Kategoriarkiv: ÖVRIGT *********

Så dör inte veganer

Här några värdefulla tips hur veganer kan hålla sig friska trots begränsad diet. Hur de undviker att dö i förtid på grund av kosten. Även vegetarianer kan ha nytta av tipsen.

Veganer är personer som valt att inte konsumera produkter från djurriket. Varken kött, ägg, mjölk, mejeriprodukter eller andra produkter från den animaliska världen. Till skillnad från vegetarianer som kan tillåta sig ägg, mjölk och annat som inte är kött.

Visste du förresten att veganer – liksom kossor – också kan utropas till miljöbovar. Förtäring av ansenliga mängder baljväxter medför att veganer släpper ut mer gaser som bidrar till växthuseffekten. (Om än i betydligt mindre skala än korna, förstås, och möjligen mest obehagligt för den enskilda individen och dennes närmaste omgivning). Men det är bara en bonusinformation, vi går raskt vidare.

Centralt för veganer är diverse baljväxter, exempelvis bönor, ärter, kikärter, linser, jordnötter, soja, lupiner. Baljväxter innehåller bland annat proteiner.
Tyvärr är baljväxter en vanlig orsak till allergiska reaktioner, som kan bestå hela livet, vilket kan utgöra hinder för de med veganambitioner.

Några sätt för veganer att överleva är:
1. Kosttillskott, t.ex. vitamin B12 och D-vitamin, t.ex. i form av tabletter i burkar som tillverkas av tablett- och burkfabriker.
2. Berikade livsmedel, dvs där matfabrikerna har tillsatt kosttillskott till livsmedlet.

Detta är extra viktigt för barn, för att undvika allvarliga sjukdomar som t.ex. bestående nervskador, som inte går att reparera i efterhand (B12-brist). Eller för att undvika sjukdomen rakit som ger mjukt och missformat skelett (D-vitaminbrist).

Det kan också vara svårt för barn (och en del vuxna) att få i sig tillräckligt med energi med enbart vegankost. Man kan behöva äta större volymer mat, än vid blandad kost. Det beror på att många vegetabilier innehåller lite energi men mycket fibrer. Fibrer mättar bra, och risken är att barnet inte orkar äta så stora portioner som behövs för att täcka energibehovet.

Och glöm inte att koka baljväxterna tillräckligt innan du börja äta, om du vill slippa illamående, kräkningar, diarré och magsmärtor. Som orsakas av lektiner, som förstörs vid kokning.

Vi avslutar dessa visdomar från Livsmedelsverket med ett uppmuntrande Lycka till.


Mera:
livsmedelsverket.se/…/vegansk-mat-till-barn.
livsmedelsverket.se/…/vegetarisk-mat-for-vuxna.
livsmedelsverket.se/…/baljvaxter-jordnotter.

Seriemördare som är barn till seriefödare

Är alla seriemördare* syskonlösa? Nej, det framgår i följande lista som visar ett urval seriemördare som har två eller fler syskon, dvs vars föräldrar är seriefödare* (som har minst tre barn).
[Uppdaterad 26 oktober 2018]

Harold Shipman, hade tre syskon (dvs de var fyra barn).
Läkare (allmänläkare), mördade patienter.
15-250 offer, 1975-1998.
Kallad “Dr Death” och “The Angel Of Death”
Hängde sig i cellen 2004.

Charles Cullen, hade sju syskon.
Sjuksköterska, mördade patienter.
30-400 offer, 1988-2003.
Kallad “Angel of death” och “Killer nurse”.
Dömdes 2003 till arton livstidsstraff.

Ted Bundy, hade tre syskon. (halvsyskon, Ted hade annan pappa).
Över 30 offer, 1970-talet.
Avrättades 1989.

Fred West, hade fem syskon.
Gift med Rosemary som deltog i mördandet.
12-13 offer (unga kvinnor), 1967-1987.
1995 hängde sig Fred i häktet, hustrun Rosemary dömdes till livstid senare samma år.

Steve Wright, hade tre syskon.
5 offer, 2006-2009.

Peter Tobin, hade sju syskon.
Fler än 3 offer, 1990-talet och 2006.

Peter Sutcliffe “Yorkshire Ripper”, hade fem syskon.
13 offer, 1970-talet.

Levi Bellfield “The Bus Stop Killer”, hade fyra syskon.
Fler än 3 offer, 2000-talet.

Trevor Hardy “The Beast of Manchester”, hade tre syskon.
3 offer, 1970-talet.

John Reginald Christie, hade sex syskon.
8 offer, 1940-50-talet.

Beverley Allitt, hade tre syskon.
4 offer, 1991.

Bröderna Briley (The Briley Brothers).
1979 begick de tre bröderna Briley och medbrottslingen Duncan Meekins elva mycket våldsamma mord. De sista som föll offer för dem var en familj i sitt hem. Mannen, hustrun (som var gravid) och deras femåriga son mördades. Dessförinnan våldtogs hustrun.
12 offer, 1971 (1) och 1979 (11).
Två av bröderna avrättades 1984 respektive 1985, den tredje fick livstid. Kumpanen Meekins vittnade emot bröderna och fick livstid.

Bild ovan: Linwood, James och Anthony Briley, och Duncan Meekins.

Bild överst i inlägget: Harold Shipman, Charles Cullen, Ted Bundy, paret Fred & Rosemary West, Steve Wright.

Svaret på inledande frågan är att det finns flera seriemördare som har flera syskon.


Definitioner:
* Seriemördare kallas den som mördat minst tre personer vid olika tillfällen som inte ligger för nära varandra. Till skillnad från massmördare som mördat alla sina offer (minst tre) vid samma tillfälle eller inom en kort tidsram (några timmar).
Samma definition tillämpas inte överallt i världen, t.ex. i FBI:s definition för seriemord går gränsen vid två istället för tre (“Serial Murder: The unlawful killing of two or more victims by the same offender(s), in separate events”, se: fbi.gov/…/serial-murder).

* Seriefödare är föräldrar som har minst tre egna barn. Liknande begrepp är seriemoder (inte att förväxla med danskans seriemorder), seriemödrar (inte att förväxla med mödrar i tv-serier), seriefader och seriefäder. Det finns givetvis inget samband mellan seriefödare och mord.

Konsten att rengöra insidan av bilens dödligt lortiga vindruta

Här skingras mysteriet hur man ENKELT får rent insidan av bilens vindruta, även allra längst fram där utrymmet är minimalt på bilar med kraftigt vinklad ruta. I gynsamma fall kan bilrutornas insidor bli i stort sett självrengörande.
[Uppdaterad 25 oktober 2018]

På insidan av bilens vindruta, eller framruta som den oxå kallas, samlas som bekant oönskad materia som kan försämra sikten. Diverse luftföroreningar utifrån, mikroskopiska oljebaserade partiklar som avges från instrumentbrädan varma dagar, föroreningar från tobaksrökare, slemdroppar från dina och passagerarnas hostningar och nysningar, kladdigheter då det öppnas burkar innehållande kolsyrad dryck, blodstänk när du använder bilen som kill room utan ordentlig inplastning… Med mera.
Även en till synes inte så lortig vindruta kan bli dödligt farlig när sikten plötslig försämras kraftigt då det uppstår en situation med plötsligt motljus.
(Angående blodstänk och “kill room” så är det bäst att tillägga att det bara är en udda referens till tv-serien “Dexter” som gick för några år sen och som lär inspirerat en del personer att begå riktiga mord).

Utan de rätta tillbehören och utan akrobatiska färdigheter och långa armar, så kan det vara mördande tråkigt och jobbigt att rengöra vindrutans insida. Här är ett exempel på en mindre attraktiv lösning, ett smått avskräckande exempel:

Bilden ovan kommer från en video som visar en entusiastisk kille som seriöst demonstrerar hur han rengör insidan av vindrutan på sin bil. Han sitter bakvänt i passagersätet med ryggen mot vindrutan, med armen sträckt bakåt i konstig vinkel och gnider frenetisk handflatan med duken mot rutan. Anledningen tycks vara att komma åt bättre på nedre delen av rutan och för att slippa skava/skada knogarna mot instrumentbrädan. Hur han sedan gör på förarsidan där det sitter en stor ratt i vägen, det framgår inte.
Nej ovanstående är för bökigt, eller hur. Nedan visas de ENKLASTE och effektivaste sätten att göra rent insidan av bilens vindruta.

Allra enklast är förstås att låta nån annan göra jobbet. T.ex. din äkta hälft, din flick- eller pojkvän, eller en bilrekonditionerare om din käresta inte vill göra sånt som du själv inte vill göra.
Om du envisas med att göra det själv så kan följande tips som snappats upp här o där vara till nytta.

Grundverktyg

– Några mikrofiberdukar (eller microfiber-), finns speciellt för fönsterrengöring. Kan tvättas.
– En eller två vindruterengörare med mikrofiberduk (ersätter långa armar och galen akrobatik).
– Hushållspapper.

Bild ovan: några olika varianter av vindruterengörare med ledat huvud och avtagbar mikrofiberduk. Också bra för att torka bort imma. Nere till vänster syns en teleskopmodell (utdragbart skaft).

Rengöringsmedel

Beroende på graden av smuts kan nåt av följande användas:
– Fönsterputs med ammoniak är troligen mest effektivt. Nackdelen är att ammoniak luktar illa (men lukten försvinner snabbt när man är klar). Det finns även en miljöaspekt.
– Några droppar diskmedel i ljummet vatten. Nackdelen är att diskmedel innehåller en aning olja (för att inte diskhänder ska bli torra) som kan bilda en tunn hinna på rutan och medföra ökad smutsbenägenhet.
– Fönstersåpa, används av proffsen som jobbar hela dagarna med fönsterputs. Fönstersåpa innehåller inte olja (som diskmedel och vanlig såpa gör) och avger inte obehaglig lukt. Men om det är extremt fett och skitigt så kan även proffsen ha i några droppar ammoniak i såpan.
– Eller bara fukta mikrofiberduken med vanligt vatten, om rutan inte är alltför smutsig. Torrt, utan vatten, kan också fungera.

Rengöring

– För att undvika att det droppar ner på på instrumentbrädan och blir fläckar kan man spreja/hälla vätskan på duken innan man börjar, istället för att spreja på rutan.
– Använd olika dukar för rengöring och torkning/efterputs.
– Arbeta uppifrån och nedåt på rutan. Enligt experterna först i små cirkelrörelser. Avsluta med långa svep.
– Undvik rengöring i direkt solsken, för då kanske vätskan dunstar innan man hinner få rent. (Gäller förstås inte om man använder torr duk).

Använd INTE tidningspapper som i den gamla myten, det funkar inte nuförtiden. Förr innehöll tidningars trycksvärta nåt ämne som hade rengörande effekt (ammoniak enligt vissa källor). I sämsta fall kan effekten istället bli att trycksvärtan smetar av sig på rutan.

Om rutan bara är lite smutsig så kan det räcka att svepa lätt några gånger med mikrofiberduken eller vindruterengöraren, utan rengöringsmedel. Torr eller eventuellt fuktad med lite vatten.

Om man placerar en vindruterengörare väl synlig i bilen så kan insidorna av bilens rutor bli hyfsat självrengörande, åtminstone på passagerarsidan och där bak när medresenärer sysselsätter sig med prylen. (Duken behöver tvättas ibland, annars blir det med tiden kontraproduktivt). Teleskopmodellen* av vindruterengörare tycks ha högst sysselsättningsfaktor.


* Teleskopmodellen: frågan kan uppstå “hur gör man så att den inte åker ihop?” Svaret är att den låses genom att vrida ena röret cirka ett kvarts varv (funkar bara åt ena hållet).

Förvrängda minnesbilder bakom metoo-anklagelser anno dazumal?

I det metoo-flöde av anklagelser som förekom i media och på nätet hösten 2017, från mestadels (anonyma) kvinnor som skrev att de hade utsatts för allt ifrån oönskade beröringar och kommentarer till grova sexbrott, så gällde många av dessa anklagelser händelser från långt tillbaka i tiden. Som inträffat för flera år eller decennier sedan.

Exempelvis i de mycket omskrivna fallen gällande
Timell, Virtanen, Kronér och Arnault (“kulturprofilen”),
så anklagades de för händelser som påstods ha inträffat år 2008, 2006, 2012 respektive 2011. Äldsta händelsen låg elva år tillbaka i tiden (från då anklagelsen blev offentlig).

Vad beror det på att inga anklagelser gäller händelser från närmare nutid?

Här är några förslag på svar.

Män tafsade mera förr? Och att det ligger nåt i det gamla uttrycket att kvinnor liksom elefanter glömmer aldrig en oförrätt? (Det sistnämnda om långsinthet är förstås en grov nidbild).
Detaljer i minnesbilder har genom åren omedvetet förvrängts, så att minnesbäraren tror att hen utsatts för nåt annat än vad som verkligen hände?
Händelsen är medveten lögn därför att hen ogillar måltavlan hen siktar på? Eventuellt för att ge tillbaka för nån tidigare icke-sexuell oförrätt?
Det är bara en SLUMP att de flesta i media uppmärksammade metoo-anklagelserna gäller händelser som inträffade för länge sen?

Det kan finnas fler förklaringar.

Om “leksakspistoler”

På bilden ovan finns ett gäng föremål som kan se ut som riktiga skjutvapen men som inte går att skjuta ihjäl folk med. Leksakspistoler och -revolvrar, replikor för prydnad och samling, softairguns och luftpistoler för lek och tävling.
Många av dessa ser autentiska ut, även på nära håll, och kan av en ovetande omgivning uppfattas som riktiga, dödliga vapen.

Att rikta ett sådant föremål mot folk som inte vet att det bara är en harmlös kopia kan uppfattas som ett dödligt hot, och då kan man råka illa ut:

– Man kan bli övermannad och skadad av de man riktar vapnet mot.
– Eller skjuten av någon som bär illegalt vapen.
– Eller skjuten av polis.

Bild ovan: blod med mera, utspritt med skjutvapen, vid trottarkant.

Barn har sedan urminnes tider lekt att de skjuter ihjäl folk, i diverse krigslekar. Med föräldrars goda minne. Riktiga krig med riktig död har också pågått sedan urminnes tider. Att något pågått sedan urminnes tider betyder inte att det måste fortsätta i eviga tider.

Detta inlägg tillkom efter dödskjutningen av 20-årige Eric i Vasastan i Stockholm i augusti 2018.

Elden och hettan, förr och nu

För att få perspektiv på denna sommarens hittillsvarande värmerekord så visas här temperaturhistorik för nästan trehundra år tillbaka. Numera (2018) finns temperaturuppgifter för de senaste 263 åren i Stockholm respektive 297 åren i Uppsala tillgängliga på nätet*. Dvs mätningar fr.o.m. år 1756 respektive 1722. Vi kastar även blickar på skogsbränder. Rubriker i detta inlägg:

– Juli, Stockholm 1756–2018
– Juli, Uppsala 1722–2018
– Inte stora skillnader i rekorden förr och nu.
– Februari, Stockholm 1756–2018
– “Hela Sverige brinner”… som en röd punkt.
– Om mätvärden, och en aning nypa salt.
– *Källor

Juli brukar vara årets varmaste månad. Vid jämförelse mellan olika år används medeltemperaturen för hela månaden. Denna sommar (2018) tog Stockholm rekordet för högsta juli-medeltemperaturen i hela landet: 22,5 grader. Förra julirekordet för hela landet var 21,8 grader år 1901 (Karlstad) och år 1914 (Linköping).

Juli, Stockholm 1756–2018

Månadsmedeltemperaturer för juli i Stockholm åren 1756 till 2018:

Diagram ovan: varje blå eller röd stapel visar medeltemperaturen för juli det året. De röda #-siffrorna vid årtalen anger placeringen för de tio högsta juli-medeltemperaturerna (i Stockholm). På första plats ligger år 2018, därefter kommer år 1994, 1855, 1783, osv.

Juli, Uppsala 1722–2018

Månadsmedeltemperaturer för juli i Uppsala åren 1722 till 2018:

Av ovanstående två diagram framgår att Uppsala är något svalare än Stockholm. (Det är t.ex. bara hälften så många år i Uppsala med julimedeltemperatur över tjugo grader). Det lär bero på urbana effekten, städer bildar så kallade värmeöar. Även Uppsala bildar värmeö och är varmare än omgivningen, men inte lika mycket som Stockholm.

I diagrammen framgår att båda städerna har en anhopning av högre temperaturer under de senaste decennierna fram till nu. (Som den globala uppvärmningen).
Vid 1890 kan det ha framstått som tvärtom, högsta-temperaturerna hade sedan flera decennier dessförinnan haft en nedåtgående trend, och tolkningen då kan ha varit att vi var på väg mot ett kallare klimat.

Inte stora skillnader i rekorden förr och nu

Skillnader i rekordtemperaturer genom åren ända sedan sjuttonhundratalet handlar ofta om några tiondels grader. Det framgår av mätvärdena i följande listor “Stockholm och Uppsala: tjugo högsta månadsmedeltemperaturerna för juli”:

Undantaget är detta års landsrekord för juli (22,5 grader, år 2018), det skiljer 0,7 grader från förra landsrekordet (21,8 grader, år 1901 och 1914), och en hel grad från förra stockholmsrekordet (21,5 grader, år 1994).

För Uppsala är skillnaden bara 0,3 grader mellan rekordet år 2018 (22 grader) och andraplatsen år 1752 (21,7 grader) för 266 år sedan.

Dvs också på 1700- och 1800-talet förekom fasligt varma julimånader, och skillnaderna är ganska små jämfört med nutid.

OBS: ovanstående ska ej förväxlas med globala årsmedeltemperaturen, där även små skillnader mellan då och nu (tiondels grader) kan medföra konsekvenser för floran, faunan och miljön i en del områden.

Februari, Stockholm 1756–2018

Februari är tillsammans med januari normalt årets kallaste månad (enligt SMHI).
En titt på månadsmedeltemperaturen för februari, 1756 till 2018, i Stockholm, ger liknande intryck som diagrammen ovan, med en mildare period de senaste decennierna fram till nu:

Bild ovan: diagram samt listor med lägsta och högsta februarimedeltemperatur.
Februari 2018 var medeltemperaturen 3,2 minusgrader (syns ej i listan).

“Hela Sverige brinner”… som en röd punkt

Medias domedagsrubriker under sommarens skogsbränder var bland annat att “Hela Sverige brinner”. (För att inte tala om “Jordens resurser är slut”, angående earth overshoot day). Den 24 juli 2018 ville en av medierna* vara pedagogisk och knåpade ihop en “interaktiv karta” med en röd ifylld cirkel som uppgavs motsvara de 25.000 hektar skog som eldhärjats i Sverige. Denna cirkel kan läsaren dra och flytta till valfri plats på kartan och zooma in för att se hur stort område som sammanlagt har drabbats i förhållande till t.ex. sin egen bostadsort. Om man t.ex. placerar cirkeln på Stockholm så täcker den staden.

Om man istället zoomar ut kartan så att hela Sverige visas, så blir effekten snarare den omvända. Den röda cirkeln blir förstås pytteliten och påståendet “Hela Sverige brinner” får inte precis nån visuell uppbackning med denna presentation:

Bild ovan: avlånga Sverige med liten röd prick motsvarande 25.000 hektar, vilket inte är mycket jämfört med skogsbränder förr i tiden i Sverige då uppåt 300.000 hektar skog kunde brinna (se nedan).

Några dar senare intervjuade* P4 en professor vid SLU, han gav perspektiv på det hela då han jämförde denna sommarens bränder med skogsbränder i Sverige för några hundra år sedan, samt med nutida skogsbränder i Sibirien, som var och är mycket mer omfattande än bränderna i Sverige 2018 (hittills, sommaren är ju inte slut än).

Ur radiointervjun (26 juli 2018):
“I Sverige just nu är det ovanligt LITE bränder.”
Ur artikeln:
“… tack vare den välskötta skogen så brinner det ändå förhållandevis ganska lite jämfört med förr i tiden.
– Det finns nästan ingen död skog i Sverige, det har vi rensat bort. Vi har friska unga träd. Innan vi rensade upp skogen så brann var 30:e år i Sverige, och då brann det tills det inte fanns kvar träd att brinna, säger Tomas Lundmark, professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.
I Kanada och Ryssland har man årligen problem med stora skogsbränder på grund av den ovårdade skogen.
– Men det hjälper ju inte en skogsägare som har 30 hektar nedbrunnen skog att säga att det kan brinna 300.000 hektar skog i Sibirien. Men man ska komma ihåg att det kan ha varit värre utan den vårdade skogen men dess stora vägnät, säger Tomas Lundmark.”

Ytterligare några dar senare kunde en biolog berätta* om fördelarna med skogsbränder, det gynnar diverse djur och småkryp i vår natur, och att bränderna 2018 är småpotatis jämfört med förr sett till arealen:

“Bränderna som har plågat Sverige den senaste tiden upplevs som katastrofala av människorna som bor i de drabbade områdena och av skogsbruket som ser stora värden gå upp i rök. Men många biologer ser positivt på det hela.
– Skogsbruket vill ha ordning i skogen. Bränderna skapar kaos, men det behövs mer kaos, säger Lars-Ove Wikars, entomolog och före detta forskare vid SLU i Uppsala.

Han påpekar att stora bränder var ett naturligt inslag i våra skogar innan det moderna skogsbruket satte stopp för lågorna. Ursprungligen eldhärjades runt 300 000 hektar varje år, det vill säga en procent av den samlade skogsarealen. Det är långt mer än vad som har brunnit i de senaste årens omskrivna skogsbränder.”

Om mätvärdena, och en aning nypa salt

Värt att notera är att en del mätvärden från förr anses av olika skäl vara mer eller mindre osäkra. Det kan t.ex. bero på att viss dåtida mätutrustning numera inte anses varit tillräckligt tillförlitlig, eller att dåvarande utrustning numera anses varit felplacerad (t.ex. i förhållande till solen eller reflektion från solen).
För att kompensera för detta justerar SMHI värdena med matematiska formler som antas ge mer korrekta värden.
Det kan alltså finnas anledning att ta temperaturjämförelser med en aning nypa salt.

I källorna till de mätserier från SMHI som används i detta inlägg (Stockholm 1756-2017 och Uppsala 1722-2017) finns flera temperaturer angivna:
dels en kolumn med det dåtida registrerade (observerade) värdet, samt en eller flera kolumner med eventuellt justerat värde.
I detta inlägg har enbart de dåtida registrerade värdena använts. (“Daily average temperature according to observations”). Ovanstående två mätserier har kompletterats med mätningar från 2018 där det endast förekommer observerade värden.

* Källor

Stockholm 1756-2017 (sida som innehåller länk för nedladdning).
Uppsala 1722-2017 (sida som innehåller länk för nedladdning).
– Mätdata för 2018: “SMHI öppna data” (välj parameter “Lufttemperatur, dygnsvärde”. Mätstationer “Uppsala Aut” och “Stockholm A”, som i automatstation).

För den som själv vill vända o vrida på de långa mätserierna och skapa diagram behövs ett kalkylprogram, t.ex. Excel eller OpenOffice Calc (det sistnämnda är gratis och i stort sett jämbördigt med Excel).

– Mer från SMHI: kunskapsbanken. Beskrivningar av fenomen och händelser kopplade till meteorologi, hydrologi, oceanografi och klimat.

Hur stor yta täcker bränderna? (interaktiv karta, från svt 24 juli 2018).
Professorn: “Skogsbränderna kunde ha varit värre”. (SR 26 juli 2018).
– “Biolog gläds åt bränderna: Behövs mer kaos” (aftonbl. 1 aug 2018).

“Rättsväsende i medias klor” (Yrsa Stenuis)

Häromveckan avled författaren och journalisten Yrsa Stenuis. Hon har gett ut ett tiotal böcker, och bland annat arbetat som chefredaktör och Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Detta inlägg kompletterar de nyliga levnadsteckningar som skrivits om Yrsa Stenuis, där de flesta utelämnar hennes senaste bok “Rättsskandalen!?”.
I den boken under rubriken “Rättsväsende i medias klor” berättar Yrsa Stenius om fallet Thomas Quick/Sture Bergwall, att den verkliga skandalen ägde rum när Sture Bergwall frikändes på det sätt som skedde, hur journalisten Hannes Råstam och Bergwall ljög ikapp, och om den märkliga Bergwallkommissionen och deras slutsatser.

Yrsa Stenuis var raka motsatsen till de flockindivider som åsyftas i talesättet “Bara döda fiskar följer strömmen”. Hon var en av de få personer som offentligt gick emot den numera rådande vrångbilden av Quickfallen som skapats med hjälp av media och lata jurister, politiker m.fl. Många fler delar Yrsas åsikter men få uttalar dem offentligt, av lättbegripliga skäl.

De hundra sidorna om “Rättsväsende i medias klor” är en del av boken “Rättsskandalen!?” av Yrsa Stenuis och pensionerade kriminalinspektören Seppo Penttinen. Hans del i boken har rubriken “Utredningarna mot Sture Bergwall (Thomas Quick), myt och verklighet” och består av drygt fyrahundra sidor. Boken började säljas i handeln i början på april 2018.

Här är en aktuell förteckning över Yrsa Stenius böcker:

  • “Rättsskandalen!?” (2018), av Yrsa Stenius och Seppo Penttinen.
  • “Orden i min makt” (2016).
  • “Taxar, kärlek och sorg” (2007).
  • “Lögnens olidliga lätthet” (2005).
  • “Tills vingen brister: en bok om Jussi Björling” (2002).
  • “Mannen i mitt liv” (1998) om Albert Speer.
  • “Best in show: om hopp, förtvivlan och fåfänglighet” (1995).
  • “Makten och kvinnligheten” (1993).
  • “Vår tids hjältar” (1986).
  • “Jag älskar mig – gåtan Albert Speer” (1980).
  • “I väntan på vadå” (1976).

Ur Yrsa Stenius “Rättsväsende i medias klor” i boken “Rättsskandalen!?” (sid 108-109):

“När resning beviljades i de tre hovrätterna var det på grundval av den kritik resningsåklagarna hade riktat mot Quick-utredningen i sin helhet och mot deras kollegas sätt att driva processen mot den mordanklagade Sture Bergwall. Som jag har visat i det föregående – och som Seppo Penttinen kommer att visa i nästkommande avsnitt av denna bok – var den kritiken i allt väsentligt grundlös men den kunskapen höll alla inblandade i resningsdelen ifrån sig.

Medierna teg och teg och teg med undantag för Gubb Jan Stigson som hånades av kollegerna och belades med munkavle när han framhöll att saker och ting inte stod rätt till.

Så frikändes Sture Bergwall på grunder som för mig ter sig chockerande – utan ny rättegång och på grundval av åklagares omtolkning av bevisning som godkänts av sex tingsrätter – och medierna tiger. Rättsväsendet stadfäster mediernas myt.

Så tillsätts Bergwallkommissionen med skeva direktiv. Medierna missförstår direktiven. Efter ett och ett halvt år kommer Bergwallkommissionen med sin rapport som är helt irrelevant i förhållande till de juridiska problem fallet Quick hade aktualiserat. Vissa av rapportens slutsatser (ord står mot ord) är direkt pellejönsiga.
[…]
Sture Bergwall är nu frikänd från de åtta mord han en gång dömdes för utifrån en rättsprocess som inte bedrevs korrekt. Bergwall ska i lagens mening betraktas som oskyldig men processens olika element och förlopp måste i sanningens och den fria debattens namn få diskuteras kritiskt. En sådan diskussion kring en frikänd man måste vara möjlig i ett fall då huvudpersonen själv håller svansen högt och tar plats på den offentliga scenen med sina lögner mot dem som drev den ursprungliga Quick-utredningen, ackompanjerad av de medier som en gång skapade dessa lögner.”

Boken “Rättsskandalen!?” kommer troligen att granskas närmare här på bloggen, under eller efter sommaren.

Mera:
“Rättsskandalen!? … myt och verklighet” (Seppo Penttinen).

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”


 

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.
[Uppdaterad 23 februari 2018]

Hur långt tillbaka barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas upp till flera år senare (t.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men de flesta vuxna minns inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska tycks vara högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga kring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln) eller att de minns “varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
“Adults’ reports of their earliest memories…” (av Patricia J. Bauer m.fl, 2014):
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/ .
“[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”

* Barns minne av tidigare händelser:
se tidigare inlägg (nedre hälften av sidan):
mysterium24.se/?p=2232
Exempel (ur “Infantile Amnesia Across the Years…” av Carole Peterson m.fl, 2011):
“Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.