Kategoriarkiv: ÖVRIGT *********

Så dör inte veganer

Här några värdefulla tips hur veganer kan hålla sig friska trots begränsad kost. Hur de undviker att dö i förtid på grund av maten. Även vegetarianer kan ha nytta av tipsen.

Veganer är personer som valt att inte konsumera produkter från djurriket. Varken kött, ägg, mjölk, mejeriprodukter eller andra produkter från den animaliska världen. Till skillnad från vegetarianer som kan tillåta sig ägg, mjölk och annat som inte är kött.

Visste du förresten att veganer – liksom kossor – också kan utropas till miljöbovar. Förtäring av ansenliga mängder baljväxter medför att veganer släpper ut mer gaser som bidrar till växthuseffekten. (Om än i betydligt mindre skala än korna, förstås, och möjligen mest obehagligt för den enskilda individen och dennes närmaste omgivning). Men det är bara en bonusinformation, vi går raskt vidare.

Centralt för veganer är diverse baljväxter, exempelvis bönor, ärter, kikärter, linser, jordnötter, soja, lupin. Baljväxter innehåller bland annat proteiner. Tyvärr är baljväxter en vanlig orsak till allergiska reaktioner, som kan bestå hela livet, vilket kan utgöra hinder för de med veganambitioner.

Några sätt för veganer att överleva är:
1. Kosttillskott, t.ex. vitamin B12 och D-vitamin, t.ex. i form av tabletter i burkar som tillverkas av tablett- och burkfabriker.
2. Berikade livsmedel, dvs där matfabrikerna har tillsatt kosttillskott till livsmedlet.

Detta är extra viktigt för barn, för att undvika allvarliga sjukdomar som t.ex. bestående nervskador, som inte går att reparera i efterhand (B12-brist). Eller för att undvika sjukdomen rakit som ger mjukt och missformat skelett (D-vitaminbrist).

Det kan också vara svårt för barn (och en del vuxna) att få i sig tillräckligt med energi med enbart vegankost. Man kan behöva äta större volymer mat, än vid blandad kost. Det beror på att många vegetabilier innehåller lite energi men mycket fibrer. Fibrer mättar bra, och risken är att barnet inte orkar äta så stora portioner som behövs för att täcka energibehovet.

Och glöm inte att koka baljväxterna tillräckligt innan du börja äta, om du vill slippa illamående, kräkningar, diarré och magsmärtor. Som orsakas av lektiner, som förstörs vid kokning.

Vi avslutar dessa visdomar från Livsmedelsverket med ett uppmuntrande Lycka till.


Mera:
livsmedelsverket.se/…/vegansk-mat-till-barn.
livsmedelsverket.se/…/vegetarisk-mat-for-vuxna.
livsmedelsverket.se/…/baljvaxter-jordnotter.

Seriemördare som är barn till seriefödare

Är alla seriemördare* syskonlösa? Nej, det framgår i följande lista som visar ett urval seriemördare som har två eller fler syskon, dvs vars föräldrar är seriefödare* (som har minst tre barn).
[Uppdaterad 26 oktober 2018]

Harold Shipman, hade tre syskon (dvs de var fyra barn).
Läkare (allmänläkare), mördade patienter.
15-250 offer, 1975-1998.
Kallad “Dr Death” och “The Angel Of Death”
Hängde sig i cellen 2004.

Charles Cullen, hade sju syskon.
Sjuksköterska, mördade patienter.
30-400 offer, 1988-2003.
Kallad “Angel of death” och “Killer nurse”.
Dömdes 2003 till arton livstidsstraff.

Ted Bundy, hade tre syskon. (halvsyskon, Ted hade annan pappa).
Över 30 offer, 1970-talet.
Avrättades 1989.

Fred West, hade fem syskon.
Gift med Rosemary som deltog i mördandet.
12-13 offer (unga kvinnor), 1967-1987.
1995 hängde sig Fred i häktet, hustrun Rosemary dömdes till livstid senare samma år.

Steve Wright, hade tre syskon.
5 offer, 2006-2009.

Peter Tobin, hade sju syskon.
Fler än 3 offer, 1990-talet och 2006.

Peter Sutcliffe “Yorkshire Ripper”, hade fem syskon.
13 offer, 1970-talet.

Levi Bellfield “The Bus Stop Killer”, hade fyra syskon.
Fler än 3 offer, 2000-talet.

Trevor Hardy “The Beast of Manchester”, hade tre syskon.
3 offer, 1970-talet.

John Reginald Christie, hade sex syskon.
8 offer, 1940-50-talet.

Beverley Allitt, hade tre syskon.
4 offer, 1991.

Bröderna Briley (The Briley Brothers).
1979 begick de tre bröderna Briley och medbrottslingen Duncan Meekins elva mycket våldsamma mord. De sista som föll offer för dem var en familj i sitt hem. Mannen, hustrun (som var gravid) och deras femåriga son mördades. Dessförinnan våldtogs hustrun.
12 offer, 1971 (1) och 1979 (11).
Två av bröderna avrättades 1984 respektive 1985, den tredje fick livstid. Kumpanen Meekins vittnade emot bröderna och fick livstid.

Bild ovan: Linwood, James och Anthony Briley, och Duncan Meekins.

Bild överst i inlägget: Harold Shipman, Charles Cullen, Ted Bundy, paret Fred & Rosemary West, Steve Wright.

Svaret på inledande frågan är att det finns flera seriemördare som har flera syskon.


Definitioner:
* Seriemördare kallas den som mördat minst tre personer vid olika tillfällen som inte ligger för nära varandra. Till skillnad från massmördare som mördat alla sina offer (minst tre) vid samma tillfälle eller inom en kort tidsram (några timmar).
Samma definition tillämpas inte överallt i världen, t.ex. i FBI:s definition för seriemord går gränsen vid två istället för tre (“Serial Murder: The unlawful killing of two or more victims by the same offender(s), in separate events”, se: fbi.gov/…/serial-murder).

* Seriefödare är föräldrar som har minst tre egna barn. Liknande begrepp är seriemoder (inte att förväxla med danskans seriemorder), seriemödrar (inte att förväxla med mödrar i tv-serier), seriefader och seriefäder. Det finns givetvis inget samband mellan seriefödare och mord.

Förvrängda minnesbilder bakom metoo-anklagelser anno dazumal?

I det metoo-flöde av anklagelser som förekom i media och på nätet hösten 2017, från mestadels (anonyma) kvinnor som skrev att de hade utsatts för allt ifrån oönskade beröringar och kommentarer till grova sexbrott, så gällde många av dessa anklagelser händelser från långt tillbaka i tiden. Som inträffat för flera år eller decennier sedan.

Exempelvis i de mycket omskrivna fallen gällande
Timell, Virtanen, Kronér och Arnault (“kulturprofilen”),
så anklagades de för händelser som påstods ha inträffat år 2008, 2006, 2012 respektive 2011. Äldsta händelsen låg elva år tillbaka i tiden (från då anklagelsen blev offentlig).

Vad beror det på att inga anklagelser gäller händelser från närmare nutid?

Här är några förslag på svar.

Män tafsade mera förr? Och att det ligger nåt i det gamla uttrycket att kvinnor liksom elefanter glömmer aldrig en oförrätt? (Det sistnämnda om långsinthet är förstås en grov nidbild).
Detaljer i minnesbilder har genom åren omedvetet förvrängts, så att minnesbäraren tror att hen utsatts för nåt annat än vad som verkligen hände?
Händelsen är medveten lögn därför att hen ogillar måltavlan hen siktar på? Eventuellt för att ge tillbaka för nån tidigare icke-sexuell oförrätt?
Det är bara en SLUMP att de flesta i media uppmärksammade metoo-anklagelserna gäller händelser som inträffade för länge sen?

Det kan finnas fler förklaringar.

Om “leksakspistoler”

På bilden ovan finns ett gäng föremål som kan se ut som riktiga skjutvapen men som inte går att skjuta ihjäl folk med. Leksakspistoler och -revolvrar, replikor för prydnad och samling, softairguns och luftpistoler för lek och tävling.
Många av dessa ser autentiska ut, även på nära håll, och kan av en ovetande omgivning uppfattas som riktiga, dödliga vapen.

Att rikta ett sådant föremål mot folk som inte vet att det bara är en harmlös kopia kan uppfattas som ett dödligt hot, och då kan man råka illa ut:

– Man kan bli övermannad och skadad av de man riktar vapnet mot.
– Eller skjuten av någon som bär illegalt vapen.
– Eller skjuten av polis.

Bild ovan: blod med mera, utspritt med skjutvapen, vid trottarkant.

Barn har sedan urminnes tider lekt att de skjuter ihjäl folk, i diverse krigslekar. Med föräldrars goda minne. Riktiga krig med riktig död har också pågått sedan urminnes tider. Att något pågått sedan urminnes tider betyder inte att det måste fortsätta i eviga tider.

Detta inlägg tillkom efter dödskjutningen av 20-årige Eric i Vasastan i Stockholm i augusti 2018.

“Rättsväsende i medias klor” (Yrsa Stenuis)

Häromveckan avled författaren och journalisten Yrsa Stenuis. Hon har gett ut ett tiotal böcker, och bland annat arbetat som chefredaktör och Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Detta inlägg kompletterar de nyliga levnadsteckningar som skrivits om Yrsa Stenuis, där de flesta utelämnar hennes senaste bok “Rättsskandalen!?”.
I den boken under rubriken “Rättsväsende i medias klor” berättar Yrsa Stenius om fallet Thomas Quick/Sture Bergwall, att den verkliga skandalen ägde rum när Sture Bergwall frikändes på det sätt som skedde, hur journalisten Hannes Råstam och Bergwall ljög ikapp, och om den märkliga Bergwallkommissionen och deras slutsatser.

Yrsa Stenuis var raka motsatsen till de flockindivider som åsyftas i talesättet “Bara döda fiskar följer strömmen”. Hon var en av de få personer som offentligt gick emot den numera rådande vrångbilden av Quickfallen som skapats med hjälp av media och lata jurister, politiker m.fl. Många fler delar Yrsas åsikter men få uttalar dem offentligt, av lättbegripliga skäl.

De hundra sidorna om “Rättsväsende i medias klor” är en del av boken “Rättsskandalen!?” av Yrsa Stenuis och pensionerade kriminalinspektören Seppo Penttinen. Hans del i boken har rubriken “Utredningarna mot Sture Bergwall (Thomas Quick), myt och verklighet” och består av drygt fyrahundra sidor. Boken började säljas i handeln i början på april 2018.

Här är en aktuell förteckning över Yrsa Stenius böcker:

  • “Rättsskandalen!?” (2018), av Yrsa Stenius och Seppo Penttinen.
  • “Orden i min makt” (2016).
  • “Taxar, kärlek och sorg” (2007).
  • “Lögnens olidliga lätthet” (2005).
  • “Tills vingen brister: en bok om Jussi Björling” (2002).
  • “Mannen i mitt liv” (1998) om Albert Speer.
  • “Best in show: om hopp, förtvivlan och fåfänglighet” (1995).
  • “Makten och kvinnligheten” (1993).
  • “Vår tids hjältar” (1986).
  • “Jag älskar mig – gåtan Albert Speer” (1980).
  • “I väntan på vadå” (1976).

Ur Yrsa Stenius “Rättsväsende i medias klor” i boken “Rättsskandalen!?” (sid 108-109):

“När resning beviljades i de tre hovrätterna var det på grundval av den kritik resningsåklagarna hade riktat mot Quick-utredningen i sin helhet och mot deras kollegas sätt att driva processen mot den mordanklagade Sture Bergwall. Som jag har visat i det föregående – och som Seppo Penttinen kommer att visa i nästkommande avsnitt av denna bok – var den kritiken i allt väsentligt grundlös men den kunskapen höll alla inblandade i resningsdelen ifrån sig.

Medierna teg och teg och teg med undantag för Gubb Jan Stigson som hånades av kollegerna och belades med munkavle när han framhöll att saker och ting inte stod rätt till.

Så frikändes Sture Bergwall på grunder som för mig ter sig chockerande – utan ny rättegång och på grundval av åklagares omtolkning av bevisning som godkänts av sex tingsrätter – och medierna tiger. Rättsväsendet stadfäster mediernas myt.

Så tillsätts Bergwallkommissionen med skeva direktiv. Medierna missförstår direktiven. Efter ett och ett halvt år kommer Bergwallkommissionen med sin rapport som är helt irrelevant i förhållande till de juridiska problem fallet Quick hade aktualiserat. Vissa av rapportens slutsatser (ord står mot ord) är direkt pellejönsiga.
[…]
Sture Bergwall är nu frikänd från de åtta mord han en gång dömdes för utifrån en rättsprocess som inte bedrevs korrekt. Bergwall ska i lagens mening betraktas som oskyldig men processens olika element och förlopp måste i sanningens och den fria debattens namn få diskuteras kritiskt. En sådan diskussion kring en frikänd man måste vara möjlig i ett fall då huvudpersonen själv håller svansen högt och tar plats på den offentliga scenen med sina lögner mot dem som drev den ursprungliga Quick-utredningen, ackompanjerad av de medier som en gång skapade dessa lögner.”

Boken “Rättsskandalen!?” kommer troligen att granskas närmare här på bloggen, under eller efter sommaren.

Mera:
“Rättsskandalen!? … myt och verklighet” (Seppo Penttinen).

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”


 

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.
[Uppdaterad 23 februari 2018]

Hur långt tillbaka barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas upp till flera år senare (t.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men de flesta vuxna minns inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska tycks vara högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga kring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln) eller att de minns “varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
“Adults’ reports of their earliest memories…” (av Patricia J. Bauer m.fl, 2014):
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/ .
“[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”

* Barns minne av tidigare händelser:
se tidigare inlägg (nedre hälften av sidan):
mysterium24.se/?p=2232
Exempel (ur “Infantile Amnesia Across the Years…” av Carole Peterson m.fl, 2011):
“Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.

MeToo i backspegeln och en del frågor

Med merparten(?) bakom oss av medias intensiva rapportering om o kring metoo, så kvarstår några frågetecken.
Uppdaterad 16 januari 2018

Äpplet på bilden ovan illustrerar ett metoo-upprop, innehållande ett större antal namn (det vita fruktköttet) från internetsurfare som samlats kring en kärna bestående av ett mindre antal berättelser (som i genomsnitt tycks utgöra cirka tio procent av antalet namn).

Frågor frågor frågor:

Frågorna beror på medias rapportering och vissa andra aktörers agerande. Det är ingen kritik mot deltagarna i meToo som uppmärksammar flera olika typer av problem.

Stämmer det att resultaten från olika STUDIER om sextrakasserier skiljer sig mycket åt i medias rapportering? I så fall, vad beror det på?
Stämmer det att meToo (till skillnad från diverse studier) inte säger ett skvatt om hur förekommande sextrakasserier är? Varken förr eller i nutid?

Stämmer det att antalet berättelser eller “vittnesmål” i svenska metoo utgör några promille av antalet svenska kvinnor 16-64 år i arbete? Och att materialet i metoo inte utgör ett urval lämpat för statistiska slutsatser om hela befolkningen?
Stämmer det att på svenska arbetsplatser så är personliga förföljelser, våld, och hot om våld minst lika vanligt förekommande som sexuella trakasserier? Och att män i de fallen är lika utsatta som kvinnor?
Stämmer det att meToo fick en rivstart därför att några kändisar blev utpekade som tafsare och våldtäktsmän, uthängda i media med buller o bång, och sedan blev “utrensade”?
Stämmer det att “Den ensidighet som präglar metoo-debatten rimmar faktiskt illa med det svenska samhällets jämställdhets­ideal”? (Yvonne Maria Werner)
Stämmer det att medias rapportering kring metoo bevisar att media som helhet kan agera som en galen apflock?
Och ligger det något i den kritik mot rapporteringen kring meToo som trots allt har framförts i media under de senaste månaderna? Några exempel, senaste överst:

expressen.se/kultur/granskningen-av-metoo-har-varit-alldeles-for-svag/ (15 jan 2018).

expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/man-tror-ni-inte-att-vi-vill-ha-er-ocksa/ (14 jan 2018).

svt.se/kultur/film/deneuve-i-protest-mot-metoo-rorelsen (9 januari 2018).

svd.se/historiker-i-metoo-ar-kvinnan-enbart-ett-offer (31/12 2017).

svd.se/problematiskt-att-fa-vagar-stalla-fragor-om-metoo (20 dec, 2017).

svt.se/kultur/noomi-rapace-till-weinstein-jag-ar-inte-till-salu (16 december 2017).

svd.se/filosof-hall-huvudet-kallt–finns-risker-med-metoo (2017-12-11).

resume.se/nyheter/artiklar/2017/11/28/heimerson-jag-kanner-att-metoo-forstor-vart-samhalle/ (28 november 2017).
aftonbladet.se/a/Eo43MA/metoo-en-haxjakt-med-drag-av-stalins-utrensningar (27 nov 2017).

expressen.se/nyheter/ramberg-oanstandigt-att-peka-ut-manniskor/ (16 nov 2017).

metro.se/artikel/alexander-bard-till-h%C3%A5rt-angrepp-mot-metoo-tv4-tar-avst%C3%A5nd (27 okt 2017).

aftonbladet.se/kultur/a/5m0xK/kandisarna-stjal-syret (20 oktober 2017).

svt.se/kultur/metoo-tar-fram-journalistikens-samsta-sidor (20 oktober 2017).

expressen.se/debatt/ett-nyp-i-rumpan-ar-inte-sa-farligt/ (17 okt 2017).

Om andan faller på så kan ett o annat svar komma att landa här längre fram, vem vet.

Slutligen är bäst att förtydliga att undertecknad är emot alla former av trakasserier, inklusive sexuella, oavsett kön. Om jag fick bestämma, kunde trolla med knäna och hade direktlinje till gud fader/moder själv så skulle inte en enda människa på denna planet någonsin bli utsatt för trakasserier, mobbning, våld eller brott.

Därmed inte sagt att du kära läsare ska undanhållas följande drift med instruktionsvideo om sextrakasserier. Det lär vara ur ett avsnitt av amerikanska tv-programmet “Saturday Night Live” från 2005.
“Sexual Harassment and You. A handy guide to workplace etiquette”.
youtube.com/watch?v=gBVuAGFcGKY .
youtube.com/watch?v=PxuUkYiaUc8  (bättre bildkvalitet).
“- Be handsome. – Be attractive. – Don’t be unattractive.”


Tidigare inlägg:
SÄG IFRÅN omedelbart.
“Don’t be a Faux pas!”.
Bättre raggningsrepliker för henne.

Julpyssel: felvända bilder till höger o vänster

Här granskas problemet med felvända mobilbilder. Här finns också en testbild som kan användas för att kontrollera bildvisningsprogram.

Kalle plåtar de tomteröda tjejerna (A) med sin mobiltelefonkamera och mejlar bilden till Doris, som öppnar bilden på sin dator där den visas felvänd (B) åt vänster. Doris vrider bilden rätt med sitt bildprogram (så att den ser ut som A) och sparar den. Därefter mejlar Doris den sparade bilden till Anna-Lena, som öppnar bilden på sin dator där den visas felvänd (C) åt höger.

Vad hände? undrar en del av de många invånare som genom åren råkat ut för liknande bildproblem och aldrig lyckats klura ut orsaken. Här kommer svar på frågan, ett kort och ett något längre.

Kort svar:

orsaken är troligen ett omodernt bildprogram, som inte hanterar bilder korrekt. I ovanstående exempel är det Doris som har det omoderna programmet (t.ex. bildprogrammen som medföljer Windows 7 eller tidigare versioner). Kalles och Anna-Lenas bildprogram är ok.

Något längre svar:

kameror sparar bilderna i samma läge som man håller kameran. Hålls kameran uppochned så sparas bilden uppochned. Hålls kameran vänd ett kvarts varv så sparas bilden vänd ett kvarts varv.

Normalläget för en mobiltelefonkamera är horisontalläge (“landskapsläge”) med mikrofonkanten riktad åt höger (dvs den kortända som man brukar prata i), se bild nedan.

När kameran sparar bilden på sitt minneskort medföljer också en del tekniska data, bland annat en bildriktningsflagga kallad “Orientation” som moderna bildvisningsprogram använder för att rotera bilden rätt varje gång den visas (om den behöver roteras).

Ett omodernt bildprogram tar inte hänsyn till “Orientation”-flaggan. Därför visas bilden felvänd åt vänster för Doris i exemplet ovan. (Den bilden var tagen av Kalle med mobilkamerans mikrofonkant riktad nedåt, dvs med kameran i “porträttläge”).

När Doris sedan vänder bilden rätt i hennes omoderna bildprogram så påverkas inte bildens “Orientation”-flagga. Det medför att när Anna-Lena sedan visar den bilden i sitt moderna bildprogram, så roteras bilden ett kvarts varv medurs, enligt Orientation-flaggan, vilket gör att bilden visas felvänd åt höger.

Testbild: kontrollera bildprogram

Testa dina bildprogram med nedanstående bild. (Högerklicka och välj “Spara” för att hämta hem).
Champagneflaskan ska visas med korken uppåt om programmet hanterar Orientation-flaggan korrekt.
Om programmet ignorerar Orientation så är korken riktad åt vänster.

Just nu när du tittar på denna sida i din webbläsare så visas kanske ovanstående bild felvänd (korken åt vänster), det kan bero på att Orientation ignoreras av webbläsaren när den visar en hel webbsida. Om du istället öppnar enbart bilden, genom att trycka på följande länk:
www.mysterium24.se/bilder/orientation-90cw_500.jpg
så visas bilden rättvänd om du inte har en gammal eller Microsoft* webbläsare.

Nedanstående är en skärmdump från en iPad, som visar testbilden rättvänd även när den ingår i en webbsida:

Generellt tycks mjukvara från Apple vara bättre än Microsoft på att visa bilder rättvända.

Om testbilden: mobilkameran var i porträttläge (mikrofonkanten nedåt) när bilden togs, med flaskkorken uppåt i kamerafönstret. Kameran har satt bildens Orientation-flagga så att bilden ska vändas 90 grader åt höger vid visning.

Andra felvända bilder

Bilder kan bli felvända även om mobilkamera och program är moderna, t.ex. när man fotograferar liggande dokument och texter ovanifrån, med mobilens kameralins och plattsida vänd nedåt, och man inte ser till att kamerans lägesindikator är vänd åt rätt håll.

Ytterligare problem kan uppstå med vissa programvaror och bildtjänster på Internet som visserligen läser Orientation-flaggan men som tolkar den felaktigt.

Ännu en möjlighet till konstigheter ger den lilla tumnagelbilden som finns i bildfiler (i filformatet JPG). Förutom den stora bilden finns det i bildfilen även en förminskad bild (med en egen Orientation-flagga) som används t.ex. då alla bilder i en mapp visas översiktligt.

Övrigt

Motsvarande för analoga kameror där bilderna framkallas som pappersbilder, är att betraktaren vrider pappersbilden med handen om bilden inte är rättvänd. Med bilder som visas digitalt på en fast bildskärm eller TV skulle det bli opraktiskt om man skulle behöva vrida hela skärmen eller TV:n för att se bilden rättvänd…
Anledningen till att digitala kameror inte roterar bilden rätt innan kameran sparar bilden till sitt minneskort uppges vara prestandaskäl, dagens teknik sägs vara för långsam (särskilt vid snabba bildserier).

Tips på tredjeparts bildprogram för att vända bilder rätt, och som sätter Orientation-flaggan rätt, är “IrfanView” och “XnView”. För den petiga användaren har XnView möjlighet till “JPEG lossless transformation”, där man kan rotera och spara JPG-bilder utan komprimering, dvs utan att påverka bildkvaliteten. Båda lär vara gratis och uppges kunna användas även med äldre Windows.


* Microsoft webbläsare: varken Internet Explorer eller MS Edge för Windows 10 visar testbilden rättvänd (åtminstone inte med webbläsarnas förvalda inställningar), inte heller vid visning av enbart bilden. Däremot blir det korrekt med de bildprogram som medföljer Windows 10.