Johan sjönk ned djupt och fastnade

I en artikel från 1994 rapporteras om pojken Johan som försvunnit. Han hade sjunkit ned till huvudet och fastnat i sankmarkens gyttja någon kilometer från hemmet. Johan hittades sent på kvällen tack vare polisens sökhund.

Citat ur artikeln “Pojke räddades ur gyttjan” i DN 1994-04-20:

“Klockan är halv elva på kvällen, det är nollgradigt och åttaårige Johan är fortfarande försvunnen. En av polisens hundar markerar flera gånger att den hittat något och springer ut i den sanka kärrmarken. Och när polisen riktar sin strålkastare ut mot gyttjan ser de Johans huvud och ena axel sticka upp ur dyn.
– Egentligen är det otroligt, säger Leif Swahn, vakthavande befäl vid Ängelholmspolisen. Hade vi inte hittat honom då hade han inte klarat sig.
[…]
Johan bor i det lilla samhället Östra Ljungby mellan Ängelholm och Klippan. På måndagskvällen var han ute med en jämnårig kamrat, som han av någon anledning råkade i gräl med.
[…]
Pojkarna skildes åt, och när Johan inte kommit hem klockan sju, som han lovat, gav sig föräldrarna ut för att leta. Utan resultat.

Två timmar senare larmade de polisen, som skickade ut fyra patruller. De sökte igenom varje vrå i skolan i Östra Ljungby, de letade i en simanläggning och så småningom hittade de pojkens cykel.

En kilometer därifrån ligger industriområdet. Intill rinner en bäck i ett risigt skogsparti med sankmark. Dit nådde så småningom polisen. Och det var där hunden, polisens rotweiler, reagerade. Flera gånger markerade den att den hittat något, den sprang ut i den kalla gyttjan och kom tillbaka. Men den gav sig inte, utan markerade ånyo att något fanns där.
[…]
– Det kunde ju vara något djur som den hittat. Men när de riktade sina strålkastare ut i det här otillgängliga skogspartiet så såg de ett barnhuvud som stack upp ur skiten. Pojken var svårt nerkyld men han levde ju. Han hade krängt av sig jackan. Vi vet fortfarande inte hur länge han suttit fast där, det kan ju ha varit flera timmar, säger Leif Swahn.

Först fäste polismännen en lina runt Johans axlar och försökte dra honom in mot land. Men det fungerade inte. Folk som bodde i området kom för att hjälpa till, några hade stegar med sig och på dem kunde polisen krypa ut och sedan lyfta Johan rakt upp och bära honom upp på fast mark.
Efter en natt på Ängelholms sjukhus är Johan hemma igen. Vad som verkligen hände under alla timmar han var borta vet inte polisen ännu.
FOTNOT: Johan heter i verkligheten något annat.”

Kommentar

Pojken tycks varit så nedkyld att han inte ropade på hjälp, det verkar som han hittades i mörkret enbart tack vare hunden.

Artikelskribenten ovan år 1994 valde kanske det fingerade namnet “Johan” därför att händelsen på något sätt påminde om Johan Asplund-fallet på 1980-talet, vem vet.
Anm: 1994 var sju år innan 2001 då Thomas Quick (Sture Bergwall) dömdes för mord på Johan A, och åtta år efter 1986 då “Johanmannen” hade dömts och sedan frikänts gällande Johan A:s försvinnande.

Detta inlägg anknyter till tidigare inlägg om sökhundar och Johan Asplund-fallet, se t.ex:
– Om surhål, rotvältor och Johan.