Kategoriarkiv: Dimmor & Myter

Ensam mördare eller konspiration

Här listas några fall där politiker och ledare har mördats eller utsatts för mordförsök, och där den officiella förklaringen eller en vanlig uppfattning är att dådet utfördes av en ensam person (dvs som inte planerade eller samarbetade med nån annan i konspiratorisk anda).
De konspirationsteorier som florerar i en del av fallen visas inte här, de får läsaren själv hålla reda på.

När en politiker mördas eller utsätts för mordförsök av en för politikern okänd person så är sannolikheten stor att motivet är av politisk art, det ligger i sakens natur. Politiker torgför sina åsikter offentligt och i media ända in i folks vardagsrum, och politiker är upphov till förändringar som kan ogillas starkt av en del medborgare… inklusive den enskilde galningen.

Lista, senast överst:

Jo Cox (politiker, UK):
2016: skjuten och knivhuggen till döds av Thomas Mair, som greps samma dag.

Anna Lindh (utrikesminister, SE):
2003: knivdödad i centrala Stockholm på varuhuset NK av Mijailo Mijailovic som lär haft ett “politikerhat”. M.M. greps två veckor efteråt.

Pim Fortuyn (politiker, NL):
2002: skjuten av Volkert van der Graaf, som greps direkt efteråt.

Olof Palme (statsminister, SE):
1986: skjuten i centrala Stockholm. En Christer Pettersson dömd för mordet men sedan friad, vittnesmålen ansågs otillförlitliga. Gärningsmannen iakttagen av hustrun, som också blev beskjuten, och av en man som på femton meters håll såg gärningsmannen bakifrån lunkades från platsen med ovanlig gångstil.

Ronald Reagan (president, US):
1981: utsatt för mordförsök. Skjuten av John Hinckley Jr, som greps på platsen.

Robert F. Kennedy (presidentkandidat, US):
1968: blev skjuten av Sirhan B. Sirhan som jobbade på hotellet där Kennedy hade hållit tal. Sirhan greps direkt på platsen.

Martin Luther King, Jr. (inte politiker men ledare för medborgarrättsrörelse, US):
1968: skjuten av James Earl Ray, som greps ett par månader efter mordet.

John F. Kennedy (president, US):
1963: skjuten i sin öppna bil (cabriolet) av Lee Harvey Oswald, som greps senare samma dag.

Kring flera av ovanstående fall snurrar diverse konspirationsteorier, till och med för mordet på Anna Lindh.
Palmefallet skiljer sig från övriga på listan genom att det inte finns någon skyldig i juridisk mening. (En man dömdes men friades senare). I det fallet finns inga bevis för att fler än en person var involverad, men det finns desto fler konspirationsteorier.
Liksom i fallet John F. Kennedy, där den misstänkte gärningsmannen inte hann ställas inför domstol eftersom han själv sköts till döds kort tid efter mordet på JFK.

Myten om luntorna och Palmemordet

Om de statyer eller “luntor” som restes 1987 längs Luntmakargatan i närheten av platsen där Olof Palme mördades. Och om portaler från en annan värld.

En lunta på Luntmakargatan.

Större, omtalade rättsfall utsätts för mytbildningar. T.ex. gällande Quickfallet förekommer myten att Quick var ett offer för omvärlden, när det tvärtom är omvärlden som är offret. En myt om fallet Catrine da Costa handlar om att åtta (8) prostituerade kvinnor styckades av två läkare som var vampyrer, men sanningen är att det var en (1) prostituerad kvinna och att inget framkommit som tyder på att läkarna även var vampyrer…

En av myterna om Palmefallet handlar om de fem statyer som placerades ut 1987 (året efter Palmemordet) längs Luntmakargatan, dvs inte långt från mordplatsen i Stockholm. Statyerna lär föreställa “luntor”, av den typ som tillverkades av luntmakare på 1600-talet. (En lunta var en långsamt brinnande veke som användes för att avfyra musköter (gevär) och kanoner).
Valet av lunta som staty lär vara resultatet av en tävling där medborgarna skickade in sina förslag.

De fem identiska statyerna har formen av en obelisk: en hög, smal, fyrsidig uppåt avsmalnande pelare, upptill avslutad av en liten pyramid. (Bild på en av dem visas här intill).

Att luntorna är formade som obelisker och är fem till antalet tolkas av konspirationsteoretiker som ockulta tecken och att luntorna är resta av frimurare. Dvs att personer tillhörande Frimurarorden på något sätt skulle varit engagerade eller involverade i mordet på Palme. Luntornas placering tros visa att mördaren flydde norrut från mordplatsen längs Luntmakargatan, istället för österut och trapporna upp till Malmskillnadsgatan.

Bild ovan: X = mordplatsen 28 februari 1986. Punkt 1-5 = luntornas placering längs Luntmakargatan, från Tegnérgatan till Tunnelgatan. (Numreringen här är godtycklig).

På lunta nr 5 (den närmast mordplatsen) finns följande information, huggen i sten:  “10 privata fastighetsägare rustade upp gatumiljön, planterade träden och reste 5 luntor på Luntmakargatan år 1987.”

Inget märkligt på den luntan. Men på några av de andra luntorna har också hittats texter och dessa tolkas numera av konspirationsteoretiker på Internet som ytterligare tecken på att frimurare var engagerade i mordet. Följande två fotografier är från 2014 eller tidigare:

Texternas bristande språkhantering och märkliga innehåll ger intrycket att de inte tillhör statyerna utan är ditsatta av någon annan. Men det stör inte Internets konspirationsteoretiker som heller inte tycks medvetna om att “skyltarna” egentligen är små och mer dekalliknande (se bild här intill), inte som den stora texten huggen i sten på lunta nr 5 ovan.

Portaler från/till en annan värld

År 2012 lanserade Google sitt GPS-baserade onlinespel “Ingress”. Entusiastiska spelare världen över greppar sina mobiltelefoner och går, cyklar eller bilåker omkring och letar “portaler” för att plocka poäng och bekämpa motståndarna. Virtuella världar sammanflätas med den fysiska, “ett magiskt lager över verkligheten” som en skribent uttryckte det.
Luntan vid Kammakargatan (nr 3 på kartan ovan) har utsetts (av Ingress-användare) till en sådan portal:

För Ingress-entusiaster finns en marknad med diverse prylar inklusive dekaler (“stickers”) för bilen och annat, med texter och symboler relaterat till spelet. I utländska forum framgår att vissa spelare klistrar dekaler på portaler, även om andra spelare anser det vara fel och vandalism.
De små nämnda texterna på några av luntorna är uppenbarligen inte köpta i butik, den som vill kan själv enkelt skapa enstaka sådana små dekaler innehållande valfria texter.

… Här nånstans försvann inspirationen att luska vidare, det bidde en slags konspirationsteori om en konspirationsteori, dax att sätta punkt här o nu.

——————————————————–
Läs mytfritt om Olof Palmefallet, om fallet Catrine da Costa och om Quickfallet.

En norrmans berättelse

En berättelse om en berättelse om en norsk, kvinnlig seriemördare. En stunds okomplicerad hängmatteläsning.

En norsk man, här kallad NM, hörde av sig med följande berättelse om sin mordiska lillasyster.

Mannens  syster hade på nittiotalet dräpt sitt lilla barn med kniv, hon dömdes till sju års “sikring” (rättspsykiatrisk vård). Senare hade systern mördat deras farfar, en tant och några personer till. Systern sålde även narkotika, enligt NM.

Inte nog med det, NM misstänkte att systern låg bakom CZ:s (Charles Zelmanovits) död 1976. När NM och familjen var på sommarsemester i Piteå flera gånger på sjuttiotalet, på Norrstrandsbadet och Pite Havsbad, så träffade han en tjej där. En tid senare gjorde hon slut med NM brevledes där hon skrev  att hon träffat Charles Zelmanovits istället. Därefter ordnade NM:s syster CZ:s försvinnande, trodde NM. Brevet kanske fanns sparat i NM:s familjehem.

NM uttryckte sig välformulerat (på norska) och lämnade mycket detaljerade uppgifter, han beskrev miljöer och uppgav personernas namn, födelseår m.m.

En registersökning på tjejen som gjorde slut för att hon träffat CZ visade att det funnits en kvinna med det namnet i den åldern på den angivna orten utanför Piteå på sjuttiotalet. Att uppgiften om hans syster som dödat sitt barn kunde stämma framgick av en tidningsartikel. NM:s egna personuppgifter bekräftades delvis av en släktforskningssajt.

Men… redan NM:s första mejl gav känslan att något var fel, det var för många påståenden och ingen källhänvisning. När jag efterfrågade någon typ av dokumentation, t.ex. från då systern dömdes, eller gällande några av de andra som skulle ha mördats, eller brevet från tjejen som träffat CZ, så var det stopp. T.ex. familjehemmet uppgavs vara stängt för honom därför att han var utfryst av familjen. (Vilket i och för sig visade sig kunna stämma).

Nästa mejl avslöjade att systern bara skulle varit 11-12 år när hon inledde sin karriär som “narkohandler” i början på sjuttiotalet, och bara 14 år när CZ försvann. Dödsorsaken för “mördade” farfarn med flera var sjukdom, i något fall alkoholförgiftning, systern hade lyckats dölja sina mord så att det framstod som naturlig eller självförvållad död.

Galenskaperna växte, mamman utpekades också som manipulativ och kanske delaktig, och kanske hade systern med stöd av föräldrarna sålt både narkotika och hembränt på sjuttiotalet, sa NM. Även norska statsministern fanns med på ett hörn, den extremt manipulativa systern uppgavs ha manipulerat “nominasjonsprosessen i Bergen Høyre med ”beleilige narkoskandaler” slik at Erna Solberg ble valg inn på Stortinget og ble statsminister i Norge.”
Slutligen dag två kom ett kortfattat mejl där NM frågade om det var jag som beordrat två män i en bil att bevaka NM utanför hans bostad i Norge.

NM var uppenbart sjuk så jag meddelade vänligt att uppgifterna är för osäkra och avbröt kontakten.
Snipp snapp snut, så var det slut. Sensmoral: tänk på källorna.

Radarmannens dröm om FBI

Radarmannen uppger att han talade med FBI i USA härom natten, de sa att de ska låna honom “a special X-ray camera”. Han skriver: “Nu väntar vi på en kamera och instruktioner, från ett FBI-kontor i Europa”:

Mysterium24 tog sig friheten att kontakta FBI igår natt. De sa att deras speciella röntgenkamera är en portabel datortomograf som skall användas för att röntga radarmannens skalle. Och de lovade att höra av sig när röntgenplåtarna är framkallade.

Mera:
Nygammal dårfink i Asplundfallet förföljer Johanmannen.