Kategoriarkiv: 11: Eva Söderström-fallet

Mediedeckarna och mordfallet Eva Söderström

SVT följer TV4-deckarna S&Å i fotspåren och riktar en rad indicier mot en viss Kramforsbo som de tror är Eva Söderströms mördare. Inget nytt under solen, enligt polisen.

Liksom i TV4-programmet “Svenska fall för FBI del 1” med mr Safarik och Åström, så har nu även SVT.se pratat med offrets syster A.S. m.fl. 29 år efter mordet. SVT:s rön publicerades i en handfull artiklar* den 12 till 14 december 2016.

I de tre första svt-artiklarna kommer systern A.S. till tals och fallet beskrivs allmänt. AS berättar bl.a. om den svåra tiden, och att hon inte minns begravningen:
“- Jag kommer inte ens ihåg begravningen. Jag försökte bara uthärda och andas under den tiden”.
De efterföljande svt-artiklarna handlar bl.a. om den “närstående man” som de tror är mördaren, och om de indicier som anses vara besvärande för honom. Samt förstås en artikel med obligatoriske Leif (GWP).

I detta inlägg granskas några av indicierna/hypoteserna som tas upp i SVT:s artiklar och TV4:s program. För den som inte är insatt i ES-fallet finns en kort bakgrund längst ned i detta inlägg, under rubriken “Bakgrund om fallet”.

Några av mediedeckarnas indicier och hypoteser mot mrP är följande:

  • (Hypotes) Motivet var svartsjuka.
  • Inget alibi mellan vissa klockslag.
  • (Hypotes) Skapade alibi med tidsuppgifter.
  • Såg ingen damcykel i diket.
  • (Hypotes) En främling skulle inte lyckats kniva Laban.
  • (Hypotes) Tycks vetat i förväg var kroppen låg.
  • Var “påstridig” vid fyndplatsen.

Obs ingen av mediedeckarna har (större) insyn i polisutredningen, den är fortfarande sekretessbelagd.

(Hypotes) Motivet var svartsjuka

AS väninna “Pia” säger i nutid att mrP inte var ES:s pojkvän, att han var en “wannabe”, att han var “manipulativ”, utgav sig vara pojkvän, lurade omvärlden. (tv4, okt 2016).
Och enligt Pia hade ES dejtat en annan man kort tid före mordet (“mr M”). När mrP råkat få reda på det hade han enligt Pia blivit “ursinnig” och “fått nåt mörkt i blicken”.

“Pia” berättar också att när hon fick reda på mordet genom tidningen så hade hon genast misstänkt att mrP var mördaren. “Va fan har han gjort?!” säger hon 2016 att hon tänkte 1987. Pia tycks inte ha gillat mrP nåt vidare redan på den tiden.

Inget alibi mellan vissa klockslag

MrP lär inte haft alibi mellan kl 22:45 – 00:40, samt 01:30 – 06:30.

Däremot lär han uppgett att han försökte nå ES några gånger mellan kl 23:15 till 01:30, med telefon och med biltur till ES föräldrahem där hon skulle ha övernattat. Men det tycks inte kunnat bekräftas av någon.

(Hypotes) Skapade alibi med tidsuppgifter

S&Å menar att mrP:s syfte med att påstå att han flera gånger hade försökt nå ES på mordnatten skulle vara att skaffa sig ett alibi.

Enligt S&Å hade mrP förklarat att han var “orolig” för ES och därför försökt nå henne. S&Å ger intrycket att mrP sagt att han var “orolig” redan från början, redan före första ringningen, men inte varför.
Även en lögnare borde kunnat prestera en bättre förklaring. Som tittare får man känslan att S&Å helt enkelt inte har alla detaljer kring vad mrP har sagt i förhören (eftersom de saknar full insyn i polisutredningen).
En vettig förklaring (oavsett om den är sann eller inte) skulle kunna vara att mrP ville prata med ES om något, och sedan blivit orolig när han inte lyckades nå henne.

Såg ingen damcykeln i diket

Damcykeln som vittnen hade sett liggandes halvvägs ned i diket vid vägkanten under mordnatten, den borde mrP också ha sett när han körde till föräldrahemmet flera gånger.
Första vittnet som såg cykeln uppgav dessutom enligt polisen att han “fick svänga lite för att undvika cykeln”. Framhjulet låg alltså en liten bit ut på vägbanan.

MrP uppgav att han inte sett någon cykel (exakt formulering okänd). Det kan tolkas som att han ljugit om bilturerna till föräldrahemmet.

En annan tolkning kan vara att han inte lagt märke till cykeln, att fokus var på annat än vägkanterna. Det var en glest trafikerad väg som leder till ett bostadsområde, han kan kört på mitten av vägbanan istället för längs kanten.
Vägen uppför Långbacken var ca 4,5 meter bred utanför fyndplatsen. Cykelns framhjul låg kanske en halvmeter in på vägbanan, cykeln låg till hälften i diket men inte vinkelrätt mot vägen utan med framhjulet i riktning mot föräldrahemmet. Ur några artiklar från 1987: “en cykel som till hälften låg i diket.”, “Egentligen såg vi bara sadeln och framåt.”, “i höger dike med framhjulet i riktning mot Eva Söderströms föräldrahem.”.

(Hypotes) En främling skulle inte lyckats kniva Laban

Enligt SVT.se och S&Å var hunden Laban “mycket skygg för främlingar”, underförstått att en främling inte kan ha kommit tillräckligt nära för att döda Laban. Men de tycks utgå från Labans beteende i normala vardagslivet, inte vid en situation med hot och våld.

Att vissa hundar är skygga eller “blyga” och inte gärna närmar sig främlingar är inte direkt ovanligt. Men uppstår en hotfull eller trängd situation kan en sådan hund mycket väl attackera och försvara sig och sina närstående. Att Laban var skygg i normala situationer säger inget om hur han reagerade inför hot.

Systern AS bör känt Laban bäst eftersom hon varit Labans ägare sedan nio år tillbaka. Enligt en artikel från 1987 uppgav AS att Laban var kapabel att attackera en främling:
“Polisen har förhört Anneli om hundens beteende. Anneli hävdar att hunden aldrig skulle låta en obekant person komma nära Eva utan att gå till attack.
Just därför arbetar polisen med hypotesen att mördaren kan ha blivit biten och därefter i raseri tagit livet av hunden.”. (Exp, 28 sept 1987).

Att hunden självmant skulle kommit fram till mördaren för att denne kände Laban, dvs att Laban skulle blivit lockad av en nära bekant, tror inte polis Börje Öhman:
“Nej, jag är övertygad att hunden kan läsa situationen, han skulle aldrig komma fram självmant.”.
Öhman tror att mördaren antingen tystade hunden för att den skällde och drog uppmärksamhet till sig, eller “så försvarar den faktiskt Eva och därför måste mördaren ta hand om hunden också.”. (SR, 29/6 2016*).
Anm: med “självmant” avses inte attack.

Notera att AS:s uppgift från 1987 om attackerande Laban inte går emot uppgiften att Laban var skygg för främlingar, eftersom det handlar om två helt olika typer av situationer.

För övrigt verkar den nio år gamla Laban inte varit extremt hämmad bland folk. Han var social med fler än ägaren AS, även med grannarna, framgår i äldre artiklar.
Labans ålder kan gjort honom lite seg i svängarna, vilken kan underlättat för mördaren. Kanske fick mördaren in en spark som sänkte Laban tillfälligt och därefter fick Laban knivhugget i nacken.

(Hypotes) Tycks vetat i förväg var kroppen låg

När kroppen hade hittats ringde AS till mrP. Enligt AS berättade hon inte i telefon var kroppen låg. När mrP kom till platsen lär han gått direkt till ES kropp i skogsdungen trots att kroppen knappt syntes från vägen.
Som att mrP visste i förväg var kroppen låg, att han var mördaren…

Men. Den person som först hittade kroppen var en granne till AS, grannen hade sett en fot sticka upp ur gräset när han tittade inåt skogsdungen. Grannen informerade AS som sprang till platsen och kunde hitta kroppen:

“Anneli sprang ner mot skogsdungen; hennes pojkvän kunde inte hålla henne tillbaka.
Vad såg du när du tittade in i dungen?

– Jag såg att det var någonting där. Men det var så högt gräs…hade de inte sagt att de sett något därinne hade jag aldrig upptäckt det. Men när man tittade lite närmare såg man att gräset var nedplattat och att det låg någonting där. Så då kutade jag in där…. (svt, 12 dec 2016).

Det syntes alltså att det låg något därinne och att gräset var nedplattat. Det var uppenbarligen inte omöjligt att upptäcka kroppen från vägen, det framgår av både grannen och AS.

Det kan vara så att AS, och kanske även mrP, i efterhand inte minns exakt vad som sades när AS ringde till mrP, pga chock. Minnet kan svikta av flera skäl. (T.ex. AS minns inte sin systers begravning, se ovan). AS kan ha kläckt ur sig något kortfattat som “nedre Långbacken”, “skogsdungen”, “byggnaden”, det kan ha räckt för att hitta rätt plats att spana efter kroppen.

Om någon skulle ringa och säga att en vän har hittats mördad så skulle nog frågan “var” inte kunna undvikas, det är en naturlig uppgift i sammanhanget. Att AS inte skulle sagt något om det till mrP verkar mindre sannolikt.

Var “påstridig” vid fyndplatsen

En polisman som SVT pratat med i nutid uppger att mrP hade uppträtt “påstridigt snarare än chockat och upprivet”, och att han hade vägrat lämna platsen. Först när han hotades med gripande avlägsnade han sig.

Var det möjligen så att mrP inte litade på att polisen skulle göra ett bra jobb? I så fall, hade mrP rätt eller fel i sin bristande tillit?
En känd advokat sa att man kan inte dra slutsatser av människors beteenden efter att brott har inträffat. Även om advokaten värnade sin klient så ligger det mycket i det även för resten av mänskligheten. Folk reagerar olika, så är det bara.

SVT och Leif GW Persson

I den sjätte av SVT.se:s senaste artiklar om ES-fallet figurerar LGWP (Leif GW Persson). SVT.se skriver: “Leif GW Persson har själv inte varit övertygad om att den man som beskrivits som Evas pojkvän är förövaren av Evamordet.”.
Men faktum är att LGWP inte bara varit “inte övertygad”, han tror helt enkelt inte att mrP är mördaren. I kriminalbilagan “Brott & mysterier” 2007 (22 juli) skrev LGWP bl.a. följande:

“Evas pojkvän… Själv tror jag inte att han haft med mordet att göra. Han är högst sannolikt bara ytterligare ett offer i sammanhanget och skälen till att jag tror det är flera. Bl a sättet på vilket Eva mördades. Sexmord är i regel strypmord. De gärningsmän som hugger ihjäl sina offer är ovanliga, speciella och ofta obekanta med offret.
[…] Själv är jag ganska klar över hur det gick till när hon blev mördad och min profil på hennes gärningsman är även den så speciell att han borde ha gått att hitta på den tiden det hände.”
.

År 2016 (den 13 dec) svarar LGWP försiktigt till SVT angående mrP: “Indicierna mot honom är förvisso besvärande. Men i sig knappast nog för att lagföra honom.”

Tillägg 2016-12-21:
I “Veckans brott” den 20 dec 2016 har LGWP ändrat åsikt sedan 2007, numera tycker han tvärtom att mrP är misstänkt. Anledningen till den ändrade åsikten är troligen den senaste tidens skriverier i media. För några polisiärt nya omständigheter tycks inte ha tillkommit sedan 2007 som skulle föranleda lgwp:s nya slutsats.

Bakgrund om fallet

Den av media numera utpekade “mr P” hade tidigare haft ett förhållande med systern AS i tre år, 1983-1986. Flera källor, inkl. polisen, uppger att mrP därefter var ES:s pojkvän (vilket numera motsägs av väninnan “Pia” som 1987 var bekant med både AS och ES).

ES hade fått jobb i Sundsvall, mrP hjälpte henne med flyttbestyr som skulle ske på lördag.
Kvällen innan, fredag den 25 september 1987, var ES, mrP, systern AS, en väninna (ej Pia) och hunden Laban hemma hos mrP.
Vid 22:45 fick ES och Laban skjuts av väninnan mot ES föräldrahem där ES skulle sova den natten. Men under färden ändrade sig ES och steg av tidigare för att ta en promenad och rasta Laban.

Nästa dag vid 15-tiden hittades ES och hunden döda tjugo meter in i en skogsdunge några hundra meter från ES föräldrahem dit hon varit på väg. ES hade elva knivhugg i ryggen och bröstet, var nästan naken, kläderna låg intill, knivhuggen lär gjorts genom kläderna innan de tagits av. Hunden lär haft ett knivhugg i nacken. Detaljer kring detta och eventuella övriga skador är okänt (pga sekretess).

På mordkvällen/natten hade vittnen lagt märke till en gammal röd damcykel halvvägs ned i diket vid vägkanten intill skogsdungen. Cykeln låg med framhjulet i riktning åt föräldrahemmet. Cykeln tycks legat där från ca kl 23 i 4-6 timmar, kanske ännu längre, men försvann kanske före kl 05 eftersom ett vittne som passerade vid den tiden inte mindes att ha sett någon cykel.
Polisen antog att cykeln använts av mördaren. En starkt misstänkt person, “cykelmannen”, förekom utredningen i flera år men är avskriven.
För mer bakgrund, se inlägget Grymma supersnutar och Eva Söderström-fallet.

Sammanfattning

Ovan visas alltså ett urval av mediedeckarnas argument för att mrP är skyldig. Som synes är det mesta väldigt vagt och svagt, det framgår att det knappast räcker till skälig misstanke. Polisen 2016 säger att uppgifterna inte är nya, och att det krävs “nya omständigheter” för att komma vidare i fallet.

Om det skulle framkomma nya omständigheter så att fallet löses, t.ex. ett nytt vittnesmål, eller ett erkännande från gärningspersonen (eller -personerna, om det var flera), så kan förtjänsten åtminstone delvis vara mediedeckarnas vars spekulationer gjorde fallet uppmärksammat igen.

—————————————————————-
Källor m.m:
“Cold Case: Eva Söderström” (radiointervju med polis B.Öhman, sr, 29 juni 2016).
“Svenska fall för FBI del 1” (tv4 play, 27 okt 2016).
“Grymma supersnutar och Eva Söderström-fallet”. (mysterium24, 30 okt 2016).
“Systerns mördare går fortfarande fri – 29 år efter brutala mordet” (svt, 12 dec 2016).

“Bakgrund: Evamordet fortfarande en gåta” (svt, 12 dec 2016).
“Arkiv: Mittnytt från 1987 om Evamordet” (svt, 12 dec 2016).
“Evas syster: ”Gör om, gör rätt”” (svt, 13 dec 2016).
“Man intressant i Evafallet” (svt, 14 dec 2016).
“Leif GW: Cykelmannen etablerades tidigt som misstänkt” (svt, 14 dec 2016).

Grymma supersnutar och Eva Söderström-fallet

Mark Safarik och Bo Åström med team hugger tänderna i gamla olösta fall. I senaste avsnittet av “Svenska fall för FBI” granskades mordet på Eva Söderström och hunden Laban i Kramfors 1987.
Uppdaterad 15 november 2016

I tv-programmet om mordet på Eva Söderström framkom att Safarik och Åström är övertygade om att en viss infödd Kramforsbo är mördaren, i programmet benämnd “mr P”. Lokalbefolkningen förstår nog vem som avses, vilket troligen är syftet. Åströms slutord att deras uppgifter om P “kommer att leda till att rättvisa skapas för Eva och hennes familjemedlemmar” vittnar om starkt självförtroende.

Här kommenteras några av de uppgifter som framkom och inte framkom i tv-programmet. Man bör alltså ha sett programmet eller vara någorlunda insatt i fallet för att begripa nedanstående. En kort översikt av fallet finns dock längre ned i inlägget. Rubriker:
– Den röda, gamla damcykeln
– Hunden Laban
– Översikt, fallet Eva Söderström
– Sammanfattning

Den röda, gamla damcykeln

Safarik och Åström har hittat en röd damcykel. Den lär ha tillhört modern till brottsoffret ES och stod numera i källaren hos ES:s syster AS. På mordnatten 1987 hade vittnen sett en röd damcykel slängd i diket en bit från fyndplatsen, på morgonen hade den varit borta. Nu 2016 verkar S&Å övertygade om att de hittat den cykeln, och deras hypotes handlar om att “mr P” använt cykeln vid mordkvällen. (Mer om hypotesen finns under rubriken “Översikt” nedan).

Vad som inte framkommer i programmet är att polisen enligt medieuppgifter* 1987 hittade en mängd intressanta cyklar. En tid efter mordet uppgavs antalet till 170 st:
“- Som ren kuriosa kan jag nämna att vi hittills har haft 170 stycken intressanta cyklar i utredningen, säger Berntsen.”
Röda damcyklar bör inte varit direkt ovanligt förekommande ens i Kramfors. Någon av cyklarna i utredningen kan ha varit den sökta men att det inte med säkerhet gick att fastställa.

Vid ett tillfälle några månader efter mordet rapporterade media att cykeln hade avförts från utredningen och att man hade hittat ägaren:
“Den cykel som har figurerat i utredningen av det brutala knivmordet på 27-åriga Eva Söderström i Kramfors de senaste dagarna, avfördes på fredagen från utredningen.
– Vi har hittat ägaren till cykeln och det visade sig att cykeln stals den 28 oktober, cirka fem veckor efter mordet, säger Ulf Berntsen på kramforspolisen.”
Men det tycks varit ett felaktigt besked.

Enligt media beskrev vittnena cykeln som gammal och ganska sliten. Ur några artiklar:
“Vid vägkanten observerade de att det låg en gammal röd-orange damcykel.”
“Den verkade gammal och ganska sliten, matt i lacken liksom. I övrigt orange med grå handtag och blank framskärm.”

Här är cykeln som S&Å hittade 2016 hos systern AS:

Ser ganska välbehållen ut. Om cykeln inte har renoverats sedan dess så lär den knappast sett gammal och sliten ut 1987, som vittnen uppgav då. Vilket talar för att detta inte är cykeln som vittnena såg nära fyndplatsen.

Hunden Laban

Finska spetsen Laban, som ES promenerade hem med och som också dödades, tillhörde systern AS. Hunden var lösspringande vid tillfället, dvs inte kopplad.

I tv-programmet med Safarik och Åström dras den möjligen felaktiga slutsatsen att gärningsmannen haft en nära relation till Laban. Deras slutsats tycks grundas på uppgifter i programmet från “Pia” (en vän till ES och AS) som säger att Laban var “harig” och “lite rädd”, att han skällde mest och inte skulle gå fram till främlingar. Samt en väninna till ES/AS som i programmet säger att Laban inte var så vänlig och en “one-mans-dog”, hon förtydligar att “one-man” syftar på matte AS.
S&Å menar att eftersom P haft ett förhållande med Labans matte AS i tre år (se “Översikt” nedan), så skulle P vara en av få som kunde komma tillräckligt nära hunden för att döda den. Men deras slutsats tycks grunda sig på Labans beteende i vardagslivet, inte vid hot.

Finsk spets (ej Laban)

Att en hund är reserverad mot främlingar är inte direkt ovanligt. Det betyder inte att hunden i en hotfull situation inte skulle attackera en främling. En hund kan undvika främlingar i vardagliga, normala situationer, men attackera om den upplever hot eller våld.

Beskrivningen att Laban inte skulle våga närma sig en främling motsägs av systern AS i media 1987, dvs av Labans egen matte:
“Polisen har förhört Anneli om hundens beteende. Anneli hävdar att hunden aldrig skulle låta en obekant person komma nära Eva utan att gå till attack.
Just därför arbetar polisen med hypotesen att mördaren kan ha blivit biten och därefter i raseri tagit livet av hunden.”

Men då “närmar sig” hunden i attack för att försvara sig och närstående, inte för att vara sällskaplig och bli klappad…

Sammanfattningsvis verkar det som att gärningsmannen inte alls behövt ha en nära relation till Laban för att få tillfälle att “komma nära” och skada honom, Laban kan t.ex. blivit knivhuggen vid attacker mot gärningspersonen.

Angående väninnans påstående att Laban var en “one-mans-dog”: det motsägs i en artikel från 1987, där Laban framstår som nyfiken och vänlig och ville bli klappad. Det handlar om de två bilburna ungdomar och grannar som mötte Laban vid 23-tiden en bit från mordplatsen:
“Han vinkade på svansen och verkade precis som om han ville in i bilen, berättar 19-åringen. Men vi reagerade inte, för han har alltid varit så intresserad av bilar och försökt hoppa in så fort man öppnat dörren. Nu stannade vi inte för att klappa honom. Vi visste ju inte att han kommit i sällskap med Eva.”
Dvs, Laban kan varit reserverad mot främlingar men inte en “one-mans-dog”, han var sällskaplig och lät sig klappas av andra än ägaren.

Översikt, fallet Eva Söderström

P hade haft ett förhållande i tre år med ES:s syster AS fram till 1986.

Fredag kväll den 25 sept 1987 var ES, systern AS, en väninna samt P hemma hos P:s bostad (vid punkt 1 på kartan nedan). De “fikade och hade trevligt”, och planerade en hästhopptävling. Vid ca 22:45 lämnade ES och väninnan bostaden, AS hade gått tidigare. Väninnan skulle köra ES till föräldrahemmet (vid 4) några kilometer därifrån. På vägen ändrade sig dock ES och blev avsläppt tidigare (vid 2) för att promenera hem med hunden Laban.

Karta/flygfoto över del av Kramfors (från nutid):

1) P:s bostad. 2) Platsen där väninnan släppte av ES. 3) Fyndplatsen. 4) ES föräldrahem.
Gångsträckan mellan plats 2 och 3 är ca 700 meter, dvs ca tio minuters promenad från platsen där ES klev ur bilen till fyndplatsen som också tycks varit mordplatsen.

Nästa dag, lördag eftermiddag vid 15-tiden (26 sept), hittades ES samt hunden Labans döda kroppar i en skogsdunge (vid punkt 3) ca 150 meter från ES föräldrahem. Båda ihjälstuckna med elva respektive ett knivhugg. Motivet antogs vara sexuellt, bredvid brottsoffrets kropp låg hennes trosor, långbyxor och skor.

Mordet antas ha begåtts fredag 25 sept strax efter kl 23 (det kan skett senare, exakt klockslag är inte fastställt).
Det regnade under natten till lördagen i många timmar innan kroppen hittades och polisens tekniker började sin undersökning, vilket kan spolat bort spår efter gärningsmannen.

Några vittnesuppgifter:

  • Två olika vittnen hade sett en röd, gammal damcykel liggandes i diket invid vägen en liten bit från fyndplatsen, vid midnatt samt vid 02:40-tiden.
    Cykeln tycks legat halvvägs dold ned i diket, ett vittne uppgav att “egentligen såg vi bara sadeln och framåt”. Cykelns framhjul låg i riktning mot ES föräldrahem (dvs mot punkt 4 på kartan ovan).
  • Ett tredje vittne som passerade platsen vid 05-tiden hade inte sett någon cykel. Dvs cykeln tycks legat där åtminstone mellan midnatt och till kl 02:40. Kanske även tidigare, och ända fram till 05-tiden eller längre (om cykeln fanns där då men vittnet inte lade märke till den).
  • En promenerande man som vid den antagna tidpunkten för mordet hade rastat sin hund ca femhundra? meter från fyndområdet hade varit nära att bli påkörd av en cyklist i hög fart. Cyklistens färdriktning tycks varit från stan mot fyndområdet, dvs samma riktning som ES vid sin promenad hem. Mannen kunde lämna ett hyfsat signalement på cyklist och cykel. Via media uppmanades cyklisten att kontakta polisen, men lär aldrig hört av sig.

Några uppgifter om “mr P”, enligt S&Å:

P tycks haft alibi kl 00:40 och kl 01:00 (den 26/9 1987). Vid 00:40 hade två vittnen mött honom vid nattklubben Tramm, han uppges varit “genomvåt” (det lär ha regnat mycket den natten). Vid kl 01:00 körde P en vän till hans hus.

Utöver detta hade P själv uppgivit att han försökt nå ES via telefon ca en halvtimma efter att hon lämnat P:s bostad, och sedan ytterligare några gånger fram till midnatt men ingen hade svarat hos föräldrahemmet. Han sade sig även varit vid föräldrahemmet några gånger med bil mellan kl 00:30 till 01:30. Tidigt på lördagsmorgonen vid 06:30 ringde han systern AS och uttryckte oro för ES, det bekräftades av AS.

S&Å:s hypotes om “mr P”:

Den (något krystade) hypotes som framförs av S&Å i tv-programmet är i korthet följande. Efter att kvinnorna lämnat P:s bostad vid 22:45-tiden kör P till ES föräldrahem “en snabbare väg”, ställer bilen där, snor ES:s mammas röda damcykel, cyklar en bit tillbaka till mordplatsen, möter där ES, dödar henne och hunden, återbördar cykeln – efter flera timmar? – och tar bilen hem.
Notera att P i bostaden knappast visste att ES skulle ändra sig och promenera halva sträckan hem.

Persongalleri:

  • ES: brottsoffret, 27 år (bild nedan). Stod precis inför en flytt från Kramfors till Sundsvall där hon hade fått jobb som syokonsulent. Bl.a. intresserad av hästar.
  • AS: syster till ES, bosatt i Kramfors.
  • Laban: hund, 9 år, av rasen finsk spets, tillhörande systern AS.
  • “Väninnan”: till ES och AS.
  • “Pia”: vän till ES. Medverkar i programmet inför kamera. Där framgår att hon misstänkte P för mordet redan 1987 när ES kropp hittades. “Vad fan har han gjort” berättar hon idag att hon tänkte då. Något konkret suspekt om P framkommer dock inte i hennes uppgifter, allt är väldigt vagt.
  • P: man, 31 år, född och bosatt i Kramfors. Hade ett förhållande med systern AS i tre år, det tog slut 1986. Enligt polisen samt diverse artiklar var han ES:s pojkvän (1987), vilket motsägs numera av “Pia”.
  • “Cykelmannen”: 40-åring som länge var misstänkt för mordet.

Sammanfattning

I programmet påstår S&Å att polisen lämnade P helt utanför utredningen.
Men det stämmer inte, enligt uppgift från polisen som kommenterade* programmet dagen efter:
“- Han är naturligtvis ordentligt kartlagd, säger Börje Öhman.”

S&Å:s uppgifter var heller inte nya för polisen, sägs det. Dock, efter att programmet hade sänts fick polisen ett “intressant tips” från allmänheten.

De grymma supersnutarna ser åtminstone grymma ut. Deras kaxiga slutsatser är möjligen mindre grymma. Vi får se.

——————————-
* Uppgifterna kommer från tv-programmet “Svenska fall för FBI” (27 okt 2016) och från tidningsartiklar i Mediearkivet. Inte helt säkra uppgifter alltså, milt uttryckt.
* Polis kommenterar programmet: sverigesradio.se, 28 okt 2016.