Finn Fem Fel i polisens fotokonfrontation

lh-finn fem fel_400Semesterpyssel för dig i hängmattan. Hämtat från en fotokonfrontation i ett autentiskt rättsfall, tro’t eller ej.
Uppdaterad 29 juli 2016

Ett tips från läsare ledde till följande pyssel där det gäller att hitta minst fem fel i en fotokonfrontation gjord av polisen i ett nyligen uppmärksammat mordfall.

Bakgrund

En kvinna (här kallad Joggerskan) hade på sin joggingrunda dagen före mordet mött en man (här kallad X) vid vägkanten. Han hade stått vid en bil och frågat efter vägen till en ort. Joggerskan lämnade bland annat följande signalement på X:

  • Blont, kort hår. Ganska blek. Raka drag. 30-35 år. Östeuropeiskt utseende. Bröt kraftigt på engelska.
  • Unconscious transference…

    Joggerskan uppgav att hon kanske hade sett X tidigare samma dag, som hastigast på ett bygge i närheten. Hon sa att X kanske var en av de litauiska bröder som jobbade åt hennes svärfar, och att det var därför hon hade stannat på sin joggingrunda när X frågade efter vägen till en ort.

Joggerskan förhördes tre gånger under veckan som följde efter mötet med X vid vägkanten, och hon lämnade då bland annat ovanstående uppgifter. Därefter, åttonde dagen efter mötet med X, hölls en fotokonfrontation.

Fotokonfrontationen

Prova om du utifrån Joggerskans signalement kan ringa in några enstaka, utan att ha en aning om vem den misstänkte är:
“Blont, kort hår. Ganska blek. Raka drag. 30-35 år. Östeuropeiskt utseende.”

En
slags
lösning
finns
nedan.

Facit ***********************

Om Joggerskan: hon förevisades tolv fotografier (i större format än i collaget som bifogas i fup). De visades ett och ett (dvs sekventiellt). Förevisningen gjordes i två omgångar, med andra omgången i omedelbar anslutning till första. Joggerskan var osäker i sitt utpekande. I första omgången pekades nr 8 och 10 ut med övervikt på 10, men hon var inte säker. 12:an var ett klart Nej. I andra omgången pekades dock 12:an ut samt 10, med 10 som mest lik av de foton som förevisades.

Om fotona: plockar man bort alla mörkhåriga – dvs de som inte stämmer med hårfärgen som Joggerskan uppgav före fotokonfrontationen – så blir det kvar nr 3, 4 och 10. Fyran kan knappast beskrivas ha raka anletsdrag, samt håret är något mörkare. Kvar blir 3 och 10. Om man även uppfattar att 3 har något mörkare hår än 10, så återstår nr 10.
Eller om man vänder på det: mannen med ljusaste håret är nr 10 (tätt följd av nr 3).
Dessutom: 10, 3 och 8:an skiljer sig från de övriga genom sin helvita bakgrund. Åttan är dock mörkhårig så han går bort. Kvar blir 3 och 10.
Nr 3 och 10 skiljer sig också från övriga med sina blekare ansikten.

Det var nr 10 som var polisens misstänkte från Litauen. Nr 3 är hans bror.
Fotokonfrontationen var nästan lika galen som om polisen enbart hade förevisat bild nr 10 och 3 och frågat om det var nån av dem.

Att Joggerskan kanske hade sett mannen X tidigare samma dag som mötet vid vägkanten är också en möjlig felkälla, som hon inte ens behöver vara medveten om, s.k. unconscious transference (att man inte kan hålla isär varifrån personen känns igen).
Även åklagaren var pliktskyldigast inne på detta i tingsrättsförhöret med Joggerskan fem månader senare gällande hennes då tvärsäkra utpekande i rättssalen*, i motsats till hennes osäkra utpekande en vecka efter händelsen.
Men åklagaren och Joggerskan avfärdade påverkan eller förväxling, eftersom hon själv sa att hon inte sett några andra foton på den åtalade, och att fotot hon sett tidigare i fotokonfrontationen inte var anledningen till hennes säkra utpekande i rättssalen… Vilket snarare tvärtom ger intrycket att Joggerskans utpekande i rättssalen var minst lika osäkert som tidigare.

RPS riktlinjer för fotokonfrontationer

I RPS:s (rikspolisstyrelsens) rekommendationer för fotokonfrontationer* – som lär grundas bland annat på vittnespsykologisk forskning och erfarenheter från praktiskt polisarbete – framgår bl.a. följande:

Figuranterna, eller om det är något annat än en person som skall identifieras, måste stämma med vittnets allmänna beskrivning
[…]
De bilder och videosekvenser som skall användas måste ha samma färg och format. De får inte avvika från varandra i något avseende. Bakgrund, fotovinklar och ramarna runt de bilder som visas skall vara desamma eller olika för alla.
[…]
Det skall vara omöjligt för ett vittne som aldrig sett den misstänkte att räkna ut vem denna person är.
[…]
Det är viktigt att minimera risken att vittnet känner igen någon i gruppen från ett annat tillfälle än den aktuella vittnessituationen eftersom det kan vara svårt för vittnet att hålla isär varifrån personen känns igen. Det är en av orsakerna till att oskyldiga personer ibland blir utpekade som gärningsmän i vittneskonfrontationer.

Övrigt

OBS att Joggerskans utpekande och vittnesmål inte var centralt för åtalet och den fällande domen, vilket förklarar varför advokaterna inte grävde djupare i den undermåliga fotokonfrontationen. Dock ställde advokaten frågan vad Joggerskan – som är jurist – tänkte om hur fotokonfrontationen var gjord. Men det hade hon inte tänkt på (tingsrättsförhör, tid 12:20):
– När du tittade på de här bilderna hos polisen, tänkte du nånting på hur fotokonfrontationen var gjord?
– Eh, nej, det var tolv foton, som jag fick titta på en efter en.
– Du är jurist va?
– Ja.
– Ja det var därför jag ställde frågan, men i sån situation tänker man kanske inte på det.

Tingsrätten avfärdade Joggerskans uppgifter som alltför osäkra och lade inget vikt vid de uppgifterna. Hovrätten däremot omfamnade hennes utpekande och använde det sedan i sitt resonemang kring mördarens motiv.

Om man nu känner för att använda uttryck som pajaspolis bör man först överväga möjligheten att något fel begåtts vid införandet i förundersökningprotokollet. Men det blir ett kort övervägande, det finns inga vettiga bortförklaringar för detta.

Ovanstående fotokonfrontation är hämtad från Lisa Holm-fallet.
Man kan undra hur det står till med det fallets övriga uppgifter och bevisning som inte kan granskas lika enkelt av utomstående?

Mer om LH-fallet:
– Karta och översikt Lisa Holm-fallet., – forts. Översikt Lisa Holm-fallet., – Detaljgranskning LH-fallet., – Det MÅSTE varit sexuellt, enligt rättens (fel)bedömning., – Tejpningen i LH-fallet., – Sammanfattning LH-fallet., – Om NB:s bakgrund. Och extremt sällsynt mord.

————————–
Källor m.m:
FUP m.m. (fotokonfrontation sid 989-993).

RPS (Rikspolisstyrelsen), rekommendationer för fotokonfrontationer.
Tingsrättsförhör med “joggerskan” (mp3 ljudfil. Vid ev. problem, spara/ladda ned filen till din dator och spela upp den därifrån).
– Angående Joggerskans senare utpekande, i rättsalen: Media publicerade bilder på den åtalade (NB) veckan före rättegången, skärmdumpar.
– Mera från RPS för den intresserade:
Vi kommunicerar medvetet och omedvetet genom bl.a. ordval, tonfall, röstläge och gester. För att undvika att den person, vanligtvis en polis, som genomför vittneskonfrontationen påverkar vittnet i någon riktning skall konfrontationen om möjligt genomföras av någon som inte vet vem som är misstänkt. Detta kan tyckas vara krångligt och onödigt men det minskar risken för påverkan och därmed stärks objektiviteten och rättssäkerheten.
[…]
En av de vanligaste orsakerna till felaktiga identifikationer är att vittnet mer eller mindre omedvetet tar för givet att gärningsmannen finns med i konfrontationsgruppen. Innan vittneskonfrontationen börjar skall vittnet informeras om att gärningsmannen eller föremålet kan, men behöver inte, finnas med i materialet som kommer att visas.
[…]

Vittnet skall veta i förväg att när alla i gruppen visats en gång får vittnet se en, flera eller alla personer en gång till. Innan vittneskonfrontationen börjar kan det även vara bra att tala om för vittnet att förhörsledaren inte kommer att ge någon respons, oberoende av om vittnet gör ett utpekande eller inte.”