Frågor&Svar om Quickfallet

Här visas svar på frågor om Quickfallet. Detta är delvis en sammanfattning av vad som framkommit tidigare på bloggen.
Uppdaterad 9 augusti 2015

Bergwalls bok “Kvarblivelse” från 1998.

Först kan vi konstatera att Sture Bergwall (Thomas Quick) under cirka åtta års tid hävdade ända in i domstol att han hade mördat, och han lämnade uppgifter/bevisning som stärkte hans erkännande.
Han författade och publicerade seriemördar-boken “Kvarblivelse“, och planerade en uppföljare kallad “Mordolog”.
Bergwall höll fast vid sina mord i femton år. Sju år av den tiden var han medicinfri (gällande bensopreparat). Hans vilja att framstå som mördare kan således inte skyllas på medicineringen.

  • Fråga: Varför ville Bergwall bli dömd för flera mord?
  • Fråga: Varför började Bergwall erkänna mord?
  • Fråga: Hur lurade Bergwall polisen?
  • Fråga: Hur utesluts mediciner som orsak till Bergwalls strävan att bli dömd för mord?
  • Fråga: Varför tog Bergwall ”time-out” 2001?
  • Fråga: Varför mådde Bergwall bättre efter sin time-out?
  • Fråga: Varför vidhöll Bergwall sina mord även under de sju drogfria “tysta” åren?
  • Fråga: Varför återtog Bergwall inte sina morderkännanden tidigare?
  • Fråga: Har Bergwall dödat någon människa?
  • Fråga: Hur kunde Bergwall bli dömd för åtta mord och sedan bli friad från samtliga?
  • Sammanfattning.


Varför ville Bergwall bli dömd för flera mord?

Svar: Han ville bli trovärdig som mördare och författare, som mördarförfattare. Att bli fälld i domstol ger störst trovärdighet. Att dömas för flera mord är då förutsättningen för att bli en trovärdig seriemördarförfattare.
Anm: att drivkraften utgjordes av författarambitioner utesluter inte att en eller flera av hans erkännanden var helt eller delvis sanna, eller falska.

Se även: Författaren Sture Bergwall , – Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt , – Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse , – Quicks kärnor av sanning.

Bergwall ville bli snabbt dömd för flera mord. En tid efter zelmanovitsdomen – den första domen – bytte Bergwall advokat därför att han tyckte det gick för långsamt. Han förklarade då advokatbytet med att processen var psykiskt påfrestande och att han ville få det avklarat snarast möjligt.

Drivkraften bakom morderkännandena tycks utgjorts av någon slags galenskap kombinerad med gränslösa författarambitioner. Han hade varit intagen på rättspsyk flera gånger tidigare, redan på sjuttiotalet, efter att ha begått allvarliga brott.

Illustrerad översikt, erkännanden:


Varför började Bergwall erkänna mord?

Svar: När Bergwall en tid efter domen 1991 började inse att han skulle tvingas stanna på rättspsyk mycket längre än vid tidigare intagningar, så kan han beslutat sig för att utnyttja tiden till att uppfylla en gammal dröm: att bli författare. En berömd mördarförfattare med alldeles egna mord i bagaget. Skrivarintresset fanns där sedan barnsben.

År 1992 bytte Bergwall namn till det mer internationellt gångbara Thomas Quick, några månader senare angav han sig själv och började erkänna mord.

Notera att en felaktig uppgift har torgförts sedan 2008 av bl.a. media, att Bergwall redan 1992 skulle skrivas ut från rättspsyk och då började ljuga om mord för att få stanna kvar i den trygga miljön.
Men i Bergwallkommissionens rapport 2015 framkommer att utskrivning inte alls var aktuell. Tvärtom så tycks prognosen 1992 varit att han skulle få stanna kvar på rättspsyk lång tid framöver.
Se även: Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].

Bakgrund: Vid domen 1991 – för det väpnade bankrånet med gisslantagande i december 1990 samt det fingerade rånet i februari samma år på Bingohallen där Bergwall jobbade (i båda fallen kom ansenliga delar av bytet aldrig till rätta) – så kan Bergwall ha räknat med att han inte skulle behöva stanna mer än ett par år på rättspsyk. Vid ett tidigare, allvarligt brott på sjuttiotalet (dråpförsök med kniv) hade han frigivits efter bara två år. Men någon tidig utskrivning blev som sagt aldrig aktuell efter 1991.


Hur lurade Bergwall polisen?

I Zelmanovits-fallet kan Bergwall 1993 ha efterforskat uppgifter hos t.ex. biblioteket för att inhämta detaljkunskaper om fallet från 1976 så att han kunde framställa sig själv som trovärdig mördare.
I inlägget “Hur Quick lurade polisen med efterforskningar och utstuderad strategi” visas hur det kan ha gått till. Där visas bl.a. hur Bergwall (Quick) kan ha efterforskat:

  • fyndplatsens läge ute i skogen,
  • att CZ:s kvarlevor låg intill en stor sten,
  • CZ:s signalement,
  • att det fanns myrmark i närheten av fyndplatsen,
  • att det fanns ett hus i närheten av fyndplatsen,
  • att skogsvägen intill fyndplatsen LUTADE,
  • att det fanns ett brett dike vid skogsvägen,
  • vilken typ av mossa och skog som fanns på fyndplatsen.

Där visas också att Bergwall tycks haft en hel del TUR i sin strävan att utge sig som mördare. Exempelvis:

  • Att änkan till Bergwalls partner Ö.S. vittnade 1994 att ÖS varit borta just de dagarna som CZ försvann i Piteå (13-14 november 1976).
    Hade änkans dagbok istället visat att ÖS varit hemma de dagarna, så hade Bergwalls berättelse fallit pladask. (Bergwall uppgav som bekant att han och ÖS varit i Piteå och att B där oplanerat mördade CZ).
  • Att polisen 1994 faktiskt hittade en rostig såg, under mossan, på fyndplatsen där Bergwall sagt att han haft en såg 1976.

Bergwall var alltså väldigt tursam med sitt mördarberättande. Och han fick som han själv ville, han dömdes för mord på CZ.


Hur utesluts mediciner som orsak till Bergwalls strävan att bli dömd för mord?

Svar: Bergwall har i nutid sagt att han ljög medvetet för att få mer mediciner (bensopreparat). Men extra medicintilldelning tycks inte varit den centrala drivkraften i hans morderkännanden och hans vilja att framstå som seriemördare. Därför att:

  1. Bergwalls enorma arbetsinsats stod inte i proportion till utfallet. Alla samtal med terapeuter och vårdpersonal, deltagandet i polisförhör, vallningar, rättegångar, hans mångåriga (mördar-)författande, och ev. hans omfattande efterforskningar kring morden… Allt det tidsödande och krävande jobbet motiveras inte av enbart några extra bensopiller då o då.
  2. Droger kunde skaffas på annat sätt. Bergwall kunde lätt skaffa droger/narkotika utifrån, det är känt att det smugglades in diverse droger till rättspsyk. Ville han ha droger så kunde han ordna det mycket enklare än att jobba halvt ihjäl sig via terapeuter, poliser och domstolar.
  3. Bergwalls agerande unikt. Ingen annan som medicinerats med bensopreparat har agerat på liknande sätt som Bergwall, som inte bara erkände mord utan även levererade uppgifter som stärkte hans erkännanden, drev det ända till domstol, och sedan höll fast vid morden i femton år.
  4. Medicinfri. I sju av de femton år Bergwall vidhöll att han hade mördat var han medicinfri.

Däremot hade medicineringen mot ångest en positiv effekt på Bergwalls välbefinnande, han mådde bättre. Man presterar bättre när man mår bra. På så sätt kan medicineringen i viss mån ha underlättat hans agerande. Men den starka drivkraften bakom morderkännandena tycks utgjorts av gränslösa författarambitioner (se ovan).


Varför tog Bergwall “time-out” 2001?

Svar: Mediekritiken ökade mycket kraftigt under 2001. Bergwall var utsatt för en långvarig, rekordstor kritikerstorm som hade pågått i över ett halvår och stegrades.

Bergwall tröttnade på att ständigt få sin trovärdighet som mördare ifrågasatt i media. Det saboterade uppenbarligen hans författarskap, som han hade försökt rädda de senaste två åren genom att bli dömd i ytterligare två rättegångar.

Hans debutbok “Kvarblivelse” hade floppat 1999, vilket var ett hårt slag för honom. I flera välformulerade tidningsartiklar hade Bergwall bemött skeptikerna, och förgäves försökt få tyst på dem.

Bergwall hade varit utsatt för viss mediekritik i flera år men år 2001 ökade kritiken och blev starkare än någonsin tidigare.
Den planerade uppföljaren, boken “Mordolog”, skulle aldrig kunna publiceras så länge kritikerna fanns där. Enda sättet tycktes vara att dra sig undan strålkastarljuset ett tag och hoppas att kritiken från skeptikerna tröttnade.

Dessutom: ett halvår tidigare, i april 2001, före JA-rättegången, påbörjades utsättning av mediciner och drogkontrollerna skärptes vilket han troligen uppfattade som ytterligare ett ifrågasättande av hans trovärdighet.

Den starkt ökande mediekritiken 2001 åtföljdes av Bergwalls time-out i november 2001. Den direkta orsaken till hans time-out tycks varit mediekritiken. Om mediekritiken uteblivit så hade Bergwall troligen inte tagit “time-out”.

tq-falskt-sant-diagram500

Bild ovan: den långvariga och rekordstora mediekritiken åren 2001-2002 mot Bergwall förminskas numera av historieförfalskare (i syfte att framställa utsättningen av mediciner som orsaken till B:s time-out). Mera: Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).


Varför mådde Bergwall bättre efter sin time-out?

Svar: Han slutade delta i påfrestande polisutredningar (se ovan), vilket innebar att det inte heller skulle komma några fler rättegångar. Och kritiken i media, ifrågasättandet av Bergwalls trovärdighet som mördare, var påfrestande för honom. Allt detta försvann efter att han drog sig tillbaka. Därför förbättrades hans hälsa. (Anm: Att hälsan tycks ha förbättrats framgår enligt Bergwallkommissionen i sjukhusjournalerna).

Alternativ: om Bergwall istället tidigare simulerade ångest så är förstås förklaringen att han inte längre behövde simulera någon ångest, eftersom det inte längre vankades fler möjligheter att bli dömd för fler mord.


Varför vidhöll Bergwall sina mord även under de sju drogfria “tysta” åren?

Svar: Han hoppades kunna återuppta mördarförfattandet och publicera uppföljaren “Mordolog”, och han hoppades att hans debutbok “Kvarblivelse” skulle få upprättelse.
Genom att ligga lågt några år hoppades Bergwall att kritikerna som saboterade hans författarskap skulle försvinna.

Bergwalls egen, nutida förklaring är förstås en helt annan och handlar om offerroll och ovilja att ta på sig hela skulden själv (se nästa fråga/svar). Bergwalls mångåriga, entusiastiska mördarförfattarskap tycks numera helt försvunnit ur minnet, likt några slags bortträngda minnen


Varför återtog Bergwall inte sina morderkännanden tidigare?

Svar: Samma svar kan tillämpas här som i föregående fråga. Med följande komplettering:
Bergwall kom själv inte på idén att skuldbelägga terapin och medicinerna, det var journalisten H.Råstams idé. Bergwalls vilja att framstå som seriemördare orsakades inte av mediciner eller terapi, därför fanns inte heller den tanken hos honom.

Ett tillbakadragande av morderkännandena skulle i det läget enbart fått Bergwall att framstå som en bedragare, som inte kunde lägga skulden på någon annan än sig själv. Och det var inget attraktivt scenario för Bergwall. Det skulle definitivt ha satt stopp för hans kära författarskap, och debutboken “Kvarblivelse” skulle för all framtid varit hjälplöst förlorad.

Bergwall hade genom åren flera resursstarka personer han kunde vänt sig till om han hade velat ta tillbaka sina morderkännanden. T.ex. advokat Pelle Svensson, polisprofessor Leif GW Persson, advokat Kerstin Koorti, som alla var angelägna att få riva upp Bergwalls fällande domar. Men det gjorde Bergwall inte.

År 2006 överlämnade advokat Pelle Svensson sin rättsutredning till justitiekanslern i syfte att riva upp Bergwalls domar. Men då var Bergwall helt ointresserad av att ta tillbaka sina erkännanden.
Det kan ha varit efter Pelle Svenssons insats som Bergwall började inse att kritikerna som förstörde hans möjligheter till mördarfattande aldrig någonsin skulle försvinna. Efter flera ganska tysta år från kritikernas sida, när det äntligen såg ut som att tvivlarna hade börjat tröttna, så kom Pelle Svensson och ruskade liv i kritiken igen.

Så när Råstam hösten 2008 träffade Bergwall så var han mer mottaglig för förändringar. När Råstam presenterade sin drogvinkling (efter några tidigare samtal det året med Bergwall då han vidhållit sina morderkännanden), och Bergwall därefter hade funderat på saken över en natt, så nappade Bergwall och tog tillbaka sina erkännanden.

Genom att lägga skulden på andra så slapp Bergwall att framstå som en bedragare som på egen hand lurat vården, rättsväsendet, media och svenska folket. Han kunde därmed gå in i en ny offerroll – som offer för vården m.m. istället för sin barndom – och påbörja en ny författarkarriär.


Har Bergwall dödat någon människa?

Svar: Det vet vi inte. Inte heller vet vi om du kära läsare har dödat någon… Att mordåtalet CZ (C.Zelmanovits) lades ned av åklagare och att Bergwall fick utfärdat frikännande betyder bara att han inte längre är dömd för mord på CZ. Åklagaren lade ned åtalet efter att ha tyckt till om bevisningen som utgjordes av indicier som är lättare att ifrågasätta än stark teknisk bevisning. Den åklagaren ingick i en grupp åklagare som tyckte till om indicie-bevisningen i de totalt sex åtalen.

Detta gjordes samtidigt som det pågick en massiv mediekampanj från Bergwalls försvarare där de målade upp en vinklad och delvis felaktig historiebeskrivning. Begreppen grupptänkande och konfirmeringsbias ligger nära till hands för att beskriva resningsprocessen, dåvarande regeringens direktiv till Bergwallkommissionen samt kommissionens arbete.


Hur kunde Bergwall bli dömd för åtta mord och sedan bli friad från samtliga?

Svar: Detta var en fråga som ställdes ofta i media för några år sedan. Ett svar är att resningsåklagarna fattade beslut under starkt medietryck och att bevisningen utgjordes av indicier som är lättare att ifrågasätta än stark teknisk bevisning.

Bergwallkommissionen kunde efter 1,5 års brännande av skattepengar inte svara seriöst på frågan, eftersom de aldrig gjorde en djupare granskning av de friande processerna. Visserligen uppger kommissionen att de “inte funnit anledning att rikta kritik mot det sätt på vilket åklagarna hanterade Sture Bergwalls resningsansökningar.”. Men kommissionen granskade inte resningsprocessen i detalj så som man granskade de fällande domarna och föregående polisutredningarna. Man detaljgranskade valda delar ur polisutredningarna m.m. – enligt regeringens direktiv – och framställde dem som felorsak och svar på frågan. Bergwallkommissionen granskade alltså bara halva frågan.

En person i Sverige, Göran Lambertz, har dock gjort en djupare granskning och enligt honom fallerade den friande processen. Resningsåklagarna i den första delen av resningsprocessen begick fyra allvarliga fel:

  1. De bedömde varje mordmål för sig och insåg inte att det allra viktigaste bevisvärdet fanns i de omständigheter som band ihop målen.
  2. De förhörde inte Bergwall grundligt efter hans återtagna erkännanden.
  3. De accepterade okritiskt Bergwalls uppgifter. Det ställdes inte frågor till berörda tjänstemän om exempelvis förhören, rekonstruktionerna och rättegångarna.
  4. De bjöd inte advokaterna motstånd vid prövningen av de olika bevisomständigheterna.

Ovanstående fyra punkter tycker jag är den viktigaste kritiken från Lambertz, bland annat att man inte förhörde Bergwall grundligt om bevisningen. Tidigare inlägg: Göran Lambertz bok Quickologi och Zelmanovitsfallet.

Lambertz värderade även bevisningen som fullt tillräcklig för fällande domar. Det kan förstås bemötas med att de resningsåklagare som lade ned åtalen å sin sida värderade bevisningen som otillräcklig. Eftersom bevisningen utgjordes av indicier – inga objektiva analysvärden att beakta (t.ex. dna) – så handlar sådan bevisvärdering mer om personligt tyckande hos både resningsåklagarna och Lambertz. Dock, angående objektiva analysvärden så menar Lambertz å andra sidan att de upprepade hundmarkeringarna är teknisk bevisning, vilket i så fall skulle kunna betraktas som en form av objektiva värden. En liksökhund rätt tränad på mänsklig liklukt är oerhört träffsäker. Se tidigare inlägg: Om Zampo och liknande likhundar: likheter och olikheter.

Resultatet av min tidigare, mindre granskning av CZ-fallet pekar åt samma håll fast med hänseende på att CZ-resningsåklagaren tycks ha fokuserat på mindre relevanta uppgifter i bevisningen.

Angående Bergwallkommissionens djupgranskning av polisutredningarna och domarna på nittiotalet så kan man fråga sig vad resultatet skulle bli om man ur rättshistorien plockade sex hyfsat komplicerade polisutredningar och fällande indiciedomar och granskade dem på liknande sätt som med Quickfallet. Att man på motsvarande sätt som i Quickfallet skulle hitta spår efter den s.k. mänskliga faktorn kan man nog utgå ifrån, frågan är i vilken omfattning och om det skulle vara relevanta spår.

Sammanfattning

På denna blogg framkommer bl.a. följande om Quickfallet.

Sture Bergwall ska betraktas som oskyldig till de mord han tidigare var dömd för. (Efter att SB tagit tillbaka sina erkännanden och resningsansökan hade godkänts, så lades åtalen ned efter förnyad bedömning av åklagare).

I Bergwallkommissionens utredning (2015) uppges dock att kommissionen inte kan utesluta att SB inte varit sanningsenlig inför kommissionen.
Det finns en viss osäkerhet kring de uppgifter SB har lämnat i nutid.

SB:s livslånga författarambitioner tycks varit en stark drivkraft för att fabulera, under de femton år som han höll fast vid sina mord. Exakt vilka detaljer i SB:s uppgifter som då var sanna respektive falska är osäkert på motsvarande sätt som för de uppgifter som lämnats i nutid.

Ovanstående gör Quickfallet svårt att greppa, om man vill granska fallet seriöst. (Och ur brottsoffrens perspektiv).
Liknande framgår av författaren Leif GW Perssons misslyckande med att skriva en bok om Quickfallet. Efter flera års brottande med bokmanus fick Leif GW till slut ge upp, det blev ingen bok. (Se “Leif GWs Quickbok bidde en kvarnsten“).

Mera:

– Författaren Sture Bergwall.
– Terapeuten hann knappt sätta sig förrän Quick började minnas.
– Quicks kärnor av sanning.
Hur Quick lurade polisen med efterforskningar och utstuderad strategi.
– Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].
Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).
– Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.
Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
– Illustrerad översikt: Quick/Bergwall 1993-2008.

Anm: fler frågor och svar kan tillkomma senare i detta inlägg.
———–