Om Zampo och liknande likhundar: likheter och olikheter

likhund-markerar

Rätt tränade likhundar kan skilja mellan lukt från död människa och dött djur. De markerar förekomst av mänsklig förruttnelselukt. De kan markera för kvarvarande luktmolekyler även om det organiska materialet har försvunnit från platsen.
[26 maj 2015]

Liksökhundar i allmänhet och Zampo i synnerhet har uppmärksammats i media den senaste tiden gällande Quickfallen. Zampo var en likhund som användes under Quickutredningarna. Diverse felaktiga påståenden har torgförts i media. Här skingras dimmorna.

  • Rätt tränade likhundar markerar på förekomst av mänsklig förruttnelselukt. Det behöver inte finnas synligt organiskt material kvar på platsen.
    .
  • Det räcker med att en klädbit från en död människa legat en stund på ett underlag och släppt luktmolekyler ifrån sig som kontaminerat underlaget. Plockas klädbiten bort så markerar likhunden för de kvarvarande luktmolekylerna (som inte är upptäckbara för människor eller något mätinstrument).
    Det lär räcka att en människa legat död i tjugo minuter, och sedan flyttats, för att hunden ska upptäcka de kvarvarande luktmolekylerna som då kontaminerat underlaget.
    .
  • Likhundar som kan skilja mellan människa och djur, dvs som markerar enbart för lukt från död människa, tränas med material som kommer från döda människor. T.ex. bitar av kläder, eller likvätska som lämnat kroppen vid obduktion.
    .
  • Ingen vet exakt hur hundarnas luktförmåga fungerar. Man vet bara att det fungerar med mycket stor säkerhet, och att många luktämnen är involverade (uppåt 400). Hunden är dock en levande varelse och ingen felfri maskin, så helt säker kan man inte vara.
    .
  • Kan man vara säker på att en hund enbart markerar för lukt från död människa och inte även från dött djur? Hundförare Lars-Göran Eriksson*:
    “Helt säker kan man inte vara men vi tränar genom att lägga ut djur och delar av djur för att se att hunden inte markerar det, och det fungerar i alla fall.
    .
  • Svenska polisen hade inga egna renodlade likhundar förrän på senare år. Tidigare använde polisen likhundar som inte kunde skilja mellan död människa och dött djur, de hundarna lär då tränats enbart med delar från död gris eller “kadaverin” som även bildas i döda grisar och djur.
    Att Zampo tillhörde en privat hundtränare kan dock innebära att Zampo var tränad på annat sätt, för att enbart markera för död människa.
    .
  • I en av resningsansökningarna i Quick/Bergwallfallet uppger ett expertvittne vilseledande att likhundar inte kan skilja mellan människa och djur. Det är vilseledande eftersom rätt tränade likhundar kan skilja mellan människa och djur.
    .
  • På frågan om enbart markering kan användas som bevis (om teknikerna inte gjort några fynd vid hundens markering) säger hundföraren Joakim Berlin*:
    “Det får en jurist uttala sig om, om det är bevisning eller indicie, vi lägger inte några sådana värderingar alls… Förruttnelselukt är bara molekyler, det har vi ingen reagens idag som reagerar mot, och där kan man få bekräftelse genom förhör och andra utredningsåtgärder.”

Anm: Zampos tränare drev ett företag som utbildade sökhundar.

zampo

Detta lär vara Zampo.

Likhundars enastående förmåga

Rätt tränade liksökhundar kan upptäcka förekomst av luktämnen i mycket små mängder och på stora djup. Likhundar som tränats i vattensök kan upptäcka förruttnelselukt från människorester som ligger på sjö-/havsbotten på stora djup, ned till 60 meter enligt vissa källor. Hunden söker då t.ex. längs strandkanten eller stående på båtens reling medan båten far fram.
De kan hitta gamla rester av människa nedgrävda i jorden. Och spåra mänsklig föruttnelselukt där människolik har funnits men flyttats.

Likhundar kan specialiseras ännu mer än att bara skilja mellan förruttnelselukt från människa och djur. De kan tränas till att urskilja lukt från tidiga eller sena stadier i förruttnelseprocessen. Den “cocktail” av kring 400 luktämnen som lämnar en död människa anses variera i sammansättning beroende på vilket stadie förruttnelseprocessen är i. Likhundar kan även specialiseras att enbart hitta arkeologiska lämningar. Eller att upptäcka mänsklig förruttnelselukt från sjöbotten på stora djup.

Olika likhundar beroende på hur de tränats

Förruttnelselukt från gris och människa lär vara ganska lika. En del likhundar tränades tidigare därför med material från döda grisar eller med “kadaverin” som även bildas i döda grisar och djur. Det var så svenska polisen tränade sina likhundar tills för några år sedan (ev. fram till 2007-2008?, se nedan). Resultatet blir då förstås att sådana hundar markerar både för människa och gris, eller för både människa och djur i allmänhet.

Men om hunden tränas med enbart material från döda människor så tycks det vara så att den endast markerar för död människa, inte för gris och andra djur.
I två reportage* från 2013 och 2014 med hundförare och deras likhundar uppges att hundarna med stor säkerhet upptäcker förruttnelselukt enbart från människor. Dessa hundar tränas med material från döda människor.

Ett argument i mediedebatten om likhundar är att de inte kan skilja mellan förruttnelselukt från människa och gris, eller från djur i allmänhet. Men den kritiken tar alltså inte hänsyn till hur hunden har tränats.

Om Zampo

I flera Quickutredningar anlitades likhunden Zampo (stavas ibland Sampo) som ägdes av ett privatägt företag som utbildade sökhundar. Ägare och hundförare var John Sjöberg. Polisen hade inga egna renodlade likhundar då. Utifrån de beskrivningar av Zampo som finns tillgängliga så verkar det som att Zampo i motsats till dåvarande polishundar var en renodlad liksökare, att den hunden markerade endast för mänsklig förruttnelse. Men det är inte klarlagt, det har inte framkommit någon närmare dokumentation om hur Zampo var tränad, förutom vad som uppges i några av domarna, se nedan:

Ur domen gällande Therese Johannessen (1998):

“Hundföraren John Sjöberg vid den svenska försvarsmakten har med sin hund Zampo – en liksökhund – utfört undersökningar på anvisade platser i Norge.”

Ur domen gällande Johan Asplund (2001):

“John Sjöberg har uppgivit i huvudsak följande: Han är ägare till hunden Sampo, en hund av vallhundstyp som han skaffat för marina behov. Sampo har tränats for att söka efter människor som hamnat i vatten och den har utvecklat en förmåga att känna lukt av människokropp även då kroppen varit död och förmultnad sedan en mycket lång tid tillbaka. Den kan söka både på land och i vatten. Sampo har använts för att söka efter försvunna människor och den har också använts för att återfinna gamla gravar. Då Sampo känner lukt av människa markerar den genom att skälla. Sampo markerar inte för döda djur utan endast för människolukt. Han har sökt med Sampo på de platser Quick utpekat att han lagt kroppsdelar. Han har inte vid dessa sökningar erhållit någon närmare information om vilka platsen som uppgivits utan sökt inom ett område till dess Sampo markerat.

John Sjöberg har inför tingsrätten uppspelat ett videoband, vilket utvisat hur sökningarna med hunden Sampo går till och hur det går till när denna markerar.

Roger Blidmo, doktor i arkeologi har uppgivit att hunden Sampo använts till att leta efter vikingagravar samt att hunden därvid markerat for gravar som varit upp till 2 000 år gamla. På de platser Sampo markerat har det skett utgrävningar och medeltidsgravar har anträffats.”

* Källor ******************

Källa: Reportage i Sveriges radio, 2013
Reportage i SR, 2013: Vad är en likhundsmarkering värd? (sverigesradio.se). Emiliano Strauss möter hundföraren Joakim Berlin från Uppsalapolisen, som jobbar med så kallade likhundar. Ur reportaget:

  • Angående Zampo:
    “kan ha varit en renodlad liksökare eftersom den inte var en polishund, kan tala för att det var en sådan, polisen har nämligen bara nyligen satsat på hundar som enbart markerar för mänsklig förruttnelse.”
  • Angående markering som bevis om teknikerna inte gör några fynd:
    “det får en jurist uttala sig om, om det är bevisning eller indicie, vi lägger inte några sådan värderingar alls.”
  • “Förruttnelsedoft är bara molekyler, det har vi ingen reagens idag som reagerar mot, och där kan man få bekräftelse genom förhör och andra utredningsåtgärder.”

Källa: Reportage i Veckans brott, 2014
Reportage i Veckans brott, SVT, 2014, del 6 av 9.
Ca 34:00 in i programmet: Hur pålitlig är egentligen en likhund? (Youtube).
Camilla Kvartoft begav sig ut på övning med några specialiserade hundar. Ur programmet:

  • Vilket bevisvärde har det när hunden markerar?
    “Teknikerna måste hitta nåt, annars har VI inget värde egentligen. Men upp till bevisvärdet sen för hundens markering det är upp till domstolarna att avgöra.”
  • Kan man vara säker på att en hund kan skilja mellan människolukt och djurlukt?
    “Helt säker vet jag inte om man kan vara men vi tränar genom att lägga ut djur och delar av djur för att se att hunden inte markerar det, och det fungerar i alla fall.”

Källa: Vilseledande polis i resningsansökan och resningsbeslut
I resningsansökan 2011 gällande Johan Asplund-fallet hade Bergwalls försvarsadvokat lyckats få tag på en okunnig polis som uppgav att likhundar inte kan skilja mellan förruttnelselukt från människa och djur:
“Enligt uppgift från Per-Erik Karlsson vid Rikskriminalpolisen, Polishundtjänsten i Karlsborg, markerar sökhundar på ämnet kadaverin, som utsöndras från proteinet i döda kroppar från både människor och djur. Härav följer enligt Karlsson att en markering från en sökhund inte kan läggas till grund för en slutsats om vilken typ av kropp som utsöndrat kadaverin”

Detta upprepas sedan i resningsbeslutet där man drar slutsatser baserade på Karlssons vilseledande uppgifter.
Det var alltså år 2011 som Karlsson lämnade dessa uppgifter. Men några år dessförinnan, år 2008, berättas i en artikel om två av polisens likhundar och att de kan skilja mellan människa och djur:
“Bubba och Folke är tränade för att finna spår av döda människor. De kan skilja lukten av mänsklig vävnad från lukten av döda djur.” (Aftonbladet, 2008-10-19).
Karlsson uppgavs ha “arbetat med sökhundar inom polisen sedan 1994”. Frågan är om Karlsson ljög medvetet 2011 eller om han inte hade uppdaterat sina kunskaper om vad rätt tränade liksökhundar är kapabla till.

Tillägg: Några år senare (bort-)förklarade Karlsson sina uppgifter med att han fått dem från personal på Statens kriminaltekniska laboratorium:
“När det gäller ämnet kadaverin så har jag fått dessa uppgifter från en befattningshavare på SKL, Nils Pålsson. Så diskuterade vi på den tiden efter vad vi då trodde var riktigt. Idag försöker vi efterlikna lukten från en avliden människa så gott det går och träna hundarna på dessa lukter. Det vill säga vi tränar hundarna på hår, tänder, blod och kläder från avlidna människor”.
(Lambertz, Quickologi, sid 245).

Mera:

Hundmarkering som bevis.
Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare.