Kategoriarkiv: Rättsväsendet

Strafftid för mord

Senaste veckan har den sedan 2015 livstidsdömde NB:s kommande överföring till Litauen uppmärksammats i media. Svenskar anser att den i Litauen föreslagna strafftiden 15 år blir för kort.

Några nyliga tidningsrubriker:
“Nerijus Bilevicius kan få sänkt straff till 15 år”, “15 år istället för livstid för Lisa Holms mördare”, “Lisa Holm-mördare kan bli kvar i Sverige”

I Litauen ska litauiska verkställighetsregler tillämpas, och de skiljer sig en aning från svenska. I första instansen i Litauen beslutades strafftiden 15 år för NB. (Kan innebära tio år bakom lås o bom enligt regel om villkorlig frigivning, se nedan, vilket är kortare än om straffet avtjänas i Sverige). Det har väckt anstöt och krav att NB hellre då ska stanna kvar i Sverige. Beslutet har överklagats.

Reglerna i Sverige

I Sverige har livstidsdömda möjlighet att efter tio år få livstidsstraffet omvandlat till tidsbestämt. Kortaste tidsbestämda vid omvandling är 18 år, genomsnittet är 24-25 år.
Därefter kan 2/3-regeln tillämpas, så att villkorlig frigivning kan ske när 2/3 av strafftiden avtjänats.

T.ex. om livstidsstraffet efter tio år tidsbestäms till 24 år, så sitter den dömde ytterligare sex år. Totala fängelsetiden blir då 16 år.

En viktig faktor vid tidsbestämning av livstidsstraff är hur den dömde har skött sig i fängelset. Därför kan man inte nu, i förväg, ange hur många år NB i slutändan skulle komma att vara inlåst i Sverige om han avtjänade hela straffet här. (Förutom att det blir minst tolv år, enligt 2/3-regeln).

Strafftiden har ändrats genom åren. Sedan sextiotalet har trenden varit ökad strafftid vid tidsomvandlade livstidsstraff. Genomsnittlig strafftid 1965 till 2013 (enl BRÅ):
1965-1974: 14,0 år
1975-1984: 14,5 år
1985-1994: 15,5 år
1995-2004: 20,6 år
2005-2013: 24,9 år
Hur det ser ut om tio år står skrivet i stjärnorna som det heter.

Livstids fängelse utdöms om det finns försvårande* omständigheter. I annat fall är straffskalan för mord 10 till 18 år. (För gärningspersoner som är minst 21 år). Även förmildrande* omständigheter kan påverka domstolens bedömning (t.ex. så att det blir tidsbestämt istället för livstid).

Litauiska regler

De litauiska* reglerna tycks inte ge möjlighet att tidsbestämma livstidsstraff efter ett antal år. Där är livstid verkligen livstid. (Dock finns möjlighet till benådning). Och då kan det bli fel åt andra hållet. Vid överföring till annat land ska strafftiden inte skilja avsevärt varken nedåt eller uppåt.

I Litauen verkar vanligaste påföljden för mord vara tidsbestämd. Straffskalan är 7-15 år. Eller vid (mycket) försvårande omständigheter upp till 25 år, alternativt livstid (“på riktigt”).

Vid tidsbestämt i Litauen finns liksom i Sverige möjlighet till villkorlig frigivning efter viss tid, enligt följande:
2/3-regel vid strafftid över 10 år och max 15 år.
3/4-regel vid strafftid över 15 år och max 25 år.

Några andra morddomar (Sverige)

En 53-årig man i Stockholm som i september 2015 (några månader efter Lisa Holm-mordet) högg ihjäl sin hustru, dömdes av hovrätten till 18 år (ej livstid alltså).
Förloppet var långsamt, kvinnan blev stympad medan hon levde. Hon hade över sextio(!) knivhugg och bör enligt domen haft fruktansvärd dödsångest. Mordet var följden på en längre tids brutal fysisk och psykisk terror som tvåbarnsmamman utsatts för.
Enligt 2/3-regeln kan 53-åringens fängelsevistelse komma att bli endast 12 (tolv) år.
Orsaken till att det inte blev livstid kan bero på att mannen ansågs ha någon form av psykisk störning vid mordtillfället (förmildrande omständighet).

En 43-årig man i Lund som 2016 högg ihjäl sin hustru i ett p-hus dömdes först till 18 år. Trots att det förelåg flera försvårande omständigheter enligt domstolen. Kvinnan “befann sig i en skyddslös ställning”, mordet utfördes på ett “bestialiskt sätt”, han hade “åsamkat sin hustru ett mycket svårt lidande”.
Efter att han huggit hustrun en gång, kom han tillbaka och högg henne ytterligare flera gånger.
Han ansågs INTE lida av allvarlig psykiskt störning.
Hovrätten ändrade senare domen till livstid.
Efter tidsbestämning och 2/3-regeln kan 43-åringen komma att friges villkorligt efter knappast mindre än 13-14 år.

Fallet massmördaren Mattias Flink i Falun 1994. Fick förstås livstid. Är frigiven sedan 2014. Flink sköt åtta personer ute på stan. Ett av offren skadades svårt, avled senare på sjukhus. En annan blev svårt skadad, och överlevde. Sex av offren dog “direkt” sägs det.
Efter tidsbestämning och 2/3-regeln blev Flinks fängelsetid 19,5 år.

Susanne dömdes 1996 till livstid. Är frigiven sedan 2010.
Hon och några kumpaner utanför Norrtälje mördade en man med flera yxhugg. Rättsläkaren hade “sällan sett ett så omfattande övervåld”.
Efter tidsbestämning till 21 år och 2/3-regeln blev Susannes fängelsetid 14 år.

Fler livstidsdömda för mord: Rocco, frigavs 2010, efter 17 år. Juha, skulle ha frigetts 2010, efter 13 år (men begick nya brott innan dess). Eric, frigavs 2004, efter 10 år.

Sammanfattning

Om Litauen efter överklagan beslutar om 25 års strafftid för NB så kan det enligt 3/4-regeln innebära drygt 18 års fängelsevistelse. Det skulle i så fall motsvara ett svenskt tidsbestämt på 27 år.
Eller med 20 års strafftid i Litauen så blir det 15 år i fängelse enligt 3/4-regeln, vilket motsvarar ett svenskt tidsbestämt straff på 22,5 år.
Litauisk livstid verkar mindre troligt, det avviker för mycket från svenska livstidsstraffet.
Hålls NB istället kvar i Sverige så vet vi inte hur länge han kommer att sitta inlåst. Sköter han sig exemplariskt så kan det bli kortare tid än i Litauen (om deras beslut blir enligt ovan tidsbestämda).

Uppdatering 5 juli 2017:
Litauisk domstol beslutade i en rättegång att det ska bli “litauisk” livstid för NB. Dvs livstid utan möjlighet till tidsbestämt och villkorlig frigivning. I praktiken inte ett likvärdigt straff kan tyckas, men det kan visa sig att strafftiden ändå kan bli ungefär samma som den skulle blivit i Sverige. I Litauen lär benådning kunna ske efter (tidigast) 18 år, vilket motsvarar tidsbestämt i Sverige på 27 år med villkorlig frigivning efter 18 år enligt 2/3-regeln (se ovan i detta inlägg).

Nu återstår att se om NB så småningom erkänner och berättar om mordkvällen, så att Lisas anhöriga och omvärlden får svar på de frågor som har ställts.


* Exempel på försvårande omständigheter: mordet har föregåtts av noggrann planering eller har präglats av särskild förslagenhet, gärningen har varit särskilt hänsynslös genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret (kraftigt våld, omfattande eller allvarliga skador, svår smärta, gärningens karaktär av avrättning, utdraget förlopp eller stark dödsångest), brottet har riktat sig mot en närstående, brottsoffret har befunnit sig i en skyddslös ställning, brottet har utförts i offrets hem, eller att brottet har förövats inför ögonen på närstående till offret, t.ex. offrets barn.

* Förmildrande omständigheter, t.ex. om gärningspersonen hade/har en psykisk störning, eller blev provocerad, eller om brottet skedde i nödvärn.

* Litauiska regler visas här med reservation för att uppgifterna kan ha ändrats på senare tid.

Önskemål: komprimerad bevisöversikt

En domstolsdom kan bestå av många sidor och vara tidsödande att gå igenom. Ett förslag för att underlätta för läsarna är att komplettera domskälen med en komprimerad översikt av bevisen och hur de värderades av domstolen.

Att komprimerad bevisöversikt inte är obligatoriskt kan bero på att det medför ett visst merarbete för domstolen, och att man är ängslig för att läsare skall misstolka graderingen.

Domstolen kan använda samma gradering som de själva använde internt under värderingens gång, eller annan gradering. Exempelvis: Inget, Mycket svagt, Svagt, Medelstarkt, Starkt och Mycket starkt bevis. Möjligen med fler skalsteg. Eller med siffror, t.ex. liknande NFC:s utlåtandeskala med nio skalsteg, eller annan sifferskala (t.ex. 0-5, 0-7, 0-10 eller 0-100).

I en komprimerad bevisöversikt kan bevisen inklusive bevisvärderingen visas radvis, t.ex:
Fingeravtrycket på fönstret: Starkt.
Vittnesuppgiften Andersson: Medelstarkt.
… och så vidare för övrig bevisning i målet. Med siffror blir det ännu mer kompakt, t.ex. skala 0-10:
Fingeravtrycket på fönstret: 8
Vittnesuppgiften Andersson: 5
… osv.
I anslutning till den komprimerade bevisöversikten bifogas domstolens samlade bevisvärde som visar om domen når upp till “utom rimligt tvivel” och i så fall med vilken styrka (graden av eventuell överbevisning).

Med en sådan sammanfattning får läsaren snabbt grepp om vad bevisningen består av och hur den värderades i det målet.

Nästa gång man man får ett domskäl i händerna så får det gärna finnas en komprimerad bevisöversikt där. Fast det kommer det förstås inte att göra, åtminstone inte i närtid.

Tyst majoritet

På sin blogg uppger Göran Lambertz* att bland jurister är det “inte någon tvekan” att det begicks allvarliga fel i resningsprocessen och i Bergwallkommissionen gällande Quickfallet för några år sedan.
Enligt GL anser dessa jurister att “Thomas Quick med all sannolikhet fälldes korrekt för de åtta morden och att medierna, resningsåklagarna och Bergwallkommissionen har huggit i sten”.

Liknande åsikt är i majoritet även bland de icke jurister (cirka 700 av 1000) som enligt GL “har angett någon form av uppfattning” om fallet. (Se citat nedan).

Om GL:s uppgifter är korrekta så kan man fråga sig vad som skulle hända om dessa jurister med flera öppnade munnen offentligt och stämde in i GL:s kritik.
Skulle det leda till att rättsväsendet frias från påståendet om en av de största rättsskandalerna genom tiderna? Och skulle det ge upprättelse åt de personer inom vård, rättsväsende m.m. som anklagats för att ha ljugit, manipulerat och begått allvarliga fel i sin tjänst?

Anledningen till att folk med ovanstående åsikt inte gör sin röst hörd offentligt kan vara t.ex. oskuldspresumtionen, ointresse, eller/och ovilja att bli hudflängd i media.

Nedan följer några citat från GL:s blogg.

Citat, om Bild nr 1 och 2:

“Vilken bild har egentligen svenskarna i dag av Quickprocesserna? Är det Bild nr 1, att rättsväsendet fallerade grovt och att Sture Bergwall dömdes oskyldig till följd av manipulationer, falskspel och allvarliga misstag av framför allt åklagaren Christer van der Kwast, förhörsledaren Seppo Penttinen, psykologiprofessorn Sven Å Christianson, advokaten Claes Borgström och psykoterapeuten Birgitta Ståhle?

Eller är det Bild nr 2, att Thomas Quick med all sannolikhet fälldes korrekt för de åtta morden och att medierna, resningsåklagarna och Bergwallkommissionen har huggit i sten?

Det är svårt att veta vilken majoritetsbilden är. Frågar man jurister är det inte någon tvekan, det är i alla fall mitt intryck. Där är det Bild nr 2 som gäller. Och de flesta jurister är hyggligt kunniga i bevisvärdering. De kan se på bevisen att de räckte gott och väl. Frågar man andra är det mera tveksamt. Visserligen är det en överväldigande majoritet av de personer som jag vet har angett någon form av uppfattning (ungefär 700 mot 300 på min lista) som har Bild nr 2. Men det kan ju bero på att det är många ur just den gruppen som har hört av sig till mig.
[…]
I det sammanhanget bör man komma ihåg att Bild nr 1 innebär att de ansvariga personerna i människors ögon får leva med att ha orsakat en av de största rättsskandalerna i svensk historia. Det får en rad konsekvenser, som att någon far illa av att nämna sitt efternamn för andra eller att någon annan får höra elaka hånskrattande kommentarer om föräldern. Det ginge väl an om det fanns saklig grund för hånskratten. Men det gör det inte. Om man förstår att de fällande domarna var riktiga kan man också förstå att de berörda personerna gjorde i stort sett ett så skickligt jobb som var möjligt. Småfel gjordes naturligtvis, men sådana görs alltid. Att betraktas som skyldig till något allvarligt, att ha fått sitt professionella liv fläckat, är obehagligt och kränkande. Är det obefogat bör vi andra säga ifrån, och göra det envist.”
(Ur Nyårsbetraktelse 2017*).

Citat, om skrivarmotivering:

“Jag har skrivit det många gånger men vill säga det igen: Jag fortsätter att skriva om Quickärendet framför allt därför att det enligt min mening är viktigt 1) att försöka fria rättsväsendet från påståendet om en av de största rättsskandalerna genom tiderna och 2) att försöka fria ett antal personer från anklagelser om lögner, manipulationer och andra allvarliga fel som de påstås ha gjort i sin tjänst. Jag anser att detta är avgjort viktigare än att upprätthålla oskuldspresumtionen för en person som i efterhand säger sig ha lurat rättsväsendet och mentalsjukvården när han erkände ca 20 mord och lämnade uppgifter om åtta av dem på ett sådant sätt att domstolarna fann det ställt utom rimligt tvivel att han var skyldig.”
(Ur Halvårsbetraktelse 2016*).

Citat, om förtalsrättegång:

“Man kan fundera över om det vore bäst att få frågan om rättsskandalen prövad i domstol, exempelvis i en förtalsrättegång. Då skulle man kanske framöver kunna slippa okunniga utfall som i den nyssnämnda recensionen i Aftonbladet. Men det finns skäl emot också, både finansiella och principiella. Det finns anledning att återkomma till saken på ett eller annat sätt.”
(Ur Nyårsbetraktelse 2017*).

—————————————————–
Källor m.m:
– Göran Lambertz, f.d. justitieråd i Högsta domstolen, pensionerad februari 2017.

– Nyårsbetraktelse 2017: goranlambertz.se/nyarsbetraktelse-2017.
– Halvårsbetraktelse 2016: goranlambertz.se/halvarsbetraktelse-2016.