Kategoriarkiv: 17: Helén- & Jannica-fallen

En död mördares blogg, granskning av.

Från januari 2008 till januari 2010 drev Ulf Olsson bloggen “Utan rättssäkerhet”. Under de två åren fram till sitt självmord skrev han ett åttiotal inlägg där han hävdade att han var oskyldigt dömd. Bloggen finns kvar att läsa, vi tar en närmare titt.
[Uppdaterad 29 maj 2018]

– Inledning.
– Bloggen.
– DNA och spermiespåren i båda offren.
– Jannicas blod.
– De två ändrade teckningarna.
– De anonyma erkännandena.
– Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.
– Språkjämförelse.
– Slutord.

Ulf Olssons blogg kan uppfattas som en fortsättning på boken* “Utan rättssäkerhet” från 2006 (boken är författad av en kvinnlig kusin till UO och han själv). Både bloggen och boken ifrågasätter domen mot UO och medias publicering om honom.

UO nekade till brott ända från gripandet 2004 fram till sin död 2010. Med en mängd olika påståenden om att bevisen mot honom är felaktiga, lyckades UO få läsare att tvivla på hans skuld. Det framgår i diverse texter på webben från den tiden. I detta inlägg granskas några av UO:s argument.

Tilläggas kan att UO hyllade journalisten Hannes Råstam och hans känslosamma tv-filmer om Sture Bergwall / Thomas Quick som började sändas i december 2008 en månad efter att det offentliggjorts att Bergwall tagit tillbaka sina morderkännanden (se t.ex. UO:s inlägg “Eloge till…”). Det framgår att UO okritiskt svalde Råstams och medias historier med hull o hår, vilket också ger ett intryck av opålitlighet.

Bloggen

En stor del av UO:s blogg finns arkiverad och går att läsa här (startsidan med länkar till alla inlägg):
archive.org/web/20100114….
Direktlänk till “avskedsbrevet”: archive.org/web/20100113…/epilog.
Ifall arkivsajten är överbelastad (“timeout” e.dyl), vilket händer ibland, så finns det låånga inlägget “Epilog” (avskedsbrevet) även här:
http://www.mysterium24.se/?page_id=3798.

UO:s sista blogginlägg var utformat som ett avskedsbrev och hade rubriken “Epilog”, det avslutas med: “Det bästa för mig är helt enkelt att bara få dö, än att sitta här som en levande död.”
Inlägget publicerades tidigt på morgonen den 10 januari 2010, klockan 05.00. UO hittades död i sitt rum på rättspsyk i Sundsvall strax efter kl 06 vid den ordinarie morgonkontrollen. Dödsorsaken tycks varit hängning med en slags strypsnara. Avskedsbrevet var tidsinställt så att det publicerades automatiskt. UO lär ha jobbat med det inlägget under en längre tid, sista ändringen gjordes den 4 januari.
Bland de få saker UO efterlämnade var en minnesfilm om hans hund Attas som dog ett par månader tidigare, filmen finns här.

Bild ovan: bild i sidhuvudet hos UOs blogg.

Några av inläggen på UOs blogg hade kommentarsmöjligheter vilket troligen medförde rejäla shit-stormar. Exempelvis i ett av inläggen framgår i kommentarsrubriken att 532 kommentarer har gjorts (“532 Responses to “Åklagarnas objektivitetskrav””) men endast 13 kommentarer visas, varav 6 är hans egna. I ett annat inlägg har det inkommit 470 kommentarer (inlägg “Går det att tro på mig?”), men endast 25 visas varav 10 är hans egna. Inlägget “Rättshaverist?” fick 371 kommentarer men endast fyra visas, varav två egna.
I vissa inlägg kan anas att UO fejkade kommentarer, dvs låtsades vara en besökare med mer positiva synpunkter, eller så var det kusinen som hälsade på.

DNA och spermiespåren i båda offren

– UO påstod att LCN-tekniken som användes (pga att det var få spermier) är osäker och i värsta fall kan peka ut oskyldiga personer.

UO har rätt i att bevisvärdet kan vara lägre för bevis som tagits fram med LCN-teknik. Men det gäller när spåret är förorenat eller innehåller dna från flera personer. I detta fall lyckades man tillvarata spermierna med ny teknik, man “renade” materialet innan LCN-teknik tillämpades. I detta fall motsvarade analysresultatet högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala, dvs det talar extremt starkt för att spermierna kom från UO.
(Nu förutsätter vi förstås att ingen på laboratoriet eller hos polisen hade fifflat eller begått misstag med båda dessa dna-spår).

– UO påstod att LCN-teknik inte tillåts som bevis i vissa domstolar utomlands pga att det är en osäker metod.

Det har han rätt i, det fanns visserligen domstolar i utlandet som kategoriskt avfärdade LCN-teknik. Men det var oavsett spårets beskaffenhet och oavsett om spåren kunde renas som i de båda fallen som UO dömdes för. (Det verkar även på senare år bland vissa domare finnas en generell skepsis mot LCN-teknik).

– UO påstod att det bara var 0,6 procents sannolikhet för att han begått mordet på Helén.

Här har UO förvrängt laboratoriets bedömning att sannolikheten är 1 på 43 miljoner att dna-profilen matchar någon annan än UO. (Hans syskon har uteslutits med dna-prov).
UO resonerar (matematiskt) som om hela jordens befolkning befann sig i Hörby-trakten 1989 vid tiden för morden. Citat från UO:s blogg, inlägg “Går det att tro på mig”:
“Med en befolkningsmängd motsvarande 6 800 milj. innebär detta att 158 personer stämmer överens med DNA-profilen (6 800 dividerat med 43 = 158). Sannolikheten att det är min DNA-profil är således 0,6 % eller 6 promille (1 dividerat med 158 = 0,006).”

– UO påstod att polisen använt DNA från UO:s faderskapstest 2002 vid analysen av spermaspåren. Han pekar på ett utlåtande från SKL-laboratoriet där årtalet för “Ert datum” är 2002 och årtalet för “Datum” är 2004. Samt att SKL:s materialnummer för jämförelseprovet från UO börjar på 2002. (Se t.ex. “Spaningsledarens lögner” i UOs blogg).

Mer troligt är “Ert datum” det datum när de återfunna spermaspåren (se tidigare inlägg) flyttades från Uppsala till laboratoriet i Linköping, eller något liknande som markerar när ärendet påbörjades hos just det laboratoriet. Det årtalet (2002) inleder också SKL:s materialnummer. Och jämförelseprovet kommer snarare från masstopsningen polisen gjorde år 2004 där UO deltog frivilligt.

Jannicas blod

– Samma osannolika som ovan gällande “Ert datum” påstod UO om blodet från Jannica som hittades i UO:s stuga år 2004. Han menade att de spåren kan kommit från ett annat beslag som gjordes i något annat hus år 2002.

– UO påstod att “Det är ju inte ens bevisat att det är Jannicas blod som hittats utan bara att det är samma blodgrupp.” (Ur Epilog).
Det stämmer förstås inte att det endast var samma blodgrupp. DNA-analysen gav resultatet med högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala att blodet kom från Jannica.

– UO påstod att “det är inte 100 % säkert att blodet kommer från Jannica.”
Det har han visserligen rätt i, men sannolikheten för att det kommer från någon annan är extremt låg. Man kan säga att det står utom rimligt tvivel att det är Jannicas blod.

De två ändrade teckningarna

I UOs inlägg “Galleri” lade han år 2008 upp bilder på två oljemålningar som han hade gjort. Den ena föreställer en hand som håller i ett snöre eller liknande, den andra en kvinna med uppsträckta armar:

Bild ovan: i en kommentar under inlägget “Galleri” förklarar UO målningarna:
“Detta är målningar som jag gjort i olja och som förekom som teckningar i ett Tv-program som jag var med i. De som sett bilderna i Tv ville påstå att de skulle föreställa Helén och Jannika. Bilderna var uppe i tingsrätten där jag förklarade vad det var. Jag var inspirerad av Hans Arnolds teckningar och försökte göra likadana och den ena kallar jag för en ofullbordad dröm och den andra maktlöshet (med tanke på min kamp mot myndigheterna om att få träffa mitt barn).”

Tv-programmet som UO nämner sändes 1993 (fyra år efter morden) och hette “Kronofogden kommer”. Det spelades in i UOs lägenhet, på väggen fanns bl.a. två av UOs teckningar som råkade komma med på filmen:

År 2005 beskrevs teckningarna så här i en tidningsartikel:
“På den ena ser vi en naken kvinna med en orm som slingrar sig kring hennes ben. Hon ligger med huvudet åt sidan och armarna korsade över magen, som Jannica Ekblad låg när hon hittades död. På den andra dinglar en hjälplös flicka i en tråd, fasthållen av en gigantisk hand. Som den hand som höll tioåriga Helén Nilsson fången i flera dagar innan hon våldtogs och mördades.”. (Expressen 19 mars 2005).

Oavsett om man i ovanstående tidningsartikel 2005 hade tillgång till bättre bildkvalitet eller om skribenten tolkade fritt, så kan man utifrån bilderna ovan ändå dra slutsatsen:
– Under handen 2008 har UO tagit bort något som liknar en människokropp.
– Även i målningen med kvinnan 2008 har motivet ändrats.
(Se även översta bilden i detta inlägg).
Detta kan med bilder illustrera hur UO reviderade sitt förflutna.

De anonyma erkännandena

I inlägget “Skandalrättegången” påstod UO följande:
“Alf Andersson som mottog erkännandena 1991 och 2002 har sagt att han inte tror det är mördaren som ringt p.g.a. att personen inte sa något annat än sådant som förekommit i tidningar. Dessutom angavs fel uppgift om när mordet skulle ha skett. Anonyme personen uppgav att Helén skulle ha lagts på fyndplatsen dagen efter kidnappningen, men obduktionen har visat att skador från det sexuella övergreppet har läkts minst 2-3 dygn innan mordet skedde. Alf Andersson var dessutom säker på att det inte var samma person som ringde 2002. Trots det skriver tingsrätten att det är bevisat att det är samma person, att det är mördaren och att det är jag som ringt.”

UOs uppgifter stämmer i stort sett om spaningsledaren Alf Andersson och telefonsamtalen 1991 och 2002.
Efter samtalen 1991 uppgav Andersson att han var “nästan övertygad om att det inte var gm som ringt”, “Han hade ju egentligen inte svarat på frågorna eller själv berättat något som helt säkert och entydigt band honom till brotten.”.
(källa Barkman*, och “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).
Efter samtalet 2002 uppgav Andersson “Jag tyckte inte att rösten var särskilt lik den som jag hörde för 10 år sedan.”, och “Det knappast troligt att samma person ringt tidigare till mig. Uppgifter han lämnade kan han ha fått från massmedia.”
(se bild spaningsuppslag nedan)

En orsak till att Andersson inte tyckte att rösten var särskilt lik i samtalet 2002 kan vara om det användes olika telefonsystem. T.ex. om personen 1991 ringde från analog, fast telefon och 2002 från en mobiltelefon. Det kan vara drastisk skillnad på röståtergivningen vid sådana jämförelser.
Andra orsaker – förutom att det inte var samma person som ringde – kan vara att UOs röst var tillfälligt förändrad (pga halsinfektion, förkylning e.dyl), eller att Andersson efter tio år minns fel.

UOs påstående stämmer också att den anonyma ringaren lämnat fel uppgifter om tidpunkten för mordet på Helén och när kroppen lagts på fyndplatsen.
Vid telefonsamtalen 1991 uppgav den anonyme personen: “Helén mördades kl 18.00 på tisdagen”, och “Jag la Helen i Bröd dagen efter försvinnandet.”. (Se även sidan “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).

Att de uppgifterna var felaktiga framgår av följande (ur bl.a. tingsrättsdomen):
Helén försvann måndag 20 mars (1989), hittades sex dygn senare söndag 26 mars, och enligt rättsläkaren hade hon avlidit högst något dygn innan hon påträffades (förutsatt han kroppen inte förvarats kallt efter döden). Gällande skadorna i könet uppgav rättsläkare att de “inte uppkom vid en tidpunkt nära dödsfallet utan vid en tidigare tidpunkt”. Mordet bedöms ha ägt rum “flera dagar” efter det sexuella övergreppet. Gräset under plastsäckarna var opåverkat “vilket borde tyda på att säckarna inte funnits på platsen någon längre tid”. Ett vittne uppgav “med säkerhet” att plastsäckarna inte fanns på fyndplatsen den 23 mars. (Se tingsrättsdomen).

Den anonyma mannens felaktiga tidsuppgifter (1991) är egentligen småsaker i det hela. En förklaring kan vara att minnet sviktade hos UO, det var två år sedan de båda morden skedde.

UOs avslutande påstående i citatet ovan (från “Skandalrättegången”) om tingsrätten är missvisande. Det fanns fler uppgifter som tyder på att det var UO som ringde (t.ex. mobiltelefonkortet i UOs ficka).
Lägger man samman samtliga uppgifter, vilket UO nogsamt undviker i sin argumentering, så verkar det onekligen som att det var UO som ringde dessa samtal.

Angående UOs kritik av det “försvunna samtalet” och SIM-kortet, så förklaras det i “Jordnära frågor + en tur till foliehattland“.

Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.

UO kritiserar en rad uppgifter som inte är centrala, exempelvis:

UO påstår att hundhåren som hittades i båda fallen kommer från olika individer enligt analys av SKL (t.ex. inlägg “Ändrade bevis”). Även om så är fallet har det knappast någon betydelse för helheten, håren kan komma från t.ex. bekantas hundar som tidigare vistats på samma plats (t.ex. i UOs stuga).

UO påstår att det fanns nagelskrap under Jannicas naglar och att det beviset “bara försvann” (t.ex. inlägg “Epilog”), någon källa visas inte. Även om där fanns annan persons DNA, ej UOs, så kan det förstås tyda på att en annan eller en ytterligare person var involverad i det mordet, men det påverkar knappast de centrala bevisen mot UO.

UO påstår att det på en av plastsäckarna fanns fingeravtryck som inte var hans. Han nämner även blodet från okänd man intill Jannicas blod i stugan. “Inte heller noterades att det fanns båda blodspår, fingeravtryck och hår från brottoffren som kunde uteslutas komma från mig” (inlägg “Skandalrättegången”. Anm: troligen fel i citatet, ska vara “på brottsoffren”, inte “från…”).

Det sistnämnda citatet syftar på att de fynden inte nämns i domen (domarna), vilket delvis är felaktigt (hårstrået från okänd person nämns i domen. Men inte blodet från okänd man eller fingeravtryck, vilket iofs är anmärkningsvärt eftersom man i domen diskuterar ev. fler gärningsmän).
UOs påstående om fingeravtryck saknar källa. Men det är klarlagt att det fanns blod från okänd man intill Jannicas blod, och huvudhår från okänd person på tejpen på Helén: se Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen, och Jordnära frågor + en tur till foliehattland (under Källor).
Men det påverkar som sagt knappast bevisen mot UO.

Språkjämförelse

Stavningsskillnader namn Jannica
I de anonyma erkännanden i brev som polisen fick åren 1989, 2002 och 2004, samt i texterna i UOs blogg åren 2008-2010, (i boken visas inte offrens namn), förekommer totalt följande fem olika stavningar av namnet Jannica:
Janika, Janica, Janike, Jannica, Jannika.

I breven lär namnet förekommit tre gånger, ett i vardera brev:
1989: Janika
2002: Janica
2004: Janike
Dvs samtliga med ett n, och med tre olika stavningar.

Stavning på UO:s blogg 2008-2010 (antal hittade inom parentes):
Jannica (117)
Jannika (10)
Dvs samtliga med två n, och med två olika stavningar (där Jannica är vanligast förekommande).
Några andra stavningar används inte av UO på bloggen. Några enstaka kommenterare stavar jannice och jannike. Ingen stavar som i breven.

Att en och samma person stavar vissa namn olika vid olika tillfällen och tidsperioder är inte märkligt. Olika bärare av det namnet kan stava olika, vilket kan medföra att icke-bärare kan bli aningen inkonsekventa i sin stavning.
I detta fall kan UO medvetet använt en för honom udda stavning i breven, liksom att han lämnade felaktiga uppgifter om äktenskap, släktingar och yrke (se tidigare inlägg) troligen för att vilseleda och försvåra upptäckt. Han ville berätta men inte bli “spårad” och inlåst “20 år”, framgår i de anonyma kontakterna.
Möjligheten finns förstås att det var flera brevskrivare eller att UO inte var brevskrivaren, även om det inte verkar troligt när samtliga uppgifter läggs samman om just dessa anonyma brev- och telefonkontakter.

“Jag skäms”
I UOs bok använder han uttrycket “jag skäms” för att beskriva ett brott han blev bötfälld för år 2003. I ett av de anonyma erkännanden används samma uttryck gällande mordet på Helén.
Ur boken “Utan rättssäkerhet” (2006), sid 129:
“I början av 2000-talet hände en tråkig sak som han inte gärna vill tala om. Han limmade fast spik på vägen för att punktera bilen för en som arbetade på socialkontoret. “Jag skäms för det, det var en dum och barnslig fyllegrej”, har han sagt.”
(Händelsen beskrivs i tingsrättsdomen: “dömdes han till böter för att 2003 ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby – vilket resulterade i att ett tiotal fordon fick punktering.”)
Ur anonymt erkännande via telefon den 6 april 1991 (om mordet på Helén):
“Jag skäms — det jag gjort är oförlåtligt.”

Anm: ovanstående språkjämförelse är bara några iakttagelser som gjordes under granskningen, de bevisar naturligtvis inget om brotten och skuldfrågan.

Anm: sökning på stavning gjordes snabbt med ett datorprogram, där sökningarna inte var skiftkänsliga (ingen skillnad görs på versaler och gemena tecken), dvs vid sökning på t.ex. jannica hittas både Jannica och jannica.

Slutord

UO hade fler invändningar än vad som tas upp ovan i detta inlägg. Ofta handlar det om kringdetaljer som inte har någon avgörande betydelse. Gällande de centrala uppgifterna så framgår att UOs argument är svaga och ibland helt felaktiga.

Om inte UO:s kusin hade kontaktat UO efter gripandet år 2004, vilket ledde till utgivningen 2006 av deras bok “Utan rättssäkerhet”, där kusinen är berättarrösten och till synes bokens initiativtagare, så hade UO kanske erkänt brotten till slut.

Mera:
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.
Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen.
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen.
“Epilog” av UO.
Hjärntvätt föregick resningsprocesserna. (om Råstam som UO hyllade).


* Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.

Jordnära frågor + en tur till foliehattland

Här tar vi en titt på de frågetecken som trots allt finns i Helén- och Jannica-fallen.
[Uppdaterad 25 april 2018]

I förra inlägget om morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad beskrevs fallen ur domstolens och polisens perspektiv. I detta inlägg är perspektivet ett annat, med fler frågetecken än utropstecken.

Frågetecknen är följande (de mer jordnära först): Finns det nåt som antyder att det finns en okänd (ytterligare) gärningsman? Var UO (Ulf Olsson) verkligen allvarligt psykiskt störd? Finns det nåt som tyder på att uppgifter som pekar mot UO är felaktiga? (som han själv envist hävdade i sex år från gripandet fram till sin död 2010). Eller rentav planterade?

Rubriker:
– Om bevisen.
– Okänd (ytterligare) gärningsman?
– Tipset om UO:s “nära släkting”.
– Var UO allvarligt psykiskt störd?
– UO:s faderskapstest (DNA) 1,5 år innan gripandet.
– SIM-kortet och det försvunna samtalet.
– Källor.

Om bevisen

Helén och Jannica mördades 1989 på likartat sätt, med knappt fem månaders mellanrum. Bevisningen är huvudsakligen:
a) I båda offren: spermier med dna-profil som matchade UO (analysen gjord juni 2004).
b) Spår av Jannicas blod i stugan som UO hade vid mordtillfället (analysen gjord juli 2004).
c) Ett SIM-kort (mobiltelefonkort) hemma hos UO, som använts för att ringa ett anonymt samtal till polisen i maj 2004 (sim-kortet hittades augusti? 2004. UO greps juni).

Könshåret som fanns på tejpen i Helénfallet var antingen UO:s eller någon annans, dvs det kunde inte uteslutas att det kom från UO. Könshåret “talar visserligen i någon mån för att han haft med mordet att göra men kan inte anses binda honom till detta”, enligt tingsrättsdomen.

Spaningschefen som tog emot de fem anonyma samtalen i april 1991 var till slut nästan övertygad om att det INTE var mördaren som hade ringt:
“Efter det sista samtalet var jag nästan övertygad om att det inte var gm som ringt. Han hade ju egentligen inte svarat på frågorna eller själv berättat något som helt säkert och entydigt band honom till brotten.”
(se även sidan De anonyma erkännandena…).

Okänd (ytterligare) gärningsman?

Det tycks finnas minst två handfasta uppgifter som kan tyda på okänd (ytterligare) gärningsman:

Två hårstrån från okänd person på Heléns kropp. UO är utesluten*.

Blod från okänd man på samma golvlist som Jannicas blod. UO är utesluten*.

De två hårstråna (från huvudhår) från okänd person nämns i tingsrättens dom, men inte blodet från okänd man.
(Mer under “Källor” längre ned i inlägget).

Tipset om UO:s “nära släkting”

I oktober 1989, knappt tre månader efter mordet på Jannica, fick polisen ett tips* från en person gällande en man som var “nära släkting” till UO. Denna “nära släkting” skulle tiden efter mordet ha betett sig mycket konstigt, och påstods ha “pedofila böjelser”. Efter viss kontroll ansågs tipset ointressant och fördes inte in i utredningen.
Långt senare framkom att den “nära släktingen” hade lagts in för psykiatrisk vård sommaren 1989 (mordet på Helén skedde i mars 1989). Flera andra vittnen som träffat den mannen 1989 uppgav att de hade misstänkt honom för mordet. Det framkom också att han hade alkoholproblem.
(Källa: Barkman*).

På tal om “nära släkting”:
UO:s äldsta bror avled cirka tre veckor efter att UO hade dömts i hovrätten (2005). Brodern var då 61 år. (Källa: dödboken). Om det var denne man som var den “nära släktingen” är f.n. okänt.

Var UO allvarligt psykiskt störd?

Tingsrätten gick emot expertutlåtandena och ansåg att UO inte var allvarligt psykiskt störd när morden begicks sexton år tidigare. Han dömdes därför till fängelse.
UO hade ingen historik med allvarliga psykiska störningar på den tiden, och enligt tingsrättsdomen 2005 fungerade han utåt sett “någorlunda normalt”:

“Frågan om han vid tidpunkten för gärningarna led av en psykisk störning som då skulle kunna klassificeras som allvarlig försvåras emellertid av att han då fortfarande utåt sett fungerade någorlunda “normalt”. Han skötte med i huvudsak goda vitsord ett kvalificerat yrkesarbete och tillträdde i nära anslutning till det sista brottet en ny anställning i en mera ansvarsfull position. Han bildade i det sammanhanget också familj. Det är inte troligt att Ulf Olssons psykiska tillstånd år 1989 skulle kunna klassas som allvarlig psykisk störning utan att man fäster helt avgörande vikt vid brotten som sådana.”

Däremot ansåg tingsrätten att UO numera (2005) var ordentlig rubbad:
“Tingsrätten har mot bakgrund härav ingen anledning att ifrågasätta de sakkunnigas bedömning att Ulf Olsson numera lider av en allvarlig psykisk störning för vilken han är i behov av psykiatrisk vård.”

Det är psykiska tillståndet vid brottstillfället som avgör, därför dömde tingsrätten till fängelse eftersom man ansåg att han då inte haft någon allvarlig störning.

En oenig hovrätt (3 mot 2) gjorde en annan bedömning och dömde till rättspsykiatrisk vård. Det lär varit de tre juristerna som röstade för rättspsyk. En förklaring kan vara att juristerna gör sin bedömning mer utifrån juridiken och mindre utifrån känslor som hos de två nämndemännen (som kanske innerst inne ville att UO skulle lida maximalt, vistelse i fängelse anses hårdare än vård inom rättspsykiatrin).

Ur hovrättsdomen (2005):
“Tingsrätten, som resonerat utifrån det faktum att Ulf Olsson hade arbete och familj under slutet av åttiotalet, har inte tagit hänsyn till de undermedvetna processer och märkliga psykiska fenomen som triggas igång hos Ulf Olsson av några nyckelretningar. Eftersom Ulf Olsson inte förmått samarbeta under undersökningen, vet teamet inte vilka nyckelretningar det är frågan om. Det är möjligt att hans störning hindrar honom från att medverka. Vad som utgör nyckelretningar är inte heller tillgängligt för honom, om man inte hittar samma slags tillstånd i vilket han utförde brotten. Minnesfunktionerna kan aktualiseras när personen i fråga kommer i samma tillstånd som han eller hon var i vid de tillfällen när brotten begicks. De brev och telefonsamtal med anonyma erkännanden som förekommit kan förklaras med behovet av att utföra tabuistiska handlingar och att Ulf Olsson vid dessa tillfällen befunnit sig i ett sådant tillstånd i vilket han har haft tillgång till informationen.”

Hovrätten menar att tingsrätten inte tagit hänsyn till de undermedvetna processer som triggats av nyckelretningar som man inte vet vilka de är eftersom UO inte sagt nåt om det… Och så tillämpar hovrätten ett resonemang som påminner om teorin om bortträngda minnen, som de tror kan frammanas om man hittar samma slags tillstånd i vilket han utförde brotten. Relevant eller inte, döm själv.

I hovrättsdomen var alltså de två nämndemännen skiljaktiga, de ville döma till fängelse. Dessa nämndemän ansåg inte att UO var allvarligt störd varken 1989 eller i dagsläget:

“Vi är ense med tingsrätten om att Ulf Olsson vare sig begått brotten under påverkan av allvarlig psykisk störning eller ens under inflytande av sådan själslig abnormitet av så djupgående natur, att denna måste jämställas med sinnessjukdom. Den rättspsykiatriska utredning som gjorts, särskilt med beaktande av att de sakkunniga är oeniga i fråga om vilken diagnos som bör åsättas Ulf Olsson, innebär enligt vår uppfattning att övervägande skäl talar för att Ulf Olssons tillstånd i dagsläget inte är att bedöma som en allvarlig psykisk störning. På grund av det anförda vill vi därför fastställa tingsrättens dom i påföljdsdelen.
I övriga frågor är vi ense med majoriteten.”

UO tycks ha erkänt morden anonymt flera gånger genom åren. Men efter att UO greps 2004 nekade han ända in i kaklet till sin död 2010. Konstigt, kan tyckas, varför först erkänna och sen neka? Det kan visserligen förklaras med att han var allvarligt psykiskt störd för då gäller inte normal logik.
En annan, fullt logisk förklaring, som inte förutsätter allvarlig psykisk störning hos UO, är att han ville förklara eller berätta om morden för någon, av samvetskval eller av andra skäl, men att han inte ville åka fast och sitta inlåst i “20 år”.

Den anonyma erkännaren uttryckte ånger (citat ur de anonyma telefonsamtalen):
“[…] Ångrar mig så in i helvete. Oförlåtligt. […]”.
“[…] Det finns ingen ursäkt för det jag gjort. […]”.
“[…] Jag skäms, det jag gjort är oförlåtligt. […]”
.
Att han inte skulle mörda igen:
“[…] Ni behöver inte befara att det skall hända fler gånger. […] “.

Han gav en slags förklaring:
“[…] Det var en ren tillfällighet att det blev Helen. Berätta det för hennes föräldrar. Jag kan inte se dem i ögonen. […] “
“[…] Det bara kom över mig. […] “
“[…] Du behöver inte fundera över de andra du misstänker. Det är jag som gjort bägge. Förklara för Helens föräldrar. […] “
“[…] Hon [Jannica] hann bara in i bilen innan hon började prata om knark. Jag blev vansinnig när hon pratade om knark. […] “
“[…] Jag kan inte berätta mer — jag får 20 år. […] “

UO tycks också försökt vilseleda polisen genom att lämna felaktiga uppgifter om sig själv:
“[…] Fullständigt ensam. Inga släktingar. […]”
“[…] Jag är vanlig fabriksarbetare som aldrig varit gift eller sambo. Har sällskap. […]”
(UO hade fyra syskon, hade varit gift två gånger och nyligen varit sambo, jobbade som arbetsledare på en verkstad).

Det kan också framstått som omöjligt för UO att inför sin son och flera syskon medge att det faktiskt var han som begått de fruktansvärda brotten. UO fick själv barn året efter morden, och alla som är/varit småbarnsföräldrar vet hur omvälvande det kan vara. För vissa kan det medföra att man får helt andra värderingar och annan syn på livet.

Eftersom han själv nekade till allt och inte samarbetade så är både tings- och hovrättens slutsatser om UO:s psyke sexton år tidigare mestadels spekulationer. En annan spekulation uttryckt på mycket enklare sätt är att UO 1989 var lättare störd men kunde bli extremt galen när han söp extremt mycket. Det kan legat i släkten, se ovanstående stycke om UO:s “nära släkting” som lär varit intagen för psykiatrisk vård 1989 tiden efter mordet på Helén.

UO:s faderskapstest (DNA) 1,5 år innan gripandet

Nu tar vi en åktur in i vad som kan likna foliehattland.
Ulf Olsson lär ha gjort ett faderskapstest under hösten 2001. Dvs lämnat DNA i syfte att utröna om han är far till sonen som föddes 1990 i det samboförhållande han hade då. (Han hade försökt göra faderskapstest ända sedan 1995 men nekats).
Det DNA-provet sägs ha förvarats på samma laboratorium som spermierna från de båda offren… (enligt författarna till boken “Utan rättssäkerhet” av Nina Ohlsson och Ulf Olsson).

Om vi antar att uppgifterna om faderskapstest hösten 2001 m.m. är korrekta, så kan vi fortsätta så här:

Cirka ett år senare, november(?) 2002, återfanns de nedfrysta spermierna som polisen fram tills dess trodde var förbrukade. (Polisen hade tretton år tidigare missförstått ett besked från SKL, eller hur?).

Och nu åker foliehatten på ordentligt:  var det DNA från UO:s faderskapstest som skickades till laboratoriet i England våren 2003? Om vi undviker frågan hur detta rent praktiskt skulle gått tillväga, hur förklaras då resten? Jannicas blod i stugan? SIM-kortet i bröstfickan på en vinterjacka som UO hängt undan för vinterförvaring? De anonyma “erkännandena” genom åren till polisen?

Att få ihop en sådan planteringsteori kan bli knepigt. Det sägs att “verkligheten överträffar dikten”. Men dikten kan förstås lika gärna överträffa verkligheten. Var ser det ut att landa i detta fall?
Så här utifrån sett är svaret enkelt. I sin bok och på sin blogg hade UO en rad påståenden om felaktigheter i utredningen, men inga eller svaga källor att backa upp med. Och dna-träffen i spermierna kommer man inte förbi:
om bevismaterialet hade manipulerats eller bytts ut så bör labbet (i England) upptäckt det när de med sin nya laserteknik tillvaratog spermier ur materialet, före själva dna-analysen.
Möjligen hade det kunnat ske ett byte innan transporten till England om en planterare haft tillgång till nedfryst sperma från UO, men någon sådan uppgift att han var spermadonator e.dyl. har inte framkommit.

SIM-kortet och det försvunna samtalet

Att konspirationsteorier uppstår är inte särskilt konstigt när smått obegripliga saker händer. Ovan nämnda att spermierna som hittades i brottsoffren hade varit “försvunna” från polisutredningen i många år… för att plötsligt återupptäckas… dessutom året efter att UO lämnat sitt DNA i ett faderskapstest… (om den uppgiften stämmer)… och att dessa återfunna spermier sedan blir central bevisning i båda fallen. Inte konstigt att det kunde framstå som att beviset var planterat.

ELLER uppgifterna om det “försvunna samtalet”, som kan skapa frågetecken kring ett annat centralt bevis: SIM-kortet, som uppgavs ha använts vid det anonyma samtalet till en polisman i maj 2004. SIM-kortet medförde att man kunde koppla UO till samtliga anonyma “erkännanden” till polisen genom åren, och det blev avgörande för att UO även kunde fällas för mord (och inte enbart grov våldtäkt).

Uppgiften om erkännarens telefonsamtal i maj 2004 lär inte vidarebefordrats till polisutredningen, förklaringen lyder ungefär så här: den anonyme erkännaren hade ringt fel och erkänt, till en pensionerad kriminalkommissarie (i Malmö) som har samma namn som spaningsledaren (i Kristianstad). Den pensionerade kriminalkommissarien hade därefter kontaktat polisen i Malmö som hade struntat att vidarebefordra uppgifterna till utredningen och spaningsledaren i Kristianstad därför att uppgifterna inte ansågs intressanta.

Det hittade SIM-kortet var alltså kopplat till ett “försvunnet samtal” som återfanns tre månader senare, efter att sim-kortet hade hittats några månader efter att UO gripits. Och som sedan blev ett centralt bevis i rättegångarna. Inte konstigt att det kunde framstå som att beviset var planterat.

ELLER blodet i UO:s stuga, att det inte är bevisat att det är Jannicas blod utan bara att det är samma blodgrupp… Nä stopp o belägg, det där är ett påstående som kom från UO, det kan inte polisen lastas för.
Mer om det och liknande kommer kanske i framtida inlägg.

 

*** Källor *************************

Ur tingsrättsdomen:

“Med hänsyn till det motivmässiga sambandet mellan den grova våldtäkten och såväl mord som människov ligger det nära till hands att slå fast att det är ställt utom rimligt tvivel att Ulf Olsson gjort sig skyldig också till dessa brott.

Det är dock nödvändigt att först pröva den av försvararen framförda hypotesen att det kan vara fråga om flera gärningsmän. En omständighet som i någon mån kan ge stöd åt denna är att det i anslutning till Helens döda kropp funnits människohår som genom sitt DNA inte kunnat knytas till vare sig Ulf Olsson eller Helen. Å andra sidan talar obduktionsfynden närmast mot att Helén skulle ha utsatts för sexuella övergrepp från flera personer än Ulf Olsson, även om detta inte kan helt uteslutas. Det skall också särskilt framhållas att alternativet med flera gärningsmän inte har stöd i någon förklaring från Ulf Olssons sida utan har sin grund endast i hans försvarares hypotes.

Tingsrätten anser det mindre sannolikt att flera gärningsmän varit inblandade i brotten mot Helen, men utesluter inte att så varit fallet. Detta saknar emellertid särskild betydelse för bedömningen. Ulf Olsson är nämligen genom våldtäktsbrottet så knuten till de andra brotten att han i vart fall får anses ha varit ansvarig för att ha begått dessa gemensamt och i samråd med någon annan gärningsman.”

I ett utlåtande från SKL* den 2004-07-08 framgår att blod från en okänd man hittats på samma golvlist som Jannicas blod:

“Blod/DNA från ett tredje område (prov S11341-04) kan uteslutas komma från Helén Nilsson, Jannika Ekblad och Ulf Ohlsson. Könskromosombestämningen visar det normala för en man.
[…]
DNA-resultatet för ett område på golvlisten 730-04/S2 (prov SI1341-04) har sökts mot spår- och DNA-registren. Härvid erhölls inte någon träff. DNA-resultatet kommer att läggas in i spårregistret.”

Mera:
En död mördares blogg, granskning av.
Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen.
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen.


* Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.
* NFC hette tidigare SKL (Nationellt forensiskt centrum <– Statens kriminaltekniska laboratorium).

Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen

I femton år misslyckades polisen med att hitta dubbelmördaren… trots att han själv kontaktade dem anonymt flera gånger och erkände morden. Det var till slut ny DNA-analysteknik som ledde polisen till mördaren.
[Uppdaterad 18 april 2018]

Det handlar om mordet på tioåriga Helén Nilsson från Hörby och mordet på 26-åriga Jannica Ekblad från Malmö (bild ovan), i mars respektive augusti år 1989. De morden hade kanske förblivit olösta, eller så hade någon oskyldig dömts, om inte DNA-analystekniken utvecklats och förfinats. I båda offren påträffades spermier, men med dåvarande teknik kunde man inte få fram en DNA-profil ur den lilla mängd som det rörde sig om i dessa fall.

Polisutredningen i Helénfallet kom att bli den näst största i Sverige genom tiderna, efter Palmeutredningen, innehållande uppåt tiotusen förhör, flera tusen personnamn, hundratals bilnummer, totalt över 50.000 sidor.
Genom de femton åren var ett tjugotal personer i trakterna kring Hörby mycket intressanta i utredningen: pedofiler, sexdömda och andra obehagliga typer. Exempelvis en 43-årig tvåbarnspappa som satt på rättspsyk för annat brott. “Vi vet att han är skyldig”, sa polisen. Han utreddes i över ett år innan han avfördes i augusti 1998. Eller de två s.k. “kusinerna” som häktades hösten 2002, “Hörbymordet på väg att klaras upp” rapporterade media då.

En del av spermierna som hade hittats i offren 1989 hade då förbrukats i en misslyckad analys. Resten av materialet var nedfryst, och med tiden uppstod ett missförstånd så att polisen trodde att det inte fanns något kvar. I november(?) 2002 återupptäcktes dock bevismaterialet, och när britterna framåt våren 2003 hade ny teknik sändes dna-provet till deras laboratorium i England. I augusti 2003 kunde de leverera den efterlängtade DNA-profilen. Den matchade inte “kusinernas” DNA och därmed kunde förundersökningen mot de två männen läggas ned.

År 2004 började polisen samla in DNA från ett trettiotal personer som förekommit i utredningen genom åren… plus en Ulf Olsson som polisen nyligen hade fått ett vagt tips om. Listan med de trettio personerna var sorterade med de mest misstänkta först. Polisen hoppades få en träff i början på listan så att inte alla behövde testas. Ulf Olsson var bland de sista.

Efter att ha testat de flesta på listan utan nån träff, så kom den 23 juni beskedet från SKL* att Ulf Olssons DNA matchade DNA-profilen i Helén-fallet.
(Analysen i England gällande Jannica-fallet var inte klar än, men det skulle senare visa sig bli träff där också. Polisen hade redan från börjat anat att det fanns ett samband mellan de två morden, det fanns likheter i skadorna och hundhår på båda offren).

Bild ovan: 1: fyndplats Helén Nilsson, utanför Tollarp. 2: fyndplats Jannica Eklund, utanför Hässleholm. Stugan: Ulf Olssons stuga i Bokeslund stugområde i Höör. I stugan hittade polisen år 2004 Jannicas DNA i blodrester under golvet. Inga spår från Helén hittades i stugan.

Bakgrund Ulf Olsson

Ulf Olsson, 1993

Utdrag ur mördarens bakgrund. Ulf Olsson, född i dec 1951 i Höör (en mil från Hörby), var 37 år när de båda morden begicks. Hade då en stuga i Höör. Jobbade inom verkstadsbranschen. Ägde en militärgrön Volvo kombi (sägs varit ett eget hemmabygge av två bilar). Var ‘återförsäljare’ av hembränd sprit. Hade varit gift två gånger med kvinnor. Konsumerade mycket alkohol. Lär inte använt narkotika. Tog körkort vid 18 år. Militärtjänstgöring som “malaj”. Medlem i skytteförening och i hemvärnet.
Tidigare kontakter med rättsväsendet: åtalad 1976 för en knivskärning på en buss, friades av vittnesuppgifter. 1988: rattfylleri, blev av med körkortet ett tag.
Hade tre bröder och en syster.

Denne Ulf var prostituerad, och hade en hallick i Malmö. Var bisexuell eller transsexuell (varierar mellan olika källor, enligt sin egen bok har han aldrig velat byta kön och ansåg sig därför inte transsexuell. I sex med män uppges han alltid haft den kvinnliga rollen).

(Den 26 sept 1989, knappt två månader efter morden, skickade han ett anonymt brev till polisen med en slags kort förklaring till morden på Helén och Jannica).

År 1990 fick han en son i ett samboförhållande med en kvinna. Det förhållandet inleddes okt-nov 1989, dvs inte lång tid efter morden.
År 1991 tog det slut då sambon och barnet flyttade. Efter detta blev hans umgänge med sonen minimal.

(I april samma år, 1991, kontaktade han polisen anonymt via telefon, erkände morden och lämnade en del detaljer om morden, sa att mordet på Helén bara “kom över mig”, “det var en ren tillfällighet att det blev Helen”, samt lämnade en del felaktiga uppgifter om sig själv t.ex. att han aldrig varit gift och inte hade några släktingar).

Därefter och fram till gripandet 2004 tycks det gått utför med både jobb och annat. T.ex. 1993 blev hans tillhörigheter utmätta av kronofogden, pga att han inte betalade underhåll till ex-sambon och barnet, vilket även skildrades i ett tv-program (“Kronofogden kommer”).

(I november 2002 kontaktade han polisen anonymt via telefon, sa bl.a. att de två häktade männen (“kusinerna”) är fel personer, och att “det är jag som gjort det”).

År 2003 dömdes han till böter för att ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby (i syfte att punktera bilen för en som jobbade på socialkontoret), vilket medförde att ett tiotal fordon fick punktering.

(Den 26 maj 2004 kontaktade han polisen anonymt via telefon och erkände morden).

(Den 31 maj 2004, nio dagar innan han topsades av polisen, fick polisen ett anonymt brev innehållande en diskett, i en fil fanns texten “Det finns inget att säga. Hade jag aldrig blivit så mobbad och trakasserad i Hörby grundskola så hade det väl aldrig hänt. Det är bara jag inblandad. Helen o Janike”).

Den 9 juni 2004 topsades han frivilligt.
Den 23 juni samma år greps han. Nekade till brott.
Dömdes i april 2005 mot sitt nekande till livstids fängelse för mord, människorov och grov våldtäkt. I juni 2005 ändrade hovrätten påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
År 2006 utkom boken “Utan rättssäkerhet”, av en kvinnlig kusin och UO.
Han bloggade mycket från rättspsyk och argumenterade för sin oskuld ända fram till 10 januari 2010 då han begick självmord.

Bevisningen

Bevisen gällande Helén:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 43 miljoner. Motsvarar starkaste graden i NFC:s* nuvarande utlåtandeskala, dvs +4 (där sannolikheten för att det kommer från annan person inte får vara högre än en miljondel).
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Ett könshår på tejpen runt plastsäckarna: kan inte uteslutas komma från UO (enligt mitokondrie-DNA-analys). Svagt bevisvärde i sig, “talar visserligen i någon mån för att han haft med mordet att göra men kan inte anses binda honom till detta”, enligt tingsrättsdomen.
Lär motsvara grad +1 på NFC:s nuvarande utlåtandeskala (“Resultaten talar i någon mån för att…”).

På tejpen hittades även två huvudhår från en okänd person (UO och Helén kunde uteslutas). Samt ett hårstrå från Helén.

Bevisen gällande Jannica:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 1 miljard. Dvs det talar ännu starkare än Helénanalysen för att det kommer från UO.
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Jannicas blod i UO:s stuga. I juni 2004 hittades blod under golvlister i UO:s stuga (som han sålde 1990, året efter mordet). Enligt tingsrättsdomen “kunde man hålla för visst att blod / DNA från ett provområde på en kvartslist kommer från Jannica Ekblad samt kunde man beträffande ett andra provområde på samma list anse att skäl talar för att blod / DNA kommer från Jannica Ekblad”.
Bedömningen “hållas för visst” respektive “skäl talar för att” motsvarar i NFC:s nuvarande utlåtandeskala grad +4 och grad +2. Dvs det talar extremt starkt för att blodet kommer från Jannica.
(Inget blod eller andra spår från Helén hittades i stugan).

– Ett vittne som talat med Jannica i Malmö på kvällen sa att Jannica skulle resa bort med en man/sexkund som hon var rädd för och som hade en Volvo kombi.

Bevisen gällande båda:

– Anonyma erkännanden, som man kunde visa kom från UO. De anonyma kontakterna gjordes via telefon på kvällstid hem till spaningsledarens bostad, och med brev som skickades till polisstation:

26 sept 1989: ett brev, med bokstäver urklippta ur en tidning.
6 april 1991: fem telefonsamtal. Refererar även till brevet i sept 1989.
20 nov 2002: ett telefonsamtal. Refererar även till samtalet i april 1991.
21 nov 2002: ett brev. Fortsättning på tfn.samtalet dan innan.
26 maj 2004: ett kort telefonsamtal.
31 maj 2004: ett brev med diskett innehållande kort erkännande.

Utskrift av de anonyma erkännandena finns på separat sida.

Utöver ovanstående finns även några vittnen som berättade om obehagliga saker UO hade sagt och som kan haft koppling till morden.
Och en uppgift från vårdcentralen att UO sökte vård för ett armbrott morgonen den 4 augusti 1989, dvs efter natten då Jannica mördades, vars skada man antar inträffat i ett våldsamt handgemäng med Jannica.

Mer om brottsoffren

Tioåriga Helén Nilsson (född 19780618) försvann måndag kväll efter kl 19 den 20 mars 1989 i Hörby när hon var på väg till en affär. Sex dygn senare, söndagen den 26 mars, återfanns hennes döda kropp drygt två mil från Hörby, i ett stenparti en bit in på en markväg i Bröd utanför Tollarp.
Den nakna kroppen var inlindad i tre svarta sopsäckar omlindade med tejp. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och strypt med snara. Det fanns spermier och bristningar i könet. På tejpen hittades fyra hårstrån från människa, samt sex strån från hund och ett från katt.

Av de fyra mänskliga hårstråna kom ett från Helén, ett var könshår, två var huvudhår. Ur tingsrättsdomen: “Sammanfattningsvis visar analysen att könshåret inte kan uteslutas komma från Ulf Olsson, medan det är uteslutet att huvudhåret kommer från Ulf Olsson.”

Dvs könshåret kom antingen från UO eller någon annan, och de två huvudhåren från en okänd person.

26-åriga Jannica Ekblad (född 19630628) lämnade en bekant på torsdagskvällen den 3 augusti 1989 för att resa bort över natten med en man som skulle köpa sex av henne. Hon sa till sin bekant att mannen hade en Volvo kombi. Nästa morgon, fredagen den 4 augusti, hittades Jannicas döda kropp på en rastplats i Vedema utmed riksväg 24 mellan Hässleholm och Hörja. (Drygt tre mil från där Helén hittades).
Den nakna kroppen låg mitt på rastplatsens vägbana. I ett dike i närheten hittades en svart sopsäck med hennes blod. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och utsatt för stryptag eller åtdragning med snara. Det hittades enstaka spermier i könet. På kroppen och på pellets intill denna hittades 61 hårstrån från hund och 7 från katt.

Mera:
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen. Längst ner på den sidan (under “Slutsats…”) visas också hur man kommer fram till att det var UO som låg bakom de anonyma kontakterna.
En död mördares blogg, granskning av.
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.


Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.
* NFC hette tidigare SKL (Nationellt forensiskt centrum <– Statens kriminaltekniska laboratorium).