Kategoriarkiv: 13. Bröderna Lindberg-fallet

Den uppblåsta snusprillan


En tillbakablick på turerna kring ett DNA-spår i en snusprilla från en okänd person. Gällande rånmordet hos bröderna Lindberg i Kalamark utanför Piteå år 2004.
Spåret redovisades inte i utredningen vilket rätteligen kritiserades. Men, media menade också (felaktigt) att snusspåret var tungt vägande till den morddömde KL:s fördel:

  • Dagens Nyheter 2009-02-02: “DN har nu fått fram att det fanns dna-spår i snus som hittats på brottsplatsen, spår som inte stämmer på Kaj Linna och som heller inte fanns med i utredningen.”
  • Aftonbladet 06 maj 2010: “Ytterligare en omständighet talar starkt för en ny rättegång. I förra förundersökningen fanns en snusprilla som hittades i anslutning till brottsplatsen.”

Vad som inte framgick i media ovan var bl.a. följande:
VAR på “brottsplatsen” snusprillan hade hittats. Och att det gick två dagar innan brottet upptäcktes.
Att det var ett stort område, en bondgård där offren återfanns i två av husen (bostaden och ladan). Polisen hade spärrat av en area på 300×300 meter.
Att gården även användes som genomfart av en granne som bodde en bit nedanför gården.

Senare framkom att snusprillan hittats utomhus på gårdsplanen där även grannen passerar på väg till/från sin bostad.

Brottet skedde på onsdag kväll och upptäcktes inte förrän på fredag. Snusprillan kan hamnat där före brottstillfället, eller senare på onsdagen, eller någon gång under torsdagen, eller på fredagen.

Prillan kan ha kommit från någon bekant till bröderna Lindberg, eller från någon annan som haft ett (legitimt) ärende till gården, t.ex. brevbärare, försäljare, hemtjänstpersonal, hantverkare m.fl.
Eller från grannen, eller från någon av grannens bekanta som besökt grannen. Eller från någon annan person som haft något ärende till grannen.

Att DNA i denna snusloska INTE matchade den dömde KL eller annan känd person innebär att den var irrelevant för både KL och fallet. Det fanns för många möjliga personer som kan ha slängt prillan på gården. DNA-spåret i prillan var varken till fördel eller nackdel för KL. Den var ett värdelöst spår i det sammanhanget.

Men det ansåg inte media och inte heller KL:s advokat som 2010 hos högsta domstolen ansökte om resning med snusprillan som ett av argumenten. HD ansåg dock att prillan inte visade något mer än att en annan person än KL befunnit sig på gården vid någon tidpunkt.
(Om snusprillan istället hade hittats inomhus, vid något av offren, eller om dna-profilen hade matchat någon av de kända/okända personer som finns i polisens dna-register, då kunde prillan varit till KL:s fördel).

I KL:s resningsansökan 2016-2017 (nu pågående ärende) sägs inte ett ord om snusprillans DNA-spår. Däremot nämns snus som hastigast (“Snus funnen på platsen”) vid jämförelse med ett annat mord sju år senare på en gård i andra änden av landet, i Alingsås.
Så ännu har luften inte helt gått ur den snusprillan.

Uppdatering 2017-05-03: i den nya förundersökningen (som föranleddes av resningsansökan) analyserades snusprillan närmare och visade sig tillhöra en ambulanssjukvårdare, dvs inte en alternativ gärningsperson.
Nu har alltså luften helt gått ur snusprillan.

Resningen i bröderna-Lindbergfallet

Första sidan i resningsbilagorna handlar om restiden mellan bostad och brottsplats. Här tittas närmare på detta samt lite till.

Resningsansökan från morddömde KL (Kaj Linna) gällande bröderna-Lindberg-fallet ifrågasätter flera av indiciebevisen, framför allt trovärdigheten hos det vittne VM – en manlig bekant till KL – som 2004 bland annat uppgav att KL hade pratat om att råna bröderna Lindberg.
Då en journalist nyligen intervjuade VM lär han ha avvikit i vissa detaljer från vad han uppgivit tidigare. Det kan förstås bero på att det förflutit över tio år sedan dess, vilket kan påverka detaljminnet. Eller att det är så som resningsansökan vill visa, att VM ljög år 2004.

Och det finns invändningar mot den inför domstolen redovisade analysen av telefonaktiviteter kring mordkvällen, som bland annat stärkte VM:s uppgifter och ansågs ge alibi åt KL:s bekant AH som inledningsvis var misstänkt.
I resningsansökan antas även, i analysform, att rånmordet på bröderna Lindberg (år 2004) utfördes av samma gärningsperson som vid rånmorden sju år senare i Långared (2011) i Alingsås (115 mil från Piteå).

Ovanstående och flera andra av uppgifterna i resningsansökan finns inte möjlighet att titta närmare på här (hela underlaget ej tillgängligt eller för tidsödande). Däremot är uppgiften om restiden lättare att blicka närmare en stund på.

Restid bostad – brottsplats

I resningsansökans första bilaga sidan 1 ifrågasätts att KL kan ha hunnit ta sig till brottsplatsen på den tid domstolarna utgick ifrån. Frågan är:
kan KL hunnit till brottsplatsen på under 1 timma och 28 minuter?

Det är två transportsträckor. Först med bil från bostaden till Kalahattens p-plats. Därefter till fots 1,9 km från p-platsen till ladan (se tidigare inlägg). Promenaden 1,9 km bör kunnat genomföras på under 25 minuter vid någorlunda hurtig takt. När polisen provgick i “ganska lugn takt” tog det 28-29 minuter inklusive hämtandet av träregeln/påken i virkesförrådet vid ladan. (På barmark kan 1,9 km avverkas på mindre än tjugo minuters promenad). Domstolarna räknade med 28 minuter.

Dvs, om bilfärden från bostad till p-platsen kan göras på under sextio minuter så blir svaret jakande på ovanstående fråga.

Bild ovan: karta med enbart de största vägarna i området, väg 94, 374 och 373.
KL:s bostad låg i Södra Vistträsk 34. Brottsplatsen (bröderna Lindbergs gård) låg i Kalamark 30. Bilfärden gick till Kalahattens p-plats som ligger en kilometer bilväg öster om brottsplatsen.

Utöver vägarna ovan finns det flera andra alternativ att ta sig till brottsplatsen. (De vägarna är inte utsatta på kartan ovan). T.ex. via byn Koler som lär varit den väg polisen provkörde på 65 minuter. Domstolarna antog att det var möjligt att köra sträckan fortare om man överskrider hastighetsgränserna.

KL:s egna uppgifter avslöjar fortkörning

KL uppgav att han lämnade sin bostad Södra Vistträsk 34 vid 22-tiden den 14 april (mordkvällen), och körde söderut genom landet för en tidigare planerad resa till England. (Han skulle egentligen åkt kvällen innan men hade ändrat sig). Bilfärden tycks gått via väg 94, väg 374 och vidare från Piteå på E4:an.

Polisen tog reda på att KL:s mobiltelefon hade använts kl 23:14 i Skellefteå, cirka 15 mils bilväg söderut från Södra Vistträsk 34. Det innebär att KL tillryggalade 15 mils bilfärd på 74 minuter. Det motsvarar en medelhastighet på 122 km/tim.

Eftersom ca hälften av den sträckan var motorväg så delar vi upp beräkningen på vanlig väg och motorväg. Fram till Piteå är det 7,6 mil “vanlig” väg, och från Piteå till Skellefteå 7,9 mil motorväg.
Om KL t.ex. höll en snittfart på 140 km/tim på E4:an, dvs rejält över hastighetsgränsen, så tog den sträckan 34 minuter.
Det innebär att sträckan till Piteå på “vanlig” väg tog 40 minuter. Vilket motsvarar en medelhastighet på 114 km/tim från bostaden till Piteå, en vägsträcka där merparten av hastighetsgränserna är 90.

Ovanstående indikerar att KL gärna ligger 20-30 km/tim över hastighetsgränserna. Det framgår också i förhör med KL då han själv uppskattar körtiden från hemmet till Skellefteå till “kring en timme” (förhör dnr K7008-04, sid 13).
Även i andra förhör framkommer att han inte håller hastighetsgränser. (Något han för övrigt delar med undertecknad, oops).

Svaret på frågan

På väg 94, väg 374 och E4:an tycks det inte varit några problem att köra långt över hastighetsgränserna trots att det fortfarande var vinter. På mindre vägar kan väglaget varit mindre lämpat för höga hastigheter.
Flera alternativa vägsträckor mellan bostad och brottsplatsen följer delvis nämnda väg 94 och 374. T.ex. följande sträckning strax väster om Piteå:

Bild ovan: ett av vägalternativen, 79,9 km (till Kalahattens p-plats), med relativt långa raksträckor.
Tidsangivelsen i kartan är Googles, som synes beräknat ur en låg snitthastighet. Om man istället tillämpar den snitthastighet som erhålls ur KL:s egna uppgifter, t.ex. 114 km/tim, så kan den sträckan avverkas på 42 minuter. Dvs långt under en timma. Sänker vi snitthastigheten till 90 km/tim så tar resan 53 minuter. T.o.m med snitthastigheten 80 km/tim hinner vi fram strax under en timma.

Så svaret på frågan blir ett klart JA. Det går att ta sig från bostad till brottsplats på kortare tid än 1 timma och 28 minuter (bilfärd + promenad).

Övriga vägalternativ ger liknande möjlighet med högre snitthastighet än laglydig körning. Några exempel på vägsträckor (till p-platsen 1 km före bröderna Lindbergs gård). Den kortaste är 63,2 km, den längsta 92,7 km:
– Väg 94 och 374 och via Piteå: 92,7 km. Mycket raksträckor.
– Väg 94 och 374 men inte via Piteå: 79,9 km. Mycket raksträckor.
– Storsund-Koler-Åträsk-Lillpite: 76,0 km.
– Storsund-Åträsk-Lillpite: 63,2 km.
– Väg 94-Granträsk-Lillpite: 74,5 km.
– Storsund-Koler-Långträsk-Fagerheden: 90,4 km.
Väg 94 och 374 hade möjligen bättre vinterväghållning, och de är rakare, och något bredare (t.ex. 7 meter istället för 6 m).

Slutord

Ovan granskades resningsansökans uppgift om restiden. Resultatet blev att man hinner till brottsplatsen inom den utsatta tiden om man gillar att köra fortare än hastighetsgränser.

De övriga och viktigaste uppgifterna i resningsansökan granskas just nu av åklagare, och resultatet av det lär komma inom några veckor.

En fundering som lagts fram här tidigare på bloggen är att om man tillräckligt noggrant granskar en valfri utredning och tillhörande fällande morddom där bevisningen utgörs enbart av indicier, och om medievindar blåser åt det friande hållet, så kommer en förnyad bevisvärdering att hamna på rimligt tvivel. Även om inga direkta felaktigheter upptäcks (som t.ex. att ett vittne har ljugit eller att bevis har manipulerats).
Få se var det landar i det här fallet.

————————————-
Källor: se inlägg “Bröderna-Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)” och dess sidfot.

Bröderna Lindberg-fallet (Kalamark, 2004)

Om mordet på Roger Lindberg och misshandeln av hans handikappade bror Sune, i byn Kalamark utanför Piteå år 2004.
Uppdaterad 8 januari 2017

Bröderna-Lindberg-fallet (“Kalamarksmordet”) är åter aktuellt sedan den morddömde KL (Kaj Linna) beviljades resning av Högsta domstolen som beslutade att fallet ska prövas på nytt av hovrätten. Åklagaren har begärt anstånd till den 20 februari (2017) för att besluta om åtalet mot KL ska läggas ned i brist på bevis eller om det ska bli ny rättegång.
Detta inlägg handlar främst om brottet, brottsplatsen och brottsoffren.

Bröderna Roger och Sune Lindberg, 59 respektive 57 år, bodde på gården Kalamark 30, i byn Kalamark drygt ett par mil väster om Piteå. Roger tog hand om sin bror Sune som var handikappad efter en stroke.

Gården bestod bl.a. av ett bostadshus och en ladugårdsbyggnad (innehållande några getter, höns och kaniner).

Bild ovan: dåtid, sett från gårdens norra sida.

Bild ovan: flygfoto, nutid. Gårdsplanen används också som genomfart av en granne som hade sitt hus ca hundra meter söder om bröderna Lindbergs gård (utom synhåll från gården).

Framåt skymningen onsdag kväll den 14 april 2004 kom bröderna hem vid 20-tiden efter att ha varit på besök hos vänner.

En stund dessförinnan, ca kl 19:40, hade grannen sett benen på en person som krupit in i ladan genom en liten öppning eller glugg i väggen. Grannen befann sig då ca tjugo meter från ladan (till vänster strax utanför bilden nedan), på vägen ned mot sitt hus. Han hade avlett smältvatten från vägen med en spade, arbetat sig uppåt mot gården och tycks varit klar när han råkade göra sin iakttagelse.
När grannen kom hem några minuter senare berättade han för sin fru, men de tyckte det var för sent att ringa bröderna och undersöka saken närmare.

Brottet upptäcktes inte förrän två dagar senare, fredag 16 april vid tiotiden, av hemtjänsten.

Sune hittades i bostadshuset, på köksgolvet, bunden med balsnöre. Han hade blivit slagen i huvudet av en maskerad man med träpåk (en 1,2 kg:s träregel).

Roger hittades liggande död i ladan, slagen, bunden, tejpad och övertäckt. Han hade tillfogats dödliga skador i huvudet, troligen strax utanför ladan då han försökt fly. Han hade fått minst åtta slag i huvudet. Dessutom hade han flera meter tejp virat hårt runt huvudet över munnen. (45 och 50 mm:s packtejp). Armarna var bakbundna med balsnören och tejp. Benen var sammanbundna med balsnören och tejp. Huvud och kropp hade täckts med 30-kilos hönsfodersäckar. Ovanpå detta en presenning, regnrockar samt en uppochnedvänd skottkärra.
Döden antas ha orsakats av skallskadorna men kvävning kan ha bidragit.
59-årige Roger vägde bara 48 kg, 1,66 lång, kunde troligen inte ge mördaren mycket motstånd.

Mördaren hade tagit brödernas kontanter som fanns i bostadshuset, drygt ett par tusen kronor.

När polisen kom till platsen på fredagen var det “strålande solsken med full snösmältning. Det är blött och gyttjigt på många ställen kring byggnaderna på jordbruksfastigheten. Snösmältningen är så kraftig att förhållandena ändras på några timmar.” (ur Undersökningsprotokollet* 2004).

På kvällen två dagar tidigare, vid brottstillfället, var det dock skarsnö, enligt grannen: “Det var ett hållbart skartäcke på snön den här kvällen. Möjligen på något ställe, exempelvis under träd, kunde man trampa igenom snön.” (Ur hovrättsdomen* 2005).

Sunes minnesbilder

När bröderna kommit hem på onsdagkvällen “vid åttatiden” hade Roger gått ut till ladugården för att ge djuren mat, som han brukade göra på kvällarna. Sune hade lagt sig ovanpå täcket på sängen. Vid kl 21 – 21.30* hade den maskerade mannen kommit in och sagt “Lägg dig, var är kassaskåpet”. När Sune svarade att han inte visste sade mannen “Ser du, det är blod på den här träpåken, mer blod ska det bli, var är kassaskåpet”. Mannen slog Sune i huvudet, lade en kudde över, band hans händer och fötter med balsnöre, slängde några täcken över honom som för att dölja honom.
Sune hörde hur mannen drog ut lådor och skåp och sedan hur ytterdörren smällde igen.

Sune försökte stiga upp men föll. Han försökte ringa med den fasta telefonen men den var “död”, och han klarade inte heller att nå det larm som fanns monterat på väggen. Han lyckades krypa ut till köket och blev liggande där till fredag morgon då hemtjänsten hittade honom.

Sune uppgav bl.a. följande om mannen som hade misshandlat honom:

  • Hade ingen dialekt, pratade “ren svenska”.
  • Maskerad “med något som liknade en “rånarluva”.
  • Han var “lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.
    Dock, inledningsvis uppgav Sune att längd och kroppsbyggnad liknade mannen AH som bröderna tidigare hade köpt ett kassaskåp av (och tycks ha blivit lurade på priset). Anm: f.n. är det oklart vad AH hade för längd och kroppsbyggnad.
  • Rösten liknade mannen AH (se ovan).
    Dock, när AH:s röst senare spelades upp för Sune så kände han inte igen rösten.

Sune berättade också att han och Roger aldrig brukade förvara mer än ca tvåtusen kr i bostaden, övriga pengar hade de på banken. De kontanter som de hade hemma förvarades i ett fack i kassaskåpet. Det fanns även ca 500 kr i en ask, från försäljning av fiskekort. Dvs mördaren fick med sig uppåt 2.500 kr.

Angående balsnöre och tejp: enligt utredningen hängde den typ av snöre “på många ställen i ladugården och i höskullen som är belägen ovanpå. Snörena är av den typ som brukas vid buntning av höbalar.” Och enligt Sune “kan paketeringstejp ha funnits i ladugården. Den har använts för att laga trasiga fodersäckar.”

* Tidpunkten för överfallet på Sune bekräftades av larmanordningen som sattes ur funktion då mördaren drog ut telefonsladden och/eller elkabeln (exakt orsak tycks inte kunnat fastställas). Man kunde konstatera att detta skedde mellan kl 21.05 och 21.30.

Gluggen i ladan

Bild ovan, röd pil: gluggen, en bit ovanför taket till ett utedass (som troligen inte användes längre). Innanför gluggen fanns en höskulle. Gluggens öppning var ca 44 cm bred och 26 cm hög. I gluggen fanns en träregel som inkräktade på utrymmet: “Observera att träregeln till höger avsevärt försämrar möjligheten att forcera öppningen.” (ur förundersökningen*).

Bilder ovan: efter att figuranten (polis) klättrat upp på utedassets tak, så lirkar hon sig in genom gluggen med huvudet först. På insidan behöver hon nästan stå på händer för att ta emot sig mot höskullens golv. Men akrobatiken slutar inte där. Från höskullen behöver man sedan hoppa ned till ladans golv genom en hölucka vars öppning befinner sig två meter ovanför ladans golv.

Det sättet att ta sig in i ladan krävde alltså att personen ifråga hade en viss vighet och inte var alltför rund eller bred.

Skospåren till gården

På fredagen påträffades Roger Lindbergs ljusröda bil på Kalahattens p-plats, ca en kilometer bilväg från gården. (Även kallad “p-plats Eliasleden”). Förbi p-platsen löper Eliasleden med skoter- och skidspår. I snön hittade polisen skoavtryck som följde Eliasleden ca 800 meter söderut och sedan vek av från Eliasleden mot Lindbergs gård.

Bilder ovan (karta och flygfoto nutid): gulprickade linjen visar ungefär sträckningen där skoavtrycken hittades mellan Eliasleden och gården.
Totala gångsträckan, från Kalahattens p-plats, 800 meter längs Eliasleden och sedan till gården, lär vara ca 1,9 kilometer.

En del av skoavtrycken var genomtrampningar där skarsnön inte hade hållit. Nära gården fanns ett öppet virkesförråd med samma typ av fyrkantiga träreglar som den påk som mördaren hade använt och som hittades i bostadshuset. Fyrkantiga spår i snön tydde på att påken/träregeln hämtades från virkesförrådet.

Mördarens skostorlek

Längden på de skoavtryck som hittades mellan p-plats och gård var ca 32 cm, men mätningarna gjordes som sagt två dagar efter brottstillfället och det var “strålande sol med full snösmältning” (se ovan). Vid sol och värme flyter ett skoavtryck ut på ytan. Liknande kunde iakttas gällande spåren i snön efter den fyrkantiga träregel som hade använts som påk. De spåren var 6,5×6,5 cm, den hittade träregeln var 5×5 cm (enligt undersökningprotokoll*).

Det innebär att skoavtrycken vid brottstillfället troligen var något kortare än 32 cm, t.ex. mellan 30 till 31 cm. Yttre skolängd 30-31 cm motsvarar ungefär skostorlek 43, det varierar beroende på skotyp, modell och tillverkare. Mördaren hade/har alltså troligen skostorlek 43 eller 44.

Skospåren vid Rogers bil på p-platsen

På fredag 16 april vid 12-tiden, två dagar efter mordet, påträffades alltså Rogers ljusröda Opel på Kalahattens p-plats. Olåst och med nyckeln i tändningslåset. Ett vittne uppgav att hon sett bilen där på onsdag 14 april strax före kl 21:30. Mördaren hade sannolikt kört bilen dit direkt efter att han lämnat Sune i bostadshuset, för att hämta sin egen bil.

Bild ovan: fem skoavtryck markerade vid Rogers bil. Det är barmark på själva p-platsen. Enligt polisutredningen konstaterades följande:

  • Att avtrycken. nr 1 och 5 härrör från någon form av skidpjäxa.
  • Att det INTE finns någon överensstämmelse mellan skoavtrycken på p-platsen och övriga skoavtryck man hade hittat (i snön mellan p-platsen och ladan, samt på gården).

Att inget av de fem skoavtrycken överensstämmer med de andra man hittade kan tyda på att de som avsatt de funna skoavtrycken på p-platsen inte har med mördaren eller mordet att göra. De spåren kan vara avsatta av t.ex. besökare till Kalahattens naturområde, eller av nyfikna förbipasserande.
Bilen parkerades där på onsdag kväll, möjligen på en tunt lager plogad snö, sedan dess hade det pågått snösmältning och som var extra kraftig på fredagen (se ovan).
Dessutom var bilen olåst och nyckeln satt i tändningslåset. Nyfikna personer kan alltså ha klivit i och ur bilen, och t.o.m. kört den, mellan onsdag kväll till fredag förmiddag.

Kommentar: i resningsansökan spekuleras i att spåren från möjliga skidpjäxor visar att det var flera gärningspersoner, en som gick och en som åkte skidor från p-platsen till gården.
Men förutom det som nämns ovan så tycks det i utredningen inte finnas någon uppgift om varken skidspår eller spår efter pjäxor framme vid gården. Inte heller tycks det finnas något i Sunes uppgifter som antyder att det var fler än en gärningsperson.

Den vita bilen på Kalahattens p-plats

Ett vittne såg en vit bil på Kalahattens p-plats ca kl 19:45 mordkvällen den 14 april. Vittnet uppgav att det kan ha varit en combi av äldre, 1980 eller -90 års modell, japanskt märke. Troligen hade den svarta plåtfälgar och saknade navkapselskydd, enligt vittnet.
Ett annat vittne såg en vit bil på p-platsen den 11 april.
Det kan ha varit mördarens bil. Iakttagelsen den 11 april kan varit mördaren som rekognoserade.
Polisen kunde inte hitta bilen.

Några frågor

Varför dröjde det ända till efter kl 21 innan mördaren anlände till bostadshuset och Sune?
Och varför den konstiga övertäckningen av Rogers kropp i ladan, som i utredningen beskrivs inte ha syftat till att hindra upptäckt:
“Kroppen har av okänd anledning dolts väl, det har dock inte gjorts i syfte att hindra upptäckt utan av någon annan orsak. Övertäckningen av kroppen var gjord på ett iögonenfallande sätt.” (Undersökningsprotokoll K7008-04, sid 5)

Om vi antar att Roger gick till ladan efter att bröderna kommit hem vid 20-tiden, och att han konfronterades ganska omgående med mördaren. Då kan det gått till enligt följande.

Roger flyr ut genom gödseldörren, blir upphunnen strax utanför ladan och slagen i huvudet med träregeln. Indragen i ladan och lagd på golvet.
Därefter vill mördaren vänta tills det mörknar helt innan han fortsätter till bostadshuset. (Enligt några olika uppgifter gick solen ned mellan 8.06 och 8.17. Därefter tar det minst en halvtimma innan det blir ordentligt mörkt).

Under mördarens väntan vaknar Roger ibland till liv och ger ljud ifrån sig eller rör sig, och för varje gång det inträffar vidtar mördaren någon åtgärd för att få tyst. Slår, tejpar, binder, lägger över 30-kilossäckar, täcker över med annat material.
Detta pågick av och till i uppåt en timma, fruktansvårt plågsamt och fasansfullt, tills mörkret lagt sig och mördaren gick över till bostadshuset.

Alternativa ben i gluggen

Det ligger förstås närmast till hands att det var mördaren som klättrade in i ladans glugg vid 19:40-tiden, och sedan väntade tills bröderna kom hem och Roger gick till ladan.

Men det skulle kunnat vara någon annan, t.ex. en unge som busade eller var på upptäcktsfärd, och som försvann från platsen några minuter senare. I så fall behöver mördaren inte kommit till gården förrän framåt 20-tiden, efter att ha anlänt till Kalahattens p-plats en stund före 19:45-tiden (då ett vittne hade sett vit bil där).

Några av ledtrådarna

  • Mördaren hade ingen dialekt, pratade “ren svenska”.
  • Han var “lite över 1,75 cm lång och hade smal/normal kroppsbyggnad”.
  • Skostorlek 43-44.
  • Kan ha använt en vit bil, en combi av äldre, japansk modell.
  • Kan ha träffat bröderna tidigare eller fått information av någon som kände bröderna.

Sedan tillkommer fler ledtrådar från förhör, vittnesmål, spårning av telefonaktiviteter, fingeravtryck m.m, av vilka en del har ifrågasatts i KL:s resningsansökan.

Polisen hade flera misstänkta, som kände varandra och som lär ha utnyttjat/lurat bröderna Lindberg ekonomiskt.
KL och en av hans bekanta dömdes 2004 för stöld (inbrottsstöld, bytet blev 98.000 kr) i en Konsumbutik år 2000 (ej relaterat till bröderna Lindberg). Vid samma rättegång 2004 dömdes KL på indicier för mord och grovt rån. Mer om det i kommande inlägg.

——————-
Källor m.m:
Hovrättsdomen (2005) och tingsrättsdomen (2004):
https://minfil.org/deRfrfb7b4/B_49-05__B_938-04_.pdf.
Ur förundersökningen (diverse förhör, 302 sidor):
https://minfil.org/34wcnab6ba/HD___5257-15_Aktbil_12.pdf.
Ur förundersökningen (122 sidor):
https://minfil.org/4cw3ndb4b5/5257-15_ab_13_aa.pdf.
Ur förundersökningen (218 sidor):
https://minfil.org/ibRer2bab3/__5257-15_aktbil.13b.pdf.
Resningsansökan, 2015:
https://minfil.org/Hcr3l8bfb0/HD___5257-15_Aktbil_1.pdf.
https://minfil.org/I7rdlfb3bc/HD___5257-15_Aktbil_3.pdf.
https://minfil.org/J7r3lebab0/HD___5257-15_Aktbil_4.pdf.
https://minfil.org/K2rflbbebd/HD___5257-15_Aktbil_5.pdf.
https://minfil.org/L7rbl7b9b2/HD___5257-15_Aktbil_6.pdf.
HD:s beslut om resning, 2016:
http://www.hogstadomstolen.se/Domstolar/…Beslut.pdf.