Så kunde Quick NÄSTAN läsa sig till var Charles hittades

Polisen i Piteå var mycket förtegen när kvarlevorna av Charles Zelmanovits hade påträffats i september 1993, man ville inte yppa var fyndplatsen var belägen. I artiklar från september förekom vaga och delvis felaktiga uppgifter, t.ex. att fyndplatsen var utanför Piteå, ett par km från skolan, två km från platsen där Charles senast sågs, m.m.

Men i december 1993, när identifieringen av kvarlevorna var klar, framkom nya uppgifter i Piteå-Tidningen (den 11 dec 1993, samma dag som notisen i DN), att fyndplatsen låg på Pitholmsheden samt att det var “ungefär 3 km från skolan och 300 m från närmaste väg”.

Läsare med en piteåkarta kunde ringa in fyra möjliga områden, här betecknade X1 till X4:

uppskattade-fyndplatser-cz-1993
(O=där Charles sist sågs i livet 1976.  Hem=Charles bostad)

De fyra områdena X1 till X4 uppfyller villkoren “på Pitholmsheden” och “ungefär 3 km från skolan och 300 m från närmaste väg”. Område X3 och X4 går bort eftersom fyndplatsen enligt tidningsartiklar låg i ett skogsområde. X1 tycks vara beläget i något slags träsk eller liknande. Kvar blir område X2 och eventuellt X1.
Anm: det kan tillkomma ytterligare tänkbara platser om Pitholmsheden anses ha större utbredning.

När Quick vallades i Piteå i augusti 1994 så körde man bil från polisstation, och när det var femhundra meter kvar till skogsområdet där Charles hittades fick Quick veta att de befann sig i närheten av det område som är intressant. (Vilket inte är något att anmärka på, det är knappast troligt att Quick – som passagerare en mörk kväll arton år tidigare – skulle kunna peka ut vägen från en polisstation till fyndplatsen, dessutom hade vägnätet delvis förändrats genom åren).

Om den ganska exakta skiss Quick hade ritat två månader tidigare var ett resultat av att ha grävt i media och utfört ovanstående kartövning, och att Quick ljög om mordet på Charles, så bör han i detta skede av vallningen förstått vilken av de möjliga fyndplatserna det gällde, område X2 på kartan ovan. Notera dock att detta är en högst ungefärlig position, kanske med flera hundra meters osäkerhet.

Därefter körde man enligt Quicks anvisningar, förbi fyndplatsen och till vänster i T-korsningen (mot sydost), tills Quick ansåg att de hade kört för långt, de vände och på vägen tillbaka pekade Quick ut platsen där strypmordet skulle ha skett. Det var på vänster sida ca 250 meter före T-korsningen, kommandes från sydost (ungefär där den blåa streckade linjen skär vägen under X2 på kartan ovan). Mordet skulle ha skett utanför bilen, intill ett timmerupplag (vilket skogsägare/skogsarbetare bekräftade kan ha funnits där arton år tidigare).
Sedan ska kroppen ha placerats i bilen och de fortsatte några hundra meter och förbi T-korsningen åt höger och fram till före kurvan intill fyndplatsen X2.

Därefter återstod för Quick att visa vägen från vägkanten i rätt riktning till rätt plats några hundra meter in i skogen där kroppen enligt Quick hade dumpats.

Quicks uppgift om avståndet från vägen till fyndplatsen

När Quick tidigare det året (1994 i Säter) stegade ett avstånd motsvarande vägen till fyndplatsen så blev det trehundra steg, vilket man uppskattade till 200-300 meter. Quick kan ha fått den uppgiften från artiklar i Piteå-Tidningen den 28 september 1993 (“flera hundra meter från närmaste väg”) och den 11 december 1993 (“300 meter från närmaste väg”).

Men att utifrån uppgifter i media hitta till fyndplatsens exakta position i hedskogen och till den specifika stenen där fyndet gjordes, det var/är troligen inte möjligt. Att Quick arton år senare skulle minnas den mödosamma promenaden från vägkanten över det breda diket och genom skogen fram till fyndplatsen är hyfsat sannolikt. En sådan strapats under stor fysisk ansträngning, bärandes på en död kropp, bör fastna bättre i minnet än bilturen till själva området då han var passiv passagerare i en bil.