nummer två som släpptes lägligt då.

Den nya boken är på 576 sidor och innehåller ungefär samma uppgifter som framkommit tidigare från Bergwallsidan efter att han tog tillbaka sina morderkännanden 2008. Dvs gammal skåpmat. Men uppgifterna är utbroderade, därav bokens tjocklek. Dock utelämnar Bergwall sånt som är omöjligt för honom att skuldbelägga någon annan för, t.ex. mördarförfattandet, det undviker han konsekvent.

I boken flyttas ännu mer av skulden till de människor som hade oturen att råka befinna sig i närheten av Bergwall på nittiotalet. T.ex. vårdpersonal, läkare, psykologer, terapeuter, advokater, poliser, åklagare, rättsläkare, forskare, experter, domare, nämndemän, journalister. Inklusive de tre advokaterna.

Syftet med boken är enligt Bergwall “mitt sätt att ta ansvar” gentemot mordoffrens anhöriga, som han plågade i många år med sina mordberättelser. (Exempelvis hans välformulerade brev till Olle Högboms föräldrar, där han förklarade hur han mördat deras son, vilket förstås inte nämns i boken).
Huvudsyftet tycks snarare vara pengar och uppmärksamhet. Mordoffrens anhöriga uppfattar knappast boken som ett ansvarstagande. Mamman till elvaårige Johan Asplund – ett av offren – uttalade sig nyligen i Sundsvalls Tidning (18 september 2016):

“Enligt SVT Västernorrland, beskriver Bergwall i boken hur han var fullt medveten när han ljög och tog på sig Johanfallet.
– Och det tycker jag är det värsta i det här. Att han visste att allt bara var påhitt. Så mycket lidande det här har gett mig och Björn, vår familj, släkt, vänner och bekanta. Hans historier om att han slängt Johans huvud hit och hans kropp dit, och att han ätit av honom. Han har smutskastat Johan. Det är helt förfärligt, säger Anna-Clara Asplund, till SVT Västernorrland.

Anna-Clara Asplund säger till SVT att hon själv inte läst boken, men att det utan Bergwalls historier aldrig hade blivit någonting.”

Bergwall arbetade aktivt i 9 år för att bli erkänd seriemördare

“Kvarblivelse”

Författaren Bergwall inte bara “erkände mord”. Han angav sig själv och arbetade aktivt i nio års tid för att bli dömd för flera mord.
Förutom alla detaljerade uppgifter han levererade så skrev han också välformulerade tidningsartiklar, där han försvarade sig mot de skeptiker som misstrodde att han hade mördat. Han lär även skickat hotbrev till skeptiker, och krävt att polisen skulle stoppa skeptikerna.

Han skrev boken “Kvarblivelse”, som utkom kring årskiftet 1998/1999, en bok som Bergwall då uttryckte stora förväntningar inför. Den handlar bl.a. om mordet på Charles Zelmanovits som Bergwall dömdes för 1994, samt om flera andra av de mord han erkänt. Och förstås att han själv var ett offer, för sina föräldrars övergrepp i barndomen.

Redan innan “Kvarblivelse” var klar så hade Bergwall planer på nästa mördarbok som skulle heta “Mordolog”. Men den publicerades aldrig.

Några årtal:

– 1991: Bergwall döms för bankrån och grov stöld hos Bingohallen.
Ingen snar utskrivning i sikte. (se utskrivningsmyten).
– 1992: Bergwall avslöjar att han mördat, och lämnar uppgifter.
– 1994: första morddomen (Zelmanotivs).
:
– 1998/1999: debutboken “Kvarblivelse” blir klar.
Den säljer dåligt, till Bergwalls stora besvikelse (se nedan).
– 2001, juni: sjätte morddomen (Asplund).
– 2001, nov: Bergwall drar sig undan, fem månader efter sjätte domen, mitt under den långa kritikerstormen som pågått ända sedan början på 2001, där Bergwall ifrågasattes hårt och domarna hotades rivas upp. (se the shitstorm).

– 2001-2008: Bergwall fortsätter vidhålla att han mördat, men undviker media. Numera kallar han detta “de tysta åren”.
– 2008: journalisten Råstam dyker upp och visar hur Bergwall kan byta offerroll och författarinriktning genom att lägga skulden på andra.

Kommentar: 1999 när “Kvarblivelse” sålde dåligt, kontaktade Bergwall en annan författare för att skriva Bergwalls mördarbiografi.

Bild ovan: Bergwall/Quick i sin välordnade “skrivarlya” på Säter där han utgav sig vara mördare och där han författade sin debutbok “Kvarblivelse”. Den boken omnämns inte numera, i senaste boken utelämnas sådana uppgifter som ingen annan än han själv kan skuldbeläggas för.

tq collage quick svit

Bild ovan: personer som Bergwall under åren 1992-2001 aktivt hävdade att han hade mördat och som han strävade efter att bli morddömd för. (Mellan 2001-2008 vidhöll han fortfarande att han mördat, men deltog inte längre i polisutredningar). De han dömdes för i sex rättegångar var:

  1. Charles Zelmanovitz
  2. Janni och Marinus Stegehuis
  3. Yenon Levy
  4. Therese Johannesen
  5. Trine Jensen och Gry Storvik
  6. Johan Asplund

OBS: samtliga fall som Bergwall dömdes för var ouppklarade när han började berätta, samtliga polisutredningar hade avstannat och var kalla.

Samma grundtema nu som då: offerrollen

På nittiotalet framställde Bergwall sig själv som offer för sina föräldrar och syskon. Numera framställer sig Bergwall som offer för en mängd personer inom bl.a. vården och rättsväsendet.
I Bergwallkommissionens rapport från 2015 finns fler exempel på Bergwalls offerroller genom åren, även för tiden innan 1990. De skriver bl.a. (sida 667-669):
“Men jag vill samtidigt påpeka att offerrollen inte är ny för Sture Bergwall. Den har varit ett genomgående tema i Sture Bergwalls liv, något som blivit uppenbart under vårt utredningsarbete.”

Bergwallkommissionens brasklapp

Hur är det nu, talar Bergwall sanning? Vad är sant och vad är falskt?
Den medpatient som Bergwallkommissionen intervjuade hade personliga erfarenheter som talade i motsatt riktning mot de uppgifter från Bergwall som spreds efter 2008. Ur kommissionens rapport (sid 665):

“Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.

Det kan också vara klokt inta en försiktig hållning till Sture Bergwalls uppgifter i kommissionens samtal med honom. Han kan mycket väl ha avlyssnat oss som intervjuare och anpassat sitt berättande på motsvarande sätt som han gjort tidigare.”

Bergwallkommissionen 2015 var uppenbarligen osäkra på sanningshalten hos Bergwall, därför stoppade de in en brasklapp i sin rapport (sid 664):

“Sture Bergwalls väl belagda fabulerande och manipulerande förmågor gör att man måste förhålla sig kritiskt även till vad han berättat under senare år. Jag utesluter inte att hans nya berättelser kan vara tillrättalagda – han kan inte utan förbehåll betraktas som fullt ut trovärdig i de intervjuer och förhör han gett i samband med att han tog tillbaka sina erkännanden och senare.”

Om Bergwalls livslånga författarambitioner:

– Författaren Sture Bergwall (Quick). Författarambitionerna sträcker sig långt tillbaka och tycks vara en stark drivkraft. Här visas Bergwalls författarbakgrund och författarskap, utifrån det material som publicerats offentligt inklusive vad som framkommer i Stures egna böcker samt brodern Sten-Oves böcker.

– ”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”. Efter floppen med sin första bok “Kvarblivelse” 1999 kontaktade Bergwall en annan författare och ville att hon skulle skriva Bergwalls biografi. Senare, under de år som Bergwall numera kallar “de tysta åren”, kontaktade han fler författare och ville att de skulle skriva om honom och hans mord.
.

—————————–
Källor m.m:

– * Om Bergwalls kommande skadeståndskrav:
Svårt att få skadestånd för tiden som frihetsberövad” (SVD, 15 september 2016). “Hittills har advokat Thomas Olsson och hans klient Sture Bergwall inte sökt skadestånd för de 23 åren som Quick/Bergwall satt frihetsberövad på Säter. Men i intervjun inför boksläppet i dag säger Bergwall själv att en ansökan till JK snart kommer att lämnas in.
[…]
Men som SvD tidigare kunnat visa är det inte givet att Bergwall får skadestånd. Lagen är nämligen skriven så att den som själv medverkar till frihetsberövandet inte fullt ut kan räkna med att JK säger ja till skadestånd. Att Bergwall – förvisso under inflytande av droger och en ifrågasättbar terapi – själv erkände alla morden kan ligga honom i fatet.”
– * Tredje boken av Bergwall: “Bara jag vet vem jag är”, 2016.
– * “Rättsexpert: Bergwall kan nekas skadestånd” (SVT, 16 april 2015).