Kategoriarkiv: Barn som dödar

Barns våld mot barn

Här visas diverse uppgifter och (äldre*) statistik om våld mellan barn.
Uppdaterad 24 maj 2017

MAN KAN ana att antalet fall med dödligt våld mellan barn är högre än vad som är känt för allmänheten, t.ex. därför att det inte blir någon rättslig påföljd för de som inte uppnått straffbarhetsålder.
Eller som fallet med fyraåringarna i Norge 1992 som tystades ned av myndigheterna, men råkade avslöjas två år senare i ett annat sammanhang.

Liknande gäller icke-dödligt våld mellan barn. Och där finns även ett mörkertal, för våld som inte anmäls.
Uppgift från 2011, Sverige: “Allt fler anmälda våldsbrott läggs ned på grund av att den misstänkte gärningsmannen är under 15 år. Förra året (2010) lades 3320 (!) brottsutredningar ner på grund av den orsaken, en ökning med 16,5 procent jämfört med år 2005.
Siffrorna är svåra att tolka, eftersom ökningen kan bero på ökad anmälningsbenägenhet.”

Dödligt våld mellan barn

När ett barn utövar dödligt våld mot ett annat barn så är det oftast mot någon barnet känner, t.ex. en lekkamrat.

Barn har inte samma konsekvenstänkande som vuxna och samma förmåga till bedömning av risker. Barn har sämre empatisk förmåga och inser inte människokroppens bräcklighet.
Dock, många barn har sett döda djur och vet att även människor dör.

 Orsaken till dödligt våld mellan barn kan vara en lek som går för långt och leder till en olyckshändelse. Det kan handla om barn som inte lärt sig att sätta gränser och hantera sin aggressivitet på grund av en torftig social miljö. Eller så är det ett barn med ett genetiskt arv som gör att det har svårt att hantera impulser och aggressivitet.

 Barn med lättväckt aggressivitet, sämre impulskontroll, och kanske dessutom föräldrar med egna problem, har större risk att begå allvarliga våldshandlingar.

 Det finns inget som säger att barn måste ha en psykisk störning för att döda andra barn. En lek kan gå snett även för friska barn.

 Exempel på dödligt våld mellan barn:

I Silje-fallet hade den ena 6-åriga gärningspersonen tidigare visat aggressiva tendenser, och lär haft en viss s.k. bokstavskombination (exakt vilken utelämnas här).
I Kevin-fallet hade 7-åringen tidigare visat våldsamt beteende med upprepade stryptag på sin lillebror. Mamman hade varit orolig och försökt tala honom tillrätta.
I fallet med de fyraåriga flickorna som dödade en liten pojke hade den ena flickan tidigare visat aggressivitet mot dockor, och lär haft svåra uppväxtförhållanden.

Icke-dödligt våld mellan barn

Misshandel mellan barn är betydligt vanligare än dödligt våld mellan barn.

Uppgift från 1994, Sverige:
“Statistiska centralbyråns kriminalstatistik visar det tydligt: barn misshandlar barn. Fallen blir fler och fler. 1983 var antalet uppklarade misshandelsfall där såväl gärningsmannen som offret var under 15 år 108. I fjol, tio år senare, var motsvarande siffra 633.
Ser man på samtliga misshandelsfall där gärningsmännen är under 15 år och offrets ålder kan vara högre, är siffrorna lika förskräckande:
1990 anmäldes 536 fall till polisen. 1993 anmäldes 1 003 fall.

– Och det enda vi kan säga med säkerhet för 1994 är att kurvan fortsätter brant uppåt, säger forskaren Torbjörn Israelsson vid SCB.
Vid SCB understryker man att en del av ökningen säkert beror på en större medvetenhet hos föräldrar och därmed en större benägenhet att anmäla fallen till polisen.
– Men det här är i vilket fall som helst bara en del av det totala antalet. Här finns ett mörkertal, säger Torbjörn Israelsson.”

Barns utsatthet för icke-dödligt våld, totalt

Om vi avviker något från rubrikämnet och tittar på misshandel (inklusive grov) mot barn där gärningspersonens ålder inte är angiven (kan vara vuxen eller barn), så framgår det hur utsatta barn är för våld i landet Sverige.

År 2010 till 2014, mot barn 0-6 år:
2550, 2900, 3231, 3261, 3797 fall.

År 2010 till 2014, mot barn 7-14 år:
9054, 9293, 8814, 8780, 9866 fall.

Under 2014 anmäldes alltså över trettontusen fall av våld mot barn 0-14 år, där gärningspersonen är vuxen eller barn. Utöver detta tillkommer de fall som aldrig anmäls. Egentligen ofattbart mycket våld.

Sammanfattning, Sverige

År 2010 tycks det anmälts 3320 fall där barn misshandlar barn.
Antalet är troligen större under senare år (antyds bl.a. av statistiken för totala antalet misshandelsfall mot barn). En ökning kan bero på att fler väljer att anmäla istället för att hålla tyst.

Fall där barn misshandlar barn kommer vanligen inte till medias/allmänhetens kännedom (mer än en siffra i statistiken) pga sekretess. Och för att en del fall inte polisanmäls.

Mera:
Lista: Barn som dödar barn.

 


Uppgifterna ovan kommer från en rad källor, bland annat några från kriminologen Mikael Rying. Statistiken för 2010-2014 kommer från BRÅ.
* Övriga statistikuppgifterna i detta inlägg har ytterligare några år på nacken, eftersom det f.n. inte tycks finnas någon lättillgänglig senare statistik som även omfattar gärningspersonens ålder.

Fyraåringar dödade en liten pojke, 1992

Yngsta (här kända) gärningspersonerna hittills bland barn som dödat barn är fyra år. Kan vara mer är man egentligen vill veta.

Två fyraåriga flickor misshandlade en fyra veckor gammal pojke så hårt att han avled. De två flickorna hade först bitit pojken över hela kroppen. Därefter slet den ena flickan ut pojken ur barnvagnen och slog huvudet mot marken så att det uppstod stora huvudskador.

Den rysliga händelsen inträffade i östra Norge i maj 1992. Det tystades ner av myndigheterna, men ett par år senare blev det känt genom en rapport som gavs ut om verksamheten vid det rättsmedicinska institutet i Oslo.

En av de 4-åriga flickorna hade tidigare visat aggressivt beteende mot dockor. Och hon lär haft en besvärlig uppväxt.

Rättsläkaren som obducerade barnet sade i en intervju 1994 att en handfull fall av den typen har ägt rum i Norge under den senaste generationen.

Mera:
Lista: Barn som dödar barn. Och om Kevin.


Källor: Svenska Dagbladet 1994-10-20, Expressen 1994-10-20, GP 1994-10-20, Aftonbladet 1995-01-02.
Bilden ovan har inget med detta fall att göra.

Silje 5 år, dödad av 6-åringar 1994

På vår gruvliga odyssé bland mord- och dödsfall som sticker ut från mängden, har turen kommit till ännu ett av de sällsynta fall där barn dödar barn.

15 oktober 1994 hittades femåriga Silje Redergård död i snön på en fotbollsplats, vid Trondheim i Norge. Hon var misshandlad och halvnaken.

Eftersom Siljes kläder var avtagna misstänkte man sexuellt våld.

Men det visade sig att gärningspersonerna var två 6-åriga pojkar* som var lekkamrater till Silje. Barnen uppges ha lekt i snön när pojkarna av okänd anledning gav sig på Silje med sparkar och slag, och med stenar som tillhyggen. Därefter hade de klätt av henne och lämnat henne liggandes naken i kylan.

Orsaken till våldet mot sin lekkamrat tycks aldrig kunnat klarläggas. De 6-åriga pojkarna sa att de hade slagit henne tills hon slutade gråta. Och att de tagit av henne kläderna för att de trodde hon sov.

En av sexåringarna lär sagt till sin mamma:
“Vi dödade henne inte, vi är alldeles för små för det”.

 

Mera:
Lista: Barn som dödar barn. Och om Kevin.

——————————————————
* En källa uppger att gärningspersonerna var tre pojkar i åldrarna 4-, 5- respektive 6 år (Aftonbladet, 1998-09-06, finns ej på nätet).
Mera: “The Norway town that forgave and forgot its child killers” (theguardian .com, 2010).
Bilden överst i inlägget är Silje 5 år.

Kevin-fallet enligt polisen 1998

Fallet Kevin Hjalmarsson, 4 år, som dödades vid sjön Glafsfjordens strand i Arvika år 1998, så som det beskrivs i polisens dåvarande redovisning.

De flesta uppgifterna nedan är ett urval från polisens dåvarande offentliga redovisning* av den sekretessbelagda förundersökningen 1998. Tack vare den kritik som numera successivt håller på att framföras i media har åklagare beslutat att återuppta förundersökningen. När den utredningen är klar så framgår möjligen vilka av nedanstående uppgifter från 1998 som kan anses vara korrekta eller inte.

Detta inlägg innehåller en inledning, några översiktsbilder samt en detaljerad tidslinje. De två bröder som enligt polisutredningen dödade Kevin benämns här “sjuåringen” och “femåringen”, alternativt storebror och lillebror.

Kevin

Redan samma dag som Kevin dödades – innan han hade hittats – lär bröderna sagt till sina föräldrar att Kevin låg vid sjön. Men föräldrarna tog ingen notis om det.

Därefter dröjde det sex dagar innan föräldrarna kontaktade polisen och berättade för dem.
Ytterligare två veckor senare kontaktades polisen av femåringens biologiska mamma som uppgav att han en kväll sagt att det var storebror som “gjorde det”.

Den i media kritiserade experten (Sven Å Christiansson) anlitades tre veckor efter Kevins död. Innan dess hade polisen redan hållit ett antal förhör, gjort rekonstruktion/vallning och tycks dragit slutsatsen att gärningspersonen var barn.

Enligt SMHI* regnade det dagen efter Kevins död vilket kan ha påverkat eventuella spår i terrängen.

Bild nedan: flygfoto dåtid (ur förundersökningen).

Bild ovan, flygfoto nutid: F=platsen där Kevin hittades bland vassen vid strandkanten, liggandes ovanpå en lastpall som flöt på vattnet. B=den lilla boden där bråket enligt utredningen kan ha börjat, varefter Kevin sprungit mot strandkanten.

Kevin kan ha dödats någonstans mellan boden och strandkanten, och sedan flyttats till lastpallen i vassen. (Det är ca 30 meter mellan bod och fyndplats).

Bilder ovan (dåtid): boden vid fotbollsplanen. Samt lastpallen i vassen. Bakom boden hittades en pinne (avbruten gren) med avtryck från en barnhand. Samt Kevins skor och hans ena strumpa. Pinnen hade troligen använts för att kväva Kevin genom tryck mot halsen. (Kvävningen kan ha skett på annan plats än där pinnen hittades).

Både Kevins och brödernas familjer bodde i Dottevik, några hundra meter från stranden där Kevin hittades.

Tidslinje. Händelseförloppet och utredningen i korthet

Nedan visas ett mindre urval uppgifter ur polisens dåvarande 65-sidiga redovisning. Citaten nedan i kursiv stil är från redovisningen (ev. fetstil i citaten är tillagd av mig).

Söndag 16 augusti, 1998:
Sol, klarblå himmel, sista dagen på sommarlovet. Bostadsområde Dottevik i Arvika. Sjön Glafsfjordens strand ligger strax intill.

Ca kl. 16: brödernas familj åt middag. De och några bekanta skulle åka på fisketur framåt kvällen.
17.15 – 17.45: bröderna var ute en stund.
När de kom tillbaka berättade de att Kevin låg vid sjön. Föräldrarna ignorerade dem.
Ur polisens redovisning:
“Bröderna sprang sedan hem och berättade för sin pappa och styvmamma att något hade hänt Kevin, att han låg vid sjön. Hemma rådde uppbrottsstämning, man förberedde fisketuren tillsammans med den gästande familjen som fortfarande befann sig i lägenheten. Styvmamman och pappan hade inte förmågan att ta till sig allvaret i det pojkarna berättade. Sjuåringen ville övertyga pappan om att det var sant, att Kevin låg vid sjön, och tog fram ett papper som han ritade på för att beskriva hur det såg ut. Han ritade teckning över hur de busbråkade, när Kevin inte orkade andas längre och när bröderna satt och vilade. Pappan knycklade ihop papperet och slängde det. Sjuåringen bytte kläder, de skulle ha varit blöta. Familjerna lämnade lägenheten och gick mot de bägge bilarna på parkeringsplatsen. De fick vänta tio minuter på styvmamman och femåringen. Sjuåringen pratade inte mer den kvällen med pappan om det inträffade.”

20.30: Kevins morfar började leta efter Kevin.
21.15: Kevins morfar hittade Kevin.

Måndag 17 augusti. Dagen efter Kevins död föll det 5,6 mm regn vid mätstationen som ligger 4 km från fyndplatsen:
1998-08-16;0.0
1998-08-17;5.6
1998-08-18;0.0
1998-08-19;0.0
1998-08-20;3.2
1998-08-21;0.1
1998-08-22;2.2
1998-08-23;0.1

Lördag eftermiddag 22 augusti, sex dagar efter Kevins död:
familjen och bröderna kontaktade polisen och berättade vad bröderna sagt en vecka tidigare till föräldrarna innan Kevin hade hittats död.
“Femåringen, en av Kevins bästa kompisar, berättade att han har sett mördaren döda Kevin med en kniv och sedan sparkat honom i vattnet. Femåringens storebror intygade att hans lillebror berättat för honom hur han sett Kevin dödas.”

Barnpsykolog och familjeterapeut kopplades in.

Mellan 22 augusti – 6 september:
flera förhör hölls med bröderna. Rekonstruktioner utfördes.

23 augusti:
femåringen vallades vid stranden där Kevin hittades.

25 augusti, tidningsrubrik:
“Polisen är säker på sitt nya huvudspår: Flera barn hjälptes åt.

“Tre veckor” efter Kevins död, cirka 9 september:
polisen anlitade Sven Å Christianson (professor i psykologi). De “skickade de videofilmade förhören och rekonstruktioner med femåringen och sjuåringen till professor Christianson”.

“Andra veckan i september” (månd 7 sept – sönd 13 sept):
brödernas biologiska mamma kontaktade polisen. Femåringen som låg över hos henne hade en kväll sagt att det var storebror som “gjorde det”.

19 oktober, förhör:
bröderna skyller på varandra. Båda är dock samstämmiga i att det var femåringen som fällde Kevin.
“- Sjuåringen berättar vid vallningen den dagen hur hans lillebror först fäller Kevin och sedan sparkar på honom.”
“- Femåringen berättar vid vallningen som utförs med honom den dagen att han fällde Kevin på bryggan och att det var hans storebror som gjorde så att Kevin blev död.

Tillsammans med psykologer och socialsekreterare beslöts att hålla ett sista och avslutande förhör med bröderna den 26 respektive 27 oktober.

26 – 27 oktober, sista förhöret:
“Vid det sista förhöret berättade pojkarna var för sig att de börjat bråka vid fotbollsplanen och sedan sprang mot stranden. Femåringen minns inte hur Kevin hamnade på rygg. När de försäkrat sig om att han var död, släpade bröderna Kevin hängande mellan sig mot en sten, där de stannade för att vila.”

Sjuåringen ska till slut ha medgivit att “han varit med om att döda Kevin”.

Sammanfattning i polisens redovisning:
“Sjuåringen har i förhör bestämt sagt att det som hände, inte var någon lek.
Kevin kvävdes till döds när han låg på rygg, förmodligen genom att någon höll en pinne mot hans hals.
Sjuåringen visade emellanåt ett häftigt humör och brukade ta stryptag på sin lillebror. För att visa honom hur farligt det kan vara, hade styvmamman tagit hem böcker om kroppens anatomi och visat på bilderna vad som händer när man stoppar tillförseln av luft.
Sjuåringen omsatte informationen till ett mordvapen. Pinnen trycktes mot Kevins struphuvud, kanske har han försökt hålla emot med handflatorna. Det finns avtryck på en gren som hittats vid en bod invid fotbollsplanen, men eftersom det aldrig togs fingeravtryck på Kevin, kan man inte matcha dem. Kevin gjorde inte tillräckligt motstånd, då han hade ont av smärtor. De hade sparkat på honom, bland annat i underlivet. Bröderna har beskrivit hur han låg ihopkrupen, som i fosterställning. De har också beskrivit hur hans röst förändrades. De var helt medvetna om att han dog. För att försäkra sig om att Kevin var död, trampade de små pojkarna med sina fötter på hans hals.”

Om förhören i utredningen 1998:
Totalt: “1300 förhör hölls med 482 personer, varav 120 barn”.
Bröderna: “Det skulle krävas mer än 15 förhör under två månader, innan de unga bröderna orkade berätta vad de hade gjort.” (Här avses troligen 15 förhör vardera).

Den 2 november 1998 avslutade polisen fallet.

Nu återstår att se vad den återupptagna förundersökningen kommer fram till för slutsatser.
Nästa inlägg här om detta fall kommer troligen att bli “Kevin-fallet enligt utredningen 2017”, dvs när den nya förundersökningen är klar.

Tilläggas kan att även om bröderna var involverade i Kevins död så spelar det ingen roll, de var bara barn.


Mera: “Lista: barn som dödar barn. Och om Kevin”.


Källor m.m:
* Polisens redovisning “Kevin-fallet”, publicerad år 2000 (pdf-fil, 65 sidor):

ninahjelmgren.com/dok/Kevin-fallet.pdf.
* Väder: “SMHI Öppna data”.

Lista: Barn som dödar barn. Och om Kevin.

Översikt barn som dödar barn, i Sverige och utrikes. Och om pojken som våldtog en treåring nära platsen där fyraårige Kevin dödades.
Uppdaterad 2017-05-22

För fallen i Sverige är årtalen markerade med fetstil (7 av 12). I listan finns även några fall där gärningspersonen är över 14 år. [Listan uppdaterad 20 maj].

1949 dödades 3-årige Tore Andersson i Bomsvarvet utanför Borlänge av en 15-årig flicka som fick hjälp av sin 9-åriga syster.

 1968 dödade/ströp den då elva-åriga engelskan Mary Bell två små pojkar i Newcastle, 3 och 4 år gamla.

 1992 misshandlade två 4-åriga flickor i Norge en fyra veckor gammal pojke så hårt att han avled. De hade bitit pojken över hela kroppen och sedan slagit hans huvud mot marken. En av de 4-åriga flickorna hade tidigare visat aggressivt beteende mot dockor.
Mera: “Fyraåringar dödade en liten pojke, 1992“.

 1993 slog de elvaåriga pojkarna Robert Thompson och Jon Venables ihjäl den tvåårige James Bulger med en tegelsten, i en förort till Liverpool.

 1994 misshandlades femåriga Silje och lämnades att dö i en snödriva i norska Trondheim. När hon hittades var hon halvnaken. Mördarna var två 6-åriga pojkar.
– “Vi dödade henne inte, vi är alldeles för små för det”, sa en av pojkarna till sin mamma.
Mera: “Silje 5 år, dödad av 6-åringar 1994“.

 1998 hittades fyraårige Kevin död på en strand i Arvika. Hans lekkamrater – 5 och 7 år – erkände att de dödat honom.
Mera: “Kevin-fallet enligt polisen 1998“. “Kevins liv kunde ha räddats om de vuxna hade lyssnat?“.

 2000 mördades tioåriga Karolina Johansson i ett tält mitt i Orrefors. Hon höggs ihjäl. En 16-årig pojke från trakten dömdes för mordet.

4-årige Texas i Ljungby 2011

 2001: en 15-årig pojke mördade 13-åriga Josefine Boo i Höganäs. I förhören säger han att han ville prova hur det var att mörda en människa.

 2001 mördades en elvaårig pojke med en sax i Hovsjö, utanför Södertälje. Mördaren var en jämnårig pojke.

 2003: Amir Beeks 3 år, i New York, slogs ihjäl av en tioårig pojke med basebollträ.

 2011: fyraårige pojken Texas Linderot hittades död i en skogsdunge nära bostaden i Ljungby. En tioårig pojke erkände efter två månader och flera förhör att han hade strypt Texas med ett hopprep. Det fanns inget släktskap mellan honom och den dödade pojken.

 2016: en 14-årig pojke högg ihjäl en ett år äldre pojke på Göingeskolan i Broby.

Det kan finnas fler liknande fall, t.ex. som inte kommit till allmänhetens kännedom därför att  gärningspersonerna inte uppnått straffbarhetsålder (15 år i Sverige) och det ej lett till åtal.
Och, i media finns ytterligare fall i utlandet beskrivna som inte är med i ovanstående lista.

Äldsta f.n. här kända fallet i Sverige med barn som dödar barn är från 1949 (gärningspersonernas ålder 15 och 9 år). Yngsta gärningspersonerna är fyra år.

Treåringen som våldtogs nära platsen där fyraårige Kevin dödades

Fredag 7 maj 1999 – mindre än ett år efter Kevins död – utsattes en treårig pojke för sexövergrepp på en lekplats nära det område där Kevin dödades 1998.

Gärningspersonen var en pojke i 13-14-års åldern*, han hade blivit igenkänd av mamman som kom till lekplatsen strax efteråt. Han rymde till Norge men återvände några dagar senare och erkände då övergreppet på treåringen.

Samma pojke hade året innan förhörts flera gånger i Kevinfallet.
Enligt polisen fanns det inget samband mellan detta fall och Kevinfallet. Annars hade det förstås legat väldigt nära till hands att misstänka 13-14-åringen även för mord på Kevin, OM inte två bröder, den s.k. “sjuåringen” och “femåringen”, året innan hade medgivit att de orsakat Kevins död.

Med tanke på att “sjuåringen” och brodern numera framställer sig som oskyldiga så kan man undra varför 13-14-åringen avfördes från Kevinfallet. Brist på bevis förstås. Hur såg hans alibi ut, kan man undra.

Uppdatering 2017-05-22:  igår (två veckor efter ovanstående inlägg) skrev Expressen om samma pojke (som våldtog en treåring). Under rubriken “GW om okända spåret i Kevin-utredningen” säger mordoraklet Leif GW Persson att pojkens alibi består av familjemedlemmars uppgift att pojken befann sig på annan plats.
Det är dock inget “okänt spår” som deras rubrik uppger, pojken nämndes redan år 2000 i polisens offentliga redovisning “Kevin-fallet”.

Men, lgwp tror att pojken ljuger. Hoppsan, då uppstår frågan:
hur ska man gå vidare om man tror att ett barn har ljugit i ett förhör? Barn bör ju bara förhöras en (1) gång, enligt engångsförhör-förespråkare. Svaret är förstås att förhöra igen, varsamt. (Eller “intervjua” som det kallas numera). Fast i ovanstående fall kan det nog anses vara för sent.


Bilden överst i inlägget är Kevin Hjalmarsson, som dödades vid sjön Glafsfjordens strand i Arvika sommaren 1998.
* 13-14-åringen beskrivs som “tonåring ej ännu fyllda femton”.