Kategoriarkiv: 15: Kevin-fallet

Röran i omständigheterna kring döden

Det är okänt om Kevin kan beskåda oss, och omständigheterna, från en annan plats. Mänskligheten vet ju egentligen ingenting om såna saker.

Bild ovan: “MÖRDAD. Än har ingen anhållits för mordet på fyraårige Kevin.”  (Tidningsklipp från 1998-08-29, dvs knappt två veckor efter Kevins död som inträffade den 16 augusti).

Skadorna på Kevin, som de beskrivs enligt media m.fl, vittnar knappast om en olycka:

Halsen: “på halsens framsida”, “runt halsen”.
Huvudet: “ett stort sår i bakhuvudet”.
Underlivet: “skador runt underlivet”.
Sticksår (flera sticksår, f.n. okänt var).

Polisutredningen 2018 föreslår olycka med lastpall som en tänkbar dödsorsak. (T.ex. lastpall som nån ställt på högkant, som fallit över Kevin och som sedan transporterats bort av någon). Men i den förklaringen nämns inte hur skadorna runt underlivet och sticksåren har uppstått. Dock kan det vara en hållbar förklaring om de skadorna kan ha uppstått efter döden (f.n. okänt om rättsläkaren gjort någon sådan bedömning).

Bild nedan, tidningsklipp från 1998:

1998-08-25:
“Flera boende i området Dottevik berättar dock om att flera äldre barn hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller “hämnas” på honom av olika skäl.” .

1998-09-16:
“…Vi tror att ungefär 15 barn fanns runt mordplatsen då Kevin mördades.”

1998-11-02:
“Föräldrar ljög. Inte bara barn har ljugit i utredningen. En del föräldrar har av rädsla för en social katastrof tvingat sina barn att fara med osanning. De har varit rädda för att deras barn varit inblandade i dödsmisshandeln. I utredningen har också vuxna skyllt på andras barn för att föräldrarna är ovänner.”

Bild nedan, tidningsklipp från 4 september 1998:

Rubriktext: “Jag var med när Kevin dödades”. “12-årig pojke berättar för polisen”. (Detta gällde alltså inte nån av de två s.k. bröderna).

Enligt åklagaren i polisutredningen 2018 bör sista iakttagelsen av Kevin varit strax efter kl 17.
Tidpunkten för döden var troligen mellan kl 17 och 18 eller något senare:
“Kevin dog någon gång mellan klockan 17 och 21.40, uppger Niclas Wargren.
– Vi har inte lyckats klarlägga sista iakttagelsen i livet av honom, men det bör vara någon gång strax efter 17. Sedan blir det lite mer osäkert. Rättsläkaren kan inte riktigt säga när, men man säger att det är mer som talar för att han avlidit i början av tidsperioden än i den senare delen av den, säger åklagaren.” (31 mars 2018, Expressen).

Ovanstående lilla urval av tidningsklipp
antyder röran i omständigheterna kring Kevins död.
Och att Kevin var omgiven av barn.

Blek trovärdighet i nya Kevin-utredningen

Efter att nu även ha lyssnat på presskonferensen från förra veckan så bleknar trovärdigheten i senaste Kevin-utredningen (2018).

Övertolkning av skrik i bostadsområdet

Åklagaren tyckte att tidpunkten för Kevins död kan avgöras utifrån ett eller flera skrik som olika personer sade sig ha hört i bostadsområdet omkring sextiden. Åklagaren:
“…ett eller flera skrik omkring 18-tiden… som olika personer berättat om… och uppgifter om en bensintankning vid den tiden… en omständighet som med betydande styrka talar för att bröderna ej kan varit där.”

Det är en blek slutsats från utredningen. Det fanns många barnfamiljer i det bostadsområdet. Barn leker högljutt och skriker av en mängd andra orsaker än att de är i fara eller håller på att dö. Skriket kan t.o.m. kommit från några som till sin förskräckelse hittade Kevin död, och som sedan inte ville ha med polisen att göra.

Att folk var ovilliga att prata med polisen framgår i polisens rapport från den tiden (1998):
– “… polisen upplevde det som att många av barnen ljög om allt möjligt.”
– “… Barn som genom egna erfarenheter lärt sig att det är förenat med livsfara att säga något av innehåll till en person i uniform. När de förhördes blev de intressanta eftersom de ljög om allt.”
– “… Och när vi började kontrollera alla barnen och föräldrar i området, jag ska inte säga att de ljög, men de undanhöll information som var viktig för oss.”

Anm: häromdan uppgav media att Kevin antas ha dött mellan kl 17 och 21.40, enligt åklagaren i utredningen. Och att det lutar mer åt början än senare delen av den tidsperioden, enligt åklagaren. Dvs att döden inträffade vid kl 17-18-tiden eller något senare.

Övertro på plantering av falska minnen

Att det skulle ha planterats falska, självutpekande minnen i en hel familj, även hos de båda föräldrarna, verkar inte trovärdigt. Därför att:

– Det var minnen som hade stor negativ inverkan på hela familjen, som pekade ut familjens två barn på ett mycket obehagligt sätt. Såna allvarliga minnen låter sig knappast planteras hos flera vuxna i en familj så enkelt som det har framställts, särskilt inte när det handlar om deras egna barn.

– Under de flera månader som utredningen pågick umgicks familjemedlemmarna med varandra och kunde jämföra vad som sagts. Under såna förutsättningar är det osannolikt att föräldrarna skulle låta den typen av falska minnen få fotfäste hos dem själva.

Lika osannolikt verkar det vara att falska minnen låg bakom pappans anteckningar efter utredningen om vad barnen hade sagt. T.ex. där pappan ritade den skiss som han uppgav att ena barnet hade gjort en stund efter att de kom inrusande från stranden samma eftermiddag som Kevin dog:

Då är det betydligt mer sannolikt att det som föräldrarna uppgav att barnen hade sagt samma eftermiddag faktiskt var sant, att de hade sett Kevin ligga död i vattnet. (Vilket förstås inte bevisar att barnen även var involverade i Kevins död). Exempelvis att bröderna var borta några minuter från hemmet, upptäckte Kevin och sedan sprang tillbaka.

Den nya utredningens övertolkning av uppgiften om skriket, och det lättvindiga påståendet om plantering av viktiga minnen hos båda föräldrarna, förtar helhetsintrycket och sår tvivel i resten av utredningens slutsatser.

Utredningen hade haft större trovärdighet om man inte varit så angelägen att sopa bort allt som pekar på att bröderna överhuvudtaget varit i området. Man hade kunnat undvika övertolkningar och ändå avfört alla från utredningen.

Om man som den nya utredningen utgår ifrån att ingen av brödernas uppgifter “beskriver nåt självupplevt” (som en av utredarna uttryckte det i slutet på presskonferensen), att man bestämmer sig för att allt som barnen sa var falskt, inklusive uppgifter om andra personer som barnen uppgav sig ha sett, så kan det försvåra eller omöjliggöra eventuella fler försök att lösa fallet.

Mera:
Kevin-fallet enligt 2018 års polisutredning.
Kevin-fallet enligt polisen 1998.
Kevin-fallet (kategori).

Kevin-fallet enligt 2018 års polisutredning

I det tidigare inlägget “Kevin-fallet enligt polisen 1998” visades vad den dåvarande förundersökningen kom fram till. I detta inlägg visas resultatet av den nya utredningen från 2018.

De båda “bröderna” avförs som misstänkta, liksom den dåvarande 13-14-årige pojke som tidigare varit aktuell i utredningen, och förundersökningen läggs ner. Orsaken till Kevins död har heller inte gått att fastställa. Enligt utredningen kan det inte uteslutas att Kevin dog i en olycka.
Det centrala i den nya utredningens beslut är:

– Det finns inga vittnen till att bröderna bråkat med Kevin eller varit där när Kevin dog.

– Det finns ingen annan stödbevisning (i form av teknisk bevisning eller indicier) till brödernas egna dåvarande uppgifter att de varit på platsen med Kevin.

– Brödernas dåvarande egna uppgifter att de varit på platsen med Kevin kan ifrågasättas om de var självupplevda. Liksom föräldrarnas dåvarande uppgifter om vad barnen hade sagt i hemmet om vad som hade hänt med Kevin.
Dvs hela familjen antas haft falska minnen… (båda bröderna, pappan, styvmamman) som uppstått under den dåvarande utredningens gång.

– Det finns uppgifter om iakttagelser av bröderna som tyder på att de inte befann sig nere vid stranden.

Generellt gäller att man inte kan fällas enbart utifrån egna erkännanden, det krävs mer som t.ex. vittne, teknisk bevisning eller indicier.
Om två personer hävdar att de dödat någon tillsammans, så fungerar de som varandras vittnen och bör kunna fällas utan ytterligare bevisning, om deras vittnesmål är trovärdiga. (Frågan är om det nånsin har inträffat att två trovärdiga personer erkänt att de haft ihjäl någon tillsammans utan att det finns någon form av ytterligare bevisning).
Men, i Kevin-fallet var det två små pojkar, den ene bara fyra år, och uppgifterna de lämnade i förhör var enligt den nya utredningen otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa.

Ur beslutet den 2018-03-27:

“De uppgifter som framkommit i förhör med de misstänkta är otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Det sätt genom vilka uppgifterna har kommit fram är dessutom sådana att det kan ifrågasättas om de är självupplevda. Uppgifterna bedöms inte vara sådana att de ensamma kan ligga till grund för slutsatsen att de utpekade orsakat K:s död eller att dom har varit närvarande då den inträffade.
Det saknas helt direkta vittnesiakttagelser som talar för att de misstänkta varit närvarande vid K:s död. Någon annan stödbevisning för det i form av tekniska spår eller annat finns inte heller.
De slutsatser som kan dras angående när och var K avlidit samt de uppgifter som finns om iakttagelser av de misstänkta vid den relevanta tiden talar med betydande styrka för att dom inte har varit inblandande i dödsfallet eller ens varit närvarande när det inträffade.
Bevisningen mot dom är därför sammantaget så svag att dom avförs från utredningen.”
Källa: aklagare.se/…./beslut_am62022_17.pdf .

Hejdå Kevin, och grattis till bröderna

Utredningen läggs alltså ner, så något slutgiltigt svar på hur Kevin dog lär vi aldrig få. (Om inte utredningen tas upp igen om några decennier med ny magisk analysteknik eller om en gärningsperson träder fram, vilket verkar mindre troligt).

De utredare med flera som var där 1998 och gjorde en annan bedömning får helt enkelt gilla läget.

Så hejdå Kevin, och grattis till de båda bröderna som tycks lidit oerhört.


– Pressmeddelande: aklagare.se/nyheter-press/….
– Äldre inlägg: Kevin-fallet enligt polisen 1998.

Ingen skugga över bröderna i Kevinfallet

INNEHÅLL: otäcka saker man råkat göra i sin barndom ska man inte lida för som vuxen. Och om motbilden till SVT:s Kevin-dokumentär. Och ett exempel från motbilden, samt en kort tidslinje.

När fyraårige Kevin dödades 1998 misstänktes en sju- och en femåring som är bröder att ha orsakat Kevins död i en lek som urartade. Idag tjugo år senare är bröderna vuxna, och även OM dåvarande misstankar mot dem var befogade så borde det sakna betydelse idag, både för dem och omvärlden. De var bara barn.

Förundersökningen lades ned, eftersom det var barn under 15 år, och hela familjen fick hjälp av psykologer och socialvården och med nytt boende.
Därefter var familjemedlemmarna anonyma för svenska folket i nitton år, ända fram till försommaren 2017 då de självmant avslöjade sina namn i media. Det skedde i samband med första avsnittet av SVT:s känslosamma “dokumentär” om Kevinfallet. (Kort tid dessförinnan hade Dagens Nyheter redan skrivit liknande om Kevinfallet).
Numera vet alla som läser tidningar och ser på tv att den äldre brodern heter Christian och den yngre Robin, och att Weine och Eva är deras pappa och styvmamma.

De tre avsnitten producerades av SVT:s program Dokument inifrån, med frilansaren och bortträngda-minnenmannen Dan Josefsson som producent (inte att förväxla med en annan Josefsson som jobbar med Uppdrag granskning).
Tittare som inte är lättsuggererade kunde ana att de tre filmerna var (är) hårt vinklade. De aningarna förstärks om man dessutom har vetskap om DJ:s tidigare historik.

I samma veva (maj 2017) beslutade åklagare att återuppta förundersökningen.
Oavsett vad den nya utredningen kommer fram till – för eller emot tidigare utredning – så faller ingen skugga över Christian och Robin och familjen. Bröderna var bara barn, och Weine och Eva är föräldrar som månar om sina barn.

Motbilden till SVT:s dokumentär

I juli 2017 anmäldes SVT:s Kevin-dokumentär till granskningsnämnden för att bryta mot reglerna om opartiskhet och saklighet. Nyligen trädde anmälarna fram (februari 2018) och publicerade sin anmälan tillsammans med en mängd centrala uppgifter* som SVT utelämnade.

Uppgifterna i den “motbilden” består av avskrifter ur förhör* i polisutredningen 1998, och ur de anteckningar* brödernas pappa gjorde strax efter utredningen, samt anmälan* + yttrande* till granskningsnämnden. Det finns också en avskrift ur socialtjänstutredningen* som bland annat visar hur man försökte beskydda sina älskade barn under utredningen. Det kan också ge en hint om hur Kevin efter sin död hamnade på lastpallen.

I detta inlägg tas endast upp en av alla uppgifterna i motbilden, övriga uppgifter kan läsaren ta del av via länkarna längst ned.
Obs att detta handlar om att SVTs dokumentär misstänks vara grovt vinklad och utelämna viktiga fakta, inte huruvida bröderna orsakade Kevins död eller inte.

Ett exempel ur motbilden

En av uppgifterna som framkommer i motbilden (och som döljs i SVT:s dokumentär) är att äldre brodern Christian tidigt i utredningen uppgivit* att han hade “sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön.”.
(Det tycks varit en av de allra första pålitliga uppgifterna i utredningen som pekade på att bröderna visste nåt om Kevins död).

När polisen sedan inför förhör med mamman delgav henne Christians uppgift, så sa hon först gråtande att hon inte minns. Efter en stund ändrade hon sig och lämnade fler uppgifter om den händelsen.

I SVT:s dokumentär utelämnas dock Christians uppgift och att polisen delgav mamman den uppgiften. Istället framställer berättarrösten (Dan Josefsson) det som att polisen ställde en ledande (påhittad) fråga, och att mamman blev så förvirrad att det planterades ett falskt minne hos henne.
Detta tema upprepas sedan i hela SVT-dokumentären, det hävdas att det planterades flera falska minnen både hos mamman, pappan och båda bröderna.

Kanske blev det för knepigt för SVT (Dan Josefsson) att hävda falskt minne även hos Christian i det tidiga skedet i utredningen. Dessutom går Christians uppgift emot SVT:s uppgift att bröderna hade alibi.
Var det därför SVT höll tyst om Christians uppgift, så att svenska folket skulle svälja påståendet att polisen planterat ett falskt minne hos mamman? Vilket sedan banade väg för fler påståenden om planteringar av falska minnen? Det vet SVT/Josefsson bara själva.

Tidslinje, första veckan

Sönd 16 aug 1998:
Kevin dog troligen tidigt på kvällen. Kroppen hittades vid 21-tiden av Kevins morfar.

Lörd 22 aug:
familjen åkte till polisen, därför att C hade sagt att han sett några äldre killar prata med Kevin. I bilen på väg till polisen sa R att han sett nån döda Kevin.

Före månd 24 aug:
C uppger att han hade “sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön.”

Månd 24 aug:
inför ett förhör med mamman som då hade sökt sig till en psykiatrisk avdelning (ur polisens anteckningar):
“Eva delgavs därefter uppgifterna som Kristian lämnat om att han sprungit in och berättat för sin mor vad som hänt vid sjön. Anm: Hon delgavs inte att Kristian sagt att Kevin mördats.”

I förhöret sa mamman först gråtande att hon inte minns, men efter en stund medgav hon att det stämde och att C sagt att Kevin hade fallit i sjön. Hon säger att det var “strax före 18”.

Anm: det lär förekomma ett kvitto från en bensinmack i utredningen. Klockslaget på det kvittot är f.n. okänt (saknar säker källa) liksom övriga uppgifter om kvittot, t.ex. om det kan kopplas till just den familjen via kortköp eller övervakningskamera.

Tisd 25 aug:
I förhör med mamman uppges bland annat:
“Senare då de var klara för avfärd och stod i hallen kom alla barnen in. Hon minns nu Christians yttrande. Han sa ”Kevin ligger i vattnet och flyter”. [—] Hon tror nu att både Christian och Robin sa ungefär samma sak.”

:

Mera

Barn som dödar (kategori med flera inlägg om våld mellan barn).
Kevin-fallet enligt polisen 1998.
Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?.
Dan Josefssons egna bortträngda minnen.


—————-
Uppgifterna i motbilden antas tills vidare vara korrekta. Om det skulle visa sig att något i det materialet är förvanskat så kan detta inlägg komma att ändras.

* Christians tidiga uppgift:
punkt 4 i anmälan och yttrandet, se länkarna nedan.

* Om motbilden:
Anmälan till granskningsnämnden, med mera:
goranlambertz.se/anmalan-till-granskningsnamnden… .
goranlambertz.se/bilaga-1-till-anmalan-till-granskningsnamnden .
goranlambertz.se/bilaga-2-till-anmalan-till-granskningsnamnden .
goranlambertz.se/yttrande-i-granskningsnamndens-arende… .
Ur anteckning i socialtjänstutredningen efter polisutredningen:
svenchristianson.se/2018/02/13/859/ .

Svt, kevinfilmer, med mera

I detta inlägg hamnar lite av varje om Kevin-fallet. [Senast uppdaterad 17 juni 2017]. Rubriker:

  • SVT:s Kevin-följetong
  • Olika grader av agerande, eller inget alls
  • Någon har anmält kevinfilmerna till granskningsnämnden
  • Exempel på tveksamheter
  • Därför kallas svt:s kevinfilmer inte “dokumentär” (här)

SVT:s Kevin-följetong fortsätter

Svt fortsätter knåpa ihop små videosnuttar istället för att granska och redovisa motbilden. Häromveckan (8 juni) publicerades sexminutersfilmen “Uppgifterna som Kevinutredningen valde att bortse ifrån”. Där berättas om några barn som uppgivit en senare tidpunkt för när de sett Kevin i livet.

Vad som INTE nämns i kortfilmen är att polisen gjorde 1300 (!) förhör, med totalt 482 personer varav 120 barn. I sådan mängd förhör finns alltid uppgifter som spretar åt olika håll. Och klockslag kan vara vanskligt att minnas med precision gällande triviala händelser, som t.ex. när man träffade nån i en vardaglig situation.

Frågan är hur svt har gjort urvalet bland dessa över tusen förhör. Svaret vet vi redan, de väljer ut uppgifter som pekar åt visst håll och utelämnar annat. (Vilket förstås inte utesluter att den av allmänheten osedda helheten faktiskt går i samma riktning som i svt:s filmer).

Olika grader av agerande, eller inget alls

Omfattningen av brödernas iakttagelser och agerande rörande Kevin, och vad den nya förundersökningen troligen kommer fram till, kan vara t.ex. något eller några av följande:

Att de sett Kevin ligga i vattnet.
Att de sett någon bråka med eller döda Kevin.
Att en eller båda bröderna misshandlade Kevin t.ex. genom lek som urartade, och att det slutade med att Kevin avled.
Att bröderna varken har gjort iakttagelser eller agerat. Det är vad svt:s filmer hävdar. Dvs att bröderna inte ens har sett Kevin ligga i vattnet. För säkerhets skull har svt även flyttat fram tidpunkten för Kevins död, till ett klockslag då bröderna lär befunnit sig på annan plats och således varken kan ha sett, hört eller gjort något gällande Kevin.

Samtidigt hävdas från annat håll att svt medvetet har utelämnat viktiga uppgifter i filmerna. Uppgifter som ger en helt annan helhetsbild än vad filmerna förmedlar.

Det är knepigt för de medborgare som vill bilda sig en egen uppfattning, eftersom källmaterialet som svt hämtar sina klipp och korta citat ifrån utgörs av sekretessbelagda uppgifter.

Därför kan ena sidan (svt) argumentera i stort sett ostört, utan att motbilderna kommer fram. Den andra sidan (de som av svt pekas ut som klandervärda), de som också har tillgång till de sekretessbelagda uppgifterna, kan/vågar inte argumentera offentligt på grund av sekretessen och oskuldspresumtionen.
Det är alltså som bäddat för svt att sprida och etablera en “alternativ sanning” eller felaktig bild.

Någon har anmält kevinfilmerna till granskningsnämnden

Den okände anmälaren uppger bl.a. att svt-serien “Fallet Kevin” är grovt vinklad och utelämnar viktiga fakta.

Svt:s kevinfilmer kan strida mot reglerna om opartiskhet och saklighet. Så här skriver Myndigheten för press, radio och tv (mprt) bl.a. på sin hemsida:

“Att vara opartisk är att ha ett neutralt förhållningssätt till något utan att blanda in vinklade åsikter.”
– “Kontroversiella ämnen eller händelser får inte behandlas på ett ensidigt sätt.
– “Inslag får inte vara vilseledande, till exempel genom att
betydelsefulla uppgifter utelämnas.”

Samtidigt ger reglerna ett visst utrymme för att “ett inslag kan ha en kritisk utgångspunkt eller särskild vinkel.”

Statistiskt sett är chansen liten att anmälaren får rätt. Endast fem procent av anmälningarna leder till att programinslag fälls eller kritiseras. (2015).

Se även “Fallet Kevin anmält till granskningsnämnden” (nwt, 2017-06-15).

Exempel på tveksamheter

Några exempel på tveksamheter i och kring i svt:s kevinfilmer.

 Avgörande/centrala uppgifter i förhören lär ha utelämnats av svt.

 Innehållet i de sextio sidor anteckningar som brödernas pappa skrev lär ha undanhållits av svt.
(En av dessa sextio sidor offentliggjordes dock av polisen RS (Rolf Sandberg) några dagar efter del 2 av svt:s kevinfilmer. Den anteckningen visar att bröderna redan samma kväll som Kevin dog hade berättat för föräldrarna att Kevin låg i vattnet).

 I en tv-intervju några dagar efter första delen av stv:s kevinfilmer undanhöll svt:s medarbetare DJ (Dan Josefsson) på direkt fråga ANLEDNINGEN till att polisen 1998 hade bortsett från det som DJ kallar för “alibit”. DJ fick det därmed att framstå som att polisen gjort fel.
Dock så hade bröderna och deras föräldrar redan i tidigt skede (23 augusti 1998) berättat att bröderna varit nere vid stranden och sett Kevin ligga i vattnet, vilket alltså motsade “alibit” från den s.k. tioårige pojken som senare sa att bröderna inte varit vid stranden.

 Svt undanhöll uppgifter om pappans vittnesmål. Enligt en delvis kritisk artikel i Expressen (20 maj 2017) som lär tagit del av förundersökningen:
“I SVT:s “Dokument inifrån” uppges att ingen annan bekräftar Evas berättelse, frampressad på psykakuten. Men det stämmer inte. I flera förhör kommer även Weine säga att han hört Christian berätta att något hänt Kevin vid sjön.”

 När polisen RS berättade för media (efter del 2 av svt:s kevinfilmer) om pappans “dagboksanteckningar om morddagen”, så förvanskades det av DJ i en tv-intervju till att RS påstått att anteckningarna var skrivna i augusti, på morddagen. Fult gjort.
Observera att Svt/DJ inte hade nämnt dessa anteckningar i del 1 och 2 av sina filmer. Anteckningarna är besvärande för Svt/DJ, de går emot den bild Svt/DJ förmedlar. Så när RS offentliggjorde en av dessa anteckningar så kontrade DJ med att flytta fokus från den besvärande anteckningen och istället anklaga RS för lögn.
Kort tid efter detta blev RS mordhotad.

Därför kallas svt:s kevinfilmer inte “dokumentär” (här)

Några reaktioner har inkommit om att svt:s kevinfilmer i tidigare inlägg här på bloggen inte kallas “dokumentär”. Klargörande:

– En dokumentärfilm är en film, det är således helt korrekt att kalla den “film” oavsett vilken genre man anser att den tillhör.
– Svt:s kevinfilmer använder dramaturgiska grepp, musik och bildhantering, som mer liknar spelfilm än bra dokumentärfilm.
– Det är helheten som svt:s kevinfilmer förmedlar till tittarna som ger intrycket av dramatisering. Inte enskilda personers beteenden i t.ex. korta klipp från förhören. (Dock kan “kreativ” klippning till synes drastiskt förändra ett tidigare händelseförlopp).
– Det är uppenbart att svt:s kevinfilmer medvetet endast visar det som talar i en riktning och utelämnar annat.

Här används begreppet film istället för dokumentärfilm därför att de filmerna inte är bra dokumentärfilm. En bra dokumentär skapar inte tvivel och frågetecken kring filmmakarens objektivitet och agenda.

 

SVT låtsas att MOTbilden inte finns

För några veckor sedan sände SVT sin dramatisering av Kevin-fallet (eller dokumentär som de själva kallar det). Medierapporteringen var intensiv.
Nu tycks svt vara ängsliga för att deras bild kommer att rubbas. Därför håller man knäpptyst om motbilden och låtsas som att den inte existerar. (Bild ovan: svt vill inte veta av motbilden).

Motbilden lär bestå av viktiga uppgifter som svt påstås ha utelämnat. Det handlar om centrala förhörsuppgifter, samt sextio sidor anteckningar som “pappan” skrev både under och efter polisutredningen 1998. Mer info finns här.

Att seriöst granska motbilden borde vara mycket angeläget för var och en som bryr sig om Kevins öde. Och för de som vill ha alla fakta på bordet.

Svt:s tystnad tyder på att motbilden är besvärande för dem. I annat fall så hade svt vid det här laget bemött motbilden, skruvat isär den och sänkt den till havets botten. De borde åtminstone varit öppna med vad man vet eller inte vet om motbilden. Men så har inte skett.

ISTÄLLET för att öppet granska motbilden knåpade svt snabbt ihop en kortfilm för att framställa minnesforskaren Sven Å Christiansson som lögnare. Filmen publicerades häromdagen (31 maj) på svt:s förstasida, och är en klipp&klistra-produktion som inte övertygar.
Att göra den filmen ansågs tydligen vara viktigare än att ta itu med motbilden. (Ett av filmens syften kan t.o.m. varit att flytta fokus från motbilden).

Oviljan att prata om motbilden raserar medias trovärdighet. Oavsett vilken tyngd motbilden visar sig ha eller inte ha.

Kevin i centrum

Kevin utsattes för våld – t.ex. i en urspårad lek eller i ett bråk mellan barn – som ledde till döden. De sanna tårarna går till Kevin som miste livet.

OM svt:s Kevin-filmer visar sig vara bedrägliga så är de en skymf mot framför allt Kevin och hans anhöriga. Liksom det är att sopa motbilden under mattan.

 


Mera:
Barns våld mot barn.
Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?.
Lista: Barn som dödar barn. Och om Kevin.
Kevin-fallet enligt polisen 1998.

Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?

Innehåll: Inledning, SVT:s trilogi, >95 osedda procent, Några frågetecken, Minnesmysticism, Föräldrarna mådde dåligt, Vad SVT utelämnade, m.m.
[Uppdaterad 21 maj 2017]

4-årige Kevin.

Pappa Weine och mamma Eva ignorerade sjuårige sonen Christian när han med “stora ögon” och “likblek av skräck” sa att han och lillebror Robin hade sett lekkamraten Kevin ligga livlös i sjön. Christian lär ha ritat en skiss över var Kevin låg.

Eva lär sagt att “det är Kevins mammas bekymmer”. Weine kastade Christians skiss i soporna, och istället åkte familjen iväg på fisketur.
Flera timmar senare hittades Kevin av sin morfar, alla återupplivningsförsök misslyckades.

Om föräldrarna hade lyssnat och trott på Christian och rusat ned till stranden, så kanske Kevins liv hade kunnat räddas.
Den hemska tanken eller insikten att deras egen passivitet kan ha medverkat till Kevins död, kan ha varit en av orsakerna till att båda föräldrarna mådde dåligt (utöver att deras egna söner tycktes vara involverade) och att de inledningsvis undanhöll vissa uppgifter. Mer om detta nedan.

SVT:s trilogi om Kevin-fallet

Lyckligtvis kunde de tre entimmas-avsnitten av SVT:s Kevin-trilogi (Dokument inifrån) under vissa långsammare delar spelas upp med högre hastighet för att motverka det extremt sega tempot. Tre timmar förvandlades därmed till två. Fast det hade räckt med EN timma. SVT borde lyssnat på programledaren Josefssons upprörda kritik mot Dagens Nyheter för några veckor sedan, och tillämpat den kritiken på SVT:s egen produktion för att minska längden. (Se Stackars Josefsson – DN hann före).

Man kan konstatera att OM den bild stämmer som SVT förmedlar så var Kevin-utredningen dåligt genomförd och bevisningen obefintlig. I så fall skall svt:s personal ha en eloge och all uppskattning som tänkas kan. Då hägrar också diverse priser vid horisonten.

Vad som möjligen kan “gnaga” en aning är att vi bara har fått se några enstaka procent av videoförhören. Sammanlagt cirka trettio minuters klipp av totalt uppskattningsvis minst 900 minuter*.
Och det finns en del uppgifter i polisens redovisning från 1998 som inte berörts av varken SVT eller DN-grävarna.

>95 osedda procent

Frågan är hur de övriga drygt 95 procenten av förhören ser ut och vad som framkommer där?
Det överlåts åt den nya förundersökningen att reda ut. Det ideala vore förstås om man lyckas avgöra vem som låg bakom Kevins död, oavsett om det är de aktuella bröderna eller någon annan.

Några av frågetecknen

En av funderingarna kring fallet är pappa Weines anteckningar om morddagen. Det var inte SVT som presenterade den uppgiften, utan det var en av poliserna från dåvarande utredningen, Rolf Sandberg, som mellan andra och tredje veckan av SVT:s utdragna serie gick ut i media och lämnade följande uppgifter:

  • Pappa Weine hade i anteckningar uppgett att sjuårige Christian på morddagen hade sagt och ritat att Kevin låg i vattnet. Weine uppgav att Christian hade haft “stora ögon” och varit “likblek av skräck”.
  • Styvmamman Eva hade sagt att det var “Kevins mammas bekymmer”. (Ruskigt).
  • En förklaring till de många förhören med barnen var att föräldrarna hade ringt polisen 19 gånger under utredningens gång och lämnat uppgifter.

Det framstår onekligen som att Christian redan på morddagen, innan Kevin hade hittats, hade sagt till pappan att Kevin låg i vattnet. Så här ser en del av pappans anteckning ut om just den händelsen (texten tycks vara en fortsättning från ett föregående blad):

Texten lyder ungefär:
“i dörröppningen till köket, för att jag skulle gå in i köket (det var lite trångt när [maskat] vad där) för att hämta draglådan i städskrubben. Jag tog fram draglådan för att se om allt var OKEJ då kommer Christian och [maskat] med papper och penna och Christian ritar vart Kewin ligger i vattnet och jag svarar DET TROR JAG INTE PÅ och knycklar ihop lappen och kastar det i soporna. Ungefär så såg den lappen UT”
Och så ritade pappan bryggan med ett kryss intill, ungefär så som sjuåringen hade ritat den på morddagen.

Minnesmysticism som bortförklaring

Pappa Weines avslöjande anteckningar bortförklaras i SVT:s Kevin-filmer som fantasier, att han var intagen på sjukhus för stress och påverkad av “narkotikaklassat” sömnmedel. Som att minnesexperten och polisen hade planterat falska minnen i pappans hjärna.

Men det finns en gräns för hur mycket minnesmysticism som kan åberopas. Det är osannolikt att föräldrarna skulle ljuga och fabulera ihop detaljerade uppgifter att deras egna barn är skyldiga. Uppgifter som dessutom fick föräldrarna själva att framstå på ett ofördelaktig sätt (att de struntat i att Kevin låg i vattnet).
SVT:s förklaring håller inte. Weines detaljerade anteckningar framstår som trovärdiga.

Föräldrarna mådde dåligt därför att de inte hade försökt rädda Kevin?

Föräldrarna Weine och Eva kan haft flera skäl att inledningsvis undanhålla vissa uppgifter för polisen. Ett mänskligt beteende ur FLERA aspekter i detta fall. Anledningarna till att föräldrarna var återhållsamma med vissa uppgifter kan ha varit följande:

1. Föräldrarna ville inte avslöja att de varit passiva och struntat  i Christians uppgifter att Kevin låg i vattnet. Dvs de hade dåligt samvete för att inte ha agerat som de flesta andra föräldrar skulle ha gjort och sprungit ned till stranden.

2. Föräldrarna ville skydda sina egna barn så att de inte blev mer än nödvändigt indragna i polisutredningar och annat obehag. Fullt begripligt.

3. Men samtidigt ville föräldrarna inte ljuga för polisen. Det blir en balansgång mellan att berätta hela sanningen och att skydda sina barn från obehag. Inte konstigt att både pappan och mamman inledningsvis utelämnar vissa uppgifter. Ända tills samvetet sa ifrån och de började berätta.


Ovanstående uppgift om skissen visar naturligtvis inte att Christian varit involverad i Kevins död, men de visar att bröderna varit nere vid stranden och sett Kevin ligga i vattnet. Vilket även motsäger det alibi som SVT-filmerna hävdar att bröderna hade.

Uppdatering 20/5: uppgifter som SVT inte visade, m.m.

Nu hävdar några källor att pappan Weine överlämnade 60 sidor anteckningar kort tid efter polisutredningen 1998. Mycket av de anteckningarna lär han skrivit efter att polisförhören hade avslutats.

I de anteckningarna sägs framgå att sonen Christian berättat detaljerat för pappan hur Kevin hade dött, och att Christian och en äldre pojke hade burit Kevin till lastpallen medan lillebror Robin tittade på.

Uppgifterna kommer från Göran Lambertz blogg i inlägget “Jag anklagar!”, där han även visar några förhörsuppgifter som SVT tycks ha utelämnat.

Lambertz anklagar också SVT för “mediebedrägeri” samt förtal av flera personer. Någon formell anmälan tycks dock inte gjorts. Mediebedrägeriet beskrivs bland annat i följande lista:

  • “- sökt förminska betydelsen av pappans berättelse och skiss
  • – vilseledande påstått att ”pojkarna inte sagt något tidigare” (dvs. samma kväll)
  • – ställt tydligt ledande frågor av typen ”Du var sönderstressad?”
  • – inte nämnt att minst hälften av förhören berodde på att föräldrarna hörde av sig
  • – underlåtit att nämna att Eva varit oroad över Christians farliga beteende
  • – gett tittarna intrycket att polisen missade ett alibivittne
  • – gett tittarna intrycket att utredarna uppfattade pojkarna på radikalt olika sätt
  • – vilselett om innebörden av förhörsledarens uttalande att det var nåt som inte stämde
  • – lämnat vilseledande uppgifter om hur barn normalt förhörs
  • – gett det vilseledande intrycket att Rolf Sandberg ensam stod för allt som berättades
  • – utan tillräcklig grund förmedlat intrycket av ett justitiemord”

Känsloladdat medietryck

De 60 sidor anteckningarna från pappan och de över 95 procenten förhören kommer allmänheten nog inte att få tillgång till, åtminstone inte i nuläget. Så det är smått omöjligt för intresserade medborgare att skaffa sig en objektiv bild av fallet som helhet. Att förlita sig helt på svt är uteslutet, så det blir att avvakta den nya polisutredningen som uppges bli klar framåt hösten.
En nackdel och risk är att det nu har skapats ett stort, känsloladdat medietryck med sin specifika bild av Kevinfallet. Det skall inte men kan ändå komma att påverka den nuvarande utredningen.


* 31 förhör x uppskattningsvis 30 minuter i genomsnitt per förhör. Troligen lågt räknat.

Kevin-fallet enligt polisen 1998

Fallet Kevin Hjalmarsson, 4 år, som dödades vid sjön Glafsfjordens strand i Arvika år 1998, så som det beskrivs i polisens dåvarande redovisning.

De flesta uppgifterna nedan är ett urval från polisens dåvarande offentliga redovisning* av den sekretessbelagda förundersökningen 1998. Tack vare den kritik som numera successivt håller på att framföras i media har åklagare beslutat att återuppta förundersökningen. När den utredningen är klar så framgår möjligen vilka av nedanstående uppgifter från 1998 som kan anses vara korrekta eller inte.

Detta inlägg innehåller en inledning, några översiktsbilder samt en detaljerad tidslinje. De två bröder som enligt polisutredningen dödade Kevin benämns här “sjuåringen” och “femåringen”, alternativt storebror och lillebror.

Kevin

Redan samma dag som Kevin dödades – innan han hade hittats – lär bröderna sagt till sina föräldrar att Kevin låg vid sjön. Men föräldrarna tog ingen notis om det.

Därefter dröjde det sex dagar innan föräldrarna kontaktade polisen och berättade för dem.
Ytterligare två veckor senare kontaktades polisen av femåringens biologiska mamma som uppgav att han en kväll sagt att det var storebror som “gjorde det”.

Den i media kritiserade experten (Sven Å Christiansson) anlitades tre veckor efter Kevins död. Innan dess hade polisen redan hållit ett antal förhör, gjort rekonstruktion/vallning och tycks dragit slutsatsen att gärningspersonen var barn.

Enligt SMHI* regnade det dagen efter Kevins död vilket kan ha påverkat eventuella spår i terrängen.

Bild nedan: flygfoto dåtid (ur förundersökningen).

Bild ovan, flygfoto nutid: F=platsen där Kevin hittades bland vassen vid strandkanten, liggandes ovanpå en lastpall som flöt på vattnet. B=den lilla boden där bråket enligt utredningen kan ha börjat, varefter Kevin sprungit mot strandkanten.

Kevin kan ha dödats någonstans mellan boden och strandkanten, och sedan flyttats till lastpallen i vassen. (Det är ca 30 meter mellan bod och fyndplats).

Bilder ovan (dåtid): boden vid fotbollsplanen. Samt lastpallen i vassen. Bakom boden hittades en pinne (avbruten gren) med avtryck från en barnhand. Samt Kevins skor och hans ena strumpa. Pinnen hade troligen använts för att kväva Kevin genom tryck mot halsen. (Kvävningen kan ha skett på annan plats än där pinnen hittades).

Både Kevins och brödernas familjer bodde i Dottevik, några hundra meter från stranden där Kevin hittades.

Tidslinje. Händelseförloppet och utredningen i korthet

Nedan visas ett mindre urval uppgifter ur polisens dåvarande 65-sidiga redovisning. Citaten nedan i kursiv stil är från redovisningen (ev. fetstil i citaten är tillagd av mig).

Söndag 16 augusti, 1998:
Sol, klarblå himmel, sista dagen på sommarlovet. Bostadsområde Dottevik i Arvika. Sjön Glafsfjordens strand ligger strax intill.

Ca kl. 16: brödernas familj åt middag. De och några bekanta skulle åka på fisketur framåt kvällen.
17.15 – 17.45: bröderna var ute en stund.
När de kom tillbaka berättade de att Kevin låg vid sjön. Föräldrarna ignorerade dem.
Ur polisens redovisning:
“Bröderna sprang sedan hem och berättade för sin pappa och styvmamma att något hade hänt Kevin, att han låg vid sjön. Hemma rådde uppbrottsstämning, man förberedde fisketuren tillsammans med den gästande familjen som fortfarande befann sig i lägenheten. Styvmamman och pappan hade inte förmågan att ta till sig allvaret i det pojkarna berättade. Sjuåringen ville övertyga pappan om att det var sant, att Kevin låg vid sjön, och tog fram ett papper som han ritade på för att beskriva hur det såg ut. Han ritade teckning över hur de busbråkade, när Kevin inte orkade andas längre och när bröderna satt och vilade. Pappan knycklade ihop papperet och slängde det. Sjuåringen bytte kläder, de skulle ha varit blöta. Familjerna lämnade lägenheten och gick mot de bägge bilarna på parkeringsplatsen. De fick vänta tio minuter på styvmamman och femåringen. Sjuåringen pratade inte mer den kvällen med pappan om det inträffade.”

20.30: Kevins morfar började leta efter Kevin.
21.15: Kevins morfar hittade Kevin.

Måndag 17 augusti. Dagen efter Kevins död föll det 5,6 mm regn vid mätstationen som ligger 4 km från fyndplatsen:
1998-08-16;0.0
1998-08-17;5.6
1998-08-18;0.0
1998-08-19;0.0
1998-08-20;3.2
1998-08-21;0.1
1998-08-22;2.2
1998-08-23;0.1

Lördag eftermiddag 22 augusti, sex dagar efter Kevins död:
familjen och bröderna kontaktade polisen och berättade vad bröderna sagt en vecka tidigare till föräldrarna innan Kevin hade hittats död.
“Femåringen, en av Kevins bästa kompisar, berättade att han har sett mördaren döda Kevin med en kniv och sedan sparkat honom i vattnet. Femåringens storebror intygade att hans lillebror berättat för honom hur han sett Kevin dödas.”

Barnpsykolog och familjeterapeut kopplades in.

Mellan 22 augusti – 6 september:
flera förhör hölls med bröderna. Rekonstruktioner utfördes.

23 augusti:
femåringen vallades vid stranden där Kevin hittades.

25 augusti, tidningsrubrik:
“Polisen är säker på sitt nya huvudspår: Flera barn hjälptes åt.

“Tre veckor” efter Kevins död, cirka 9 september:
polisen anlitade Sven Å Christianson (professor i psykologi). De “skickade de videofilmade förhören och rekonstruktioner med femåringen och sjuåringen till professor Christianson”.

“Andra veckan i september” (månd 7 sept – sönd 13 sept):
brödernas biologiska mamma kontaktade polisen. Femåringen som låg över hos henne hade en kväll sagt att det var storebror som “gjorde det”.

19 oktober, förhör:
bröderna skyller på varandra. Båda är dock samstämmiga i att det var femåringen som fällde Kevin.
“- Sjuåringen berättar vid vallningen den dagen hur hans lillebror först fäller Kevin och sedan sparkar på honom.”
“- Femåringen berättar vid vallningen som utförs med honom den dagen att han fällde Kevin på bryggan och att det var hans storebror som gjorde så att Kevin blev död.

Tillsammans med psykologer och socialsekreterare beslöts att hålla ett sista och avslutande förhör med bröderna den 26 respektive 27 oktober.

26 – 27 oktober, sista förhöret:
“Vid det sista förhöret berättade pojkarna var för sig att de börjat bråka vid fotbollsplanen och sedan sprang mot stranden. Femåringen minns inte hur Kevin hamnade på rygg. När de försäkrat sig om att han var död, släpade bröderna Kevin hängande mellan sig mot en sten, där de stannade för att vila.”

Sjuåringen ska till slut ha medgivit att “han varit med om att döda Kevin”.

Sammanfattning i polisens redovisning:
“Sjuåringen har i förhör bestämt sagt att det som hände, inte var någon lek.
Kevin kvävdes till döds när han låg på rygg, förmodligen genom att någon höll en pinne mot hans hals.
Sjuåringen visade emellanåt ett häftigt humör och brukade ta stryptag på sin lillebror. För att visa honom hur farligt det kan vara, hade styvmamman tagit hem böcker om kroppens anatomi och visat på bilderna vad som händer när man stoppar tillförseln av luft.
Sjuåringen omsatte informationen till ett mordvapen. Pinnen trycktes mot Kevins struphuvud, kanske har han försökt hålla emot med handflatorna. Det finns avtryck på en gren som hittats vid en bod invid fotbollsplanen, men eftersom det aldrig togs fingeravtryck på Kevin, kan man inte matcha dem. Kevin gjorde inte tillräckligt motstånd, då han hade ont av smärtor. De hade sparkat på honom, bland annat i underlivet. Bröderna har beskrivit hur han låg ihopkrupen, som i fosterställning. De har också beskrivit hur hans röst förändrades. De var helt medvetna om att han dog. För att försäkra sig om att Kevin var död, trampade de små pojkarna med sina fötter på hans hals.”

Om förhören i utredningen 1998:
Totalt: “1300 förhör hölls med 482 personer, varav 120 barn”.
Bröderna: “Det skulle krävas mer än 15 förhör under två månader, innan de unga bröderna orkade berätta vad de hade gjort.” (Här avses troligen 15 förhör vardera).

Den 2 november 1998 avslutade polisen fallet.

Nu återstår att se vad den återupptagna förundersökningen kommer fram till för slutsatser.
Nästa inlägg här om detta fall kommer troligen att bli “Kevin-fallet enligt utredningen 2017”, dvs när den nya förundersökningen är klar.

Tilläggas kan att även om bröderna var involverade i Kevins död så spelar det ingen roll idag, de var bara barn.


Mera: “Lista: barn som dödar barn. Och om Kevin”.


Källor m.m:
* Polisens redovisning “Kevin-fallet”, publicerad år 2000 (pdf-fil, 65 sidor):

ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf.
* Väder: “SMHI Öppna data”.

Lista: Barn som dödar barn. Och om Kevin.

Översikt barn som dödar barn, i Sverige och utrikes. Och om pojken som våldtog en treåring nära platsen där fyraårige Kevin dödades.
Uppdaterad 2017-05-22

För fallen i Sverige är årtalen markerade med fetstil (7 av 12). I listan finns även några fall där gärningspersonen är över 14 år. [Listan uppdaterad 20 maj].

1949 dödades 3-årige Tore Andersson i Bomsvarvet utanför Borlänge av en 15-årig flicka som fick hjälp av sin 9-åriga syster.

 1968 dödade/ströp den då elva-åriga engelskan Mary Bell två små pojkar i Newcastle, 3 och 4 år gamla.

 1992 misshandlade två 4-åriga flickor i Norge en fyra veckor gammal pojke så hårt att han avled. De hade bitit pojken över hela kroppen och sedan slagit hans huvud mot marken. En av de 4-åriga flickorna hade tidigare visat aggressivt beteende mot dockor.
Mera: “Fyraåringar dödade en liten pojke, 1992“.

 1993 slog de elvaåriga pojkarna Robert Thompson och Jon Venables ihjäl den tvåårige James Bulger med en tegelsten, i en förort till Liverpool.

 1994 misshandlades femåriga Silje och lämnades att dö i en snödriva i norska Trondheim. När hon hittades var hon halvnaken. Mördarna var två 6-åriga pojkar.
– “Vi dödade henne inte, vi är alldeles för små för det”, sa en av pojkarna till sin mamma.
Mera: “Silje 5 år, dödad av 6-åringar 1994“.

 1998 hittades fyraårige Kevin död på en strand i Arvika. Hans lekkamrater – 5 och 7 år – erkände att de dödat honom.
Mera: “Kevin-fallet enligt polisen 1998“. “Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?“.

 2000 mördades tioåriga Karolina Johansson i ett tält mitt i Orrefors. Hon höggs ihjäl. En 16-årig pojke från trakten dömdes för mordet.

4-årige Texas i Ljungby 2011

 2001: en 15-årig pojke mördade 13-åriga Josefine Boo i Höganäs. I förhören säger han att han ville prova hur det var att mörda en människa.

 2001 mördades en elvaårig pojke med en sax i Hovsjö, utanför Södertälje. Mördaren var en jämnårig pojke.

 2003: Amir Beeks 3 år, i New York, slogs ihjäl av en tioårig pojke med basebollträ.

 2011: fyraårige pojken Texas Linderot hittades död i en skogsdunge nära bostaden i Ljungby. En tioårig pojke erkände efter två månader och flera förhör att han hade strypt Texas med ett hopprep. Det fanns inget släktskap mellan honom och den dödade pojken.

 2016: en 14-årig pojke högg ihjäl en ett år äldre pojke på Göingeskolan i Broby.

Det kan finnas fler liknande fall, t.ex. som inte kommit till allmänhetens kännedom därför att  gärningspersonerna inte uppnått straffbarhetsålder (15 år i Sverige) och det ej lett till åtal.
Och, i media finns ytterligare fall i utlandet beskrivna som inte är med i ovanstående lista.

Äldsta f.n. här kända fallet i Sverige med barn som dödar barn är från 1949 (gärningspersonernas ålder 15 och 9 år). Yngsta gärningspersonerna är fyra år.

Treåringen som våldtogs nära platsen där fyraårige Kevin dödades

Fredag 7 maj 1999 – mindre än ett år efter Kevins död – utsattes en treårig pojke för sexövergrepp på en lekplats nära det område där Kevin dödades 1998.

Gärningspersonen var en pojke i 13-14-års åldern*, han hade blivit igenkänd av mamman som kom till lekplatsen strax efteråt. Han rymde till Norge men återvände några dagar senare och erkände då övergreppet på treåringen.

Samma pojke hade året innan förhörts flera gånger i Kevinfallet.
Enligt polisen fanns det inget samband mellan detta fall och Kevinfallet. Annars hade det förstås legat väldigt nära till hands att misstänka 13-14-åringen även för mord på Kevin, OM inte två bröder, den s.k. “sjuåringen” och “femåringen”, året innan hade medgivit att de orsakat Kevins död.

Med tanke på att “sjuåringen” och brodern numera framställer sig som oskyldiga så kan man undra varför 13-14-åringen avfördes från Kevinfallet. Brist på bevis förstås. Hur såg hans alibi ut, kan man undra.

Uppdatering 2017-05-22:  igår (två veckor efter ovanstående inlägg) skrev Expressen om samma pojke (som våldtog en treåring). Under rubriken “GW om okända spåret i Kevin-utredningen” säger mordoraklet Leif GW Persson att pojkens alibi består av familjemedlemmars uppgift att pojken befann sig på annan plats.
Det är dock inget “okänt spår” som deras rubrik uppger, pojken nämndes redan år 2000 i polisens offentliga redovisning “Kevin-fallet”.

Men, lgwp tror att pojken ljuger. Hoppsan, då uppstår frågan:
hur ska man gå vidare om man tror att ett barn har ljugit i ett förhör? Barn bör ju bara förhöras en (1) gång, enligt engångsförhör-förespråkare. Svaret är förstås att förhöra igen, varsamt. (Eller “intervjua” som det kallas numera). Fast i ovanstående fall kan det nog anses vara för sent.


Bilden överst i inlägget är Kevin Hjalmarsson, som dödades vid sjön Glafsfjordens strand i Arvika sommaren 1998.
* 13-14-åringen beskrivs som “tonåring ej ännu fyllda femton”.