Kategoriarkiv: 03: Thomas Quick-fallet

Andra bilder ur bröderna Bergwalls böcker

Bröderna Sture och Sten-Ove Bergwall har skrivit flera böcker om sig själva. Och andra skribenter har intervjuat och skrivit om bröderna Bergwall. När dessa källor läggs samman framträder lite andra bilder än tidigare.
Uppdaterad 11 oktober 2015.

  • Kort bakgrund
  • Stures händelserika konfirmation, 1964
  • Brödernas bild av pappan
  • Brodern Sten-Ove och Zelmanovitsfallet
  • Brodern Sten-Ove och Johanfallet
  • Källor och citat

Mer utförliga uppgifter finns under rubriken “Källor och citat”. Källorna består av bröderna Bergwalls böcker och uppgifter som bröderna själva har lämnat. Nedtonade rubriker = ej påbörjade texter.

Kort bakgrund

Sture Bergwall är född 1950 (26 april). Storebror Sten-Ove är tio år äldre (född 25 maj 1940). När Sture var sex år började Sten-Ove missbruka alkohol, det framgår i Sten-Oves bok “Helvetesresan” där han berättar om sin livslånga alkoholism.

Böcker av Sten-Ove och Sture Bergwall, från 1995, 1997, 1998 och 2009.

Sture har sex syskon (tre bröder, tre systrar) varav en tvillingsyster. Det är endast Sten-Ove som trätt fram i offentligheten i samband med Stures mordbekännelser, och som skrivit flera böcker om broder Sture. Det var tack vare Stures mordbekännelser som Sten-Ove år 1995 fick igång sitt författarskap som hade varit avsomnat sedan sjuttiotalet.

Stures händelserika konfirmation, 1964

Sture konfirmerades lördag klockan ett den 16 maj 1964, i Falun*.
Under konfirmationsförberedelserna hade Sture sitt första sexuella förhållande*.
Natten efter Stures konfirmation mördades pojken Thomas Blomgren vid Folkets park i Växjö, det omnämns i lokaltidningen någon dag senare som ett “homosex”-mord (se bild nedan).
Cirka en månad före Stures konfirmation fick storebror Sten-Ove körkort* och skaffade bil*. Anm: en tid senare körde S-O bil* så berusad att han voltade ut på en åker och landade på biltaket*.
En vecka efter Stures konfirmation hamnade Sten-Ove på sjukhus* och var där i åtta dygn. Det kan ha varit nämnda bilkrasch som var orsaken till den sjukhusvistelsen.

Händelser 1964 i kronologisk ordning (se även ‘Källor och citat” nedan):

  • Brodern Sten-Ove tar körkort och skaffar bil före den 19 april 1964, “tidigare under våren”.
  • 26 april: Sture fyller 14 år.
  • Under konfirmationsförberedelserna har Sture ett sexuellt förhållande med konfirmationsprästen (som senare blev avstängd från sin tjänst). Anm: Sture uppger i nutid att det var hans första sexuella förhållande, och att han då inte betraktade sig som utnyttjad.
  • 15 maj: pappa Bergwall fyller 49 år.
  • 16 maj: Sture konfirmeras på pingstafton, lördag klockan ett, i Falun. Även hans tvillingsyster konfirmeras samma dag.
  • Natten efter Stures konfirmation mördas pojken Thomas Blomgren vid Folkets park i Växjö. (Anm: Sture erkände det mordet många år senare, 1992, under namnet Thomas Quick. Mordet var då preskriberat. Drygt femton år senare, 2008, tog Sture tillbaka erkännandet).
  • 20 maj: mamma Bergwall fyller 47 år.
  • 24 maj: Sten-Ove hamnar på sjukhus. Orsaken kan varit att han hade kört bil berusad och kraschat. Det tycks inte framgå i S-Os böcker vilken dag på året bilkraschen inträffade, endast att den inträffade “vid tjugofyra års ålder”.
  • 25 maj: Sten-Ove fyller 24 år.
  • 1 juni: Sten-Ove skrivs ut från sjukhuset, efter åtta dygns sjukhusvistelse.

Händelserik period

Som framgår ovan så var det en ganska händelserik period kring Stures konfirmation. Storebror skaffade bil, Sture fyllde 14 år, han hade sitt första sexuella förhållande (dessutom med en präst), pappan fyllde år dagen innan konfirmationen, mamman fyllde år några dagar därefter, brodern hamnade på sjukhus en vecka efter konfirmationen. Och så mordet i Växjö som rapporterades i lokaltidningen på samma sida som konfirmationen:

Sten-Ove gav inte Sture något alibi

År 1995, i sin bok “Min bror Thomas Quick”, uppger storebror Sten-Ove att han tillbringade pingsten 1964 i föräldrahemmet i Falun. Han bör alltså ha varit med vid Stures och tvillingsysterns konfirmation. Men Sten-Ove skriver inget om att han sett Sture efter konfirmationen eller senare den lördagen. Sten-Ove ger alltså inte Sture något alibi för mordet. Tvärtom så uppger han att Stures resa till Växjö var fullt möjlig: “hade han haft sällskap av en äldre kamrat med bil så var det förstås fullt möjligt”.

Däremot vill Sten-Ove ge sig själv alibi, men det blir lite fel. Han skriver: “Pingstdagen den artonde, då min bror förmodligen var på hemväg från Växjö med blod på händerna, skrev jag en dikt”. Men den 18 maj 1964 var måndagen två dagar efter mordet. Det kan förstås bero på minnesfel hos Sten-Ove 1995, det är lätt hänt när det gått så lång tid.

Dikten Sten-Ove sa sig ha skrivit den pingsten handlar om flykt (se Källor nedan). Det är okänt varför Sten-Ove just då (kort tid efter mordet i Växjö) skrev en dikt om någon som flyr, det framgår inte i hans bok.

Brödernas bild av pappan

År 2008 framstod bröderna Bergwalls föräldrar plötsligt i ett annat, mer positivt ljus. Det var året då Sture förklarade att han sedan 1992 hade ljugit om sina föräldrar och om pappans sexuella övergrepp på Sture.
Men läser man sedan Sten-Ove Bergwalls böcker från både dåtid (1995) och nutid (2009) så blir bilden av pappan återigen negativ. I böckerna från 1995 och 2009 skriver Sten-Ove bland annat:

  • “Pappas tungsinne var ett plågsamt orosmoment, ett obestämbart hot. En katastrof såg ut att alltid vara möjlig.”
  • “För mammas skull, inte minst, önskade jag ibland att pappa skulle försvinna ur våra liv med allt det som jag inte hade bett om.”
  • “När pappa var bortrest några dagar vid sällsynta tillfällen lyste köket i klarare färger, och mamma var ljusare till sinnes.”
  • “Pappa umgicks överhuvudtaget inte med oss barn på tu man hand.”
  • “Så tog min far sin unga hustru hem till sin pingstvänsfamilj och drog in henne i någonting som måste ses som ett helvete med himmelska förtecken.”
  • “Mamma var intelligent och intresserad av mycket, inte minst politik. Hon var pappas motsats i det mesta”
  • “Jag minns våldsamma gräl som skickade mig skräckslagen längst in i ett mörkt hörn eller fick mig att dra täcket över huvudet.”
  • “Jag beundrade honom inte. Jag beundrade inte min pappa. När han inte var hemma saknade jag honom inte, och jag saknade honom egentligen inte ens när han var död.”
  • “Nej, jag minns inte att jag någonsin var stolt över pappa. Jo: möjligen när han skrivit någon tidningsartikel som innehöll någonting annat än pinsamt dravel.”
  • “Och så rusade han fram till den stängda dörren och slog näven genom dörren, rätt genom dörrspegeln av masonit gick pappas breda knytnäve.”
  • “Vår far dog inte lycklig. Jag vet inte om han överhuvudtaget hade särskilt många lyckliga stunder.”

Anm: citat/sidhänvisningar från S-Os böcker, se ‘Källor och citat’ nedan.

En tanke som dyker upp när man läser brödernas beskrivningar av pappans till synes plågade tillvaro, bar han möjligen på en livshemlighet? Kanske likt den femtioåriga gifta man/granne som Sture numera uppger att han vid 25 års ålder hade ett längre förhållande med. I så fall blir S-Os beskrivning begriplig att pappan inte hade särskilt många lyckliga stunder.

Brodern Sten-Ove och Zelmanovitsfallet

(ej påbörjat ännu)

Brodern Sten-Ove och Johanfallet

(ej påbörjat ännu)

* Källor och citat ***

citatUr “Helvetesresan”, av Sten-Ove Bergwall, 1997, sida 85:
“Vid tjugofyra års ålder körde jag bil berusad och hamnade på taket ute på en åker. Vid trettioåtta gjorde jag ett självmordsförsök med tabletter och måste magpumpas. Sista april i år körde jag moped berusad, minns ingenting från resan men måste ha kört omkull mer än en gång.”

citatUr “Min bror Thomas Quick” av Sten-Ove Bergwall, 1995, sida 80:
“Den femtonde maj hade min far fyllt fyrtionio år, den tjugonde i samma månad blev min mor fyrtiosju och den tjugofemte fyllde jag själv tjugofyra. Pappas knapphändiga anteckningar i almanackan säger ingenting om att min bror var bortrest denna pingsthelg. Månaden innan står hans och tvillingsysterns födelsedag noterad, där står att pappa reste till Söderhamn eftersom farmor blivit sjuk, och pappa har antecknat för den nittonde april att han och mamma och jag gjort “en tur till Siljan” — jag hade tagit körkort och skaffat bil tidigare under våren.
Om mig skriver pappa den tjugofjärde maj, dagen före min tjugofyraårsdag, att jag intagits på sjukstugan på den ort där jag vikarierade som lärare på realskolan den terminen. Den tjugosjunde skriver han att han besöker mig, och den första juni står det: “Sten-Ove skrivs ut från sjukstugan och kommer hem.”

Anm: pappa Bergwall hade i sin almanacka inte heller skrivit något om barnens konfirmation. Ur “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“Därför tog de kanske inte så högtidligt på konfirmationen. En indikation på detta är att pappan märkligt nog inte skrivit ett ord i sin almanacka om att två av hans barn konfirmeras denna dag. Detta ter sig ännu märkligare då han noterar att han själv fyllt fyrtionio år den femtonde maj och att hans hustru fyllde fyrtiosju den tjugonde och Sten-Ove tjugofyra år den tjugofemte i samma månad. Men ingenting om någon konfirmation eller någon resa till Småland för Thomas del!”

citatUr RMV, 2013, sida 2:
“Bergwall uppgav att hans första sexuella erfarenhet var med en vuxen man under konfirmationsförberedelsema, utan att han ansåg att händelsen gjorde något djupare avtryck.”

citatUr “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“Så inför vårterminen 1964 tog han kontakt med konfirmationsprästen i St. Stefans kapell i Hälsingegården.
– Ganska snart började prästen utnyttja mig sexuellt, även om jag själv inte uppfattade det som ett utnyttjande då. Men utnyttjare och utnyttjade hittar alltid varandra.
Den sexuella relationen mellan Thomas Quick och prästmannen skulle fortgå fram till dess Quick några år senare flyttade till Uppsala för att gå på Fjellstedtska gymnasiet. Samtidigt fortsatte prästen att förföra sina unga konfirmander, vilket naturligtvis inte kunde hållas hemligt i längden. Det hade kunnat få mycket allvarliga följder för denne kyrkans tjänare. Men skandalen polisanmäldes aldrig utan tystades ner. Han fråntogs dock rätten till konfirmationsundervisning.”

citatUr “Gåtan Thomas Quick”, av Janne Mattsson, 2002, e-bok:
“han skulle konfirmeras klockan ett på pingstafton i Stora Kopparbergs kyrka”

citatUr “Min bror Thomas Quick” av Sten-Ove Bergwall, 1995, sida 82:
“Jag vet inte om jag i så fall någonsin fick vetskap om min brors olovliga bortovaro. Det troliga är att det hela tystades ner. I alla händelser började han sommararbeta omedelbart efter terminsavslutningen, en fjortonårig mördare. Däremot har jag utförliga anteckningar — och pregnanta minnen — om mitt eget liv vid samma tid, kring vad jag själv hade för mig denna majmånad, som alltså slutade med en veckas sjukhusvistelse.
Pingsten tillbringade jag tydligen i föräldrahemmet. Pingstdagen den artonde, då min bror förmodligen var på hemväg från Växjö med blod på händerna, skrev jag en dikt:
Du flyr in i muren
smal och skygg som en människa
in i muren
med ditt skygga ansikte
Vänd om, vänd om
Jag orkar inte se dig fly från mig
De skrovliga ytorna hatar jag murarna och molnen”

———————————————–

citatUr “Min bror Thomas Quick”, Sten-Ove Bergwall, 1995:

“Pappa var utan drömmar, saknade framtid, hans studier innebar ingen planering utan var någonting han sysslade med av orolig drift. Han hade inga engagemang utanför familjen, förutom pingstförsamlingen, men hans hållning till den och vad den erbjöd var ambivalent.” (sid 19)

“Pappa hade ett häftigt humör. Eller rättare: han kunde snabbt ackumulera en upprördhet som kulminerade i ett häftigt uttryck. Men han tillgrep aldrig våld mot mig åtminstone – med ett undantag: vid ett gräl av en anledning som jag inte längre minns gav han mig – vid tillfället vid vuxen ålder – en snyting på hakspetsen så att jag satte mig på köksgolvet, mest av förvåning.” (sid 28)

“Pappa drämde näven rätt genom masoniten. När dörren sedermera blev reparerad sparades det på färgen, och en rund fläck i en avvikande nyans erinrade under de år vi bodde kvar om händelsen.” (sid 28)

“Pappas tungsinne var ett plågsamt orosmoment, ett obestämbart hot. En katastrof såg ut att alltid vara möjlig.” (sid 29)

“Livet gick ut på att hitta lättnader i denna hotstämning, att komma ifrån, för en stund, för en tid. Dagdrömmarna handlade om att slippa ifrån för gott, det vill säga bli vuxen, oberoende, försvinna eller åtminstone kunna säga ifrån.
Mamma hade det förstås värst av alla. Medla, släta över, lugna, hålla i schack. För mammas skull, inte minst, önskade jag ibland att pappa skulle försvinna ur våra liv med allt det som jag inte hade bett om.” (sid 29)

“När pappa var bortrest några dagar vid sällsynta tillfällen lyste köket i klarare färger, och mamma var ljusare till sinnes.” (sid 30)

“Pappa umgicks överhuvudtaget inte med oss barn på tu man hand.” (sid 32)

“Så tog min far sin unga hustru hem till sin pingstvänsfamilj och drog in henne i någonting som måste ses som ett helvete med himmelska förtecken.” (sid 55)

“Det var mamma som ordnade allting. Det var hon som gick till kommunalkontoret när vi började få det trångt hemma, det var hon som kunde förhandla med myndighetspersonerna. Pappa vågade hon inte släppa dit, kände han sig förolämpad, och det gjorde han lätt, kunde han brusa upp och göra sig omöjlig och omintetgöra den tänkbara hjälpen.” (sid 58)

“Mamma var intelligent och intresserad av mycket, inte minst politik. Hon var pappas motsats i det mesta, hon var optimist och hon var utåtriktad.” (sid 60)

“I det längsta hanterade mamma pappas svåra lynne så att kontroverser inte skulle uppstå. Men när det kom till urladdningar dem emellan blev det desto värre. Jag minns våldsamma gräl som skickade mig skräckslagen längst in i ett mörkt hörn eller fick mig att dra täcket över huvudet.” (sid 61)

“Vår far dog inte lycklig. Jag vet inte om han överhuvudtaget hade särskilt många lyckliga stunder.” (sid 22)

citatUr “Thomas Quick är död”, Sture Bergwall & Sten-Ove Bergwall, 2009, e-bok:

“Jag var tvungen att skriva då och jag upprepar det i dag, och jag hoppas att du tror mig: jag beundrade honom inte. Jag beundrade inte min pappa. När han inte var hemma saknade jag honom inte, och jag saknade honom egentligen inte ens när han var död.”

“Pappa var obalanserad men inte grym och hänsynslös, han var instängd i sig själv men inte ointresserad av omvärlden, han var svag och saknade handlingskraft.”

“Jag kan tänka mig att det var pappas labila psyke och hans tungsinthet som i dina fantasier förvandlades och förvreds till det monstruösa beteende som du fantiserade om.”

“Och så rusade han fram till den stängda dörren och slog näven genom dörren, rätt genom dörrspegeln av masonit gick pappas breda knytnäve.”

“Men jag önskade mig handfastare gärningar att vara stolt över, närmare, vardagligare: snöskottning, vedhuggning. Bilkörning. Pappa hade körkort, men jag såg honom aldrig köra bil.”

“Men pappa vankade av och an i knarrande skor, plågad av någonting osynligt och ohörbart, pressad, hetsad.”

“Nej, jag minns inte att jag någonsin var stolt över pappa. Jo: möjligen när han skrivit någon tidningsartikel som innehöll någonting annat än pinsamt dravel.”

——————————————–

Mer om bröderna Bergwalls böcker, se:
Radarparet Sten-Ove och Sture Bergwall.
– Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
– Författaren Sture Bergwall (Quick).
– Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.

Inga bortträngda minnen, enligt Bergwallkommissionen

I Bergwallkommissionens rapport framgår att det INTE kan bevisas att teorin om bortträngda minnen tillämpades i Quickfallet. Kommissionen utdelar dock annan minneskritik.

– Inledning.
– Kommissionens minneskritik.
– Kommissionens “guilt-by-association”.
– Hur terapin såg ut i VERKLIGHETEN.
– Kommissionens tvivel på nutida Bergwall.
– Mediekritiken mot vården var felaktig.

Bergwallkommissionens rapport* blev klar juni 2015. Ur den kan man bl.a. dra följande slutsatser gällande vården och rättsväsendet åren 1992-2001 i fallet Thomas Quick:

Kommissionen hittade inga bevis för att terapeuterna ska ha använt metoder för att avtäcka bortträngda minnen.

 Kommissionen hittade inga bevis för att vården eller rättsväsendet ska ha tillämpat teorin om bortträngda minnen.

 I kommissionens rapport finns flera uppgifter som talar emot att teorin om bortträngda minnen tillämpades i Quicks fall.

 Kommissionen kritiserar vården och polisen för att man lyssnade för mycket på Quick och accepterade Quicks egen förklaring att han hade svårt att minnas och berätta om morden.

 Kommissionen menar att sakkunnige psykologens bedömning (att Quicks svårighet att minnas berodde på att Quick medvetet avvärjde eller förträngde mordminnen) gav viss vetenskaplig legitimitet till Quicks egna förklaringar, och att det medförde att polis, åklagare och domstol fick ett mindre kritiskt synsätt till Quicks uppgifter.

Kommissionen hittade alltså inga bevis på att vården eller rättsväsendet skulle ha arbetat utifrån teorin om bortträngda minnen, och således inte heller använt metoder för att avtäcka bortträngda minnen.

Däremot utgick vården och polisen ifrån att Quick medvetet trängde undan eller avvärjde mordminnen. Den typen av minneshantering är inte ifrågasatt eller kontroversiell bland minnesforskare. (Till skillnad från (omedvetet) “bortträngda” (traumatiska) minnen och avtäckning av bortträngda minnen, vilket är starkt ifrågasatt sedan flera decennier tillbaka).

Kommissionens minneskritik

Den minneskritik Bergwallkommissionen utdelar är t.ex. att terapeuter m.fl. gjorde fel som lyssnade så mycket på Thomas Quicks berättelser, att man godtog Quicks egen förklaring att han hade svårt att minnas gamla mordhändelser, att han hade svårt att närma sig och berätta detaljer om morden.

Ur kommissionens rapport: “En allt för okritisk anpassning skedde till [Quicks] egen förklaring till varför han hade så svårt att lämna korrekta och utförliga uppgifter, nämligen att det var svårt att närma sig och berätta om minnena från morden och att han, som en följd av det, även kunde lämna avsiktligt felaktiga uppgifter, så kallade ”medvetna avvikelser”. Förklaringen tycks inte ha ifrågasatts av utredarna. En bidragande orsak till det var sannolikt den legitimitet som förklaringsmodellen, i vart fall indirekt, fick av såväl [Quicks] psykoterapeuter som den psykolog som anlitades som rådgivare till polis och åklagare. Utredarnas tilltro till förklaringsmodellen innebar att knapphändiga eller felaktiga svar inte behövde betyda annat än att [Quicks] hade svårt att berätta eller att det handlade om ”medvetna avvikelser”.”

I rapporten sägs också att den uppmärksamhet Quick fick av omgivningen kan ha uppmuntrat honom att fabulera ännu mer, kanske så långt att han ljög så han trodde sig själv och på så sätt “i snävt definierad mening” skapade “falska minnen”.

Man ska dock komma ihåg att Bergwall i nutid har uppgett att han ljög medvetet, och att skälen enligt honom var att få uppmärksamhet och att bli dömd för mord.
(Se även inlägg Författaren Sture Bergwall som bl.a. handlar om strävan efter uppmärksamhet).

Kommissionens “guilt-by-association”

Trots att kommissionen inte hittade bevis för att vård och polis trott på och praktiserat teorin om “bortträngda minnen”, så antyder ändå någon i kommissionen att teorin om bortträngda minnen ändå kan ha använts i Quickfallet. I kommissionens rapport spekuleras enligt “guilt-by-association” genom att associera till den externa handledaren Margit Norell som lär haft en bakgrund som någon slags anhängare av teorin om bortträngda minnen.

Norell var aldrig anställd eller på annat sätt formellt knuten till Säters sjukhus. Men enligt kommissionen hade Norell genom “handledning” av några av psykoterapeuterna en “stark anknytning till Säters sjukhus”. (Några detaljer kring denna handledning framgår inte).
Kommissionen låter Norells bakgrund tala för att de personer som i praktiken arbetade med Quick tillämpade teorin om bortträngda minnen på honom. Kommissionens resonemang liknar här den typen som oseriösa medieskribenter använder sig av.

Tilläggas kan att Bergwallkommissionens fem medlemmar inte tycks varit helt överens i alla frågor. Det kan man ana ur vissa formuleringar som delvis går emot varandra.

Hur terapin såg ut i VERKLIGHETEN

Bland det mest relevanta i frågan om Quicks terapi borde vara hur terapin i praktiken gick tillväga. I följande inlägg visas en rad sådana konkreta exempel, från både dåtid och senare:

– “Terapeuten hann knappt sätta sig förrän Quick började minnas”.

Flera av uppgifterna i det inlägget är från 1990-talet (och således inga nutida efterhandskonstruktioner). Där ges inblickar i hur terapin gick till i verkligheten. Det framgår att terapeuterna mestadels hade en passiv, lyssnande roll, och att Quick var aktiv och förberedde sig noga genom att i förväg skriva ned sina mordberättelser i anteckningsblock.

Redan här kan man ana att det inte förekom plantering av falska minnen, inte heller avtäckning av bortträngda minnen eller andra liknande aktiviteter från terapeutens sida.
Det verkar som att mordberättelserna formulerades och framfördes av en aktiv Quick, utan påverkan från varken terapeuter, polis eller övrig omgivning.

Exempelvis i en notering från 1993 uppger chefsöverläkaren att terapeuten Kjell “mest sitter tyst och att patienten [Quick] börjar komma ihåg så fort Kjell slår sig ned i rummet.”

I en annan uppgift från 1998 berättar terapeuten Ståhle att deras roll var huvudsakligen lyssnande, och “att terapin inte styrs av henne; Thomas Quick berättar fritt utan att detaljfrågor ställs.”

I ett längre textstycke från 1990-talet beskriver Quick/Bergwall själv ingående hur han skrev ned sina mordberättelser i förväg, innan han hade samtal med terapeuten.

Kommissionens tvivel på nutida Bergwall

Bergwallkommissionen är inte övertygad om att Bergwalls nutida uppgifter är helt sanna, eller att Quicks morderkännanden enbart var fabulerande. Det framgår på flera ställen i rapporten där man resonerar kring Quicks/Bergwalls “sällsynta” och “extraordinära fallenhet för fabulerande och manipulerande”. Kommissionen pekar på möjligheten att Bergwall i nutid kan ha vilselett kommissionen.

Några exempel ur kommissionens rapport:

“När Bergwall nu återtagit sina morderkännanden och sina berättelser om traumatiska barndomsupplevelser så är, enligt min mening, frågan om bortträngda minnen avförd. Frågan blir i stället: Byggde hans berättande på falska minnen, framkallade i terapin och under brottsutredningarna, eller rörde det sig om rent fabulerande? Kan det bland all osanning ha dolt sig uppgifter som faktiskt varit sanna?
Vårdpersonalen, psykoterapeuterna, de poliser vi mött och åklagaren säger samstämmigt att många av de uppgifter Sture Bergwall lämnade trodde de aldrig på. I de fallen rörde det sig med all sannolikhet om rent fabulerande.” (sid 663).
[ Se även inlägget “Quicks kärnor av sanning” ]

“Sture Bergwalls väl belagda fabulerande och manipulerande förmågor gör att man måste förhålla sig kritiskt även till vad han berättat under senare år. Jag utesluter inte att hans nya berättelser kan vara tillrättalagda – han kan inte utan förbehåll betraktas som fullt ut trovärdig i de intervjuer och förhör han gett i samband med att han tog tillbaka sina erkännanden och senare. Denna reservation innefattar det Sture Bergwall uppgav om psykoterapin under resningsprocesserna och när han under Rättsmedicinalverkets utredning 2013 modifierade sin levnadsberättelse när det gällde pedofili och sadism.

Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.

Det kan också vara klokt inta en försiktig hållning till Sture Bergwalls uppgifter i kommissionens samtal med honom. Han kan mycket väl ha avlyssnat oss som intervjuare och anpassat sitt berättande på motsvarande sätt som han gjort tidigare.”
(sid 664-665).

“Sture Bergwall har ofta framträtt i en offerroll. Den nu förhärskande publika bilden är att han varit ett offer för vården (psykoterapin och läkemedelsbehandlingen) och för rättsväsendet (polisutredningarna, åklagaren, i viss mån också domstolarna), en bild som varit väl ägnad att stödja resningsprocesserna. Enligt min bedömning är det delvis korrekt att vården och rättsväsendet bidragit till att Bergwallsaken utvecklats så illa som den gjort.
Men jag vill samtidigt påpeka att offerrollen inte är ny för Sture Bergwall. Den har varit ett genomgående tema i Sture Bergwalls liv, något som blivit uppenbart under vårt utredningsarbete.”
[…]
“Vid rättegångarna, i intervjuer och i sin bok Kvarblivelse talade Bergwall om den stora skuld han bar på, om hur ångesten och sorgen ständigt plågade honom och hur denna plåga utgjorde det ultimata straffet för hans illgärningar. I boken och under terapin talade han mer om sig själv som offer än som gärningsman. Också i det material Margit Norell bevarade uttryckte Bergwall ofta att han var ett offer.”
[…]
“Huvudtemat i artikeln var dock att han blivit sviken av dem som ifrågasatt hans berättelser, främst Leif GW Persson och Kerstin Koorti. Han hade blivit ett offer för deras misstrogenhet.” (sid 667-669).

“Även om personer med samma extraordinära fallenhet för fabulerande och manipulerande som Sture Bergwall är sällsynta, är det uppenbart att vården (och rättsväsendet) behöver skyddsmekanismer mot manipulation. Frågan är hur detta kan åstadkommas utan att vården förlorar sig i cynism och misstänkliggörande.” (sid 675).

Mediekritiken mot vården var felaktig

Den kritik inom forskarvärlden som riktas generellt mot teorin om bortträngda minnen gäller bl.a. att de metoder som används för att avtäcka eller återväcka bortträngda minnen anses (med all rätt) kunna ge upphov till s.k. falska minnen. Metoder som t.ex. hypnos och “guidad visualisering”.
Men sådana kritiserade metoder finns det alltså inga bevis för att ha använts på Säter rättspsyk, enligt kommissionen.

Ytterligare kritik som riktas generellt mot teorin om bortträngda minnen handlar om att sådana minnen antas vara traumatiska minnen (dvs minnen av mycket obehagliga eller livshotande händelser). Kritiken består i att man anser att minnen av mycket svåra händelser INTE kan bli fullständigt oåtkomliga för den utsatta personen, som om händelsen aldrig hade inträffat.
Men då avses oftast händelser där någon som OFFER råkat ut för en svår händelse (olycka, katastrof, brott). Sådana omskakande händelser anses inte kunna försvinna helt från medvetandet (om inte offret råkat ut för någon form av hjärnskada).

Huruvida en person upplever minnet av en viss händelse som traumatiskt eller inte är förstås individuellt. En mördare behöver inte nödvändigtvis uppleva minnet av mordet som ett traumatiskt minne. T.ex. om mördaren är psykopat, saknar empati, är psykiskt störd, eventuellt i kombination med drogpåverkan vid mordtillfället. Då kan en sådan person hantera minnet av mordet i stort sett som vilka andra minnen som helst. Låta det mer eller mindre falla i glömska eller medvetet tränga undan det (inte “bortträngning”) genom att låta tankarna upptas av annat. (Den interna minnesprocessen sker förstås omedvetet, den kan vi inte detaljstyra).
Tills mördaren eventuellt senare i livet förändras i sin personlighet, kommer till insikt, upplever empati, eller inte längre har psykisk störning, och först då upplever minnet av mordet som traumatiskt. Dvs så som det framstod för omgivningen i Quickfallet på 1990-talet.


* Bergwallkommissionens rapport, SOU 2015:52: hemsida | pdf-fil.

Quick goes international. Ingen punkt för Quick.

En engelsk film, en bok och ännu en på gång. Bergwall & company satsar på global blåsning, och större intäkter. Quick lever och frodas. Uppdaterad 7 sept 2015

De tre aktörerna Sture “Quick” Bergwall, Leif “professorn” GW, och Dan “bortträngda minnen”* Josefsson släpper inte taget om Quick. Istället släpptes nyligen den engelska filmen “The confessions of Thomas Quick”, som bröderna Bergwall m.fl. jobbat med under våren tillsammans med en regissör vid namn Brian Hill. Och dramatikern Josefsson släppte nyligen en engelsk översättning av sin fantasifulla Quickbok. Samt nästa år (2016) planerar författaren Bergwall att publicera ännu en bok om sitt favoritämne (sig själv), dvs om Thomas Quick.

“Quick var falsk” säger Leif GW i filmen, fast på engelska och med magstöd.

Det är uppenbarligen inte dags att sätta punkt för Quick, enligt Bergwall & company, så länge det finns en hel värld därute med pengar och möjliga tittare. Tyvärr är tittarna ute i världen inte lika godtrogna som hemma i ankdammen. Några exempel från ifrågasättande recensioner av filmen “The confessions of Thomas Quick”:

  • “it doesn’t dig quite deep enough to work as a comprehensive documentary. Without spoiling the big reveal, the brisk running time leaves us with unanswered questions and a one-sided explanation. I was also eager for more from Quick himself, who ultimately becomes a secondary character, which given the title, is a criminal act in itself.”
    (theguardian.com)
    .
  • “The film is let down by its decision to take sides rather than offer a more measured and forensically neutral exploration of this astonishingly bizarre tale.”
    (littlewhitelies.co.uk)
    .
  • “Despite great access, this lacks the depth such a perplexing topic requires.”
    (empireonline.com)
    .
  • “Altogether, along with the way in which the film is crafted, it leaves things seeming slightly unbalanced. While there have been efforts made to gain responses from those who believed, and in part guaranteed each of Bergwall’s guilty verdicts, there are very few voices that speak against his recently granted innocence. After the dramatic opening, in which we are made to furiously dislike Bergwall and truly believe he is a disturbed individual, it is difficult to accept the implication that he was really the helpless victim in the story without a little scepticism.”
    (theupcoming.co.uk)

Det är väl inte så mycket Brian Hills fel att recensenterna tycker filmen verkar ensidig och opålitlig, det beror nog mer att filmmanuset bygger på en ensidig och bedrägligt framförd berättelse.

Reportage om filmen

För nån månad sedan gjorde Sveriges Radio ett kort åttaminutersreportage om filmen “The confessions of Thomas Quick”. Där hörs Dan Josefsson ljuga på lustig engelska att “så fort Sture var medicinfri så slutade han samarbeta med polisen”… Hur det ligger till med den lögnen framgår i inlägget Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).

I reportaget uppges att “Filmen lutar brant åt “skeptikernas” håll, mest för att så få av dem som fortfarande tror att thomas quick är skyldig har valt att ställa upp på intervju.”
Här kan man tillägga att de flesta gör det valet därför att de inte vill bli hudflängda i media och beskyllda för förtal. Att den risken är överhängande framgick väldigt tydligt för ett tag sedan när G.Lambertz helt legitimt argumenterade emot påståendena om rättsskandal, men hans argument förvrängdes i media till att istället handla om förtal.

Reportaget om quickfilmen avslutas med följande:
“Och så slutar filmen, Sture Bergwall njuter av utsikten från en fjälltopp…”.
Därefter hörs Bergwalls teatraliska röst från filmen:
– …Efter 23 år…. bakom galler och murar [hulk snyft]… så är jag i frihet [snyft] i denna FANTASTISKA VY…….. Det gör ont på ett gott sätt, på ett väldigt gott sätt [snyft hulk]…..

Det är i alla fall trevligt för Bergwall uppe på fjälltoppen att han kan njuta av den “fantastiska vyn” mitt i allt snyftande och hulkande. Vankas det en Oscar tro? Apropå “frihet”, här är en rubrik i Helsingborgs Dagblad den 30 september 1996 som visar att Bergwall/Quick uppgav sig vara i frihet även som dömd mördare:
“Thomas Quick: ”Nu äger jag en frihet jag aldrig tidigare haft.”
Några år senare, 1999, ägde han fortfarande frihet som dömd mördare i sin författarlya på Säter rättspsyk:
“I dag är frihet för mig synonymt med ärlighet. Kan och orkar jag vara ärlig så “strömmar” friheten till mig. […]  Jag är fri, äntligen äger jag frihet.”
Kanske handlar den bergwallska friheten om frihet att fabulera, vem vet.

Engelsk boköversättning, mera offerlamm

I den engelska översättningen av D.Josefssons bok har titeln och omslaget ändrats så att istället för f.d. lögnare och offerlamm, som i den svenska versionen, så framställs Bergwall på engelska omslaget enbart som offerlamm, dessutom med hängande huvud. Den svenska boktiteln “Mannen som slutade ljuga” antyder ett aktivt deltagande av honom själv i ett bedrägeri, plus att titeln sänker trovärdigheten åt dagens Bergwall (vem tror på en gammal storlögnare). Den engelska titeln “The strange case…” avslöjar inget om hans eget ljugande.

I båda språkversionerna är underrubriken ungefär samma, dvs att terapeuten skapade seriemördaren Quick. Eller att det var den stora stygga terapeuthäxan som i samarbete med en djävulssekt valde ut och skapade en seriemördare av just den mannen bland många andra.

För mycket offerlamm kan dock ge motsatt önskad effekt på läsarna, att det inte blir trovärdigt och att det förstärker intrycket av att vara en starkt vinklad berättelse. Av filmrecensionerna ovan att döma så lutar det åt det hållet.

Bergwall kommer med en till Quick-bok

I en intervju i SR den 10 aug 2015 med brodern Sten-Ove (som också medverkar i filmen) uppges att författaren Sture Bergwalls kommande bok “kommer att vända på en del begrepp”. Men det kan knappast tillkomma något uppseendeväckande med samma inriktning som hittills. Den eventuella ytterligare skit som kan kastas på personalen inom vården och rättsväsendet m.m. kommer knappast någon att höja på ögonbrynen åt.

Nä, om Bergwalls kommande bok verkligen ska lyckas “vända på begrepp” så krävs nåt intressant… T.ex att Bergwall svänger återigen och erkänner mord han är friad från. Det kan göras utan juridiska påföljder, eftersom han inte kan åtalas igen för samma mord som han tidigare har dömts för. Dessutom är alla fallen utom Levi-fallet preskriberade. Förslag på boktitel: “Mordolog” (som är namnet på den bok som skulle blivit efterföljaren till hans mördarbok “Kvarblivelse” från 1998).
Då kan vi snacka om att “vända på begrepp”…

I nämnda intervju uppger brodern Sten-Ove att “de vill sätta punkt” för Quick. Det låter väldigt ihåligt med tanke på den engelska quickfilmen som de båda jobbade med nyligen, och att de nu samarbetar i författandet av den Quick-bok som beräknas komma nästa år. Uppenbarligen vill man hålla fast vid Quick och inte sätta punkt.

Mera:

– Författaren Sture Bergwall (Quick).
– Frågor&Svar om Quickfallet.

PS. Undrar när SVT visar filmen “The confessions of Thomas Quick”? Ett tips: Visa den 21 gånger.

————-
Länkar: Kort filmreportage (sverigesradio.se). Intervju med S-O (sverigesradio.se).
————-
* Mellannamnet i “Dan “Bortträngda Minnen” Josefsson” syftar på journalisten Dan Josefssons återväckta bortträngda minnen från sin egen barndom och den bok han skrev om detta (“Den mörka hemligheten”)… som han numera tycks ha förträngt.

Hjärntvätt föregick resningsprocesserna

Sjutton (17) gånger sändes Råstams vinklade och delvis falska Quickberättelse i SVT fram till före hovrättens första resningsbeslut. Därefter sändes de vid ytterligare fyra tillfällen. Totalt tjugoen (21) gånger.
Uppdaterad 4 september 2015

Råstam gjorde totalt tre tv-filmer om Quickfallet: “Thomas Quick”, del 1 och 2, samt “Att skapa en seriemördare: Thomas Quick”.
Den tredje filmen var i stort sett en sammanfattning av de två första, och dess syfte framgår av att den sändes intensivt i SVT månaden innan hovrättens första resningsbeslut väntades.

hjarntvatt_260

Filmernas centrala budskap är samma som i Råstams bok som utkom några år senare, de innehåller samma förvrängda uppgifter om vården och de rättsliga skeendena.

Programtablå SVT, tidslinje

Nedan visas samtliga 21 st sändningstillfällen i SVT2, SVT1 och SVT24 av Råstams tre tv-filmer om Quick. Här visas även när första resningsansökan lämnades in och när den beviljades, samt när bröderna Bergwalls bok utkom.

  • 2008-12-14, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
  • 2008-12-20, kl 14:25-15:25, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
  • 2008-12-20, kl 21:00-22:00, SVT24: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
    .
  • 2008-12-21, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
  • 2008-12-23, kl 15:35-16:35, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
  • 2008-12-27, kl 21:00-22:00, SVT24: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
    .
  • 2009-04-21: första resningsansökan lämnas in av Bergwalls advokat. (Gällande Yenon Levi).
  • 2009-05-18: Boken “Thomas Quick är död” publiceras. Författare bröderna Sture och Sten-Ove Bergwall.
    .
  • 2009-07-05, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
  • 2009-07-09, kl 16:40-17:40, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
  • 2009-07-11, kl 16:30-17:30, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 1 av 2.
    .
  • 2009-07-12, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
  • 2009-07-16, kl 16:40-17:40, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
  • 2009-07-18, kl 14:30-15:30, SVT2: Dokument inifrån: Thomas Quick, Del 2 av 2.
    .
  • 2009-11-08, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2009-11-09*, kl 04:15-05:15, SVT1: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2009-11-12, kl 15:10-16:10, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2009-11-14, kl 12:30-13:30, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2009-11-14, kl 21:30-22:30, SVT24: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
    .
  • 2009-12-17: Första resningen beviljas av Svea hovrätt. (Yenon Levi).
    .
  • 2010-08-22, kl 20:00-21:00, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2010-08-23*, kl 01:00-02:00, SVT1: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2010-08-26, kl 16:20-17:20, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.
  • 2010-08-28, kl 13:00-13:59, SVT2: Dokument inifrån: Att skapa en seriemördare: Thomas Quick.

Råstams tredje film om Quickfallet visades alltså första gången den 8 november 2009, cirka en månad innan hovrätten väntades fatta sitt beslut om resning. Samma månad sändes den filmen ytterligare fyra gånger, dvs totalt fem gånger. Den 13 november skrev Johan Croneman i DN:

“Hur kommer det sig förresten att det plötsligt kommer en del 3 om Thomas Quick, just nu? En tredje del som egentligen mest sammanfattar del 1 & del 2.  […]  Är det så att ett beslut om resningsansökan är nära förestående? Ja, så är det faktiskt, det lär kunna komma under de två sista veckorna i november. Thomas Quicks försvarare har fått ut sitt budskap vid exakt rätt tidpunkt. Igen.”

Råstams filmer om Quick sändes 21 gånger, varav 17 gånger före hovrättens första resningsbeslut

Det är uppenbart att syftet med alla dessa visningar var att påverka resningsprocessen, resningsåklagarna och hovrättsdomarna. Att få dem välvilligt inställda till tanken på resning och nedläggning. Råstam och SVTs frenetiska malande med sina vinklade uppgifter, vid sjutton sändningstillfällen före första resningsbeslutet, fungerade som en slags hjärntvätt.

Råstam/SVTs påverkan på resningsåklagarnas stackars mänskliga psyken syftade också till att få en mildare bevisvärdering av de indicier som en gång hade fällt Bergwall. Och resningsåklagarnas bevisvärdering ledde som bekant till att åtalen lades ned istället för att gå till domstolsprövning. Inte bara i några av fallen, vilket väl hade varit acceptabelt, utan i SAMTLIGA sex fall, utan något motstånd gentemot Bergwalls försvarare, och utan att förhöra Bergwall närmare. Det bör stå helt klart att resningsåklagarna var under stark påverkan av Råstams lyckosamma mediestrategi. Frågan är väl om de överhuvudtaget var vid sina sinnens fulla bruk.

Tidningsartiklar

Några exempel på tidningsartiklar 2008-2009, fram till före hovrätten beviljade första resningen. Begrepp som “rättsskandal” florerade i mediedrevet redan på den tiden.

> Åklagare: Quick tar tillbaka erkännanden, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-11-19
> Ingen tänkande människa har ju trott på honom, Aftonbladet, 2008-11-20
> Quick uppges ta tillbaka erkännanden av mord, Dagens Nyheter, 2008-11-20
> Thomas Quick begär troligen resning, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-11-20
> Största rättsskandalen någonsin, Aftonbladet, 2008-12-14
> Johans familj: Äntligen, Kvällsposten, 2008-12-14
> “Det här är en rättsskandal”, Expressen, 2008-12-14
> SVT-dokumentär i kväll: DÄRFÖR TOG THOMAS QUICK TILLBAKA ALLT, GT, 2008-12-14
> Avslöjad av video, Expressen, 2008-12-14
> Advokaten: Dömd på falskt erkännande, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-12-14
> Utredarna anmäls, Aftonbladet, 2008-12-15
> Fakta: Dokumentären om Quick, Tidningarnas Telegrambyrå, 2008-12-15
> Så ska han bli frikänd, GT, 2008-12-15
> Starka mediciner bakom Quicks erkännanden, Göteborgs-Posten 1, 2008-12-15
> Skandalen kostade min familjs heder, Expressen, 2008-12-15
> Thomas Quick måste få resning, Dagens Nyheter, 2008-12-18
> En gåta att Quick åtalades, Aftonbladet, 2008-12-22
> Quick skyller på terapin, Dagens Nyheter, 2008-12-22
> Bevis mot Quick i Norge ifrågasätts, Sydsvenskan, 2008-12-22
> Hannes Råstam ska ha tack, GT, 2009-01-07
> Läkare: “Åklagaren krävde förmåner för Quick – trots mordmisstankarna”, Expressen, 2009-02-10
> Olustiga påtryckningar från van der Kwast, Dagens Nyheter, 2009-02-10
> 17 april söker Quick resning, Falu Kuriren, 2009-04-01
> Quick skriver bok med brodern, Södra Dalarnes Tidning, 2009-04-08
> Nu begär han resning: “Skönt”, Expressen, 2009-04-21
> Rättssäkerhet skött av tv, Expressen, 2009-05-13
> Quick: Här är min sanning, Kvällsposten, 2009-05-23
> Han fick Quick att ändra sig, Falu Kuriren, 2009-05-27
> Seriemord eller justitiemord?, Svenska Dagbladet, 2009-06-03
> Thomas Quick är död Quick – den stora rättsskandalen, Nya Ludvika Tidning, 2009-06-11
> Strukturell defekt bakom rättsskandal?, Göteborgs-Posten 1, 2009-06-15
> Nuddar bara vid skandalen, Svenska Dagbladet, 2009-07-07
> Ny tv-film om Thomas Quick, Nya Ludvika Tidning, 2009-11-07
> Professor lät Quick bestämma medicindos, Dagens Nyheter, 2009-11-08

Ovanstående artiklar handlar bland annat om Råstam, vars vinklade budskap fick stor genomslagskraft i media. Råstams tre filmer innehåller i stort sett samma uppgifter och anklagelser om vården och de rättsliga skeendena som i Råstams bok några år senare. Detta faktum skyfflades under mattan i en debatt hos Publicistklubben i maj 2015 (“Medierna och fallet Quick”) där flera debattörer felaktigt påstod att filmerna endast handlade om Bergwalls tillbakadragande, att filmerna bara sändes två gånger, och att Råstam inte påverkade resningarna eftersom hans bok kom mycket senare. Kanske ljög dessa debattörer inte medvetet, kanske är de bara så uppfyllda av historieförfalskarnas version att de tappat intresset för att ta reda på fakta.

Ögonblick av klarsyn

I Bergwallkommissionen 2015 reflekterar utredare Daniel Tarschys över Bergwalls trovärdighet. Tarschys har ett ögonblick av klarsyn och funderar på om Bergwall kanske har blåst även kommissionen (sid 664):

Sture Bergwalls väl belagda fabulerande och manipulerande förmågor gör att man måste förhålla sig kritiskt även till vad han berättat under senare år. Jag utesluter inte att hans nya berättelser kan vara tillrättalagda – han kan inte utan förbehåll betraktas som fullt ut trovärdig i de intervjuer och förhör han gett i samband med att han tog tillbaka sina erkännanden och senare. Denna reservation innefattar det Sture Bergwall uppgav om psykoterapin under resningsprocesserna och när han under Rättsmedicinalverkets utredning 2013 modifierade sin levnadsberättelse när det gällde pedofili och sadism. Den medpatient vi intervjuat har reagerat på att Bergwalls berättelser refererats så okritiskt som sanningar i senare års skriverier – åtskilliga uppgifter stämmer inte alls med hur medpatienten uppfattat Bergwall och hans vård.
Det kan också vara klokt inta en försiktig hållning till Sture Bergwalls uppgifter i kommissionens samtal med honom. Han kan mycket väl ha avlyssnat oss som intervjuare och anpassat sitt berättande på motsvarande sätt som han gjort tidigare.

Mera:
– Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).
– Frågor&Svar om Quickfallet.

————–
* Filmerna som enligt tablån skulle sänts den 9/11 2009 resp 23/8 2010 tycks ha sänts en dag senare än den ursprungliga tablåuppgiften, dvs de sändes den 10/11 resp 24/8.
Källa: Svensk Mediedatabas (sökord: “Hannes Råstam” Quick typ:tv).

Fler deltog i utredningarna

I den kritiska och tidvis imbecilla Quickdebatten genom åren omtalas ofta enbart tre personer på rättsväsendesidan: Borgström-Penttinen-Kwast. Vilket är starkt missvisande, det var många fler som jobbade med Quickfallet.

Under åren 1993-2001 hade Quick (Bergwall) tre (3) advokater, där Borgström var en av dessa. Polis Penttinen var en av flera, och vid förhören med Quick närvarade oftast flera poliser. Åklagare Kwast samarbetade med kollegor på norska sidan.

Quicks tre advokater 1993-2001:

Advokaterna Gunnar Lundgren, Claes Borgström och Sten-Åke Larsson.

Gunnar Lundgren var Quicks advokat i 2,5 år. Från mars 1993 till augusti 1995.
Fall: Johan Asplund. Charles Zelmanovits. Holländska paret Stegehuis.
Gunnar hade första omgången av JA-fallet (1993). Sedan kom CZ-fallet som ledde till fällande dom (1993-1994). Samt halva MS/JS-fallet (Stegehuis).
Tills Quick bytte advokat, därför att Quick enligt egen uppgift tyckte det gick för långsamt. Han ville bli dömd för flera mord, sannolikt för att bli trovärdig som mördarförfattare (vilket inte utesluter att det fanns kärnor av sanning i hans erkännanden).

Claes Borgström var Quicks advokat i drygt 4,5 år. Från augusti 1995 till 2000.
Fall: Holländska paret Stegehuis. Yenon Levi. Therese Johannessen. Trine Jensen/Gry Storvik.
Claes fortsatte med MS/JS-fallet. Sedan kom YL- och TJ-fallet. Samt TrJ/GS-fallet. Tills han bytte jobb (JÄMO).

Sten-Åke Larsson var Quicks advokat i drygt 1 år. Från våren 2000 till juni 2001.
Fall: Trine Jensen/Gry Storvik. Johan Asplund.
Sten-Åke arbetade också med TrJ/GS-fallet (både CB och SÅL står angivna som försvarare i TrJ/GS-domen). Sedan fortsatte Sten-Åke med JA-fallet, som Gunnar Lundgren hade jobbat med 1993.

Utredare som arbetade med Quickfallet, varav flera deltog i förhören med Quick:

– Kriminalinspektören Seppo Penttinen
– Kriminalinspektören Anna Wikström
– Kriminalkommissarien Jan Karlsson (numera Jan Axell)
– Kriminalkommissarien Stellan Söderman
– Kriminalinspektören C-G Karlsson
– Kriminalinspektören Östen Eliasson
– Kriminalinspektören Roger Blidmo
– Kriminalkommissarien Jan Olsson
– Kriminalinspektören Björn Jonasson
– Polisinspektören Lennart Jarlheim
– Kriminalinspektören Harry Brännström
– Kriminalinspektören John Sjöberg
– Kriminalinspektören Sture Pettersson
– Kriminalinspektören Tony B Johansson
Samt ett antal lokala utredare.

Utredare från norska polisen, Kripos:
– Håkon Grottland
– Ole Thomas Bjerknes
– Viggo Lundamo

Angående förhören:
“Vid förhören med Quick var med få undantag någon av de andra utredarna närvarande tillsammans med hans försvarare. I varje utredningsavsnitt fanns också lokala utredare som bidrog med kunskap om de ursprungliga mordutredningarna och som framförde synpunkter på förhören.”
(Ur “Bortom rimligt tvivel”, Christer van der Kwast, sid 48)

Två av utredarna numera med i Öjegruppen

Utredarna Penttinen och Axell är med i Öjegruppen (f.d. Quicklaget), se bild nedan, en grupp som bland annat tycks fungerat som stöd åt de personer som fick ta smällarna när det stormade som värst i media. Advokat Borgström – som blev hårt ansatt i media – tycks dock inte vara med i Öjegruppen, inte heller de två andra advokaterna.

Fr v: Jan Axell, Göran Lambertz, Seppo Penttinen, Sven Å Christianson, Gubb Jan Stigson, Kristina Hultman och Christer van der Kwast. Bild: Jan Norberg

———–
Källor: De sex fällande morddomarna (MagasinetParagraf). Bok “Bortom rimligt tvivel” av Kwast. Bok “Quickologi” av Lambertz. Samt diverse material på Internet.

Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm)

Den numera förhärskande medieversionen av Quickhistorien vilar på ett antal vilseledanden och falska uppgifter. Ett exempel är historieförfalskarnas berättelse om Quicks “time-out”. I detta inlägg ges en annan bild.
Uppdaterad 27 augusti 2015

kritikerstormUnder 1,5 års tid, mellan 2001 och 2002, pågick en shitstorm mot Quick/Bergwall, en kritikerstorm av aldrig tidigare skådad styrka i Quickfallet. Det var mycket hotfullt och knäckande för en mördarförfattare som strävade efter framgång. Denna långvariga storm som drabbade Quick och hans mördarförfattarkarriär – och som numera döljs av historieförfalskarna – illustreras med följande diagram.

Anm: mer info om diagrammet ovan finns i tidigare inlägg: Diagram: Antal artiklar som ifrågasatte Quick 1994-2008.

Kritikerstormen 2001-2002 hotade att rasera resultatet av Quicks/Bergwalls mångåriga strävan att dömas för flera mord. Det saboterade hans författarskap. Hans trovärdighet som mördare ifrågasattes starkare än någonsin tidigare och det kunde leda till slutet för hans karriär som mördarförfattare och för hans debutbok “Kvarblivelse”.

Nedanstående artikelsammanställning ger en uppfattning om den stora mängden kritiska mediereaktioner 2001-2002. (Anm: det fanns fler kritiska artiklar, och rapporteringen från SVT och SR finns inte heller med i denna sammanställning).

> Anhörig tvivlar på Quicks utsagor, Sydsvenskan, 2000-06-25
> “Quick har inte begått ett enda mord.  Thomas Quick – Seriemördare eller mytoman?”,  Sundsvalls Tidning, 2000-11-08
> Quick kan ha läst in sig på faktauppgifterna, Aftonbladet, 2001-03-30
> Johans pappa tror inte på Quicks skuld, Expressen, 2001-03-30
> Quicks uppgifter betvivlas av föräldrar, Dagens Nyheter, 2001-05-11
> Konflikt hotar ställa in rättegång mot Quick, Svenska Dagbladet, 2001-05-12
> JOHAN-MORDET Nu ifrågasätts hans skuld, Aftonbladet, 2001-05-15
> JOHAN-MORDET Läkare: Jag kan ha styrt Quick, Aftonbladet, 2001-05-16
> Endast ett försök att stå i centrum?, Falu Kuriren, 2001-05-19
> De misstror Quick-domen, Falu Kuriren, 2001-06-22
> Quick dömd för Johan-mordet Johans föräldrar: “En rättsskandal”, Nerikes Allehanda, 2001-06-22
> – Domen är en skandal, Aftonbladet, 2001-06-22
> Quick fälld för mordet på Johan – föräldrarna missnöjda, Expressen, 2001-06-22
> Johan Asplunds föräldrar rasar över Quick-dom, Sydsvenskan, 2001-06-22
> Johan Asplunds föräldrar överklagar Quickdom, Tidningarnas Telegrambyrå, 2001-07-12
> Aspluds föräldrar överklagar Quick-dom, Falu Kuriren, 2001-07-13
> Morddom mot Quick överklagas, Göteborgs-Posten, 2001-07-13
> Thomas Quicks dom överklagas SUNDSVALL, Helsingborgs Dagblad, 2001-07-13
> Dom mot Quick överklagas, Dagens Nyheter, 2001-07-13
> Föräldrar överklagar Quickdom, Sydsvenskan, 2001-07-13
> Tror inte på Quicks skuld, Södra Dalarnes Tidning, 2001-07-14
> Quicks dom överklagas, Södra Dalarnes Tidning, 2001-07-14
> Nu överklagas domen mot Quick, Falu Kuriren, 2001-07-14
> Asplunds föräldrar överklagar domen mot Thomas Quick, Borlänge Tidning, 2001-07-14
> Starka tvivel kring Qvicks erkännanden, Borlänge Tidning, 2001-07-21
> Johan Asplunds föräldrar överklagar Quicks morddom, Tidningarnas Telegrambyrå, 2001-10-08
> Quicks morddom överklagas av Johan Asplunds föräldrar, Falu Kuriren, 2001-10-09
> Johan Asplunds föräldrar överklagar Quicks morddom. Advokat Kerstin Koorti ifrågasätter Quicks trovärdighet,  Göteborgs-Posten, 2001-10-09
> Quicks morddom överklagas av Johans föräldrar,  Borlänge Tidning, 2001-10-09
> Johan Asplunds föräldrar överklagar morddomen, Dagens Nyheter, 2001-10-09
> Utmålar Quick som lögnare, Falu Kuriren, 2001-10-25
> Advokat ser brister i bevis mot Quick, Södra Dalarnes Tidning, 2001-10-25
> “Cirkus Quick en rättsskandal”, Dagens Nyheter, 2001-11-10
> “Thomas Quick är en mytoman”, Aftonbladet, 2001-11-12
> DN Debatt: Thomas Quick efter mytoman-beskyllningar: “Jag slutar delta i polisutredningar”,  Dagens Nyheter, 2001-11-15
> Quick: Nu tar jag time-out från polisutredningar, Aftonbladet, 2001-11-15
> Seriemördaren Quick avbryter samarbetet med polisen, Tidningarnas Telegrambyrå,  2001-11-15
> Quick har fått nog – slutar hjälpa polisen, Expressen, 2001-11-15
> – Jag hoppas han håller käften, Södra Dalarnes Tidning, 2001-11-16
> “Hoppas att han håller käften för gott”, Falu Kuriren, 2001-11-16
> Seriemördaren Quick tar time-out, Östersunds-Posten, 2001-11-16
> Quick tar “time-out”, Falu Kuriren, 2001-11-16
> Quick avbryter samarbete med polisen, Göteborgs-Posten, 2001-11-16
> Allt ljus på Quick – och offren hamnar i skuggan, Falu Kuriren, 2001-11-16
> Quick tar “time-out”, Falu Kuriren, 2001-11-16
> “Quick har aldrig dödat”, Borlänge Tidning, 2001-11-16
> Professorn tror inte att Quick dödat, Falu Kuriren, 2001-11-16
> – Quick har aldrig dödat en människa, Södra Dalarnes Tidning, 2001-11-16
> Seriemördare tar “time-out”, Borlänge Tidning, 2001-11-16
> Quick tänker inte samarbeta Vill inte prata med polisen Arg och kränkt över att hans bekännelser ifrågasätts, Södra Dalarnes Tidning, 2001-11-16
> Mördare skriver på DN Debatt, Sydsvenskan, 2001-11-16
> Thomas Quicks erkännanden är bara en bluff, Östersunds-Posten, 2001-12-06
> Quickdom överklagas igen, Tidningarnas Telegrambyrå, 2002-01-14
> Dom mot Quick överklagas igen, Svenska Dagbladet, 2002-01-15
> Quickdom överklagas, Falu Kuriren, 2002-01-15
> Föräldrar: Quick mördade inte våran son, Aftonbladet, 2002-01-15
> Dom mot Quick överklagas igen, Dagens Nyheter, 2002-01-15
> Kriminalare ifrågasätter morddom mot Thomas Quick, Siren, 2002-01-24
> Föräldrarna driver Johan-fallet till Europadomstolen, Tidningarnas Telegrambyrå, 2002-02-18
> Föräldrarna vill ompröva Johanfallet, Södra Dalarnes Tidning, 2002-02-19
> Quick orkar inte delta, Södra Dalarnes Tidning, 2002-02-19
> Johans föräldrar går till Europadomstolen, Expressen, 2002-02-19
> Johanfallet förs till Europadomstolen, Dagens Nyheter, 2002-02-19
> Thomas Quick ska byta namn, Expressen , 2002-02-22
> Thomas Quicks magiska resa, Expressen, 2002-07-07
> Redo för nästa debatt Jan Guillou vill skapa diskussion om häxor och, TT Spektra, 2002-07-11 16:15
> Machokultur och usla snutar GW Persson släpper sin första roman på 20 år, TT Spektra, 2002-08-12 17:33
> Thomas Quick – vilken utomordentlig rättsskandal, Aftonbladet, 2002-09-02
> Den osynlige mördaren, Moderna Tider, 2002-10-02
> Erfaren mordutredare tror inte på bekännelser om seriemord, Dagens Nyheter, 2002-10-03
> Mordutredare tvivlar på Quicks skuld, Nya Ludvika Tidning, 2002-10-04
> Mordutredare tror inte på Quick, Södra Dalarnes Tidning, 2002-10-04
> Tvivlar på Quicks skuld, Falu Kuriren, 2002-10-04
> En rättsskandal?, Sydsvenskan, 2002-10-04
> Hård strid om Thomas Quick, Expressen, 2002-10-04
> – Thomas Quick är inte mördare, Aftonbladet, 2002-10-05

Rättegången i maj-juni 2001 gällande JA-fallet fick mycket stor exponering i media. Åtalet, rättegången och domen kritiserades starkt. För Quick/Bergwall var JA-rättegången extra påfrestande. Förutom den omfattande mediekritiken så ifrågasattes han hårt i rättssalen av bl.a. familjen JAs målsägarbiträde advokat Kerstin Koorti. Kritiken var stark både före och efter JA-domen. Bland annat överklagades domen till hovrätten.

Det var alltså mitt i denna kritikerstorm som Quick/Bergwall försökte fly stormen genom att den 15 november 2001 deklarera “time-out” (markerat med röd fetstil ovan). Fem månader efter den fällande domen i Johanfallet. Han angav i sin DN-artikel att orsaken var mediekritiken och det starka misstroendet mot honom. I artikeln citerade han bland annat en kritisk artikel där polisprofessor Leif GW Persson ifrågasatte Quicks trovärdighet.

När kritikerstormen därefter fortsatte med oförminskad styrka, trots hans time-out, så övergav han några månader senare även namnet Thomas Quick, namnet som stormen riktades mot, och bytte tillbaka till sitt ursprungliga namn Sture Bergwall (markerat med röd fetstil ovan). Beskedet om det planerade namnbytet kom bara några dagar efter beskedet att JA-fallet skulle gå vidare till Europadomstolen, vilket var ytterst hotfullt för Q/B. (Risken var överhängande att domen revs upp och då skulle hans mördarförfattarkarriär och debutbok “Kvarblivelse” varit förlorade för alltid).

Först därefter, framåt slutet på 2002, lugnade kritikerstormen ner sig.

Anm: Quicks uttryck “time-out” indikerar att han till en början hade tänkt ligga lågt ett tag och sedan återkomma. Dock några år senare, 2006, exploderade kritiken på nytt när advokat P.Svensson började riva i fallet med sin rättsutredning. Någon gång därefter kan Bergwall ha börjat tvivla på att kritikerna någonsin skulle försvinna, och börjat fundera på hur han skulle gå vidare med sin mördarförfattarkarriär.

Historieförfalskarnas version

Historieförfalskarnas* version har spridits i massmedia sedan slutet på 2008 och blivit den allmänt rådande mediebilden av Quickfallet.
Historieförfalskarna döljer den stora kritikerstormen som föregick både Q/Bs time-out och hans namnbyte. De påstår istället att såväl time-outen som namnbytet orsakades av nedtrappning av mediciner. Man talar om medicinerna som “det verkliga skälet” till time-outen.

Om historieförfalskarna hade presenterat ett diagram över mediekritiken 1994-2008, så hade en jämförelse mellan deras och ett sanningsenligt kunnat se ut så här:

Journalisten Hannes Råstam utelämnar helt den massiva mediekritiken före och vid time-outen 2001. Han nämner endast några enstaka kritiska artiklar samt Q/Bs time-out och benämner det som “tre händelser” (mycket bedrägligt och vilseledande). Ur Råstams Quickbok från 2012 (e-bok):

I november 2001 inträffade tre händelser.
Den 10 november publicerades en artikel i Dagens Nyheter av historikern Lennart Lundmark med rubriken ”Cirkus Quick en rättsskandal” […]
Några dagar senare, den 14 november, raljerade kriminologen och polisprofessorn Leif GW Persson med hela Quick-utredningen på Juristdagarna på Älvsjömässan. […]
Och följande dag publicerade slutligen Thomas Quick sin tredje artikel på DN Debatt: ”Thomas Quick efter mytomanbeskyllningar: Jag slutar delta i polisutredningar.”

Råstam döljer hela den 1,5-åriga kritikerstormen, och därefter är det lätt för Råstam att få läsarna övertygade om att den “egentliga orsaken” var nedtrappningen av medicinerna. Inte heller nämner Råstam att nedtrappningen började långt innan time-outen.

Råstams version är den mest bedrägliga versionen och den version som media och resningsåklagarna svalde med hull o hår 2009-2013 efter att Bergwall tagit tillbaka sina morderkännanden och resningsprocesserna pågick. Råstams version spreds ursprungligen 2008/2009 i SVT med tre tv-filmer som sändes totalt 21(!) gånger, och senare i bokform (2012). Se inlägg: Hjärntvätt föregick resningsprocesserna.

Även i journalisten Dan Josefssons bok (2013) och Bergwallkommissionens rapport (2015) ges en bedräglig bild av händelseförloppet. Man lurar läsarna genom att förminska kritikerstormen till enstaka händelser, och man ger det felaktiga intrycket att Quicks time-out kom direkt efter JA-domen.

Författaren Mattssons korrekta beskrivning: “toppen av ett isberg”

Janne Mattsson

I sin bok ”Gåtan Thomas Quick” från 2002 (dvs sex år innan Råstams filmer om Quick) beskriver Janne Mattsson korrekt att kritiken från polisprofessorn Leif GW Persson m.fl. kort tid före Quicks time-out endast var toppen av ett isberg (“toppen av det isberg av ifrågasättande som Quick mötts av via böcker, tidningar, tv-program etc.”).

Så här skriver Janne Mattsson om Quick och hans time-out (ur Mattssons e-bok, min fetstil):

När han nu uppfattar delar av sin omgivning som illvillig och beredd att gå över lik för att få honom att framstå som lögnare, så ser han inte längre någon vinst med att ens försöka berätta. Han förklarar denna sin inställning i ett inlägg i Dagens Nyheter den 15 november 2001 med att hänvisa till en artikel i Aftonbladet den 12 i samma månad där polisprofessorn Leif G W Persson, som aldrig träffat Thomas Quick och aldrig varit närvarande vid någon rättegång mot honom, hävdar att »Thomas Quick är en mytoman«. Quick menar att detta är vad Persson och advokat Kerstin Koorti vill få allmänhet och domstolar att tro. Men detta är bara toppen av det isberg av ifrågasättande som Quick mötts av via böcker, tidningar, tv-program etc. Därför tar han nu »time-out« och skriver: »Jag avstår från vidare medverkan i polisarbetet också för offrens anhörigas skull, de som i likhet med domstolarna accepterar bevismaterialet.

Författaren Bergwall angreps från alla håll

Utsättningen av mediciner påbörjades över ett halvår före time-outen, det var en månad före JA-rättegången. Bergwall kan ha uppfattat inskränkningen av mediciner som ett svek och ytterligare ett ifrågasättande av honom. Hans trovärdighet ifrågasattes därmed både utifrån och inifrån rättspsyk. Han blev angripen från alla håll: från världen utanför rättspsyk av massiv kritikerstorm och hot om upprivna domar, och inifrån rättspsyk av indragen medicinering och hårdare kontroller.

För författaren Bergwall var ifrågasättandet av honom som mördare och mördarförfattare ett direkt hot mot hans författarskap, och han försökte avvärja det hotet genom att med sin time-out tillfälligt dra sig undan media och uppmärksamheten.
Han hoppades att den långvariga kritikerstormen skulle upphöra och att kritikerna så småningom skulle acceptera hans morderkännanden, så att hans debutbok “Kvarblivelse” kunde få återupprättelse och han kunde återgå till sitt författarskap.

Mera:

– Frågor&Svar om Quickfallet.
– ”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”.
– Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
– Författaren Sture Bergwall (Quick).
Hjärntvätt föregick resningsprocesserna.

——————-
*Med “historieförfalskarna” avses i första hand de som ligger bakom dagens medieversion av Quickfallet, dvs H.Råstam och hans efterföljare.
——————-
Om shitstorm:
– “a situation in which people are very angry or there are a lot of problems” (macmillandictionary. Fetstil: eller både och, min anm).
– “Shitstorm is a vulgar dysphemism for a chaotic and unpleasant situation.” (wikipedia).
– Diverse ljud kallat Shitstorm (Varning: death metal. Rekommenderad max.dos några sekunder).
——————-

Diagram: Antal artiklar som ifrågasatte Quick 1994-2008

En genomgång av alla* svenska tidningsartiklar om Thomas Quick/Sture Bergwall avslöjar att Quicks “time-out” 2001 föregicks av mycket mer omfattande mediekritik än vad som framkommit i media på senare år. Det ger en annan bild än vad som förmedlats av diverse journalister och romanförfattare genom åren sedan efter 2008.
Uppdaterad 21 augusti 2015

Nedan visas en utökad version av diagrammet. Utöver Quicks/Bergwalls mångåriga författande av sin bok “Kvarblivelse” och hans digra arbete med att bli dömd för flera mord – vilket krävdes för att bli trovärdig som mördarförfattare – så vidtog han även en rad ytterligare åtgärder för att övertyga omvärlden om sina mord.

 * Källuppgifter ***

Artiklarna har hittats med hjälp av Mediearkivet som i nuläget (augusti 2015) innehåller totalt 35,5 miljoner fullt sökbara artiklar från de flesta svenska dagstidningar. De äldsta artiklarna är från 1980-talet, mestadels från TT, från övriga större tidningar finns artiklar ända från början på 1990-talet. (Anm: gäller det källurval från Mediearkivet som stadsbiblioteken tillhandahåller).
Trots det stora antalet artiklar är Mediearkivet inte heltäckande. Det saknas vissa artiklar, samt hela årgångar t.ex allt före 2007 från vissa lokala tidningar (där jag vet från annat håll att det fanns kritiska artiklar). I arkivet finns inte heller någon äldre medierapportering från SVT eller SR gällande Quickfallet.
Det totala antalet kritiska artiklar och kritisk medierapportering om Quick/Bergwall var således ännu större än vad som framgår i diagrammet ovan.

Diagrammet bör ge en bra uppfattning om hur antalet kritiska artiklar varierade åren 1994 till november 2008 då det offentliggjordes att Bergwall tog tillbaka sina erkännanden.
Som synes var 2001 ett rekordår i artiklar som ifrågasatte Quicks trovärdighet som bekännande mördare. (Mer om detta i kommande inlägg).

Äldsta artikeln i Mediearkivet om “Sätermannen” är från 1993-03-24, en tid efter att de första polisförhören hållits. Det var innan namnet Quick eller Bergwall var offentligt.
Äldsta artikeln med namnet Quick är från 1994-07-05, då han rymde från rättspsyk.
Och äldsta artikeln med namnet Bergwall är från 1995-01-05, då brodern Sten-Ove avslöjade namnet i samband med att Sten-Ove hoppades få sitt genombrott som författare med sin bok om mördarbrorsan.

Se även:
Frågor&Svar om Quickfallet.
”Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”.
Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
Författaren Sture Bergwall (Quick).
Radarparet Sten-Ove och Sture Bergwall.

———–
Anm: sökning i Mediearkivet gjordes på olika stavningsvarianter (inte alla journalister stavar namnet korrekt), som: thomas quick, tomas quick, thomas qvick, tomas qvick, thomas kvick och tomas kvick. Samt sture bergwall och sture bergvall.

“Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”

Rubriken ovan är från en artikel 1999 som visar hur angelägen Quick/Bergwall var att bli publicerad. Efter misslyckandet med sin egen bok “Kvarblivelse” kontaktade han flera författare och ville att de skulle skriva om honom.

Författaren Sture Bergwall (Thomas Quick) publicerade sin mördarbok “Kvarblivelse” vid årsskiftet 1998/1999. Den var ett år försenad, och när den äntligen kom ut så omnämndes den knappt i massmedia. Istället kallades han mytoman.

Bergwall och författaren Kerstin Ekman

Efter att “Kvarblivelse” hade floppat kontaktade Bergwall således författaren Kerstin Ekman, han ville att Ekman skulle skriva hans biografi.
Ur artikeln “Kerstin Ekman vägrar skriva mördarbiografi”, den 23 juni 1999, Aftonbladet:

Den för flera mord dömde Thomas Quick har i ett brev bett författarinnan Kerstin Ekman att skriva hans biografi. I det norska tv-programmet “Kerstin Ekman möter Norge” – också sänt i Sverige – har hon sagt att hon tog mycket illa vid sig av förfrågan.

I sin roman “Händelser vid vatten” använder Kerstin Ekman mordet på ett holländskt par i ett tält i Appojaure som utgångspunkt. Efter det att boken kommit ut erkände Thomas Quick morden. Han är också dömd för dem. För en tid sedan fick så Kerstin Ekman ett brev från Thomas Quick. I det skickade han sina biografiska uppgifter och bad författarinnan att skriva en biografi om honom. I tv-programmet, där hon intervjuades av den norska professorn Eva Bratholm, sa Kerstin Ekman, att hon omedelbart avböjde begäran och att hon också tagit mycket illa vid sig.

Några månader senare publicerade samma tidning en djupare artikel om Kerstin Ekman, där bland annat Bergwalls begäran till Ekman åter omtalades.
Ur artikeln “Wennman möter Kerstin Ekman”, den 25 sept 1999 i Aftonbladet:

Efter romanen ”Händelser vid vatten” kontaktades du av massmördaren Thomas Quick. Han ville att du skulle skriva hans självbiografi.
– Måste vi prata om det? Han är en så djupt tragisk person…en av dessa psykopater som söker publicitet. Han skickade ett stort bakgrundsmaterial om sig själv. Jag har inte läst det och tänker inte göra det heller. Jag skrev ett ytterst formellt brev tillbaka. För övrigt tänkte jag inte på de där tältmorden han är dömd för när jag skrev boken. Möjligen omedvetet.

Bergwall skickade alltså “ett stort bakgrundsmaterial om sig själv” till Ekman, så att hon skulle skriva Bergwalls biografi.
Men det hjälpte inte, Bergwall fick nobben av Kerstin Ekman.

Bergwall och författaren Kristina Hjertén von Gedda

Några år senare gick det dock bättre. Då kontaktade Bergwall en annan författare, Kristina Hjertén von Gedda.

Hösten 2003 – den tid som Bergwall numera kallar de “tysta åren” – lyckades Bergwall få Gedda att intervjua honom, vilket sedan blev ett kapitel i Geddas bok “Bortom allt rimligt tvivel” som utkom 2005.

Citat ur Geddas bok finns bland annat i tidigare inlägg: Författaren Sture Bergwall (Quick).

Bergwall och författaren Janne Mattsson

En tredje författare som författaren Bergwall hade kontakt med var Janne Mattsson, som år 2002 publicerade en hel bok om Bergwall (Quick), “Gåtan Thomas Quick”.

Citat ur Mattssons bok finns bland annat i tidigare inlägg: Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].

.
.
Anm: att Bergwall kontaktade flera författare och ville att de skulle skriva om honom framgår även i Bergwallkommissionens rapport från 2015 (sid 664):
“Detta hindrade inte att han tog kontakt med författare och bad dem skriva om hans fall. På Bergwalls initiativ ägnade t.ex. Kristina Hjertén von Gedda ett avsnitt i boken “Bortom allt rimligt tvivel – Fyra svenska rättsfall”, åt Bergwall.”

———-
Angående Ekmans bok “Händelser vid vatten” som utkom 1993: vid Bergwalls resningsprocess hävdades att han vid utredningen 1995 hämtat (felaktiga) uppgifter om tältmorden ur Ekmans bok.

Frågor&Svar om Quickfallet

Här visas svar på frågor om Quickfallet. Detta är delvis en sammanfattning av vad som framkommit tidigare på bloggen.
Uppdaterad 9 augusti 2015

Bergwalls bok “Kvarblivelse” från 1998.

Först kan vi konstatera att Sture Bergwall (Thomas Quick) under cirka åtta års tid hävdade ända in i domstol att han hade mördat, och han lämnade uppgifter/bevisning som stärkte hans erkännande.
Han författade och publicerade seriemördar-boken “Kvarblivelse“, och planerade en uppföljare kallad “Mordolog”.
Bergwall höll fast vid sina mord i femton år. Sju år av den tiden var han medicinfri (gällande bensopreparat). Hans vilja att framstå som mördare kan således inte skyllas på medicineringen.

  • Fråga: Varför ville Bergwall bli dömd för flera mord?
  • Fråga: Varför började Bergwall erkänna mord?
  • Fråga: Hur lurade Bergwall polisen?
  • Fråga: Hur utesluts mediciner som orsak till Bergwalls strävan att bli dömd för mord?
  • Fråga: Varför tog Bergwall ”time-out” 2001?
  • Fråga: Varför mådde Bergwall bättre efter sin time-out?
  • Fråga: Varför vidhöll Bergwall sina mord även under de sju drogfria “tysta” åren?
  • Fråga: Varför återtog Bergwall inte sina morderkännanden tidigare?
  • Fråga: Har Bergwall dödat någon människa?
  • Fråga: Hur kunde Bergwall bli dömd för åtta mord och sedan bli friad från samtliga?
  • Sammanfattning.


Varför ville Bergwall bli dömd för flera mord?

Svar: Han ville bli trovärdig som mördare och författare, som mördarförfattare. Att bli fälld i domstol ger störst trovärdighet. Att dömas för flera mord är då förutsättningen för att bli en trovärdig seriemördarförfattare.
Anm: att drivkraften utgjordes av författarambitioner utesluter inte att en eller flera av hans erkännanden var helt eller delvis sanna, eller falska.

Se även: Författaren Sture Bergwall , – Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt , – Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse , – Quicks kärnor av sanning.

Bergwall ville bli snabbt dömd för flera mord. En tid efter zelmanovitsdomen – den första domen – bytte Bergwall advokat därför att han tyckte det gick för långsamt. Han förklarade då advokatbytet med att processen var psykiskt påfrestande och att han ville få det avklarat snarast möjligt.

Drivkraften bakom morderkännandena tycks utgjorts av någon slags galenskap kombinerad med gränslösa författarambitioner. Han hade varit intagen på rättspsyk flera gånger tidigare, redan på sjuttiotalet, efter att ha begått allvarliga brott.

Illustrerad översikt, erkännanden:


Varför började Bergwall erkänna mord?

Svar: När Bergwall en tid efter domen 1991 började inse att han skulle tvingas stanna på rättspsyk mycket längre än vid tidigare intagningar, så kan han beslutat sig för att utnyttja tiden till att uppfylla en gammal dröm: att bli författare. En berömd mördarförfattare med alldeles egna mord i bagaget. Skrivarintresset fanns där sedan barnsben.

År 1992 bytte Bergwall namn till det mer internationellt gångbara Thomas Quick, några månader senare angav han sig själv och började erkänna mord.

Notera att en felaktig uppgift har torgförts sedan 2008 av bl.a. media, att Bergwall redan 1992 skulle skrivas ut från rättspsyk och då började ljuga om mord för att få stanna kvar i den trygga miljön.
Men i Bergwallkommissionens rapport 2015 framkommer att utskrivning inte alls var aktuell. Tvärtom så tycks prognosen 1992 varit att han skulle få stanna kvar på rättspsyk lång tid framöver.
Se även: Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].

Bakgrund: Vid domen 1991 – för det väpnade bankrånet med gisslantagande i december 1990 samt det fingerade rånet i februari samma år på Bingohallen där Bergwall jobbade (i båda fallen kom ansenliga delar av bytet aldrig till rätta) – så kan Bergwall ha räknat med att han inte skulle behöva stanna mer än ett par år på rättspsyk. Vid ett tidigare, allvarligt brott på sjuttiotalet (dråpförsök med kniv) hade han frigivits efter bara två år. Men någon tidig utskrivning blev som sagt aldrig aktuell efter 1991.


Hur lurade Bergwall polisen?

I Zelmanovits-fallet kan Bergwall 1993 ha efterforskat uppgifter hos t.ex. biblioteket för att inhämta detaljkunskaper om fallet från 1976 så att han kunde framställa sig själv som trovärdig mördare.
I inlägget “Hur Quick lurade polisen med efterforskningar och utstuderad strategi” visas hur det kan ha gått till. Där visas bl.a. hur Bergwall (Quick) kan ha efterforskat:

  • fyndplatsens läge ute i skogen,
  • att CZ:s kvarlevor låg intill en stor sten,
  • CZ:s signalement,
  • att det fanns myrmark i närheten av fyndplatsen,
  • att det fanns ett hus i närheten av fyndplatsen,
  • att skogsvägen intill fyndplatsen LUTADE,
  • att det fanns ett brett dike vid skogsvägen,
  • vilken typ av mossa och skog som fanns på fyndplatsen.

Där visas också att Bergwall tycks haft en hel del TUR i sin strävan att utge sig som mördare. Exempelvis:

  • Att änkan till Bergwalls partner Ö.S. vittnade 1994 att ÖS varit borta just de dagarna som CZ försvann i Piteå (13-14 november 1976).
    Hade änkans dagbok istället visat att ÖS varit hemma de dagarna, så hade Bergwalls berättelse fallit pladask. (Bergwall uppgav som bekant att han och ÖS varit i Piteå och att B där oplanerat mördade CZ).
  • Att polisen 1994 faktiskt hittade en rostig såg, under mossan, på fyndplatsen där Bergwall sagt att han haft en såg 1976.

Bergwall var alltså väldigt tursam med sitt mördarberättande. Och han fick som han själv ville, han dömdes för mord på CZ.


Hur utesluts mediciner som orsak till Bergwalls strävan att bli dömd för mord?

Svar: Bergwall har i nutid sagt att han ljög medvetet för att få mer mediciner (bensopreparat). Men extra medicintilldelning tycks inte varit den centrala drivkraften i hans morderkännanden och hans vilja att framstå som seriemördare. Därför att:

  1. Bergwalls enorma arbetsinsats stod inte i proportion till utfallet. Alla samtal med terapeuter och vårdpersonal, deltagandet i polisförhör, vallningar, rättegångar, hans mångåriga (mördar-)författande, och ev. hans omfattande efterforskningar kring morden… Allt det tidsödande och krävande jobbet motiveras inte av enbart några extra bensopiller då o då.
  2. Droger kunde skaffas på annat sätt. Bergwall kunde lätt skaffa droger/narkotika utifrån, det är känt att det smugglades in diverse droger till rättspsyk. Ville han ha droger så kunde han ordna det mycket enklare än att jobba halvt ihjäl sig via terapeuter, poliser och domstolar.
  3. Bergwalls agerande unikt. Ingen annan som medicinerats med bensopreparat har agerat på liknande sätt som Bergwall, som inte bara erkände mord utan även levererade uppgifter som stärkte hans erkännanden, drev det ända till domstol, och sedan höll fast vid morden i femton år.
  4. Medicinfri. I sju av de femton år Bergwall vidhöll att han hade mördat var han medicinfri.

Däremot hade medicineringen mot ångest en positiv effekt på Bergwalls välbefinnande, han mådde bättre. Man presterar bättre när man mår bra. På så sätt kan medicineringen i viss mån ha underlättat hans agerande. Men den starka drivkraften bakom morderkännandena tycks utgjorts av gränslösa författarambitioner (se ovan).


Varför tog Bergwall “time-out” 2001?

Svar: Mediekritiken ökade mycket kraftigt under 2001. Bergwall var utsatt för en långvarig, rekordstor kritikerstorm som hade pågått i över ett halvår och stegrades.

Bergwall tröttnade på att ständigt få sin trovärdighet som mördare ifrågasatt i media. Det saboterade uppenbarligen hans författarskap, som han hade försökt rädda de senaste två åren genom att bli dömd i ytterligare två rättegångar.

Hans debutbok “Kvarblivelse” hade floppat 1999, vilket var ett hårt slag för honom. I flera välformulerade tidningsartiklar hade Bergwall bemött skeptikerna, och förgäves försökt få tyst på dem.

Bergwall hade varit utsatt för viss mediekritik i flera år men år 2001 ökade kritiken och blev starkare än någonsin tidigare.
Den planerade uppföljaren, boken “Mordolog”, skulle aldrig kunna publiceras så länge kritikerna fanns där. Enda sättet tycktes vara att dra sig undan strålkastarljuset ett tag och hoppas att kritiken från skeptikerna tröttnade.

Dessutom: ett halvår tidigare, i april 2001, före JA-rättegången, påbörjades utsättning av mediciner och drogkontrollerna skärptes vilket han troligen uppfattade som ytterligare ett ifrågasättande av hans trovärdighet.

Den starkt ökande mediekritiken 2001 åtföljdes av Bergwalls time-out i november 2001. Den direkta orsaken till hans time-out tycks varit mediekritiken. Om mediekritiken uteblivit så hade Bergwall troligen inte tagit “time-out”.

tq-falskt-sant-diagram500

Bild ovan: den långvariga och rekordstora mediekritiken åren 2001-2002 mot Bergwall förminskas numera av historieförfalskare (i syfte att framställa utsättningen av mediciner som orsaken till B:s time-out). Mera: Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).


Varför mådde Bergwall bättre efter sin time-out?

Svar: Han slutade delta i påfrestande polisutredningar (se ovan), vilket innebar att det inte heller skulle komma några fler rättegångar. Och kritiken i media, ifrågasättandet av Bergwalls trovärdighet som mördare, var påfrestande för honom. Allt detta försvann efter att han drog sig tillbaka. Därför förbättrades hans hälsa. (Anm: Att hälsan tycks ha förbättrats framgår enligt Bergwallkommissionen i sjukhusjournalerna).

Alternativ: om Bergwall istället tidigare simulerade ångest så är förstås förklaringen att han inte längre behövde simulera någon ångest, eftersom det inte längre vankades fler möjligheter att bli dömd för fler mord.


Varför vidhöll Bergwall sina mord även under de sju drogfria “tysta” åren?

Svar: Han hoppades kunna återuppta mördarförfattandet och publicera uppföljaren “Mordolog”, och han hoppades att hans debutbok “Kvarblivelse” skulle få upprättelse.
Genom att ligga lågt några år hoppades Bergwall att kritikerna som saboterade hans författarskap skulle försvinna.

Bergwalls egen, nutida förklaring är förstås en helt annan och handlar om offerroll och ovilja att ta på sig hela skulden själv (se nästa fråga/svar). Bergwalls mångåriga, entusiastiska mördarförfattarskap tycks numera helt försvunnit ur minnet, likt några slags bortträngda minnen


Varför återtog Bergwall inte sina morderkännanden tidigare?

Svar: Samma svar kan tillämpas här som i föregående fråga. Med följande komplettering:
Bergwall kom själv inte på idén att skuldbelägga terapin och medicinerna, det var journalisten H.Råstams idé. Bergwalls vilja att framstå som seriemördare orsakades inte av mediciner eller terapi, därför fanns inte heller den tanken hos honom.

Ett tillbakadragande av morderkännandena skulle i det läget enbart fått Bergwall att framstå som en bedragare, som inte kunde lägga skulden på någon annan än sig själv. Och det var inget attraktivt scenario för Bergwall. Det skulle definitivt ha satt stopp för hans kära författarskap, och debutboken “Kvarblivelse” skulle för all framtid varit hjälplöst förlorad.

Bergwall hade genom åren flera resursstarka personer han kunde vänt sig till om han hade velat ta tillbaka sina morderkännanden. T.ex. advokat Pelle Svensson, polisprofessor Leif GW Persson, advokat Kerstin Koorti, som alla var angelägna att få riva upp Bergwalls fällande domar. Men det gjorde Bergwall inte.

År 2006 överlämnade advokat Pelle Svensson sin rättsutredning till justitiekanslern i syfte att riva upp Bergwalls domar. Men då var Bergwall helt ointresserad av att ta tillbaka sina erkännanden.
Det kan ha varit efter Pelle Svenssons insats som Bergwall började inse att kritikerna som förstörde hans möjligheter till mördarfattande aldrig någonsin skulle försvinna. Efter flera ganska tysta år från kritikernas sida, när det äntligen såg ut som att tvivlarna hade börjat tröttna, så kom Pelle Svensson och ruskade liv i kritiken igen.

Så när Råstam hösten 2008 träffade Bergwall så var han mer mottaglig för förändringar. När Råstam presenterade sin drogvinkling (efter några tidigare samtal det året med Bergwall då han vidhållit sina morderkännanden), och Bergwall därefter hade funderat på saken över en natt, så nappade Bergwall och tog tillbaka sina erkännanden.

Genom att lägga skulden på andra så slapp Bergwall att framstå som en bedragare som på egen hand lurat vården, rättsväsendet, media och svenska folket. Han kunde därmed gå in i en ny offerroll – som offer för vården m.m. istället för sin barndom – och påbörja en ny författarkarriär.


Har Bergwall dödat någon människa?

Svar: Det vet vi inte. Inte heller vet vi om du kära läsare har dödat någon… Att mordåtalet CZ (C.Zelmanovits) lades ned av åklagare och att Bergwall fick utfärdat frikännande betyder bara att han inte längre är dömd för mord på CZ. Åklagaren lade ned åtalet efter att ha tyckt till om bevisningen som utgjordes av indicier som är lättare att ifrågasätta än stark teknisk bevisning. Den åklagaren ingick i en grupp åklagare som tyckte till om indicie-bevisningen i de totalt sex åtalen.

Detta gjordes samtidigt som det pågick en massiv mediekampanj från Bergwalls försvarare där de målade upp en vinklad och delvis felaktig historiebeskrivning. Begreppet “grupptänk” ligger nära till hands för att beskriva resningsprocessen, dåvarande regeringens direktiv till Bergwallkommissionen samt kommissionens arbete.


Hur kunde Bergwall bli dömd för åtta mord och sedan bli friad från samtliga?

Svar: Detta var en fråga som ställdes ofta i media för några år sedan. Ett svar är att resningsåklagarna fattade beslut under starkt medietryck och att bevisningen utgjordes av indicier som är lättare att ifrågasätta än stark teknisk bevisning.

Bergwallkommissionen kunde efter 1,5 års brännande av skattepengar inte svara seriöst på frågan, eftersom de aldrig gjorde en djupare granskning av de friande processerna. Visserligen uppger kommissionen att de “inte funnit anledning att rikta kritik mot det sätt på vilket åklagarna hanterade Sture Bergwalls resningsansökningar.”. Men kommissionen granskade inte resningsprocessen i detalj så som man granskade de fällande domarna och föregående polisutredningarna. Man detaljgranskade valda delar ur polisutredningarna m.m. – enligt regeringens direktiv – och framställde dem som felorsak och svar på frågan. Bergwallkommissionen granskade alltså bara halva frågan.

En person i Sverige, Göran Lambertz, har dock gjort en djupare granskning och enligt honom fallerade den friande processen. Resningsåklagarna i den första delen av resningsprocessen begick fyra allvarliga fel:

  1. De bedömde varje mordmål för sig och insåg inte att det allra viktigaste bevisvärdet fanns i de omständigheter som band ihop målen.
  2. De förhörde inte Bergwall grundligt efter hans återtagna erkännanden.
  3. De accepterade okritiskt Bergwalls uppgifter. Det ställdes inte frågor till berörda tjänstemän om exempelvis förhören, rekonstruktionerna och rättegångarna.
  4. De bjöd inte advokaterna motstånd vid prövningen av de olika bevisomständigheterna.

Ovanstående fyra punkter tycker jag är den viktigaste kritiken från Lambertz, bland annat att man inte förhörde Bergwall grundligt om bevisningen. Tidigare inlägg: Göran Lambertz bok Quickologi och Zelmanovitsfallet.

Lambertz värderade även bevisningen som fullt tillräcklig för fällande domar. Det kan förstås bemötas med att de resningsåklagare som lade ned åtalen å sin sida värderade bevisningen som otillräcklig. Eftersom bevisningen utgjordes av indicier – inga objektiva analysvärden att beakta (t.ex. dna) – så handlar sådan bevisvärdering mer om personligt tyckande hos både resningsåklagarna och Lambertz. Dock, angående objektiva analysvärden så menar Lambertz å andra sidan att de upprepade hundmarkeringarna är teknisk bevisning, vilket i så fall skulle kunna betraktas som en form av objektiva värden. En liksökhund rätt tränad på mänsklig liklukt är oerhört träffsäker. Se tidigare inlägg: Om Zampo och liknande likhundar: likheter och olikheter.

Resultatet av min tidigare, mindre granskning av CZ-fallet pekar åt samma håll fast med hänseende på att CZ-resningsåklagaren tycks ha fokuserat på mindre relevanta uppgifter i bevisningen.

Angående Bergwallkommissionens djupgranskning av polisutredningarna och domarna på nittiotalet så kan man fråga sig vad resultatet skulle bli om man ur rättshistorien plockade sex hyfsat komplicerade polisutredningar och fällande indiciedomar och granskade dem på liknande sätt som med Quickfallet. Att man på motsvarande sätt som i Quickfallet skulle hitta spår efter den s.k. mänskliga faktorn kan man nog utgå ifrån, frågan är i vilken omfattning och om det skulle vara relevanta spår.

Sammanfattning

På denna blogg framkommer bl.a. följande om Quickfallet.

Sture Bergwall ska betraktas som oskyldig till de mord han tidigare var dömd för. (Efter att SB tagit tillbaka sina erkännanden och resningsansökan hade godkänts, så lades åtalen ned efter förnyad bedömning av åklagare).

I Bergwallkommissionens utredning (2015) uppges dock att kommissionen inte kan utesluta att SB inte varit sanningsenlig inför kommissionen.
Det finns en viss osäkerhet kring de uppgifter SB har lämnat i nutid.

SB:s livslånga författarambitioner tycks varit en stark drivkraft för att fabulera, under de femton år som han höll fast vid sina mord. Exakt vilka detaljer i SB:s uppgifter som då var sanna respektive falska är osäkert på motsvarande sätt som för de uppgifter som lämnats i nutid.

Ovanstående gör Quickfallet svårt att greppa, om man vill granska fallet seriöst. (Och ur brottsoffrens perspektiv).
Liknande framgår av författaren Leif GW Perssons misslyckande med att skriva en bok om Quickfallet. Efter flera års brottande med bokmanus fick Leif GW till slut ge upp, det blev ingen bok. (Se “Leif GWs Quickbok bidde en kvarnsten“).

Mera:

– Författaren Sture Bergwall.
– Quicks kärnor av sanning.
– Terapeuten hann knappt sätta sig förrän Quick började minnas.
Hur Quick lurade polisen med efterforskningar och utstuderad strategi.
– Falskt fundament i Bergwalls förklaring [Utskrivningsmyten].
– Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.
Sanningen om ”Kvarblivelse” och dess tillblivelse.
– Illustrerad översikt: Quick/Bergwall 1993-2008.

Anm: fler frågor och svar kan tillkomma senare i detta inlägg.
———–

Sanningen om “Kvarblivelse” och dess tillblivelse

Tillkomsten av boken “Kvarblivelse” var en skrivarprocess som tog flera år, och flera manuskript såg dagens ljus innan boken slutligen trycktes.
Uppdaterad 2 augusti 2015.

När författaren Sture Bergwall (f.d. Thomas Quick) numera påstår att hans bok “Kvarblivelse” från 1998 tillkom “i ett rasande tempo” så är det en missvisande beskrivning. Mellan en tredjedel till uppåt hälften av bokens 286 sidor skrevs flera år tidigare, t.ex. 1994 under Zelmanovits-utredningen. Där finns även ett helt kapitel författat redan på sjuttiotalet. Själva sammanställandet av äldre och nyare texter tog uppåt två år, mellan 1997-1998, och under den tiden lämnades minst två versioner av bokmanuskript till förläggaren.

“Kvarblivelse”: baksida och innehållsförteckning.

Kvarblivelse: framsidan.

“Kvarblivelse” innehåller en blandning av prosa och poesi, den handlar om Bergwalls uppväxt, om de mord han erkänt, rättegångarna och några av de fällande morddomarna. Insprängt bland texterna finns traditionella dikter av Bergwall. Texterna och dikterna handlar huvudsakligen om mordoffren och den stora ånger och skuld som Bergwall/Quick upplever över sitt mördande.

Så det är begripligt att författaren Bergwall numera – när han efter femton år tog tillbaka sina morderkännanden – vill avfärda boken som en parentes och något som skapades i all hast. Det är dock en falsk bild av hur boken tillkom. Och “Kvarblivelse” var en stor sak för Bergwall på den tiden. Det var hans första bok, en chans att bli berömd som unik författare, med egna, riktiga domstolsdömda mord i bagaget. Och med texter som han sparat i byrålådan ända sedan tjugoårsåldern.

Sammanfattning, tillblivelsen av “Kvarblivelse”:

  • Under mordutredningarna på 1990-talet förde Bergwall dagbok. Större delen av boken “Kvarblivelse” utgörs av dagboksanteckningar, samt ett antal dikter av varierande ålder och några långa äldre brev.
    .
  • Sammanställandet av äldre texter tycks ha påbörjats 1996 eller början på 1997, det är oklart exakt när, troligen efter att kontakt inletts med bokförläggaren.
    .
  • Bokmanus version #1 var klart före maj-juni 1997, före rättegången gällande mordet på Yenon Levi. Det manuset bör haft betydligt färre antal sidor än slutversionen 1,5 år senare (se nedan).
    .
  • Bokkontraktet var klart och undertecknades av Bergwall 22 augusti 1997. Bergwall var dock inte nöjd med manuset han lämnat några månader tidigare.
    .
  • Kring november-december 1997 uppgavs i flera tidningsartiklar att boken skulle publiceras strax efter årsskiftet 1997/1998, vilket dock aldrig skedde.
    Därefter tog det ytterligare ett år innan boken utkom, och under det året (1998) författade Bergwall vidare på boken (se nedan).
    Boken Kvarblivelse var “en stor sak” i Bergwalls liv, framgår i artikel den 22/11 1997.
    .
  • Bokmanus version #2 var klart före december 1998. Under det år som boken var försenad hade Bergwall lagt till minst 45 boksidor, bl.a. om TJ-rättegången (Therese Johannessen) som pågick sommaren 1998.
    Boken publicerades slutligen vid årsskiftet 1998/1999.

Orsaker till förseningen

Att boken försenades ett år kan ha flera orsaker:
– När Bergwall undertecknade kontraktet i augusti 1997 var han inte nöjd med det manus han hade lämnat till förläggaren några månader tidigare.
– I november 1997 när media rapporterade att boken skulle komma ut vid årsskiftet, kritiserades boken i media innan någon annan ens hade läst den.
– Och kanske ville Bergwall inkludera den kommande rättegången 1998 gällande Therese Johannessen i boken. Ännu en fällande morddom skulle stärka bokens trovärdighet ytterligare.

Datering av texterna

Boken innehåller både direkt daterade texter (datum finns utsatt) och indirekt daterade texter (t.ex. det anges att anteckningarna är skrivna vid en specifik, känd händelse). Dessa direkt och indirekt daterade texter utgör en tredjedel av den färdiga boken (knappt hundra sidor av bokens slutliga 286 sidor).
En del av de övriga texterna är mer tidlösa, beskriver händelser som kan ha inträffat när som helst (t.ex. tankar vid en busshållplats och om en bingohall). Även dessa texter kan vara skrivna långt tidigare, det går inte att avgöra.

Boken “en stor sak” i hans liv. Livslånga författarambitioner.

Bergwall uppgav då att boken Kvarblivelse var “en stor sak”* i hans liv. I sin ungdom hade han fått några av sina alster (kåserier) publicerade i lokala tidningar. Efter många års skrivande fick han äntligen chansen att publicera en egen bok. Bergwall plockade fram det bästa han skrivit, ända sedan 1970-talet, och siktade på en karriär som äkta mördarförfattare.

“Kvarblivelse” fick dock ett svalt mottagande och hans trovärdighet som mördare blev ifrågasatt i media. När kritiken stegrades kraftigt under 2001 till en långvarig kritikerstorm tog Bergwall “time-out” och drog sig undan kritikerna. Men han vidhöll sina morderkännanden. Bergwall hoppades troligen att kritikerna skulle försvinna så att han kunde återuppta sitt mördarförfattande och ge “Kvarblivelse” upprättelse.

Kritikerna var tysta några år tills Bergwalls morderkännanden återigen ifrågasattes offentligt, 2006, denna gång av advokat Pelle Svensson. Men Bergwall fortsatte hålla fast vid sina mord. Tills journalisten Hannes Råstam 2008 visade hur Bergwall genom att skuldbelägga vården och rättsväsendet kunde byta offerroll – från offer för en hemsk barndom till ett offer för vården  – och därmed även byta författarkarriär. Och lägga skulden på andra än honom själv.
Därmed gav Bergwall upp sitt mördarförfattande och tog tillbaka sina morderkännanden.

Året därpå 2009 publicerade Bergwall sin andra bok (tillsammans med sin bror Sten-Ove), “Thomas Quick är död”. Därefter följde några år då Bergwall skrev, twittrade och bloggade dagligen – ofta om sin nya offerroll – medan resningsprocesserna för de sex morddomarna pågick.

När resningarna var genomförda 2013 – medan Bergwall fortfarande var intagen på rättspsyk – berättade Bergwall att han hade ett färdigt bokmanuskript om sin tid på rättspsyk.

Ett år senare – 2014 – meddelade Bergwall att han ämnar författa tre (3) självbiografiska böcker.

I Bergwalls skrivarlya på rättspsyk har alltså författats flera böcker, bokmanus och artiklar med helt olika inriktning:
– Där Bergwall framställer sig som mördare och offer för sina föräldrars sexuella övergrepp.
– Där Bergwall framställer sig som icke-mördare och offer för diverse läkare, psykologer, terapeuter, poliser, åklagare, advokater, forskare, domare, nämndemän och journalister samt kanske även självaste Gud fader i himmelen.

Mer om Bergwalls livslånga skrivarintresse och författarambitioner, se tidigare inlägg: Författaren Sture Bergwall (Quick).
.

* Källor / Citat ******************

Källor / Citat
Diverse tidningsrubriker gällande boken “Kvarblivelse” (som alltså inte utkom som planerat 1997):

  • 1997-11-22, AB: ”Quick skriver diktsamling – om sina mord”. ”Boken ”Kvarblivelse” är planerad att ligga på bokdiskarna efter nyår.”
    Journalisten (som heter Qvicker) skriver bland annat om Bergwall (min fetstil):
    “- Han har TV, radio, tidningar på sitt rum och jag vet sedan tidigare att han skriver på en dator, säger Qvicker som beskriver seriemördaren som “glad och munter” inför utgivningen.
    – Han förklarade att boken var en stor sak i hans liv.
    .
  • 1997-11-23, AB: ”Quicks diktbok måste stoppas”. ”Thomas Quicks bok heter ”Kvarblivelse” och kommer i januari.”
  • “Stoppa Quicks dikter”, NA, 1997-11-24
  • “Thomas Quick ger ut poesi”, GP, 1997-11-22
    .
  • 1998-12-02, TT: ”Thomas Quicks bok om det obegripliga”.
    ”Nästa vecka kommer boken där Thomas Quick skildrar sitt liv. Jag vill göra det obegripliga begripligt, förklarar Quick för TT.”
  • 1998-12-15, FB: ”Det nystartade bokförlaget Kaos Press släpper inom kort boken ‘Kvarblivelse’ av seriemördaren Thomas Quick.”
  • Dådermans rapport, notering från journal 1998: “Strax före Nyår kommer hans bok Kvarblivelse ut.”

Källor / Citat
Bergwall kan ha skjutit upp utgivningen ett år för att även få med TJ-rättegången (Therese Johannessen) i boken. I januari 1998 rapporterade media om åtal. Även dessförinnan bör det stått ganska klart att åtal skulle väckas eftersom man hittat ytterligare bevis. Några tidningsrubriker från 1997-1998 om TJ-fallet:

  • 1998-01-13, NA: Quick ska åtalas för mord i Norge.
  • 1998-01-13, SD: Nytt mordåtal mot Quick.
  • 1998-01-12, TT: Thomas quick åtalas inom kort för flickmordet i Norge.
  • 1998-01-12, GP: Thomas Quick anklagas formellt.
  • 1998-01-12, Ab: Thomas Quick anklagas för mordet på nioåriga Therese.
  • 1998-01-12, HD: Quick anklagas för Theresemordet.
  • 1998-01-11, TT: Quick anklagas formellt för mordet på Therese.
  • 1997-11-27, SD: Fynd styrker Quicks uppgifter.
  • 1997-11-26, TT: Misstänkt rest efter quick-offer funnen.
  • 1997-11-26, TT: Ytterligare fynd efter Quicks norska mordoffer.
  • 1997-11-15, SD: Norskt benfynd nytt bevis mot Quick.
  • 1997-07-03, HD: Therese-fallet kan få snar upplösning, Quicks inristning hittades redan i höstas.
  • 1997-07-02, Ab: Nya bevis binder Thomas Quick vid norskt flickmord.
  • 1997-06-12, TT: Theresefallet närmare lösning efter quicks vallning på brottsplatsen.

Källor / Citat
Översikt, Bergwalls sex morddomar. Här visas när domarna avkunnades (inom parentes visas när rättegångarna avslutades), samt några händelser gällande boken. Vid tiden då boken slutligen utkom (årskiftet 1998/1999) hade Bergwall fyra rättegångar bakom sig.

  • 1994-11-16 (1994-11-02): Charles Zelmanovitz.
  • 1996-01-25 (1996-01-11): Janni Stegehuis/Marinus Stegehuis.
  • Manus #1 klart före rättegång Yenon Levi, dvs före maj-juni 1997.
  • 1997-05-28 (1997-05-07): Yenon Levi.
  • Bergwall undertecknar bokkontraktet augusti 1997.
  • Boken skulle ha utkommit vid årskiftet 97/98 men blev försenad.
  • 1998-06-02 (1998-05-01?): Therese Johannessen.
  • Manus #2 klart senast december 1998.
  • Boken utkom vid årsskiftet 98/99.
  • 2000-06-22 (2000-05-29?): Trine Jensen/Gry Storvik.
  • 2001-06-21 (2001-05-21): Johan Asplund.

Källor / Citat
Tidsbestämning av när bokmanus version #1 var färdigt. Följande citat från “Kvarblivelse” tyder på att första manuset var klart före Yenon Levi-rättegången (se även ovanstående översikt morddomar):

  • “Sedan jag skrev och samlade ihop mina texter till “Kvarblivelse” har mycket hänt. Flera mord är utredda och ett ytterligare antal rättegångar är genomförda.”
    (sid 167).
    .
  • Daterat 29/6 1997: “Jag närmar mig i alla fall hur och vad nästa “bok” skall se ut och handla om. Just nu har jag ett arbetsnamn, “Mordolog” (syftning: monolog).”
    (sid 180). Efter att första manuset var klart före maj-juni 1997 har Bergwall planer på nästa mördarbok som han kallar “Mordolog”.
    .
  • Daterat 7/7 1997: “Min bok är på väg, först dock kontraktet. När jag väl har skrivit på det skall jag börja tro på att boken kommer ut, tro på det inom mig.”
    (sid 186). Förläggaren har tydligen godkänt manuset och nu väntar kontraktet.
    .
  • Daterat 15/7 1997: “Jag skall bara sticka in med att Michael Lindqvist ringde mig på eftermiddagen och talade om att kontraktet på min bok är formulerat och klart. Jag har det senast i nästa vecka.”
    (sid 191). En vecka senare får Bergwall beskedet att kontraktet är klart.
    .
  • Daterat 8/8 1997: “Efter att häromdagen ha pratat med M.L. så är det aktuellt att skriva kontrakt på boken “Kvarblivelse”. Jag hoppas att det blir i nästa vecka.”
    (sid 211). Efter ytterligare tre veckor är kontraktet fortfarande inte klart.
    .
  • Daterat 22/8 1997: “Jag har idag skrivit på kontraktet angående boken “Kvarblivelse”. Det känns bra även om jag nu skulle ha lämnat ifrån mig ett manuskript med en annan utformning och delvis ett annat innehåll.”
    (sid 225). Ytterligare två veckor senare är kontraktet påskrivet. Bergwall uttrycker att han inte är riktigt nöjd med manuset han lämnat tidigare.
    .
    Samma dag skriver Bergwall även (min fetstil):
    längta till dess att boken kommer ut. Jag hoppas att den kommer att synas och väcka debatt, reaktioner och tyckande. Då finns boken och indirekt jag, som har skrivit den, Om jag får tillräckligt med ro de närmaste veckorna skall jag ta itu med att skriva något annat. Jag skulle vilja skriva en bok om ett av morden och då försöka fånga mordets komplexa skeenden, dess berättelse. Det blir ett tufft jobb och säkert också en tuff läsupplevelse om jag lyckas skriva den som jag föreställer mig att jag skall göra. Nu väntar en helg och jag önskar mig själv vila och tror att jag kan hitta den genom att, tillsammans med Britt, lösa korsord och spela Alfapet.” (sid 226).
    Bergwall har stora förväntningar på “Kvarblivelse”. Och i sin nästa bok “Mordolog” vill han beskriva ett av sina mord närmare, fånga mordets komplexa skeenden, med förhoppningen om en tuff läsupplevelse hos läsarna.

Källor / Citat
Översikt, identifierade äldre texter i Kvarblivelse:

  • Sid 21-48: Sjutton stycken av Bergwalls kåserier från 1970-talet: “ett antal kåserier jag skrev under tiden hösten 1978 till våren 1979”.
  • Sid 53-72: två långa brev, till en gammal bekant från 1960-talet, skrivet på dator, den 17/9 och 23/9 1994.
  • Sid 73-95: Bergwall och terapueten Kjell listar de sista veckornas terapiinnehåll. Från sent 1993 eller tidigt 1994. Samt om vallningen i Piteå: “Anteckningar i samband med att jag får besked om när vallningen i Piteå ska ske.” (sid 92).
  • Sid 96-98: om promemorian från vallningen i Piteå (sommaren 1994).
  • Sid 99-108: om Zelmanovits förundersökning, hösten 1994, bl.a: “Två månader efter vallningen i Piteå får jag förundersökningen i min hand. Jag noterade då bland annat följande (Jag gör det i brevform till Birgitta, min terapeut): […]”
  • Sid 109-112: om Piteådomen (november 1994).

I bokens introduktion uppger Bergwall att han använder texter som han skrivit under “terapitidens gång”, dvs som påbörjades 1993. “Jag väljer här att citera anteckningar jag gjort under terapitidens gång, citera brev jag skrivit etc. I möjligaste mån undviker jag att gå in på namn och sakförhållanden som berör och finns med i den polisutredning som ännu pågår. Jag vill även, med hänsyn till brottsoffer och deras anhöriga, undvika och gå förbi sådant som kan skada.”

Källor / Citat
Översikt, texter vars tillkomstår inte går att avgöra:

  • Sid 10-15: lång dikt om bl.a. Zelmanovits.
  • Sid 113-114: dikt, exempel:
    “Från alla håll kom de,
    vindar med sång.
    Mjuka i sina rörelser
    möttes de hos gårdtunets ålderman.
    I hans grenverk
    viskade kinesiska virvlar
    tillsammans med ishavets livsvärme.
    Bottenviken kom med en bris av
    skrattmåsens munterhet. […]”
  • Sid 117-120: om väntan vid en busshållplats, om en dam och om en bingohall.
  • Sid 120-142: mycket lång dikt, bl.a. om hur viktigt Bergwalls skrivande är. Exempel:
    “Jag hittar inte den våg som kan väga
    eller den måttstock som kan mäta
    hur viktigt mitt arbete är,
    vad mitt berättande kan betyda.”
  • Sid 143-163: om en bod i Korsnäs och ett hemligt utrymme i den boden. Och en lång dikt om pappas sista sexuella övergrepp. Och några andra sexuell upplevelser i tidiga tonåren. Exempel:
    Jag var tretton år gammal när jag mötte pappa i skogen,
    när jag mötte hans sista övergrepp och min första protest mot
    vad han gjorde och som han så många gånger tidigare gjort mot mig.”

Källor / Citat
Översikt, mestadels nyare texter, 1997-1998, (det finns troligen äldre texter insprängda även här):

  • Sid 7-9: Introduktion
  • Sid 16-18: kapitelbeskrivning
  • Sid 51-53: inledning på kapitel “Ego”.
  • Sid 72-73, en dröm, troligen 1997.
  • Sid 167-228: Ett psykologutlåtande från 1996 + dagbokstexter från 2/2 1997 till 24/8 1997.
  • Sid 229-274: från rättegången Therese J. Och om mordet på TJ. Blandat med berättelse om Bergwall som 10-åring, när han antastade en 7-åring och brände en levande näbbmus. Och om en homosexuell upplevelse. Och om tiden i Grycksbo. Och några dikter.
  • Sid 277-281: Om telefonhot till en tidning. Och om föräldrarnas övergrepp, och några offer, om terapin och att Bergwall ser att hans ensamhet inte är total.
  • Sid 285-286: Om TJs sista skrik, och Bergwalls stora lidande.
    “Det kan, måhända, finnas moraliska aspekter på detta mitt lidande men oavsett de slutsatser dessa aspekter kan ge, så lider jag. Jag lider i mig och jag lider med det lidande jag orsakat.”

Källor / Citat
Sidor och kapitel i Kvarblivelse. Boken består av 286 sidor + en tacksida. Innehållsförteckning:

  • Introduktion – 5
    Alter Ego 19
    Ego – 49
    Kvarblivelse – 115
    Tillblivelse – 165
    Efterskrift – 275
    Det Ohyggliga.
    Det Ohyggligaste Ohyggliga – 283

Anm: Det ursprungliga manuset bestod troligen av färre kapitel. I bokens introduktion kommenteras de tre kapitlen “Alter Ego”, “Ego”, och “Kvarblivelse”. Kapitel Kvarblivelse uppger Bergwall vara prosadikt, därför att: “Prosadiktens lite stramare form gör det lättare för mig själv att hantera textens mycket mäktiga innehåll samtidigt som det jag berättar om blir så mycket tydligare.”. Och han uppger att den texten från början var den enda: “Denna boks sista avdelning är skriven i prosadiktens form och var den text jag från början hade tänkt presentera, den enda.”  (Vilket också ger intrycket att Introduktion inte uppdaterades i det slutliga manuset).

Källor / Citat
Kapitel “Alter Ego”, 28 sidor med “ett antal kåserier jag skrev under tiden hösten 1978 till våren 1979”. Kåserierna är sjutton till antalet och har följande rubriker:

  • GETINGEN
  • PUNKTERING
  • PINNEN
  • AXEL
  • MORGONTIMMAR
  • FÅGELPRÄSTEN
  • FEST
  • ÄLGEN
  • MUNSPELET
  • AXEL SPÅR VÄDER
  • SKRYT
  • KRIG I SKOGEN
  • HEJA FIF
  • FÖRKYLNING
  • AXELS GÅVA
  • HEMMA HOS AXEL
  • ETT MED ALLTET

Källor / Citat
I “Kvarblivelse” nämner Bergwall (Quick) mellan 26 till 28 mordoffer. Många benämns med initialer eller enbart en bokstav. Nedan visas en sammanställning över på vilka sidor mordoffren förekommer. (Källa: Göran Lambertz, Tolv böcker om Thomas Quick, “3. Thomas Quick: Kvarblivelse”):

  • “För att den som vill ska kunna läsa hur han skriver om morden redovisar jag här de sidor i boken där de olika mord som han tar på sig – sammanlagt 26, 27 eller 28 – nämns. Enligt mina noteringar är detta på sidorna 7 (offret kallas Tony), 8 (Martin), 12f. (CZ), 56 (Thomas), 56 (Alvar/A), 63 (Thomas), 66 (B), 67f. (B), 67 (Thomas), 67 (CZ), 67 (Alvar/A), 72 (Thomas), 72 (B), 74 (E), 74f. (Thomas), 75 (F), 76 (F), 76f. (Thomas), 77 (mörka pojken), 78 (mörka pojken), 78 (Alvar/A), 78 (cykelpojken), 79 (cykelpojken), 79 (Alvar/A), 79 (mörka pojken), 81 (Thomas), 81 (F), 82 (C), 86 (E), 87 (CZ), 87 (D), 89 (CZ), 91 (CZ), 91 (E), 93 (CZ), 96f. (CZ), 101 (E), 101 (C), 124 (O), 124 (Johan/J), 172 (O.H.), 174f. (O.H.), 177 (T.J.), 181 (T.J.), 182 (T.J.), 186f. (T.J.), 189 (O.H.), 193f. (Appojaure), 200 (T.J.), 200 (Thomas), 201 (Alvar/A), 203 (T.J.), 203 (Dusjka/Du), 203 (G), 204 (Appojaure), 205 (Johan/J), 205 (Dusjka/Du), 205 (Eskilstuna), 205 (Värmland), 205 (Ma), 208 (Dusjka/Du), 209 (T.J.), 209 (Dusjka/Du), 212 (TO), 212 (L), 213 (B), 213 (Alvar/A), 213 (Dusjka/Du), 213 (Ma), 213 (JN), 214 (Ma), 214 (Dusjka/Du), 218 (Thomas), 218 (Alvar/A), 218 (Appojaure), 218 (JN), 218 (CZ), 220 (Appojaure), 220 (TO), 222 (T.J.), 222 (O.H.), 224f. (T.J.), 229f. (T.J.), 244 (Thomas), 244 (L), 246 (T.J.), 248 (YL), 249 (Dusjka/Du), 250 (YL), 255 (M), 265 (T.J.), 265 (Johan/J), 265 (CZ), 268 (YL), 269 (Alvar/A), 278 (CZ) och 286 (T.J.).”

Källor / Citat
Bergwalls drivkraft inom författarskapet visar sig även på senare år. År 2013 medan Bergwall fortfarande var intagen på rättspsyk, så hade han ett färdigt bokmanuskript om sin tid där (2013-08-13, DD):

  • “Har du tänkt på något mer yrke eller något annat du vill prova att utöva?
    – Jag kommer att skriva, det är det jag kommer att ägna mig åt.
    […]
    Han avslöjar att en del av skrivandet faktiskt redan är klart.
    – I helgen färdigställde jag ett manus till exempel. Men det finns oändligt mycket mer att berätta.”

År 2014, efter att Bergwall blivit frigiven från rättspsyk, planerade han tre böcker (2014-03-20, DT):

  • “Jag kommer att ägna mig åt skrivande och jag planerar att skriva en trilogi om mina år på Säter; om TQ-åren, om de sju tysta åren innan Hannes Råstam dök upp, och om resningsprocessen”

————-
Mer om Bergwalls författarskap:
Författaren Sture Bergwall (Quick).
– Quick/Bergwall om Zelmanovits och förlåt.
– Radarparet Sten-Ove och Sture Bergwall (Quick).
– Sanningen om Quicks time-out och dess orsak (the shitstorm).