Quicks kärnor av sanning

Fabulerade Thomas Quick om allting? Knappast troligt. Även lögner brukar innehålla kärnor av sanning.

Ett exempel på en sådan kärna av sanning är den sanna händelsen att Quicks storasyster gick bort och att Quick deltog vid begravningsstunden i Linköping. En händelse som Quick/Bergwall senare lindade in i lögner, det kan bevisas eftersom Quicks besök vid begravningen 1998 även omtalades i media.

Denna händelse beskrevs av Bergwall hösten 2003 – efter nästan två års drogfrihet – enligt följande (i en intervju* på Säter med Kristina von Gedda):

Vi syskon var ju så ensamma var och en. Min äldsta syster Runa dog 1997. Hennes död berättar mycket om oss syskon.
Jag kom till begravningen med Birgitta och en vårdare. Vi kommer in i kyrkan och ser ett trettiotal helt okända människor, ingen av mina syskon var där. Inte ens Gun. Det var så skriande tydligt ensamt.
När jag kom tillbaka dagen därpå ringde jag Gun. Hon spelade förvånad. ‘Var du där? Jo, när vi skulle ge oss iväg började det snöa och då vågade vi inte åka…’ Och alla de andra syskonen hade plötsligt också fått förhinder. De kom inte för att de ville inte bli påminda om så mycket, den första av syskonen hade dött, det tror jag väckte starka känslor.
Runa hade inga egna barn, hon levde med en man, vi hade inte mycket kontakt, men 1996-97 skrev vi en hel del brev till varandra. Hon berättade bland annat om vår farfar, som skulle ha förgripit sig på sönerna, alltså vår far och hans bröder, när de var 13-14 år. Arvet som man bär med sig kan man säga. Vi talade aldrig om mina upplevelser men jag fick intrycket att hon visste fast hon inte hann berätta allt in­nan hon dog. Hon stödde mig på sitt sätt. Jag utsattes mest och värst. Och jag tror att flera av mina syskon visste om det.

Bergwall hade alltså varit drogfri* i nästan två år (enligt uppgift från Bergwall i nutid) när han berättade detta för K.Gedda. Notera även Bergwalls påstående att systern hade berättat att farfar hade förgripit sig på sönerna, att det gått i arv och att Bergwall/Quick själv “utsattes mest och värst”. (Dvs gällande de sexuella övergrepp från sin far som Quick hävdade att han utsattes för i sin barndom).

Systerns begravningsstund hade dock även rapporterats i media, och då lät det bl.a. så här i Expressen den 5 mars 1998:

Seriemördaren Thomas Quick dök i går överraskande upp vid sin storasysters begravning i Linköping. Han kom med en röd ros i handen.
– Det var ledsamt – inte minst att möta mina syskon, förklarade han för Expressen efteråt.
/…/
När Thomas Quick kom in i kapellet hade syskonen och de övriga begravningsgästerna satt sig. Den avlidnas närmaste satt längst fram.

Sanningen var alltså att syskonen hade varit närvarande på systerns begravning. De hade inte stannat hemma, som Bergwall påstod. Och systern gick bort 1998, inte 1997.
Årtal är lätt att minnas fel. Men påståendena om uteblivna syskon och telefonsamtalet angående snön är sannolikt lögner. Kanske även påståendet om systerns berättelse om farfars övergrepp m.m.

Fakta i Bergwalls berättelse 2003 var att själva begravningen hade ägt rum och att Bergwall hade varit där. Men de övriga uppgifterna var falska eller felaktiga.
Tillämpar man denna vetskap på Quicks mordberättelser så framstår de möjligen i ett annat ljus. För även i de berättelserna lär det ha funnits kärnor av sanning.

——
* År 2001 avslutade Säter rättspsyk Quicks medicinering och man utförde återkommande drogkontroller och kroppsvisitationer, vilket även lär ha stoppat Quicks användning av illegala droger.
* Bok: Kristina Hjerten von Gedda, “Bortom allt rimligt tvivel”, 2005, sid 65. (Sid 271: info att intervjuerna gjordes hösten 2003).