Kategoriarkiv: ÖVRIGT *********

Så öppnar du kokosnöten (med bibehållen värdighet)

När vi försöker öppna en kokosnöt avslöjas lätt vår genetiska härkomst. I detta inlägg visas hur en kokosnöt kan öppnas mer genomtänkt än hos apor. Till tonerna av kokosnötmusik. Vi lär oss också att en pistol kan “öppna” fyra kokosnötter med ett skott.

Innehåll: Kokosnötanatomi. Tappa ur kokosvattnet (kanske). Öppna kokosnöten. Lossa kokosen (fruktköttet). Skala eller konsumera direkt. Videor. Kokosnötmusik. Diverse om kokosnöten. Öppna kokosnötter med puffran.

Kokosnötanatomi

När ett objekt ska sönderdelas under någorlunda kontrollerade former kan det vara en fördel att ha viss insikt i objektets anatomi.
För kokosnötter som säljs i våra butiker, dvs där ytterhöljet har avlägsnats av leverantören, och kokosnöten är gammal och ganska torr med bara en skvätt kokosvatten kvar och det vita kokoslagret har växt sig tjockt (hos unga kokosnötter är det tvärtom fullt med kokosvatten och kokoslagret är tunt), så kan följande vara bra att veta:

  • Kokosnöten har redan ett färdigt “avtappningshål” som endast är förseglat med en tunn skorpa (och lite kokos), det döljer sig under en av de tre groparna.
  • Kokosnötens “ekvator” är vägen att slå in på. (Se bild).
  • Kokosnöten har tre skarvar som löper längs långsidorna (från pol till pol).

Bild ovan: minst en av de tre groparna penetreras enkelt med skaftet på en kaffesked eller annat långsmalt föremål.

Tappa ur kokosvattnet (kanske)

I kokosnötens ena ände, eller kring ena “polen”, brukar finnas tre små gropar, eller med lite fantasi två ögon och en mun. Åtminstone en av dessa tre gropar är enkelt att penetrera med ett långsmalt föremål som inte ens behöver vara vasst, exempelvis skaftet på en kaffesked (som bilden ovan), eller en stor skruvmejsel. Då kommer man direkt till kokosen utan att genomtränga hårt skal.

Tryck/vrid in skedskaft/skruvmejsel e.dyl. några centimeter (även genom kokosen) och vrid runt några gånger så att hålet vidgas till cirka en centimeter. Det räcker med 1 tillräckligt stort hål, det behövs inget extra “lufthål” eller dylikt för att få ut kokosvattnet. Dvs man kan skippa borrmaskinen eller hammaren o sylen för att göra avtappningshål.

Man kan låta bli att göra avtappningshål och istället försöka fånga upp kokosvattnet i en skål i nästa moment när kokosnöten spricker, eller slicka upp det från marken som apan. Eller så kan man strunta helt i den lilla skvätten gammalt kokosvatten och anse vattnet överreklamerat.

Öppna kokosnöten

När man slår med t.ex. en hammare eller med baksidan av en tung kniv (eller annat lagom tungt föremål) runt kokosnöten längs dess “ekvator” så spricker skalet till slut, ofta i två delar. (Se video nedan).

Man kan exempelvis ha kokosnöten liggande i ena handen (som hålls över en skål), och mellan varje slag vrider man kokosnöten några centimeter (med samma hand som håller kokosnöten) så att slagen följer längs ekvatorn:

Tips: om man har kokosnöten liggande i ena handen medan man slår, så kan man ha en handduk mellan handen och kokosnöten för att undvika små klämskador i handen då kokosnöten spricker.

Eller så kan man lägga kokosnöten på ett stabilt underlag, istället för att ha den i ena handen. Principen är densamma, vrid kokosnöten mellan varje slag:

Lossa kokosen (fruktköttet)

Efter att kokosnöten öppnats så sitter ofta hela eller delar av den vita kokosen kvar på det hårda skalet. (Ibland släpper dock kokosen helt i samband med att kokosnöten öppnas). Lossa kokosen med t.ex. en spetsig kort fruktkniv eller en matsked. Några exempel:

Bild ovan: med kniv. Skär och bänd loss mindre strimlor. Dvs gör ett några centimeter långt snitt (ned till skalet), från kokoskant till kokoskant, bänd sedan loss den biten. Upprepa.

Bild ovan: med kniv och kilformat snitt. Skär o bänd loss ett kilformat stycke av kokosen, som en “tårtbit”. (Komplettera eventuellt med ett snitt på motsatta sidan). Bänd loss resten av kokosen.

Bild ovan: med matsked. Tryck in skedens främre del mellan kokosen o skalet och bänd försiktigt. Det kan underlätta om man först bänder försiktigt runtom på flera ställen längs kokoskanten, innan man bryter loss stycken.
Om kokosen sitter för hårt eller tajt för att få loss med sked, prova att slå eller knacka vid skalhalvans kant med hammare så att skalet spricker. Eller lägg kokosnöthalvorna i frysen en kvart för att lättare få loss kokosköttet. Eller använd kniv istället.

Skala eller konsumera direkt

När kokosen lossats från det hårda skalet så kan det finnas ett tunnare, mjukare skal kvar. Det är ätbart och lär innehålla både fibrer o näringsämnen. Kan skalas bort med kniv eller potatisskalare.

Videor

– “How to Open a Coconut and Remove the Meat
Utrustning: baksidan av stor tung kniv, mindre kniv (böjd linoleumkniv), skyddshandske, skål.
Blöter först kokosnöten några sekunder. Kokosnöten i handen. Slår på mitten av de tre skarvarna (som nämns ovan i detta inlägg). Tar även loss kokosen.
Anm: en (rak) fruktkniv kan ersätta böjd linoleumkniv.

– “How To Crack a Coconut“.
Utrustning: skruvmejsel, hammare, matsked, skål, skärbräda, handduk.
Gör flera avtappningshål. Kokosnöten på skärbräda. Tar även loss kokosen.
Anm: i slutet tipsas också om knepet att hetta upp kokosnöten (efter att kokosvattnet hällts ut) i ugn i 15 minuter i 200 grader Celsius (han säger 400 grader, sannolikt Fahrenheit) så att skalet spricker lättare. Rekommenderas inte, verkar som att det i vissa fall försämrar smaken.

– “How to open a Coconut – Hur öppnar man en kokosnöt
Utrustning: hammare, skål. Kokosnöten i handen.

– “Hur man öppnar en kokosnöt
Utrustning: plastpåse. Kokosnöt i plastpåse dängs i asfalten.

Andra metoder involverar t.ex. nedfrysning eller blötläggning av hela kokosnöten vilket påstås underlätta sprickbildningen och losstagandet av kokosen från skalet.

Kokosnötmusik

– “Coconuts“, Triarchy ft. J.Lauryn (Official Video).
Fler versioner: [Med text]

– “Don’t Take My Coconuts“, Kid Creole & The Coconuts (Special 12” disco-mix).
Fler versioner: [nyare version] [kort version, 2.34] [Live] [Live2].

– “The Coconut Song – (Da Coconut Nut)“.
Originalet: “Da CoConut Nut“, Smokey Mountain.

En av de mer kända kokosnötsångerna lär vara “Far jag kan inte få upp min kokosnöt”, och dess förlaga “I’ve Got a Lovely Bunch of Coconuts”. Men det finns en kokosnötrolighetsgräns i detta inlägg, så den som vill höra de melodierna får istället t.ex. söka på nätet.

Diverse om kokosnöten

Köp endast kokosnötter som det skvalpar i, dvs som innehåller kokosvatten. Och helst som kylförvaras i butiken (dvs kylskåpstemperatur).

Kokosnöten är en stenfrukt, inte en nöt, sägs det. Å andra sidan anses både kokosnötter och nötter vara “frukter”: “saftig frukt” respektive “torr frukt”, så nåt har de ändå gemensamt.

Kokosmjölk tillverkas av kokosen (dvs fruktköttet), inte av kokosvattnet.

Öppna kokosnötter med puffran

Med en 9 mm helmantlad kula (full metal jacket) och pistol Glock 17 “öppnas” fyra kokosnötter på en gång:
– “How many COCONUTs does it take to stop a bullet?
Samma resultat erhålls med 5.56 mm och gevär AR-15.

————————————————————–
[Uppdaterad 29 december 2018]

Ny regel: gå till vänster på gångbana. Och: mord med mera.

Förra månaden infördes en ny regel för gående på gemensam gångbana och cykelbana. Budskapet är: gående ska hålla till vänster. Med eller utan kläder.
[Uppdaterad 26 november 2018]

Syftet lär vara att förbättra säkerheten, genom att de gående möter och får ögonkontakt med cyklister, rullskridskoåkare och liknande.

Ur Trafikförordningen 7 kap 1 § fr.o.m. den 15 oktober 2018:
“Gående som använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana ska om möjligt gå längst till vänster i färdriktningen. Den som åker rullskidor, rullskridskor eller liknande och som färdas med högre hastighet än gångfart ska dock färdas längst till höger om det är lämpligare.”

OBS att den nya vänsterregeln gäller kombinerad gång- och cykelbana. Inte alla gångbanor. Det kan dock tyckas enklast att vara konsekvent, och försöka hålla till vänster på alla gångbanor. Istället för att fladdra mellan vänster ibland och höger ibland.

En liknande vänsterregel för gående på körbana (bilväg) och vägren finns sedan långt tidigare.

‘Går man till höger så blir det böter’ är ett felaktig påstående. Ingen lär straffas för att de går på gångbanors högra sida (i gångriktningen), enligt polisen.

Regeln GTV (gå till vänster) ska inte sammankopplas med PTV och PTH, där är det fortfarande full frihet som tur är.

Mord och våldsbrott på gångbanor, motionsspår e.dyl.

Mord och våldsbrott på gångbanor och motionsspår (som även är avsedda för gång) har inget att göra med den nya vänsterregeln GTV. Men vid den typen av brottsplatser, så skulle en del fall kunna orsakats av att gärningspersonen blev störd av hur hen upplevde att brottsoffret tog sig fram på det gemensamma utrymmet. T.ex. ‘för nära’ eller på ‘fel’ sida. Dvs ungefär som “road rage attack” eller vägvredeattack, som kan inträffa när en bilist ser rött och misshandlar eller t.o.m. dräper på grund av beteendet hos en annan bilist.

Nedan visas några slumpvis valda mord och våldsbrott som skett vid gång- och språngplatser i Sverige. Huruvida nån av dessa kan varit en variant av vägvredeattack låter vi vara ospekulerat. Några av fallen är våldtäkt eller våldtäktsförsök.

  • – 2018 augusti: man 41 år skjuten vid ett motionsspår, Eskilstuna.
  • – 2018 augusti: kvinna 30 år, överfallen av en man, i ett motionsspår, utanför Luleå.
  • – 2018 maj: kvinna med hundar slagen i ansiktet av förbipasserande man i träningskläder, i ett motionsspår, Stockholm.
  • – 2018 mars: kvinna 20 år överfallen av en man, i ett motionsspår, Gävle.
  • – 2017 oktober: kvinna 60-årsåldern, mördad vid ett motionsspår, av man i 20-årsåldern, Ulricehamn.
  • – 2017 oktober: kvinna överfallen av två personer, i ett motionsspår, utanför Vänersborg.
  • – 2017 maj: man misshandlad, på en gångbana, av tre okända män, Hudiksvall.
  • – 2017 februari: kvinna misshandlad av man, i motionsspår, Halmstad.
  • – 2016 augusti: kvinna nedslagen bakifrån, på en gångbana, Karlstad.
  • – 2015 augusti: kvinna 21 år, mördad vid ett motionsspår, av man 19 år, Upplands Väsby.
  • – 2014 mars: man grovt misshandlad, i ett motionsspår, Eskilstuna.
  • – 2007 november: kvinna misshandlad i ett motionsspår, av man med tillhygge, Upplands Väsby.

Mera om vänsterregeln för gående:
regeringen.se/pressmeddelanden/2018/…. (regeringsbeslut i aug 2018).
riksdagen.se/sv/dokument-lagar/…. (Trafikförordning (1998:1276) inkl. ändring okt 2018).

Så dör inte veganer

Här några värdefulla tips hur veganer kan hålla sig friska trots begränsad kost. Hur de undviker att dö i förtid på grund av maten. Även vegetarianer kan ha nytta av tipsen.

Veganer är personer som valt att inte konsumera produkter från djurriket. Varken kött, ägg, mjölk, mejeriprodukter eller andra produkter från den animaliska världen. Till skillnad från vegetarianer som kan tillåta sig ägg, mjölk och annat som inte är kött.

Visste du förresten att veganer – liksom kossor – också kan utropas till miljöbovar. Förtäring av ansenliga mängder baljväxter medför att veganer släpper ut mer gaser som bidrar till växthuseffekten. (Om än i betydligt mindre skala än korna, förstås, och möjligen mest obehagligt för den enskilda individen och dennes närmaste omgivning). Men det är bara en bonusinformation, vi går raskt vidare.

Centralt för veganer är diverse baljväxter, exempelvis bönor, ärter, kikärter, linser, jordnötter, soja, lupin. Baljväxter innehåller bland annat proteiner. Tyvärr är baljväxter en vanlig orsak till allergiska reaktioner, som kan bestå hela livet, vilket kan utgöra hinder för de med veganambitioner.

Några sätt för veganer att överleva är:
1. Kosttillskott, t.ex. vitamin B12 och D-vitamin, t.ex. i form av tabletter i burkar som tillverkas av tablett- och burkfabriker.
2. Berikade livsmedel, dvs där matfabrikerna har tillsatt kosttillskott till livsmedlet.

Detta är extra viktigt för barn, för att undvika allvarliga sjukdomar som t.ex. bestående nervskador, som inte går att reparera i efterhand (B12-brist). Eller för att undvika sjukdomen rakit som ger mjukt och missformat skelett (D-vitaminbrist).

Det kan också vara svårt för barn (och en del vuxna) att få i sig tillräckligt med energi med enbart vegankost. Man kan behöva äta större volymer mat, än vid blandad kost. Det beror på att många vegetabilier innehåller lite energi men mycket fibrer. Fibrer mättar bra, och risken är att barnet inte orkar äta så stora portioner som behövs för att täcka energibehovet.

Och glöm inte att koka baljväxterna tillräckligt innan du börja äta, om du vill slippa illamående, kräkningar, diarré och magsmärtor. Som orsakas av lektiner, som förstörs vid kokning.

Vi avslutar dessa visdomar från Livsmedelsverket med ett uppmuntrande Lycka till.


Mera:
livsmedelsverket.se/…/vegansk-mat-till-barn.
livsmedelsverket.se/…/vegetarisk-mat-for-vuxna.
livsmedelsverket.se/…/baljvaxter-jordnotter.

Seriemördare som är barn till seriefödare

Är alla seriemördare* syskonlösa? Nej, det framgår i följande lista som visar ett urval seriemördare som har två eller fler syskon, dvs vars föräldrar är seriefödare* (som har minst tre barn).
[Uppdaterad 26 oktober 2018]

Harold Shipman, hade tre syskon (dvs de var fyra barn).
Läkare (allmänläkare), mördade patienter.
15-250 offer, 1975-1998.
Kallad “Dr Death” och “The Angel Of Death”
Hängde sig i cellen 2004.

Charles Cullen, hade sju syskon.
Sjuksköterska, mördade patienter.
30-400 offer, 1988-2003.
Kallad “Angel of death” och “Killer nurse”.
Dömdes 2003 till arton livstidsstraff.

Ted Bundy, hade tre syskon. (halvsyskon, Ted hade annan pappa).
Över 30 offer, 1970-talet.
Avrättades 1989.

Fred West, hade fem syskon.
Gift med Rosemary som deltog i mördandet.
12-13 offer (unga kvinnor), 1967-1987.
1995 hängde sig Fred i häktet, hustrun Rosemary dömdes till livstid senare samma år.

Steve Wright, hade tre syskon.
5 offer, 2006-2009.

Peter Tobin, hade sju syskon.
Fler än 3 offer, 1990-talet och 2006.

Peter Sutcliffe “Yorkshire Ripper”, hade fem syskon.
13 offer, 1970-talet.

Levi Bellfield “The Bus Stop Killer”, hade fyra syskon.
Fler än 3 offer, 2000-talet.

Trevor Hardy “The Beast of Manchester”, hade tre syskon.
3 offer, 1970-talet.

John Reginald Christie, hade sex syskon.
8 offer, 1940-50-talet.

Beverley Allitt, hade tre syskon.
4 offer, 1991.

Bröderna Briley (The Briley Brothers).
1979 begick de tre bröderna Briley och medbrottslingen Duncan Meekins elva mycket våldsamma mord. De sista som föll offer för dem var en familj i sitt hem. Mannen, hustrun (som var gravid) och deras femåriga son mördades. Dessförinnan våldtogs hustrun.
12 offer, 1971 (1) och 1979 (11).
Två av bröderna avrättades 1984 respektive 1985, den tredje fick livstid. Kumpanen Meekins vittnade emot bröderna och fick livstid.

Bild ovan: Linwood, James och Anthony Briley, och Duncan Meekins.

Bild överst i inlägget: Harold Shipman, Charles Cullen, Ted Bundy, paret Fred & Rosemary West, Steve Wright.

Svaret på inledande frågan är att det finns flera seriemördare som har flera syskon.


Definitioner:
* Seriemördare kallas den som mördat minst tre personer vid olika tillfällen som inte ligger för nära varandra. Till skillnad från massmördare som mördat alla sina offer (minst tre) vid samma tillfälle eller inom en kort tidsram (några timmar).
Samma definition tillämpas inte överallt i världen, t.ex. i FBI:s definition för seriemord går gränsen vid två istället för tre (“Serial Murder: The unlawful killing of two or more victims by the same offender(s), in separate events”, se: fbi.gov/…/serial-murder).

* Seriefödare är föräldrar som har minst tre egna barn. Liknande begrepp är seriemoder (inte att förväxla med danskans seriemorder), seriemödrar (inte att förväxla med mödrar i tv-serier), seriefader och seriefäder. Det finns givetvis inget samband mellan seriefödare och mord.

Konsten att rengöra insidan av bilens dödligt lortiga vindruta

Här skingras mysteriet hur man ENKELT får rent insidan av bilens vindruta, även allra längst fram där utrymmet är minimalt på bilar med kraftigt vinklad ruta. I gynsamma fall kan bilrutornas insidor bli i stort sett självrengörande.
[Uppdaterad 25 oktober 2018]

På insidan av bilens vindruta, eller framruta som den oxå kallas, samlas som bekant oönskad materia som kan försämra sikten. Diverse luftföroreningar utifrån, mikroskopiska oljebaserade partiklar som avges från instrumentbrädan varma dagar, föroreningar från tobaksrökare, slemdroppar från dina och passagerarnas hostningar och nysningar, kladdigheter då det öppnas burkar innehållande kolsyrad dryck, blodstänk när du använder bilen som kill room utan ordentlig inplastning… Med mera.
Även en till synes inte så lortig vindruta kan bli dödligt farlig när sikten plötslig försämras kraftigt då det uppstår en situation med plötsligt motljus.
(Angående blodstänk och “kill room” så är det bäst att tillägga att det bara är en udda referens till tv-serien “Dexter” som gick för några år sen och som lär inspirerat en del personer att begå riktiga mord).

Utan de rätta tillbehören och utan akrobatiska färdigheter och långa armar, så kan det vara mördande tråkigt och jobbigt att rengöra vindrutans insida. Här är ett exempel på en mindre attraktiv lösning, ett smått avskräckande exempel:

Bilden ovan kommer från en video som visar en entusiastisk kille som seriöst demonstrerar hur han rengör insidan av vindrutan på sin bil. Han sitter bakvänt i passagersätet med ryggen mot vindrutan, med armen sträckt bakåt i konstig vinkel och gnider frenetisk handflatan med duken mot rutan. Anledningen tycks vara att komma åt bättre på nedre delen av rutan och för att slippa skava/skada knogarna mot instrumentbrädan. Hur han sedan gör på förarsidan där det sitter en stor ratt i vägen, det framgår inte.
Nej ovanstående är för bökigt, eller hur. Nedan visas de ENKLASTE och effektivaste sätten att göra rent insidan av bilens vindruta.

Allra enklast är förstås att låta nån annan göra jobbet. T.ex. din äkta hälft, din flick- eller pojkvän, eller en bilrekonditionerare om din käresta inte vill göra sånt som du själv inte vill göra.
Om du envisas med att göra det själv så kan följande tips som snappats upp här o där vara till nytta.

Grundverktyg

– Några mikrofiberdukar (eller microfiber-), finns speciellt för fönsterrengöring. Kan tvättas.
– En eller två vindruterengörare med mikrofiberduk (ersätter långa armar och galen akrobatik).
– Hushållspapper.

Bild ovan: några olika varianter av vindruterengörare med ledat huvud och avtagbar mikrofiberduk. Också bra för att torka bort imma. Nere till vänster syns en teleskopmodell (utdragbart skaft).

Rengöringsmedel

Beroende på graden av smuts kan nåt av följande användas:
– Fönsterputs med ammoniak är troligen mest effektivt. Nackdelen är att ammoniak luktar illa (men lukten försvinner snabbt när man är klar). Det finns även en miljöaspekt.
– Några droppar diskmedel i ljummet vatten. Nackdelen är att diskmedel innehåller en aning olja (för att inte diskhänder ska bli torra) som kan bilda en tunn hinna på rutan och medföra ökad smutsbenägenhet.
– Fönstersåpa, används av proffsen som jobbar hela dagarna med fönsterputs. Fönstersåpa innehåller inte olja (som diskmedel och vanlig såpa gör) och avger inte obehaglig lukt. Men om det är extremt fett och skitigt så kan även proffsen ha i några droppar ammoniak i såpan.
– Eller bara fukta mikrofiberduken med vanligt vatten, om rutan inte är alltför smutsig. Torrt, utan vatten, kan också fungera.

Rengöring

– För att undvika att det droppar ner på på instrumentbrädan och blir fläckar kan man spreja/hälla vätskan på duken innan man börjar, istället för att spreja på rutan.
– Använd olika dukar för rengöring och torkning/efterputs.
– Arbeta uppifrån och nedåt på rutan. Enligt experterna först i små cirkelrörelser. Avsluta med långa svep.
– Undvik rengöring i direkt solsken, för då kanske vätskan dunstar innan man hinner få rent. (Gäller förstås inte om man använder torr duk).

Använd INTE tidningspapper som i den gamla myten, det funkar inte nuförtiden. Förr innehöll tidningars trycksvärta nåt ämne som hade rengörande effekt (ammoniak enligt vissa källor). I sämsta fall kan effekten istället bli att trycksvärtan smetar av sig på rutan.

Om rutan bara är lite smutsig så kan det räcka att svepa lätt några gånger med mikrofiberduken eller vindruterengöraren, utan rengöringsmedel. Torr eller eventuellt fuktad med lite vatten.

Om man placerar en vindruterengörare väl synlig i bilen så kan insidorna av bilens rutor bli hyfsat självrengörande, åtminstone på passagerarsidan och där bak när medresenärer sysselsätter sig med prylen. (Duken behöver tvättas ibland, annars blir det med tiden kontraproduktivt). Teleskopmodellen* av vindruterengörare tycks ha högst sysselsättningsfaktor.


* Teleskopmodellen: frågan kan uppstå “hur gör man så att den inte åker ihop?” Svaret är att den låses genom att vrida ena röret cirka ett kvarts varv (funkar bara åt ena hållet).

Förvrängda minnesbilder bakom metoo-anklagelser anno dazumal?

I det metoo-flöde av anklagelser som förekom i media och på nätet hösten 2017, från mestadels (anonyma) kvinnor som skrev att de hade utsatts för allt ifrån oönskade beröringar och kommentarer till grova sexbrott, så gällde många av dessa anklagelser händelser från långt tillbaka i tiden. Som inträffat för flera år eller decennier sedan.

Exempelvis i de mycket omskrivna fallen gällande
Timell, Virtanen, Kronér och Arnault (“kulturprofilen”),
så anklagades de för händelser som påstods ha inträffat år 2008, 2006, 2012 respektive 2011. Äldsta händelsen låg elva år tillbaka i tiden (från då anklagelsen blev offentlig).

Vad beror det på att inga anklagelser gäller händelser från närmare nutid?

Här är några förslag på svar.

Män tafsade mera förr? Och att det ligger nåt i det gamla uttrycket att kvinnor liksom elefanter glömmer aldrig en oförrätt? (Det sistnämnda om långsinthet är förstås en grov nidbild).
Detaljer i minnesbilder har genom åren omedvetet förvrängts, så att minnesbäraren tror att hen utsatts för nåt annat än vad som verkligen hände?
Händelsen är medveten lögn därför att hen ogillar måltavlan hen siktar på? Eventuellt för att ge tillbaka för nån tidigare icke-sexuell oförrätt?
Det är bara en SLUMP att de flesta i media uppmärksammade metoo-anklagelserna gäller händelser som inträffade för länge sen?

Det kan finnas fler förklaringar.

Om “leksakspistoler”

På bilden ovan finns ett gäng föremål som kan se ut som riktiga skjutvapen men som inte går att skjuta ihjäl folk med. Leksakspistoler och -revolvrar, replikor för prydnad och samling, softairguns och luftpistoler för lek och tävling.
Många av dessa ser autentiska ut, även på nära håll, och kan av en ovetande omgivning uppfattas som riktiga, dödliga vapen.

Att rikta ett sådant föremål mot folk som inte vet att det bara är en harmlös kopia kan uppfattas som ett dödligt hot, och då kan man råka illa ut:

– Man kan bli övermannad och skadad av de man riktar vapnet mot.
– Eller skjuten av någon som bär illegalt vapen.
– Eller skjuten av polis.

Bild ovan: blod med mera, utspritt med skjutvapen, vid trottarkant.

Barn har sedan urminnes tider lekt att de skjuter ihjäl folk, i diverse krigslekar. Med föräldrars goda minne. Riktiga krig med riktig död har också pågått sedan urminnes tider. Att något pågått sedan urminnes tider betyder inte att det måste fortsätta i eviga tider.

Detta inlägg tillkom efter dödskjutningen av 20-årige Eric i Vasastan i Stockholm i augusti 2018.

“Rättsväsende i medias klor” (Yrsa Stenuis)

Häromveckan avled författaren och journalisten Yrsa Stenuis. Hon har gett ut ett tiotal böcker, och bland annat arbetat som chefredaktör och Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Detta inlägg kompletterar de nyliga levnadsteckningar som skrivits om Yrsa Stenuis, där de flesta utelämnar hennes senaste bok “Rättsskandalen!?”.
I den boken under rubriken “Rättsväsende i medias klor” berättar Yrsa Stenius om fallet Thomas Quick/Sture Bergwall, att den verkliga skandalen ägde rum när Sture Bergwall frikändes på det sätt som skedde, hur journalisten Hannes Råstam och Bergwall ljög ikapp, och om den märkliga Bergwallkommissionen och deras slutsatser.

Yrsa Stenuis var raka motsatsen till de flockindivider som åsyftas i talesättet “Bara döda fiskar följer strömmen”. Hon var en av de få personer som offentligt gick emot den numera rådande vrångbilden av Quickfallen som skapats med hjälp av media och lata jurister, politiker m.fl. Många fler delar Yrsas åsikter men få uttalar dem offentligt, av lättbegripliga skäl.

De hundra sidorna om “Rättsväsende i medias klor” är en del av boken “Rättsskandalen!?” av Yrsa Stenuis och pensionerade kriminalinspektören Seppo Penttinen. Hans del i boken har rubriken “Utredningarna mot Sture Bergwall (Thomas Quick), myt och verklighet” och består av drygt fyrahundra sidor. Boken började säljas i handeln i början på april 2018.

Här är en aktuell förteckning över Yrsa Stenius böcker:

  • “Rättsskandalen!?” (2018), av Yrsa Stenius och Seppo Penttinen.
  • “Orden i min makt” (2016).
  • “Taxar, kärlek och sorg” (2007).
  • “Lögnens olidliga lätthet” (2005).
  • “Tills vingen brister: en bok om Jussi Björling” (2002).
  • “Mannen i mitt liv” (1998) om Albert Speer.
  • “Best in show: om hopp, förtvivlan och fåfänglighet” (1995).
  • “Makten och kvinnligheten” (1993).
  • “Vår tids hjältar” (1986).
  • “Jag älskar mig – gåtan Albert Speer” (1980).
  • “I väntan på vadå” (1976).

Ur Yrsa Stenius “Rättsväsende i medias klor” i boken “Rättsskandalen!?” (sid 108-109):

“När resning beviljades i de tre hovrätterna var det på grundval av den kritik resningsåklagarna hade riktat mot Quick-utredningen i sin helhet och mot deras kollegas sätt att driva processen mot den mordanklagade Sture Bergwall. Som jag har visat i det föregående – och som Seppo Penttinen kommer att visa i nästkommande avsnitt av denna bok – var den kritiken i allt väsentligt grundlös men den kunskapen höll alla inblandade i resningsdelen ifrån sig.

Medierna teg och teg och teg med undantag för Gubb Jan Stigson som hånades av kollegerna och belades med munkavle när han framhöll att saker och ting inte stod rätt till.

Så frikändes Sture Bergwall på grunder som för mig ter sig chockerande – utan ny rättegång och på grundval av åklagares omtolkning av bevisning som godkänts av sex tingsrätter – och medierna tiger. Rättsväsendet stadfäster mediernas myt.

Så tillsätts Bergwallkommissionen med skeva direktiv. Medierna missförstår direktiven. Efter ett och ett halvt år kommer Bergwallkommissionen med sin rapport som är helt irrelevant i förhållande till de juridiska problem fallet Quick hade aktualiserat. Vissa av rapportens slutsatser (ord står mot ord) är direkt pellejönsiga.
[…]
Sture Bergwall är nu frikänd från de åtta mord han en gång dömdes för utifrån en rättsprocess som inte bedrevs korrekt. Bergwall ska i lagens mening betraktas som oskyldig men processens olika element och förlopp måste i sanningens och den fria debattens namn få diskuteras kritiskt. En sådan diskussion kring en frikänd man måste vara möjlig i ett fall då huvudpersonen själv håller svansen högt och tar plats på den offentliga scenen med sina lögner mot dem som drev den ursprungliga Quick-utredningen, ackompanjerad av de medier som en gång skapade dessa lögner.”

Boken “Rättsskandalen!?” kommer troligen att granskas närmare här på bloggen, under eller efter sommaren.

Mera:
“Rättsskandalen!? … myt och verklighet” (Seppo Penttinen).

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”


 

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.
[Uppdaterad 23 februari 2018]

Hur långt tillbaka barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas upp till flera år senare (t.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men de flesta vuxna minns inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska tycks vara högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga kring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln) eller att de minns “varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
“Adults’ reports of their earliest memories…” (av Patricia J. Bauer m.fl, 2014):
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/ .
“[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”

* Barns minne av tidigare händelser:
se tidigare inlägg (nedre hälften av sidan):
mysterium24.se/?p=2232
Exempel (ur “Infantile Amnesia Across the Years…” av Carole Peterson m.fl, 2011):
“Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.