Tveksam CZ-detaljuppgift från “Quick-laget”

En av de sju deltagarna i det så kallade Quicklaget nämner en ny detalj i Zelmanovitsfallet gällande ett hängningsförsök, men det väcker frågor.

Det är Kristina Hultman, journalist och deltagare i Quicklaget (eller Öjegruppen), som i en artikel bland annat lyckas väva in Zelmanovitsfallet i ett textstycke om homosexualitet. Hultman räknar där upp några personer som är/var homo och som varit bekanta med Bergwall: en man som knivskars svårt och en man som begick självmord nio månader efter att Zelmanovits försvann: (anm: min fetstil, och namn ersatt med initialer ÖS):

Den andra person jag tänker på är Ö.S. i Falun. ÖS levde med fru och barn, bara några hundra meter från Bergwall, och är den person som tingsrätten i Piteå fann hade kört Bergwall i bil till Piteå på hösten 1976, där den vackra sextonåringen Charles Zelmanovitz plockades upp efter en skoldans, mördades och sedan delvis styckades. ÖS blev så nedbruten av upplevelsen att han försökte hänga sig kort tid efter det att Zelmanovitz försvunnit och till slut sköt sig i sitt garage på sommaren 1977. Vem känner i dag solidaritet med ÖS barn, med frun som vittnade om att mannen var dolt homosexuell, eller med hans eget öde?

Uppgiften att ÖS försökte hänga sig kort tid efter att Zelmanovits försvunnit – innan ÖS drygt ett halvår senare begick självmord – är ny för mig. Den uppgiften tycks inte ha nämnts tidigare i det material som hittills har publicerats offentligt. Uppgiften har viss betydelse då den stärker Quicks berättelse på liknande sätt som ÖS självmord.
Men frågan är om ÖS var självmordsbenägen även innan Zelmanovits försvann. Om ÖS även försökte begå självmord innan dess så faller betydelsen av det faktiska självmordet.

I domskälen nämns endast självmordet, inte hängningsförsöket. Varför, kan man undra, det hade ju stärkt bilden ytterligare att mannen hade utsatts för något omskakande så som Quick uppgav i sitt erkännande.

I de böcker (av D.Josefsson, H.Råstam, m.fl) som skrivits till Bergwalls försvar nämns inte det hängningsförsöket alls. Om Hultmans uppgift är korrekt så tyder frånvaron av den uppgiften i dessa böcker på att ÖS inte tidigare i livet (innan Zelmanovits försvann) hade försökt begå självmord. (I annat fall hade dessa grävande författare – som haft tillgång till allt utredningsmaterial – sannolikt informerat läsarna om tidigare självmordsförsök för att sänka betydelsen av det faktiska självmordet). Vilket i så fall kan tyda på att någonting omskakande faktiskt inträffade under Piteåresan.