Författararkiv: Tony

Dömd&berömd författare fick inga schnelles Geld*

Bild ovan: Quick vid skrivbordet och datorn i sitt välordnade rum på Säter rättspsyk när det begav sig på nittiotalet.

Häromveckan meddelades att författaren Sture Bergwall (Thomas Quick) fick avslag på sitt skadeståndskrav på 15 miljoner kronor. Det gällde ersättning för psykiskt lidande pga “felaktigt frihetsberövande” i tjugo år (1994-2014), som påstås ha orsakats av de sex morddomarna under 1994 till 2001 och som han senare friades från.

Beslutet* från JK (Justitiekansler Anna Skarhed) kan sammanfattas så här:

Det finns inte tillräckligt underlag för slutsatsen att frihetsberövandet var felaktigt. Med andra ord, det går inte att med säkerhet fastställa att det var morddomarna som orsakade SB:s kvarblivelse* på Säter rättspsyk.
Han var nämligen sedan 1991 redan intagen på rättspsyk för andra grova brott. Det bedömdes då att han behövde stanna där lång tid. År 1992 började han självmant berätta att han hade mördat. Cirka två år senare, november 1994, dömdes han första gången för mord.

Diagnosen allvarligt psykiskt störd ställdes alltså långt innan hans första morderkännande och den första morddomen. Och samma diagnos ställdes under de femton åren (1993-2008) som han vidhöll att han hade mördat. Och samma även under de fem åren efter att han återtagit och annullerat sina detaljerade mordberättelser om hur han dödat och skändat offren.

Dessutom gäller preskription för tiden fram till oktober 2007. Gränsen är tio år, skadeståndskravet inkom oktober 2017.

JK förtydligar också att även om det hade funnits ett tydligt orsakssamband mellan frihetsberövandet och morddomarna, så hade det ändå kunnat bli avslag eller nedsatt skadestånd. (Eftersom författaren ifråga själv mycket aktivt agerade för att bli dömd. Och det agerandet från hans sida pågick i många år). Ur beslutet:

“Det kan tilläggas att Justitiekanslern gör motsvarande bedömning av frågan om orsakssamband avseende den del av anspråket som nu har avslagits på grund av preskription samt att mycket talar för att det, om AA ansågs ha rätt till ersättning, skulle finnas skäl att jämka denna enligt 6 § frihetsberövandelagen. På grund av utgången i ärendet saknas det dock anledning för Justitiekanslern att gå närmare in på dessa frågor.”

Ur beslutet:

“I 6 § frihetsberövandelagen föreskrivs vissa undantag från rätten till ersättning. Av paragrafens första stycke framgår att den skadelidande inte har rätt till ersättning enligt 2–5 §§, om den personen själv uppsåtligen har föranlett åtgärden. I samma bestämmelses tredje stycke anges vidare att ersättning kan vägras eller sättas ned, om den skadelidandes eget beteende har föranlett beslutet om frihetsinskränkning eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att ersättning lämnas.”

Ovanstående citat kan sägas passa mycket bra in här, det är nästan så man kan tro att 6 § frihetsberövandelagen tillkommit nyligen med just detta fall i åtanke. Men så är det knappast, de formuleringarna i lagtexten är från 1998 eller äldre.

Bild ovan: glad Quick på fjällsemester, på permission från Säter rättspsyk när det begav sig.

Stämma staten – igen

Nu har Bergwalls advokat uppgett att de kan komma att stämma staten. Det har de gjort tidigare, i april 2015, fast då av andra skäl och med mindre pengar i potten. Och utan framgång.
På den tiden hade Bergwall och dåvarande advokaten ett företag (aktiebolag) tillsammans som hette “Schnelles Geld” (“snabba pengar” på tyska). Mer om den stämningen finns i det gamla inlägget Cirkus Olsson&Bergwall eller Schnelles Geld.

Så hoppet tycks inte ute att håva in en säck pengar eller två.


* “Schnelles Geld”, se stycke “Stämma staten” ovan.
* JK:s beslut: www.jk.se/beslut-och-yttranden/2018/06/10674-17-41 .

* Uttrycket “kvarblivelse” är titeln på Bergwalls debutbok som utkom 1998-1999 när han stod på toppen av sin storhet som dömd och berömd. Då lär titelns innebörd varit “fångad av det förflutna”.

Källa till inlägg om styckmordet daCosta

Eftersom läsare tvivlar på uppgiften i tidigare inlägg om Högsta förvaltningsdomstolen, att “obducenten” och “allmänläkaren” hela sju (7) gånger har sökt och nekats prövningstillstånd och resning hos HFD, så visas här en källa. Se gula markeringar i bild nedan.
Att de två läkarna (som i två domar utpekats som styckare) dessutom vid 3 tillfällen sökt och fått avslag av HD (Högsta domstolen) har dock ingen uttryckt tvivel om.

Tvivlet gällande turerna i HFD kan bero på att inte samtliga resningsförsök kommit till allmänhetens kännedom. Media tycks inte ha uppmärksammat de senaste resningsbesluten från 2013 och 2014.

Bild ovan: från HFD januari 2014, beslut om avslag.

Vid de fyra senaste resningsansökningarna (vars beslut om avslag meddelades 2011, 2012, 2013 och 2014), åberopade “obducenten” och “allmänläkaren” samma omständigheter. Besluten i de fyra olika avslagen fattades av olika justitieråd, totalt åtta:
2011: Peter Kindlund, Henrik Jermsten, Erik Nymansson.
2012: Nils Dexe, Margit Knutsson, Olle Stenman.
2013: Mats Melin.
2014: Elisabeth Rynning.

Detta inlägg kompletterar inlägget:
Oj vilka otursförföljda läkare“.

Sommartid… och att leva är enkelt, fiskar hoppar och bomullen är hög

Det har gjorts väldigt många tolkningar eller covers av “Summertime” (Gershwin/Heyward). Här visas några av de låtarna samt lite annat.
[Uppdaterad 10 juni 2018]

Denna “Summertime” är ursprungligen en vaggvisa, som inleds så här:
“Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high”
Textraderna beskriver en gynnsam sommar. Med “Fish are jumpin” avses att det finns mycket fisk att fånga, och “the cotton is high” innebär att bomullsbuskarna man odlat har växt sig höga och kommer att ge en bra skörd. (Hela texten finns längst ned i detta inlägg).

Bild ovan: bomullsodling.

En del tolkningar har inga likheter alls med en vaggvisa. Nedan blandas hej vilt mellan ytterligheterna. Njut av mångfalden. (Den inspelade ljudnivån varierar en hel del mellan de olika videorna, så volymen kan behöva justeras ibland).

Vi börjar med vaggvisa, ligger nära originalet, kort version:
– “Sissel Kyrkjebø: “Summertime” – 29.06.17” (live)

Raka motsatsen till vaggvisa, lär varit stor hit i USA, en R&B-sångare:
– “Billy Stewart – Summertime

Närmast originalet, ur en filmatisering av operan “Porgy and Bess” där Summertime ingår som en aria:
– “GEORGE & IRA GERSHWIN Summertime HAROLYN BLACKWELL” (filmscen)

“The king of soft rock”, med band (live):
– “Michael Bolton – Summertime (Live At The Royal Albert Hall)

Afrikanskt sound, språket möjligen från Benin där sångerskan är född. (Tips: höj volymen så att syrsorna/cikadorna? hörs i bakgrunden):
– “Angelique Kidjo – Summertime

Taktfast pop/jazz (video med sommartema):
– “Gare du Nord – Summertime

Duett med Schuur och Manilov, med Stan Getz och band:
– “Barry Manilow summertime duet with Diane Schuur feat Stan Getz

Funk (live, i källaren?):
– “Summertime – Porgy and Bess – FUNK cover featuring Olivia Kuper Harris

Lugn version med Annie Lennox och stråkar (live):
– “Annie Lennox – Summertime

Ska-punk-band, med fragment av originalet:
– “Sublime – Doin’ Time/Summertime

Akustisk gitarr och sång, countrystuk:
– “Doc Watson – Summertime” (bildspel).

Duett med legendariska Fitzgerald och Armstrong:
– “Ella Fitzgerald & Louis Armstrong – Summertime

Janis Joplins tolkning (som f.n. har 26 miljoner visningar på Youtube) är sådär flower-power-flummig, hes och stökig “blues/acid rock” som brukade komma från det hållet:
– “Janis Joplin – Summertime
Den låten utkom på ett album (Cheap Thrills, 1968) med ett tecknat omslag som såg ut så här:

För låten Summertime hade serietecknaren placerat en vit bebis i famnen på en svart kvinna, vilket lär orsakat en del rabalder. (Och kvinnan ritades som en stereotyp “blackface”-figur). I originalets handling (dvs i librettot för operan “Porgy and Bess” där låten Summertime ingår) var det en svart bebis som vaggades av sin svarta mamma, och senare av mammans svarta väninna efter att mamman hade dött.
En rad i originaltexten i Summertime lyder “Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin'” (din pappa är rik och din mamma ser bra ut). Vilket kan tolkas som att barnet var någon annans, t.ex. plantageägarens, och att den (fattiga) svarta kvinnan som sjöng för barnet var en barnflicka eller slav, OM man blundar för handlingen i operan.
Kuriosa: märkningen på skivomslagets nedre högra hörn, “Approved by Hell’s Angels – Frisco” (godkänd av Hell’s Angels, San Fransisco), lär varit på Joplins initiativ. Mer kuriosa: en av deras gemensamma nämnare var drogen LSD (“syra”, “acid”).

Elektroswing (blandning av musik från tidigt 1900-tal och modern elektronisk musik), med The Parov Stelar Band och Maya Bensalem:
– “Parov Stelar feat. Maya Bensalem – Summertime

Smått märklig instrumental version, “hawaiigitarr” (steel guitar) + elgitarr (rhythm guitar):
– “Santo & Johnny – Summertime
Från tuben: “This sounds like a perfect song for a serial killer, while driving on the road”

Jazz/blues med “Lady Day”, 1950-talet:
– “Billie Holiday – Summertime

New wave popband (live, 1980-talet):
– “Fun Boy Three – Summertime

Munspelande tjej i köket (live):
– “Summertime – Gershwin by Christelle Berthon

Från talangprogrammet “Idol” i USA:
– “Leona Lewis – Summertime

8-årigt “underbarn” (live, 2014):
– “Angelina Jordan – summertime

“King of Soul”:
– “Sam Cooke – Summer time

Vi tar väl några till:

– “Whitney Houston – Summertime
– “Summertime – The Zombies
– “Mocean Worker – Summertime / Sometimes I feel like a motherless child
– “Miles Davis – Summertime (with Quincy Jones & Orchestra Live At Montreux 1991)
– “Norah Jones – Summertime (2003)” (Jazz)
– “Sidney Bechet – Summertime (1939)” (Jazz)
– “Summertime – Frank Sinatra (1947)
– “Renee Olstead – Summertime” (Jazz)
– “Scarlett Johansson – Summertime (2006)
– “Herbie Hancock & Joni Mitchell – Summertime” (Jazz)
– “Paul McCartney- Summertime (1988)
– “Sylvester – Summertime
– “Funky Company – Summertime (Part Two)
– “Me First and the Gimme Gimmes – SummerTime
– “HoWlin Wilf and the Vee jays -james hunter summertime

Det lär ha spelats in över 30.000 olika versioner med olika band och musiker av (denna) “Summertime” sedan 1935. En bråkdel av dessa finns på Youtube, varav länkarna ovan är ett urval av det utbudet.

Summertime

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

One of these mornings you’re gonna rise up singing
And you’ll spread your wings and you’ll take to the sky
But till that morning, there ain’t nothin’ can harm you
With daddy and mammy standin’ by

Summertime, and the livin’ is easy
Fish are jumpin’ and the cotton is high
Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’
So hush, little baby, don’t you cry

Text: DuBose Heyward, musik: George Gershwin / Ira Gershwin.

I videon “Doc Watson – Summertime” ovan sjunger han “catfish…” istället för “fish” (som hoppar), troligen därför att platsen som upphovspersonerna Heyward&Gershwin skrev om kallades för “Catfish Row”, låg vid Atlantkusten, i Charleston, South Carolina, och att man där fiskade catfish (havsmal).

Favoriter

Just nu, under heta juni 2018, favoriter från ovanstående lista:

– “Angelique Kidjo – Summertime
– “Sublime – Doin’ Time/Summertime
– “Billie Holiday – Summertime
– “Parov Stelar feat. Maya Bensalem – Summertime
– “Gare du Nord – Summertime
– “Ella Fitzgerald & Louis Armstrong – Summertime

“Rättsväsende i medias klor” (Yrsa Stenuis)

Häromveckan avled författaren och journalisten Yrsa Stenuis. Hon har gett ut ett tiotal böcker, och bland annat arbetat som chefredaktör och Allmänhetens Pressombudsman (PO).

Detta inlägg kompletterar de nyliga levnadsteckningar som skrivits om Yrsa Stenuis, där de flesta utelämnar hennes senaste bok “Rättsskandalen!?”.
I den boken under rubriken “Rättsväsende i medias klor” berättar Yrsa Stenius om fallet Thomas Quick/Sture Bergwall, att den verkliga skandalen ägde rum när Sture Bergwall frikändes på det sätt som skedde, hur journalisten Hannes Råstam och Bergwall ljög ikapp, och om den märkliga Bergwallkommissionen och deras slutsatser.

Yrsa Stenuis var raka motsatsen till de flockindivider som åsyftas i talesättet “Bara döda fiskar följer strömmen”. Hon var en av de få personer som offentligt gick emot den numera rådande vrångbilden av Quickfallen som skapats med hjälp av media och lata jurister, politiker m.fl. Många fler delar Yrsas åsikter men få uttalar dem offentligt, av lättbegripliga skäl.

De hundra sidorna om “Rättsväsende i medias klor” är en del av boken “Rättsskandalen!?” av Yrsa Stenuis och pensionerade kriminalinspektören Seppo Penttinen. Hans del i boken har rubriken “Utredningarna mot Sture Bergwall (Thomas Quick), myt och verklighet” och består av drygt fyrahundra sidor. Boken började säljas i handeln i början på april 2018.

Här är en aktuell förteckning över Yrsa Stenius böcker:

  • “Rättsskandalen!?” (2018), av Yrsa Stenius och Seppo Penttinen.
  • “Orden i min makt” (2016).
  • “Taxar, kärlek och sorg” (2007).
  • “Lögnens olidliga lätthet” (2005).
  • “Tills vingen brister: en bok om Jussi Björling” (2002).
  • “Mannen i mitt liv” (1998) om Albert Speer.
  • “Best in show: om hopp, förtvivlan och fåfänglighet” (1995).
  • “Makten och kvinnligheten” (1993).
  • “Vår tids hjältar” (1986).
  • “Jag älskar mig – gåtan Albert Speer” (1980).
  • “I väntan på vadå” (1976).

Ur Yrsa Stenius “Rättsväsende i medias klor” i boken “Rättsskandalen!?” (sid 108-109):

“När resning beviljades i de tre hovrätterna var det på grundval av den kritik resningsåklagarna hade riktat mot Quick-utredningen i sin helhet och mot deras kollegas sätt att driva processen mot den mordanklagade Sture Bergwall. Som jag har visat i det föregående – och som Seppo Penttinen kommer att visa i nästkommande avsnitt av denna bok – var den kritiken i allt väsentligt grundlös men den kunskapen höll alla inblandade i resningsdelen ifrån sig.

Medierna teg och teg och teg med undantag för Gubb Jan Stigson som hånades av kollegerna och belades med munkavle när han framhöll att saker och ting inte stod rätt till.

Så frikändes Sture Bergwall på grunder som för mig ter sig chockerande – utan ny rättegång och på grundval av åklagares omtolkning av bevisning som godkänts av sex tingsrätter – och medierna tiger. Rättsväsendet stadfäster mediernas myt.

Så tillsätts Bergwallkommissionen med skeva direktiv. Medierna missförstår direktiven. Efter ett och ett halvt år kommer Bergwallkommissionen med sin rapport som är helt irrelevant i förhållande till de juridiska problem fallet Quick hade aktualiserat. Vissa av rapportens slutsatser (ord står mot ord) är direkt pellejönsiga.
[…]
Sture Bergwall är nu frikänd från de åtta mord han en gång dömdes för utifrån en rättsprocess som inte bedrevs korrekt. Bergwall ska i lagens mening betraktas som oskyldig men processens olika element och förlopp måste i sanningens och den fria debattens namn få diskuteras kritiskt. En sådan diskussion kring en frikänd man måste vara möjlig i ett fall då huvudpersonen själv håller svansen högt och tar plats på den offentliga scenen med sina lögner mot dem som drev den ursprungliga Quick-utredningen, ackompanjerad av de medier som en gång skapade dessa lögner.”

Boken “Rättsskandalen!?” kommer troligen att granskas närmare här på bloggen, under eller efter sommaren.

En död mördares blogg, granskning av.

Från januari 2008 till januari 2010 drev Ulf Olsson bloggen “Utan rättssäkerhet”. Under de två åren fram till sitt självmord skrev han ett åttiotal inlägg där han hävdade att han var oskyldigt dömd. Bloggen finns kvar att läsa, vi tar en närmare titt.
[Uppdaterad 29 maj 2018]

– Inledning.
– Bloggen.
– DNA och spermiespåren i båda offren.
– Jannicas blod.
– De två ändrade teckningarna.
– De anonyma erkännandena.
– Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.
– Språkjämförelse.
– Slutord.

Ulf Olssons blogg kan uppfattas som en fortsättning på boken* “Utan rättssäkerhet” från 2006 (boken är författad av en kvinnlig kusin till UO och han själv). Både bloggen och boken ifrågasätter domen mot UO och medias publicering om honom.

UO nekade till brott ända från gripandet 2004 fram till sin död 2010. Med en mängd olika påståenden om att bevisen mot honom är felaktiga, lyckades UO få läsare att tvivla på hans skuld. Det framgår i diverse texter på webben från den tiden. I detta inlägg granskas några av UO:s argument.

Tilläggas kan att UO hyllade journalisten Hannes Råstam och hans känslosamma tv-filmer om Sture Bergwall / Thomas Quick som började sändas i december 2008 en månad efter att det offentliggjorts att Bergwall tagit tillbaka sina morderkännanden (se t.ex. UO:s inlägg “Eloge till…”). Det framgår att UO okritiskt svalde Råstams och medias historier med hull o hår, vilket också ger ett intryck av opålitlighet.

Bloggen

En stor del av UO:s blogg finns arkiverad och går att läsa här (startsidan med länkar till alla inlägg):
archive.org/web/20100114….
Direktlänk till “avskedsbrevet”: archive.org/web/20100113…/epilog.
Ifall arkivsajten är överbelastad (“timeout” e.dyl), vilket händer ibland, så finns det låånga inlägget “Epilog” (avskedsbrevet) även här:
http://www.mysterium24.se/?page_id=3798.

UO:s sista blogginlägg var utformat som ett avskedsbrev och hade rubriken “Epilog”, det avslutas med: “Det bästa för mig är helt enkelt att bara få dö, än att sitta här som en levande död.”
Inlägget publicerades tidigt på morgonen den 10 januari 2010, klockan 05.00. UO hittades död i sitt rum på rättspsyk i Sundsvall strax efter kl 06 vid den ordinarie morgonkontrollen. Dödsorsaken tycks varit hängning med en slags strypsnara. Avskedsbrevet var tidsinställt så att det publicerades automatiskt. UO lär ha jobbat med det inlägget under en längre tid, sista ändringen gjordes den 4 januari.
Bland de få saker UO efterlämnade var en minnesfilm om hans hund Attas som dog ett par månader tidigare, filmen finns här.

Bild ovan: bild i sidhuvudet hos UOs blogg.

Några av inläggen på UOs blogg hade kommentarsmöjligheter vilket troligen medförde rejäla shit-stormar. Exempelvis i ett av inläggen framgår i kommentarsrubriken att 532 kommentarer har gjorts (“532 Responses to “Åklagarnas objektivitetskrav””) men endast 13 kommentarer visas, varav 6 är hans egna. I ett annat inlägg har det inkommit 470 kommentarer (inlägg “Går det att tro på mig?”), men endast 25 visas varav 10 är hans egna. Inlägget “Rättshaverist?” fick 371 kommentarer men endast fyra visas, varav två egna.
I vissa inlägg kan anas att UO fejkade kommentarer, dvs låtsades vara en besökare med mer positiva synpunkter, eller så var det kusinen som hälsade på.

DNA och spermiespåren i båda offren

– UO påstod att LCN-tekniken som användes (pga att det var få spermier) är osäker och i värsta fall kan peka ut oskyldiga personer.

UO har rätt i att bevisvärdet kan vara lägre för bevis som tagits fram med LCN-teknik. Men det gäller när spåret är förorenat eller innehåller dna från flera personer. I detta fall lyckades man tillvarata spermierna med ny teknik, man “renade” materialet innan LCN-teknik tillämpades. I detta fall motsvarade analysresultatet högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala, dvs det talar extremt starkt för att spermierna kom från UO.
(Nu förutsätter vi förstås att ingen på laboratoriet eller hos polisen hade fifflat eller begått misstag med båda dessa dna-spår).

– UO påstod att LCN-teknik inte tillåts som bevis i vissa domstolar utomlands pga att det är en osäker metod.

Det har han rätt i, det fanns visserligen domstolar i utlandet som kategoriskt avfärdade LCN-teknik. Men det var oavsett spårets beskaffenhet och oavsett om spåren kunde renas som i de båda fallen som UO dömdes för. (Det verkar även på senare år bland vissa domare finnas en generell skepsis mot LCN-teknik).

– UO påstod att det bara var 0,6 procents sannolikhet för att han begått mordet på Helén.

Här har UO förvrängt laboratoriets bedömning att sannolikheten är 1 på 43 miljoner att dna-profilen matchar någon annan än UO. (Hans syskon har uteslutits med dna-prov).
UO resonerar (matematiskt) som om hela jordens befolkning befann sig i Hörby-trakten 1989 vid tiden för morden. Citat från UO:s blogg, inlägg “Går det att tro på mig”:
“Med en befolkningsmängd motsvarande 6 800 milj. innebär detta att 158 personer stämmer överens med DNA-profilen (6 800 dividerat med 43 = 158). Sannolikheten att det är min DNA-profil är således 0,6 % eller 6 promille (1 dividerat med 158 = 0,006).”

– UO påstod att polisen använt DNA från UO:s faderskapstest 2002 vid analysen av spermaspåren. Han pekar på ett utlåtande från SKL-laboratoriet där årtalet för “Ert datum” är 2002 och årtalet för “Datum” är 2004. Samt att SKL:s materialnummer för jämförelseprovet från UO börjar på 2002. (Se t.ex. “Spaningsledarens lögner” i UOs blogg).

Mer troligt är “Ert datum” det datum när de återfunna spermaspåren (se tidigare inlägg) flyttades från Uppsala till laboratoriet i Linköping, eller något liknande som markerar när ärendet påbörjades hos just det laboratoriet. Det årtalet (2002) inleder också SKL:s materialnummer. Och jämförelseprovet kommer snarare från masstopsningen polisen gjorde år 2004 där UO deltog frivilligt.

Jannicas blod

– Samma osannolika som ovan gällande “Ert datum” påstod UO om blodet från Jannica som hittades i UO:s stuga år 2004. Han menade att de spåren kan kommit från ett annat beslag som gjordes i något annat hus år 2002.

– UO påstod att “Det är ju inte ens bevisat att det är Jannicas blod som hittats utan bara att det är samma blodgrupp.” (Ur Epilog).
Det stämmer förstås inte att det endast var samma blodgrupp. DNA-analysen gav resultatet med högsta graden (+4) på NFC:s utlåtandeskala att blodet kom från Jannica.

– UO påstod att “det är inte 100 % säkert att blodet kommer från Jannica.”
Det har han visserligen rätt i, men sannolikheten för att det kommer från någon annan är extremt låg. Man kan säga att det står utom rimligt tvivel att det är Jannicas blod.

De två ändrade teckningarna

I UOs inlägg “Galleri” lade han år 2008 upp bilder på två oljemålningar som han hade gjort. Den ena föreställer en hand som håller i ett snöre eller liknande, den andra en kvinna med uppsträckta armar:

Bild ovan: i en kommentar under inlägget “Galleri” förklarar UO målningarna:
“Detta är målningar som jag gjort i olja och som förekom som teckningar i ett Tv-program som jag var med i. De som sett bilderna i Tv ville påstå att de skulle föreställa Helén och Jannika. Bilderna var uppe i tingsrätten där jag förklarade vad det var. Jag var inspirerad av Hans Arnolds teckningar och försökte göra likadana och den ena kallar jag för en ofullbordad dröm och den andra maktlöshet (med tanke på min kamp mot myndigheterna om att få träffa mitt barn).”

Tv-programmet som UO nämner sändes 1993 (fyra år efter morden) och hette “Kronofogden kommer”. Det spelades in i UOs lägenhet, på väggen fanns bl.a. två av UOs teckningar som råkade komma med på filmen:

År 2005 beskrevs teckningarna så här i en tidningsartikel:
“På den ena ser vi en naken kvinna med en orm som slingrar sig kring hennes ben. Hon ligger med huvudet åt sidan och armarna korsade över magen, som Jannica Ekblad låg när hon hittades död. På den andra dinglar en hjälplös flicka i en tråd, fasthållen av en gigantisk hand. Som den hand som höll tioåriga Helén Nilsson fången i flera dagar innan hon våldtogs och mördades.”. (Expressen 19 mars 2005).

Oavsett om man i ovanstående tidningsartikel 2005 hade tillgång till bättre bildkvalitet eller om skribenten tolkade fritt, så kan man utifrån bilderna ovan ändå dra slutsatsen:
– Under handen 2008 har UO tagit bort något som liknar en människokropp.
– Även i målningen med kvinnan 2008 har motivet ändrats.
(Se även översta bilden i detta inlägg).
Detta kan med bilder illustrera hur UO reviderade sitt förflutna.

De anonyma erkännandena

I inlägget “Skandalrättegången” påstod UO följande:
“Alf Andersson som mottog erkännandena 1991 och 2002 har sagt att han inte tror det är mördaren som ringt p.g.a. att personen inte sa något annat än sådant som förekommit i tidningar. Dessutom angavs fel uppgift om när mordet skulle ha skett. Anonyme personen uppgav att Helén skulle ha lagts på fyndplatsen dagen efter kidnappningen, men obduktionen har visat att skador från det sexuella övergreppet har läkts minst 2-3 dygn innan mordet skedde. Alf Andersson var dessutom säker på att det inte var samma person som ringde 2002. Trots det skriver tingsrätten att det är bevisat att det är samma person, att det är mördaren och att det är jag som ringt.”

UOs uppgifter stämmer i stort sett om spaningsledaren Alf Andersson och telefonsamtalen 1991 och 2002.
Efter samtalen 1991 uppgav Andersson att han var “nästan övertygad om att det inte var gm som ringt”, “Han hade ju egentligen inte svarat på frågorna eller själv berättat något som helt säkert och entydigt band honom till brotten.”.
(källa Barkman*, och “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).
Efter samtalet 2002 uppgav Andersson “Jag tyckte inte att rösten var särskilt lik den som jag hörde för 10 år sedan.”, och “Det knappast troligt att samma person ringt tidigare till mig. Uppgifter han lämnade kan han ha fått från massmedia.”
(se bild spaningsuppslag nedan)

En orsak till att Andersson inte tyckte att rösten var särskilt lik i samtalet 2002 kan vara om det användes olika telefonsystem. T.ex. om personen 1991 ringde från analog, fast telefon och 2002 från en mobiltelefon. Det kan vara drastisk skillnad på röståtergivningen vid sådana jämförelser.
Andra orsaker – förutom att det inte var samma person som ringde – kan vara att UOs röst var tillfälligt förändrad (pga halsinfektion, förkylning e.dyl), eller att Andersson efter tio år minns fel.

UOs påstående stämmer också att den anonyma ringaren lämnat fel uppgifter om tidpunkten för mordet på Helén och när kroppen lagts på fyndplatsen.
Vid telefonsamtalen 1991 uppgav den anonyme personen: “Helén mördades kl 18.00 på tisdagen”, och “Jag la Helen i Bröd dagen efter försvinnandet.”. (Se även sidan “De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen“).

Att de uppgifterna var felaktiga framgår av följande (ur bl.a. tingsrättsdomen):
Helén försvann måndag 20 mars (1989), hittades sex dygn senare söndag 26 mars, och enligt rättsläkaren hade hon avlidit högst något dygn innan hon påträffades (förutsatt han kroppen inte förvarats kallt efter döden). Gällande skadorna i könet uppgav rättsläkare att de “inte uppkom vid en tidpunkt nära dödsfallet utan vid en tidigare tidpunkt”. Mordet bedöms ha ägt rum “flera dagar” efter det sexuella övergreppet. Gräset under plastsäckarna var opåverkat “vilket borde tyda på att säckarna inte funnits på platsen någon längre tid”. Ett vittne uppgav “med säkerhet” att plastsäckarna inte fanns på fyndplatsen den 23 mars. (Se tingsrättsdomen).

Den anonyma mannens felaktiga tidsuppgifter (1991) är egentligen småsaker i det hela. En förklaring kan vara att minnet sviktade hos UO, det var två år sedan de båda morden skedde.

UOs avslutande påstående i citatet ovan (från “Skandalrättegången”) om tingsrätten är missvisande. Det fanns fler uppgifter som tyder på att det var UO som ringde (t.ex. mobiltelefonkortet i UOs ficka).
Lägger man samman samtliga uppgifter, vilket UO nogsamt undviker i sin argumentering, så verkar det onekligen som att det var UO som ringde dessa samtal.

Angående UOs kritik av det “försvunna samtalet” och SIM-kortet, så förklaras det i “Jordnära frågor + en tur till foliehattland“.

Hundhår, nagelskrap, fingeravtryck m.m.

UO kritiserar en rad uppgifter som inte är centrala, exempelvis:

UO påstår att hundhåren som hittades i båda fallen kommer från olika individer enligt analys av SKL (t.ex. inlägg “Ändrade bevis”). Även om så är fallet har det knappast någon betydelse för helheten, håren kan komma från t.ex. bekantas hundar som tidigare vistats på samma plats (t.ex. i UOs stuga).

UO påstår att det fanns nagelskrap under Jannicas naglar och att det beviset “bara försvann” (t.ex. inlägg “Epilog”), någon källa visas inte. Även om där fanns annan persons DNA, ej UOs, så kan det förstås tyda på att en annan eller en ytterligare person var involverad i det mordet, men det påverkar knappast de centrala bevisen mot UO.

UO påstår att det på en av plastsäckarna fanns fingeravtryck som inte var hans. Han nämner även blodet från okänd man intill Jannicas blod i stugan. “Inte heller noterades att det fanns båda blodspår, fingeravtryck och hår från brottoffren som kunde uteslutas komma från mig” (inlägg “Skandalrättegången”. Anm: troligen fel i citatet, ska vara “på brottsoffren”, inte “från…”).

Det sistnämnda citatet syftar på att de fynden inte nämns i domen (domarna), vilket delvis är felaktigt (hårstrået från okänd person nämns i domen. Men inte blodet från okänd man eller fingeravtryck, vilket iofs är anmärkningsvärt eftersom man i domen diskuterar ev. fler gärningsmän).
UOs påstående om fingeravtryck saknar källa. Men det är klarlagt att det fanns blod från okänd man intill Jannicas blod, och huvudhår från okänd person på tejpen på Helén: se Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen, och Jordnära frågor + en tur till foliehattland (under Källor).
Men det påverkar som sagt knappast bevisen mot UO.

Språkjämförelse

Stavningsskillnader namn Jannica
I de anonyma erkännanden i brev som polisen fick åren 1989, 2002 och 2004, samt i texterna i UOs blogg åren 2008-2010, (i boken visas inte offrens namn), förekommer totalt följande fem olika stavningar av namnet Jannica:
Janika, Janica, Janike, Jannica, Jannika.

I breven lär namnet förekommit tre gånger, ett i vardera brev:
1989: Janika
2002: Janica
2004: Janike
Dvs samtliga med ett n, och med tre olika stavningar.

Stavning på UO:s blogg 2008-2010 (antal hittade inom parentes):
Jannica (117)
Jannika (10)
Dvs samtliga med två n, och med två olika stavningar (där Jannica är vanligast förekommande).
Några andra stavningar används inte av UO på bloggen. Några enstaka kommenterare stavar jannice och jannike. Ingen stavar som i breven.

Att en och samma person stavar vissa namn olika vid olika tillfällen och tidsperioder är inte märkligt. Olika bärare av det namnet kan stava olika, vilket kan medföra att icke-bärare kan bli aningen inkonsekventa i sin stavning.
I detta fall kan UO medvetet använt en för honom udda stavning i breven, liksom att han lämnade felaktiga uppgifter om äktenskap, släktingar och yrke (se tidigare inlägg) troligen för att vilseleda och försvåra upptäckt. Han ville berätta men inte bli “spårad” och inlåst “20 år”, framgår i de anonyma kontakterna.
Möjligheten finns förstås att det var flera brevskrivare eller att UO inte var brevskrivaren, även om det inte verkar troligt när samtliga uppgifter läggs samman om just dessa anonyma brev- och telefonkontakter.

“Jag skäms”
I UOs bok använder han uttrycket “jag skäms” för att beskriva ett brott han blev bötfälld för år 2003. I ett av de anonyma erkännanden används samma uttryck gällande mordet på Helén.
Ur boken “Utan rättssäkerhet” (2006), sid 129:
“I början av 2000-talet hände en tråkig sak som han inte gärna vill tala om. Han limmade fast spik på vägen för att punktera bilen för en som arbetade på socialkontoret. “Jag skäms för det, det var en dum och barnslig fyllegrej”, har han sagt.”
(Händelsen beskrivs i tingsrättsdomen: “dömdes han till böter för att 2003 ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby – vilket resulterade i att ett tiotal fordon fick punktering.”)
Ur anonymt erkännande via telefon den 6 april 1991 (om mordet på Helén):
“Jag skäms — det jag gjort är oförlåtligt.”

Anm: ovanstående språkjämförelse är bara några iakttagelser som gjordes under granskningen, de bevisar naturligtvis inget om brotten och skuldfrågan.

Anm: sökning på stavning gjordes snabbt med ett datorprogram, där sökningarna inte var skiftkänsliga (ingen skillnad görs på versaler och gemena tecken), dvs vid sökning på t.ex. jannica hittas både Jannica och jannica.

Slutord

UO hade fler invändningar än vad som tas upp ovan i detta inlägg. Ofta handlar det om kringdetaljer som inte har någon avgörande betydelse. Gällande de centrala uppgifterna så framgår att UOs argument är svaga och ibland helt felaktiga.

Om inte UO:s kusin hade kontaktat UO efter gripandet år 2004, vilket ledde till utgivningen 2006 av deras bok “Utan rättssäkerhet”, där kusinen är berättarrösten och till synes bokens initiativtagare, så hade UO kanske erkänt brotten till slut.

Mera:
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.
Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen.
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen.
“Epilog” av UO.
Hjärntvätt föregick resningsprocesserna. (om Råstam som UO hyllade).


* Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.

Madsens galenskaper

Som bekant erkände PM (Peter Madsen) så småningom styckningen av KW (Kim Wall), det skedde efter två månader (14 oktober), tre dagar efter att sågen hade hittats på havsbotten i Kögebukten. Han fortsatte dock neka till mord och sexbrott.

Om undertecknad fick bestämma lagen så skulle ett såpass grovt brott mot griftefriden ge uppåt livstids fängelse istället för några år. Att brottsligt skära en person i bitar, även om styckaren tror att personen är död, borde i straffskalan vara jämställt med mord (ha en strafflängd i den nivån). Sådan hantering föregås oftast av mord. Syftet med styckning kan även vara att dölja själva dödsorsaken, vilket domstolen misstänker i Wall-fallet. Vissa andra skador kan tyda på att KW inte var död när brottet påbörjades.

Den 25 april 2018 dömdes PM till livstids fängelse för mord, sexualbrott med särskilt försvårande omständigheter, brott mot griftefriden, och brott mot sjösäkerhetslagen. Dödsorsaken kunde inte fastställas. PM nekade till mord och sexbrott. På danska domstolens webbsajt framgår:

“En enig domsmandsret har i dag idømt den tiltalte i Ubådssagen fængsel på livstid for drab, andet seksuelt forhold end samleje af særlig farlig karakter, usømmelig omgang med lig og overtrædelse af reglerne om sikkerhed til søs.”
PM dömdes alltså även för brott mot sjösäkerhetslagen: “Tiltalte findes derfor skyldig i overtrædelse af lov om sikkerhed til søs”. Dock friades han från den andra av två åtalspunkter gällande brott mot sjölagen: “Tiltalte frifindes derfor for tiltalen for overtrædelse af straffelovens § 252”, eftersom det inte kunde visas att någon varit utsatt för direkt livsfara.

Ingen blixt från klar himmel

PM är visserligen en udda person med ett ovanligt liv som stack ut rejält från mängden, men han verkar inte haft något tidigare förflutet med våldsbrott. Dock finns det besvärande uppgifter från tiden före mordet. Han tycks vara intresserad av att beskåda filmer med tortyr och mord, både till synes riktiga mord (“snuff-filmer”) och tecknade mordfilmer, och av beskrivningar om hur man dödar en människa. Den slutsatsen drogs av fynd på en hårddisk och i sökhistoriken. Hans öppet aktiva liv inom BDSM-världen kan också bidragit till den slutsatsen, särskilt med tanke på de tortyrliknande skador KW hade på och kring könet.

Med de uppgifter som framkommit sammantaget i media så framstår mordet snarare som väntat än som oväntat.

Hur mycket var planerat?

Danska domstolen tror att PM en längre tid haft planer på mörda en kvinna. Och på ubåtsfärden med KW tog han med sig flera föremål som kan anses ovanliga i en ubåt. Bland annat en träsåg av typen fogsvans* (bild ovan) och en spetsigt slipad mejsel, som användes vid brottet.

KW bodde mittemellan PM och ubåtskajen, på ett par minuters promenadavstånd.

Var det planerat sedan tidigare att just KW skulle bli offret? Frågan är vem som kontaktade vem den dagen (10 augusti 2017), vilket tycks vara svårt att via media få en entydig uppgift om.
Däremot verkar det klarlagt att KW hade kontaktat PM fem månader tidigare (i mars) med förfrågan om en intervju (som då inte blev av).

Om det var PM som den 10 augusti kontaktade KW efter flera månaders tystnad så verkar onekligen KW varit målet. I så fall hade PM väldig tur eftersom hon inte skulle bo kvar där längre pga flytt till Kina (KW och pojkvännen hade en avskedsfest för sina bekanta samma kväll).

Men om det var KW som kontaktade PM, kanske för att hon såg sin sista chans att få sin efterlängtade intervju med honom, så råkade hon bli offret av en slump. Detta verkar mest sannolikt, också med tanke på att frågan inte klargjorts tydligt från åklagarhåll i media likt andra uppgifter gällande PM:s skuld.

Osäkerheten i denna och andra uppgifter beror bl.a. på danska rättssystemets slutenhet, jämfört med det svenska där t.ex. förundersökningsprotokollet blir offentligt då åtal väcks (vilket i Wall-fallet skedde i januari 2018).

Var det planerat sedan tidigare att sänka ubåten? I den bärgade ubåten hittades bland annat några av KW:s underkläder vilket kan få sänkningen att framstå som oplanerad.
Det var inte så djupt där ubåten sänktes (sju meter), men motorns hastighetsregulator lär varit inställd på max och ubåtens kurs var satt mot djupt vatten. Så ett halvdant försök hade gjorts att den skulle hamna på djupare vatten.

PM lär vara van att planera noggrant, i stora projekt. Han bör insett att om han kom tillbaka från ubåtsfärden utan henne så kommer polisen att genomsöka ubåten med avancerad teknik. Han bör också förstått att om styckning sker inuti ubåten så kan det bli omöjligt att få bort alla forensiska spår bland alla skrymslen och vrår, inte ens genom att spola med den plastslang som också hittades.

Men misstag kan alla göra. Sänkningen kan varit en panikåtgärd till följd av ett misstag. Alternativt till följd av en oplanerad händelse under ubåtsfärden.

PM:s överklagande

PM har överklagat domen, men endast strafflängden. Dvs han vill ha kortare straff än livstids fängelse. Enligt hans advokat innebär inte detta att han erkänner mord och sexbrott, utan det handlar om andra orsaker:
“- Peter Madsen anerkender den dom, som byretten har afsagt over ham. Der er ikke tale om en erkendelse af noget, som han ikke tidligere har erkendt, […] Min klient er nået dertil, at nu ønsker han ikke mere. Den her tur i ‘møllen’, den skal han ikke igennem igen – hverken for ham selv, de pårørende eller vidner, siger Betina Hald Engmark.”

Dvs det uppges att PM inte erkänner något som han inte erkänt tidigare. Och att han, de anhöriga eller vittnena inte ska behöva uppleva den “resan i kvarnen” en gång till. Tro’t den som vill. Man skulle också kunna tolka det uteblivna överklagandet av skuldfrågan som ett slags erkännande.

Finns det någon förmildrande omständighet som skulle kunna medföra kortare straff än livstid, kan man undra. En för omvärlden okänd omständighet som PM inte berättat om? Eller kommer han att hävda att han var allvarligt psykisk störd? Det återstår att se i den kommande rättegången.

—————————–

Inlägget kan komma att kompletteras med fler uppgifter

—————————–

Mera:
Tiden fram till ubåtsfärden.
BDSM-spåren i Kim Wall-fallet.
Dessa fantastiska supersniffande vovvar och deras tränare.


* Fogsvansen på bilden överst i inlägget är inte samma som i Kim Wall-fallet.

Studsa loss med shuffle

Här ett icke-mordiskt mysterium: shuffle. I de snabbaste dansstegen gör kroppen uppåt tvåhundra studsar i minuten, vilket tillsammans med rätt fotarbete och kroppsrörelser kan ge illusionen att utövaren trotsar naturlagarna. Eller åtminstone försöker.
[Uppdaterad 3 maj 2018]

Ett mysterium kan vara: hur funkar det? Svaret på frågan framgår i länkarna nedan som visar en del shuffle-dans här o där. Allt i videorna är inte shuffle, även andra former av dansglädje förekommer, plus lite annat.
Nedan finns också några “tutorials” eller instruktionsvideor för nybörjaren som själv vill prova att shuffla, dansa, röra på dö´köttet, svinga de lurviga, göra några moves.

DANS-VIDEOR:
– “Haddaway – What Is Love“.
– “Eiffel 65 – Move Your Body“.
– “Culture Beat – Mr. Vain“.
– “Anton Ishutin feat. Note U – Be My Lover (Sharapov Remix)“.
– “2 Unlimited – Twilight Zone“.
– “Sia – Cheap Thrills Ft. Sean Paul (Remix)“.
– “Captain Hollywood Project – More and More“.
– “Cheb Khaled – Aicha (Remix)“.

Tips: helskärmsläge sätts på/av i nedre högra hörnet i youtube-videon.
För slow motion, välj “Snabbhet” 0.25 i videons inställningar.

SHUFFLE TUTORIALS:
– “HOW TO SHUFFLE DANCE | Evelina“. Visar följande tre steg (moves): Running man, Side step, Spins.
– “How to shuffle / Cutting Shape Tutorial #2 || Easy Steps for Beginners“.


———————————————–

Till minne av Sophia, som älskade dans.

Jordnära frågor + en tur till foliehattland

Här tar vi en titt på de frågetecken som trots allt finns i Helén- och Jannica-fallen.
[Uppdaterad 25 april 2018]

I förra inlägget om morden på Helén Nilsson och Jannica Ekblad beskrevs fallen ur domstolens och polisens perspektiv. I detta inlägg är perspektivet ett annat, med fler frågetecken än utropstecken.

Frågetecknen är följande (de mer jordnära först): Finns det nåt som antyder att det finns en okänd (ytterligare) gärningsman? Var UO (Ulf Olsson) verkligen allvarligt psykiskt störd? Finns det nåt som tyder på att uppgifter som pekar mot UO är felaktiga? (som han själv envist hävdade i sex år från gripandet fram till sin död 2010). Eller rentav planterade?

Rubriker:
– Om bevisen.
– Okänd (ytterligare) gärningsman?
– Tipset om UO:s “nära släkting”.
– Var UO allvarligt psykiskt störd?
– UO:s faderskapstest (DNA) 1,5 år innan gripandet.
– SIM-kortet och det försvunna samtalet.
– Källor.

Om bevisen

Helén och Jannica mördades 1989 på likartat sätt, med knappt fem månaders mellanrum. Bevisningen är huvudsakligen:
a) I båda offren: spermier med dna-profil som matchade UO (analysen gjord juni 2004).
b) Spår av Jannicas blod i stugan som UO hade vid mordtillfället (analysen gjord juli 2004).
c) Ett SIM-kort (mobiltelefonkort) hemma hos UO, som använts för att ringa ett anonymt samtal till polisen i maj 2004 (sim-kortet hittades augusti? 2004. UO greps juni).

Könshåret som fanns på tejpen i Helénfallet var antingen UO:s eller någon annans, dvs det kunde inte uteslutas att det kom från UO. Könshåret “talar visserligen i någon mån för att han haft med mordet att göra men kan inte anses binda honom till detta”, enligt tingsrättsdomen.

Spaningschefen som tog emot de fem anonyma samtalen i april 1991 var till slut nästan övertygad om att det INTE var mördaren som hade ringt:
“Efter det sista samtalet var jag nästan övertygad om att det inte var gm som ringt. Han hade ju egentligen inte svarat på frågorna eller själv berättat något som helt säkert och entydigt band honom till brotten.”
(se även sidan De anonyma erkännandena…).

Okänd (ytterligare) gärningsman?

Det tycks finnas minst två handfasta uppgifter som kan tyda på okänd (ytterligare) gärningsman:

Två hårstrån från okänd person på Heléns kropp. UO är utesluten*.

Blod från okänd man på samma golvlist som Jannicas blod. UO är utesluten*.

De två hårstråna (från huvudhår) från okänd person nämns i tingsrättens dom, men inte blodet från okänd man.
(Mer under “Källor” längre ned i inlägget).

Tipset om UO:s “nära släkting”

I oktober 1989, knappt tre månader efter mordet på Jannica, fick polisen ett tips* från en person gällande en man som var “nära släkting” till UO. Denna “nära släkting” skulle tiden efter mordet ha betett sig mycket konstigt, och påstods ha “pedofila böjelser”. Efter viss kontroll ansågs tipset ointressant och fördes inte in i utredningen.
Långt senare framkom att den “nära släktingen” hade lagts in för psykiatrisk vård sommaren 1989 (mordet på Helén skedde i mars 1989). Flera andra vittnen som träffat den mannen 1989 uppgav att de hade misstänkt honom för mordet. Det framkom också att han hade alkoholproblem.
(Källa: Barkman*).

På tal om “nära släkting”:
UO:s äldsta bror avled cirka tre veckor efter att UO hade dömts i hovrätten (2005). Brodern var då 61 år. (Källa: dödboken). Om det var denne man som var den “nära släktingen” är f.n. okänt.

Var UO allvarligt psykiskt störd?

Tingsrätten gick emot expertutlåtandena och ansåg att UO inte var allvarligt psykiskt störd när morden begicks sexton år tidigare. Han dömdes därför till fängelse.
UO hade ingen historik med allvarliga psykiska störningar på den tiden, och enligt tingsrättsdomen 2005 fungerade han utåt sett “någorlunda normalt”:

“Frågan om han vid tidpunkten för gärningarna led av en psykisk störning som då skulle kunna klassificeras som allvarlig försvåras emellertid av att han då fortfarande utåt sett fungerade någorlunda “normalt”. Han skötte med i huvudsak goda vitsord ett kvalificerat yrkesarbete och tillträdde i nära anslutning till det sista brottet en ny anställning i en mera ansvarsfull position. Han bildade i det sammanhanget också familj. Det är inte troligt att Ulf Olssons psykiska tillstånd år 1989 skulle kunna klassas som allvarlig psykisk störning utan att man fäster helt avgörande vikt vid brotten som sådana.”

Däremot ansåg tingsrätten att UO numera (2005) var ordentlig rubbad:
“Tingsrätten har mot bakgrund härav ingen anledning att ifrågasätta de sakkunnigas bedömning att Ulf Olsson numera lider av en allvarlig psykisk störning för vilken han är i behov av psykiatrisk vård.”

Det är psykiska tillståndet vid brottstillfället som avgör, därför dömde tingsrätten till fängelse eftersom man ansåg att han då inte haft någon allvarlig störning.

En oenig hovrätt (3 mot 2) gjorde en annan bedömning och dömde till rättspsykiatrisk vård. Det lär varit de tre juristerna som röstade för rättspsyk. En förklaring kan vara att juristerna gör sin bedömning mer utifrån juridiken och mindre utifrån känslor som hos de två nämndemännen (som kanske innerst inne ville att UO skulle lida maximalt, vistelse i fängelse anses hårdare än vård inom rättspsykiatrin).

Ur hovrättsdomen (2005):
“Tingsrätten, som resonerat utifrån det faktum att Ulf Olsson hade arbete och familj under slutet av åttiotalet, har inte tagit hänsyn till de undermedvetna processer och märkliga psykiska fenomen som triggas igång hos Ulf Olsson av några nyckelretningar. Eftersom Ulf Olsson inte förmått samarbeta under undersökningen, vet teamet inte vilka nyckelretningar det är frågan om. Det är möjligt att hans störning hindrar honom från att medverka. Vad som utgör nyckelretningar är inte heller tillgängligt för honom, om man inte hittar samma slags tillstånd i vilket han utförde brotten. Minnesfunktionerna kan aktualiseras när personen i fråga kommer i samma tillstånd som han eller hon var i vid de tillfällen när brotten begicks. De brev och telefonsamtal med anonyma erkännanden som förekommit kan förklaras med behovet av att utföra tabuistiska handlingar och att Ulf Olsson vid dessa tillfällen befunnit sig i ett sådant tillstånd i vilket han har haft tillgång till informationen.”

Hovrätten menar att tingsrätten inte tagit hänsyn till de undermedvetna processer som triggats av nyckelretningar som man inte vet vilka de är eftersom UO inte sagt nåt om det… Och så tillämpar hovrätten ett resonemang som påminner om teorin om bortträngda minnen, som de tror kan frammanas om man hittar samma slags tillstånd i vilket han utförde brotten. Relevant eller inte, döm själv.

I hovrättsdomen var alltså de två nämndemännen skiljaktiga, de ville döma till fängelse. Dessa nämndemän ansåg inte att UO var allvarligt störd varken 1989 eller i dagsläget:

“Vi är ense med tingsrätten om att Ulf Olsson vare sig begått brotten under påverkan av allvarlig psykisk störning eller ens under inflytande av sådan själslig abnormitet av så djupgående natur, att denna måste jämställas med sinnessjukdom. Den rättspsykiatriska utredning som gjorts, särskilt med beaktande av att de sakkunniga är oeniga i fråga om vilken diagnos som bör åsättas Ulf Olsson, innebär enligt vår uppfattning att övervägande skäl talar för att Ulf Olssons tillstånd i dagsläget inte är att bedöma som en allvarlig psykisk störning. På grund av det anförda vill vi därför fastställa tingsrättens dom i påföljdsdelen.
I övriga frågor är vi ense med majoriteten.”

UO tycks ha erkänt morden anonymt flera gånger genom åren. Men efter att UO greps 2004 nekade han ända in i kaklet till sin död 2010. Konstigt, kan tyckas, varför först erkänna och sen neka? Det kan visserligen förklaras med att han var allvarligt psykiskt störd för då gäller inte normal logik.
En annan, fullt logisk förklaring, som inte förutsätter allvarlig psykisk störning hos UO, är att han ville förklara eller berätta om morden för någon, av samvetskval eller av andra skäl, men att han inte ville åka fast och sitta inlåst i “20 år”.

Den anonyma erkännaren uttryckte ånger (citat ur de anonyma telefonsamtalen):
“[…] Ångrar mig så in i helvete. Oförlåtligt. […]”.
“[…] Det finns ingen ursäkt för det jag gjort. […]”.
“[…] Jag skäms, det jag gjort är oförlåtligt. […]”
.
Att han inte skulle mörda igen:
“[…] Ni behöver inte befara att det skall hända fler gånger. […] “.

Han gav en slags förklaring:
“[…] Det var en ren tillfällighet att det blev Helen. Berätta det för hennes föräldrar. Jag kan inte se dem i ögonen. […] “
“[…] Det bara kom över mig. […] “
“[…] Du behöver inte fundera över de andra du misstänker. Det är jag som gjort bägge. Förklara för Helens föräldrar. […] “
“[…] Hon [Jannica] hann bara in i bilen innan hon började prata om knark. Jag blev vansinnig när hon pratade om knark. […] “
“[…] Jag kan inte berätta mer — jag får 20 år. […] “

UO tycks också försökt vilseleda polisen genom att lämna felaktiga uppgifter om sig själv:
“[…] Fullständigt ensam. Inga släktingar. […]”
“[…] Jag är vanlig fabriksarbetare som aldrig varit gift eller sambo. Har sällskap. […]”
(UO hade fyra syskon, hade varit gift två gånger och nyligen varit sambo, jobbade som arbetsledare på en verkstad).

Det kan också framstått som omöjligt för UO att inför sin son och flera syskon medge att det faktiskt var han som begått de fruktansvärda brotten. UO fick själv barn året efter morden, och alla som är/varit småbarnsföräldrar vet hur omvälvande det kan vara. För vissa kan det medföra att man får helt andra värderingar och annan syn på livet.

Eftersom han själv nekade till allt och inte samarbetade så är både tings- och hovrättens slutsatser om UO:s psyke sexton år tidigare mestadels spekulationer. En annan spekulation uttryckt på mycket enklare sätt är att UO 1989 var lättare störd men kunde bli extremt galen när han söp extremt mycket. Det kan legat i släkten, se ovanstående stycke om UO:s “nära släkting” som lär varit intagen för psykiatrisk vård 1989 tiden efter mordet på Helén.

UO:s faderskapstest (DNA) 1,5 år innan gripandet

Nu tar vi en åktur in i vad som kan likna foliehattland.
Ulf Olsson lär ha gjort ett faderskapstest under hösten 2001. Dvs lämnat DNA i syfte att utröna om han är far till sonen som föddes 1990 i det samboförhållande han hade då. (Han hade försökt göra faderskapstest ända sedan 1995 men nekats).
Det DNA-provet sägs ha förvarats på samma laboratorium som spermierna från de båda offren… (enligt författarna till boken “Utan rättssäkerhet” av Nina Ohlsson och Ulf Olsson).

Om vi antar att uppgifterna om faderskapstest hösten 2001 m.m. är korrekta, så kan vi fortsätta så här:

Cirka ett år senare, november(?) 2002, återfanns de nedfrysta spermierna som polisen fram tills dess trodde var förbrukade. (Polisen hade tretton år tidigare missförstått ett besked från SKL, eller hur?).

Och nu åker foliehatten på ordentligt:  var det DNA från UO:s faderskapstest som skickades till laboratoriet i England våren 2003? Om vi undviker frågan hur detta rent praktiskt skulle gått tillväga, hur förklaras då resten? Jannicas blod i stugan? SIM-kortet i bröstfickan på en vinterjacka som UO hängt undan för vinterförvaring? De anonyma “erkännandena” genom åren till polisen?

Att få ihop en sådan planteringsteori kan bli knepigt. Det sägs att “verkligheten överträffar dikten”. Men dikten kan förstås lika gärna överträffa verkligheten. Var ser det ut att landa i detta fall?
Så här utifrån sett är svaret enkelt. I sin bok och på sin blogg hade UO en rad påståenden om felaktigheter i utredningen, men inga eller svaga källor att backa upp med. Och dna-träffen i spermierna kommer man inte förbi:
om bevismaterialet hade manipulerats eller bytts ut så bör labbet (i England) upptäckt det när de med sin nya laserteknik tillvaratog spermier ur materialet, före själva dna-analysen.
Möjligen hade det kunnat ske ett byte innan transporten till England om en planterare haft tillgång till nedfryst sperma från UO, men någon sådan uppgift att han var spermadonator e.dyl. har inte framkommit.

SIM-kortet och det försvunna samtalet

Att konspirationsteorier uppstår är inte särskilt konstigt när smått obegripliga saker händer. Ovan nämnda att spermierna som hittades i brottsoffren hade varit “försvunna” från polisutredningen i många år… för att plötsligt återupptäckas… dessutom året efter att UO lämnat sitt DNA i ett faderskapstest… (om den uppgiften stämmer)… och att dessa återfunna spermier sedan blir central bevisning i båda fallen. Inte konstigt att det kunde framstå som att beviset var planterat.

ELLER uppgifterna om det “försvunna samtalet”, som kan skapa frågetecken kring ett annat centralt bevis: SIM-kortet, som uppgavs ha använts vid det anonyma samtalet till en polisman i maj 2004. SIM-kortet medförde att man kunde koppla UO till samtliga anonyma “erkännanden” till polisen genom åren, och det blev avgörande för att UO även kunde fällas för mord (och inte enbart grov våldtäkt).

Uppgiften om erkännarens telefonsamtal i maj 2004 lär inte vidarebefordrats till polisutredningen, förklaringen lyder ungefär så här: den anonyme erkännaren hade ringt fel och erkänt, till en pensionerad kriminalkommissarie (i Malmö) som har samma namn som spaningsledaren (i Kristianstad). Den pensionerade kriminalkommissarien hade därefter kontaktat polisen i Malmö som hade struntat att vidarebefordra uppgifterna till utredningen och spaningsledaren i Kristianstad därför att uppgifterna inte ansågs intressanta.

Det hittade SIM-kortet var alltså kopplat till ett “försvunnet samtal” som återfanns tre månader senare, efter att sim-kortet hade hittats några månader efter att UO gripits. Och som sedan blev ett centralt bevis i rättegångarna. Inte konstigt att det kunde framstå som att beviset var planterat.

ELLER blodet i UO:s stuga, att det inte är bevisat att det är Jannicas blod utan bara att det är samma blodgrupp… Nä stopp o belägg, det där är ett påstående som kom från UO, det kan inte polisen lastas för.
Mer om det och liknande kommer kanske i framtida inlägg.

 

*** Källor *************************

Ur tingsrättsdomen:

“Med hänsyn till det motivmässiga sambandet mellan den grova våldtäkten och såväl mord som människov ligger det nära till hands att slå fast att det är ställt utom rimligt tvivel att Ulf Olsson gjort sig skyldig också till dessa brott.

Det är dock nödvändigt att först pröva den av försvararen framförda hypotesen att det kan vara fråga om flera gärningsmän. En omständighet som i någon mån kan ge stöd åt denna är att det i anslutning till Helens döda kropp funnits människohår som genom sitt DNA inte kunnat knytas till vare sig Ulf Olsson eller Helen. Å andra sidan talar obduktionsfynden närmast mot att Helén skulle ha utsatts för sexuella övergrepp från flera personer än Ulf Olsson, även om detta inte kan helt uteslutas. Det skall också särskilt framhållas att alternativet med flera gärningsmän inte har stöd i någon förklaring från Ulf Olssons sida utan har sin grund endast i hans försvarares hypotes.

Tingsrätten anser det mindre sannolikt att flera gärningsmän varit inblandade i brotten mot Helen, men utesluter inte att så varit fallet. Detta saknar emellertid särskild betydelse för bedömningen. Ulf Olsson är nämligen genom våldtäktsbrottet så knuten till de andra brotten att han i vart fall får anses ha varit ansvarig för att ha begått dessa gemensamt och i samråd med någon annan gärningsman.”

I ett utlåtande från SKL* den 2004-07-08 framgår att blod från en okänd man hittats på samma golvlist som Jannicas blod:

“Blod/DNA från ett tredje område (prov S11341-04) kan uteslutas komma från Helén Nilsson, Jannika Ekblad och Ulf Ohlsson. Könskromosombestämningen visar det normala för en man.
[…]
DNA-resultatet för ett område på golvlisten 730-04/S2 (prov SI1341-04) har sökts mot spår- och DNA-registren. Härvid erhölls inte någon träff. DNA-resultatet kommer att läggas in i spårregistret.”

Mera:
En död mördares blogg, granskning av.
Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen.
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen.


* Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.
* NFC hette tidigare SKL (Nationellt forensiskt centrum <– Statens kriminaltekniska laboratorium).

Teknikens under i Helén- & Jannica-fallen

I femton år misslyckades polisen med att hitta dubbelmördaren… trots att han själv kontaktade dem anonymt flera gånger och erkände morden. Det var till slut ny DNA-analysteknik som ledde polisen till mördaren.
[Uppdaterad 18 april 2018]

Det handlar om mordet på tioåriga Helén Nilsson från Hörby och mordet på 26-åriga Jannica Ekblad från Malmö (bild ovan), i mars respektive augusti år 1989. De morden hade kanske förblivit olösta, eller så hade någon oskyldig dömts, om inte DNA-analystekniken utvecklats och förfinats. I båda offren påträffades spermier, men med dåvarande teknik kunde man inte få fram en DNA-profil ur den lilla mängd som det rörde sig om i dessa fall.

Polisutredningen i Helénfallet kom att bli den näst största i Sverige genom tiderna, efter Palmeutredningen, innehållande uppåt tiotusen förhör, flera tusen personnamn, hundratals bilnummer, totalt över 50.000 sidor.
Genom de femton åren var ett tjugotal personer i trakterna kring Hörby mycket intressanta i utredningen: pedofiler, sexdömda och andra obehagliga typer. Exempelvis en 43-årig tvåbarnspappa som satt på rättspsyk för annat brott. “Vi vet att han är skyldig”, sa polisen. Han utreddes i över ett år innan han avfördes i augusti 1998. Eller de två s.k. “kusinerna” som häktades hösten 2002, “Hörbymordet på väg att klaras upp” rapporterade media då.

En del av spermierna som hade hittats i offren 1989 hade då förbrukats i en misslyckad analys. Resten av materialet var nedfryst, och med tiden uppstod ett missförstånd så att polisen trodde att det inte fanns något kvar. I november(?) 2002 återupptäcktes dock bevismaterialet, och när britterna framåt våren 2003 hade ny teknik sändes dna-provet till deras laboratorium i England. I augusti 2003 kunde de leverera den efterlängtade DNA-profilen. Den matchade inte “kusinernas” DNA och därmed kunde förundersökningen mot de två männen läggas ned.

År 2004 började polisen samla in DNA från ett trettiotal personer som förekommit i utredningen genom åren… plus en Ulf Olsson som polisen nyligen hade fått ett vagt tips om. Listan med de trettio personerna var sorterade med de mest misstänkta först. Polisen hoppades få en träff i början på listan så att inte alla behövde testas. Ulf Olsson var bland de sista.

Efter att ha testat de flesta på listan utan nån träff, så kom den 23 juni beskedet från SKL* att Ulf Olssons DNA matchade DNA-profilen i Helén-fallet.
(Analysen i England gällande Jannica-fallet var inte klar än, men det skulle senare visa sig bli träff där också. Polisen hade redan från börjat anat att det fanns ett samband mellan de två morden, det fanns likheter i skadorna och hundhår på båda offren).

Bild ovan: 1: fyndplats Helén Nilsson, utanför Tollarp. 2: fyndplats Jannica Eklund, utanför Hässleholm. Stugan: Ulf Olssons stuga i Bokeslund stugområde i Höör. I stugan hittade polisen år 2004 Jannicas DNA i blodrester under golvet. Inga spår från Helén hittades i stugan.

Bakgrund Ulf Olsson

Ulf Olsson, 1993

Utdrag ur mördarens bakgrund. Ulf Olsson, född i dec 1951 i Höör (en mil från Hörby), var 37 år när de båda morden begicks. Hade då en stuga i Höör. Jobbade inom verkstadsbranschen. Ägde en militärgrön Volvo kombi (sägs varit ett eget hemmabygge av två bilar). Var ‘återförsäljare’ av hembränd sprit. Hade varit gift två gånger med kvinnor. Konsumerade mycket alkohol. Lär inte använt narkotika. Tog körkort vid 18 år. Militärtjänstgöring som “malaj”. Medlem i skytteförening och i hemvärnet.
Tidigare kontakter med rättsväsendet: åtalad 1976 för en knivskärning på en buss, friades av vittnesuppgifter. 1988: rattfylleri, blev av med körkortet ett tag.
Hade tre bröder och en syster.

Denne Ulf var prostituerad, och hade en hallick i Malmö. Var bisexuell eller transsexuell (varierar mellan olika källor, enligt sin egen bok har han aldrig velat byta kön och ansåg sig därför inte transsexuell. I sex med män uppges han alltid haft den kvinnliga rollen).

(Den 26 sept 1989, knappt två månader efter morden, skickade han ett anonymt brev till polisen med en slags kort förklaring till morden på Helén och Jannica).

År 1990 fick han en son i ett samboförhållande med en kvinna. Det förhållandet inleddes okt-nov 1989, dvs inte lång tid efter morden.
År 1991 tog det slut då sambon och barnet flyttade. Efter detta blev hans umgänge med sonen minimal.

(I april samma år, 1991, kontaktade han polisen anonymt via telefon, erkände morden och lämnade en del detaljer om morden, sa att mordet på Helén bara “kom över mig”, “det var en ren tillfällighet att det blev Helen”, samt lämnade en del felaktiga uppgifter om sig själv t.ex. att han aldrig varit gift och inte hade några släktingar).

Därefter och fram till gripandet 2004 tycks det gått utför med både jobb och annat. T.ex. 1993 blev hans tillhörigheter utmätta av kronofogden, pga att han inte betalade underhåll till ex-sambon och barnet, vilket även skildrades i ett tv-program (“Kronofogden kommer”).

(I november 2002 kontaktade han polisen anonymt via telefon, sa bl.a. att de två häktade männen (“kusinerna”) är fel personer, och att “det är jag som gjort det”).

År 2003 dömdes han till böter för att ha limmat fast spik och skruv på en väg i Vimmerby (i syfte att punktera bilen för en som jobbade på socialkontoret), vilket medförde att ett tiotal fordon fick punktering.

(Den 26 maj 2004 kontaktade han polisen anonymt via telefon och erkände morden).

(Den 31 maj 2004, nio dagar innan han topsades av polisen, fick polisen ett anonymt brev innehållande en diskett, i en fil fanns texten “Det finns inget att säga. Hade jag aldrig blivit så mobbad och trakasserad i Hörby grundskola så hade det väl aldrig hänt. Det är bara jag inblandad. Helen o Janike”).

Den 9 juni 2004 topsades han frivilligt.
Den 23 juni samma år greps han. Nekade till brott.
Dömdes i april 2005 mot sitt nekande till livstids fängelse för mord, människorov och grov våldtäkt. I juni 2005 ändrade hovrätten påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.
År 2006 utkom boken “Utan rättssäkerhet”, av en kvinnlig kusin och UO.
Han bloggade mycket från rättspsyk och argumenterade för sin oskuld ända fram till 10 januari 2010 då han begick självmord.

Bevisningen

Bevisen gällande Helén:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 43 miljoner. Motsvarar starkaste graden i NFC:s* nuvarande utlåtandeskala, dvs +4 (där sannolikheten för att det kommer från annan person inte får vara högre än en miljondel).
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Ett könshår på tejpen runt plastsäckarna: kan inte uteslutas komma från UO (enligt mitokondrie-DNA-analys). Svagt bevisvärde i sig, “talar visserligen i någon mån för att han haft med mordet att göra men kan inte anses binda honom till detta”, enligt tingsrättsdomen.
Lär motsvara grad +1 på NFC:s nuvarande utlåtandeskala (“Resultaten talar i någon mån för att…”).

På tejpen hittades även två huvudhår från en okänd person (UO och Helén kunde uteslutas). Samt ett hårstrå från Helén.

Bevisen gällande Jannica:

– DNA/spermier i könet: analysen talar extremt starkt för att den sperman kommer från Ulf Olsson. Sannolikheten för att det kommer från annan person, ej släkt med UO, bedöms vara 1 på 1 miljard. Dvs det talar ännu starkare än Helénanalysen för att det kommer från UO.
UO:s syskon har uteslutits med DNA-test.

– Jannicas blod i UO:s stuga. I juni 2004 hittades blod under golvlister i UO:s stuga (som han sålde 1990, året efter mordet). Enligt tingsrättsdomen “kunde man hålla för visst att blod / DNA från ett provområde på en kvartslist kommer från Jannica Ekblad samt kunde man beträffande ett andra provområde på samma list anse att skäl talar för att blod / DNA kommer från Jannica Ekblad”.
Bedömningen “hållas för visst” respektive “skäl talar för att” motsvarar i NFC:s nuvarande utlåtandeskala grad +4 och grad +2. Dvs det talar extremt starkt för att blodet kommer från Jannica.
(Inget blod eller andra spår från Helén hittades i stugan).

– Ett vittne som talat med Jannica i Malmö på kvällen sa att Jannica skulle resa bort med en man/sexkund som hon var rädd för och som hade en Volvo kombi.

Bevisen gällande båda:

– Anonyma erkännanden, som man kunde visa kom från UO. De anonyma kontakterna gjordes via telefon på kvällstid hem till spaningsledarens bostad, och med brev som skickades till polisstation:

26 sept 1989: ett brev, med bokstäver urklippta ur en tidning.
6 april 1991: fem telefonsamtal. Refererar även till brevet i sept 1989.
20 nov 2002: ett telefonsamtal. Refererar även till samtalet i april 1991.
21 nov 2002: ett brev. Fortsättning på tfn.samtalet dan innan.
26 maj 2004: ett kort telefonsamtal.
31 maj 2004: ett brev med diskett innehållande kort erkännande.

Utskrift av de anonyma erkännandena finns på separat sida.

Utöver ovanstående finns även några vittnen som berättade om obehagliga saker UO hade sagt och som kan haft koppling till morden.
Och en uppgift från vårdcentralen att UO sökte vård för ett armbrott morgonen den 4 augusti 1989, dvs efter natten då Jannica mördades, vars skada man antar inträffat i ett våldsamt handgemäng med Jannica.

Mer om brottsoffren

Tioåriga Helén Nilsson (född 19780618) försvann måndag kväll efter kl 19 den 20 mars 1989 i Hörby när hon var på väg till en affär. Sex dygn senare, söndagen den 26 mars, återfanns hennes döda kropp drygt två mil från Hörby, i ett stenparti en bit in på en markväg i Bröd utanför Tollarp.
Den nakna kroppen var inlindad i tre svarta sopsäckar omlindade med tejp. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och strypt med snara. Det fanns spermier och bristningar i könet. På tejpen hittades fyra hårstrån från människa, samt sex strån från hund och ett från katt.

Av de fyra mänskliga hårstråna kom ett från Helén, ett var könshår, två var huvudhår. Ur tingsrättsdomen: “Sammanfattningsvis visar analysen att könshåret inte kan uteslutas komma från Ulf Olsson, medan det är uteslutet att huvudhåret kommer från Ulf Olsson.”

Dvs könshåret kom antingen från UO eller någon annan, och de två huvudhåren från en okänd person.

26-åriga Jannica Ekblad (född 19630628) lämnade en bekant på torsdagskvällen den 3 augusti 1989 för att resa bort över natten med en man som skulle köpa sex av henne. Hon sa till sin bekant att mannen hade en Volvo kombi. Nästa morgon, fredagen den 4 augusti, hittades Jannicas döda kropp på en rastplats i Vedema utmed riksväg 24 mellan Hässleholm och Hörja. (Drygt tre mil från där Helén hittades).
Den nakna kroppen låg mitt på rastplatsens vägbana. I ett dike i närheten hittades en svart sopsäck med hennes blod. Hon hade blivit utsatt för grovt våld mot huvudet och kroppen, och utsatt för stryptag eller åtdragning med snara. Det hittades enstaka spermier i könet. På kroppen och på pellets intill denna hittades 61 hårstrån från hund och 7 från katt.

Mera:
De anonyma erkännandena i Helén- och Jannica-fallen. Längst ner på den sidan (under “Slutsats…”) visas också hur man kommer fram till att det var UO som låg bakom de anonyma kontakterna.
En död mördares blogg, granskning av.
Jordnära frågor + en tur till foliehattland.


Källor:
Tingsrättsdomen: minfil.org/…B_2592-04__TR_.pdf (2005-04-06).
Hovrättsdomen: mysterium24.se/…HR-B-1018-05.pdf (2005-07-05).
E-bok “Jakten på en mördare”, Tobias Barkman, 2009.
Bok “Utan rättssäkerhet”, Nina Ohlsson & Ulf Olsson, 2006.
* NFC hette tidigare SKL (Nationellt forensiskt centrum <– Statens kriminaltekniska laboratorium).

 

Röran i omständigheterna kring döden

Det är okänt om Kevin kan beskåda oss, och omständigheterna, från en annan plats. Mänskligheten vet ju egentligen ingenting om såna saker.

Bild ovan: “MÖRDAD. Än har ingen anhållits för mordet på fyraårige Kevin.”  (Tidningsklipp från 1998-08-29, dvs knappt två veckor efter Kevins död som inträffade den 16 augusti).

Skadorna på Kevin, som de beskrivs enligt media m.fl, vittnar knappast om en olycka:

Halsen: “på halsens framsida”, “runt halsen”.
Huvudet: “ett stort sår i bakhuvudet”.
Underlivet: “skador runt underlivet”.
Sticksår (flera sticksår, f.n. okänt var).

Polisutredningen 2018 föreslår olycka med lastpall som en tänkbar dödsorsak. (T.ex. lastpall som nån ställt på högkant, som fallit över Kevin och som sedan transporterats bort av någon). Men i den förklaringen nämns inte hur skadorna runt underlivet och sticksåren har uppstått. Dock kan det vara en hållbar förklaring om de skadorna kan ha uppstått efter döden (f.n. okänt om rättsläkaren gjort någon sådan bedömning).

Bild nedan, tidningsklipp från 1998:

1998-08-25:
“Flera boende i området Dottevik berättar dock om att flera äldre barn hotat att ge sig på Kevin för att sätta honom på plats eller “hämnas” på honom av olika skäl.” .

1998-09-16:
“…Vi tror att ungefär 15 barn fanns runt mordplatsen då Kevin mördades.”

1998-11-02:
“Föräldrar ljög. Inte bara barn har ljugit i utredningen. En del föräldrar har av rädsla för en social katastrof tvingat sina barn att fara med osanning. De har varit rädda för att deras barn varit inblandade i dödsmisshandeln. I utredningen har också vuxna skyllt på andras barn för att föräldrarna är ovänner.”

Bild nedan, tidningsklipp från 4 september 1998:

Rubriktext: “Jag var med när Kevin dödades”. “12-årig pojke berättar för polisen”. (Detta gällde alltså inte nån av de två s.k. bröderna).

Enligt åklagaren i polisutredningen 2018 bör sista iakttagelsen av Kevin varit strax efter kl 17.
Tidpunkten för döden var troligen mellan kl 17 och 18 eller något senare:
“Kevin dog någon gång mellan klockan 17 och 21.40, uppger Niclas Wargren.
– Vi har inte lyckats klarlägga sista iakttagelsen i livet av honom, men det bör vara någon gång strax efter 17. Sedan blir det lite mer osäkert. Rättsläkaren kan inte riktigt säga när, men man säger att det är mer som talar för att han avlidit i början av tidsperioden än i den senare delen av den, säger åklagaren.” (31 mars 2018, Expressen).

Ovanstående lilla urval av tidningsklipp
antyder röran i omständigheterna kring Kevins död.
Och att Kevin var omgiven av barn.