Palmemördaren, amatör eller proffs?

Här granskas mördarens tillvägagångssätt på mordkvällen. Var han tursam amatör eller tränad expert? Novis eller polis, blåbär eller militär, fyllerist eller specialist? Det lutar starkt åt amatörhållet.

De senaste trettio åren har det skrivits spaltkilometer om Palmemordet, och det har framförts mer eller mindre fantasifulla teorier eller “spår” om misstänkta gärningsmän som bl.a. involverar svenska polisen, kurdiska terrororganisationen PKK, sydafrikanska underrättelsetjänsten Bureau of State Security, kroatiska fascistorganisationen Ustasja.
Längst av alla spår – åtminstone juridiskt under en tid – kom det enklare och jordnära spåret Christer Pettersson som 1989 lyckades ta sig ända fram till tingsrätten och en fällande dom, men som senare samma år friades i hovrätten. Åtta år senare (1997) gjorde riksåklagaren ett nytt försök och begärde resning men fick NEJ av Högsta Domstolen.

Kort beskrivning av mordkvällen

Olof och Lisbet Palme besökte oplanerat biografen Grand en fredag kväll i februari. De tog sig dit via promenad och T-bana. Efter filmen promenerade de hemåt, enligt karta:

De promenerade i maklig takt söderut längs Sveavägen (röd streckad linje), mördaren följde troligen efter (blå prickad linje). Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade paret Sveavägen för att titta i skyltfönster. Mördaren fortsatte troligen rakt fram i normal promenadtakt till nästa kvarter, korsade Sveavägen och ställde sig bakom hörnet vid Dekorimas skyltfönster.

När paret passerat hörnet på sin promenad söderut klev mördaren fram bakom dem och sköt ett skott på nära håll i ryggen på Olof Palme som föll till marken, och strax därefter ännu ett skott som missade* både Olof och Lisbet. Därefter sprang mördaren österut längs Tunnelgatan och uppför de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan.

* Den andra kulan strök förbi Lisbets rygg med någon centimeters avstånd, kulans väg efterlämnade ett märke i huden (utan blodvite) längs ryggen vid skulderbladen. Hon insåg inte detta förrän senare vid undersökning på sjukhuset. Vid mordögonblicket hade Lisbet känt att det bränt till på ryggen, hon hade troligen vridit sig snabbt åt sidan mot Olof när han föll vid första skottet.

Obefintlig planering

Paret Palme bestämde sig inte förrän i sista stund att de skulle se film på bio. De promenerade till T-station och åkte till biografen. De kunde lika gärna beställt bil som hämtat dem från bostaden. Efter filmen promenerade de hemåt. De kunde lika ringt efter bil som hämtat dem direkt från biografens entré.

Mördaren kunde inte planera i förväg. Endast förfölja paret, vilket i sig är en risk med tanke på Palmes skyddsstatus som statsminister. Dessutom kan kändisskap dra till sig viss uppmärksamhet och potentiella vittnen. Mördaren tvingades invänta ett tillfälle som i hastigheten tycktes lämpligt, vilket leder till ytterligare osäkerhet för mördaren.
Sammantaget mycket amatörmässigt.

Vapen och ammunition

Vapnet tycks varit en vanligt förekommande revolver med ammunition kaliber .357 Magnum av typen “metal piercing”, som då hade funnits på marknaden i femtio år (sedan 1930-talet).

De som argumenterar för att mördaren var “proffs” menar att just den ammunitionen användes därför att mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst (och att mördaren trodde att en sådan kula kunde tränga igenom västen).
Å andra sidan kan lika gärna en amatör ha tänkt i de banorna gällande väst och ammunition. Eller så hade gärningsmannen ingen tanke på detta utan skaffade vad som fanns tillgängligt.

Om mördaren var proffs som befarade att Olof bar skottsäker väst, så hade man troligen valt ett annat vapen med ännu kraftigare ammunition eller ett gevär och en diskret bil (om mördaren hade kumpaner) istället för att irra omkring på stadens trottoarer.

Det misslyckade andra skottet

Första skottet avlossades strax bakom ryggen på Olof, på endast någon eller några decimeters avstånd. Att träffa rätt på så nära håll kräver ingen skjutvana. Det inses intuitivt att man ska placera sig så nära som möjligt och sikta mot mitten av kroppen.

Det efterföljande skottet – som missade – tyder på att det var en amatör. Kanske blev han överraskad av rekylen varpå nästa skott avfyrades okontrollerat.

  • Om det hade varit ett “proffs” vars primära mål var att döda Olof Palme, så hade även en andra kula varit ämnad åt honom. Särskilt om mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst. (Ännu en orsak är att den typen av kula kan orsaka mindre skada om den inte direkt träffar ett vitalt organ).
  • Om kula #2 var ämnad åt Lisbet så måste mördaren förstått att hon inte träffades (eftersom hon inte föll ihop). Men han fullföljde inte, målet tycks inte varit att döda henne också.
  • Om kula #2 var ämnad åt Olof så var det en rejäl miss.

Slutsats: det var en ofokuserad, ovan skytt – en amatör – som höll i skjutvapnet.

Flyktvägen

Efter det misslyckade andra skottet sprang mördaren iväg österut längs Tunnelgatan, ett naturligt val av flyktväg i stundens ögonblick. (Andra alternativet hade varit ut mot den trafikerade Sveavägen). Inåt Tunnelgatan var det halvmörkt och det stod några manskapsbodar* tillfälligt uppställda mitt på gatan.

När mördaren passerat manskapsbodarna fortsatte han rakt fram förbi korsningen (Luntmakargatan) och vidare till de fyra trappornas 89 trappsteg som leder upp till Malmskillnadsgatan (bild).

Som flyktväg betraktat är det ingen bra flyktväg eftersom mördaren riskerar befinna sig alltför lång stund i siktlinjen för eventuella vittnen, framför allt om vittnena befinner sig uppe på Malmskillnadsgatan och blickar nedåt. Bild:

Ovan: Gul pil=mordplats, som lär varit väl upplyst från bl.a. skyltfönstren intill.
Röd rektangel=ungefärlig position för manskapsbodarna* (som var staplade ovanpå varandra).
Vit-prickad linje=ungefärlig siktlinje för vittnen belägna på Malmskillnadsgatan. Framför allt framför manskapsbodarna och nedanför trapporna samt vid trappa två och uppåt. (Huruvida det var sikt ända till mordplatsen beror på hur upplyst den var och hur manskapsbodarna skymde sikten).
Anm: statyn (obelisken) till höger om manskapsbodarna fanns inte vid mordtillfället.

Det finns alltså risk att vittnen, i värsta fall ett förbipasserande gäng vittnen som råkat höra skotten, kan se mördaren ända borta vid mordplatsen och följa hans väg fram till och uppför trapporna. Vilket antyder att val av mordplats och flyktväg inte var genomtänkt.
I detta fall hade mördaren tur, men proffs förlitar sig knappast på tur.

Slutord

Tillvägagångssätt, händelseförlopp, vapenhantering på mordkvällen tyder på att mördaren var “amatör”. Så vem mördade då Olof Palme? Nuvarande statsminister Löfven gav ett indirekt svar på frågan i en intervju i anslutning till en minnesstund: “Jag tror på Lisbet Palme” (dvs som vittnade mot Christer Petterson). Vilket fick författaren Leif GW Persson – som tror på ett polisspår – att gå i taket.
Detta inlägg talar emot att Palmemördaren hade skjutvana, fokus och skicklighet, vilket inte nödvändigtvis utesluter ett “polisspår”…

Om statsministermördaren (vem det nu kan tänkas varit) hade dömts på åttiotalet, och inte friats efter överklagan, och inte avlidit, så hade han troligen suttit av sitt straff för flera år sedan och numera varit en fri man.

Mera:
– Karta, Palmemordet.
– Om Palme burit väst.

——————–
* Om manskapsbodarna: de var 3 meter breda, staplade på höjden, Tunnelgatan var 7,5 meter bred (enligt “Palme är skjuten” av Hans Holmér, e-bok).