Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten]

Ett grundläggande påstående i Quickfallet är att Bergwall var på väg att skrivas ut från Säter sjukhus 1992 och att han därför började erkänna mord, för att få stanna kvar i “tryggheten”. Men det tycks vara falskt, utskrivning var inte aktuell. Tvärtom beräknades vistelsen på Säter bli mycket långvarig.

Ända sedan 2008 har det hävdats att Bergwalls bevekelsegrund för att börja erkänna mord skulle varit att sjukhuset hösten 1992 planerade utskrivning, och att han skulle ha föredragit att stanna i klinikens trygga miljö i stället för en osäker framtid utanför sjukhuset.

Men i Bergwallkommissionens rapport från 2015 finns flera uppgifter som tyder på att Bergwall inte alls var på väg att skrivas ut 1992 när han började erkänna mord. Tvärtom såg det ut som att han skulle få stanna länge på Säter:

  • Flera personer på sjukhuset uppger att det inte var aktuellt med utskrivning.
  • Journalen från den tiden innehåller inga uppgifter om utskrivning.
  • I ett utlåtande från överläkaren 1992 uppges att “vården beräknas bli mycket långvarig”.

Enligt kommissionen finns det dock en notering hos kommunens bostadsbolag att utskrivning var aktuell. Men det kan vara Bergwalls egen (felaktiga) uppgift som han uppgav för att öka chanserna att få lägenhet. Bergwall kan ha sökt lägenhet för att ha ett rum på stan att vistas i då han hade frigång eller permissioner från sjukhuset. Han hade s.k. full frigång vilket innebar att han under dagtid hade viss frihet att vistas utanför sjukhuset.
Hans ansökan lär ha lämnats i augusti 1992. När Bergwall en kort tid senare blev erbjuden en lägenhet så återtog han ansökan. Kanske insåg han att det inte skulle fungera ekonomiskt.

Anm: angående ekonomi så kan Bergwall haft gömda pengar kvar från tidigare rån 1990, dvs gällande bankrånet med gisslantagande (de pengarna kom delvis aldrig till rätta), och den grova stölden (fingerade rånet) hos Bingohallen tidigare samma år (de pengarna kom aldrig till rätta). I så fall kan de pengarna varit otillgängliga för honom eller att han ansåg det riskabelt att använda dem så länge han var intagen på Säter.

Utskrivningslögnen redan 2002 men med annan vinkel

Det falska påståendet om utskrivning återfinns även i Janne Mattssons bok “Gåtan Thomas Quick” som utkom 2002. Men då uppgav Bergwall (Quick) att han ville stanna kvar på rättspsyk därför att han var för farlig för att skrivas ut, att han kände att han kunde döda igen. Ur Mattssons e-bok (min fetstil):

Men vid ett besök i den nya lägenheten drabbas Thomas Quick av en så stark längtan till sitt tidigare destruktiva liv att han inte vågar flytta ut från sjukhuset.
– Då var det helt klart för utskrivning. Men jag kände att det här kommer att gå åt skogen, att jag fortfarande var farlig. Det hade väl terapin hjälpt mig att inse.

Hade han inte själv satt stopp för utskrivningen, så hade han kunnat slå sig till ro i småstadsidyllen Hedemora och fortsätta att fara runt i riket och döda och skända oskyldiga offer. Men nu valde han en kanske livslång inlåsning på sjukhus istället för en hägrande frihet.

Här påstår Bergwall att det var “helt klart för utskrivning”, och Mattsson uppger att Bergwall “själv satt stopp för utskrivningen”. Mattsson tycks förlitat sig helt på Bergwalls ord, det sägs inget i boken om att Mattsson kontrollerade Bergwalls uppgifter om utskrivning med någon utomstående. (Detsamma gäller för övrigt författarna H.Råstam och D.Josefsson med sina böcker från 2012-2013).
Mattsson framställer det som smått beundransvärt att Bergwall hade viljekraft nog att frivilligt välja inlåsning framför “en hägrande frihet” därför att Bergwall insåg att han fortfarande var farlig.

Sammanfattning

Man kan konstatera att på 00-talet använde Bergwall samma felaktiga uppgift men med helt annan vinkel än idag på 10-talet.

1992 etablerar Bergwall den felaktiga uppgiften att han skulle skrivas ut, som sedan användes för flera olika syften i olika tidsperioder. Inledningsvis (1992) för att få en lägenhet. Senare (2002) för att hävda hur farlig han var på nittiotalet. Och numera (2008 och framåt) för att hävda hur ofarlig och vilket offer han var på nittiotalet.

Övrigt

Frilansjournalisten D.Josefsson som tycks ha talat väldigt mycket med Sture Bergwall, skriver 2013 (e-bok): “En gång frågade jag honom om han tror att han hade överlevt en utskrivning hösten 1992. ”Nej, det hade jag inte”, svarade han. Sture tror att han hade knarkat ihjäl sig.”  Om detta skulle vara sant så är det alltså Säters och frihetsberövandets förtjänst att Sture fortfarande lever. Det borde han tacka dem för.

———————–
Källor:
– Bok “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002. Samt böckerna om Quick av H.Råstam och D.Josefsson.
– Bergwallkommissionens rapport, sid 102, några citat:
” […] Sture Bergwall sökte bostad i Hedemora i augusti 1992 och enligt notering från Hedemora kommun skulle utskrivning då ha varit aktuell.
[…] Att den rättspsykiatriska vården av Sture Bergwall var på väg att upphöra 1992 motsägs dock av ett utlåtande av avdelningens överläkare till åklagarmyndigheten från början av 1992. I utlåtandet angavs att ”vården beräknas bli mycket långvarig”.
[…] Journalen från den här tiden innehåller inte heller några anteckningar om att Sture Bergwall var på väg att bli utskriven.
[…] Vid kommissionens möte med överläkaren Göran Fransson, som var ansvarig för Sture Bergwalls vård, uppgav han att utskrivning över huvud taget inte var aktuell vid denna tidpunkt och inte heller senare under Göran Franssons tid på Säters sjukhus.”
[…] Denna beskrivning överensstämmer med den bild som Birgitta Ståhle förmedlade vid möte med kommissionen.
[…] Av ett yttrande från Hedemora kommun framgår att Sture Bergwall fick en lägenhet men att han i september 1992 återtog sin ansökan.”