Kategoriarkiv: 01: Charles Zelmanovits-fallet

Sammanfattning Zelmanovits

Här sammanfattas det som hittills framkommit här på bloggen gällande Charles Zelmanovits försvinnande 1976, med fokus på tiden innan Quick erkände mord.
Uppdaterad 26 april 2016

Om Charles Zelmanovits blev dödad så är det preskriberat sedan 2001. (Det gäller även med beaktande av de nya reglerna 2010 som inte omfattar brott begångna före 1985).

Dödsorsaken gick aldrig att fastställa, däremot finns det skäl att anta att Charles blev bragd om livet. Till exempel:

  • Kroppen låg i ett attraktivt jaktområde och borde ha hittats tidigare om den legat öppet och inte övertäckt/dold.
  • Mindre troligt med lång vandring i kylan över Pitholmshedens små skogsvägar, och sedan 200-300 meter rakt in i skogen, mitt i natten.
  • Mycket ovanligt att pojkar går ut i skogen och fryser ihjäl.
  • Charles bror säger sig vara övertygad om att Charles blivit dödad.

Läs mer: Några skäl att anta Charles blev bragd om livet.

Tidningsartiklar 1976

Charles försvann på natten till lördag den 13 november 1976. Här är länkar till citat ur de tidningsartiklar som handlade om försvinnandet, första artikeln kom måndag den 15 november.
– 1976-11-15, PT: ”Var finns Charles? 15-åring försvann efter ungdomsdans”.
– 1976-11-16, PT: ”Pitholmselever sökte förgäves efter Charles!”.
– 1976-11-17, PT: ”15-åringen spårlöst försvunnen”.
– 1976-11-18, PT: ”Kan 15-åringen ha smugit sig ombord på Gorthon-båt?”.
– 1976-11-19, PT: ”Ingen ledtråd i sökandet efter Charles”.
– 1976-11-20, PT: ”Cykelmysteriet är löst. Stort pådrag i dag”.
– 1976-11-22, PT: ”Frivilliga och helikopter sökte efter 15-åringen – men utan resultat”.
– 1976-12-01, PT: ”Fallet Charles en gåta. Onormalt tyst, säger polisen”.
– 1976-12-28, PT: ”Charles spanska kamrater kontaktas av polisen”.

Tidningsartiklar 1993

Tidningsartiklar från tiden efter att kvarlevorna hade råkat hittas av en jägare söndagen den 19 september 1993.

– 1993-09-23, PT: ”Makabert fynd i skogsområde”.
– 1993-09-24, Exp: ”Hittat kranium kan lösa gåtan med försvunne Charles”.
– 1993-09-28, PT: ”Gåtan på väg lösas. Kvarlevor efter spårlöst försvunnen 15-åring har hittats?”.
– 1993-10-11, TT:  ”Försvunnen 15-åring kan vara återfunnen efter 17 år”.
– 1993-12-11, PT: ”Misstankarna är bekräftade – efter 17 år”.
– 1993-12-11, DN: ”16-årig mordgåta löst”.

Övriga inlägg om Zelmanovits (ej Quick)

– Bakgrund: Vem var Charles Zelmanovits?.
– Karta: Piteå/Munksund och fyndplatsen.
– Fyndplatsen, ur ett gärningsmannaperspektiv.
Charles Zelmanovits fräcka läderbälte som aldrig hittades.
– Sågen som hittades under mossan vid fyndplats Zelmanovits.
– Vädret i Piteå natten den 12-13 november 1976.
– Om jeansen.
Några skäl att anta Charles blev bragd om livet.

Karta över Piteå/Munksund och platsen där Charles Zelmanovits påträffades:

1: Charles bostad.
2: Förfesten.
3: Skoldansen (Pitholm sporthall).
4: Där Charles sågs sist, korsningen Järnvägsgatan-Pitholmsgatan.
F: Där Charles påträffades, 1993.
Från skoldansen till fyndplatsen är det ca sex km vandring, och sedan 200-300 meter in i skogen.

Familjen Zelmanovits bodde i en fastighet på Munksundsvägen.

———
Tidningar: PT=Piteå-Tidningen, Exp=Expressen, TT=Tidningarnas Telegrambyrå, DN=Dagens Nyheter.

Sågen som hittades under mossan vid fyndplats Zelmanovits

När zelmanovitsutredningen pågick 1994 uppgav Quick att han haft med sig en såg i Piteå 1976. När polisen sökte med metalldetektor vid platsen där Charles kvarlevor hade påträffats lär de ha hittat en rostig bågsåg:

Sågen, som varit orange, var kring 50 cm lång, dvs den tillhör de mindre modellerna av bågsågar. (De större är uppåt en meter. Den mindre sågen som hittades är lämpad för t.ex trädgårdsarbete).

Enligt polisen hittades sågen under ett sex centimeter tjockt mosslager, längs den sträcka som Quick hade pekat ut, ca hundra meter från fyndplatsen i riktning mot där Quick och hans partner hade ställt bilen vid den lilla skogsvägen:

Sågen hittades längs den sträcka som Quick beskrev att han tagit sig ut ur skogen. Merparten av Charles kvarlevor låg inom två meters avstånd från centrum i cirkeln ovan. Sträckan från fyndplatsen till bilen är 200-300 meter (oklart exakt hur långt).

Sågen (S) hittades längs den sträcka som Quick beskrev att han tagit sig ut ur skogen. Anm: merparten av Charles kvarlevor låg inom två meters avstånd från centrum i lilla cirkeln ovan. Sträckan från fyndplatsen (F) till bilen är 200-300 meter (oklart exakt hur långt).

Markägaren vittnade att han inte förlorat någon liknande såg. En skogsavverkare som arbetat i området under 1970-talet uppgav att man inte använde sådana sågar inom skogsbruket.

Sågen hittades två månader innan Quick vallades i Piteå. Den kan ha hamnat där vid, före eller efter tidpunkten för Charles försvinnande. Den tekniska undersökningen av sågen kunde varken motsäga eller bekräfta Quicks uppgifter. Det är förstås märkligt att man hittade en såg där utifrån Quicks anvisningar, dold under tjock mossa.

Det var här, ett hundratal meter åt höger in i skogen, som polisen 1994 med metalldetektor hittade en såg under mossan, efter Quicks anvisningar. Quick hade även nämnt det breda diket (syns i bild) och att vägen lutade svagt.

Sonen och Sågen, nya uppgifter 2013

Quicks partner som uppgavs ha varit med i Piteå den 12-13 november 1976 (grannen/jägaren som begick självmord nio månader senare) hade en son och en dotter som då var 20 respektive 18 år.
År 2013 kontaktade sonen journalisten G.J. Stigson och berättade bland annat om en såg pappan hade haft i bilen 1976. Sågen hade försvunnit ur bilen vid tiden för C. Zelmanovits försvinnande. Enligt sonen var det en bågsåg modell mindre, “två tredjedelar av en vanlig”, och den hade varit röd. Sågen som hittades 1994 under mossan hade varit orange. Dock var det 37 år sedan sonen hade sett sågen så möjligheten finns att han mindes färgen fel.

Åklagaren som granskade åtalet mot Bergwall informerades om sonens uppgifter som sågen, men vidtog ingen åtgärd. Kort tid därefter lade åklagaren ned åtalet (juli 2013).
Anm: sonens uppgifter redovisas i Kwasts bok, jag återkommer med närmare beskrivning i kommande inlägg.

Källor

Ur Quick-domen:
“/…/ fastighetsägaren Birger Karlsson, att ingenting väsentligt förändrats i skogen sedan 1976, att diket vid vägen funnits redan 1976 och att han inte förlorat någon såg liknande den som upphittats på fastigheten ett stycke från fyndplatsen /…/
/…/
Karl-Birger Karlsson, till styrkande av markbeskaffenheten i anslutning till fyndplatsen och beträffande en anträffad såg.”

Åklagare C.v.d.Kwast, 2015, bok:
“Polisens tekniker undersökte nu skogsområdet runt fyndplatsen med metalldetektor och den väg som Quick anvisat från fyndplatsen och fram till den plats där han sagt att bilen parkerats. Under ett sex centimeter tjockt mosslager hittade teknikerna då en mindre såg. Sågbladet var rostigt och den tekniska undersökningen ledde inte till ett resultat som vare sig kunde motsäga eller bekräfta Quicks uppgifter.
/…/
Det var en mindre bågsåg med ett 55 centimeter långt, fintandat sågblad.
/…/
Den bågsåg som hittats i Piteå 1994 hade varit orange, av mindre modell och med 50 centimeter bladlängd.”

Polis S.Penttinen, 2012, artikel:
/…/ polisen vid sök med metalldetektor anträffade en motsvarande såg i skogen under mossan längs den sträckning där SB berättat att han kastat sågen. Sågen anträffades först efter det att SB fört den på tal.”

Författare H.Råstam, 2012, bok:
“Sågen hade förvisso hittats ett hundratal meter ifrån Charles kvarlevor /…/”

Författare D.Josefsson, 2013, bok:
Polisen hittade nämligen en orange såg som någon glömt i skogen nästan 100 meter från fyndplatsen.”

—————-
Angående de vilseledande quickförfattarna R&J:
H.Råstam och D.Josefsson, som båda haft full insyn i polisens utredningsmaterial m.m, nämner i sina quickböcker endast att sågen hittades hundra meter från fyndplatsen. Vilket för läsaren kan ge intrycket att den hittades i vilken annan riktning som helst längs cirkeln i bilden ovan, långt bort från fyndplatsen och utan relevans för zelmanovitsfallet. Följaktligen informerar ingen av dem heller att sågen hittades med metalldetektor under ett sex centimeter tjockt mosslager.

Fyndplatsen, ur ett gärningsmannaperspektiv

Om Charles Zelmanovits blev utsatt för brott, och man ser det ur ett gärningsmannaperspektiv, så tycks fyndplatsen varit ett bra val eftersom det tog 17 år innan kvarlevorna hittades.

Det finns skäl att utifrån fyndplatsens läge anta att Charles blev utsatt för brott, oavsett om gärningsmannen hade lokalkännedom eller inte. Men att det var ett oplanerat brott där gm sedan i panik gjorde sitt bästa för att dölja händelsen.

cz-pitea-fyndplatsen
F=platsen där Charles hittades, 3=skolan, 4=där han sist sågs.

Bild ovan: fyndplatsen (F) ligger alltså några hundra meter in i skogen från en skogsväg. Det ligger ganska avskilt, ca femhundra meter från enstaka bebyggelse. Via skogsväg kan man ta sig dit från två håll, båda ger ungefär samma resonemang som nedan.

Till fyndplatsen via Norra Pitholmsvägen

Färdas man mot området för fyndplatsen via N.Pitholmsvägen (från nordväst) tills vägen upphör, så kommer man till en skogsväg (med skylten “Här slutar allmän väg”):

cz-har-slutar-allman-vag

Därefter fortsätter man ca 300 meter på skogsvägen och sedan förbi högerkurvan (i kurvan är det nedförsbacke). Efter kurvan kan bilen ställas vid dikeskanten utom synhåll för de enstaka hus som man passerat tidigare:

cz-fyndplats-o-bil-flygfoto
Flygfoto över kurva och T-korsning.

Från bilen går man in i skogen i riktning så att man hamnar långt bort även från den skogsväg som fortsätter efter T-korsningen längre ned. Dvs från skogsvägen går man i riktning enligt bild A (mot Halssjön):

cz-fyndplats-riktning

Valet av riktning in i skogen kan tyda på att gärningsmannen visste hur vägens sträckning fortsätter en bra bit längre bort, efter T-korsningen. Därför valdes riktningen in i skogen så att kroppen kunde placeras långt från båda vägarna.

Varför gå flera hundra meter in i skogen?

Fyndplatsen låg alltså 200-300 meter in i skogen (oklart exakt var). Varför skulle en gärningsman eller flera gärningsmän bära sitt offer såpass långt in i skogen?
Om gärningsmannen är infödd eller bosatt i trakten så är det angeläget för denne att det inte startas en närgången brottsutredning som granskar de boende i trakten. Men om gärningsmannen inte är från trakten kan det upplevas som mindre angeläget att gömma kroppen noggrant.
Ett annat skäl att placera kroppen längre in i skogen är om gärningsmannen –  från trakten eller inte – är orolig för risken att upptäckas av någon förbipasserande nattåkare medan gärningsmannen är i färd med att hantera kroppen, t.ex för att leta mossa, granris e.dyl. för att dölja kroppen, eller för att skända kroppen. (Den tekniska undersökningen visade att kroppen inte varit nedgrävd i jord, däremot kan den ha täckts över med diverse vegetation).

Gärningsman utan lokalkännedom

Kan även en gärningsman utan lokalkännedom ha hittat till just den platsen? En person som aldrig varit i Piteå tidigare?
Ja, om man söker en avskild plats och befinner sig söder om Piteå, i Munksundområdet där Charles sågs sist, så tycks det bli ett naturligt vägval:

cz-bilvag-fran-bebyggelse

Gärningsmannen söker sig bort från bebyggelse. Bilfärden går därför inte till Piteå centrum och knappast heller söderut mot Pitsund och E4:an.
Istället svänger man österut, bort från bebyggelse, vid (1) in på Lillåkersvägen, och sedan vid korsning (2) åt höger, bort från bebyggelse, in på N.Pitholmsvägen, och därefter raka spåret förbi avfart (3) fram till (4) där allmän väg slutar och skogsvägen börjar, och slutligen förbi kurvan.

Gärningsmannen kan sedan efter kurvan ha färdats en bit på skogsvägen förbi T-korsningen, för att sedan vända tillbaka, och på så sätt fått en uppfattning om vägens fortsatta sträckning i förhållande till kurvan.

Anm: det är 4-5 minuters långsam bilfärd från punkt (1) fram till punkt (4) på ovanstående karta.

Anm: angående förbi avfart (3) så blir det naturligt att fortsätta rakt fram (mot 4) eftersom det är raka spåret samt att vägen åt vänster kan tyckas leda till mer bebyggelse, enligt flera skyltar vid den korsningen:

cz-avfart-punkt3
Punkt (3) på kartan, kommande norrifrån på N.Pitholmsvägen

Gärningsman med lokalkännedom

En gärningsman med god lokalkännedom skulle möjligen valt ett område längre österut:

cz-nord-ost-om-fyndplatsen

Men då blir det längre att köra i natten och förutsätter att gärningsmannen är väl bekant med småvägarna och skogsvägarna runtom på Pitholm och halvön.

Slutsatser

När bilen i detta tänkbara händelseförlopp stannade vid Charles så klev han in frivilligt, annars skulle höga röster eller skrik hörts av vänner som befann sig i närheten och som var de sista som såg Charles vid korsningen Järnvägsgatan-Pitholmsgatan.

Gärningsmannen tog sig inte till området vid fyndplatsen för att döda Charles, oavsett om gm var från trakten eller inte. Området ligger visserligen avskilt men ändå för nära enstaka bebyggelse: skrik och bråk skulle riskera uppmärksammas. Man körde till det avskilda området vid skogsvägen för att sitta i bilvärmen och snacka, dricka, röka, kanske erbjöds Charles något han ville ha. Sedan uppstod en situation som ledde till hans död.

Alternativ 1: Gärningsmannen/männen var från trakten, men hade inte nerver att köra iväg med kroppen till annan mer avlägsen plats. Därför placerades kroppen på optimal plats i samma område och gömdes extra noga flera hundra meter in i skogen.
Alternativ 2: Gärningsmannen/männen var inte från trakten, men gm fantiserade om att skända kroppen. Gm tog sig flera hundra meter in i skogen för att inte synas med sin hantering om någon skulle råka passera på skogsvägen.
Övriga alternativ: i andra fall hade gärningsmannen valt ett annat område eller dumpat kroppen närmare vägen.

Alternativ 1 låter mest troligt kan man tycka. Sågen som polisen hittade under mossan härrör då från någon annan än gm. Alternativ 2 liknar Quicks berättelse men gm genomförde kanske aldrig någon av fantasierna att skända kroppen. Den förvirrade gm kanske bar med sig en såg från bilen, men tappade den i skogen. Och sedan var det för kallt och mörkt så gm gav sig av hemåt, efter att ha täckt över kroppen med mossa, granris e.dyl.

Se även: Några skäl att anta Charles blev bragd om livet.

Bakgrund: Vem var Charles Zelmanovits?

Charles Zelmanovits var 15 år när han försvann 1976. Född i Göteborg, 1961. Hans bror Frederick var 12 år när Charles försvann.

Familjen var bosatt utomlands långa perioder i Spanien och Marocko, mestadels i Spanien. Familjen flyttade till Piteå sommaren 1976, ca tre månader innan Charles försvann.
Anledningen till flytten lär ha varit att mamman ville hem “för att pojkarna skulle få en bättre utbildning. Hennes spanske make Alexander var kirurg men hade accepterat en anställning som företagsläkare på Munksunds sågverk.” (ur Råstams bok om quickfallet, och enligt artikel i PT den 2012-11-02).

Enligt Frederick var Charles den lugnare av dem. Charles var duktig i idrott. Han hade flicktycke (populär bland tjejer). Ur intervju med Frederick:

Charles var två och ett halvt år äldre. Han skulle nog varit veterinär nu, tror Frederick. Bosatt i en mindre stad, gift, med ungar. Han var den sortens kille. Stadig. “Brådmogen”, säger andra.
/…/
Han bär många bilder av Charles inom sig. De stod varandra nära. Charles var en vacker pojke. Den lugnare av dem. Som det första och omhuldade barnet ofta blir.
Han var duktig i idrott. Hade flicktycke.
(Aftonbladet 1994-11-01, skribent Weigl Kerstin)

Charles lär ha varit före sina jämnåriga i studierna: “Han gick på gymnasiet trots att han egentligen var ett år för ung och klarade skolan galant.” (Aftonbladet, 2008-12-16, Karin Östman).

Han hade exklusiva kläder, skinnjackan var handsydd och specialbeställd i Spanien (enligt Råstam). Och ett läderbälte som lär varit uppseendeväckande (som sedan aldrig hittades).

Charles tycks ha festat ibland liksom många andra tonåringar. Även med dyrare starksprit, i utredningen 1976 framkom att han till förfesten hade en kvarting Bacardi (som 12-åriga brodern Frederick inte kände till, enligt Råstam).

Huruvida Charles festnyttjade annat än alkohol är okänt. (Anm: på 1970-talet var Sverige mer drogliberalt*, t.ex. tobaksrökning förekom i stort sett överallt).

Vissa källor hävdar att Charles hade epilepsi* och att det kan ha orsakat hans död. Charles bror Frederick säger sig dock vara övertygad om att varken sjukdom eller olycka ligger bakom Charles död, han tror att Charles blev dödad.

Familjen Zelmanovits bodde i en fastighet på Munksundsvägen.

———-
* Angående uppgiften om epilepsi:
Enligt Charles mor var det tre år sedan Charles haft något epileptiskt anfall (enligt bergwallkommissionens rapport 2015). De mest kända böckerna om Quick, Zelmanovits m.fl. nämner inte Charles epilepsi. Teorin om epilepsi som orsak till Charles död tycks i första hand ha torgförts av författaren Leif GW Persson. Första gången det påståendet dyker upp i media tycks vara år 2002 från Leif GW Persson: “CZ drogs med de vanliga pubertetsproblemen, dessutom hade han ordinerats medicin mot epilepsi” (Expressen, 7/7 2002).
NÄSTA gång uppgiften förekommer är sex år senare, återigen från Leif GW Persson: “Han hade epilepsi och kan ha fått ett anfall och frusit ihjäl.” (Expressen, 15 dec 2008, vilket för övrigt var dagen efter att Råstams quickfilm sändes i SVT första gången den 14/12 2008).
DÄREFTER förekommer uppgiften lite då och då i olika artiklar och från andra skribenter, bl.a. Leif GW Perssons kompis psykiatern Ulf Åsgård den 20 dec 2008. (Som då uppgav att han och Leif skulle skriva en bok tillsammans om Quick, men det blev aldrig av).
Den 16 dec 2008 spånade skribenten Karin Östman i Aftonbladet: “Charles Zelmanovits hade varit i ett gruff på skoldansen, han led av epilepsi. Han kan ha gått till fots till platsen som ligger ett par kilometer från skolan. Han kan ha fått ett psykomotoriskt anfall och bara travat på som i trans, och sedan lagt sig ner och frusit ihjäl.”
Hela det citatet från denne Karin är märkligt, bland annat det felaktiga påståendet att fyndplatsen ligger ett par kilometer från skolan (det stämmer inte ens fågelvägen). Gångsträckan från skolan är det tredubbla, dvs uppåt 6 kilometer, via den korsning där Charles sist sågs.

———
* Angående det drogliberala 70-talet: Även cannabis (marijuana/hasch) var delvis accepterat på 1970-talet. På den tiden i Sverige var det inte olagligt att bruka cannabis eller att inneha en mindre mängd för eget bruk. 1972 lär uppåt 15% av pojkar i årskurs nio ha provat cannabis. (Notera då att det handlar om att ha provat någon/några gånger, inte att de var narkomaner).

Charles Zelmanovits fräcka läderbälte som aldrig hittades

cz-spannen

I domen där Quick fälldes för mord på Charles Zelmanovits förekommer uppgifter om ett speciellt läderbälte som Charles uppges ha burit kvällen han försvann. Uppgiften om bältet bekräftades delvis av Charles broder Frederick, och utgjorde en del av stödbevisningen i quickdomen.

Många år senare tycks även Charles kusin Ola Hedlund bekräfta att Charles bar ett speciellt bälte den kvällen.

1994:
– Quick uppgav i förhör att Charles burit ett speciellt läderbälte. Quick uppgavs ha använt bältet till att underlätta bärandet av Charles men visste inte vart det tagit vägen sedan.
– Polisen hittade inget bälte på fyndplatsen.
– Charles bror Frederick uppgav i förhör att han haft ett sådant bälte vid den tiden (1976). I quickdomen uppgavs att Charles kan ha lånat bältet.

2012:
Charles kusin Ola uppger i media att Charles bar ett “fränt skärp” samma kväll han försvann.

I en intervju 2012 berättar Ola om när Charles kom till förfesten fredagen den 12 november 1976:

Det var också dit han anlände vid 18.30-tiden, Charles Zelmanovits, en finlemmad 15-årig pojke med axellångt hår, tajta jeans, tröja, bruna playboyskor och en skinnjacka med en kvarting Bacardi dold i innerfickan.
– Jag minns så väl det fräna skärp han hade på sig då han kom, berättar Ola Hedlund, 51, kusin, och den som Charles ringde för att få tillträde till festen ett par hundra meter från sitt eget hem.

(Piteå-Tidningen, 2 nov 2012, sid 16)

Enligt kusinen Ola bar alltså Charles ett “fränt skärp” vid 18.30-tiden den kvällen, ca 6 timmar innan han försvann. Eftersom Ola uppger att han “minns så väl” så bör det varit ett uppseendeväckande bälte.

Var det fler som såg Charles bälte den kvällen?

Vid försvinnandet 1976 förhörde polisen ett 75-tal personer (enligt artikel i PT), däribland de personer som umgicks med Charles den kvällen. Bältet bör ha omtalats i något eller några av de förhören, kan man tycka.
Sjutton år senare (1994) när utredningen mot Quick pågick hölls också förhör med personer i Charles närhet, däribland en kvinna som var bland de sista som såg Charles kvällen han försvann (hennes vittnesmål finns i quickdomen, men det gällde inte bältet).

Om polisen förhörde kusin Ola (vid utredningen 1976 eller/och 1994) bör hans uppgift om bältet antingen ha bekräftat eller motsagt Quicks och bror Fredericks uppgift om dess utseende:
“ett kraftigt läderbälte med stort runt metallspänne” (enligt H.Råstams bok om quickfallet). Men kanske förhörde polisen aldrig Ola eller så kom bältet aldrig upp i de samtalen.

Kusin Olas uppgift om bältet finns inte med i quickdomen 1994. Inte heller i någon av de mest kända böckerna som skrivits 2011-2013 om quickfallet.
Så vad är det kusin Ola säger många år senare? Att Quicks uppgift stämde? I så fall, var fick Quick uppgiften ifrån att Charles burit ett speciellt bälte den kvällen 17 år tidigare?

Kanske liknade Charles bälte något av följande bälten/spännen:

cz-balten-spannen2

Polisen hittade varken bältet eller spännet. Om Charles blev utsatt för brott så kan gärningsmannen tagit med sig bältet. Kanske sitter det en man/kvinna någonstans i Sverige idag med bältet/spännet i sin ägo och minns händelserna den novembernatten 1976 vid en skogsväg utanför Piteå.

Eller så tog Charles av sig bältet självmant någon gång under den kvällen. Eller så släpade en räv iväg med det många år efter att Charles försvann. Dock sökte polisen med metalldetektor över ett stort område och man fortsatte även sökandet under våren 1994 utan att hitta det.

Karta: Piteå/Munksund och fyndplatsen

Karta över Piteå/Munksund och platsen där Charles Zelmanovits påträffades:

cz-pitea-fyndplatsen

1: Charles bostad.
2: Förfesten.
3: Skoldansen (Pitholm sporthall).
4: Där Charles sågs sist, korsningen Järnvägsgatan-Pitholmsgatan.
F: Där Charles påträffades, 1993.

Kartan ovan är från 2014 men skogsvägarna på Pitholmsheden ligger ungefär samma som 1976. (Se även karta från 1976 nedan).

Från skoldansen (3) till fyndplatsen är det minst 5,6 kilometer gångsträcka, ca en timmas vandring eller mer om man följer närmaste skogsväg. (enligt Lantmäteriets karttjänst).
Dvs: Sporthallen > Järnvägsgatan (parallell med väg 506) > korsningen (4) > väg 506 ca en km, förbi Svedjan  > skogsväg över Pitholmsheden > slutligen trehundra meter in i skogen.

Vid följande mätning blev sträckan 5,7 km från skolan till fyndplatsen:

cz-5-7-km-skola-till-f

Men vi vet alltså inte om Charles gick den vägen från korsningen där han sist sågs, t.ex. som markerats streckat från X på kartan. Det är enbart en teori som vissa har att Charles vandrade självmant någon liten skogsväg eller stig över Pitholmsheden och sedan flera hundra meter rakt upp i skogen.

Närmar man sig istället fyndplatsen från andra hållet (dvs från nordväst på N.Pitholmsvägen) så slutar allmän väg några hundra meter före kurvan och efter kurvan är man utom synhåll för bebyggelse, vilket är en fördel ur ett gärningsmannaperspektiv:

cz-har-slutar-allman-vag

Karta från 1976:

Ovanstående karta över Munksund och del av Pitholmsheden är från 1976. På Pitholmsheden fanns då gångstigar och sämre körvägar, de markeras på kartan enligt:
– Gångstigar är markerade med fristående punktlinje (…………..)
– Punktlinje intill heldragen linje betyder “Enskild sämre körväg, vägbanan dock beredd”.
– Två punktlinjer intill varandra betyder “Sämre brukningsväg”.

Anm: på denna topografiska karta visas höjdskillnader, och där framgår att området väster om Halssjön ligger ca tjugo meter över havet och det sjunker när man förflyttar sig åt söder/sydväst. Man kan ana att vägen/kurvan ned mot T-korsningen eventuellt lutar en aning. Vägens svaga lutning var en av de korrekta uppgifter Quick lämnade när han beskrev området, han kan alltså ha fått den uppgiften på detta sätt.

Om jeansen (av eller på?)

Enligt vissa källor var Charles jeans avtagna. Det förklaras av de som tror att Charles dog naturligt (frös ihjäl) med att folk som håller på att frysa ihjäl hamnar i ett tillstånd av kraftig hypotermi som kan leda till att de plockar av sig kläderna.
Men frågan är om jeansen verkligen var avtagna?

Det som pekar åt att jeansen var avtagna är rättstekniska undersökningen, att förmultningen av kroppens överdel gått mindre långt än förmultningen av underdelen (omtalas i Quick-domen). På resterna av skinnjackan som hittades var blixtlåset uppdraget, vilket tyder på att jackan var på. (Man hittade även nitar och knappar tillhörande jeansen).
MEN, denna skillnad gällande kroppens över/underdel skulle kunna förklaras med att jeansen var av bomull som bryts ned betydligt fortare än jackans läder. Bomull lär brytas ned inom några år medan läder tar uppåt 40-50 år.

I Quicks/Bergwalls resningsansökan å andra sidan uppges “att benrester funnits i det som varit klädesplagg” och att det visar att han inte varit naken på underkroppen (vilket alltså motsäger Quicks uppgifter att han tog av byxorna). Det innebär sannolikt att man hittat rester av syntetiskt material runt benresterna. T.ex fibrer/trådar av polyester, som har lång nedbrytningtid, från diverse klädesplagg.

Det verkar ändå, utifrån ovanstående uppgifter, som att mer tyder på att jeansen var på än av.

 

Vädret i Piteå natten den 12-13 november 1976

Det förekommer varierande uppgifter i media om vädret m.m. den natten i Piteå när Charles Zelmanotivs försvann. Detta inlägg bringar klarhet.

Kring midnatt den 12-13 november 1976 i Piteå:

  • 7-10 minusgrader.
  • Ingen nederbörd.
  • Vindstilla eller svag vind, 0-1 m/s.
  • Mestadels barmark, troligen fläckvis snö (möjligen mer vid skogsområden än på stora öppna ytor).
  • Månen större än halvmåne. Hög (stod högt på himlen).

Ganska kallt alltså, det kan ha varit en klar natt, med hög måne som lyste upp terrängen. Sikten i skogen kan ha varit hyfsad även mitt i novembernatten. Fläckvis snö kan också ha gynnat nattsikten. Och fyndplatsen låg i utkanten av en upplyst stad.

Källor

Månfas den 13 november 1976
Något större än halvmåne:

månfaser-nov-1976
Källa www.moonconnection.com

Månens höjd den natten:
månen stod högt. Som högst kl 04, höjd 39 grader (av max 45 grader).

Källor: månkalkylator 1, månkalkylator 2.
Beräknat på ungefärliga koordinater för fyndplatsen i Piteå:
Latitud:  65.28568, N (norr)
Longitud: 21.56969, E (öst)
Datum: 13 november 1976, Time zone UTC: +1, DST: off.

Mestadels barmark med fläckvis snö

På några bilder i tidningsartiklar från sökandet kan man skönja snö i diken o.dyl.
SMHIs data för temperatur och nederbörd visar att det kan ha funnits snö:
under några veckor fram till den 7-8 nov var det minusgrader med nederbörd, uppåt två decimeter snö, därefter fyra dagar med 1-3 plusgrader och nederbörd (regn eller snö), fram till kvällen den 11 nov då det åter blev minusgrader.

Temperaturer i Piteå den 26/10 till 23/11 1976 (enligt SMHI):
pitea-temp-1976-10-26--1976-11-23
( X = efter midnatt lördag 13 nov )

Kuriosa:
Väderprognosen i Piteå-Tidningen 11 nov för fredagen: “Fredag: uppklarnande och därmed kallare. Svag vind.” Tycks ha stämt bra.

Temperatur / nederbörd / vindhastighet

Temperatur, timvärde, mätstation Piteå:
1976-11-12;06:00:00;-4.0;G
1976-11-12;12:00:00;-3.9;G
1976-11-12;18:00:00;-6.2;G
1976-11-13;06:00:00;-9.1;G
1976-11-13;12:00:00;-4.0;G
1976-11-13;18:00:00;-6.0;G

Temperatur, timvärde, mätstation Haraholmen (vid havet, ca 1 mil från Piteå), har fler mättillfällen/dygn:
1976-11-12 00:00:00;-0,6;G
1976-11-12 03:00:00;-1,6;G
1976-11-12 06:00:00;-3,0;G
1976-11-12 09:00:00;-3,8;G
1976-11-12 12:00:00;-3,4;G
1976-11-12 15:00:00;-4,6;G
1976-11-12;18:00:00;-4.8;G
1976-11-12;21:00:00;-8.8;G
1976-11-13;00:00:00;-7.0;G
1976-11-13;03:00:00;-7.6;G
1976-11-13;06:00:00;-8.4;G

——————–

Nederbörd, dygnsvärde, mätstation Piteå:
1976-10-27;06:00:00;0.0;Y
1976-10-28;06:00:00;0.0;Y
1976-10-29;06:00:00;0.6;Y
1976-10-30;06:00:00;1.1;Y
1976-10-31;06:00:00;3.4;Y
1976-11-01;06:00:00;0.6;Y
1976-11-02;06:00:00;1.6;Y
1976-11-03;06:00:00;1.0;Y
1976-11-04;06:00:00;0.6;Y
1976-11-05;06:00:00;1.0;Y
1976-11-06;06:00:00;4.4;Y
1976-11-07;06:00:00;1.5;Y
1976-11-08;06:00:00;5.2;Y
1976-11-09;06:00:00;8.6;Y
1976-11-10;06:00:00;1.9;Y
1976-11-11;06:00:00;0.2;Y
1976-11-12;06:00:00;0.0;Y
1976-11-13;06:00:00;0.0;Y
1976-11-14;06:00:00;0.0;Y
1976-11-15;06:00:00;0.0;Y
1976-11-16;06:00:00;0.0;Y
1976-11-17;06:00:00;0.2;Y
1976-11-18;06:00:00;0.0;Y
1976-11-19;06:00:00;0.5;Y
1976-11-20;06:00:00;3.3;Y
1976-11-21;06:00:00;0.0;Y
1976-11-22;06:00:00;0.0;Y
1976-11-23;06:00:00;0.0;Y
1976-11-24;06:00:00;0.0;Y
1976-11-25;06:00:00;0.0;Y
1976-11-26;06:00:00;2.3;Y
1976-11-27;06:00:00;3.3;Y
1976-11-28;06:00:00;0.9;Y
1976-11-29;06:00:00;6.7;Y
1976-11-30;06:00:00;3.0;Y

Nederbörd, dygnsvärde, mätstation Haraholmen (vid havet, ca 1 mil från Piteå):
1976-10-27;06:00:00;0.0;Y
1976-10-28;06:00:00;0.0;Y
1976-10-29;06:00:00;0.0;Y
1976-10-30;06:00:00;0.0;Y
1976-10-31;06:00:00;4.4;Y
1976-11-01;06:00:00;0.0;Y
1976-11-02;06:00:00;2.5;Y
1976-11-03;06:00:00;1.6;Y
1976-11-04;06:00:00;0.1;Y
1976-11-05;06:00:00;0.3;Y
1976-11-06;06:00:00;5.0;Y
1976-11-07;06:00:00;1.1;Y
1976-11-08;06:00:00;4.5;Y
1976-11-09;06:00:00;8.7;Y
1976-11-10;06:00:00;4.1;Y
1976-11-11;06:00:00;0.6;Y
1976-11-12;06:00:00;0.0;Y
1976-11-13;06:00:00;0.0;Y
1976-11-14;06:00:00;0.0;Y
1976-11-15;06:00:00;0.0;Y
1976-11-16;06:00:00;0.0;Y
1976-11-17;06:00:00;0.1;Y
1976-11-18;06:00:00;0.0;Y
1976-11-19;06:00:00;0.0;Y
1976-11-20;06:00:00;4.4;Y
1976-11-21;06:00:00;0.0;Y
1976-11-22;06:00:00;0.0;Y
1976-11-23;06:00:00;0.0;Y
1976-11-24;06:00:00;0.0;Y
1976-11-25;06:00:00;0.0;Y
1976-11-26;06:00:00;2.0;Y
1976-11-27;06:00:00;2.6;Y
1976-11-28;06:00:00;0.8;Y
1976-11-29;06:00:00;4.8;Y
1976-11-30;06:00:00;3.1;Y

——————–

Vindhastighet m/s, medelvind, timvärde, mätstation Piteå:
1976-11-12;06:00:00;0.0;G
1976-11-12;12:00:00;0.0;G
1976-11-12;18:00:00;0.0;G
1976-11-13;06:00:00;1.0;G
1976-11-13;12:00:00;1.0;G
1976-11-13;18:00:00;0.0;G

Vindhastighet m/s, medelvind, timvärde, mätstation Haraholmen (vid havet, ca 1 mil från Piteå):
1976-11-12;12:00:00;1.0;G
1976-11-12;15:00:00;1.0;G
1976-11-12;18:00:00;2.0;G
1976-11-12;21:00:00;2.0;G
1976-11-13;00:00:00;3.0;G
1976-11-13;03:00:00;2.0;G
1976-11-13;06:00:00;3.0;G

Anm: värdena för nederbörd är inte 100% säkra. Se kvalitetskoderna G (grön) resp Y (gul). G=Kontrollerade och godkända värden. Y=Misstänkta eller aggregerade värden, grovt kontrollerade arkivdata.
Som kompensation redovisas mätvärden från två mätstationer (Piteå och Haraholmen, som är belägna ca 1 mil från varandra, Haraholmen närmare havet), mätvärdena från dessa båda överenstämmer bra, både för dygn då nederbörd har fallit respektive inte fallit.
Temperatur, nederbörd, vindhastighet kommer från SMHI Öppna data.

Några skäl att anta Charles blev bragd om livet

I september 1993 hittades kvarlevorna av en person. Tre månader senare rapporterades att det var Charles Zelmanovits, som hade försvunnit sjutton år tidigare en novembernatt 1976. Polisen hade inga brottsmisstankar men brott kunde heller inte uteslutas.

  • Märkligt att kroppen inte hittades tidigare om den låg öppet.
  • Mindre sannolikt med lång vandring över Pitholmsheden och sedan flera hundra meter rakt in i skogen, mitt i natten.
  • Mycket ovanligt att pojkar går ut i skogen och fryser ihjäl.
  • Några tänkbara orsaker/motiv till brott.
  • Brodern övertygad att Charles blev bragd om livet.
  • Om Thomas Quick.

Märkligt att kroppen inte hittades tidigare om den låg öppet

Även om det var ett stort område för polis och frivilliga att söka och gå skallgång i när Charles försvann, så var det flera som senare tyckte det var märkligt att han inte hade hittats. Jägaren som sjutton år senare (1993) råkade hitta Charles kvarlevor var förbryllad över att kroppen inte hittats tidigare. Enligt jägaren är det ett attraktivt jaktområde:

Fyndet förbryllade honom. En kropp kunde inte ha legat på platsen någon längre tid utan att upptäckas. Här brukade de gå i drevkedja och han hade passerat platsen otaliga gånger. Och hans far hade för ett par år sedan avverkat skog ett stenkast bort.
– (“Fallet Thomas Quick”, Råstam, 2012, e-bok)

Även Charles kusin Ola Hedlund, som var bland de sista som såg Charles i livet 1976, anser att det är märkligt att Charles inte hittades tidigare:

Han förundras också över att ingen påträffade Charles förrän många år senare, för i närheten till fyndplatsen färdas det folk.
– (Norrbottens-Kuriren, 2013-08-01, sid 4)

Vilket kan innebära att Charles kropp övertäcktes och doldes strax efter han hamnade ute i skogen.
Enligt SMHI var det ingen nederbörd den natten 1976 när Charles försvann och inte heller under den följande veckan, så kroppen tycks inte heller varit dold under snö medan efterspaningarna pågick den veckan. Därefter – då efterspaningarna fortgick – kom det lite regn eller snö, det var upp till sju plusgrader en vecka efter försvinnandet.

Däremot om han blev utsatt för brott så kan han ha dolts under vegetation som lagts över honom, vilket i så fall kan förklara varför han inte hittades tidigare.

Och man kan anta att vegetationen på fyndplatsen inte var lika uppvuxen 1976 som när kvarlevorna hittades sjutton år senare. Vilket gör det ännu märkligare att han inte hittades tidigare om han hade legat öppet utan att vara övertäckt.

Mindre sannolikt med lång vandring över Pitholmsheden och sedan flera hundra meter rakt in i skogen, mitt i natten

Fyndplatsen ligger nästan sex kilometer gångsträcka från skolan där skoldansen var, det är ca en timmas vandring i kylan. Det verkar mindre sannolikt att Charles, utan mössa och klädd i endast lågskor, jeans, skjorta, tröja, skinnjacka, handskar skulle ha vandrat längs små skogsvägar över hela Pitholmsheden – i rakt motsatt riktning från hemmet – och slutligen lämna skogsvägen och bege sig 200-300 meter rakt in i skogen, mitt i natten.

Det tycks heller inte finnas några uppgifter från vännerna som sist såg honom att Charles skulle varit väldigt berusad. Annars är det förstås fullt möjligt att han gått dit helt självmant, t.ex. om han mådde illa och inte vill gå hem. Men det är ändå märkligt att först korsa Pitholmsheden och sedan lämna skogsvägen och ta sig såpass långt in i skogen. Hade Charles istället hittats strax intill skogsvägen så hade det inte varit lika märkligt.

1=Charles bostad, 3=Skoldansen, 4=Där Charles sågs sist, F=fyndplatsen 1993.

Mycket ovanligt att pojkar går ut i skogen och fryser ihjäl

Förfrysningsteorin är “påtagligt osannolik” enligt G.Lambertz i boken Quickologi. Sid 293 (min fetstil):

Beträffande Charles Zelmanovits ska då sägas att den plats där han hittades inte låg på vägen om han promenerade hemåt, nästan tvärtom. Det ska också sägas att det är utomordentligt ovanligt att 15-åriga pojkar går ut i skogen och fryser ihjäl. Därmed framstår den möjligheten, enligt min mening, som påtagligt osannolik, särskilt om man beaktar den omständigheten att kroppen var sönderdelad.
Jag kan inte se annat än att förfrysningshypotesen ger mycket svagt underlag för tveksamheter om Thomas Quicks berättelse.

Här tillkommer alltså ett statistiskt argument i raden av övriga argument emot naturlig död. Att ett visst beteende är mycket ovanligt och att det därför är mindre sannolikt att Charles frivilligt begett sig långt ut på heden och in i skogen och sedan frusit ihjäl.

Några tänkbara orsaker/motiv till brott

  • Svartsjuka. Charles tycks varit populär bland tjejer. Det sägs att 15-årige Charles hade samlag med en tjej samma kväll, utanför skoldansen (utomhus i vinterkylan), och sedan fick kritik av någon för att vara nonchalant mot henne.
  • Främlingsfientlighet. Familjen Zelmanovits var relativt nyinflyttad från Spanien. Charles talade dock bra svenska, var född i Sverige och modern var svensk från Piteåtrakten.

Familjen Zelmanovits tycks haft gott ställt ekonomiskt (t.ex. pappan var läkare på ett stort företag). Charles uppges haft exklusiva kläder. Även sådana omständigheter kan ha stuckit i ögonen på våldsbenägna dårfinkar.

Charles kan ha fått lift av någon – han kanske erbjöds skjuts hem – men de begav sig istället till den lilla skogsvägen utanför staden. Där uppstod en oväntad situation som ledde till att han blev dödad, med berått mod eller av en olyckshändelse, varefter han placerades dold i skogen. Eller att Charles efter bilfärden till skogsvägen utsattes för hot och sprang ut i skogen, eller att han bara lämnades vid skogsvägen, och sedan gick vilse (men i så fall är det alltså märkligt att han inte hittades tidigare, se ovan).
Man vet inte heller NÄR Charles hamnade på fyndplatsen, det kan ha varit vid ett senare tillfälle än natten han försvann.

Brodern övertygad att Charles blev bragd om livet

Charles bror Frederick Zelmanovits säger sig vara övertygad om att Charles utsattes för brott, men inte av Thomas Quick (se nedan). Frederick är troligen en av de som har bäst insyn i fallet och som vet mest om Charles liv och bakgrund. Frederick kan t.ex. ha kännedom om eventuella hot eller problem Charles kan ha utsatts för tidigare från omgivningen. Brodern utesluter också teorin om sjukdom som det spekulerats om i media.

Jag vill inte säga vad min teori går ut på men jag är övertygad på att min brors död inte är en olycka eller självförvållat.
Min broder är bragd om livet och det är inte Thomas Quick som är den skyldige.
– (Ur “Min bror mördades – men inte av Quick”, NSD, 2012-05-19)

Frederick Zelmanovits blev även intervjuad av journalisten H.Råstam vilket beskrivs i dennes bok om quickfallet:

Frederick har aldrig trott på teorierna om självmord, om att Charles skulle ha varit sjuk eller om att han inte vågat gå hem. Frederick säger att det är otänkbart att Charles skulle ha försvunnit frivilligt.
– Det är någon som gjort något mot honom, det har alltid varit min övertygelse.

Även Charles mamma lär ha varit av den uppfattningen: “Redan på ett tidigt stadium var hon övertygad om att sonen hade mördats.” (Piteå-Tidningen 1994-11-03). Mammans skäl till den uppfattningen kan varit samma som broderns, t.ex. något de inte ville berätta om vissa boende i trakten.

Om Thomas Quick

Sedan finns det även frågetecken gällande Thomas Quick, som numera är friad efter att ha tagit tillbaka sitt femton år gamla erkännande. Det finns frågetecken kring några vittnesmål, en upphittad såg, samt kring de uppgifter som Quick lämnade när han angav sig själv och erkände att han strypt Charles till döds.

Några alternativa händelseförlopp gällande mytomanen Quick är att han var i Piteå med sin partner* från Falun, erbjöd Charles lift, men att Quick inte dödade honom utan istället lämnade honom vid skogsvägen därför att Charles inte var intresserad av homosexuella aktiviteter, och att Charles sedan gick vilse. Men i så fall är det alltså märkligt att han inte hittades tidigare (se ovan).
Eller att Charles blev bragd om livet därför att han var ointresserad av Quicks inviter. Eller att det istället var Quicks partner som dräpte Charles…

Även om vi utgår ifrån att Bergwall (Quick) talar sanning idag, att han inte var involverad i Charles död, så kvarstår alltså andra omständigheter som kan tyda på att Charles död orsakades av någon annan än han själv.

———————
* Quick/Bergwall vidhåller än idag att mannen som Quick uppgav var med i Piteå 1976 var hans dåvarande partner och att de hade ett längre förhållande. I en intervju år 2012 i NSD uppgav Bergwall att “Vi hade också haft en homosexuell kontakt. Han var gift och hade barn och levde ett hemligt liv.” Enligt Bergwall varade den sexuella relationen i “ett par år” (2013, RMV).
Den mannen bodde 180 meter gångsträcka från Bergwall i villaområdet i Korsnäs i Falun, och han var gift och hade barn. Han tog livet av sig nio månader efter att Charles försvann. Änkan vittnade sjutton år senare att mannen tycktes varit homosexuell. Hon vittnade också att han enligt hennes dagbok inte varit hemma den 12-13 november 1976, dvs dagarna då Charles försvann.

“16-årig mordgåta löst”

Lördagen den 11 december 1993 fanns följande notis i Dagens Nyheter, som rapporterade att rättsläkare fastslagit identiteten hos de kvarlevor av Charles Zelmanovits som en privatperson råkade hitta i ett skogsområde i september:

dn-1993-12-11

I nära 16 år var skolpojken Charles Zelmanowits spårlöst försvunnen. Nu har rättsläkare fastslagit att det var 15-åringens kvarlevor som tidigare i höst påträffades i ett skogsområde utanför Piteå.
– Vi vet inte hur pojken har avlidit men det är bra att han har påträffats. Det känns aldrig tillfredsställande att ha ouppklarade försvinnanden, säger kriminalkommissarie Harry Nyman till TT. Med det här beskedet kan rättsläkaren skriva dödsintyg och pojken kan begravas, säger Harry Nyman.

Anm: uppgiften “16 år” i notisen och rubriken är felaktig, det var 17 år sedan Charles försvann.