Kategoriarkiv: ÖVRIGT *********

Om “leksakspistoler”

På bilden ovan finns ett gäng föremål som kan se ut som riktiga skjutvapen men som inte går att skjuta ihjäl folk med. Leksakspistoler och -revolvrar, replikor för prydnad och samling, softairguns och luftpistoler för lek och tävling.
Många av dessa ser autentiska ut, även på nära håll, och kan av en ovetande omgivning uppfattas som riktiga, dödliga vapen.

Att rikta ett sådant föremål mot folk som inte vet att det bara är en harmlös kopia kan uppfattas som ett dödligt hot, och då kan man råka illa ut:

– Man kan bli övermannad och skadad av de man riktar vapnet mot.
– Eller skjuten av någon som bär illegalt vapen.
– Eller skjuten av polis.

Bild ovan: blod med mera, utspritt med skjutvapen, vid trottarkant.

Barn har sedan urminnes tider lekt att de skjuter ihjäl folk, i diverse krigslekar. Med föräldrars goda minne. Riktiga krig med riktig död har också pågått sedan urminnes tider. Att något pågått sedan urminnes tider betyder inte att det måste fortsätta i eviga tider.

Detta inlägg tillkom efter dödskjutningen av 20-årige Eric i Vasastan i Stockholm i augusti 2018.

Elden och hettan, förr och nu

För att få perspektiv på denna sommarens hittillsvarande värmerekord så visas här temperaturhistorik för nästan trehundra år tillbaka. Numera (2018) finns temperaturuppgifter för de senaste 263 åren i Stockholm respektive 297 åren i Uppsala tillgängliga på nätet*. Dvs mätningar fr.o.m. år 1756 respektive 1722. Vi kastar även blickar på skogsbränder. Rubriker i detta inlägg:

– Juli, Stockholm 1756–2018
– Juli, Uppsala 1722–2018
– Inte stora skillnader i rekorden förr och nu.
– Februari, Stockholm 1756–2018
– “Hela Sverige brinner”… som en röd punkt.
– Om mätvärden, och en aning nypa salt.
– *Källor

Juli brukar vara årets varmaste månad. Vid jämförelse mellan olika år används medeltemperaturen för hela månaden. Denna sommar (2018) tog Stockholm rekordet för högsta juli-medeltemperaturen i hela landet: 22,5 grader. Förra julirekordet för hela landet var 21,8 grader år 1901 (Karlstad) och år 1914 (Linköping).

Juli, Stockholm 1756–2018

Månadsmedeltemperaturer för juli i Stockholm åren 1756 till 2018:

Diagram ovan: varje blå eller röd stapel visar medeltemperaturen för juli det året. De röda #-siffrorna vid årtalen anger placeringen för de tio högsta juli-medeltemperaturerna (i Stockholm). På första plats ligger år 2018, därefter kommer år 1994, 1855, 1783, osv.

Juli, Uppsala 1722–2018

Månadsmedeltemperaturer för juli i Uppsala åren 1722 till 2018:

Av ovanstående två diagram framgår att Uppsala är något svalare än Stockholm. (Det är t.ex. bara hälften så många år i Uppsala med julimedeltemperatur över tjugo grader). Det lär bero på urbana effekten, städer bildar så kallade värmeöar. Även Uppsala bildar värmeö och är varmare än omgivningen, men inte lika mycket som Stockholm.

I diagrammen framgår att båda städerna har en anhopning av högre temperaturer under de senaste decennierna fram till nu. (Som den globala uppvärmningen).
Vid 1890 kan det ha framstått som tvärtom, högsta-temperaturerna hade sedan flera decennier dessförinnan haft en nedåtgående trend, och tolkningen då kan ha varit att vi var på väg mot ett kallare klimat.

Inte stora skillnader i rekorden förr och nu

Skillnaden i rekordtemperaturer handlar ofta om några tiondels grader. Det framgår av mätvärdena i följande listor “Stockholm och Uppsala: tjugo högsta månadsmedeltemperaturerna för juli”:

Undantaget är detta års landsrekord för juli (22,5 grader, år 2018), det skiljer 0,7 grader från förra landsrekordet (21,8 grader, år 1901 och 1914), och en hel grad från förra stockholmsrekordet (21,5 grader, år 1994).

För Uppsala är skillnaden bara 0,3 grader mellan rekordet år 2018 (22 grader) och andraplatsen år 1752 (21,7 grader) för 266 år sedan.

Dvs också på 1700- och 1800-talet förekom fasligt varma julimånader, och skillnaderna är ganska små jämfört med nutid.

Februari, Stockholm 1756–2018

Februari är tillsammans med januari normalt årets kallaste månad (enligt SMHI).
En titt på månadsmedeltemperaturen för februari, 1756 till 2018, i Stockholm, ger liknande intryck som diagrammen ovan, med en mildare period de senaste decennierna fram till nu:

Bild ovan: diagram samt listor med lägsta och högsta februarimedeltemperatur.
Februari 2018 var medeltemperaturen 3,2 minusgrader (syns ej i listan).

“Hela Sverige brinner”… som en röd punkt

Medias domedagsrubriker under sommarens skogsbränder var bland annat att “Hela Sverige brinner”. (För att inte tala om “Jordens resurser är slut”, angående earth overshoot day). Den 24 juli 2018 ville en av medierna* vara pedagogisk och knåpade ihop en “interaktiv karta” med en röd ifylld cirkel som uppgavs motsvara de 25.000 hektar skog som eldhärjats i Sverige. Denna cirkel kan läsaren dra och flytta till valfri plats på kartan och zooma in för att se hur stort område som sammanlagt har drabbats i förhållande till t.ex. sin egen bostadsort. Om man t.ex. placerar cirkeln på Stockholm så täcker den staden.

Om man istället zoomar ut kartan så att hela Sverige visas, så blir effekten snarare den omvända. Den röda cirkeln blir förstås pytteliten och påståendet “Hela Sverige brinner” får inte precis nån visuell uppbackning med denna presentation:

Bild ovan: avlånga Sverige med liten röd prick motsvarande 25.000 hektar, vilket inte är mycket jämfört med skogsbränder förr i tiden i Sverige då uppåt 300.000 hektar skog kunde brinna (se nedan).

Några dar senare intervjuade* P4 en professor vid SLU, han gav perspektiv på det hela då han jämförde denna sommarens bränder med skogsbränder i Sverige för några hundra år sedan, samt med nutida skogsbränder i Sibirien, som var och är mycket mer omfattande än bränderna i Sverige 2018 (hittills, sommaren är ju inte slut än).

Ur radiointervjun (26 juli 2018):
“I Sverige just nu är det ovanligt LITE bränder.”
Ur artikeln:
“… tack vare den välskötta skogen så brinner det ändå förhållandevis ganska lite jämfört med förr i tiden.
– Det finns nästan ingen död skog i Sverige, det har vi rensat bort. Vi har friska unga träd. Innan vi rensade upp skogen så brann var 30:e år i Sverige, och då brann det tills det inte fanns kvar träd att brinna, säger Tomas Lundmark, professor vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå.
I Kanada och Ryssland har man årligen problem med stora skogsbränder på grund av den ovårdade skogen.
– Men det hjälper ju inte en skogsägare som har 30 hektar nedbrunnen skog att säga att det kan brinna 300.000 hektar skog i Sibirien. Men man ska komma ihåg att det kan ha varit värre utan den vårdade skogen men dess stora vägnät, säger Tomas Lundmark.”

Ytterligare några dar senare kunde en biolog berätta* om fördelarna med skogsbränder, det gynnar diverse djur och småkryp i vår natur, och att bränderna 2018 är småpotatis jämfört med förr sett till arealen:

“Bränderna som har plågat Sverige den senaste tiden upplevs som katastrofala av människorna som bor i de drabbade områdena och av skogsbruket som ser stora värden gå upp i rök. Men många biologer ser positivt på det hela.
– Skogsbruket vill ha ordning i skogen. Bränderna skapar kaos, men det behövs mer kaos, säger Lars-Ove Wikars, entomolog och före detta forskare vid SLU i Uppsala.

Han påpekar att stora bränder var ett naturligt inslag i våra skogar innan det moderna skogsbruket satte stopp för lågorna. Ursprungligen eldhärjades runt 300 000 hektar varje år, det vill säga en procent av den samlade skogsarealen. Det är långt mer än vad som har brunnit i de senaste årens omskrivna skogsbränder.”

Om mätvärdena, och en aning nypa salt

Värt att notera är att en del mätvärden från förr anses av olika skäl vara mer eller mindre osäkra. Det kan t.ex. bero på att viss dåtida mätutrustning numera inte anses varit tillräckligt tillförlitlig, eller att dåvarande utrustning numera anses varit felplacerad (t.ex. i förhållande till solen eller reflektion från solen).
För att kompensera för detta justerar SMHI värdena med matematiska formler som antas ge mer korrekta värden.
Det kan alltså finnas anledning att ta temperaturjämförelser med en aning nypa salt.

I källorna till de mätserier från SMHI som används i detta inlägg (Stockholm 1756-2017 och Uppsala 1722-2017) finns flera temperaturer angivna:
dels en kolumn med det dåtida registrerade (observerade) värdet, samt en eller flera kolumner med eventuellt justerat värde.
I detta inlägg har enbart de dåtida registrerade värdena använts. (“Daily average temperature according to observations”). Ovanstående två mätserier har kompletterats med mätningar från 2018 där det endast förekommer observerade värden.

* Källor

Stockholm 1756-2017 (sida som innehåller länk för nedladdning).
Uppsala 1722-2017 (sida som innehåller länk för nedladdning).
– Mätdata för 2018: “SMHI öppna data” (välj parameter “Lufttemperatur, dygnsvärde”. Mätstationer “Uppsala Aut” och “Stockholm A”, som i automatstation).

För den som själv vill vända o vrida på de långa mätserierna och skapa diagram behövs ett kalkylprogram, t.ex. Excel eller OpenOffice Calc (det sistnämnda är gratis och i stort sett jämbördigt med Excel).

– Mer från SMHI: kunskapsbanken. Beskrivningar av fenomen och händelser kopplade till meteorologi, hydrologi, oceanografi och klimat.

Hur stor yta täcker bränderna? (interaktiv karta, från svt 24 juli 2018).
Professorn: “Skogsbränderna kunde ha varit värre”. (SR 26 juli 2018).
– “Biolog gläds åt bränderna: Behövs mer kaos” (aftonbl. 1 aug 2018).

“Rättsväsende i medias klor” (Yrsa Stenuis)

Häromveckan avled författaren och journalisten Yrsa Stenuis. Hon har gett ut ett tiotal böcker, och bland annat arbetat som chefredaktör och Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Detta inlägg kompletterar de nyliga levnadsteckningar som skrivits om Yrsa Stenuis, där de flesta utelämnar hennes senaste bok “Rättsskandalen!?”.
I den boken under rubriken “Rättsväsende i medias klor” berättar Yrsa Stenius om fallet Thomas Quick/Sture Bergwall, att den verkliga skandalen ägde rum när Sture Bergwall frikändes på det sätt som skedde, hur journalisten Hannes Råstam och Bergwall ljög ikapp, och om den märkliga Bergwallkommissionen och deras slutsatser.

Yrsa Stenuis var raka motsatsen till de flockindivider som åsyftas i talesättet “Bara döda fiskar följer strömmen”. Hon var en av de få personer som offentligt gick emot den numera rådande vrångbilden av Quickfallen som skapats med hjälp av media och lata jurister, politiker m.fl. Många fler delar Yrsas åsikter men få uttalar dem offentligt, av lättbegripliga skäl.

De hundra sidorna om “Rättsväsende i medias klor” är en del av boken “Rättsskandalen!?” av Yrsa Stenuis och pensionerade kriminalinspektören Seppo Penttinen. Hans del i boken har rubriken “Utredningarna mot Sture Bergwall (Thomas Quick), myt och verklighet” och består av drygt fyrahundra sidor. Boken började säljas i handeln i början på april 2018.

Här är en aktuell förteckning över Yrsa Stenius böcker:

  • “Rättsskandalen!?” (2018), av Yrsa Stenius och Seppo Penttinen.
  • “Orden i min makt” (2016).
  • “Taxar, kärlek och sorg” (2007).
  • “Lögnens olidliga lätthet” (2005).
  • “Tills vingen brister: en bok om Jussi Björling” (2002).
  • “Mannen i mitt liv” (1998) om Albert Speer.
  • “Best in show: om hopp, förtvivlan och fåfänglighet” (1995).
  • “Makten och kvinnligheten” (1993).
  • “Vår tids hjältar” (1986).
  • “Jag älskar mig – gåtan Albert Speer” (1980).
  • “I väntan på vadå” (1976).

Ur Yrsa Stenius “Rättsväsende i medias klor” i boken “Rättsskandalen!?” (sid 108-109):

“När resning beviljades i de tre hovrätterna var det på grundval av den kritik resningsåklagarna hade riktat mot Quick-utredningen i sin helhet och mot deras kollegas sätt att driva processen mot den mordanklagade Sture Bergwall. Som jag har visat i det föregående – och som Seppo Penttinen kommer att visa i nästkommande avsnitt av denna bok – var den kritiken i allt väsentligt grundlös men den kunskapen höll alla inblandade i resningsdelen ifrån sig.

Medierna teg och teg och teg med undantag för Gubb Jan Stigson som hånades av kollegerna och belades med munkavle när han framhöll att saker och ting inte stod rätt till.

Så frikändes Sture Bergwall på grunder som för mig ter sig chockerande – utan ny rättegång och på grundval av åklagares omtolkning av bevisning som godkänts av sex tingsrätter – och medierna tiger. Rättsväsendet stadfäster mediernas myt.

Så tillsätts Bergwallkommissionen med skeva direktiv. Medierna missförstår direktiven. Efter ett och ett halvt år kommer Bergwallkommissionen med sin rapport som är helt irrelevant i förhållande till de juridiska problem fallet Quick hade aktualiserat. Vissa av rapportens slutsatser (ord står mot ord) är direkt pellejönsiga.
[…]
Sture Bergwall är nu frikänd från de åtta mord han en gång dömdes för utifrån en rättsprocess som inte bedrevs korrekt. Bergwall ska i lagens mening betraktas som oskyldig men processens olika element och förlopp måste i sanningens och den fria debattens namn få diskuteras kritiskt. En sådan diskussion kring en frikänd man måste vara möjlig i ett fall då huvudpersonen själv håller svansen högt och tar plats på den offentliga scenen med sina lögner mot dem som drev den ursprungliga Quick-utredningen, ackompanjerad av de medier som en gång skapade dessa lögner.”

Boken “Rättsskandalen!?” kommer troligen att granskas närmare här på bloggen, under eller efter sommaren.

När mobiltelefonerna började krypa ner i fickorna (1980-talet)

I Sverige har det funnits “mobiltelefoner” i över sextio år, sedan 1956 e.Kr. Här kollar vi när de krympte tillräckligt för att bäras likt axelremsväskor, och sedan blev ännu mindre.
[Uppdaterad 22 mars 2018]

– Kort bakgrund.
– Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige
– Nittiotalet & lite till
– Om yuppienalle
– Sverige vs USA
– För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Kort bakgrund

Televerket lär ha sålt mobila telefoner redan 1953, men då kallades de biltelefoner. Det var ett fåtal användare och enbart i Stockholm till att börja med. Telefonen monterades i kundens bil och fungerade som i ett mobilt, publikt telefonisystem.

Med en sådan telefon kunde man ringa till det vanliga telefonnätet på ungefär samma sätt som från en fast telefon.
Radioutrustningen var rörbestyckad, vägde kring 40 kilo och ockuperade halva bagageutrymmet. (På bilderna ovan visas endast telefonluren och nummerskivan (som man slog numret med genom att snurra på skivan).

År 1956 börjande man kalla dem mobiltelefoner istället för biltelefoner, bl.a. eftersom de även användes i båtar. Samma år infördes mobiltelefonisystemet MTA (MobilTelefonisystem A).

År 1962/65? lanserades (i Sverige) mobiltelefonisystemet MTB. Och med ny teknik minskades radioutrustningens storlek och vikt så att den halverades. (Med transistorer istället för elektronrör).

Nästa teknikskifte kom 1971 med mobiltelefonisystemet MTD, en tillfällig lösning som inte var automatisk. Uppringningarna gjordes istället manuellt via telefonister. (Det lär funnits 700 telefonister som betjänade abonnenterna).
Mobiltelefonernas vikt minskade ytterligare. En telefon kunde bestå av en telefonlur med en spiralkabel till en låda som innehöll radiosändaren och -mottagaren. Exempel, Handic MTD 450 från 1976:

Parallellt med MTD pågick utvecklingen av MTC som hade försenats, och som 1981 kom att bli mobiltelefonisystemet NMT (Nordic Mobile Telephone). NMT samverkade över landsgränserna inom Norden (i motsats till MTA och MTB).

Några av 1980-talets mobiltelefoner i Sverige

År 1981 invigdes som sagt NMT 450, ett helautomatiskt mobiltelefonisystem. (450 betyder att radiovågornas frekvens är 450 MHz). NMT benämns första generationens mobiltelefoni, “1G”.

Nedan visas några av de märken och modeller av mobiltelefoner som såg dagens ljus under åttiotalet. Och annonser från flera företag som saluförde telefonerna i Stockholm.

1982:
“Bärbar” mobiltelefon Mobira Senator, från Nokia (Mobira tillhörde Nokia). Vikt 9,8 kg. Pris 17.000 kr + moms.
1982 uttryckte Mobiras vd Jorma Nieminen sin framtidsvision:
“En dag kommer folk att gå med telefoner i fickan på samma sätt som de nu går med miniradioapparater.”

1984:
Bärbar Mobira Talkman, från Nokia. Vikt 4,9 kg. Pris 25.000 kr, eller leasing. Kunde även hyras kortare tid.
Hade “trafiksäker grön belysning” i knappsatsen.
“Från Mobira Talkman kan du ringa över hela världen utan att gå genom någon manuell växel.”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Senator (1982) och Mobira Talkman (1984), från finska Nokia.

Bild ovan: reklam i Sverige för Mobira Talkman.

Bild nedan: annonser för Mobira Talkman. Från tre olika företag, i Stockholm (NTAB, Philipson Stockholm Bil Ab, Söderbergs bilstereo).
(Ur Dagens Nyheter och Expressen, 1984-1985).

 

1985:
antalet NMT-abonnenter i Sverige passerar 100.000, vilket var långt över förväntningarna. (Televerket hade räknat med 100.000 år 1990).

Bild ovan: några mobiltelefoner från före 1986. Man kunde ha “lådan” i en axelremsväska medan man höll telefonluren i ena handen och samtalade.

Bild nedan: annons för mobiltelefon från Siemens, man lockar med “Bärväska på köpet… värd 4.630 kr”. Företag GEAB, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 3 december 1985).

Bild nedan: annons för mobiltelefoner från NEC. Företag “Stockholms Bilradio”, i Stockholm.
(Ur Dagens Nyheter, 9 februari 1986).

 

Här kan tilläggas att i USA år 1983 började Motorola sälja telefonen DynaTAC 8000X. Den var överlägsen mobiltelefonerna i Sverige gällande bärbarhet: vikt endast ca 800 gram och bestående av endast en (1) enhet i tegelstensstorlek.

1986: (hösten)
bärbar mobiltelefon Hotline Combi, från Ericsson. Vikt 4 kg. Pris 30.000 kr (exkl? moms).

1987:
Antalet NMT-abonnenter i Sverige är 170.000.

Mobiltelefonisystemet NMT 900 introduceras kring årsskiftet 1986/87. Även kallat “ficktelefonsystemet”.

Samma år (1987) marknadsfördes de första “ficktelefonerna” i Sverige. De bestod av en enda enhet som kunde hållas med ena handen:

– Mobira Cityman, från Nokia. Vikt 790 gram. Ca 18 cm lång (exklusive antennen), 4 cm bred och nästan 8 cm tjock. Samtalstid 50 minuter på en laddning.

– HotLine 900 Pocket, från Ericsson. Vikt 630 gram. Ca 20 cm lång (exklusive antennen), 7 cm bred och 4 cm tjock. Samtalstid 30 minuter på en laddning. Pris 30.000 kr (exkl? moms). “Den får plats i rockfickan”, enligt reklamen.

Bild ovan: Mobira Cityman (vänster) och HotLine 900 Pocket (höger). Cityman var nästan dubbelt så tjock och hade tjugo minuter längre samtalstid än Hotline. (Bilden visar inte telefonernas exakta storlek i förhållande till varandra).

Bild ovan: Mobira Cityman provades av Sovjetunionens ledare M. Gorbatjov på en presskonferens 1987.

1989:
– Motorola MicroTAC, sägs varit världens då minsta och lättaste mobiltelefon. Får plats i skjortfickan, enligt reklamen. Vikt 350 gram. Den hade en ny sorts “flip”-teknik, ett hölje som fälldes ner över sifferknapparna. (Den var inte “vikbar” som andra telefoner som kom långt senare).
Längd 23 cm med höljet utfällt (dvs kortare med höljet infällt). Antennen gick att dra in. Pris kring 20.000 kr. Började säljas i Sverige 1989-1990.

Bild ovan: Motorola MicroTAC

Nittiotalet & lite till

År 1990 hade antalet NMT-abonnenter ökat till ca 500.000 (i Sverige). Dvs fem gånger mer än vad som beräknades vid starten 1981. I hela Norden lär det funnits ca en miljon NMT-abonnenter år 1990.

1992 introducerades GSM, ett digitalt mobiltelefonissystem (“Group Special Mobile”, eller “Global System for Mobile communications”). GSM benämns andra generationens mobiltelefonisystem, “2G”. Ersatte så småningom helt det analoga NMT.

Telefonerna fortsatte krympa, här ett litet urval från 1990-talet:

Bild ovan: Eri=Ericsson, Nok=Nokia, Mot=Motorola.

Globalt under 1990-talet föddes också (varav en del inte är med på bilden ovan):
– Mobiltelefon med pekskärm/touch screen (IBM).
– Mobiltelefon med inbyggd, ej synlig antenn.
– Mobiltelefon med WAP (Wireless Application Protocol) med enkel åtkomst till webben.
– Smartmobil (smartphone) och handdator (PDA, Personal Digital Assistant), med bildskärm, tangentbord och bl.a. e-mail, t.ex. Nokia Communicator och BlackBerry.

Globalt under 2000-talet kom första mobiltelefonen med inbyggd kamera (Sanyo).
Nästa generationens mobilnät introducerades, 3G, med snabbare överföringshastighet av data (t.ex. då man tar emot och skickar bilder). Senare följt av 4G.

År 2007 knöt Apple ihop säcken med iPhone, och 2010 med surfplattan iPad.

Om yuppienalle

Ordet yuppienalle uppstod i Sverige troligen 1988-1989. Vid sökning med olika stavningsvarianter tycks det förekomma första gången i dagstidningar i november 1989 (“yuppie-nalle”).
Ordet syftade ursprungligen på dyra handhållna stora mobiltelefoner av typen Mobira Cityman, Hotline Pocket med flera fabrikat och modeller, som yuppier höll tätt intill sig som om det vore ett kramdjur eller en nallebjörn.

Sverige vs USA

Sverige lär varit först i världen med utvecklingen av mobiltelefonisystem. I Sverige ringdes också världens första mobiltelefonsamtal, år 1950 (med en prototyp). Ibland hävdas att det var i USA som världens första mobiltelefonsamtal ägde rum, år 1973 av företaget Motorola.
De olika uppfattningarna kan förstås bero på hur man definierar “mobiltelefon”:
som en telefon som är mobil, inte stationär, oavsett storlek, vikt och antal enheter? Eller som en mobil, handhållen telefon bestående av endast 1 enhet, en “ficktelefon”?

Motorolas mobiltelefon, som började säljas i USA år 1983 (efter tio års ytterligare utveckling efter “första samtalet” 1973), var helt handhållen. Man kunde hålla hela telefonen inklusive radioutrustningen i ena handen:

Bild ovan: mobiltelefonen Motorola DynaTAC 8000X. Vikt ca 800 gram. Pris 4000 dollar. En laddning räckte till 30 minuters samtal.

Amerikanarna hade inte samma typ av mobiltelefonisystem (AMPS) som Sverige (NMT).
Först kring år 1990 och framåt tycks det saluförts Motorola mobiltelefoner i Sverige.

Motorolas DynaTAC 8000X från 1983 anses av en del vara världens första kommersiella mobiltelefon. Vilket inte stämmer om man definierar “mobiltelefon” som en telefon som är mobil, som t.ex. Nokias Mobira Senator från 1982, eller någon av de ännu klumpigare föregångarna. Mer korrekt blir det möjligen om man benämner 8000X-telefonen som världens första kommersiella ficktelefon för stora fickor…

För folk som inte hade råd: köp en attrapp!

Suget efter mobiltelefoni var stort, vilket inte är konstigt eftersom en av våra mer framträdande sysselsättningar är kommunikation. Som statussymbol lär mobiltelefonen också varit hett eftertraktad.
Folk som ville imponera eller känna sig viktiga men inte hade råd med en riktig mobiltelefon, kunde köpa en billigare attrapp som de exponerade för omgivningen. Och som de låtsades prata i, bakom ratten eller ute på stan. I USA såldes attrappen “Cellular Phoney” för montering i bilen:

Liknande fejktelefoner lär ha funnits i Sverige. Eller varför inte en falsk antenn att sätta på biltaket för att ge sken av att äga en dyr mobiltelefon:

Bild ovan: “… Looks exactly like the real thing! Everyone will think you’ve installed an expensive new cellular phone in your car. They’ll be impressed, but only YOU will know the truth.”


 

Minnet hos barn och vuxna

Småbarn kan minnas tidiga händelser i sina liv, i olika utsträckning. Sedan sker en naturlig förändring som medför att de som vuxna inte minns de händelserna. Det kallas barndomsamnesi.
[Uppdaterad 23 februari 2018]

Hur långt tillbaka barn i 2-3-4-5 års ålder kan minnas beror på ålder och individuella förutsättningar. Det lär sträcka sig från några månader till över ett år för 2-3-åringar*, och längre för fyraåringar.
Exempelvis en stark händelse som inträffade vid 1,5 års ålder kan barnet i vissa fall minnas upp till flera år senare (t.ex. om barnet råkade ut för en olycka eller nåt annat mycket obehagligt).

Men de flesta vuxna minns inte händelser från sina tidigaste år. En del vuxna minns inte händelser som inträffade före åtta* års ålder, enligt vissa studier. Eller före tio års ålder enligt andra källor. Andra vuxnas minne kan sträcka sig betydligt längre tillbaka.

Det är s.k. barndomsamnesi som sätter stopp för VUXNA att minnas första delen av sin barndom. Denna barndomsglömska tycks vara högst individuell. Genomsnittet för vuxna personers tidigaste minnen tycks ligga kring fem års ålder.

En osäkerhet när vuxna talar om sina tidigaste minnen kan vara om det saknas nåt som kan bekräfta de minnena. T.ex. en bekant från den tiden som minns samma händelse. Den vuxna kan annars missta sig på när i barndomen händelsen inträffade, eller blanda ihop det med en annan (senare) händelse.

Kuriosa: det finns sällsynta fall av vuxna som påstås minnas händelser från extremt tidigt i sin levnad (t.ex. från några veckor efter födseln) eller att de minns “varje dag” av sina liv ända sedan barndomen, så kallad hypertymesi.

Några källor

* Vuxnas tidigaste minne från sin barndom:
“Adults’ reports of their earliest memories…” (av Patricia J. Bauer m.fl, 2014):
–  ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4104227/ .
“[…] Childhood amnesia is virtually universal. Nevertheless, there is both individual and group variability in the age of earliest memory. In terms of individual differences, at the young end of the distribution, samples typically include reports of earliest memories from age 2 years or younger (e.g., Henri & Henri, 1898; Jack & Hayne, 2010; Rubin, 2000; Usher & Neisser, 1993; West & Bauer, 1999). Conversely, samples typically include individuals for whom the earliest memory is from age 6 to as late as 8 years of life (e.g., Bauer, Stennes, & Haight, 2003). The density of early memories also differs: some adults recall many early memories, whereas others remember only a few (e.g., Jack & Hayne, 2010; Weigle & Bauer, 2000; West & Bauer, 1999). […]”

* Barns minne av tidigare händelser:
se tidigare inlägg (nedre hälften av sidan):
mysterium24.se/?p=2232
Exempel (ur “Infantile Amnesia Across the Years…” av Carole Peterson m.fl, 2011):
“Considerable research has shown that 2- and 3-year-olds have a well-functioning memory system and can readily talk about past events, including ones that occurred when they were months or even more than a year younger (Bahrick, Parker, Fivush, & Levitt, 1998; Cleveland & Reese, 2008; Fivush & Schwarzmueller, 1998; Harley & Reese, 1999; Peterson, 1999; Peterson & McCabe, 2004; Peterson & Rideout, 1998; Van Abbema & Bauer, 2005).”

Kommentar:
bilden överst i inlägget illustrerar generellt hur barns minnen av händelser (grön färg) inte finns kvar som vuxna. Och motsvarande att vuxnas minnen inte omfattar tidigaste barndomen.

MeToo i backspegeln och en del frågor

Med merparten(?) bakom oss av medias intensiva rapportering om o kring metoo, så kvarstår några frågetecken.
Uppdaterad 16 januari 2018

Äpplet på bilden ovan illustrerar ett metoo-upprop, innehållande ett större antal namn (det vita fruktköttet) från internetsurfare som samlats kring en kärna bestående av ett mindre antal berättelser (som i genomsnitt tycks utgöra cirka tio procent av antalet namn).

Frågor frågor frågor:

Frågorna beror på medias rapportering och vissa andra aktörers agerande. Det är ingen kritik mot deltagarna i meToo som uppmärksammar flera olika typer av problem.

Stämmer det att resultaten från olika STUDIER om sextrakasserier skiljer sig mycket åt i medias rapportering? I så fall, vad beror det på?
Stämmer det att meToo (till skillnad från diverse studier) inte säger ett skvatt om hur förekommande sextrakasserier är? Varken förr eller i nutid?

Stämmer det att antalet berättelser eller “vittnesmål” i svenska metoo utgör några promille av antalet svenska kvinnor 16-64 år i arbete? Och att materialet i metoo inte utgör ett urval lämpat för statistiska slutsatser om hela befolkningen?
Stämmer det att på svenska arbetsplatser så är personliga förföljelser, våld, och hot om våld minst lika vanligt förekommande som sexuella trakasserier? Och att män i de fallen är lika utsatta som kvinnor?
Stämmer det att meToo fick en rivstart därför att några kändisar blev utpekade som tafsare och våldtäktsmän, uthängda i media med buller o bång, och sedan blev “utrensade”?
Stämmer det att “Den ensidighet som präglar metoo-debatten rimmar faktiskt illa med det svenska samhällets jämställdhets­ideal”? (Yvonne Maria Werner)
Stämmer det att medias rapportering kring metoo bevisar att media som helhet kan agera som en galen apflock?
Och ligger det något i den kritik mot rapporteringen kring meToo som trots allt har framförts i media under de senaste månaderna? Några exempel, senaste överst:

expressen.se/kultur/granskningen-av-metoo-har-varit-alldeles-for-svag/ (15 jan 2018).

expressen.se/kronikorer/jennifer-wegerup/man-tror-ni-inte-att-vi-vill-ha-er-ocksa/ (14 jan 2018).

svt.se/kultur/film/deneuve-i-protest-mot-metoo-rorelsen (9 januari 2018).

svd.se/historiker-i-metoo-ar-kvinnan-enbart-ett-offer (31/12 2017).

svd.se/problematiskt-att-fa-vagar-stalla-fragor-om-metoo (20 dec, 2017).

svt.se/kultur/noomi-rapace-till-weinstein-jag-ar-inte-till-salu (16 december 2017).

svd.se/filosof-hall-huvudet-kallt–finns-risker-med-metoo (2017-12-11).

resume.se/nyheter/artiklar/2017/11/28/heimerson-jag-kanner-att-metoo-forstor-vart-samhalle/ (28 november 2017).
aftonbladet.se/a/Eo43MA/metoo-en-haxjakt-med-drag-av-stalins-utrensningar (27 nov 2017).

expressen.se/nyheter/ramberg-oanstandigt-att-peka-ut-manniskor/ (16 nov 2017).

metro.se/artikel/alexander-bard-till-h%C3%A5rt-angrepp-mot-metoo-tv4-tar-avst%C3%A5nd (27 okt 2017).

aftonbladet.se/kultur/a/5m0xK/kandisarna-stjal-syret (20 oktober 2017).

svt.se/kultur/metoo-tar-fram-journalistikens-samsta-sidor (20 oktober 2017).

expressen.se/debatt/ett-nyp-i-rumpan-ar-inte-sa-farligt/ (17 okt 2017).

Om andan faller på så kan ett o annat svar komma att landa här längre fram, vem vet.

Slutligen är bäst att förtydliga att undertecknad är emot alla former av trakasserier, inklusive sexuella, oavsett kön. Om jag fick bestämma, kunde trolla med knäna och hade direktlinje till gud fader/moder själv så skulle inte en enda människa på denna planet någonsin bli utsatt för trakasserier, mobbning, våld eller brott.

Därmed inte sagt att du kära läsare ska undanhållas följande drift med instruktionsvideo om sextrakasserier. Det lär vara ur ett avsnitt av amerikanska tv-programmet “Saturday Night Live” från 2005.
“Sexual Harassment and You. A handy guide to workplace etiquette”.
youtube.com/watch?v=gBVuAGFcGKY .
youtube.com/watch?v=PxuUkYiaUc8  (bättre bildkvalitet).
“- Be handsome. – Be attractive. – Don’t be unattractive.”


Tidigare inlägg:
SÄG IFRÅN omedelbart.
“Don’t be a Faux pas!”.
Bättre raggningsrepliker för henne.

Julpyssel: felvända bilder till höger o vänster

Här granskas problemet med felvända mobilbilder. Här finns också en testbild som kan användas för att kontrollera bildvisningsprogram.

Kalle plåtar de tomteröda tjejerna (A) med sin mobiltelefonkamera och mejlar bilden till Doris, som öppnar bilden på sin dator där den visas felvänd (B) åt vänster. Doris vrider bilden rätt med sitt bildprogram (så att den ser ut som A) och sparar den. Därefter mejlar Doris den sparade bilden till Anna-Lena, som öppnar bilden på sin dator där den visas felvänd (C) åt höger.

Vad hände? undrar en del av de många invånare som genom åren råkat ut för liknande bildproblem och aldrig lyckats klura ut orsaken. Här kommer svar på frågan, ett kort och ett något längre.

Kort svar:

orsaken är troligen ett omodernt bildprogram, som inte hanterar bilder korrekt. I ovanstående exempel är det Doris som har det omoderna programmet (t.ex. bildprogrammen som medföljer Windows 7 eller tidigare versioner). Kalles och Anna-Lenas bildprogram är ok.

Något längre svar:

kameror sparar bilderna i samma läge som man håller kameran. Hålls kameran uppochned så sparas bilden uppochned. Hålls kameran vänd ett kvarts varv så sparas bilden vänd ett kvarts varv.

Normalläget för en mobiltelefonkamera är horisontalläge (“landskapsläge”) med mikrofonkanten riktad åt höger (dvs den kortända som man brukar prata i), se bild nedan.

När kameran sparar bilden på sitt minneskort medföljer också en del tekniska data, bland annat en bildriktningsflagga kallad “Orientation” som moderna bildvisningsprogram använder för att rotera bilden rätt varje gång den visas (om den behöver roteras).

Ett omodernt bildprogram tar inte hänsyn till “Orientation”-flaggan. Därför visas bilden felvänd åt vänster för Doris i exemplet ovan. (Den bilden var tagen av Kalle med mobilkamerans mikrofonkant riktad nedåt, dvs med kameran i “porträttläge”).

När Doris sedan vänder bilden rätt i hennes omoderna bildprogram så påverkas inte bildens “Orientation”-flagga. Det medför att när Anna-Lena sedan visar den bilden i sitt moderna bildprogram, så roteras bilden ett kvarts varv medurs, enligt Orientation-flaggan, vilket gör att bilden visas felvänd åt höger.

Testbild: kontrollera bildprogram

Testa dina bildprogram med nedanstående bild. (Högerklicka och välj “Spara” för att hämta hem).
Champagneflaskan ska visas med korken uppåt om programmet hanterar Orientation-flaggan korrekt.
Om programmet ignorerar Orientation så är korken riktad åt vänster.

Just nu när du tittar på denna sida i din webbläsare så visas kanske ovanstående bild felvänd (korken åt vänster), det kan bero på att Orientation ignoreras av webbläsaren när den visar en hel webbsida. Om du istället öppnar enbart bilden, genom att trycka på följande länk:
www.mysterium24.se/bilder/orientation-90cw_500.jpg
så visas bilden rättvänd om du inte har en gammal eller Microsoft* webbläsare.

Nedanstående är en skärmdump från en iPad, som visar testbilden rättvänd även när den ingår i en webbsida:

Generellt tycks mjukvara från Apple vara bättre än Microsoft på att visa bilder rättvända.

Om testbilden: mobilkameran var i porträttläge (mikrofonkanten nedåt) när bilden togs, med flaskkorken uppåt i kamerafönstret. Kameran har satt bildens Orientation-flagga så att bilden ska vändas 90 grader åt höger vid visning.

Andra felvända bilder

Bilder kan bli felvända även om mobilkamera och program är moderna, t.ex. när man fotograferar liggande dokument och texter ovanifrån, med mobilens kameralins och plattsida vänd nedåt, och man inte ser till att kamerans lägesindikator är vänd åt rätt håll.

Ytterligare problem kan uppstå med vissa programvaror och bildtjänster på Internet som visserligen läser Orientation-flaggan men som tolkar den felaktigt.

Ännu en möjlighet till konstigheter ger den lilla tumnagelbilden som finns i bildfiler (i filformatet JPG). Förutom den stora bilden finns det i bildfilen även en förminskad bild (med en egen Orientation-flagga) som används t.ex. då alla bilder i en mapp visas översiktligt.

Övrigt

Motsvarande för analoga kameror där bilderna framkallas som pappersbilder, är att betraktaren vrider pappersbilden med handen om bilden inte är rättvänd. Med bilder som visas digitalt på en fast bildskärm eller TV skulle det bli opraktiskt om man skulle behöva vrida hela skärmen eller TV:n för att se bilden rättvänd…
Anledningen till att digitala kameror inte roterar bilden rätt innan kameran sparar bilden till sitt minneskort uppges vara prestandaskäl, dagens teknik sägs vara för långsam (särskilt vid snabba bildserier).

Tips på tredjeparts bildprogram för att vända bilder rätt, och som sätter Orientation-flaggan rätt, är “IrfanView” och “XnView”. För den petiga användaren har XnView möjlighet till “JPEG lossless transformation”, där man kan rotera och spara JPG-bilder utan komprimering, dvs utan att påverka bildkvaliteten. Båda lär vara gratis och uppges kunna användas även med äldre Windows.


* Microsoft webbläsare: varken Internet Explorer eller MS Edge för Windows 10 visar testbilden rättvänd (åtminstone inte med webbläsarnas förvalda inställningar), inte heller vid visning av enbart bilden. Däremot blir det korrekt med de bildprogram som medföljer Windows 10.

Oönskad Odödlighet på nätet

Errol Norstedt, alias Eddie Meduza, gjorde under 1970/80/90-talet en massa mediokra låtar inom dansbandsmusik och gammelrock som gavs ut på ett trettiotal album och singlar. Några av låtarna höjde sig över mängden och sålde bra eller hamnade på topplistor i radio.

Han gjorde även en mängd låtar av helt annan typ som han saluförde på heminspelade kassettband via postorder, genom annonser i herrtidningar. Exempelvis “Fruntimmer ska en ha å knulla mä”, “Det kliar på kuken”, “Alla Tiders Fyllekalas”. Många köns- och fyllelåtar. Där finns även material som framstår som rasistiskt, som “Negerjävel” och “Heil Hitler”.

Dock, granskar man Errols historik tycks syftet med de icke rumsrena texterna främst varit att väcka uppmärksamhet för att tjäna pengar. (Tilläggas kan att han tidigare via annonser lär ha sålt verkningslösa medel mot håravfall* och för muskeltillväxt*). Kassettbanden marknadsfördes med iögonfallande rubriker som “E.Hitler, mannen utan hjärna”. Det verkar inte funnits något ställningstagande varken för eller emot rasism eller förtryck. Det var bara simpla knep för att dra in kulor.

Låten “Negerjävel” fanns på Errols första heminspelade kassettband. Det var 1976, året efter att Errols eget debutalbum med snälla dansbandsliknande låtar hade floppat rejält, och han besviken hade återvänt hem från Stockholm med svansen mellan benen. (Han återkom några år senare under namnet Eddie Meduza, med ett nytt album med helt annan inriktning).

Innan musiken börjar säger Errol med tillgjord gubbröst:
“Nu ska jag göra en rasistisk låååt här, så jag kommer i tidningarna”.

Därefter startar musiken och sången i snabbt tempo:
“Jag var ute å gick en natt. Plötsligt fick jag se nåt svart.
Det var en negerjävel, negerjävel.
Negerjävel, negerjävel.
Negerjävel, negerjävel.
Negerjävel, negerjävel.
Negerjävel, oh, negerjävel.

Nu ska jag hämta mitt maskingevär,
å visa alla negerjävlarna var dom hör hemma.”
[…]
När en negerjävel sitter breve en kan man inte sitta stilla,
för man känner med en gång att negerjäveln luktar så jävla illa.
[…]”

En riktigt obehaglig sångtext alltså. Errols tillgjorda gubbröst återkommer mitt i låten och upprepar att den är rasistisk och att han hoppas komma i tidningar, radio o tv.
Enligt uppgifter på diverse fan-sajter så slutade Errol saluföra den kassetten efter en kortare tid därför att han “ångrade sig”. Det kan ha berott på att han ställdes inför hot om rättsliga åtgärder. (Men det låter förstås bättre att han ångrade sig helt på egen hand).

Det var över fyrtio år sedan, men idag lever den låten mer än någonsin. Den har spridits på Internet och finns nu att lyssna på och ladda ned på flera ställen. Innebär det att den blivit odödlig? kan man undra.
Sökning på orden meduza negerjävel ger just nu 5800 träffar. Jag skulle inte ha några invändningar om det blev noll träffar, troligen inte heller Errol.


* Mer info om annonserna mot “håravfall” m.m. finns här.

Eddie Meduza finns också i inlägget Gamla låtar – Guldkorn & gruskorn från förr.

SÄG IFRÅN omedelbart

Som en uppföljning till ett tidigare inlägg som bl.a. riktade sig till tafsande män, så kommer här tips till de personer som blir tafsade på.
[Uppdaterad 2017-12-13]

I den tänkta gamla skriften “Hur du säger ifrån! Direkt!” tycks man kunna lära sig ett o annat om hur man protesterar så att det får effekt, och inte nöjer sig med att låta sig bli avfärdad eller nedtystad.

Bild ovan, kapitelrubriker:
– Hur du lär dig säga ifrån PÅ SKARPEN.
– Hur du lär dig säga ifrån DIREKT.
– Hur du lär dig göra båda samtidigt.
– Hur du lär dig mera jävlar-anamma.
– Nackdelarna med att ruva tyst på protester i flera år.
– Hur du slutar oroa dig för vad du tror att folk skulle tänka om dig ifall du protesterade.
– Varför tafsande inträffar oftare i situationer där det förekommer alkoholintag.
– Hur du lär dig hantera tölpar.
– Hur du lär dig välja rätt umgängeskrets.
– Bonus: Hur du även kan minska risken att bli utsatt för stöld, inbrott och rån.

Se även “Konkreta tips 1-2-3” nedan.

Kvinnor som inte blir tafsade på

I en artikel* om kvinnor som blivit tafsande på inom SVT berättar SVT-profilen Anna Hedenmo att hon under sina 25 år på SVT aldrig utsatts för ovälkomna närmanden. (Huruvida det förekommit några välkomna sådana framgår inte).

“[…] I kölvattnet av Metoo-kampanjen träder allt fler kvinnor fram och berättar om sexuella trakasserier. SVT är inget undantag. Liksom på flera andra stora mediehus vittnar kvinnor på SVT om hur manliga profiler, men också andra manliga kollegor har tafsat, sagt sexistiska saker och gjort ovälkomna närmanden.
[…]
Många kvinnor SVT Nyheter talar med upplever inte att de utsatts för sexuella trakasserier och känner inte igen den bild som målats upp av SVT.
En av dem är SVT-profilen Anna Hedenmo.

– Jag känner starkt med de personer som drabbats, och det är viktigt att företaget markerar tydligt mot alla former av sexuella trakasserier. Samtidigt vill jag understryka att jag under mina 25 år på SVT aldrig har utsatts för detta, och frågan har överhuvudtaget inte kommit upp bland mina kvinnliga kollegor under de senaste 20 åren. Bilden av en tv-bransch där det kryllar av tafsande män är helt enkelt inte sann. SVT är ett stort företag med många anställda. Jag tror problemet finns i de flesta branscher och på de flesta företag av SVT:s storlek, säger Anna Hedenmo.”

Anna ser bra ut så utseendet är knappast anledningen att hon sluppit oönskade klappar i rumpan eller ovälkomna fingrar i skrevet. Gåtans lösning kan möjligen anas i artikeln och detta inlägg.

Konkreta tips, 1-2-3

Sedan detta inlägg skrevs vid månadsskiftet okt/nov 2017 har metoo-kampanjerna ändrat karaktär och fokuserar på arbetsplatser istället för att hänga ut enskilda personer som påstås ha tafsat. Även i de metoo-berättelserna (som beskriver händelser från både förr i tiden och nutid) slås man av att de utsatta inte protesterade direkt till tafsaren när det ovälkomna närmandet inträffade. Vilket borde vara den allra första reaktionen. Nackdelarna med att inte säga ifrån direkt till tafsaren är t.ex:

– Tafsaren kan uppfatta sitt eget beteende som acceptabelt och att du inte har några större invändningar. Eller att du är blyg men ändå intresserad.
– Det kan uppmuntra tafsaren till att fortsätta tafsa, på dig och andra personer.
– Om du INTE talar om för tafsaren att du tycker beteendet är obehagligt eller kränkande så minskar dina chanser att det vid en anmälan ska betraktas som sexuella trakasserier. (Du har “upplysningsskyldighet”, se nedan).

Här är några konkreta tips om du blir utsatt för sexuella trakasserier eller ovälkommet sexuellt närmande på arbetsplatsen, fysiskt eller verbalt (även visning av porrbilder).

Steg 1:
Säg ifrån omedelbart till den som utsätter dig. Säg ifrån på skarpen, exempelvis: “Sluta ta på min rumpa, jag gillar inte att du tafsar på mig!”, eller: “Sluta kommentera mina bröst, det är obehagligt!”.
Om det finns andra personer i närheten så är det bra om de också hör din protest. Om det ovälkomna närmandet sker digitalt (t.ex. sms eller e-mail), säg ifrån (skriv) och spara sedan materialet.

Om det inte gäller grova uppenbara sexuella handlingar så måste du säga ifrån till tafsaren så att den (personen) förstår att beteendet är obehagligt eller kränkande för dig. Du har s.k. upplysningsskyldighet. Att du har sagt ifrån till tafsaren är i vissa fall en förutsättning för att händelsen skall anses vara sexuella trakasserier.

OM du därefter vill gå vidare så att det blir konsekvenser för tafsaren, fortsätt med steg 2 och 3:

2. Dokumentera händelsen. Anteckna tid, plats, vad som hände och sades, samt hur du reagerade. (Det kan sedan bli viktigt underlag i en eventuell utredning).

3. Kontakta din arbetsgivare och berätta vad du utsatts för. Om du har utsatts för brott så ska det förstås även polisanmälas. Om inget händer hos arbetsgivaren, kontakta högre chef eller fackförbundet.
Liknande gäller även skolmiljöer.

Enligt lag har arbetsgivare och skolor/utbildningsanordnare (inklusive militär utbildning) skyldighet att utreda och åtgärda problemet så fort de får vetskap om trakasserierna. (3/7/16 §, 2 kap. i diskrimineringslagen). Om din arbetsgivare/skola inte vidtar åtgärder så kan de förpliktas att betala skadestånd.


Tidigare inlägg: “Don’t be a Faux pas!”.

* Artikel: svt.se/nyheter/inrikes/kvinnliga-svt-anstallda-om-sexuella-trakasserier .