Kategoriarkiv: 13. Bröderna Lindberg-fallet (Kalamarksmordet)

Mordkvällens ljusförhållanden, väder och gärningsman

Här kastas ljus över ljusförhållandena och vädret på mordkvällen den 14 april 2004 i Kalamark nära Piteå. Och ges en inblick i hur gärningsmannen kan ha tänkt.

Man kan ana att GM (gärningsmannen) inte ville komma för sent till p-platsen som låg en bit från bröderna Lindbergs bostad. Det skulle bli alltför besvärligt att i mörker gå de knappt två kilometrarna genom skogen. Och med risk att gå fel i mörkret. Dessutom verkar det varit mulet med svagt dagsljus som följd. Skymningen kan ha framstått som närmare än den var.

Karta och flygfoto över p-platsen, skogen, bröderna Lindbergs ladugård och boningshus i Kalamark. Flygfotot är från 2017, det kan ha skett skogsavverkning sedan 2004.

Så GM ville sannolikt vara framme innan det började skymma. Problemet för GM kan varit att han inte visste vid vilken tidpunkt det skulle vara för mörkt att ta sig fram genom skogen. Det kan ha varit ett stressmoment för GM under sin bilfärd mot Kalamark.

Troligen hade GM inte uppsåt att döda. Han ville bara att Roger skulle vara tyst och stilla. Därav den märkliga, partiella övertäckningen av Roger, som kan ha utförts successivt under närmare en timmas tid då GM väntade i ladan på skymningen. En övertäckning som INTE hade som syfte att dölja kroppen, enligt polisen.

När Roger under GM:s väntan i ladan vaknade till liv ibland och började stöna eller röra på sig, så vidtog GM åtgärder för att Roger skulle vara tyst och stilla. Först med slag, senare med tejp och snöre, och ytterligare senare genom att placera hönsfodersäckar och annat på Rogers ben och armar så att han skulle ligga stilla och inte föra oväsen.
GM kan varit avtrubbad av drogpåverkan och inte insett att slagen, tejpningen m.m. kunde leda till döden för Roger.

När GM befunnit sig på brödernas egendom i totalt omkring 1,5 timma, så gick han över till boningshuset, utdelade ett slag mot Sune, la en kudde över honom, band honom och la ett täcke över, men försökte inte döda honom.

Ljusförhållanden och väder i Piteå 14 april 2004

Bilden ovan visar bl.a. skymningen som påbörjas kl 20.10 efter solens nedgång.
Efter 21-tiden är det ganska mörkt, det går t.ex. inte längre att läsa en tidning utomhus utan hjälpbelysning. Det var vid den tiden GM trängde sig in till Sune i boningshuset.
Bilden visar också kl. 19.40 då någon (troligen GM) klättrade in i en lucka i offrens ladugård.

Vid omkring kl. 20 gick Roger ut i ladugården där han blev nedslagen. (Det är okänt när Roger avled, han kan varit vid liv då GM lämnade ladugården).
Mellan kl. 21 och 21.30 lämnade GM ladugården och gick över till boningshuset där handikappade Sune låg och slumrade med tv:n påslagen.

Ljusförhållanden utomhus, på kvällen i Piteå den 14 april 2004:
– Dagsljus fram till kl. 20:10. Eventuellt försvagat dagsljus pga moln och dimma.
– 20:10 – 21:09, borgerlig skymning (civil twilight).
– 21:09 – 22:40, nautisk skymning (nautical twilight).
– 22:40 – 00:00, astronomisk skymning (astronomical twilight).

Väder m.m, på kvällen:
– Lite dimma.
– 2 till 4 plusgrader.
– En halvmeter snö.
– Ingen måne. (Den gick ned på dagen vid 11-tiden).
– Eventuellt lätt nederbörd.
Under hela det dygnet föll det 1,4 mm regn i Piteå.
Kvällen innan hade snön ett kraftigt skartäcke, som under mordkvällen försvagades men fortfarande mestadels var hållbart (enligt en granne till bröderna).

Några källor:
timeanddate.com/sun/…. (dag/natt m.m. för Piteå, april 2004. Anm: i grafen måste man välja dag (14 april) genom att dra och låsa dagväljaren).
smhi.se/data/meteorologi/ladda-ner-meteorologiska-observationer. (temperatur, nederbörd, nederbördstyp, m.m. Väljs under “Välj parameter”).
– Samt några dokument ur förundersökningen.


I kommande inlägg granskas ev. de nya uppgifter som framkom i senaste utredningen.

Rånmordfriade Linna: “Hur visste Nils…?”

I sin bok “Besökaren” ställer Kaj Linna frågan “Hur visste Nils att jag inte hade åkt till Stockholm?” (Med anledning av att Linna i sista stund hade skjutit upp Stockholmsresan, och att Nils skyllde rånmordet på Linna). Här är svaret.
[Uppdaterad 5 juli 2019]

Innehåll:
Inledning. Så visste Nils. Nils “enorma risk”. Vad Linna tror om Nils och Bertil. Oturlistan. Källor.

I oktober 2018, drygt ett år efter frikännandet, utkom Kaj Linna med boken “Besökaren”. Där frågar sig Linna bl.a. “Varför skyller Nils på mig?”, och “Hur visste Nils att jag inte hade åkt till Stockholm?”

Linna berättar om fängelsetiden men också om sina bekanta Nils* och Bertil* som liksom Linna haft mer eller mindre tvivelaktiga säljkontakter med bröderna Roger och Sune Lindberg (som enligt boken då benämndes “mjölkkor” eftersom de var superlätta att sälja till, att mjölka på pengar).

Nils var det huvudvittne som tillsammans med indicier fick domstolen år 2004* att döma Linna till livstids fängelse för mord och grovt rån (i Kalamark) samt stöld (i Arjeplog). Nils vittnade att Linna haft rånarplaner mot bröderna Lindgren, och att Nils försökt avstyra detta bl.a. genom att erbjuda pengalån till Linna. Detta förnekades av Linna som hävdade att Nils ljög.

År 2016 sökte Linna resning för mordet och rånet, men inte för stölden.
År 2017 frikändes Linna från mordet och rånet. Trovärdigheten hos huvudvittnet Nils hade försvagats eftersom det framkommit i media att Nils i tidigare vittnesmål ljugit om en resa, därför att han inte ville berätta för polisen att han varit i Piteå för att köpa “godsaker” (knark).
Linna är inte frikänd från stölden i Arjeplog, men slipper straff för det brottet eftersom domstolen 2004 inte utdömde någon påföljd separat för stölden (som kan ge max 2 års fängelse).
Linna fick ett skadestånd på 18 miljoner kronor.

För att förstå det hopplösa läget då Linna dömdes 2004, en kort översikt:

  • Linnas bostad låg cirka 1,5 timma norr om brottsplatsen i Kalamark nära Piteå. Den tiden omfattar bilfärd samt promenad genom skogen från en p-plats ett par kilometer från brottsplatsen.
  • Linna hade planerat en resa till Stockholm den 13 april (efter påsk), men den kvällen ändrat sig och stannat hemma.
  • Kl. 18.12 den 14 april avslutade Linna ett samtal i sin fasta hemtelefon. Han ringde till Nils kl. 17.34 och kl. 18.01, samtalen varade 18 respektive 11 minuter.
  • Cirka kl. 19.40 såg offrens granne benen på nån som kröp in genom en lucka i ladugården, men grannen vidtog ingen åtgärd. Benen tillhörde troligen GM (gärningsmannen).
  • Omkring kl. 20 gick Roger ut i ladugården, där han blev nedslagen. Medan GM tycks inväntat att det skulle mörkna utomhus, så hölls Roger tyst och stilla med slag, tejp, snöre och tunga fodersäckar. Roger dog av sina egna uppkastningar (kvävning, han var tejpad för munnen) och av våld mot huvudet.
  • Mellan kl. 21 och 21.30 kom GM in till Sune i boningshuset och var där en kort stund. Rånbytet blev endast ca 2.500 kr. Därefter tog GM brödernas bil till nämnda p-plats.
  • Linna uppgav att han påbörjade sin resa till Stockholm vid 22-tiden.
  • Kl 23.14 till 23.16 användes Linnas mobiltelefon vid Skellefteå (ca 7 mil söder om Piteå). Dessförinnan hade Linnas mobil varit avstängd hela kvällen. Han ringde tre gånger till Nils, som inte svarade. En timma senare, strax efter midnatt den 15 april, ringde Nils till Linna men fick inget svar eftersom Linna hade stängt av mobilen igen.

Så såg det ut ur domstolens perspektiv år 2004. Enligt domstolen hade Linna inget alibi mellan kl. 18.12 och 23.14. Och denne Nils vittnade emot Linna. En del av Nils uppgifter bekräftades av flera vittnen. Indicier pekade mot Linna. Han förnekade all inblandning i rånmordet.

Linnas förklaringar till telefonsamtalen och påringningarna ovan skilde sig från Nils förklaringar. Enligt Linna pratade de om att han skulle låna Nils bostad i Stockholm. Enligt Nils var samtalsämnena att han skulle låna ut pengar till Linna vid ett möte vid midnatt utanför Piteå, att Nils försökte avstyra att Linna gjorde något mot bröderna Lindberg.
Linna förnekade Nils uppgifter om rånarplaner och att de hade stämt möte vid midnatt för pengalån, så som Nils påstod.

År 2017 frikändes Linna från rånmordet, och man undrar nu: Ljög Nils för att sätta dit Linna? I så fall, varför? För att rädda sig själv? Eller för att han misstänkte Linna?

Så visste Nils

Svaret på den inledande frågan “Hur visste Nils att jag inte hade åkt till Stockholm?” framgår ovan. Dvs på mordkvällen vid 18-tiden hade Linna ringt från sin hemtelefon till Nils och samtalat i en halvtimma. Nedan tar vi en närmare titt.

Linna anser att Nils tog “en enorm risk” som skyllde på Linna. Det tas upp flera gånger i boken:

  • “Varför skyller Nils på mig? Han har ju inget att tjäna på det men tar däremot en enorm risk.” (Ur kapitel 19).
  • “Vad har Nils för anledning att skylla på mig? […] Det borde ha inneburit en enorm risk att peka ut mig på det sättet. (Ur kapitel 31).
  • “[…] varför Nils skyllde på mig? Vad fanns det för anledning till det? Han tog ju en enorm risk. Tänk om jag skulle ha ett alibi. Eller, vilket i och för sig är samma sak, om jag faktiskt hade åkt till Stockholm den där kvällen när vi träffades i Älvsbyn den 13 april. Dagen före mordet. Hur visste Nils att jag inte hade åkt till Stockholm?” (Ur kapitel 16).

Linna ringde alltså till Nils på kvällen den 14 april. Kanske har Linna glömt den detaljen, det var ju femton år sen.
Men förutom att Nils visste att Linna inte hade åkt till Stockholm ännu, så visste Nils också att Linna föredrog att köra nattetid vid långresor. (Det framgår i förhör med Nils).
Så när Nils hade telefonkontakt med Linna vid 18-tiden den 14 april så visste han att Linna var hemma, och troligen inte skulle resa förrän framåt natten.

Utifrån denna kunskap skulle Nils ha kunnat medverka till att rånet utfördes ett par timmar efter telefonsamtalet med Linna, och hoppas på att det inte dök upp nåt alibi för Linna under kvällen, och sen hitta på en historia om Linna för att lägga skulden på honom.
Det var i så fall sannolikt inte Nils själv som begick rånmordet, utan istället en kumpan. (Eftersom Nils inte passar in på Sunes beskrivning av den maskerade rånaren. Nils var dessutom ganska storväxt och skulle svårligen ta sig in genom den lilla luckan högt upp i ladugårdsväggen. Nils hade även alibi från sin far och syster).
Nils kumpan kan varit t.ex. “Bertil”, även om Bertil ansågs ha vittnesalibi. Brottsoffret Sune sa inledningsvis till polisen att den maskerade rånaren var Bertil, men ändrade sig senare.

Eller så var Nils inte alls involverad i brottet, men misstänkte att Linna var gärningsmannen.
Och att Nils därför, utifrån sina kunskaper att Linna varit hemma den 14 april, vävde ihop en historia för att sätta dit Linna. I nåt slags missriktat försök att hjälpa rättsväsendet på traven.

En tredje hypotes är att Nils och Linna planerade brottet tillsammans, men att rånet gick snett (Rogers död) och att Nils därför “räddade” sig själv genom att ljuga och sätta dit Linna (som då hade att välja mellan att gola (tjalla) eller hålla tyst och förneka). Vilket hade varit en enorm risk för Nils. Inledningsvis förekom i media (felaktiga) uppgifter om att gärningsmannens DNA hittats, vilket också kan gett Nils kalla fötter.
Den hypotesen förkastar vi dock eftersom Linna är frikänd och ska betraktas som oskyldig. (I och för sig kan alla hypoteser förkastas av det skälet om de inte omfattar nån som f.n. är dömd för det brottet).

Problemet med ovanstående hypoteser är att Nils i så fall måste ha fått flera andra att ljuga, personer som har bekräftat Nils uppgifter, hört hans telefonsamtal, m.m. Det kan inte varit helt lätt att ro iland en sådan komplott.

Linna frågar sig “Varför skyller Nils på mig?”. Svaret kan finnas i hypoteserna ovan, som utgår ifrån att Nils ljög på ett eller annat sätt. Om man istället utgår från att Nils talade sanning så blir hypotesen förstås en annan.

Nils “enorma risk”

Linna upprepar i boken att Nils tog “en enorm risk” som ljög, därför att Linna skulle kunna haft ett alibi. (se citat ovan). Men huruvida det var en “enorm” risk beror ju på vad skälet till lögnen var, och om det hade framkommit fler uppgifter i polisutredningen än vad det gjorde.

Nils, Bertils och andra personers uppgifter lämnades i polisförhör flera månader innan Linna hade gripits. Långt innan nån visste säkert om Linna hade alibi eller inte. (Linna greps den 1 juli 2004 i Swansea).
Nils visste visserligen redan den 14 april att Linna varit hemma under mordkvällen och att han troligen inte hade rest förrän framåt natten. Men det skulle ju kunnat visa sig att Linna hade alibi från t.ex. nån bekant han träffat vid samma tidpunkt som rånmordet begicks.

Dvs när Nils lämnade sina uppgifter till polisen i april-juni 2004 så kunde Nils inte vara säker på att Linna saknade alibi.
Så var det då en “enorm risk” för Nils att skylla på Linna? Kanske inte. Även om det visat sig att Linna haft alibi och polisens uppmärksamhet hade riktats åt andra håll, så hade Nils påståenden att Linna haft rånarplaner mot bröderna knappast utgjort nåt problem för Nils. OM inget annat plötsligt hade framkommit som var till nackdel för honom, t.ex. att nån hade börjat erkänna.

Vad Linna tror om Nils och Bertil

Linna skriver att han inte tror det var Bertil som begick rånmordet (kapitel 31). Det motsägs delvis av att Linna hävdar att Bertils alibi är falskt (kapitel 29 och 31), Linna menar att Bertils pappa vittnade falskt.
Bertil lär dock haft ytterligare ett alibi, ett samtal registrerat från Nils mobil till Bertils hemtelefon (kl. 21.05 till 22.17), vilket inte tycks nämnas i Linnas bok.

I boken uttrycker Linna förstås stora tvivel om Nils eftersom hans vittnesmål fällde Linna. Han frågar sig själv flera gånger “Varför skyller Nils på mig?” men Nils pekas inte direkt ut som involverad.

Våren 2019, ett halvår efter boken, gjordes en dokumentärfilm* och en poddintervju* där Linna är mycket tydligare än i boken.
I filmen visas bl.a. ett gammalt klipp från fängelsetiden där Linna säger “Nils VET vem som gjort det här”.
I poddintervjun (vid 0.56.20) säger Linna att Nils “förmodligen vet EXAKT vad som hänt och vem som är gärningsmannen”. Linna säger att han tror att Nils sålde knark och hade berättat för nån knarkkund som saknade pengar, att det finns kontanter hos bröderna Lindberg. Dvs att Nils tipsade nån att råna bröderna. Linna säger med eftertryck att “Det är så det går till”, som att det är självklart.

Här kan man lägga märke till att Linnas teori om Nils och Kalamarkmordet LIKNAR åklagarens gärningsbeskrivning (2004) för inbrottsstölden i Arjeplog år 2000.
Dvs att Nils förmedlade information om en förtjänstmöjlighet, men att Nils själv inte deltog i brottet.

Anm: Nils fälldes också, liksom Linna, för stölden i Arjeplog. Påföljden för Nils blev bara villkorligt och dagsböter eftersom han inte ansågs ha utfört själva inbrottet och stölden, utan endast berättat för Linna om butikens säkerhetsanordningar (vilket Nils förklarade med att Linna sålde larmanordningar).

Oturlistan

Linna hade mycket otur år 2004, det framgår av följande sammanställning.

  • OTUR att Linna i sista stund flyttade fram sin planerade Stockholmsresa en dag.
  • OTUR att hans Stockholmsresa påbörjades en timma EFTER brottet.
  • OTUR att han använde sin fasta hemtelefon vid 18-tiden istället för något senare (en halvtimma senare hade räckt).
  • OTUR att han hade stängt av mobiltelefonen fram till 23-tiden. Om den varit påslagen under kvällen så kunde han haft alibi om t.ex. nån hade ringt honom och polisen därmed kunnat visa att Linna befann sig långt från mordplatsen vid tidpunkten för brottet.
  • OTUR att han i utlandet blev bestulen på sin mobiltelefon. I annat fall hade det möjligen kunnat visas att mobiltelefonen innehöll data* som stärkte hans oskuld.
  • OTUR att spåren efter gärningsmannen motsvarade skostorlek 43. OTUR att den maskerade gärningsmannen talade “ren svenska”. Om rösten haft dialekt eller brytning så hade det pekat åt annat håll.

Det kunde varit tillräckligt att en endaste av ovanstående punkter sett annorlunda ut så hade det inte blivit några tretton år bakom galler.

* Källor

– Bok “Besökaren” (undertitel “Mina 13 år bakom galler”), av Kaj Linna och Theodor Lundgren, oktober 2018.
– Film (dokumentär), 26 maj 2019, “Kaj Linna – mannen som aldrig gav upp”:
svtplay.se/…/kaj-linna-mannen-som-aldrig-gav-upp.
– Poddintervju “Kaj Linna, Oskyldigt Dömd i 13 År”, 30 april 2019, 1 tim 56 min, Framgångspodden:
youtube.com/watch?v=Xg6EkxSwDcI.

* Data i mobiltelefon: kan lagras i telefonens inbyggda minne och/eller på SIM-kortet.
* Nils och Bertil ovan är fingerade namn.
* Fällande dom: tingsrätten 2004, hovrätten 2005.


Mera:
Bröderna Lindberg-fallet (Kalamark, 2004).
Den uppblåsta snusprillan.
Resningen i bröderna-Lindbergfallet.

40 miljoner i skadestånd

Kaj Linna som fick resning och friades efter nästan tretton år* i fängelse får nu 18 miljoner kronor i skadestånd, meddelade JK nyligen. Det är skattefritt.
[Uppdaterad 6 april 2018]

För en löntagare motsvarar* 18 miljoner kr i fickan för den tiden en bruttoinkomst på cirka:

255.000 kr i månadslön.
– 3,1 miljoner kronor i årslön.
– 39,8 miljoner kronor totalt efter 13 år.

En hyfsad lön för att göra ingenting, om de tretton åren med starkt begränsad rörlighet hade varit frivilliga. Exempelvis om Linna hade ljugit medvetet och angett sig själv… om Linna hade erkänt mordet på Roger Lindberg… och om Linna själv hade levererat flera uppgifter som pekade på att han var skyldig… om Linna i domstol hade strävat efter att fällas för mord… och om Linna hade författat och publicerat en bok där han berättade om mordet…
Om Linna hade gjort allt detta och efter 13 år avslöjat att han ljugit om alltihop, och då fått x miljoner i skadestånd. Då hade det varit en ganska bra affär för honom.

Men så är inte fallet, Linna nekade från första början och dömdes mot sitt nekande. I motsats till en annan morddömd som också friades efter många år, se nedan.

Riksåklagarens uppmuntran till ljug

Riksåklagaren verkar uppmuntra svenskarna att ljuga inför rättsväsendet. Det är kontentan av riksåklagarens uttalande förra månaden om författaren Sture Bergwall som liksom Linna var frihetsberövad många år. Men som i motsats till Linna var det av egen vilja, enligt Bergwalls egna uppgifter. Riksåklagaren tycker att staten ska ta fulla ansvaret, trots att Bergwall själv i efterhand har uppgett att han ljög medvetet och att han anser sig ha ansvar i det hela.

Det är JK som beslutar om skadestånd. Vad som var anledningen till att riksåklagaren formellt framförde sin åsikt till JK framgick inte.
Hur som helst, om DU kära läsare som aldrig mördat nån känner dig manad att med lögner och tricks bli dömd och berömd under det kommande decenniet, för att därefter få ett fett skadestånd, då tycks du ha nuvarande riksåklagarens fulla stöd.

(Förtydligande: ovanstående stycke om RÅ har inget att göra med Kaj Linna eller bröderna Lindberg-fallet).

Bakgrund till skadeståndet

Hur ser egentligen bakgrunden ut till Linnas skadestånd? Här är en sammanfattning.
Linna dömdes år 2004 av tingsrätten till livstids fängelse för:
– mord och grovt rån hos bröderna Lindberg i Kalamark år 2004,
– och för inbrottsstöld i en Konsumbutik i Arjeplog år 2000.
Domen överklagades till hovrätten utan framgång för Linna.
Bevisningen bestod av vittnesmål (som påstod sig ha indirekta uppgifter om brottet) och av indicier.

Linna sökte resning åren 2006 och 2010 utan framgång.

I december 2016 beviljade HD resning eftersom huvudvittnet hade ändrat sin berättelse. Linna hade då sökt resning för mordet och rånet, men inte för inbrottsstölden.

Den 2017-06-15 friade hovrätten Linna från åtalet för mord och grovt rån. (Han släpptes fri redan två veckor tidigare, i väntan på domen).
När det viktigaste beviset (huvudvittnet) sjönk i trovärdighet så nådde inte totala bevisningen längre upp till fällande dom. Dessutom bestod bevisningen av indicier som var för sig kan minska i bevisvärde om något av de övriga bevisen minskar i värde.
Hovrätten säger att “Det saknas bevisning som direkt binder Kaj Linna till de åtalade gärningarna.”. Och angående diverse indicier: “…kan inte sammantagna sägas bilda ett mönster som har något större bevisvärde i skuldfrågan.”

Gällande inbrottsstölden, som han alltså inte friades från, så tycks PÅFÖLJDEN för det brottet så att säga ‘försvinna’ enligt följande:
– Den typen av brott kan ge fängelse i högst två år.
– Men, någon påföljd har aldrig ådömts för det brottet eftersom det bakades in i livstidsdomen gällande mord och grovt rån.
– Eftersom det gått mer än 15 år sedan det brottet begicks (år 2000), så får man i efterhand inte ådöma någon påföljd.

Linna får därför ingen påföljd för inbrottsstölden. Och det är anledningen till att man inte räknar bort detta (högst 2 år) från de cirka tretton åren han totalt varit frihetsberövad och som han nu får skadestånd för.


* KL satt fängslad tiden 2004-12-29 (tingsrättsdomen) till 2017-06-15 (friande hovrättsdomen, dock släpptes han redan den 30 maj i väntan på hovrättsdomen), samt i häkte före tingsrättsdomen 2004, vilket sammanlagt blir cirka tretton år frihetsberövad.
* Beräknad “bruttoinkomst” med reservation för ev. felaktigheter i verktyget som användes: ekonomifakta.se/…/Rakna-ut-din-skatt (kommun Älsvbyn, födelseår 1962, inga övriga inkomster).
Och beräkningen gäller utifrån dagens (år 2018) skattesatser och regler, resultatet kan avvika från en noggrannare beräkning för de tretton åren.
18 miljoner skattefritt fördelat på 13 år blir 115.385 kr i månaden, vilket enligt ovan motsvarar en bruttolön på 255.000 kr per månad. (Det blir 55 % i kommunal + statlig inkomstskatt).

Den uppblåsta snusprillan


En tillbakablick på turerna kring ett DNA-spår i en snusprilla från en okänd person. Gällande rånmordet hos bröderna Lindberg i Kalamark utanför Piteå år 2004.
Spåret redovisades inte i utredningen vilket rätteligen kritiserades. Men, media menade också (felaktigt) att snusspåret var tungt vägande till den morddömde KL:s fördel:

  • Dagens Nyheter 2009-02-02: “DN har nu fått fram att det fanns dna-spår i snus som hittats på brottsplatsen, spår som inte stämmer på Kaj Linna och som heller inte fanns med i utredningen.”
  • Aftonbladet 06 maj 2010: “Ytterligare en omständighet talar starkt för en ny rättegång. I förra förundersökningen fanns en snusprilla som hittades i anslutning till brottsplatsen.”

Vad som inte framgick i media ovan var bl.a. följande:
VAR på “brottsplatsen” snusprillan hade hittats. Och att det gick två dagar innan brottet upptäcktes.
Att det var ett stort område, en bondgård där offren återfanns i två av husen (bostaden och ladan). Polisen hade spärrat av en area på 300×300 meter.
Att gården även användes som genomfart av en granne som bodde en bit nedanför gården.

Senare framkom att snusprillan hittats utomhus på gårdsplanen där även grannen passerar på väg till/från sin bostad.

Brottet skedde på onsdag kväll och upptäcktes inte förrän på fredag. Snusprillan kan hamnat där före brottstillfället, eller senare på onsdagen, eller någon gång under torsdagen, eller på fredagen.

Prillan kan ha kommit från någon bekant till bröderna Lindberg, eller från någon annan som haft ett (legitimt) ärende till gården, t.ex. brevbärare, försäljare, hemtjänstpersonal, hantverkare m.fl.
Eller från grannen, eller från någon av grannens bekanta som besökt grannen. Eller från någon annan person som haft något ärende till grannen.

Att DNA i denna snusloska INTE matchade den dömde KL eller annan känd person innebär att den var irrelevant för både KL och fallet. Det fanns för många möjliga personer som kan ha slängt prillan på gården. DNA-spåret i prillan var varken till fördel eller nackdel för KL. Den var ett värdelöst spår i det sammanhanget.

Men det ansåg inte media och inte heller KL:s advokat som 2010 hos högsta domstolen ansökte om resning med snusprillan som ett av argumenten. HD ansåg dock att prillan inte visade något mer än att en annan person än KL befunnit sig på gården vid någon tidpunkt.
(Om snusprillan istället hade hittats inomhus, vid något av offren, eller om dna-profilen hade matchat någon av de kända/okända personer som finns i polisens dna-register, då kunde prillan varit till KL:s fördel).

I KL:s resningsansökan 2016-2017 (nu pågående ärende) sägs inte ett ord om snusprillans DNA-spår. Däremot nämns snus som hastigast (“Snus funnen på platsen”) vid jämförelse med ett annat mord sju år senare på en gård i andra änden av landet, i Alingsås.
Så ännu har luften inte helt gått ur den snusprillan.

Uppdatering 2017-05-03: i den nya förundersökningen (som föranleddes av resningsansökan) analyserades snusprillan närmare och visade sig tillhöra en ambulanssjukvårdare, dvs inte en alternativ gärningsperson.
Nu har alltså luften helt gått ur snusprillan.

Resningen i bröderna-Lindbergfallet

Första sidan i resningsbilagorna handlar om restiden mellan bostad och brottsplats. Här tittas närmare på detta samt lite till.

Resningsansökan från morddömde KL (Kaj Linna) gällande bröderna-Lindberg-fallet ifrågasätter flera av indiciebevisen, framför allt trovärdigheten hos det vittne Nils* – en manlig bekant till KL – som 2004 bland annat uppgav att KL hade pratat om att råna bröderna Lindberg.
Då en journalist nyligen intervjuade Nils lär han ha avvikit i vissa detaljer från vad han uppgivit tidigare. Det kan förstås bero på att det förflutit över tio år sedan dess, vilket kan påverka detaljminnet. Eller att det är så som resningsansökan vill visa, att Nils ljög år 2004.

Och det finns invändningar mot den inför domstolen redovisade analysen av telefonaktiviteter kring mordkvällen, som bland annat stärkte Nils uppgifter och ansågs ge alibi åt KL:s bekant Bertil* som inledningsvis var misstänkt.
I resningsansökan antas även, i analysform, att rånmordet på bröderna Lindberg (år 2004) utfördes av samma gärningsperson som vid rånmorden sju år senare i Långared (2011) i Alingsås (115 mil från Piteå).

Ovanstående och flera andra av uppgifterna i resningsansökan finns inte möjlighet att titta närmare på här (hela underlaget ej tillgängligt eller för tidsödande). Däremot är uppgiften om restiden lättare att blicka närmare en stund på.

Restid bostad – brottsplats

I resningsansökans första bilaga sidan 1 ifrågasätts att KL kan ha hunnit ta sig till brottsplatsen på den tid domstolarna utgick ifrån. Frågan är:
kan KL hunnit till brottsplatsen på under 1 timma och 28 minuter?

Det är två transportsträckor. Först med bil från bostaden till Kalahattens p-plats. Därefter till fots 1,9 km från p-platsen till ladan (se tidigare inlägg). Promenaden 1,9 km bör kunnat genomföras på under 25 minuter vid någorlunda hurtig takt. När polisen provgick i “ganska lugn takt” tog det 28-29 minuter inklusive hämtandet av träregeln/påken i virkesförrådet vid ladan. (På barmark kan 1,9 km avverkas på mindre än tjugo minuters promenad). Domstolarna räknade med 28 minuter.

Dvs, om bilfärden från bostad till p-platsen kan göras på under sextio minuter så blir svaret jakande på ovanstående fråga.

Bild ovan: karta med enbart de största vägarna i området, väg 94, 374 och 373.
KL:s bostad låg i Södra Vistträsk 34. Brottsplatsen (bröderna Lindbergs gård) låg i Kalamark 30. Bilfärden gick till Kalahattens p-plats som ligger en kilometer bilväg öster om brottsplatsen.

Utöver vägarna ovan finns det flera andra alternativ att ta sig till brottsplatsen. (De vägarna är inte utsatta på kartan ovan). T.ex. via byn Koler som lär varit den väg polisen provkörde på 65 minuter. Domstolarna antog att det var möjligt att köra sträckan fortare om man överskrider hastighetsgränserna.

KL:s egna uppgifter avslöjar fortkörning

KL uppgav att han lämnade sin bostad Södra Vistträsk 34 vid 22-tiden den 14 april (mordkvällen), och körde söderut genom landet för en tidigare planerad resa till Stockholm. (Han skulle egentligen åkt kvällen innan men hade ändrat sig). Bilfärden tycks gått via väg 94, väg 374 och vidare från Piteå på E4:an.

Polisen tog reda på att KL:s mobiltelefon hade använts kl 23:14 i Skellefteå, cirka 15 mils bilväg söderut från Södra Vistträsk 34. Det innebär att KL tillryggalade 15 mils bilfärd på 74 minuter. Det motsvarar en medelhastighet på 122 km/tim.

Eftersom ca hälften av den sträckan var motorväg så delar vi upp beräkningen på vanlig väg och motorväg. Fram till Piteå är det 7,6 mil “vanlig” väg, och från Piteå till Skellefteå 7,9 mil motorväg.
Om KL t.ex. höll en snittfart på 140 km/tim på E4:an, dvs rejält över hastighetsgränsen, så tog den sträckan 34 minuter.
Det innebär att sträckan till Piteå på “vanlig” väg tog 40 minuter. Vilket motsvarar en medelhastighet på 114 km/tim från bostaden till Piteå, en vägsträcka där merparten av hastighetsgränserna är 90.

Ovanstående indikerar att KL gärna ligger 20-30 km/tim över hastighetsgränserna. Det framgår också i förhör med KL då han själv uppskattar körtiden från hemmet till Skellefteå till “kring en timme” (förhör dnr K7008-04, sid 13).
Även i andra förhör framkommer att han inte håller hastighetsgränser. (Något han för övrigt delar med undertecknad, oops).

Svaret på frågan

På väg 94, väg 374 och E4:an tycks det inte varit några problem att köra långt över hastighetsgränserna trots att det fortfarande var vinter. På mindre vägar kan väglaget varit mindre lämpat för höga hastigheter.
Flera alternativa vägsträckor mellan bostad och brottsplatsen följer delvis nämnda väg 94 och 374. T.ex. följande sträckning strax väster om Piteå:

Bild ovan: ett av vägalternativen, 79,9 km (till Kalahattens p-plats), med relativt långa raksträckor.
Tidsangivelsen i kartan är Googles, som synes beräknat ur en låg snitthastighet. Om man istället tillämpar den snitthastighet som erhålls ur KL:s egna uppgifter, t.ex. 114 km/tim, så kan den sträckan avverkas på 42 minuter. Dvs långt under en timma. Sänker vi snitthastigheten till 90 km/tim så tar resan 53 minuter. T.o.m med snitthastigheten 80 km/tim hinner vi fram strax under en timma.

Så svaret på frågan blir ett klart JA. Det går att ta sig från bostad till brottsplats på kortare tid än 1 timma och 28 minuter (bilfärd + promenad).

Övriga vägalternativ ger liknande möjlighet med högre snitthastighet än laglydig körning. Några exempel på vägsträckor (till p-platsen 1 km före bröderna Lindbergs gård). Den kortaste är 63,2 km, den längsta 92,7 km:
– Väg 94 och 374 och via Piteå: 92,7 km. Mycket raksträckor.
– Väg 94 och 374 men inte via Piteå: 79,9 km. Mycket raksträckor.
– Storsund-Koler-Åträsk-Lillpite: 76,0 km.
– Storsund-Åträsk-Lillpite: 63,2 km.
– Väg 94-Granträsk-Lillpite: 74,5 km.
– Storsund-Koler-Långträsk-Fagerheden: 90,4 km.
Väg 94 och 374 hade möjligen bättre vinterväghållning, och de är rakare, och något bredare (t.ex. 7 meter istället för 6 m).

Slutord

Ovan granskades resningsansökans uppgift om restiden. Resultatet blev att man hinner till brottsplatsen inom den utsatta tiden om man gillar att köra fortare än hastighetsgränser.

De övriga och viktigaste uppgifterna i resningsansökan granskas just nu av åklagare, och resultatet av det lär komma inom några veckor.

En fundering som lagts fram här tidigare på bloggen är att om man tillräckligt noggrant granskar en valfri utredning och tillhörande fällande morddom där bevisningen utgörs enbart av indicier, och om medievindar blåser åt det friande hållet, så kommer en förnyad bevisvärdering att hamna på rimligt tvivel. Även om inga direkta felaktigheter upptäcks (som t.ex. att ett vittne har ljugit eller att bevis har manipulerats).
Få se var det landar i det här fallet.


*Nils och Bertil ovan är fingerade namn.

Bröderna Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)

Om mordet på Roger Lindberg och misshandeln av hans handikappade bror Sune, i byn Kalamark utanför Piteå år 2004.
Uppdaterad 9 januari 2017

Bröderna-Lindberg-fallet (“Kalamarksmordet”) är åter aktuellt sedan den morddömde KL (Kaj Linna) beviljades resning av Högsta domstolen som beslutade att fallet ska prövas på nytt av hovrätten. Åklagaren har begärt anstånd till den 20 februari (2017) för att besluta om åtalet mot KL ska läggas ned i brist på bevis eller om det ska bli ny rättegång.
Detta inlägg handlar främst om brottet, brottsplatsen och brottsoffren.

Bröderna Roger och Sune Lindberg, 59 respektive 57 år, bodde på gården Kalamark 30, i byn Kalamark drygt ett par mil väster om Piteå. Roger tog hand om sin bror Sune som var handikappad efter en stroke.

Gården bestod bl.a. av ett bostadshus och en ladugårdsbyggnad (innehållande några getter, höns och kaniner).

Bild ovan: dåtid, sett från gårdens norra sida.

Bild ovan: flygfoto, nutid. Gårdsplanen används också som genomfart av en granne som hade sitt hus ca hundra meter söder om bröderna Lindbergs gård (utom synhåll från gården).

Framåt skymningen onsdag kväll den 14 april 2004 kom bröderna hem vid 20-tiden efter att ha varit på besök hos vänner.

En stund dessförinnan, ca kl 19:40, hade grannen sett benen på en person som krupit in i ladan genom en liten öppning eller glugg i väggen. Grannen befann sig då ca tjugo meter från ladan (till vänster strax utanför bilden nedan), på vägen ned mot sitt hus. Han hade avlett smältvatten från vägen med en spade, arbetat sig uppåt mot gården och tycks varit klar när han råkade göra sin iakttagelse.
När grannen kom hem några minuter senare berättade han för sin fru, men de tyckte det var för sent att ringa bröderna och undersöka saken närmare.

Brottet upptäcktes inte av utomstående förrän två dagar senare, fredag 16 april vid tiotiden, av hemtjänsten.

Sune hittades i bostadshuset, på köksgolvet, bunden med balsnöre. Han hade blivit slagen i huvudet av en maskerad man med träpåk (en 1,2 kg:s träregel).

Roger hittades liggande död i ladan, slagen, bunden, tejpad och övertäckt. Han hade tillfogats dödliga skador i huvudet, troligen strax utanför ladan då han försökt fly. Han hade fått minst åtta slag i huvudet. Dessutom hade han flera meter tejp virat hårt runt huvudet över munnen. (45 och 50 mm:s packtejp). Armarna var bakbundna med balsnören och tejp. Benen var sammanbundna med balsnören och tejp. Huvud och kropp hade täckts med 30-kilos hönsfodersäckar. Ovanpå detta en presenning, regnrockar samt en uppochnedvänd skottkärra.
Döden antas orsakats av kvävning av sina egna uppkastningar och av skallskador.
59-årige Roger vägde bara 48 kg, 1,66 lång, kunde troligen inte ge mördaren mycket motstånd.

Mördaren hade tagit brödernas kontanter som fanns i bostadshuset, drygt ett par tusen kronor.

När polisen kom till platsen på fredagen var det “strålande solsken med full snösmältning. Det är blött och gyttjigt på många ställen kring byggnaderna på jordbruksfastigheten. Snösmältningen är så kraftig att förhållandena ändras på några timmar.” (ur Undersökningsprotokollet* 2004).

På kvällen två dagar tidigare, vid brottstillfället, var det dock skarsnö, enligt grannen: “Det var ett hållbart skartäcke på snön den här kvällen. Möjligen på något ställe, exempelvis under träd, kunde man trampa igenom snön.” (Ur hovrättsdomen* 2005).

Sunes minnesbilder

När bröderna kommit hem på onsdagkvällen “vid åttatiden” hade Roger gått ut till ladugården för att ge djuren mat, som han brukade göra på kvällarna. Sune hade lagt sig ovanpå täcket på sängen. Vid kl 21 – 21.30* hade den maskerade mannen kommit in och sagt “Lägg dig, var är kassaskåpet”. När Sune svarade att han inte visste sade mannen “Ser du, det är blod på den här träpåken, mer blod ska det bli, var är kassaskåpet”. Mannen slog Sune i huvudet, lade en kudde över, band hans händer och fötter med balsnöre, slängde några täcken över honom som för att dölja honom.
Sune hörde hur mannen drog ut lådor och skåp och sedan hur ytterdörren smällde igen.

Sune försökte stiga upp men föll. Han försökte ringa med den fasta telefonen men den var “död”, och han klarade inte heller att nå det larm som fanns monterat på väggen. Han lyckades krypa ut till köket och blev liggande där till fredag morgon då hemtjänsten hittade honom.

Sune uppgav bl.a. följande om mannen som hade misshandlat honom:

  • Hade ingen pitedialekt, pratade “ren svenska”.*
  • Maskerad “med något som liknade en “rånarluva”.
  • Han var “lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.*
    Dock, inledningsvis uppgav Sune att längd och kroppsbyggnad liknade mannen AH som bröderna tidigare hade köpt ett kassaskåp av (och tycks ha blivit lurade på priset). Anm: f.n. är det oklart vad AH hade för längd och kroppsbyggnad.
  • Rösten liknade mannen AH (se ovan).
    Dock, när AH:s röst senare spelades upp för Sune så kände han inte igen rösten.

Sune berättade också att han och Roger aldrig brukade förvara mer än ca tvåtusen kr i bostaden, övriga pengar hade de på banken. De kontanter som de hade hemma förvarades i ett fack i kassaskåpet. Det fanns även ca 500 kr i en ask, från försäljning av fiskekort. Dvs mördaren fick med sig uppåt 2.500 kr.

Angående balsnöre och tejp: enligt utredningen hängde den typ av snöre “på många ställen i ladugården och i höskullen som är belägen ovanpå. Snörena är av den typ som brukas vid buntning av höbalar.” Och enligt Sune “kan paketeringstejp ha funnits i ladugården. Den har använts för att laga trasiga fodersäckar.”

* Tidpunkten för överfallet på Sune bekräftades av larmanordningen som sattes ur funktion då mördaren drog ut telefonsladden och/eller elkabeln (exakt orsak tycks inte kunnat fastställas). Man kunde konstatera att detta skedde mellan kl 21.05 och 21.30.

Gluggen i ladan

Bild ovan, röd pil: gluggen, en bit ovanför taket till ett utedass (som troligen inte användes längre). Innanför gluggen fanns en höskulle. Gluggens öppning var ca 44 cm bred och 26 cm hög. I gluggen fanns en träregel som inkräktade på utrymmet: “Observera att träregeln till höger avsevärt försämrar möjligheten att forcera öppningen.” (ur förundersökningen*).

Bilder ovan: efter att figuranten (polis) klättrat upp på utedassets tak, så lirkar hon sig in genom gluggen med huvudet först. På insidan behöver hon nästan stå på händer för att ta emot sig mot höskullens golv. Men akrobatiken slutar inte där. Från höskullen behöver man sedan hoppa ned till ladans golv genom en hölucka vars öppning befinner sig två meter ovanför ladans golv.

Det sättet att ta sig in i ladan krävde alltså att personen ifråga hade en viss vighet och inte var alltför rund eller bred.

Skospåren till gården

På fredagen påträffades Roger Lindbergs ljusröda bil på Kalahattens p-plats, ca en kilometer bilväg från gården. (Även kallad “p-plats Eliasleden”). Förbi p-platsen löper Eliasleden med skoter- och skidspår. I snön hittade polisen skoavtryck som följde Eliasleden ca 800 meter söderut och sedan vek av från Eliasleden mot Lindbergs gård.

Bilder ovan (karta och flygfoto nutid): gulprickade linjen visar ungefär sträckningen där skoavtrycken hittades mellan Eliasleden och gården.
Totala gångsträckan, från Kalahattens p-plats, 800 meter längs Eliasleden och sedan till gården, lär vara ca 1,9 kilometer.

En del av skoavtrycken var genomtrampningar där skarsnön inte hade hållit. Nära gården fanns ett öppet virkesförråd med samma typ av fyrkantiga träreglar som den påk som mördaren hade använt och som hittades i bostadshuset. Fyrkantiga spår i snön tydde på att påken/träregeln hämtades från virkesförrådet.

Mördarens skostorlek

Längden på de skoavtryck som hittades mellan p-plats och gård var ca 32 cm, men mätningarna gjordes som sagt två dagar efter brottstillfället och det var “strålande sol med full snösmältning” (se ovan). Vid sol och värme flyter ett skoavtryck ut på ytan.
Liknande kunde iakttas gällande spåren i snön efter den fyrkantiga träregel som hade använts som påk. De spåren var 6,5×6,5 cm, den hittade träregeln var 5×5 cm (enligt undersökningprotokoll*).

Det innebär att skoavtrycken vid brottstillfället troligen var något kortare än 32 cm, t.ex. mellan 30 till 31 cm. Yttre skolängd 30-31 cm motsvarar ungefär skostorlek 43, det varierar beroende på skotyp, modell och tillverkare. Mördaren hade/har alltså troligen skostorlek 43 eller 44.

Skospåren vid Rogers bil på p-platsen

På fredag 16 april vid 12-tiden, två dagar efter mordet, påträffades alltså Rogers ljusröda Opel på Kalahattens p-plats. Olåst och med nyckeln i tändningslåset. Ett vittne uppgav att hon sett bilen där på onsdag 14 april strax före kl 21:30. Mördaren hade sannolikt kört bilen dit direkt efter att han lämnat Sune i bostadshuset, för att hämta sin egen bil.

Bild ovan: fem skoavtryck markerade vid Rogers bil. Det är barmark på själva p-platsen. Enligt polisutredningen konstaterades följande:

  • Att avtrycken. nr 1 och 5 härrör från någon form av skidpjäxa.
  • Att det INTE finns någon överensstämmelse mellan skoavtrycken på p-platsen och övriga skoavtryck man hade hittat (i snön mellan p-platsen och ladan, samt på gården).

Att inget av de fem skoavtrycken överensstämmer med de andra man hittade kan tyda på att de som avsatt de funna skoavtrycken på p-platsen inte har med mördaren eller mordet att göra. De spåren kan vara avsatta av t.ex. besökare till Kalahattens naturområde, eller av nyfikna förbipasserande.
Bilen parkerades där på onsdag kväll, möjligen på en tunt lager plogad snö, sedan dess hade det pågått snösmältning och som var extra kraftig på fredagen (se ovan).
Dessutom var bilen olåst och nyckeln satt i tändningslåset. Nyfikna personer kan alltså ha klivit i och ur bilen, och t.o.m. kört den, mellan onsdag kväll till fredag förmiddag.

Kommentar: i resningsansökan spekuleras i att spåren från möjliga skidpjäxor visar att det var flera gärningspersoner, en som gick och en som åkte skidor från p-platsen till gården.
Men förutom det som nämns ovan så tycks det i utredningen inte finnas någon uppgift om varken skidspår eller spår efter pjäxor framme vid gården. Inte heller tycks det finnas något i Sunes uppgifter som antyder att det var fler än en gärningsperson.

Den vita bilen på Kalahattens p-plats

Ett vittne såg en vit bil på Kalahattens p-plats ca kl 19:45 mordkvällen den 14 april. Vittnet uppgav att det kan ha varit en combi av äldre, 1980 eller -90 års modell, japanskt märke. Troligen hade den svarta plåtfälgar och saknade navkapselskydd, enligt vittnet.
Ett annat vittne såg en vit bil på p-platsen den 11 april.
Det kan ha varit mördarens bil. Iakttagelsen den 11 april kan varit mördaren som rekognoserade.
Polisen kunde inte hitta bilen.

Några frågor

Varför dröjde det ända till efter kl 21 innan mördaren anlände till bostadshuset och Sune?
Och varför den konstiga övertäckningen av Rogers kropp i ladan, som i utredningen beskrivs inte ha syftat till att hindra upptäckt:
“Kroppen har av okänd anledning dolts väl, det har dock inte gjorts i syfte att hindra upptäckt utan av någon annan orsak. Övertäckningen av kroppen var gjord på ett iögonenfallande sätt.” (Undersökningsprotokoll K7008-04, sid 5)

Om vi antar att Roger gick till ladan efter att bröderna kommit hem vid 20-tiden, och att han konfronterades ganska omgående med mördaren. Då kan det gått till enligt följande.

Roger flyr ut genom gödseldörren, blir upphunnen strax utanför ladan och slagen i huvudet med träregeln. Indragen i ladan och lagd på golvet.
Därefter vill mördaren vänta tills det mörknar innan han fortsätter till bostadshuset.

Under mördarens väntan vaknar Roger ibland till liv och ger ljud ifrån sig eller rör sig, och för varje gång det inträffar vidtar mördaren någon åtgärd för att få tyst. Slår, tejpar, binder, lägger över 30-kilossäckar, täcker över med annat material.
Detta pågick av och till i uppåt en timma, fruktansvårt plågsamt och fasansfullt, tills mörkret lagt sig och mördaren gick över till bostadshuset.

Alternativa ben i gluggen

Det ligger förstås närmast till hands att det var mördaren som klättrade in i ladans glugg vid 19:40-tiden, och sedan väntade tills bröderna kom hem och Roger gick till ladan.

Men det skulle kunnat vara någon annan, t.ex. en unge som busade eller var på upptäcktsfärd, och som försvann från platsen några minuter senare. I så fall behöver mördaren inte kommit till gården förrän framåt 20-tiden, efter att ha anlänt till Kalahattens p-plats en stund före 19:45-tiden (då ett vittne hade sett vit bil där).

Några av ledtrådarna

  • Mördaren hade ingen pitedialekt, pratade “ren svenska”.
  • Han var “lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.
  • Skostorlek 43-44.
  • Kan ha använt en vit bil, en combi av äldre, japansk modell.
  • Kan ha träffat bröderna tidigare eller fått information av någon som kände bröderna.

Sedan tillkommer fler ledtrådar från förhör, vittnesmål, spårning av telefonaktiviteter, fingeravtryck m.m, av vilka en del har ifrågasatts i KL:s resningsansökan.

Polisen hade flera misstänkta, som kände varandra och som lär ha utnyttjat/lurat bröderna Lindberg ekonomiskt.
KL och en av hans bekanta dömdes 2004 för stöld (inbrottsstöld, bytet blev 98.000 kr) i en Konsumbutik år 2000 (ej relaterat till bröderna Lindberg). Vid samma rättegång 2004 dömdes KL på indicier och ett vittnesmål för mord och grovt rån. Mer om det i kommande inlägg.