Kategoriarkiv: 08: Olof Palme-fallet

Walkie-talkie-febern i Palmefallet

När polisen tre veckor efter Palmemordet bad folk om walkie-talkie-tips, så fick de det. I flera år. Men vad hade folk sett? Här visas liknande bärbara prylar från då. Walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio m.m.
[Uppdaterad 18 mars 2018]

– Inledning
– Om walkie-talkie och komradio
– 1985 års bärbara prylar och walkie-talkie
– Sammanfattning

Efter att polisen den 21 mars 1986 – tre veckor efter mordet på statsminister Olof Palme – i media uppmanade “alla som sett personer med walkie-talkie höra av sig”, så regnade det in tips som gällde walkie-talkie eller kommunikationsradio. (Antalet* tips varierar mellan olika källor). En del av dem handlade om iakttagelser av män med walkie-talkie, i området vid mordplatsen eller i området kring makarna Palmes bostad som ligger drygt en kilometer från mordplatsen. Alla tips gällde dock inte själva mordkvällen.

Några exempel ur iakttagelserna, som i en del fall var ganska diffusa:
“…Höll apparaten i axelhöjd, pratade inte i apparaten…”,
“…Vittnet såg också en annan man som höll något mot örat…”,
“…Hade en antenn uppstickande i halslinningen…”,
“…Som talade i walkie-talkie . Mannen hade sett “farlig ut” och pratat tyska…”,
“…Hon hade sett en antenn och en del av apparaten…”,
“…Pratade i apparaten och vittnet hade sett ett “spröt”…”

Flera år efter mordet trillade det in walkie-talkie-tips. T.ex. två kvinnor hörde av sig sju (7) år senare, med en uppseendeväckande berättelse att de strax före skottet hade pratat med mördaren på trottaren. Han hade haft både walkie-talkie och en pistol han försökt gömma. Mannen hade inte haft öronmussla, kvinnorna hade hört en anropande röst ur walkie-talkiens högtalare och sedan hade mannen ett kort, märkligt samtal med den anropande personen. Kvinnornas uppgifter lär inte varit samstämmiga, och tycks varit missförstånd eller fantasier.

Var det onormalt många walkie-talkie-liknande prylar utomhus i Stockholm den fredagen? Vi vet inte. Det kan ha varit en helt normal förekomst av såna prylar i en storstad på den tiden.

Om walkie-talkie och komradio

En walkie-talkie är en handhållen komradio (kommunikationsradio).
Dåtidens privatpersoner med komradio kunde bl.a. använda PR-bandet (privatradio, 27 MHz). Kallades även “pladdermaskin” och “fylleindikator”.

Mobil komradio (handhållen, eller monterad i bil, båt, mc m.m) och stationär komradio kunde för privatpersoner vara allt ifrån en lätthanterad kommunikationspryl för enbart nytta och nöje… till en avancerad hobby som krävde utbildning (gällde ej PR-bandet).

En walkie-talkie fungerar nästan som en högtalande telefon, men man håller en knapp intryckt medan man talar. När man inte håller knappen intryckt så kan samtalspartnerns röst höras ur högtalaren, eller i en öronmussla om man vill vara diskret.

Alla andra (i samma område) som har en komradio inställd på samma frekvens, eller som har en “polisradio” som lyssnar på den frekvensen, kan höra samtalet.

När Kalle vill prata med Gösta så håller Kalle sin knapp nedtryckt och säger t.ex: “Kalle till Gösta, kom”, varefter Kalle släpper upp knappen.
Om Gösta inte vill att folk i närheten skall höra vad Kalle säger (ur Göstas högtalare), så kan Gösta använda en öronmussla i ena örat.
(Om Gösta är ett mördarproffs ute på uppdrag så använder han förstås öronmussla, kanske dold under mössa om det är på vintern).

Öronmussla kallas även hörsnäcka, öronpropp, öronsnäcka.
Kuriosa: på sextiotalet (1965) rapporterade media hur en elev på Beskowska skolan använt walkie-talkie och öronmussla för att fuska på en tentamen.

1985 års bärbara prylar och walkie-talkie

Bilden överst i inlägget samt nedan visar diverse prylar som fanns i Sverige vid tiden för Palme-mordet 1986. Prylarna var bärbara och kunde användas ute på stan.

Bild ovan: collage med annonser från år 1985. Samt några mobiltelefonbärare med telefoner från före 1986.

Samtliga prylar ovan har en antenn (som inte syns på bilden) utom kassettbandspelaren.

På ovanstående bild med prylar från 1985 visas walkie-talkie, mobiltelefon, polisradio, vanlig radio samt kassettbandspelare:

Walkie-talkie för privatpersoner (använder PR-bandet). Nr 4 och 5 på bilden.
Även kallad pladdermaskin, badradio, fylleindikator, kärt barn har många namn.

De vid nr 5 på bilden (1195 kr) har 3 W (watt) effekt, med räckvidd upp till några kilometer beroende på yttre förutsättningar. Nr 4 på bilden har lägre pris och kortare räckvidd.

Privatpersoner kunde köpa en ny walkie-talkie till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser (exempel: “WalkieTalkie 2 st 2w 300:-/st”).

Mobiltelefoner, med axelremsväska (ej i bild). Nr 7 till 9 på bilden.
Det fanns hundratusen mobiltelefonabonnenter i Sverige år 1985, och ännu fler vid tiden för mordet den 28 februari 1986. Dåtidens mobiltelefoner kunde bäras omkring i axelremsväska (om de inte var fastmonterade i bil e.dyl), t.ex. från bilen till hotellrummet, från bostaden till bilen, från bostaden till nån bekants bostad, osv. Själva telefonluren hade ungefär samma storlek som en walkie-talkie. Man kunde ringa ståendes eller gåendes på trottoaren, eller var man råkade befinna sig.

Att en del av dessa över 100.000 mobiltelefonabonnenter rörde sig mitt i Stockholm i det aktuella området den aktuella kvällen – utan mord i sinnet – är fullt sannolikt. Några av dem kan burit en bärbar mobiltelefon med axelremsväska. De kvällsflanörer som såg en sådan ringare med sin lur i handen kanske inte uppfattade väskan eller inte förstod att det var en mobiltelefon, utan trodde att det var en walkie-talkie de hade sett. (Särskilt efter att polisen i media hade uppmanat allmänheten att berätta om de hade sett några walkie-talkie-personer).

Kuriosa: år 1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”
(Mobira tillhörde Nokia som tillverkade bl.a. den bärbara (axelväsk-) mobiltelefonen Mobira Talkman som lanserades 1984. Mer info).

Polisradio. Nr 3 och 6 på bilden.
Förutom polis, brandkår m.fl. kunde även trafik på PR-bandet avlyssnas. Dvs man kunde lyssna på privatpersoners komradio-samtal, vilket innebär att förbipasserande lätt kunde missuppfatta det som att radiolyssnaren själv var inbegripen i ett walkie-talkie-samtal.

Polisradio var förstås extra intressant i storstäder som Stockholm, och på helgerna när det är stökigare och polisen m.fl. har extra mycket att göra. (Palmemordet skedde sent en fredag kväll).

Privatpersoner kunde köpa en ny polisradio till överkomligt pris i närmaste välsorterade radioaffär eller på postorder. Eller begagnad genom dagstidningarnas radannonser.
För den som undrar så var polisradio helt laglig att inneha, lyssna på, osv. (Nuförtiden är den mesta polisradiotrafiken krypterad och går inte att avlyssna).
(Lyssna* på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet, se fotnoten).

Vanlig radio (nr 1 på bilden). Samt kassettbandspelare (nr 2), t.ex. “Walkman”, en slags föregångare till iPod o.dyl.

Sammanfattning

På den tiden (åttiotalet) fanns inte “sociala medier”, webben, Internet, sms, e-mail, smartphones och liknande.
Men det fanns fasta telefoner, och (dyra) bärbara (axelrems-) mobiltelefoner, och komradio till lågt pris, för de som ville kommunicera snabbt på distans.

Vad folk genom åren sagt till polisen att de sett, och där minnesbilderna verkligen är från rätt datum och område, och inte är fabler, kan exempelvis ha varit följande:

– Pladdermaskin (i form av walkie-talkie för PR-bandet).
– Mobiltelefon (iakttagarna såg bara luren, och missade väskan eller förstod inte vad det var).
– Polisradio (kan dessutom låta som ett komradio-samtal).
– Radio (kan på håll påminna om en walkie-talkie, med antenn).
– Annat som till utseendet kan påminna om walkie-talkie.
– Annan naturlig förklaring som t.ex. legitim väktare eller polis med walkie-talkie.

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Mera:
När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet).
Palmemördaren, amatör eller proffs?.
Karta, Palmemordet.
Om Palme burit väst.
Myten om luntorna och Palmemordet.
10 miljoner skäl att skicka en puffra till Leif GW Persson.


* Tryck på knappen för att lyssna på ett kort ljudklipp med polisradio från nittiotalet:

* Antalet tips om walkie-talkie eller komradio som genom åren inkommit till polisen varierar mellan olika källor. Senaste uppgiften i media (2017) är “ett 80-tal sådana iakttagelser” gällande walkie-talkies vid och kring mordplatsen och en kilometer därifrån kring Palmes bostad.
Hur många vittnen som sett samma personer vet inte polisen, enligt media.

Palmemördaren, amatör eller proffs?

Här granskas mördarens tillvägagångssätt på mordkvällen. Var han tursam amatör eller tränad expert? Novis eller polis, blåbär eller militär, fyllerist eller specialist? Det lutar starkt åt amatörhållet.

De senaste trettio åren har det skrivits spaltkilometer om Palmemordet, och det har framförts mer eller mindre fantasifulla teorier eller “spår” om misstänkta gärningsmän som bl.a. involverar svenska polisen, kurdiska terrororganisationen PKK, sydafrikanska underrättelsetjänsten Bureau of State Security, kroatiska fascistorganisationen Ustasja.
Längst av alla spår – åtminstone juridiskt under en tid – kom det enklare och jordnära spåret Christer Pettersson som 1989 lyckades ta sig ända fram till tingsrätten och en fällande dom, men som senare samma år friades i hovrätten. Åtta år senare (1997) gjorde riksåklagaren ett nytt försök och begärde resning men fick NEJ av Högsta Domstolen.

Kort beskrivning av mordkvällen

Olof och Lisbet Palme besökte oplanerat biografen Grand en fredag kväll i februari. De tog sig dit via promenad och T-bana. Efter filmen promenerade de hemåt, enligt karta:

De promenerade i maklig takt söderut längs Sveavägen (röd streckad linje), mördaren följde troligen efter (blå prickad linje). Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade paret Sveavägen för att titta i skyltfönster. Mördaren fortsatte troligen rakt fram i normal promenadtakt till nästa kvarter, korsade Sveavägen och ställde sig bakom hörnet vid Dekorimas skyltfönster.

När paret passerat hörnet på sin promenad söderut klev mördaren fram bakom dem och sköt ett skott på nära håll i ryggen på Olof Palme som föll till marken, och strax därefter ännu ett skott som missade* både Olof och Lisbet. Därefter sprang mördaren österut längs Tunnelgatan och uppför de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan.

* Den andra kulan strök förbi Lisbets rygg med någon centimeters avstånd, kulans väg efterlämnade ett märke i huden (utan blodvite) längs ryggen vid skulderbladen. Hon insåg inte detta förrän senare vid undersökning på sjukhuset. Vid mordögonblicket hade Lisbet känt att det bränt till på ryggen, hon hade troligen vridit sig snabbt åt sidan mot Olof när han föll vid första skottet.

Obefintlig planering

Paret Palme bestämde sig inte förrän i sista stund att de skulle se film på bio. De promenerade till T-station och åkte till biografen. De kunde lika gärna beställt bil som hämtat dem från bostaden. Efter filmen promenerade de hemåt. De kunde lika ringt efter bil som hämtat dem direkt från biografens entré.

Mördaren kunde inte planera i förväg. Endast förfölja paret, vilket i sig är en risk med tanke på Palmes skyddsstatus som statsminister. Dessutom kan kändisskap dra till sig viss uppmärksamhet och potentiella vittnen. Mördaren tvingades invänta ett tillfälle som i hastigheten tycktes lämpligt, vilket leder till ytterligare osäkerhet för mördaren.
Sammantaget mycket amatörmässigt.

Vapen och ammunition

Vapnet tycks varit en vanligt förekommande revolver med ammunition kaliber .357 Magnum av typen “metal piercing”, som då hade funnits på marknaden i femtio år (sedan 1930-talet).

De som argumenterar för att mördaren var “proffs” menar att just den ammunitionen användes därför att mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst (och att mördaren trodde att en sådan kula kunde tränga igenom västen).
Å andra sidan kan lika gärna en amatör ha tänkt i de banorna gällande väst och ammunition. Eller så hade gärningsmannen ingen tanke på detta utan skaffade vad som fanns tillgängligt.

Om mördaren var proffs som befarade att Olof bar skottsäker väst, så hade man troligen valt ett annat vapen med ännu kraftigare ammunition eller ett gevär och en diskret bil (om mördaren hade kumpaner) istället för att irra omkring på stadens trottoarer.

Det misslyckade andra skottet

Första skottet avlossades strax bakom ryggen på Olof, på endast någon eller några decimeters avstånd. Att träffa rätt på så nära håll kräver ingen skjutvana. Det inses intuitivt att man ska placera sig så nära som möjligt och sikta mot mitten av kroppen.

Det efterföljande skottet – som missade – tyder på att det var en amatör. Kanske blev han överraskad av rekylen varpå nästa skott avfyrades okontrollerat.

  • Om det hade varit ett “proffs” vars primära mål var att döda Olof Palme, så hade även en andra kula varit ämnad åt honom. Särskilt om mördaren befarade att Olof bar skottsäker väst. (Ännu en orsak är att den typen av kula kan orsaka mindre skada om den inte direkt träffar ett vitalt organ).
  • Om kula #2 var ämnad åt Lisbet så måste mördaren förstått att hon inte träffades (eftersom hon inte föll ihop). Men han fullföljde inte, målet tycks inte varit att döda henne också.
  • Om kula #2 var ämnad åt Olof så var det en rejäl miss.

Slutsats: det var en ofokuserad, ovan skytt – en amatör – som höll i skjutvapnet.

Flyktvägen

Efter det misslyckade andra skottet sprang mördaren iväg österut längs Tunnelgatan, ett naturligt val av flyktväg i stundens ögonblick. (Andra alternativet hade varit ut mot den trafikerade Sveavägen). Inåt Tunnelgatan var det halvmörkt och det stod några manskapsbodar* tillfälligt uppställda mitt på gatan.

När mördaren passerat manskapsbodarna fortsatte han rakt fram förbi korsningen (Luntmakargatan) och vidare till de fyra trappornas 89 trappsteg som leder upp till Malmskillnadsgatan (bild).

Som flyktväg betraktat är det ingen bra flyktväg eftersom mördaren riskerar befinna sig alltför lång stund i siktlinjen för eventuella vittnen, framför allt om vittnena befinner sig uppe på Malmskillnadsgatan och blickar nedåt. Bild:

Ovan: Gul pil=mordplats, som lär varit väl upplyst från bl.a. skyltfönstren intill.
Röd rektangel=ungefärlig position för manskapsbodarna* (som var staplade ovanpå varandra).
Vit-prickad linje=ungefärlig siktlinje för vittnen belägna på Malmskillnadsgatan. Framför allt framför manskapsbodarna och nedanför trapporna samt vid trappa två och uppåt. (Huruvida det var sikt ända till mordplatsen beror på hur upplyst den var och hur manskapsbodarna skymde sikten).
Anm: statyn (obelisken) till höger om manskapsbodarna fanns inte vid mordtillfället.

Det finns alltså risk att vittnen, i värsta fall ett förbipasserande gäng vittnen som råkat höra skotten, kan se mördaren ända borta vid mordplatsen och följa hans väg fram till och uppför trapporna. Vilket antyder att val av mordplats och flyktväg inte var genomtänkt.
I detta fall hade mördaren tur, men proffs förlitar sig knappast på tur.

Slutord

Tillvägagångssätt, händelseförlopp, vapenhantering på mordkvällen tyder på att mördaren var “amatör”. Så vem mördade då Olof Palme? Nuvarande statsminister Löfven gav ett indirekt svar på frågan i en intervju i anslutning till en minnesstund: “Jag tror på Lisbet Palme” (dvs som vittnade mot Christer Petterson). Vilket fick författaren Leif GW Persson – som tror på ett polisspår – att gå i taket.
Detta inlägg talar emot att Palmemördaren hade skjutvana, fokus och skicklighet, vilket inte nödvändigtvis utesluter ett “polisspår”…

Om statsministermördaren (vem det nu kan tänkas varit) hade dömts på åttiotalet, och inte friats efter överklagan, och inte avlidit, så hade han troligen suttit av sitt straff för flera år sedan och numera varit en fri man.

Mera:
– Karta, Palmemordet.
– Om Palme burit väst.

——————–
* Om manskapsbodarna: de var 3 meter breda, staplade på höjden, Tunnelgatan var 7,5 meter bred (enligt “Palme är skjuten” av Hans Holmér, e-bok).

Om Palme burit väst

Hade Olof Palme överlevt om han burit skottsäker väst den kvällen på biografen, är frågan.
Uppdaterad 1 maj 2016

Kulan som dödade Palme lär vara av kaliber .357 Magnum* av typen Metal Piercing, 158 grain*. “Metal piercing” innebär att ammunitionen uppges vara konstruerad för att penetrera metall. Ursprungliga syftet lär varit att kunna skjuta genom gangsterbilars plåt och dörrar så att föraren sätts ur spel, eller att träffa någon vital del i motorrummet så att motorn stannar. Att kulorna kan spräcka motorblock tycks dock bara vara en seglivad myt.

Bild: “Western, Super-X, 357 Magnum Metal Piercing (Oilproof), 158 Grain, Metal point, Lubaloy, Conical bullet, Non-corrosive priming – Smokeless powder”

En del som spekulerar kring Palmemordet hävdar att mördaren valde ammunition av typen metal piercing ifall Palme bar skyddsväst den kvällen på biografen. (En annan möjlighet är förstås att gärningsmannen skaffade den ammunition som för tillfället råkade finnas tillgänglig).
Anm: om målet INTE bär väst så kan det snarare vara till nackdel för mördare att använda sådan ammunition, dvs att offret överlever. (Kulan sliter inte sönder lika mycket vävnad, utgångshålet blir mindre, kulan fortsätter igenom kroppen med mer bibehållen rörelseenergi).

Skottsäkra västar är förvånansvärt effektiva, det framgår bl.a. i diverse videor där vapenägare testar bland annat .357 Magnum i olika sammanhang. I ett test används .357 Magnum av typen Full Metal Jacket (helmantlad ammunition) 158 grain, och där lyckades de INTE tränga igenom västen.

Några av testerna:
“Skudsikker Vest Testet med. 357 Magnum – 1233 FPS – 158 g – FMJ”.
“.357 magnum vs “Bullet proof” Vest”.

Det ger en antydan att Palme möjligen kan haft en chans med väst. Men frågetecknen är flera, t.ex. vad blir effekten med .357 Magnum metal piercing (som bl.a. har något spetsigare kula) jämfört med FMJ (full metal jacket) som användes i testet ovan? Hur effektiva var västarna 1986? Hur väl skyddade en sådan väst mot skott bakifrån? Även om västen stoppar kulan så blir det ändå skador av stöten, hur omfattande? Revolverpipans längd – som är okänd i palmefallet – har också viss betydelse, längre pipa ger högre hastighet.
En (inofficiell) källa hävdar att ingen väst klarar .357 Magnum metal piercing, dock har den källan inga fakta eller testresultat som stöd.

“Metal piercing” hypad?

Vissa källor menar att när .357 Magnum metal piercing marknadsfördes på 1930-talet så överdrev reklamen möjligheterna med ammunitionen. (Och kanske gav upphov till myten om penetrering av motorblock). Här visas några röster om .357 Magnum metal piercing, från forum hos vapentillverkaren Smith&Wesson:

“That ammo I used in the 1950-1960 era. It was “Supposed” to penetrate vehicle bodies. I discovered that it wasn’t any better than regular .357 ammo.

“It’s just jacketed lead. With a catchy name and cool-looking bullet.”

“I sectioned a pulled metal piercing 357 bullet. It is essentially just a soft lead core with a thin metal jacket. Nothing exceptional.”

“I inherited a few dozen of those and shot a few at metal plates last Fall. I was sort of disappointed in the performance as they did not do a whole lot more penetrating than regular .357’s did on metal plates. They failed to penetrate the 1/4″ steel plates at 25 feet and put only a slight dent in it.”

Där påstås bl.a. att “metal piercing” inte presterar mycket bättre än annan .357 Magnum-ammunition. Och att kulan består av metallöverdraget bly (liknande FMJ), vilket ger sämre effekt än t.ex. rena stålkulor.

För att få klarhet behövs skjuttest med .357 Magnum metal piercing, 158 grain. Antingen på väst eller jämförelse med t.ex. full metal jacket.

—————————
Källor m.m:
* Grain: vikt. 1 grain=0,065 gram. 158 grain=10,27 gram.
* Kaliber .357 Magnum motsvarar 9,07 mm (0,357 tum).

Karta, Palmemordet

Översikt Gamla Stan och mordplatsen vid Sveavägen i Stockholm, samt några bilder.
Uppdaterad 2016-03-31

Anm: kartan är från nutid.

  • Markering #1: Olof och Lisbet Palmes lägenhet på Västerlånggatan 31 i Gamla Stan.
    Vid 20-tiden fredagen den 28 februari 1986 beslutade de att gå på bio. Ca kl 20:30 promenerade paret Palme till tunnelbanestation för att åka till biografen.
    .
  • Markering #2: Ingång till T-station Gamla Stan.
    .
  • Markering #3: T-station Rådmansgatan. Färden dit tog ca fem minuter, och sedan var det bara några minuters promenad till biografen Grand.
    .
  • Markering #4: biografen Grand på Sveavägen. Där träffade paret deras son och hans flickvän som de kommit överens om på telefon tidigare den kvällen. Filmen började strax efter kl 21.
    Ca kl 23:15 lämnade paret Palme biografen och begav sig hemåt längs Sveavägens västra sida. (Se även översiktskissen nedan).
    .
  • Markering #5: korsning Adolf Fredriks Kyrkogata / Sveavägen.
    Strax efter Adolf Fredriks Kyrkogata gick paret över till östra sidan av Sveavägen för att titta i ett skyltfönster (klädbutik Sari), där de blev ståendes en kort stund.
    .
  • Markering #6: korsning Tunnelgatan / Sveavägen.
    Ca kl 23:21 kom paret fram till Tunnelgatan, vid butik Dekorima som låg i hörnet. Gm sköt utan förvarning två skott på nära håll, varav den första kulan träffade Olof Palme i ryggen och den andra snuddade Lisbet Palmes rygg. Hon såg inte gm förrän efter att han hade skjutit. Därefter försvann gm längs Tunnelgatan, uppför de 89 trappstegen mot Malmskillnadsgatan och därefter troligen in på David Bagares gata.

Översiktskiss från polisutredningen, daterad 1989

Anm: jag har beskurit skissen en aning samt lagt till en röd streckad linje som markerar paret Palmes promenad från biografen till mordplatsen.

Olof Palme tio år före mordet, mars 1976, vid Haga slott (dåvarande regeringens gästbostad/mötesplats).

Några detaljer

Ingen annan tycks i förväg ha känt till biobesöket.
Biobesök hade diskuterats tidigare per telefon med paret Palmes son och hans flickvän, men det var först framåt 20-tiden som paret beslutade att gå på bio.
Senare konstaterade polis att inget tyder på att någon form av avlyssning hade skett. Ingen annan än paret Palme, deras son och flickvännen tycks ha känt till att de skulle till biograf Grand den kvällen.

Ryssmössa (nedfälld/uppfälld).

Kläder & väder
Vid mordtillfället var det 6-7 minusgrader. Paret Palme var vinterklädda: Olof bar bl.a. en stor ryssmössa (pälsmössa), svart ytterrock, vit stickad halsduk, och Lisbet bl.a. en brun mockapäls, stickad kofta och halsduk.
Det var troligen ganska skönt att komma ut i vinterkvällen efter att ha suttit i en varm biografsalong i två timmar, och därför valde de att promenera hem istället för att åka taxi eller T-bana.

5-6 minuters lugn promenad från biografen till mordplatsen.
Efter filmen som slutade kring 23:05-23:10 samtalade paret Palme en stund med sonen och flickvännen. Paret lämnade biografen troligen kring kl 23:15. Mordet inträffade strax efter kl 23:21.
Avståndet från biografen var ca 340 meter inklusive korsandet av Sveavägen strax efter Adolf Fredriks Kyrkogata (enligt egen kartmätning). Om det tog sex minuter från biograf till mordplats inklusive stoppet vid skyltfönstret – som enligt Lisbet lär varat ca tio sekunder – så motsvarar det en gånghastighet på knappt en meter per sekund, dvs lugn gånghastighet.
Anm: vad som betraktas som lugn/normal/rask gånghastighet är individuellt (långa/korta ben, kondition, ålder), men kring 1,4 m/sek brukar anses vara normal gånghastighet för vuxna personer.

Möjligt händelseförlopp

Gm följde efter paret Palme från biografen på deras promenad söderut längs Sveavägen. Gm insåg att paret var på väg hem, mot Gamla Stan. När paret gick över till andra sidan Sveavägen och stannade till framför ett skyltfönster, fick gm idén att i normal promenadtakt fortsätta till nästa kvarter, invänta paret och se hur det utvecklar sig. Efter en knapp minut passerade paret Palme förbi gm utan att lägga märke till honom, förrän skotten föll.

Några bilder från 1986

Ovan: Sveavägens östra trottoar vid Tunnelgatan. Bilden tagen i Palmes gångriktning. Röd pil markerar blodsamling. Anm: Ingången till T-station Hötorget som skymtar vid mordplatsen på bilden ovan var stängd vid mordtillfället och låst med jalusigaller. (Se även bild längre ned).

Ovan: Sveavägens östra trottoar vid Tunnelgatan. Bilden tagen mot Palmes gångriktning.

Ovan: I bakgrunden ses färghandeln Dekorima med upplysta skyltfönster och butikslokal. Gm inväntade troligen Palme bakom hörnet (till höger på bild).

Ovan: Dekorimas skyltfönster till vänster. Stängd T-ingång till höger.

Ovan: Tunnelgatan österut mot Luntmakargatan och trapporna (syns ej på bilden) upp till Malmskillnadsgatan.

Ovan: Tunnelgatans trappor mellan Luntmakargatan och upp till Malmskillnadsgatan. Totalt består de fyra trapporna av 89 trappsteg. Rakt fram under trapporna ses Brunkebergstunneln som vid mordtillfället var stängd.

10 miljoner skäl att skicka en puffra till Leif GW Persson

Hej du där! Kanske har just DIN Smith & Wesson tillräcklig hög spårlikhet med palmekulan?! Lämna in din puffra och håva in tio miljoner kronor skattefritt!!

Mängder av knäppgökar och pengasugna tipsare lär stå på kö till LGWP (Leif GW Persson) som har utlovat tio miljoner kronor i belöning för vapnet som dödade Olof Palme. Den senast omskrivna tips-revolvern visade sig ha grad -1 (minus 1) på NFC:s* utlåtandeskala. Nu framkom dessutom att Leif GW hade undanhållit vapnets historik för NFC. Revolvern var knappt använd, vilket skulle sänka graden ytterligare på NFC-skalan om man gjorde ett nytt utlåtande. Den puffran har aldrig varit i närheten av palmekulorna då det begav sig.

Kulorna från palmemordet.

LGWPs vilseledande skala “1 till 9”

LGWP vill gärna vilseleda läsarna med att uttrycka NFCs utlåtandeskala som en skala 1 till 9. NFCs skala omfattar graderna -4 till +4 inklusive noll. Det är visserligen nio skalsteg, men i NFCs skala är det stor skillnad mellan -1 och +1. NFCs positiva skalsteg/grader uttrycker att något talar FÖR en hypotes, medan de negativa talar EMOT.
Exempel: om man likt LGWP uttrycker att minus 1 motsvarar en 3:a på en skala 1 till 9, då framstår det som 33% av max vilket ger intrycket att det finns ett bevisvärde. Men en negativ grad i NFCs utlåtandeskala har ingen beviskraft, det kan inte ingå i bevisning för fällande dom.

10 kan bli 50 miljoner kronor!

Om Din Smith & Wesson kaliber .357 Magnum har tillräckligt hög likhet och om man dessutom lyckas hitta Palmes mördare utifrån din revolver, då skall det enligt uppgift tillkomma ytterligare 40 miljoner. Dvs totalt femtio mille ned i dina fickor, skattefritt.
LGWP lovar också full anonymitet som han är beredd att försvara in i det sista:

“Hans eller hennes anonymitet kan jag garantera och skulle vi äntligen gå i mål är belöningen för Palmevapnet enbart tio miljoner kronor plus ytterligare fyrtio om man i slutändan kan lagföra en gärningsman.”

“- I värsta fall kan jag tänka mig sitta i finkan för den sakens skull, säger han. Vi kan ju göra det här programmet från en lämplig kriminalvårdsanstalt…
[…]
– Jag kan se till att den här uppgiftslämnaren får pengarna helt anonymt så ingen har en susning var pengarna kommer ifrån, säger han.”

Framtida antiklimax (scenario)

LGWP är alltså beredd att sitta på kåken för att hemlighålla uppgifter som kan leda till Olof Palmes mördare. Dvs om rätt tipsare och puffra skulle dyka upp så kan det sluta med att LGWP så småningom lämnar detta jordeliv utan att avslöja uppgifterna som kunde lösa Palmefallet. Också ett sätt att bli omskriven även efter sin bortgång.

—————–
* NFC = Nationellt forensiskt centrum, tidigare SKL (Statens Kriminaltekniska laboratorium).