Radarparet Sten-Ove och Sture Bergwall (Quick)

Bröderna Sture och Sten-Ove Bergwall har mer gemensamt än bara syskonskapet. Båda blev kändisar tack vare Stures unika galenskaper. Båda har livslånga författarambitioner. Båda har skrivit flera böcker. Och båda har varit intagna på mentalsjukhus, flera gånger, enligt en självbiografisk bok av Sten-Ove.

Sten-Ove är en tio år äldre bror till Sture Bergwall (f.d. Thomas Quick). Sten-Ove har liksom Sture en livslång författarambition. Sten-Ove har publicerat följande böcker:

  • 1962: Tunneln från mitt hjärta (39 sidor).
  • 1974: August Strindberg och Arthur Sjögren : en studie av Sjögrens omslag till Strindbergs böcker (40 sidor).
  • 1995: Min bror Thomas Quick : en berättelse om det ofattbara (190 sidor).
  • 1997: Helvetesresan : dagbok från ett behandlingshem (193 sidor).
  • 1998: Jag har sett ditt hjärta : en diktsvit (39 sidor).
  • 1999: Likhundarnas tid : dikter (67 sidor).
  • 1999: Tillbaka till Tombstone : roman (326 sidor)
  • 2002: Tamm : roman (329 sidor)
  • 2004: Red cedar : American images (översatt av Jill Nunemaker), (51 sidor)
  • 2009: Thomas Quick är död. (Sten-Ove Bergwall, Sture Bergwall), (243 sidor).

Sture har (ännu) inte publicerat lika många böcker som Sten-Ove, Stures böcker hittills är:

  • 1998: “Kvarblivelse” (286 sidor).
  • 2009: “Thomas Quick är död” (243 sidor).

tq-kvarblivelse-framSture hade även planerat mördarboken “Mordolog”* som uppföljare till “Kvarblivelse”, men lade den på is när “Kvarblivelse” floppade 1999 och Stures trovärdighet som mördare ifrågasattes i media.

Boken “Thomas Quick är död” författades tillsammans med Sten-Ove där bröderna skriver växelvis, ofta  varannan mening, så att det till slut är omöjligt att veta vem som skrivit vad.

År 2014 – efter att Sture blivit frigiven från rättspsyk – uppgav Sture att han planerar författa tre självbiografiska böcker (DT, 2014-03-20, min fetstil):
“Jag kommer att ägna mig åt skrivande och jag planerar att skriva en trilogi om mina år på Säter; om TQ-åren, om de sju tysta åren innan Hannes Råstam dök upp, och om resningsprocessen” .

Sten-Oves “Helvetesresan” och “Min bror Thomas Quick”:

s-o-b-helvetsresan_150x238Sten-Oves livslånga alkoholism beskrivs i hans bok “Helvetesresan”, som handlar om en månad 1994 då han avgiftades på behandlingshemmet Noor utanför Uppsala. I boken beskriver han bl.a. svårigheten med att kombinera alkohol med författande.

Boken “Min bror Thomas Quick” skrevs åren 1993-94* och publicerades 1995. Dvs den påbörjades samma år som brodern Sture inför polis hade börjat erkänna mord (1993), och innan Sten-Ove anlände till behandlingshemmet Noor. Boken slutfördes efter/under Sten-Oves vistelse på Noor. Under vistelsen på Noor förde Sten-Ove dagbok som sedan blev boken “Helvetesresan”. Kanske skrev han även på boken “Min bror Thomas Quick” under den månadslånga vistelsen på behandlingshemmet.

tq-sten-ove-bok1995

Brorsans galenskaper gav Sten-Ove chansen att äntligen etablera sig som författare:

Efter det tjugoåriga bokuppehållet 1974-1995 lyckades Sten-Ove “äntligen” etablera sig som författare, med boken “Min bror Thomas Quick” som handlar om den dåvarande mördaren Sture Bergwall (eller Thomas Quick som han hette då). Då uppgav Sten-Ove att han är övertygad om att Sture mördat flera personer.

Under vistelsen på Noor 1994 fick Sten-Ove bl.a. frågan vad han tror hade hänt om han inte kommit till behandlingshemmet (Ur “Helvetesresan”, sid 90, min fetstil):

Vad hade hänt om jag inte sökt mig hit till Noor?
Eftersom jag nu äntligen fått en chans att etablera mig som författare, dessutom med en förmodligen uppmärksammad kommande bok, skulle jag ha fått större inkomster och därmed råd att dricka mycket, och för att klara uppmärksamheten skulle jag ha druckit ännu mer och allt skulle ha rasat samman och jag skulle ha blivit oförmögen att skriva de böcker jag planerat, och troligen skulle döden ha följt, snarare förr än senare.

Boken Sten-Ove syftar på är förstås “Min bror Thomas Quick”. Den hade inte publicerats ännu, men Sten-Ove verkade tämligen säker på att boken skulle bli såpass uppmärksammad att han “äntligen” skulle bli en etablerad författare. Och att boken skulle leda till “större inkomster”. Han fick rätt, broder Stures galenskaper gav Sten-Oves författarskap uppmärksamhet. Hur det gick med “större inkomster” är dock okänt. I en intervju ett år senare i Expressen – strax innan boken utkom – uppgav Sten-Ove att han inte skrivit boken för att tjäna pengar.

Sten-Oves tidslinje:

Här är en tidslinje med en del uppgifter från Sten-Oves böcker om sitt missbruk m.m:

  • 1940: Sten-Oves födelse.
  • 1956: berusad för första gången.
  • 1962: publicerade tunn poesisamling.
  • 1974: publicerade tunn bok om bokomslag.
  • ????: Förutom att Sten-Ove var periodare (alkohol) så var han intagen på “mentalsjukhus” i “flera perioder”. Tidsuppgift saknas, så vistelserna på mentalsjukhus kan lika gärna varit före 1975 eller/och efter 1992.
  • 1993: Sture (Thomas Quick) gjorde sina första morderkännanden i polisförhör.
  • – ” – : Sten-Ove påbörjade boken om Quick.
  • 1994 maj-juni: en månads avgiftning på Noor.
  • – ” – : Sten-Ove blev klar med boken om Quick.
  • 1995: publicerade boken om sin bror Quick. Den utkom även som talbok.
  • 1997: publicerade boken om sin vistelse på Noor.
  • 1998: publicerade boken om sin hjärtoperation.
  • 1999: publicerade boken om likhundar (Quickfallet).
  • :
  • 2009: publicerade boken om Quicks “död”.

* Källor / Diverse citat ***

citatCitat från Sten-Oves bok “Min bror Thomas Quick” (1995):

“Jag drömde givetvis om en framtid som författare. Jag hade redan publicerat mig i olika sammanhang, och jag medarbetade i ortstidningen med kulturartiklar. I själva verket satte jag i system att sälja mina skoluppsatser till kulturredaktören som slog upp dem stort som om jag redan vore en kulturell auktoritet.” (sid 45)

citatOm Sten-Oves bok “Min bror Thomas Quick”, när den skrevs. Citat från hans blogg:
“MIN BROR THOMAS QUICK skrevs 1993-94 och utgavs 1995.”
sobergwall.wordpress.com/2010/07/25/kommentar-2/

citatNågra citat från Sten-Oves bok från “Helvetesresan” (1997):

“Som ung poet ville jag bli erkänd och kanske berömd.” (sid 89)

“Jag är nykter för trettiosjunde dagen i dag, och det är mina första nyktra trettiosju dagar sedan jag var berusad första gången år 1956.” (sid 186)

“Alkoholen har helt enkelt hindrat mig från att tänka klart. Jag säger alltså inte att jag har några mentala skador. Har jag i själva verket så allvarliga skador att jag inte är medveten om dem? Kan jag vara mentalt skadad och ändå ställa en sådan fråga? Om jag är mentalt frisk, varför har jag då tillbringat flera perioder på mentalsjukhus, varför har jag periodvis ordinerats lugnande och ångestdämpande och antidepressiva mediciner, varför gick jag en tid på sjuttiotalet i den tidens “dynamiska” psykoterapi?” (sid 63)

“När jag varit full på latintimmen i skolan och vaknade upp hemma” (sid 98)

“Jag var sjutton år och söp mig dundrande full på min realexamensdag, som farmor kommit till oss för att fira.” (sid 42)

“upptäckten nu, ganska sent i livet, vad alkoholen betytt för mig och gjort med mig och hela mitt vuxna liv. Det smärtsamma är insikten att en drog har tagit över mitt liv och styrt det” (sid 48)

“Vid tjugofyra års ålder körde jag bil berusad och hamnade på taket ute på en åker. (sid 85)

“Jag var full, jag vet inte omständigheterna kring drickandet den gången, men jag minns tydligt att jag tappade humöret och skällde ut en bilist i ett våldsamt, okontrollerat vredesutbrott.” (sid 126)

“Sista april i år körde jag moped berusad, minns ingenting från resan men måste ha kört omkull mer än en gång.” (sid 85)

“[…] mitt liv fullständigt späckat med besvärande händelser relaterade till alkohol. Det blev ju ohanterligt redan i tonåren, ett dominerande intresse, ett romantiskt skönmålat beroende.
[…] — och glömskan redan då, den till hälften bortraderade natten, skuggfigurer, fragment av samtal, skratt och gråt.” (sid 54-55)

“Jag känner igen de allra flesta nivåerna på vägen utför: black-outs, snabbsupande, […] bortförklaringar, aggression, […]” (sid 44)

citatCitat från boken “Kvarblivelse” av Thomas Quick (Sture Bergwall), 1998, sid 180 och 226 (min fetstil):

“Om jag får tillräckligt med ro de närmaste veckorna skall jag ta itu med att skriva något annat. Jag skulle vilja skriva en bok om ett av morden och då försöka fånga mordets komplexa skeenden, dess berättelse. Det blir ett tufft jobb och säkert också en tuff läsupplevelse om jag lyckas skriva den som jag föreställer mig att jag skall göra.”

“Jag närmar mig i alla fall hur och vad nästa “bok” skall se ut och handla om. Just nu har jag ett arbetsnamn, “Mordolog” (syftning: monolog).”

citatCitat från “Bortom rimligt tvivel” av Christer van der Kwast, 2015, sid 120:

“Ett något udda inslag var att den äldste av Quicks bröder, Sten-Ove Bergwall, 1995 skrev boken Min bror Thomas Quick på temat att Quick var skyldig till de mord han erkänt. Sten-Ove var av något skäl övertygad om hans skuld och hördes av polisen. Bergwall den äldre ville emellertid inte klargöra vad han egentligen hade för skäl till sin uppfattning om broderns skuld.”

I polisförhör var Sten-Ove övertygad om att brorsan Sture hade mördat. I och för sig ganska rimligt med tanke på att Sture tidigare har åkt fast för både dråpförsök och flera andra grova brott inklusive bankrån. Fast det tycks Sten-Ove inte angett som förklaring till att han var övertygad om Stures skuld. Se även tidigare inlägg: Quicks bror stärkte Quicks morderkännande.

citatCitat från intervju 1995 med Sten-Ove, strax innan boken “Min bror Thomas Quick” utkom (Expressen, 1995-01-05, min fetstil):

“Släpp inte ut min bror Thomas Quick”  (artikelrubrik)
“Nu träder brodern till Thomas Quick fram. Sten-Ove Bergwall, 54, varnar alla som behandlar seriemördaren.
Han är smart och manipulativ, han vet precis vad psykoterapeuterna vill höra för att han en dag ska släppas fri, säger han till Expressen. Sten-Ove Bergwall arbetar till vardags vid Uppsala universitet, men han har just lagt sista handen vid sin bok “Min bror Thomas Quick”.
– När jag fick höra att en man erkänt mordet på Johan Asplund så visste jag instinktivt att det var min bror. Och jag var säker på att fler fall skulle avslöjas. Att Johan bara var det första.”

Sten-Ove var på den tiden övertygad om att Sture hade mördat. Hur kunde Sten-Ove vara “säker på att fler fall skulle avslöjas”? Att “Johan bara var det första” mordet? Sa han så bara för att öka intresset för sin bok som snart skulle landa på bokhandelsdiskarna? Eller fanns det andra skäl?

——-
Radarpar: “par av spelare som samspelar så bra att de verkar ha nästan telepatisk kontakt” (Nationalencyklopedin, NE.se).
I kommande inlägg tittar jag närmare på Stures författarbakgrund, och vilken inverkan hans livslånga författarambitioner kan ha haft på hans strävan att bli dömd för många mord.

Se även tidigare inlägg om boken “Kvarblivelse”: Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.