Andra bilder ur bröderna Bergwalls böcker

Bröderna Sture och Sten-Ove Bergwall har skrivit flera böcker om sig själva. Och andra skribenter har intervjuat och skrivit om bröderna Bergwall. När dessa källor läggs samman framträder lite andra bilder än tidigare.
Uppdaterad 11 oktober 2015.

  • Kort bakgrund
  • Stures händelserika konfirmation, 1964
  • Brödernas bild av pappan
  • Brodern Sten-Ove och Zelmanovitsfallet
  • Brodern Sten-Ove och Johanfallet
  • Källor och citat

Mer utförliga uppgifter finns under rubriken “Källor och citat”. Källorna består av bröderna Bergwalls böcker och uppgifter som bröderna själva har lämnat. Nedtonade rubriker = ej påbörjade texter.

Kort bakgrund

Sture Bergwall är född 1950 (26 april). Storebror Sten-Ove är tio år äldre (född 25 maj 1940). När Sture var sex år började Sten-Ove missbruka alkohol, det framgår i Sten-Oves bok “Helvetesresan” där han berättar om sin livslånga alkoholism.

Böcker av Sten-Ove och Sture Bergwall, från 1995, 1997, 1998 och 2009.

Sture har sex syskon (tre bröder, tre systrar) varav en tvillingsyster. Det är endast Sten-Ove som trätt fram i offentligheten i samband med Stures mordbekännelser, och som skrivit flera böcker om broder Sture. Det var tack vare Stures mordbekännelser som Sten-Ove år 1995 fick igång sitt författarskap som hade varit avsomnat sedan sjuttiotalet.

Stures händelserika konfirmation, 1964

Sture konfirmerades lördag klockan ett den 16 maj 1964, i Falun*.
Under konfirmationsförberedelserna hade Sture sitt första sexuella förhållande*.
Natten efter Stures konfirmation mördades pojken Thomas Blomgren vid Folkets park i Växjö, det omnämns i lokaltidningen någon dag senare som ett “homosex”-mord (se bild nedan).
Cirka en månad före Stures konfirmation fick storebror Sten-Ove körkort* och skaffade bil*. Anm: en tid senare körde S-O bil* så berusad att han voltade ut på en åker och landade på biltaket*.
En vecka efter Stures konfirmation hamnade Sten-Ove på sjukhus* och var där i åtta dygn. Det kan ha varit nämnda bilkrasch som var orsaken till den sjukhusvistelsen.

Händelser 1964 i kronologisk ordning (se även ‘Källor och citat” nedan):

  • Brodern Sten-Ove tar körkort och skaffar bil före den 19 april 1964, “tidigare under våren”.
  • 26 april: Sture fyller 14 år.
  • Under konfirmationsförberedelserna har Sture ett sexuellt förhållande med konfirmationsprästen (som senare blev avstängd från sin tjänst). Anm: Sture uppger i nutid att det var hans första sexuella förhållande, och att han då inte betraktade sig som utnyttjad.
  • 15 maj: pappa Bergwall fyller 49 år.
  • 16 maj: Sture konfirmeras på pingstafton, lördag klockan ett, i Falun. Även hans tvillingsyster konfirmeras samma dag.
  • Natten efter Stures konfirmation mördas pojken Thomas Blomgren vid Folkets park i Växjö. (Anm: Sture erkände det mordet många år senare, 1992, under namnet Thomas Quick. Mordet var då preskriberat. Drygt femton år senare, 2008, tog Sture tillbaka erkännandet).
  • 20 maj: mamma Bergwall fyller 47 år.
  • 24 maj: Sten-Ove hamnar på sjukhus. Orsaken kan varit att han hade kört bil berusad och kraschat. Det tycks inte framgå i S-Os böcker vilken dag på året bilkraschen inträffade, endast att den inträffade “vid tjugofyra års ålder”.
  • 25 maj: Sten-Ove fyller 24 år.
  • 1 juni: Sten-Ove skrivs ut från sjukhuset, efter åtta dygns sjukhusvistelse.

Händelserik period

Som framgår ovan så var det en ganska händelserik period kring Stures konfirmation. Storebror skaffade bil, Sture fyllde 14 år, han hade sitt första sexuella förhållande (dessutom med en präst), pappan fyllde år dagen innan konfirmationen, mamman fyllde år några dagar därefter, brodern hamnade på sjukhus en vecka efter konfirmationen. Och så mordet i Växjö som rapporterades i lokaltidningen på samma sida som konfirmationen:

Sten-Ove gav inte Sture något alibi

År 1995, i sin bok “Min bror Thomas Quick”, uppger storebror Sten-Ove att han tillbringade pingsten 1964 i föräldrahemmet i Falun. Han bör alltså ha varit med vid Stures och tvillingsysterns konfirmation. Men Sten-Ove skriver inget om att han sett Sture efter konfirmationen eller senare den lördagen. Sten-Ove ger alltså inte Sture något alibi för mordet. Tvärtom så uppger han att Stures resa till Växjö var fullt möjlig: “hade han haft sällskap av en äldre kamrat med bil så var det förstås fullt möjligt”.

Däremot vill Sten-Ove ge sig själv alibi, men det blir lite fel. Han skriver: “Pingstdagen den artonde, då min bror förmodligen var på hemväg från Växjö med blod på händerna, skrev jag en dikt”. Men den 18 maj 1964 var måndagen två dagar efter mordet. Det kan förstås bero på minnesfel hos Sten-Ove 1995, det är lätt hänt när det gått så lång tid.

Dikten Sten-Ove sa sig ha skrivit den pingsten handlar om flykt (se Källor nedan). Det är okänt varför Sten-Ove just då (kort tid efter mordet i Växjö) skrev en dikt om någon som flyr, det framgår inte i hans bok.

Brödernas bild av pappan

År 2008 framstod bröderna Bergwalls föräldrar plötsligt i ett annat, mer positivt ljus. Det var året då Sture förklarade att han sedan 1992 hade ljugit om sina föräldrar och om pappans sexuella övergrepp på Sture.
Men läser man sedan Sten-Ove Bergwalls böcker från både dåtid (1995) och nutid (2009) så blir bilden av pappan återigen negativ. I böckerna från 1995 och 2009 skriver Sten-Ove bland annat:

  • “Pappas tungsinne var ett plågsamt orosmoment, ett obestämbart hot. En katastrof såg ut att alltid vara möjlig.”
  • “För mammas skull, inte minst, önskade jag ibland att pappa skulle försvinna ur våra liv med allt det som jag inte hade bett om.”
  • “När pappa var bortrest några dagar vid sällsynta tillfällen lyste köket i klarare färger, och mamma var ljusare till sinnes.”
  • “Pappa umgicks överhuvudtaget inte med oss barn på tu man hand.”
  • “Så tog min far sin unga hustru hem till sin pingstvänsfamilj och drog in henne i någonting som måste ses som ett helvete med himmelska förtecken.”
  • “Mamma var intelligent och intresserad av mycket, inte minst politik. Hon var pappas motsats i det mesta”
  • “Jag minns våldsamma gräl som skickade mig skräckslagen längst in i ett mörkt hörn eller fick mig att dra täcket över huvudet.”
  • “Jag beundrade honom inte. Jag beundrade inte min pappa. När han inte var hemma saknade jag honom inte, och jag saknade honom egentligen inte ens när han var död.”
  • “Nej, jag minns inte att jag någonsin var stolt över pappa. Jo: möjligen när han skrivit någon tidningsartikel som innehöll någonting annat än pinsamt dravel.”
  • “Och så rusade han fram till den stängda dörren och slog näven genom dörren, rätt genom dörrspegeln av masonit gick pappas breda knytnäve.”
  • “Vår far dog inte lycklig. Jag vet inte om han överhuvudtaget hade särskilt många lyckliga stunder.”

Anm: citat/sidhänvisningar från S-Os böcker, se ‘Källor och citat’ nedan.

En tanke som dyker upp när man läser brödernas beskrivningar av pappans till synes plågade tillvaro, bar han möjligen på en livshemlighet? Kanske likt den femtioåriga gifta man/granne som Sture numera uppger att han vid 25 års ålder hade ett längre förhållande med. I så fall blir S-Os beskrivning begriplig att pappan inte hade särskilt många lyckliga stunder.

Brodern Sten-Ove och Zelmanovitsfallet

(ej påbörjat ännu)

Brodern Sten-Ove och Johanfallet

(ej påbörjat ännu)

* Källor och citat ***

citatUr “Helvetesresan”, av Sten-Ove Bergwall, 1997, sida 85:
“Vid tjugofyra års ålder körde jag bil berusad och hamnade på taket ute på en åker. Vid trettioåtta gjorde jag ett självmordsförsök med tabletter och måste magpumpas. Sista april i år körde jag moped berusad, minns ingenting från resan men måste ha kört omkull mer än en gång.”

citatUr “Min bror Thomas Quick” av Sten-Ove Bergwall, 1995, sida 80:
“Den femtonde maj hade min far fyllt fyrtionio år, den tjugonde i samma månad blev min mor fyrtiosju och den tjugofemte fyllde jag själv tjugofyra. Pappas knapphändiga anteckningar i almanackan säger ingenting om att min bror var bortrest denna pingsthelg. Månaden innan står hans och tvillingsysterns födelsedag noterad, där står att pappa reste till Söderhamn eftersom farmor blivit sjuk, och pappa har antecknat för den nittonde april att han och mamma och jag gjort “en tur till Siljan” — jag hade tagit körkort och skaffat bil tidigare under våren.
Om mig skriver pappa den tjugofjärde maj, dagen före min tjugofyraårsdag, att jag intagits på sjukstugan på den ort där jag vikarierade som lärare på realskolan den terminen. Den tjugosjunde skriver han att han besöker mig, och den första juni står det: “Sten-Ove skrivs ut från sjukstugan och kommer hem.”

Anm: pappa Bergwall hade i sin almanacka inte heller skrivit något om barnens konfirmation. Ur “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“Därför tog de kanske inte så högtidligt på konfirmationen. En indikation på detta är att pappan märkligt nog inte skrivit ett ord i sin almanacka om att två av hans barn konfirmeras denna dag. Detta ter sig ännu märkligare då han noterar att han själv fyllt fyrtionio år den femtonde maj och att hans hustru fyllde fyrtiosju den tjugonde och Sten-Ove tjugofyra år den tjugofemte i samma månad. Men ingenting om någon konfirmation eller någon resa till Småland för Thomas del!”

citatUr RMV, 2013, sida 2:
“Bergwall uppgav att hans första sexuella erfarenhet var med en vuxen man under konfirmationsförberedelsema, utan att han ansåg att händelsen gjorde något djupare avtryck.”

citatUr “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“Så inför vårterminen 1964 tog han kontakt med konfirmationsprästen i St. Stefans kapell i Hälsingegården.
– Ganska snart började prästen utnyttja mig sexuellt, även om jag själv inte uppfattade det som ett utnyttjande då. Men utnyttjare och utnyttjade hittar alltid varandra.
Den sexuella relationen mellan Thomas Quick och prästmannen skulle fortgå fram till dess Quick några år senare flyttade till Uppsala för att gå på Fjellstedtska gymnasiet. Samtidigt fortsatte prästen att förföra sina unga konfirmander, vilket naturligtvis inte kunde hållas hemligt i längden. Det hade kunnat få mycket allvarliga följder för denne kyrkans tjänare. Men skandalen polisanmäldes aldrig utan tystades ner. Han fråntogs dock rätten till konfirmationsundervisning.”

citatUr “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“han skulle konfirmeras klockan ett på pingstafton i Stora Kopparbergs kyrka”

citatUr “Min bror Thomas Quick” av Sten-Ove Bergwall, 1995, sida 82:
“Jag vet inte om jag i så fall någonsin fick vetskap om min brors olovliga bortovaro. Det troliga är att det hela tystades ner. I alla händelser började han sommararbeta omedelbart efter terminsavslutningen, en fjortonårig mördare. Däremot har jag utförliga anteckningar — och pregnanta minnen — om mitt eget liv vid samma tid, kring vad jag själv hade för mig denna majmånad, som alltså slutade med en veckas sjukhusvistelse.
Pingsten tillbringade jag tydligen i föräldrahemmet. Pingstdagen den artonde, då min bror förmodligen var på hemväg från Växjö med blod på händerna, skrev jag en dikt:
Du flyr in i muren
smal och skygg som en människa
in i muren
med ditt skygga ansikte
Vänd om, vänd om
Jag orkar inte se dig fly från mig
De skrovliga ytorna hatar jag murarna och molnen”

———————————————–

citatUr “Min bror Thomas Quick”, Sten-Ove Bergwall, 1995:

“Pappa var utan drömmar, saknade framtid, hans studier innebar ingen planering utan var någonting han sysslade med av orolig drift. Han hade inga engagemang utanför familjen, förutom pingstförsamlingen, men hans hållning till den och vad den erbjöd var ambivalent.” (sid 19)

“Pappa hade ett häftigt humör. Eller rättare: han kunde snabbt ackumulera en upprördhet som kulminerade i ett häftigt uttryck. Men han tillgrep aldrig våld mot mig åtminstone – med ett undantag: vid ett gräl av en anledning som jag inte längre minns gav han mig – vid tillfället vid vuxen ålder – en snyting på hakspetsen så att jag satte mig på köksgolvet, mest av förvåning.” (sid 28)

“Pappa drämde näven rätt genom masoniten. När dörren sedermera blev reparerad sparades det på färgen, och en rund fläck i en avvikande nyans erinrade under de år vi bodde kvar om händelsen.” (sid 28)

“Pappas tungsinne var ett plågsamt orosmoment, ett obestämbart hot. En katastrof såg ut att alltid vara möjlig.” (sid 29)

“Livet gick ut på att hitta lättnader i denna hotstämning, att komma ifrån, för en stund, för en tid. Dagdrömmarna handlade om att slippa ifrån för gott, det vill säga bli vuxen, oberoende, försvinna eller åtminstone kunna säga ifrån.
Mamma hade det förstås värst av alla. Medla, släta över, lugna, hålla i schack. För mammas skull, inte minst, önskade jag ibland att pappa skulle försvinna ur våra liv med allt det som jag inte hade bett om.” (sid 29)

“När pappa var bortrest några dagar vid sällsynta tillfällen lyste köket i klarare färger, och mamma var ljusare till sinnes.” (sid 30)

“Pappa umgicks överhuvudtaget inte med oss barn på tu man hand.” (sid 32)

“Så tog min far sin unga hustru hem till sin pingstvänsfamilj och drog in henne i någonting som måste ses som ett helvete med himmelska förtecken.” (sid 55)

“Det var mamma som ordnade allting. Det var hon som gick till kommunalkontoret när vi började få det trångt hemma, det var hon som kunde förhandla med myndighetspersonerna. Pappa vågade hon inte släppa dit, kände han sig förolämpad, och det gjorde han lätt, kunde han brusa upp och göra sig omöjlig och omintetgöra den tänkbara hjälpen.” (sid 58)

“Mamma var intelligent och intresserad av mycket, inte minst politik. Hon var pappas motsats i det mesta, hon var optimist och hon var utåtriktad.” (sid 60)

“I det längsta hanterade mamma pappas svåra lynne så att kontroverser inte skulle uppstå. Men när det kom till urladdningar dem emellan blev det desto värre. Jag minns våldsamma gräl som skickade mig skräckslagen längst in i ett mörkt hörn eller fick mig att dra täcket över huvudet.” (sid 61)

“Vår far dog inte lycklig. Jag vet inte om han överhuvudtaget hade särskilt många lyckliga stunder.” (sid 22)

citatUr “Thomas Quick är död”, Sture Bergwall & Sten-Ove Bergwall, 2009, e-bok:

“Jag var tvungen att skriva då och jag upprepar det i dag, och jag hoppas att du tror mig: jag beundrade honom inte. Jag beundrade inte min pappa. När han inte var hemma saknade jag honom inte, och jag saknade honom egentligen inte ens när han var död.”

“Pappa var obalanserad men inte grym och hänsynslös, han var instängd i sig själv men inte ointresserad av omvärlden, han var svag och saknade handlingskraft.”

“Jag kan tänka mig att det var pappas labila psyke och hans tungsinthet som i dina fantasier förvandlades och förvreds till det monstruösa beteende som du fantiserade om.”

“Och så rusade han fram till den stängda dörren och slog näven genom dörren, rätt genom dörrspegeln av masonit gick pappas breda knytnäve.”

“Men jag önskade mig handfastare gärningar att vara stolt över, närmare, vardagligare: snöskottning, vedhuggning. Bilkörning. Pappa hade körkort, men jag såg honom aldrig köra bil.”

“Men pappa vankade av och an i knarrande skor, plågad av någonting osynligt och ohörbart, pressad, hetsad.”

“Nej, jag minns inte att jag någonsin var stolt över pappa. Jo: möjligen när han skrivit någon tidningsartikel som innehöll någonting annat än pinsamt dravel.”

——————————————–

Mer om bröderna Bergwalls böcker, se:
Radarparet Sten-Ove och Sture Bergwall.
– Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
– Författaren Sture Bergwall (Quick).
– Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.